Referenser (994 st)
1 Moseboken (57)
för Gud vet att den dagen ni äter av den öppnas era ögon, och ni blir som Gud (gudomliga varelser) som förstår skillnaden mellan gott och ont (skillnaden mellan välsignelse och överflöd eller misär och lidande)."
Då öppnades båda deras ögon, och de förstod (såg) att de var nakna, och de band ihop (flätade, sydde) löv (grenar) från fikonträd som gördlar [för att täcka livet]. [Människans försök att i egen kraft täcka sin egen nakenhet räcker inte i längden, löven vissnar, så Gud ger dem kläder att bära, se .]
Herren Gud (Jahve Elohim) sade: "Människan har blivit som en av oss, så hon förstår (kan skilja mellan) gott och ont (välsignelse och förbannelse). Låt henne inte räcka ut sin hand och äta från livets träd och leva i evighet ..." [Meningen avslutas inte, den är en s.k. aposiopesis som visar på Guds djupa känslomässiga engagemang. Vad skulle hända om människan nu fick leva i evighet i synd och sjukdom? Detta går inte att uttrycka i ord.]
Adam kände sin hustru Eva (hade sexuellt umgänge med henne), och hon blev gravid och födde Kain [hebr. ; betyder: "jag har skapat"]. Då sade hon: "Jag har skapat (fått, förvärvat – hebr. qana) en man med Herrens hjälp. [Kan också översättas: "Jag har skapat en man, Herren själv." Det är inte otroligt att Eva trodde att han var den utlovade säden från löftet i .]
Då sade Herren till Kain: "Var är din bror Abel?"
Han svarade: "Jag vet inte! Är jag min brors beskyddare (ska jag ta hand om honom)?"
Kain kände sin hustru (hade sexuellt umgänge med henne) och hon blev havande och födde Henok. Han byggde en stad och uppkallade staden efter sin sons Henoks namn. [Henok uttalas på hebreiska Chanåch, med det hebreiska ch-ljudet bak i halsen både i början och slutet. Namnet betyder "invigd" och "tillägnad". En skandinavisk form av namnet är Enok och den engelska stavningen är Enoch.]
Adam kände sin hustru (hade sexuellt umgänge med henne) igen [] och hon födde en son och kallade honom Set [hebr. Shet; betyder "kompensation/ersättning"], eftersom Gud har utsett en annan säd till mig istället för Abel som Kain dödade.
Och duvan kom tillbaka till honom på kvällen, och se [hebr. – perspektivbyte, vi får se med Noas ögon]: Ett friskt olivlöv i hennes näbb! Då förstod Noa, att vattnet hade sjunkit undan från jorden.
Noa vaknade från sitt vin och han visste vad hans yngsta son hade gjort mot honom,
Det hände när han gick in i Egypten att han sade till sin hustru Saraj: "Se, jag vet att du är en mycket vacker kvinna att se på.
Han sade: "Herre, Herre (Adonaj Jahve) hur ska jag veta (kunna känna till) att jag ska ärva det?"
Han sade till Abram: "Du ska veta (känna väl till) att din säd (dina arvingar, efterkommande) ska bli främlingar i ett land som inte är deras, och skall tjäna dem och de ska vara plågade av dem i 400 år,
Jag har låtit honom lära känna mig (på ett förtroligt och intimt sätt) så att han för alltid ska befalla sina söner och (hela) sitt hushåll efter honom (alla hans ättlingar, födda, köpta och adopterade) att de ska hålla sig till Herrens väg, för att göra det som är rätt och rättfärdigt genom alla tider. Så ska Herren ge till Abraham allt som han har talat om honom."
Nu vill jag gå ner och se huruvida de förtjänar förintelse så som ropet har kommit till mig. Om inte kommer jag att veta (få kunskap om) det."
De ropade på Lot och sade till honom: "Var är männen som kom in till dig i natt? För ut dem till oss så att vi kan känna (ha en sexuell relation med) dem."
Se, jag har två döttrar som inte har känt (haft en sexuell relation med) någon man, låt mig, jag ber er, föra ut dem till er och ni kan göra vad ni finner för gott i era ögon med dem, gör bara ingenting mot dessa män, så sant som de har kommit under skuggan av mitt tak (är under mitt beskydd)."
Och de berusade sin far med vin den natten. Och den förstfödda gick in och låg med sin far, och han visste inte när hon lade sig ner eller när hon steg upp.
Och de berusade sin far med vin den natten också. Och den yngre steg upp och låg med honom, och han visste inte när hon lade sig ner eller när hon steg upp.
Och Gud (Elohim) sade till honom i drömmen: "Ja, jag vet att det är i ditt hjärtas enfald (okunnighet) som du har gjort detta och det är också därför som jag hindrar dig från att synda mot mig. Därför tillät jag inte att du rörde henne.
Återbörda nu mannens hustru för han är en profet och han ska be för dig så att du ska leva, och om du inte återbördar henne ska du veta att du med säkerhet ska dö, du och allt som hör till dig.
Och Avimelech sade: "Jag vet inte vem som har gjort detta, inte heller har du berättat för mig, jag har inte hört något om detta förrän idag."
Han (Herrens ängel) svarade: "Lägg inte din hand på gossen, gör ingenting mot honom, för nu vet jag att du är en gudfruktig man, jag ser att du inte har undanhållit din son, din ende son, från mig." [; ]
Låt det ske att den unga kvinna till vilken jag ska säga: Ställ ner din kruka så att jag får dricka, hon ska då svara: Drick och jag ska även ge dina kameler att dricka, låt det vara den som är utvald för din tjänare, för Isak, så att jag kan veta att du har visat nåd (omsorgsfull kärlek) mot min herre."
Den unga kvinnan var vacker att se på, en jungfru, ingen man hade känt henne, och hon gick ner till källan och fyllde sin kruka och kom upp.
Mannen iakttog henne hela tiden och var tyst (förblev stilla) för att få veta om Herren (Jahve) hade gjort hans resa framgångsrik eller inte.
Pojkarna växte upp och Esau var en skicklig jägare, en man som trivdes ute på fältet. Jakob var en stillsam man som höll sig i tälten.
Och han sade: "Se, nu är jag gammal, men jag vet inte vilken dag jag ska dö.
[Drömmen tog slut och] Jakob vaknade upp ur sömnen och sade: "Herren är verkligen på denna plats och jag visste det inte."
Då frågade han dem: "Känner ni Laban (hebr. Lavan – betyder "vit"), Nachors son?"
De svarade: "[Ja!] Vi känner honom."
Ge mig mina fruar och mina barn för vilka jag har tjänat dig och låt mig gå, för du känner mycket väl till hur jag har tjänat dig."
Och han sade till honom: "Du vet (har god kännedom om, är väl förtrogen med) hur jag har tjänat dig och hur din boskap har haft det med mig.
Ni vet själva att jag har tjänat er far med all min kraft.
Men den som du hittar dina gudar hos ska inte få leva. Här inför våra släktingar får du se efter om jag har något hos mig som är ditt, och i så fall ta det." Jakob visste inte att Rakel hade stulit dem.
Och han sade till honom: "Min herre vet att barnen är späda och att flockarna och hjordarna som ger di är viktiga för mig, och om vi driver dem för hårt en dag kan hela flocken dö.
Men Onan visste att säden (barnet) inte skulle bli hans, när han därför gick in till sin brors hustru spillde han sädesvätskan på marken, så att han inte skulle ge avkomma till sin bror.
Han vände sig till henne vid vägen och sade: "Kom, låt mig komma in till dig", för han visste inte att hon var hans svärdotter.
Hon svarade: "Vad ska du ge mig för att du får komma in till mig?"
Juda kände igen dem och sade: "Hon är mer rättfärdig än jag, eftersom jag inte gav henne min son Shela." Han träffade henne inte mer (hade inget sexuellt umgänge med henne).
Så Potifar betrodde allt han ägde i Josefs hand (vård, förvaltarskap) och gjorde sig inget bekymmer om något (han litade helt på Josef), förutom [valet av] maten han åt.
Josef fängslas
Josef hade en välskapt kropp och såg bra ut. [Samma uttryck används om hans mor Rakel, se .]Men Josef vägrade och sade till sin herres hustru: "Se, min herre som äger mig vet inte ens vad som finns i hans hus [har inte koll på alla småsaker], han har gett allt som tillhör honom i min hand (låter mig förvalta allting).
När de hade ätit upp dem kunde man inte förstå att de hade ätit dem, de var fortfarande lika klena och utmärglade som från början. Sedan vaknade jag.
På grund av hungersnöden som kommer efter, ska man inte komma ihåg (ordagrant inte veta om) överflödet, eftersom hungersnöden ska bli så fruktansvärd.
Farao sade till Josef: "Eftersom Gud (Elohim) har visat dig allt detta, finns det ingen lika förståndig och vis person som du.
De visste inte att Josef förstod dem, för tolken var emellan dem.
Mannen, herren i landet sade till oss, härigenom ska jag veta att ni är ärliga män, lämna en av era bröder hos mig och ta med er säd för hungersnöden i era hus och gå er väg.
Ta med er yngste bror till mig, då ska jag veta att ni inte är spioner utan ärliga män. Då ska jag befria er bror till er och ni kan röra er i landet."
De svarade: "Mannen frågade detaljerat om oss och angående vår släkt och sade: Lever er far fortfarande? Har ni ytterligare en bror? Vi svarade honom med dessa ord. Skulle vi på något sätt kunna veta att han skulle säga: För hit er bror?"
Vi har också tagit med oss andra pengar hit ner i våra händer för att köpa mat. Vi vet inte vem som lagt våra pengar i våra säckar."
Josef sade till dem: "Vad är det som ni har gjort? Vet ni inte att en man som jag verkligen är gudomlig?"
Då sade din tjänare, min far, till oss: 'Ni vet att min hustru födde två söner åt mig,
Josef kunde inte behärska sig själv framför alla dem som stod hos honom och han ropade: "Se till att allt tjänstefolk går ut härifrån!" Ingen av hans tjänare var med honom när han gav sig till känna för sina bröder.
Egyptens land ligger framför dig, se till att din far och dina bröder bor i den bästa delen av landet. Låt dem bo i Goshens land. Om du vet om (känner till) några duktiga män ibland dem, så gör dem till chefer över min boskap."
Hans far vägrade och sade: "Jag vet (känner mycket väl till) det min son. Jag vet det. Han ska också bli ett folk och även han ska bli stor. Likväl (en skarp betoning och kontrast mellan något som varit och är – hebr. olam) ska hans yngre bror bli större än honom och hans säd (efterkommande) ska bli en myckenhet av folk (nationer).
2 Moseboken (45)
Egypten fick en ny kung som inte kände till Josef [hur han räddat landet från hungersnöd och gjort Egypten till ett mäktigt rike]. [Jakobs son Josef såldes som slav av sina egna bröder. Men trots motgångar välsignade Gud honom i Egypten och han blir till sist faraos högra hand. Han hade fått förmåga att tyda drömmar. Under sju goda år byggde landet upp ett spannmålslager som gjorde att de klarade sju svåra år då skördarna slog fel. Man sålde även till kringliggande länder vilket gjorde Egypten rikt, se . I den egyptiska historien skedde ett tydligt skifte mellan den sjuttonde och artonde dynastin. Hyksosfolket som regerat Egypten under 100 år besegrades. Den nya kungen skulle i så fall vara farao Amose som kom till makten i det nya riket någon gång omkring 1550 f.Kr.]
Hans syster [tonårsdottern Mirjam] ställde sig (positionerade sig) en bit därifrån för att se hur det skulle gå för honom.
Han svarade: "Vem har satt dig till herre och domare över oss? Tänker du döda mig som du dödade egyptiern [igår]?"
Då greps Mose av panik och tänkte: "Det jag har gjort måste ha blivit känt."
Gud såg situationen som israeliterna var i, och brydde sig om (förstod, glömde inte) dem.
Herren sade: "Jag har verkligen sett (det har inte undgått mig) hur mitt folk plågas i Egypten. Jag har hört deras klagorop, på grund av deras slavdrivare. Jag känner väl till deras lidande.
Men jag vet [redan] att Egyptens kung inte kommer låta er gå frivilligt. Nej, inte ens av en mäktig hand [någon mänsklig armé].
Då blev Herren arg på Mose, och sade: "Har du inte en bror, Aron, leviten [som är en skolad präst och är van att tala Guds ord]? Jag vet att han är duktig på att tala, och han är faktiskt på väg just nu för att möta dig. När han ser dig kommer han att glädja sig i sitt hjärta.
Men farao [som själv ansåg sig vara en gud] svarade: "Vem är Herren (Jahve). Varför skulle jag lyda honom och släppa Israel? Jag känner inte Herren, och jag tänker inte släppa Israel."
Jag visade mig för Abraham, Isak och Jakob som Gud den Allsmäktige (El-Shaddaj) [; ]. Dock gjorde jag mig inte känd (fick de inte erfara mig) under mitt namn Herren (Jahve).
Jag ska göra er till mitt folk.
Jag ska vara er Gud.
Ni ska förstå att
jag är Herren, er Gud,
som för er bort från förtrycket hos egyptierna.
Då ska egyptierna förstå att jag är Herren, när jag sträcker ut min hand över Egypten och för ut israeliterna från dem."
Detta är vad Herren säger: 'Genom detta ska du veta att Jag är Herren. Se jag ska slå vattnet som är i floden med staven i min hand och det ska förvandlas till blod.
"I morgon", sa han [farao]. Så han [Mose] sade: "Låt det ske i enlighet med ditt ord, så att du ska veta att det finns ingen like till Herren vår Gud (Jahve Elohim).
Men på den dagen ska jag göra skillnad för landet Goshen, där mitt folk bor, så att ingen flugsvärm kommer dit, för att du ska veta att Jag, Herren (Jahve) är (finns) mitt på jorden. [Här gör Gud för första gången åtskillnad på egyptierna och israeliterna så att plågan inte drabbar det judiska folket.]
Denna gång ska jag sända alla hemsökelser (plågor – heb. magefa) till ditt hjärta, och till dina tjänare och till ditt folk, så att ni ska veta att det finns ingen som jag i hela världen.
Mose sade till honom: "Så snart jag har gått ut ur staden ska jag sträcka ut min hand till Herren (Jahve). Åskan ska sluta och haglet ska upphöra så att du må veta att jorden är Herrens (Jahves).
Men angående dig och dina tjänare vet jag att ni fortfarande inte fruktar (vördar) Herren Gud (Jahve Elohim)."
Detta ska du berätta för dina söner och deras söner (barn och barnbarn), om vad jag har gjort i Egypten, liksom mina tecken som jag har gjort ibland dem, så att ni ska veta att jag är Herren (Jahve)."
Faraos tjänare sade till honom: "Hur länge ska den här mannen vara en snara för oss? Skicka iväg dessa människor så att de kan betjäna (hålla gudstjänst för) sin Gud (Elohim). Inser du inte att hela Egypten blir fördärvat?"
Vår boskap ska också gå med oss, inte en enda klöv ska lämnas bakom. Vi måste ta av dem för att betjäna Herren vår Gud (Jahve Elohim). Själva vet vi inte hur vi ska betjäna Herren (Jahve) förrän vi kommer dit.
Men inte så mycket som en hund kommer att morra mot någon av Israels barn (söner), varken mot människa eller boskap, så att ni ska veta att Herren (Jahve) gör åtskillnad mellan Egypten och Israel.
Jag ska göra så att faraos hjärta förhärdas (tillsluts) och han ska komma efter dem, sedan ska jag bli förhärligad på farao tillsammans med hela hans armé och egyptierna ska veta att Jag Är Herren (Jahve). Så blev det.
Då ska egyptierna veta att Jag Är Herren (Jahve), när jag förhärligar mig på farao och hans vagnar och hans ryttare.
Mose och Aron sade till israeliterna: "I kväll ska ni veta att det är Herren (Jahve) som har fört er ut från Egyptens land,
"Jag har hört israeliternas klagan. Säg till dem: 'På kvällarna ska ni få kött att äta, och på morgonen ska ni få bröd att äta så ni blir mätta (får alla behov fyllda), så ska ni förstå att jag är Herren, er Gud.' "
När israeliterna såg det frågade de varandra: "Vad är det här?" eftersom de inte visste vad det var. ["Vad är det här" är på hebreiska man hu, och ordet som senare används för manna är man.]
Mose sade till dem: "Det är den mat som Herren ger er att äta.
Nu vet jag att Herren (Jahve) är större än alla gudar, eftersom de har handlat övermodigt mot dem.
När de har ett bekymmer kommer de till mig och jag dömer mellan en man och hans granne. På det sättet får jag dem att förstå Guds (Elohims) stadgar och undervisning (hebr. Torah) [instruktionerna i de fem Moseböckerna]."
Upplys dem om stadgar och undervisning, och visa dem vilken väg de måste gå och vilket arbete de måste utföra.
Eller om det blir känt att en oxe har stångats tidigare och ägaren inte har brytt sig om det, ska han med säkerhet betala oxe för oxe och den döda kroppen ska vara hans egen.
Förtryck (krossa) inte en främling (invandrare). [I sammanhanget syftar det antagligen på en rättslig process.] Ni vet hur det är att vara främlingar, ni var ju själva främlingar i Egypten.
Då ska de veta att jag är Herren deras Gud (Jahve Elohim), som fört dem upp och ut ur Egyptens land, så att jag kan vara (vistas, bo) bland dem. Jag är Herren deras Gud (Jahve Elohim).
Tala till Israels söner och säg: "Var noga med att hålla (vakta, skydda, bevara) mina sabbater, för de är ett tecken mellan mig och era söners söner till generationerna, för att ni ska veta (vara intimt förtrogna med) att jag är Herren (Jahve) som gör er heliga (avskilda).
Folket märkte att Mose dröjde kvar på berget (de blev otåliga och besvikna och skämdes för honom eftersom han var kvar längre än väntat). De samlade sig omkring (bildade en gruppering mot) Aron och sade till honom: "Gör någonting (sitt inte bara där), gör gudar åt oss som kan gå framför oss! Vi vet inte vart den där Mose har tagit vägen, han som förde oss ut ur Egypten."
Och Aron svarade: "Låt inte min herres vrede bli brinnande het, du känner folket (är intimt förtrogen med dem) att de är inställda på (vända till) ondska.
Så de sade till mig: 'Gör oss en gud som kan gå före oss, för vi vet inte vad det har blivit av den där mannen Mose som förde oss ut ur Egypten.'
Och Herren (Jahve) sade till Mose: "Säg till Israels söner: 'Ni är ett styvnackat folk. Om jag går upp mitt ibland er för ett ögonblick, kommer jag att förtära er. Ta därför av er era smycken nu, så jag vet vad jag kan göra för er.' "
Och Mose sade till Herren (Jahve): "Se, du har sagt till mig: 'För upp detta folk', och du har inte låtit mig veta vem du vill sända med mig. Och du har sagt: 'Jag känner dig vid namn och även att jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon.'
Därför ber (vädjar) jag till dig: Om jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, visa mig nu dina vägar så att jag kan känna (vara intimt förtrogen med) dig till slutet (för evigt, hela vägen, fullt ut) och finner nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, och betänk att denna nation är ditt folk."
För hur ska det bli känt att jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, jag och ditt folk? Är det inte genom att du går med oss så att vi är avskilda, jag och ditt folk, från alla andra folk som finns på jordens ansikte (yta)?
Och Herren (Jahve) sade till Mose: "Jag ska göra dessa ting som du har talat, för du har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i mina ögon, och jag känner dig vid namn.
När Mose kom ner från Sinai berg med vittnesbördets två stentavlor i sin hand, visste han inte om att hans ansikte strålade (att ljus sköt fram som horn), därför att han hade talat med Herren.
Och Betsalel och Oholiav ska arbeta och varje man med ett vist hjärta i vilken Herren (Jahve) har lagt vishet och förståelse till att veta hur man gör allt arbete för tjänsten i helgedomen enligt allt som Herren (Jahve) har befallt."
3 Moseboken (9)
när synden som de har syndat blir känd, då ska församlingen offra en ung oxe för synden och föra fram den framför mötestältet.
eller om hans synd som han har syndat med kommer till hans kännedom, ska han föra fram sitt offer, en felfri (tamim) killing av hankön,
eller om hans synd som han har syndat med kommer till hans kännedom, ska han föra fram sitt offer, en felfri (tamim) killing av honkön, för den synd som han har syndat.
Och om en själ syndar och hör rösten som svär (avlägger en ed) och är ett vittne som har sett eller känner till om det, om han inte säger något, då ska han bära hans synd.
Eller om han rör vid det orena hos en människa, vilken orenhet det än är som orenar en människa, och det döljs för honom, när han känner till (får kunskap om) det ska han vara skyldig.
Eller om en själ svär (avlägger en ed) och uttalar med sina läppar att göra ont, eller att göra gott, vad det än är som en människa säger med en ed, och det göms för honom, när han känner till (får kunskap om) det ska han vara skyldig i endera avseendet.
Och om en själ syndar och begår något av dessa ting som är förbjudna att göra av Herrens (Jahves) förordningar (ordagrant "saker inristat"), även om han inte kände till det är han skyldig och ska bära sin överträdelse.
Och han ska föra fram en felfri (tamim) bagge från sin flock, med en jämförbar summa, som ett skuldoffer till prästen. Och prästen ska bringa försoning för (täcka över) honom angående hans oaktsamhet varmed han gjort fel utan att veta (förstå) det, och han ska bli förlåten. [Se .]
så att era kommande generationer ska veta att jag lät Israels barn (söner) bo i lövhyddor när jag förde dem ut ur Egyptens land. Jag är Herren er Gud (Jahve Elohim). [Profetiskt pekar lövhyddohögtiden framåt på det kommande tusenårsriket då vi ska regera med Jesus här på jorden under en period av frid, då ondskan inte är med, se .]
4 Moseboken (17)
Han svarade då: "Lämna oss inte, jag ber dig, för du har stor kunskap om hur vi kan slå läger i öknen och du ska vara för oss istället för våra ögon.
Herren (Jahve) sade till Mose: "Samla åt mig 70 män av Israels äldste, som du vet är folkets äldste och som betjänar dem, och för dem till mötestältet så att de kan stå där med dig.
Och han sade:
"Hör (lyssna noga på) mina ord. Om det finns en profet ibland er
gör jag Herren (Jahve) mig själv känd för honom i en syn,
jag talar till honom i en dröm.
Men era små, om vilka ni sade att de skulle bli ett byte, dem ska jag föra in och de ska känna landet som ni har förkastat.
Efter antalet som ni utforskat landet, 40 dagar – en dag för ett år – ska ni bära era synder, 40 år, och ni ska känna (vara intimt förtrogna med) mitt avståndstagande (min ovilja, hur jag hindrar och håller tillbaka er – hebr. tenoa). [Denna konsekvens handlar om en öppen rebbeliskhet mot Gud, ordet tenoa används bara här och i och kommer från hebreiska verbet no som betyder att hindra, förbjuda och hålla tillbaka.]
Och han talade till Korach och till hela hans sällskap och sade: "I morgon ska Herren (Jahve) visa vem som är hans och vem som är helig och ska låta honom komma nära sig, den som han väljer ska han låta komma nära honom.
Och Mose sade: "Genom detta ska ni veta (vara intimt förtrogna med) att Herren (Jahve) har sänt mig att göra allt detta arbete och att jag inte har gjort det av eget sinne (ordagrant: från mitt hjärta).
Men om Herren (Jahve) gör något nytt och marken öppnar sin mun och slukar dem med allt som tillhör dem, och de far ner levande i Sheol (avgrunden, underjorden – de dödas plats), då ska man förstå att dessa män har föraktat Herren (Jahve)."
Och Mose skickade budbärare till Edoms kung:
"Så säger din bror Israel, du känner till alla våndor som har drabbat oss,
Kom därför nu, jag ber dig,
förbanna detta folk åt mig,
för de är för mäktiga för mig.
Måhända ska jag segra
så att jag kan slå dem
och så att jag kan driva ut dem ur landet.
För jag vet att den du välsignar
är välsignad
och den som du förbannar (helt förgör – hebr. arar)
är förbannad (helt förgjord – hebr. arar)."
Därför ber jag er, stanna även ni här denna natt, så att jag kan veta vad Herren (Jahve) talar till mig ytterligare."
Och Bileam sade till Herrens (Jahves) ängel: "Jag har syndat, för jag visste inte att du stod i vägen mot mig, därför om det misshagar dig (att jag fortsätter) ska jag gå tillbaka."
så förkunnar (säger, proklamerar) han som hör Guds (Els) ord
och känner till (är intimt förtrogen med) kunskapen om den Högste (Elion),
som ser den Allsmäktiges syner
fallande (komma ner) [böjer sig mot marken], med öppna ögon [för att se syner].
Döda nu därför varje man bland deras små, och döda varje kvinna som känt en man genom att ligga med honom.
Men alla flickor som inte har känt någon man genom att ligga med honom kan ni låta leva och behålla för er själva.
Och människosjälar, från kvinnorna som inte har känt någon man genom att ligga med honom, 32 000.
Men om ni inte gör så, då har ni syndat inför Herren (Jahve), och ska veta att er synd hittar (kommer ikapp) er.
5 Moseboken (46)
Ta er, från var och en av era stammar, visa män med förståelse och fulla av kunskap, och jag ska göra dem till huvuden (ledare) över er."
Så jag tog huvudena (ledarna) för era stammar, visa män med förstånd och fulla av kunskap, och gjorde dem till huvuden (ledare) över er, ledare för 1 000 och ledare för 100 och ledare för 50 och ledare för 10 och skrivare, stam för stam.
Era små som ni sade skulle bli ett byte och era söner som inte känner (har intim kunskap om) gott och ont idag, de ska komma till platsen och till dem ska jag ge den och de ska besitta den.
För Herren din Gud (Jahve Elohim) har välsignat dig i allt arbete som dina händer utför, han känner till (är intimt förtrogen med) din vandring i denna stora öken. Dessa 40 år har Herren er Gud (Jahve Elohim) varit med er, ingenting har fattats er (ni har inte saknat något).
men era hustrur och era små och er boskap, jag vet att ni har mycket boskap, ska förbli i era städer som jag har gett er,
Var noga med att skydda (vakta, bevara) dig själv och idogt bevara (vakta, skydda) din själ, så att du inte glömmer de ting som dina ögon har sett och de inte lämnar ditt hjärta under alla dina livsdagar, gör dem väl kända (så att de blir intimt förtrogna med dem) för dina söner och dina söners söner (för alla kommande generationer).
För dig blev det synligt (uppenbart) för att du ska veta (vara intimt förtrogen med) att Herren (Jahve) han är Gud (Elohim). Ingen mer finns vid hans sida.
Idag ska du förstå (känna till, vara intimt förtrogen med, veta) och ta till hjärtat att Herren (Jahve) är Gud, uppe i himlarna och här nere på jorden – det finns ingen annan.
Så förstå (var medveten om, känn till) att det är Herren (Jahve), din Gud, som är Gud; den trofaste Gud som håller fast vid sitt förbund och visar nåd i tusen släktled mot dem som älskar honom och håller hans bud. [Nåd i tusen generationer syftar antagligen på oändlig evig nåd, se t.ex. .]
Och Herren (Jahve) ska ta bort från dig all sjukdom, och han ska inte lägga någon av Egyptens onda sjukdomar som du känner till (har god kunskap om) på dig, utan ska lägga dem (sjukdomarna) på alla dem som hatar dig.
Och du ska komma ihåg alla de vägar som Herren din Gud (Jahve Elohim) har lett dig dessa 40 år i öknen, att han har ödmjukat dig (tvingade dig att böja dig ner) för att pröva dig, för att veta (ha intim förståelse för, kunskap om) vad som är i ditt hjärta, om du vill hålla (vakta, skydda, bevara) hans budord (tydliga befallningar) eller inte.
Och han ödmjukade dig (tvingade dig att böja sig ner) och lät dig lida av hunger och mättade dig med manna [] som du inte visste (saknade kunskap om) vad det var, inte heller dina fäder visste (kände till), för att han skulle låta dig veta (få intim kunskap om) att människan inte lever enbart av bröd, utan människan lever av allt som kommer från Herrens (Jahves) mun. [Jesus citerar detta ord när han frestas, se ; .]
Och du ska betänka i ditt hjärta att som en man tuktar sin son så tuktar Herren din Gud (Jahve Elohim) dig.
som mättade dig med manna i öknen [], som dina fäder inte kände till,
att han ödmjukade dig (tvingade dig att böja sig ner) och att han prövade dig, för att göra dig gott till slut,
ett stort och högrest folk, Anakims söner som du känner och du har hört (sägas): "Vem kan stå inför Anaks söner?"
Vet (ha intim kunskap) därför idag att Herren din Gud (Jahve Elohim) är han som går över framför dig som en förtärande eld. Han ska förgöra dem och han ska ta ner dem inför dig, så ska du driva ut dem och få dem att förgås med hast som Herren (Jahve) har talat till dig.
Vet därför (ha intim kunskap om) att det inte är för din rättfärdighet som Herren din Gud (Jahve Elohim) ger dig detta goda land för att besätta det, för du är ett styvnackat folk.
Ni har varit upproriska mot Herren (Jahve) från den dag jag lärde känna (blev intimt förtrogen med) er.
Och vet (var intimt förtrogen med) idag [kom ihåg detta], för jag har inte talat till era söner som inte har känt till och inte har sett Herren er Guds (Jahve Elohims) tuktan, hans storhet, hans mäktiga hand och hans utsträckta arm,
och förbannelsen om ni inte lyssnar
till Herren er Guds (Jahve Elohims) budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot, plural)
utan vänder av från vägen som jag har befallt er idag och går efter andra gudar som ni inte känner.
och tecknet eller undret sker som han har talat till er om och sagt: "Låt oss följa andra gudar som du inte känner och tjäna dem",
då ska du inte lyssna till orden från den profeten eller på den som drömmer drömmar, för Herren din Gud (Jahve Elohim) sätter dig på prov för att veta om du älskar Herren din Gud (Jahve Elohim) med hela ditt hjärta och med hela din själ.
Om din bror, din mors son eller din son eller din dotter eller hustrun i din famn eller din vän som är som din egen själ (en själsfrände) förleder dig i hemlighet och säger: "Låt oss gå och tjäna andra gudar" som du inte känner, varken du eller dina fäder,
"Några människor har gått ut från din mitt och har dragit med sig invånarna i deras stad och sagt: "Låt oss gå och tjäna andra gudar som vi inte har känt",
Och om du säger i ditt hjärta: "Hur ska jag veta om det är ett ord som Herren (Jahve) inte har talat"?
Bara de träd som du vet är träd som man inte använder till mat, de kan du fördärva och hugga ner så att du kan bygga belägringsvallar mot staden som du strider med till dess att den faller.
Om någon hittas död i landet, som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har gett dig för att besitta (inta), liggandes på fältet och det är okänt hur han har blivit slagen.
Om din broder inte är en nära släkting och du inte känner honom, ska du föra dem till ditt hus och de ska vara där till dess din broder kommer och frågar efter dem, då ska du ge tillbaks dem till honom.
Din marks frukt och allt ditt arbete ska en nation som du inte känner äta upp, och du ska enbart bli förtryckt och åsidosatt,
Herren (Jahve) ska föra bort dig och den kung som du kommer sätta över dig [Saul blev den första kungen, se ] till ett folk som du inte känner, varken du eller dina fäder, och där ska du tjäna andra gudar av trä och sten.
Och Herren (Jahve) ska förskingra dig bland folken från den ena änden av världen till den andra änden av världen [; ; ], och där ska du tjäna andra gudar, som du inte känner, inte heller dina fäder, även trä och sten.
men Herren (Jahve) har inte gett er ett hjärta som vet (känner till, har intim kunskap), och ögon som ser och öron som hör, förrän denna dag. [Andlig okänslighet är ett straff i sig självt. Det är inte så att Herren inte vill att de ska se hur hans gärningar visar på hans karaktär och syften, men den kunskapen finns bara tillgänglig för den som ödmjukar och lyder honom. Andlig klarsyn är en gåva från Gud, och ges inte till den som motsätter sig Gud, istället tillåts de fortsätta ha ögon som inte ser och öron som inte hör.]
Ni har inte ätit bröd, ni har inte druckit vin eller starka drycker, för att ni ska veta (känna till, har intim kunskap om) att jag är Herren (Jahve) er Gud (Elohim). [Herren hade gett dem manna varje dag för att de skulle förstå att det var han som försörjde dem.]
För ni vet (känner till, har intim kunskap om) hur vi bodde i Egyptens land, och hur vi drog mitt igenom länderna som vi passerade,
och de gick och tjänade andra gudar och tillbad dem, gudar som de inte kände och som han inte tillåtit dem,
och så att deras barn som inte känner till
[undervisningen] ska höra och lära sig att frukta
(vörda) Herren deras Gud
(Jahve Elohim) []. Detta ska ni göra så länge ni lever i landet dit ni går över Jordanfloden, för att ta det i besittning."
Sabbatsår
På samma sätt som den sjunde dagen i veckan är en vilodag för människan, är det sjunde året ett viloår för marken. Under detta sabbatsår (shmita-året) låter man all odlingsmark ligga i träda. Detta är också året då skulder regleras så att man blir skuldfri, se ; . Det är ett år då det finns mer tid och då ska hela Torah (de fem Moseböckerna) läsas under lövhyddohögtiden. Shmita efterlevs idag i Israel, men genom ett försäljningskontrakt (hebr. heter mechira), som rabbinerna upprättar mellan judiska landägare med en icke-jude, säljs marken för ett års tid. Denna teknikalitet gör att man rent tekniskt sett inte äger någon mark som behöver ligga i träda. Jubelår
Det 49:e året är ett jubelår (hebr. jovel-år). Förutom att landet ligger i träda ska även slavar bli fria och marken ska återgå till sina ursprungliga familjer, se . Det är detta som anspelas i och som Jesus refererar till i . Jubelåret är en radikal justering av ägandet av mark, som gör att även om någons föräldrar misslyckats ekonomiskt, så får nästa generation en ny chans. Jubelåret har inte firats och efterlevts de senaste 2 000 åren, och kanske inte någon gång. Eftersom det står "alla invånare" i har rabbiner tolkat att det villkoret inte är uppfyllt då inte alla 12 stammarna lever i landet längre, och på så vis har man inte behövt följa detta bud som skulle få långtgående ekonomiska konsekvenser för hela samhället.
då ska det ske när mycket ondska och bekymmer kommer över dem att denna sång ska vara för dem ett vittnesbörd (ett vittne som vittnar). Den ska inte bli bortglömd i munnarna på deras ättlingar, eftersom jag känner till deras fantasier, hur de agerar redan nu, innan jag har fört dem till landet som jag med ed har lovat."
För jag vet att de är upproriska (rebelliska) och har styva nackar. Se, medan jag ännu lever bland er dessa dagar har ni ändå (redan) varit upproriska mot Herren (Jahve). Hur mycket mer ska ni då inte vara det efter min död?
För jag vet att efter min död ska ni oavsett agera korrupt och vika av från det som jag har befallt er. Och ondska ska drabba er ända till dagarnas slut, eftersom ni ska göra det som är ont i Herrens (Jahves) ögon och provocera (utmana) honom med era händers göromål."
De offrade åt demoner (onda andar) som inte är en gud (Eloha) –
nya [gudar] som dök upp från ingenstans, som dina fäder inte fruktade.
Vem sade till sin far och till sin mor: 'Jag har inte sett honom', och till hans bröder 'vill inte kännas vid', och till hans söner 'känner dem inte', för de har hållit (vaktat, skyddat, bevarat) ditt ord och bevarat ditt förbund.
Och han begravdes i dalen i Moavs land mittemot Bet – Peor, och ingen vet var hans grav finns till denna dag.
Och det har aldrig uppstått (rests upp; funnits eller kommit) en profet i Israel lik Mose, som har känt (haft en intim relation med) Herren (Jahve) ansikte mot ansikte [; ],
Josua (17)
Men kvinnan gömde de två männen och svarade: "Ja, männen var mina klienter, men jag visste inte varifrån de kom.
När det blev mörkt och porten skulle stängas gick de sin väg. Jag vet inte vart de tog vägen, men skynda er att jaga dem så hinner ni få tag på dem!"
och sade till dem: "Jag vet (har förstått) att Herren har gett landet åt er, förskräckelse för er har fallit över oss och alla som bor i landet skälver (smälter) inför er. [Ordet smälter beskriver en förändring som inte går att stå emot. Kananiterna i Jeriko var skräckslagna inför israeliterna och kunde inte göra någonting åt situationen.]
men var noga med att låta det vara ett avstånd på omkring 2 000 alnar [900 meter; ] mellan den och er. Närmare bör ni inte komma den, för att ni ska veta vilken väg ni ska gå, eftersom ni inte har gått den vägen förut." [Arken symboliserar Guds närvaro, person och hans löften. I den guldbelagda trälådan 1,2 m lång och 0,6 m bred och hög låg stentavlorna med budorden, se . Arken var alltid i mitten av lägret både när man stod still och när man vandrade. De leviter som var ättlingar till Kehat, kehatiterna, skötte i normala fall sysslorna vid arken och bar den, men nu skulle i stället prästerna, dvs. ättlingarna till Aron, bära arken före folket. Dessa instruktioner är specifika för just detta tillfälle då man ska passera Jordanfloden, en anledning kan vara att arken skulle vara synlig för alla och lätt att följa då man korsar över floden. Texten säger inte om arken fortfarande är täckt av förhänget som under transporten tidigare i öknen, se . Avståndet 2 000 alnar är den sträcka man fick gå på en sabbat, se .]
Och Herren (Jahve) sade till Josua: "Idag ska jag börja att göra dig stor i Israels åsyn, för att de ska veta (vara intimt förtrogna med) att jag är med dig på samma sätt som jag var med Mose,
Josua sade: "Här är hur ni ska veta att den levande Guden är mitt ibland er, och att han verkligen ska driva ut:
kananéerna,
hettiterna,
hivéerna,
perisséerna,
girgashéerna,
amoréerna,
jevuséerna." [I den andliga kamp vi lever i dag är det inte en strid mot kött och blod utan mot andemakter, se . Genom att se vad namnen på dessa folk betyder, kan vi se de områden som en troende idag behöver erövra för att få full frihet. kananéer – var handelsmän, vår relation till pengar
hettiter – fruktan och rädsla,
hivéer – stad, by, liv, alternativa livsstilar, beroende av den här världen, världslighet,
perisséer – oskyddade städer,
girgashéer – en som bor i jorden/lera
amoréer – högmod och skrytaktigt tal
jevuséer – att trampa på andra, orenhet.]
då ska ni låta era söner få veta och säga: "Israel kom över denna Jordan på torr mark.
för att alla jordens folk ska känna (ha kunskap om) Herrens (Jahves) den mäktiges hand, så att ni vördar (fruktar) Herren er Gud (Jahve Elohim) för evigt."
Och det hände när kungen i Ai såg det, att stadens män skyndade sig och reste sig upp tidigt och gick ut för att strida mot Israel, han och hans folk på den avtalade tiden, i riktning mot Arava (ödemarken, stäppen, öknen) [syftar på riktningen österut mot Jeriko och Jordandalen]. Men han visste inte att det fanns ett bakhåll mot honom bakom (på andra sidan; väster om) staden.
[I det kiastiska mönstret hör detta stycke ihop med där Josha, på samma sätt som Kaleb här, får sin belöning för händelserna vid Kadesh-Barnea.] Då kom Juda söner nära Josua i Gilgal och Kaleb, Jefunnes son kenisiten sade till honom: "Du känner till (är intimt förtrogen med) de ting som Herren (Jahve) talade till gudsmannen Mose angående mig och dig i Kadesh–Barnea.
"Gud, Gud Herren (El, Elohim Jahve) Gud, Gud Herren (El, Elohim Jahve), han vet (är intimt förtrogen med) och Israel han ska veta (bli intimt förtrogen med), om det är i uppror eller om det är förrädiskt mot Herren (Jahve), rädda oss inte idag,
Och Pinchas, prästen Elazars son, sade till Rubens söner och Gads söner och Manasses söner: "Idag vet vi (är vi intimt förtrogna med) att Herren (Jahve) är i vår mitt, eftersom ni inte har varit förrädiska mot Herren (Jahve), och inte utlämnat Israels söner till att komma bort från Herrens (Jahves) hand."
vet då med säkerhet att Herren er Gud (Jahve Elohim) inte ska driva bort dessa länder från ditt ansikte (din åsyn) längre, utan de ska bli en snara och en fälla för er, och ett gissel i er sida [slavdrivares piska], och taggar i era ögon [som förblindar] till dess ni förgås från det goda land som Herren er Gud (Jahve Elohim) har gett er.
Se, jag vandrar (tar nu nästa steg) på den väg allt [vi alla här] i världen måste gå [], betänk därför i hela ert hjärta och med hela er själ att inte en enda sak av allt det goda som Herren er Gud (Jahve Elohim) talade över er har uteblivit, allt har kommit till er, inget av det saknas.
Och Israel tjänade Herren (Jahve) alla Josuas dagar och alla dagar som de äldste, som kände till Herrens (Jahves) gärningar som han hade gjort för Israel, levde efter Josua.
Domarboken (23)
Och även hela den generationen samlades till sina fäder [hade dött] och det uppstod en ny generation efter dem som inte kände (var intimt förtrogna med) Herren (Jahve) eller hans gärningar som han hade gjort för Israel.
Dessa är folkslagen (nationerna) som Herren (Jahve) lämnade [tillät vara obesegrade] för att pröva Israel genom dem – alla de som inte kände till alla krig med Kanaan,
bara så att [alla nya] generationerna av Israels söner skulle veta och lära sig strida, åtminstone de som tidigare inte visste något om det:
De var där för att pröva Israel genom dem för att veta om de lyssnar till Herrens (Jahves) budord (tydliga befallningar – hebr. mitzva) som han befallt deras fäder genom Mose hand.
se, jag ska lägga en ulltuss på tröskplatsen, om det är dagg bara på ullen och det är torrt på hela marken, då ska jag veta att du vill rädda Israel med min hand som du har talat."
Och han tog stadens äldste och öknens törne och tistlar (hebr. barkanim) och med dem lät han Sukkots män bli väl förtrogna (de fick fysiskt lära känna riset).
Och det skedde när de två månaderna var slut att hon kom tillbaka till hennes far som gjorde med henne efter eden som han avlagt. Och hon hade inte känt någon man.
Och det blev en sedvänja i Israel
Och Herrens (Jahves) ängel sade till Manoach: "Även om du håller kvar mig ska jag inte äta av ditt bröd och om du gör i ordning ett brännoffer måste du offra det till Herren (Jahve)." Eftersom Manoach inte visste att han var Herrens (Jahves) ängel.
Och Herrens (Jahves) ängel visade sig inte igen för Manoach och för hans hustru. Vid den tiden visste Manoach att han var en Herrens (Jahves) ängel.
Men hans far och hans mor visste inte att det var från Herren (Jahve), eftersom han [Herren] sökte ett tillfälle (anledning – hebr. toanah) mot filistéerna. Vid den tiden rådde filistéerna över Israel. [Denna kommentar från författaren är en nyckelvers för att förstå hela episoden med Simson. Substantivet toanah används bara här, men verbet anah används för att beskriva en lämplig tid för att något ska ske. Israeliterna hade blivit mer och mer bekväma med att dras med i de omkringliggande folkens seder och moral. Nu kommer Gud låta även mänsklig svaghet verka för hans syften, tog inte israeliterna upp striden mot filistéerna, kommer han låta filistéerna resa sig upp mot Israel.]
Och 3 000 män från Juda gick ner till klippans klyfta i Etam och sade till Simson: "Vet du inte att filistéerna råder över oss? Vad är det du har gjort mot oss?"
Han svarade dem: "Som de gjorde mot mig så har jag gjort mot dem."
De som satt i bakhåll hos henne var i den inre kammaren. Hon sade då till honom [Simson]: "Filistéerna är över dig Simson!" Han slet sönder linorna som man sliter sönder en tråd av lingarn i hans andedräkts eld, och han lät [henne] inte veta (få kunskap om) hans styrka. [Se om linet!]
Och hon sade: "Filistéerna är över dig Simson!" Och han vaknade ur sin sömn och sade (alternativt: tänkte): "Jag ska gå som de andra gångerna och skaka av mig själv." Men han visste inte att Herren (Jahve) hade vikt från honom.
Och Micha sade: "Nu vet jag att Herren (Jahve) vill göra gott mot mig, eftersom jag har en levit till präst."
Och de sade till honom: "Fråga, vi ber dig, genom Gud (Elohim) och låt oss veta att vår väg har framgång som vi går på."
Och de svarade, de fem männen som gått för att genomsöka (bespeja, spionera på) området vid Laish område, och sade till sina bröder: "Vet ni att i detta hus finns en efod [prästerlig klädnad, se ] och en terafim (husgud) [] och en skuren avbild och en gjuten avbild []? Och nu, vet (betänk) vad ni ska göra."
De gjorde sina hjärtan gott och se, stadens män, Beliars [ordagrant: den värdelöse, men även ett judiskt namn på satan] söners män, de omringade huset med knackningar över dörren och de sade till mannen, husets herre, den gamle sade de: "För ut mannen som kom till ditt hus och låt oss känna honom ( ha sexuellt umgänge med honom)."
Men männen lyssnade inte till honom och mannen tog hans konkubin och förde ut henne till dem och de kände (hade sexuellt umgänge med) henne och skändade (kränkte) henne hela natten till morgonen och när dagen grydde sände de iväg henne.
Och de kom från söder till Giva, 10 000 män utvalda från hela Israel, och de stred intensivt (ordagrant: "striden var tung"), men de visste inte att ondska var nära att komma över dem.
Och detta ting som ni ska göra, alla män och alla kvinnor som har delat säng (haft sexuellt umgänge) med en man ska förintas."
Och de fann från Javesh-Gileads invånare 400 unga jungfrur som inte haft sexuellt umgänge med en man genom att ligga i hans säng. Och de förde dem till lägret i Shilo som är i Kanaans land.
Rut (8)
Noomi hade en släkting på sin mans sida, en ärbar (värdig, stark, modig, inflytelserik) man i Elimeleks släkt. Hans namn var Boas. [Boas namn betyder ungefär "hos honom finns styrka". Han finns med i Jesu släkttavla, se ; . En av pelarna i Salomos tempel fick namnet Boas av smeden Hiras, se , . Ordet "ärbar" är hebr. chayil. Ordet används om militärisk styrka, mod, skicklighet, rikedom, triumf och kraft, se ; ; ; ; ; . Att ordet används om Boas, som är en bild på Messias, visar hur Jesus är en mäktig stridsman som strider för sitt folk. Ordet används även om Rut () och hur hennes kommande släktled ska bli "mäktiga" ().]
Boas svarade henne: "Man har berättat för mig om allt du gjort för din svärmor [Noomi] sedan din make [Mahlon, se ] dog – hur du har lämnat dina föräldrar och ditt hemland och begett dig till ett folk som du inte kände förut.
Tvätta dig, smörj dig [med välluktande olja] och klä dig [lägg bort dina sorgekläder]. [Här används det generella ordet för kläder (hebr. simla). Samma ordningsföljd med att "tvätta, smörja och klä sig" finns i där David avbryter en tid av sorg. Det finns även en parallell med Guds handlande med Jerusalem, där Gud breder ut sin mantel, tvättar, smörjer och klär sin blivande brud, se . Noomi uppmanar nu troligtvis Rut att byta ut sina sorgekläder till vanliga kläder, och troligtvis också hennes finaste klänning. Vi vet inte hur länge Rut bar sorgekläder, men i exemplet med Tamar rör det sig om många år, se , . Om så är fallet hade hon sorgekläder när hon arbetade på fältet. Det kan förklara varför Boas inte gjort någon ansats att uppfylla sin roll som återlösare, utan väntar på att hon ska vara redo.] Gå sedan ner till tröskplatsen [utanför Betlehem], men [var försiktig] låt honom inte se dig innan han avslutat sin måltid (ätit och druckit).
Se var han går och lägger sig för att sova. När han ligger ner, gå och lyft manteln av hans fötter och lägg dig där. Han kommer sedan att säga vad du ska göra."
Så var nu inte rädd, min dotter. Allt vad du säger vill jag göra för dig. [Nu är rollerna omvända, Boas blir Ruts tjänare! Här finns också en bild på hur Jesus blir vår tjänare, se ; ; .] Alla i stadsporten [där de äldste möttes, och beslut togs] vet att du är en ärbar (värdig, stark, modig, inflytelserik) kvinna. [Samma ord för någon som ärbar och stark tillskrivs både Boas, Rut och deras framtida släkt, se ; .]
Så Rut låg kvar vid hans fötter ända till tidig morgon. Hon steg upp tidigt före gryningen, innan folk kunde känna igen varandra, för Boas hade sagt till henne: "Låt det inte bli känt att det kom en kvinna hit till tröskplatsen." [Boas är mån om att behålla Ruts anseende som en ärbar kvinna, så ingen skulle tro att hon var en prostituerad som varit där.]
Noomi svarade: "Sitt här [var lugn, vänta här hos mig] min dotter, tills du ser hur allting går, för den mannen kommer inte unna sig någon vila innan han ordnat med detta idag."
Därför tänkte jag underrätta dig och säga: Förvärva det inför de som sitter här och de äldste av mitt folk. Vill du återlösa det, så återlös; men vill du inte återlösa, så säg till mig så jag vet det, för ingen annan än du har rätt att återlösa det, och jag är efter dig." [Drygt tio år tidigare hade Elimelek och Noomi flyttat från Betlehem till Moab på grund av svält, se , . Innan familjen tog ett sådant drastiskt beslut, som också var fyllt av skam, hade Elimelek säkert gjort allt för att rädda situationen. Troligen hade han sålt sin åkermark till någon utanför familjen, se . Under svälttider stod åkermark inte högt i kurs, så de ekonomiska svårigheterna fortsatte. Han stod då inför två val: Sälja sig själv som slav, se , eller flytta någonstans där det fanns mat. Han valde det sistnämnda och flyttade till Moab. Det hebreiska ordet mashar i översätts ibland "sälja", men har också betydelsen att "överlämna". I sammanhanget här är det Noomi som överlämnar nyttjanderätten och ger tillåtelse för deras återlösare att köpa tillbaka den mark som hennes man Elimelek hade sålt. Enligt Mose lag säljs aldrig mark permanent eftersom den tillhör Gud, se . Någon i släkten kunde alltid köpa tillbaka marken. Vart 50:e år, då det var jubelår, återgår marken till den ursprungliga familjen, se .] Han svarade: "Jag vill återlösa det."
1 Samuelsboken (57)
Och de steg upp tidigt på morgonen och tillbad inför Herrens (Jahves) ansikte och återvände och kom till sitt hem i Rama, och Elkana kände (hade samlag med) sin hustru Channa och Herren (Jahve) kom ihåg henne.
Men Elis söner var söner till uselheten (söner av Balial), de kände inte (saknade en intim relation till) Herren (Jahve).
Samuel hade ännu inte lärt sig känna igen Herren, och fått ta emot uppenbarelse (profetiska ord) från Herren.
För jag har gjort klart för honom att jag ska döma hans hus för evigt för synden, eftersom han vet att hans söner drar en förbannelse över sig själva och utan att han tillrättavisar dem.
Och hela Israel, från Dan [i norr] till Beer-Sheva [i söder], visste att Samuel var på väg att bli en Herrens (Jahves) profet.
Och när filistéerna hörde ljudet av ropet sade de: "Vad betyder ljudet av detta stora rop i hebréernas läger?"
När de fick reda på att Herrens (Jahves) ark hade kommit in i lägret,
Och filistéerna kallade på prästerna och siarna och sade: "Vad ska vi göra med Herrens (Jahves) ark? Tala om för oss hur vi ska skicka tillbaks den till sin plats."
Och de sade: "Om ni sänder bort Israels Guds (Elohims) ark, sänd den inte tom utan sänd honom på något sätt ett skuldoffer, sedan ska ni bli botade, och det ska bli känt för er varför hans hand inte har tagits bort från er."
Och se, om den går upp längs vägen mot sin egen gräns till Beit-Shemesh, då är det han som har gjort denna stora ondska, men om inte, då ska vi veta att det inte var hans hand som slog oss, det var ett sammanträffande som drabbade oss.
Och du ska gå ner före mig till Gilgal, och se, jag ska komma ner till dig för att offra brännoffer och offra offer och shalomoffer, 7 dagar ska du vänta tills jag kommer till dig och talar om för dig vad du ska göra."
Och det skedde när alla som kände honom sedan tidigare såg det, se, han profeterade med profeterna, då sade folket till varandra: "Vad är detta som kommer till Kishs son? Är Saul bland profeterna?"
Är det inte veteskörd idag [maj/juni – tiden för att bärga korn och vete]? Jag ska ropa till Herren (Jahve) att han ska sända åska och regn och ni ska veta (personigen få erfara) och se att er ondska är stor, som ni har gjort i Herrens (Jahves) ögon, genom att be om en kung [och inte velat ha mig som kung]."
och Achija, Achitovs son, Ichavods son, Pinchas son, Elis son, Herrens (Jahves) präst i Shilo [där tabernaklet stod] som bar en efod [den heliga prästvästen, se ]. Och folket visste inte att Jonatan hade gått.
Och männen i förläggningen talade med Jonatan och hans vapenbärare och sade: "Kom upp till oss och vi ska visa er något."
Då sade Jonatan till sin vapenbärare: "Kom upp efter mig för Herren (Jahve) har gett dem i Israels hand."
Då sade Saul: "Dra er hit alla folkets ledare, och vet och se hur denna synd har gått till idag.
Och bjud in Jishaj till offret och jag ska tala om för dig vad du ska göra, och du ska smörja åt mig den som jag säger till dig."
låt du, vår herre, säga till dina tjänare som inför dig (framför ditt ansikte) att de ska söka efter en man som är skicklig att spela Kinnor-harpa. Och det ska ske att när den onda anden från Gud kommer över dig och han spelar med sin hand ska du må gott."
Då svarade en av de unga männen och sade: "Se, jag har sett en av betlehemiten Jishajs unga söner, han är skicklig på att spela och en mäktig man (stridsman, en man i sina bästa år – hebr. gever) en stark man (hebr. chajil) och en stridens man (hebr. milchama) och klok i sitt tal och en attraktiv man och Herren (Jahve) är med honom." [De tre hebreiska orden gever, chajil och milchama, har lite olika sidobetydelser men är alla tre ord som också betyder krigare eller stridsman.]
Och Eliav, hans äldsta bror hörde när han talade med männen, och Eliavs vrede upptändes mot David och han sade: "Varför har du kommit ner? Och med vem har du lämnat fåren i öknen? Jag känner din äventyrslystnad och ditt hjärtas lättsinne. Du har kommit ner för att du vill titta på striden."
I dag ska Herren (Jahve) överlämna dig i min hand. Jag ska slå ner dig och hugga huvudet av dig. I dag ska jag ge hela den filisteiska armén till himlens fåglar och markens djur. Då ska hela världen förstå att Israel har en Gud (Elohim),
och alla som är samlade här i dag förstå att det inte är genom svärd och spjut som Herren (Jahve) räddar (befriar). Detta är Herrens (Jahves) strid, och han ska ge er i vår hand."
[Nu följer en tillbakablick i med mer detaljer vad som hände innan striden. Här ges nu en bakrund till där Saul frågar efter Davids fars namn så han kunde veta mer om vem som potentiellt kunde bli hans svärson. Bilden som ges här i är också en kung som nu saknar förmåga att komma ihåg enkla detaljer, något som också visar att Guds Ande hade lämnat Saul.] Och när Saul såg David gå fram mot filistén sade han till Avner, härföraren över armén: "Avner, vems son är denna yngling?" Och Avner svarade: "Som din själ lever, kung, jag kan inte säga dig det."
Och Saul såg och visste (förstod mycket väl) att Herren (Jahve) var med David. Och Michal, Sauls dotter, älskade honom.
Men David gav sin ed igen och sade: "Din far vet mycket väl att jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon. Han säger: Låt inte Jonatan veta detta, så han blir ledsen, och så sant Herren (Jahve) lever och som du själv (din själ) lever, det är bara ett steg mellan mig och döden."
Om han säger: 'Det är gott,' ska din tjänare ha frid, men om han blir vred då vet du att ont är bestämt av honom.
Och Jonatan sade: "Vare det långt bort från mig, om jag alls visste att ont var bestämt över dig av min far, skulle jag då inte berätta det för dig?"
Och Sauls vrede upptändes mot Jonatan och han sade till honom: "Du son till en motsträvig upprorsmakare, visste jag inte att du har valt Jishajs son till din egen skam och till din mors nakenhets skam?
Och Saul kastade sitt spjut mot honom för att slå honom. Därför visste Jonatan att hans far hade bestämt att låta döda David.
Men pojken visste ingenting, bara Jonatan och David kände till ärendet.
David svarade prästen Achimelech: "Kungen har befallt mig ett ärende och har sagt till mig: Låt ingen man veta något om ärendet som jag sänder dig med, och vad jag har befallt dig, och de unga männen har jag bestämt den och den platsen.
Och David gick därifrån till Mitspe i Moav och han sade till Moavs kung: "Låt min far och min mor, jag ber dig, komma hit och vara hos dig, till dess jag vet vad Gud (Elohim) ska göra för mig."
Och Saul hörde att David hade hittats och att männen var med honom. Saul satt nu i [sin hemstad, se ] Giva under tamarisken på höjden (hebr. ramah) med spjutet i sin hand [som en spira], och alla hans tjänare stod runtomkring honom. [Saul utförde sina kungliga sysslor utomhus, vilket inte var ovanligt, se ; . Tamarisken växte i ökenlandskap och var en ovanlig syn i bergstrakten kring Giva. Kanske var detta en kultplats. Saul hade tidigare beordrat att David skulle dödas, se . När han nu får höra var David är går han igång och brister ut till alla sina män kring sig. Han kallar dem "Benjamins söner" vilket indikerar att han insatt personer från sin egen stam i ledande positioner. Han anspelar nu på deras lojalitet till sin stam och deras girighet.]
Har jag idag börjat fråga Gud (Elohim) för honom? Låt det vara långt från mig. Låt inte kungen tillskriva sina tjänare någonting, inte till hela min fars hus, för din tjänare visste inget av allt detta, smått eller stort."
Och kungen [Saul] sade till löpande vakterna [livvakterna som sprang framför vagnen, se ] som stod bredvid honom: "Vändom och döda Herrens (Jahves) präster, för deras hand är också med David [de har valt hans parti]. De visste att han flydde men avslöjade inte det för mig."
Men kungens tjänare ville inte sträcka fram sina händer för att döda Herrens (Jahves) präster. [Detta är andra gången som det nämns att de som stod under Sauls ledarskap vägrade lyda hans order, se . Detta styrker hur israeliterna ansåg att en jordisk kung hade begränsad makt och det var viktigt att lyda Gud mer än människor, se .]
Då sade David till Evjatar: "Jag visste den dagen när edomiten Doeg var där att han säkert skulle berätta för Saul []. Jag har dragit död över alla själar i din fars hus.
Men David visste att Saul tänkte ut ont mot honom och han sade till prästen Evjatar: "Ta hit efoden [prästens heliga väst]."
Och han sade till honom: "Frukta inte, för min far Sauls hand ska inte finna dig och du ska bli kung över Israel och jag ska vara nästa under dig. Och det vet även min far Saul."
Gå, jag ber er, och säkerställ så att ni vet och ser hans plats där hans tillhåll är och vem som har sett honom där, för det har sagts mig att han agerar mycket subtilt.
Se därför efter och skaffa er kunskap om alla dolda platser där han kan gömma sig, och kom tillbaka till mig med säkra uppgifter och jag ska gå med er, och det ska ske om han är i landet att jag ska finna honom bland Judas alla tusenden."
Dessutom min far, se, se vingen från din mantel i min hand, för i det att jag skar av vingen från din mantel dödade jag dig inte, du vet och ser att där inte är ondska eller överträdelse i min hand, och jag har inte syndat mot dig fast du ligger och väntar efter min själ för att ta den.
Och nu, se jag vet att du med säkerhet ska bli kung och att Israels kungarike ska bli fast grundat i din hand.
ska då jag ta mitt bröd och mitt vatten och mitt kött som jag har slaktat åt mina fårklippare och ge till män som jag inte vet vilka de är?"
Vet nu och betänk vad du ska göra, för ondska är bestämt mot vår herre och mot hela hans hus, eftersom han är en sådan person som man inte kan tala med." [Naval lyssnar inte på någon utan lever i sin personlighet på alla sätt upp till sitt namn.]
Därför sände David ut spejare och förstod att Saul kommit med en särskild avsikt.
Och David tog spjutet och vattenkruset från Sauls huvud och de bar bort dem och ingen man såg det, ingen visste det, inte heller vaknade någon, för alla sov, eftersom en djup sömn från Herren (Jahve) hade fallit över dem.
Och det hände i dessa dagar [en tid senare] att filistéerna samlade ihop sin armé till strid, för att strida med Israel. Då sade Achish till David: "Du ska med säkerhet veta att du ska gå ut med mig i armén, du och dina män."
David svarade Achish: "Därför ska du veta att din tjänare vill göra det."
Achish sade till David: "Därför ska jag låta dig vara min livvakt (ordagrant: väktaren över mitt huvud) för alltid."
Och kvinnan sade till honom: "Se, du vet vad Saul har gjort, hur han har rensat ut (huggit bort) de som siar (skådar) genom en ande (demon) eller en familjeande ut ur landet. Varför lägger du en snara för mitt liv som blir min död?"
Han frågade henne: "Hur ser han ut?"
Hon svarade: "En gammal man kommer upp och han är täckt i en mantel." Och Saul förstod att det var Samuel och han böjde sitt ansikte mot marken och ödmjukade sig själv.
Samuel sade till Saul: "Varför har du oroat mig och fört upp mig?"
Saul svarade: "Jag är mycket betryckt för filistéerna strider mot mig och Gud (Elohim) har lämnat mig och svarar mig inte längre, inte profeterna, inte genom drömmar. Därför har jag kallat på dig så att jag kan få veta vad jag ska göra.
Och Achish svarade och sade till David: "Jag vet att du är god i mina ögon, som en Guds (Elohims) ängel (budbärare), likväl säger filistéernas ledare att han inte ska gå upp med oss till striden.
2 Samuelsboken (30)
David frågade den unge mannen som berättade detta för honom: "Hur vet du att Saul och Jonatan, hans son, är döda?"
Så jag ställde mig över honom och dräpte honom eftersom jag visste att han inte skulle leva när han fallit, och jag tog kronan som var på hans huvud och armbandet som var på hans arm och har tagit hit dem till min herre." [den unge mannens berättelse stämmer inte på flera detaljer med redogörelsen i föregående kapitel. I var det Saul som själv hävde sig över sitt svärd och tog sitt eget liv. Det verkar som den unge amalekit vinklar sin berättelse för att försöka komma i god dagar och få en belöning för att ha ta på sig äran att ha dödat Saul.]
Och Avner ropade till Joav och sade: "Ska svärdet sluka för alltid? Vet du inte att det slutar i bitterhet? Hur länge ska det dröja tills du ber folket att återvända från att följa sina bröder?"
Du känner Avner, Ners son, han har kommit för att bedra dig, för att lära känna hur du kommer och går och veta allt som du gör."
Och när Joav kommit ut från David sände han budbärare efter Avner och de förde tillbaka honom från Borsira, men David visste inte om det.
Och hela folket och hela Israel förstod den dagen att det inte var kungen som låg bakom att Avner, Ners son dödades.
Och kungen sade till sina tjänare: "Vet ni inte att det är en furste och en stor man som har fallit i Israel idag?
Och David visste att Herren (Jahve) hade gjort honom till kung över Israel och att han hade upphöjt hans kungarike för sitt folk Israels skull.
Vad mer kan David säga till dig? [Detta är den tredje retoriska frågan. David refererar nu sig själv i tredje person, det är ett sätt att förstärka att han underordnar sig Gud, och perspektivet skiftar nu till att också vara Guds perspektiv. Ordet "känner" kan också översättas "du har behandlat mig på ett speciellt sätt".] Du känner din tjänare, Herre Gud (Adonaj Jahve). [; ]
Enligt ditt löfte (för ditt ords skull) och efter ditt hjärta har du gjort allt detta stora och låtit din tjänare få veta (förstå) det.
Och det skedde när Joav höll vakt över staden [det belägrade Rabba] att han placerade Orija på platsen där han visste att det fanns våldsamma män [i fiendehären]. [Israels taktik var att svälta ut stadens invånare. De strider som kunde uppkomma var när ammoniterna begav sig ut från stadsporten och försökte bryta belägringen. Joav placerade troligtvis Orija nära stadsporten, se .]
kan det hända att kungens vrede reser sig och han säger till dig: 'Varför gick ni så nära staden för att strida? Vet ni inte att de skjuter från muren?
Och han sade: "När barnet fortfarande levde fastade jag och grät, för jag sade (tänkte): Vem vet om inte Herren (Jahve) ska ge nåd (oförtjänt kärlek, favör – hebr. chanan) och låta barnet leva?
Och Joav, Tserujas son, förstod att kungens hjärta var över Avshalom.
för att ändra på förhållandena (ordagrant snurra på ansiktet) i denna sak har din tjänare Joav gjort detta, och min herre är vis, som Guds (Elohims) änglars vishet, till att veta (känna till) allt som finns på jorden."
Och Joav föll ner på marken på sitt ansikte och ödmjukade sig själv och välsignade kungen och sade: "Idag vet din tjänare att jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek) i dina ögon, min herre kungen, i det att kungen har beviljat sin tjänares begäran."
Och med Avshalom gick 200 män från Jerusalem som var inbjudna, de gick i enkelhet (oskyldigt, naivt) och de visste ingenting om saken.
Och Choshaj sade: "Du känner din far och hans män, att de är mäktiga stridsmän (män i sina bästa år, fulla av egen styrka och kraft) och de är förbittrade i sina själar (sinnen) som en björnhona som berövats sina valpar på fältet, och din far är en stridsman och övernattar inte med folket.
och även en son till krigaren, vars hjärta är som ett lejons hjärta ska smälta fullständigt, för hela Israel vet (är väl förtrogna med) att din far är en mäktig krigare och de som är med honom är dugliga stridsmän.
Och kvinnan spred ut ett täcke över källans öppning och strödde grus ovanpå och ingen visste något.
Och kungen sade: "Är det väl med ynglingen Avshalom?" Och Achimaats svarade: "När Joav sände kungens tjänare och mig, din tjänare såg jag ett stort tumult, men jag vet inte vad det var."
i det att du älskar dem som hatar dig och hatar dem som älskar dig. För du har idag förkunnat att furstar och tjänare är ingenting för dig. För jag vet idag att om Avshalom hade levt och vi alla hade dött idag, skulle det ha behagat dig väl.
För din tjänare visste inte att han syndade. Se därför har jag kommit först av alla idag från hela Josefs hus [de norra stammarna] för att gå ner och möta kungen."
Och David sade: "Vad har jag att göra med dig, Tserojas son, att du idag skulle bli min advokat? Ska någon man dödas i Israel idag? Vet inte jag att jag är Israels kung idag?"
Jag är idag 80 år, kan jag skilja mellan gott och ont? Kan din tjänare känna smaken av vad jag äter eller av vad jag dricker? Kan jag fortfarande höra rösten av en man som sjunger eller en kvinna som sjunger? Varför ska då din tjänare bli en börda för min herre kungen?
Du räddade mig från mitt folks strider
du satte mig som huvud över hednafolken.
Folkslag jag inte kände tjänar mig nu.
Och kungen sade till Joav, arméns härförare som var med honom: "Gå nu fram och tillbaka bland alla Israels stammar från Dan [i norr] till Beer-Sheva [i söder] och räkna folket, så att jag vet folkmängden."
Och Gad kom till David och berättade för honom och sade: "Ska sju år av hungersnöd komma till dig i landet? Eller vill du fly tre månader framför dina fiender när de jagar dig? Eller ska det vara tre dagar med pest i landet? Ta nu råd och tänk igenom vilket svar jag ska ge till honom som har sänt mig."
1 Kungaboken (35)
Och den unga damen var mycket vacker, och hon blev uppasserska åt kungen och betjänade honom, men kungen hade ingen intim relation med henne.
Då talade [profeten] Natan till [Davids hustru] Batsheva (Batseba), Salomos mor och sade: "Har du inte hört att Adonija, Chagits son, regerar (har gjort sig till kung), och David vår herre vet det inte?
Och nu, se Adonija regerar, och du min herre kungen vet det inte.
Har verkligen min herre kungen gjort denna sak utan att låta din tjänare veta vem som ska sitta på min herres tron, kungen efter dig?
Och även du vet vad Joav, Tserojas son gjorde mot mig och vad han gjorde mot två av Israels härhövitsmän, mot Avner, Ners son [] och mot Amasha, Jeters son [], som han slog och hällde ut stridsblod i fred och satte stridsblod på sin gördel som han har runt sina länder och på sina skor som han har på sina fötter.
Och nu, låt honom inte vara skuldfri, för du är en vis man och du vet vad du ska göra mot honom, och du ska föra ner hans gråa hår i Sheol (graven, underjorden, de dödas plats) med blod."
Och han sade: "Du vet att kungariket var mitt och att hela Israel lyfte sina ansikten mot mig för att jag skulle regera. Men kungariket är omändrat och har blivit min brors, för från Herren (Jahve) är det hans. []
Och Herren (Jahve) ska vända tillbaka hans blod över hans eget huvud, eftersom han har slagit två män som var mer rättfärdiga och bättre än han, och han slog dem med svärd och min far David visste det inte. Avner, Ners son Israels härförare [] och Amasa, Jeters son Juda härförare [].
För den dagen du går ut och passerar över bäcken Kidron, ska du med säkerhet veta att du ska döden dö, ditt blod ska komma över ditt eget huvud."
Och kungen sände och kallade på Shimi och sade till honom: "Lät inte jag dig svära (avlägga en ed) vid Herren (Jahve) och varnade dig och sade: Vet med säkerhet att den dag du går ut och vandrar iväg ska du döden dö? Och du sade till mig: Ditt tal är gott, jag har hört det.
Och kungen sade till Shimi: "Du känner väl till all ondska som ditt hjärta har erkänt, som du har gjort mot min far David, därför ska Herren (Jahve) låta ondskan komma tillbaka över ditt eget huvud.
Herre, min Gud, du har nu gjort din tjänare till kung efter min far David. Jag är bara ett barn [Salomo är omkring 20 år, men uttrycket syftar på att vara oerfaren och under upplärning], jag vet inte hur jag ska gå ut (börja) eller komma in (avsluta) [leda som kung].
Du vet hur David min far inte kunde bygga ett hus till Herren hans Guds (Jahve Elohims) namn för krigen som han hade på alla sidor, till dess Herren (Jahve) lade dem under hans fotsulor.
Befall därför nu att de hugger cederträ åt mig från Libanon, och mina tjänare ska vara tillsammans med dina tjänare, och jag ska betala dig för dina tjänare efter allt som du säger, för du vet att det finns ingen bland oss som har samma skicklighet att hugga timmer som sidonierna."
alla böner, alla enträgna böner som bes av alla människor av hela ditt folk Israel, som varje man ska veta (vara väl förtrogen med) sitt eget hjärtas sjukdom (sår, plåga) och sträcker ut sina händer mot detta hus,
då ska du höra (lyssna) i himlarna, din boning, och förlåta och göra och ge till var man i enlighet med alla hans vägar, vars hjärta du känner, för du ensam är intimt förtrogen med hjärtat hos alla människornas söner (varje människa individuellt),
[Herre] Hör (lyssna) då från himlarna, din boning, och svara på alla böner från främlingarna. Då ska alla folk på jorden lära känna (bli intimt förtrogna med) ditt namn och i vördnadsfull tillbedjan frukta dig som ditt folk Israel gör, och förstå att detta tempel jag byggt är helgat åt ditt namn (tillhör dig). [Detta är en profetisk bön som visar att evangeliet ska förkunnas för hela världen, så som det blev när lärjungarna fullföljde missionsbefallningen.]
så att alla jordens folk ska veta att Herren (Jahve) är Gud (Elohim), det finns ingen annan.
Och Chiram sände sina tjänare till skeppen, sjömän som hade kunskap om havet, tillsammans med Salomos tjänare.
Och Jerovam sade till sin hustru: "Stå upp jag ber dig, och förklä dig själv så att du inte blir igenkänd som Jerovams hustru, och gå till Shilo. Se, där är Achija, profeten som talade om mig att jag skulle bli kung över detta folk.
Då sade kvinnan till Elia: "Nu vet jag att du är en profet och Herrens ord i din mun är sanning."
Och det ska ske så snart jag har gått ifrån dig att Herrens (Jahves) Ande för bort dig, vart vet jag inte, och när jag kommer och berättar för Achav och han inte kan finna dig kommer han att slakta mig, men jag din tjänare har vördat Herren (Jahve) från min ungdom.
Och det skedde när det var tid för offret [kvällsoffret] att profeten Elia kom nära och sade: "Herre (Jahve) Abrahams Gud och Isaks Gud och Israels Gud, låt det bli känt idag att du är Gud (Elohim) i Israel, och att jag är din tjänare, och att jag har gjort allt detta på ditt ord (därför att du har sagt det).
Hör mig Herre (Jahve), hör mig, så att detta folk vet att du Herre är Gud (Jahve Elohim), för du vänder deras hjärtan tillbaka (vänder deras hjärtan rätt igen).
Och Israels kung kallade på landets alla äldste och sade: "Vet (lägg märke till) jag ber er, och se hur dessa onda män beter sig, för han sände till mig efter mina fruar och efter mina söner och efter mitt silver och efter mitt guld, och jag nekade honom inte."
Och se, en profet kom nära till Israels kung Ahav och sade: "Så säger Herren (Jahve): Har du sett hela denna stora skara? Se, jag ska ge den i din hand idag, och du ska veta att jag är Herren (Jahve)."
Och profeten kom nära Israels kung och sade till honom: "Gå och styrk dig själv (gör dig fast, säker, tapper) och vet och se vad du har gjort, för när året kommer tillbaka (samma tid nästa år), ska Arams kung komma upp mot dig."
Och en gudsman kom nära till Israels kung och sade: "Så säger Herren (Jahve): Eftersom araméerna har sagt: Herren (Jahve) är en bergsgud men han är inte en dalgud, därför ska jag ge hela denna stora skara i din hand, och ni ska veta att jag är Herren (Jahve)."
Och Israels kung sade till sina tjänare: "Vet ni att Ramot-Gilead är vårt, och vi är passiva och tar det inte ur Arams kungs hand?"
2 Kungaboken (19)
Och profetsönerna som var i
Betel kom fram till Elisha och sade till honom: "Vet du att Herren
(Jahve) ska ta bort din herre från över ditt huvud
[från hans position som en lärare och mästare] idag?"
Han svarade: "Ja, jag vet det, var tysta
(gör inget, håll er lugna)."
Och profetsönerna som var i Jeriko kom fram till Elisha och sade till honom: "Vet du att Herren (Jahve) ska ta bort din herre från över ditt huvud [från rollen som mästare och lärare] idag?"
Han svarade: "Ja, jag vet det, var tysta (gör inget, håll er lugna)."
Och en kvinna som var hustru till en av profetsönerna ropade till Elisha och sade: "Din tjänare min make är död och du vet att din tjänare vördade Herren (Jahve). Och fordringsägaren har kommit för att ta mina två barn som slavar åt sig."
Och hon sade till sin man: "Se, jag ber dig, jag vet att detta är en helig gudsman som kommer förbi regelbundet.
Och en gick ut på fältet för att samla örter och fann ett vildvin och samlade famnen full av de vilda kalebasserna och kom och skar ner dem i soppan, för han visste inte [vad det var].
Och det hände när Israels kung hade läst brevet, att han rev sönder sina kläder och sade: "Är jag Gud (Elohim), att döda och göra levande, att denne man sänder efter mig för att bota en man från hans hudsjukdom? Men betänk, jag ber dig, och se hur han söker en anledning mot mig."
Och det var så att när gudsmannen Elisha hörde att Israels kung hade rivit sönder sina kläder, sände han [bud] till kungen och sade: "Varför har du rivit sönder dina kläder? Låt honom nu komma till mig, så ska han veta [personligen få erfara] att det [faktiskt] finns en profet i Israel."
Han och hela hans följe vände tillbaka till gudsmannen [en fyra mil lång resa tillbaka igen, detta försenar hans hemresa med minst en dag]. Naaman kom och stod framför honom [till skillnad från första gången då han inte gick ur vagnen utan högmodigt antog att profeten skulle betjäna honom, se ]. Han sade: "Nu vet jag med säkerhet att det inte finns någon Gud (Elohim) i hela världen förutom i Israel! Snälla, ta emot en gåva av tacksamhet från din tjänare."
Och kungen steg upp i natten och sade till sina tjänare: "Jag ska berätta vad araméerna har gjort mot oss. De vet att vi är hungriga, därför har de gått ut ur lägret och gömt sig själva på fältet och sagt: När de kommer ut ur staden ska vi ta dem levande och gå in i deras stad." [Kungen tror inte de leprasjukas ord, han tror att det är en fälla för att lura ut folket från staden. En liknande taktik använde hans förfäder i Ai, se .]
Och Chazael sade: "Varför gråter min herre?" Och han svarade: "Eftersom jag vet det onda som du ska göra mot Israels söner, du ska sätta eld på deras starka fästen och deras unga män ska du slakta med svärdet och du ska ska slå deras små i bitar och skära upp gravida kvinnor."
Och Jehu kom till sin herres tjänare och en av dem sade till honom: "Shalom (är allt väl)? Varför kom denne dåre till dig?" Och han sade till dem: "Ni känner mannen och vad han babblar."
Vet nu att inget av Herrens (Jahves) ord ska falla till marken som Herren (Jahve) har talat om Achav. För Herren (Jahve) har gjort det som han talade genom sin tjänare Elia."
Och Jehu slog alla som var kvar av Achavs hus i Jizreel, och alla hans stora [inflytelserika män] och hans nära vänner och hans präster, till dess ingen fanns kvar.
Därför samtalade de med Assyriens kung och sade: "Folken som du har burit bort och placerat i Samariens städer känner inte till sättet (hur man gör) med landets Gud (Elohim). Därför har han sänt lejon ibland dem och se, de slaktar dem, eftersom de inte känner till sättet (hur man gör) med landets Gud (Elohim)."
Och nu Herre (Jahve) vår Gud (Elohim) fräls oss, jag ber dig, ur hans hand så att alla jordens kungariken ska veta att du Herre (Jahve) är Gud (Elohim), du ensam."
Men jag vet (känner väl till) var du sitter,
var du går ut och när du kommer in
och ditt raseri mot mig.
1 Krönikeboken (9)
av Isaskars söner kom män som förstod tidens tecken och insåg vad Israel borde göra, 200 befälhavare samt alla deras stamfränder under deras befäl,
David förstod att Herren hade befäst honom som kung över Israel, för han hade låtit hans rike bli upphöjt för sitt folk Israels skull.
[Denna psalm, , är sammanställd med innehåll från flera olika psalmer. (från ), (från ), (från ) och (från ).] Tacka Herren (Jahve), åkalla hans namn;
kungör hans gärningar bland folken. []
Vad mer ska nu David säga till dig om den ära du har visat din tjänare? Du känner din tjänare.
Herre, för din tjänares skull och efter ditt hjärta har du gjort allt detta stora och förkunnat alla dessa stora ting.
Då sade David till Joav och till folkets befälhavare: "Gå och räkna Israel från Beer-Sheba [i syd] till Dan [i norr], och ge mig besked så att jag får veta hur många de är."
Och du, min son Salomo, lär känna din fars Gud och tjäna honom med hängivet hjärta och med villig själ, för Herren rannsakar alla hjärtan och förstår alla uppsåt och tankar. Om du söker honom låter han sig finnas av dig, men om du överger honom, då förkastar han dig för evigt.
Jag vet, min Gud, att du prövar hjärtat och har behag till vad som är rätt. Med ärligt hjärta har jag burit fram alla dessa frivilliga gåvor. Och nu har jag också sett med glädje hur ditt folk som står här har burit fram sina frivilliga gåvor till dig.
2 Krönikeboken (20)
Sänd mig nu en konstnärligt begåvad man som kan arbeta med de skickliga hantverkare som jag har hos mig här i Juda och Jerusalem och som min far David har ordnat, kan arbeta i guld, silver, koppar och järn och i purpurrött, karmosinrött och mörkblått garn och dessutom är en duktig träsnidare.
Sänd mig också cederträ, cypressträ och algumträ från Libanon, för jag vet att dina tjänare är skickliga i att hugga virke på Libanon. Och mina tjänare kommer att vara tillsammans med dina tjänare
Och Huram tillade:
"Lovad är Herren, Israels Gud, himlens och jordens Skapare, som har gett kung David en vis son, som är så utrustad med klokhet och förstånd att han kan bygga ett hus åt Herren och ett hus åt sig själv till kunglig bostad.
Därför sänder jag nu en konstnärligt begåvad och kunnig man, Churam-Avi. [På liknande sätt som Betsael ledde arbetet på tabernaklet (), jmf .]
Han är son till en av Dans döttrar, och hans far är en tyrisk man. Han är skicklig att arbeta i guld och silver, i brons, järn, sten och trä, liksom i purpurrött, mörkblått och karmosinrött garn och fint lingarn, och han kan utföra alla slags sniderier och väva alla slags konstvävnader. Honom kan du låta utföra arbetet tillsammans med dina och min herres, din far Davids, män som är konstnärligt begåvade.
om då någon människa eller hela ditt folk Israel ber och ropar till dig när de var för sig känner plågan och smärtan som har drabbat dem, och de räcker ut sina händer mot detta hus,
hör det då från himlen där du bor, och förlåt och ge var och en efter alla hans gärningar, eftersom du känner hans hjärta. För det är bara du som känner människornas hjärtan.
hör det då från himlen där du bor och gör allt som främlingen ropar till dig om. Så ska alla folk på jorden lära känna ditt namn och frukta dig, som ditt folk Israel gör, och förstå att detta hus som jag har byggt är uppkallat efter ditt namn.
Och Huram sände till honom genom sina tjänare skepp och sjökunnigt manskap. De for tillsammans med Salomos tjänare till Ofir och hämtade därifrån 400femtio talenter guld som de förde till kung Salomo.
Men de ska bli hans tjänare, och de ska förstå vad det är att tjäna mig och att tjäna främmande kungadömen."
Skulle ni inte veta att det är Herren, Israels Gud, som har gett kungadömet över Israel åt David för evig tid, åt honom själv och hans söner, genom ett saltförbund?
Ska inte du, vår Gud, hålla dom över dem? Vi förmår ingenting mot denna stora skara som kommer mot oss, och vi vet inte vad vi ska göra. Men våra ögon är vända till dig."
Hon såg sig omkring, och se, då stod kungen där vid sin pelare, nära ingången, och befälen och trumpetblåsarna stod bredvid kungen, och allt folket i landet jublade och stötte i trumpeterna, och sångarna med sina instrument ledde hyllningssången. Då rev Atalja sönder sina kläder och ropade: "Sammansvärjning! Sammansvärjning!"
Men Jojada blev gammal och mätt på att leva, och han dog. Han var vid sin död hundratrettio år.
Vet ni inte vad jag och mina fäder har gjort med folken i andra länder? Har de gudar som dyrkas av folken i dessa länder någonsin kunnat befria sina länder ur min hand?
Och när sändebuden kom från Babels furstar, de som var utsända till honom för att höra sig för om det under som hade hänt i landet, lämnade Gud honom för att pröva honom [och visa konsekvenserna av högmod] och få veta allt som var i hans hjärta.
Och när han bad så till honom, bönhörde Herren (Jahve) honom och lyssnade till hans bön och lät honom komma tillbaka till Jerusalem som kung. Då insåg Manasse att det är Herren (Jahve) som är Gud.
Esra (11)
Kungen bör veta att de judar som gav sig i väg från dig har kommit hit till oss i Jerusalem. De bygger nu upp den upproriska och onda staden, de reparerar murarna och förbättrar fundamenten.
Kungen bör nu veta att om denna stad byggs upp och murarna repareras kommer de varken att betala skatt, tull eller vägpengar, och det kommer att skada kungarnas inkomster.
Eftersom vi äter palatsets salt [är avlönade; i står kungens tjänst och är lojala mot honom, se ; ; ] och det inte är rätt att vi ser hur kungen blir vanärad, sänder vi nu denna skrivelse och låter kungen veta
så att det kan efterforskas i dina fäders krönikor. Du ska då i dessa krönikor finna att denna stad har varit en upprorisk stad, till skada för kungar och länder. Sedan gammalt har det där anstiftats oroligheter, och därför har också denna stad förstörts.
Vi låter nu kungen veta att om denna stad byggs upp och dess murar repareras, då har du ingen besittning kvar i landet på andra sidan floden." [Uttrycket "äta palatsets salt" är ett idiomatiskt uttryck för att vara i kungens tjänst. Engelska ordet för lön "salary" kommer från latinska salarium – saltpengar.]
Kungen bör veta att vi kom till provinsen Judéen, till den store Gudens hus. Detta bygger man nu upp med stora stenar [ordagrant: "stenar som måste rullas"] och sätter trävirke [balkar] i väggarna. Arbetet utförs med omsorg och går snabbt framåt under deras ledning.
Vi frågade dem också vad de hette, för att kunna underrätta dig och skriva upp namnen på de män som ledde dem.
Vi kungör för er att ingen ska ha rätt att lägga skatt, tull eller vägpengar på någon präst eller levit, sångare, dörrvakt, tempeltjänare eller annan tjänare i detta Guds hus.
Och du Esra, ska efter den vishet du fått av Gud utse domare och lagkloka som ska skipa rätt bland allt folket i landet på andra sidan floden, alla dem som känner din Guds påbud. Om någon inte känner dem ska ni lära honom dem.
Nehemja (9)
Styresmännen visste inte var jag hade varit och vad jag hade gjort, för jag hade ännu inte underrättat judarna, varken präster, stormän, styresmän eller övriga som skulle arbeta [arbetarna som skulle bygga på muren].
Våra motståndare sade: "De ska ingenting veta och ingenting se, förrän vi står mitt ibland dem och dräper dem så att arbetet upphör."
När nu våra fiender hörde att deras planer hade blivit kända för oss och att Gud (Elohim) hade omintetgjort deras rådslag, återvände vi till muren var och en till sitt arbete.
Och det hände när alla våra fiender, hörde om det, att alla länder runt omkring oss fruktade, och de förminskades i sina egna ögon, för de förstod att detta verk gjordes av vår Gud (Elohim).
Då gick allt folket i väg och åt och drack, de skickade gåvor och firade med stor glädje, för de hade förstått de ord som hade förkunnats för dem.
Du gjorde tecken och under mot farao,
mot alla hans tjänare och mot allt folket i hans land,
för du visste hur arrogant egyptierna behandlade dem.
Du gjorde dig ett namn som är detsamma än i dag.
Du gav dem kunskap om din heliga sabbat [; ]
och gav dem påbud (hebr. mitzvot),
stadgar (hebr. chuqim)
och undervisningen (Torah – de fem Moseböckerna)
genom din tjänare Mose.
Resten av folket – prästerna, leviterna, dörrvakterna, sångarna, tempeltjänarna och alla som hade avskilt sig från de främmande folken och vänt sig till Guds undervisning (Torah), tillsammans med deras hustrur, söner och döttrar och alla som kunde förstå –
Jag fick också veta att man inte hade gett leviterna deras andel. Leviterna och sångarna hade därför återvänt var och en till sina åkrar i stället för att sköta sin tjänst.
Ester (8)
Kungen rådgjorde med de visa män som utforskade tiderna, för det var kungens vana att rådfråga experter i sådant som gällde lag och rätt.
Varje dag vandrade Mordochaj [fram och tillbaka] utanför gården till kvinnornas hus för att få veta om Ester hade det bra och vad som hände (hur man gjorde med) henne.
När denna sak blev känd för Mordochaj sade han detta till drottning Ester och Ester talade om det för kungen i Mordochajs namn.
När nu Mordochaj [Esters fosterfar, se ] fick veta allt som hade gjorts (bestämts), rev han sönder sina kläder och satte sig i säck och aska och gick till stadens mitt och ropade med hög, ljudlig och bitter röst. [Att sätta sig i säck och aska är ett vanligt uttryck för sorg, även det bittra ropandet.]
Då kallade Ester på Hatach, en av kungens kammartjänare, som han hade utvalt för att ta hand om henne, och hon begärde att han skulle gå till Mordochaj för att få veta vad detta handlade om och varför han gjorde på detta sätt.
"Alla kungens tjänare och folket i kungens provinser vet att för vem som helst, man eller kvinna, som kommer inför kungen på den inre gården utan att vara kallad, finns det en lag som säger att han ska dödas om inte kungen lyfter sin gyllene spira och låter den personen leva. Jag har inte blivit kallad att komma till kungen de senaste trettio dagarna."
Om du är [förblir helt] tyst nu (uppvisar total tystnad denna gång) kommer befrielse (andrum, lättnad) och räddning (snabb undsättning) för judarna [dyka upp] från annat håll, men du och din fars hus kommer att gå under. Och vem vet om du [inte] har fått (kommit att nå) kungligt inflytande [blivit drottning just] för en tid som denna?"
Job (70)
Och du ska veta (vara intimt förtrogen med) eftersom ditt tält är din frid (fred; fullständig harmoni; helhet på alla områden – hebr. shalom)
och du ska besöka din betesmark (boning – hebr. navel) och du ska inte synda.
Och du ska veta (vara intimt förtrogen med) eftersom din säd är riklig
och dina efterkommande (avkomma – hebr. tseetsa) är som markens gräs.
[Ordet tseetsa används bara i Job och Jesaja.]
Se, detta utforskar vi, så är det,
vi lyssnar och de vet det med sig (är intimt förtrogna med det)."
Eftersom vi är från igår [nyfödda – i jämförelse med patriarkerna, se ] och vet inget,
eftersom våra dagar är inte mer än en [kortlivad] skugga på jorden.
[Skuggan försvinner så fort man rör sig, en bild på något kortlivat, se ; ; .]
I sanning vet jag att det är så,
men hur kan en man (hebr. enosh) vara rättfärdig inför (med, i närvaro av – hebr. im) Gud (El)? []
Han [Gud] flyttar berg [jordbävning] innan de vet det [det sker plötsligt],
omstörtar dem i sin vrede.
Är jag ren (hebr. tam), jag vet att min själ inte är det,
föraktar jag mitt liv.
är jag rädd för alla mina smärtor.
Jag vet att du inte håller mig oskyldig.
Jag säger till Gud (Eloha): 'döm mig inte skyldig,
låt mig få veta varför du strider mot mig?' []'
Och detta gömmer [du] i ditt hjärta,
jag vet (är intimt förtrogen med) eftersom det är hos dig.
Och berättar för dig vishetens hemligheter
eftersom dubbelt till driftighet (toshija) och kunskap
eftersom Gud har låtit dig glömma din missgärning?
Min höjd himlarna vem arbetar djup från Sheol (graven, underjorden – de dödas plats).
Vem vet (har intim kunskap om)?
Eftersom han vet min människas tomhet (falskhet, fåfänga – shav)
och ser ondskan (tomheten, ofärden - aven) och du inte förstår (ger akt på) [den].
Finns det någon av dem som inte vet [eller vem är så blind så han inte ser]
att det är Herrens (Jahves) hand som har gjort detta [blandat ont och gott i naturen och det mänskliga livet]? [Detta är enda gången i dialogen med Jobs vänner, kap 3-37, som Herrens personliga namn JHVH (Jahve) används.]
Den kunskap ni har, den känner jag också –
jag är inte underlägsen er.
[Första raden är snarlik , den andra raden är identisk med .]
Se, jag ber dig, jag lägger fram (radar upp) min sak,
jag vet att jag ska få rätt (är rättfärdig).
Vad är (hur stora är) mina missgärningar (hebr. avon) och synder (hebr. chatat),
min överträdelse (hebr. pesha) och synd (hebr. chatat).
[Orden är i plural i första raden och singular i andra, där Job specifikt vill veta en händelse.]
Om hennes [den dödes] söner äras,
vet hon det inte,
om de blir ringa,
ser hon det inte.
Vad vet du som vi inte vet?
Vad förstår du som inte finns i oss?
Han vandrar hit och dit efter bröd. Var? (Var finns det?)
Han vet att hans mörka dagar är i hans hand.
Ja, så går det den orättfärdiges boning (hebr. miskan),
detta är platsen (den position; riktning det går åt) för den som inte känner Gud (El).
så ska ni veta att Gud har gjort mig orätt
och omringat (snärjt runt) sitt fångstnät (sin belägring – hebr. matsod) över mig.
[Anknyter till Bildads ord i .]
Han har fört mina bröder [nära släktingar; landsmän] långt bort från mig [; ],
alla jag känner har blivit som främlingar för mig.
Mina närmaste [släktingar] har lämnat,
mina vänner har glömt mig.
Men jag – jag vet [jag för min del är och har ändå varit intimt förtrogen med] att min Återlösare (hebr. gaal) [som försvarar och för min talan] lever,
och till slut (sist) ska han resa sig (stå) över [allt] stoft [det jordiska]. [En återlösare (hebr. gaal) var en nära släkting som hade extra juridisk omsorg för sina anhöriga. Bland åtagandena var att säkerställa och bevara sin döda släktings ätt (genom att gifta sig med dennes änka, dvs. att ingå ett s.k. levirat/leviratäktenskap), återlösa mark och att hämnas, se . Job kan ha syftat på en släkting som skulle komma till hans undsättning, men här anar vi Frälsaren själv, han som är vår levande Förlossare, Försvarare, Befriare och Återlösare! Se även ; ; ; ; ; ; . Stoft (hebr. afar) är ett generellt ord för något som finns på marken. Människan är skapad av stoft () och det används i Jobs bok om stoft och aska () men även i en bredare betydelse av det som finns på marken, se .]
Var rädda för svärdet,
för vrede hör till synder som straffas med svärd.
Därför ska ni veta
att det kommer en dom.
[Så småningom visar Gud vrede över Elifaz, Bildad och Tsofar, se .]
Vet du inte att det alltid varit så,
ända sedan människan (hebr. adam) sattes på jorden,
Han känner ingen ro i sin mage (hebr. beten) [känslor påverkar magen],
han kan inte rädda sig genom sina ägodelar.
Gud (Eloha) gömmer (skyddar) åt sina söner deras synd.
Låt honom bevara den åt sig och bli förtrogen med den.
Se, jag känner era tankar
och råden som ni felaktigt inbillar er mot mig.
Och du säger: "Vad kan Gud (El) veta?
Kan han döma genom detta tjocka mörker?
Om bara jag visste hur jag skulle finna honom,
hur jag kunde komma till hans boning!
Jag känner orden (pratet – hebr. milah) han skulle svara mig,
och förstår vad han skulle säga till mig?
Men han vet min väg (vandringsväg, mina livsval – hebr. derech),
när han prövat mig, kommer jag fram som guld. [Även Job inte själv kan hitta Gud, är han förvissad om att Gud känner honom, och han hitta honom. Gud känner den rättfärdiges väg () och den ondes, som han omkullkastar, se . I tre punkter visas Jobs tro här: Han litade på att Gud kände till hans situation, han litade på att Gud prövade honom och att han skulle komma igenom prävningen som en bättre man.]
Varför har den Allsmäktige (Shaddaj) inga tider [för domstolsförhandlingar] i förvar?
Varför får inte de han känner se hans dagar?
Vid mörkrets inbrott bryter de sig in (gräver – hebr. chatar) [via väggen] i husen,
om dagen låser de in sig.
De känner inte ljuset,
Hur har han gett råd utan (till ingen) vishet
och driftighet (hebr. toshija) till mycket kunskap (intim förståelse)?
Stigen dit är inte känd av rovfågel,
gladans (hökens) öga har inte upptäckt den.
Nej, hennes värde (pris) känner inte en bräcklig människa ?
Nej, henne kan man inte finna i de levandes land.
Gud (Elohim), han känner vägen till henne,
han vet var hon bor,
Jag var en far för de i behov (fattig – hebr. evion)
och redde ut den okändes sak.
Jag vet att du vill föra mig till döden
och till det utvalda huset för alla levande.
låt mig bli vägd på rättvisans våg,
och Gud (Elohim) känner (är intimt förtrogen med) min oskuld. [; , ]
Jag sade (tänkte för mig själv): "Dagar [ålder, se ] ska tala
och de många åren lära ut (vara förtrogen med) vishet." []
Jag vet inte hur man smickrar [det är inte min vana att tala så],
annars kunde min Skapare snabbt rycka bort mig.
"Hör (lyssna), ni visa män, på mitt prat (mina ord – hebr. milah)
och ni erfarna [män], ge ert öra (ge er uppmärksamhet) till mig!
Låt oss döma åt oss det som är rätt,
låt oss veta med våra ögon vad som är gott,
Ska du avvisa hans belöning?
För du är ovillig och måste välja
och inte jag, tala därför det du vet.
och nu [eftersom du säger], att han inte straffar i vrede
och inte bryr sig så mycket om synden?
Se, Gud (El) är stor och inte möjlig att känna (bli intimt förtrogen med) antalet av hans år (hans ålder)
går inte att räkna (vi kan inte veta hur gammal Gud är).
Gud (El) dundrar underbart (förunderligt) med sin röst,
han gör stora och ofattbara ting.
[Fyra gånger används ordet röst, hebr. qol, i .]
Alla människors (hebr. adam) händer blir som förseglade
[regnet gör att allt arbete på fälten upphör],
så att alla [bräckliga] människor (hebr. enosh) ska förstå hans verk (gärningar).
Förstår du hur Gud styr dem
och låter blixten lysa fram från sitt moln?
Förstår du jämvikten (balansen) i molnen [],
ett verk av honom [Gud själv] som är fullkomlig i kunskap []?
Lär oss vad vi ska säga till honom,
i vårt mörker har vi inget att lägga fram (inga argument vi kan rada upp – hebr. arach).
Var en man, gör dig nu redo [för en svår uppgift som väntar].
Jag ska fråga dig och du ska svara mig." [Att "omgjorda sina länder" beskriver hur någon tar en lång klädnad och fäster den i bältet så att benen får en friare rörelse. Det finns flera exempel i Bibeln där detta uttryck används för att göra sig redo för arbete, en svår uppgift, strid eller löpning, se ; ; . Nu följer en serie frågor som följer skapelseordningen i Första Mosebok. Det är två huvudområden – skapelsen och vilda djur. Först kommer några frågor på åtta områden i skapelsen som berör kosmologi, oceanologi, metrologi och astronomi. Sedan kommer några frågor gällande åtta vilda djur – lejon, stengetter, vildåsnor osv. Det finns inslag av humor och ironi när Gud visar på Jobs okunskap. I de två svaren som Gud ger i kapitel 38-41 ingår troligtvis sammanlagt 77 stycken frågor. Antalet beror dock lite på hur meningarna delas upp. I Kärnbibelns översättning är det 49 frågor i första svaret och 28 i det andra.]
"Var var du när jag lade jordens grund?
Berätta, om du vet så mycket (har så stor insikt).
Vem har dimensionerat jorden (bestämt dess mått)?
Det vet du nog!
Vem spände mätsnöret över den?
Har du någon gång i ditt liv befallt morgonen att komma,
eller informerat om var morgonen ska gry,
Förstår du hur stor jorden är? [Vilket Gud gör, se ] Berätta [för mig], om du nu vet så mycket (har så stor insikt).
Du vet det, du var ju född då, du som levt så länge (dina dagars tal är ju stort)! [Utifrån var Job troligtvis i 70-årsåldern. Även om han var bland de äldre i sin generation så går det inte att jämföra med Guds tid. Job var många generationer från den första människan, se . Det går inte att undgå Guds ironiska ton i detta uttalande.]
Känner du himlens lagar,
kan du inrätta dem (göra så de gäller) på jorden? [De himmelska lagarna kan syfta på Guds moraliska lagar, men troligare är att det har att göra med de fysiska lagar som styr himlakropparnas rörelser och årstidernas växlingar på jorden, se . Sjustjärnorna är förknippade med våren och Orion med vintern.]
Vet du tidpunkten när stenbockarna (stengetterna) ska föda?
Vakar du över de vilda hindarna när de kalvar?
Räknar du månaderna de går dräktiga?
Vet du tiden när de ska föda? [Båda termerna "stengetter" och "hindar" syftar troligen på samma art där det andra ordet är det mer generella för gethonorna. Stengeten, eller Cabra Ibex som är artens latinska namn, är dräktig i 5-6 månader och föder sina ungar i mars. Nu följer en kommentar till dessa fyra frågor där livscykeln fullbordas när ungarna lämnar sina föräldrar.]
"Var en man, gör dig nu redo (ordagrant 'omgjorda dina länder', dvs. knyt upp klädnaden). Jag ska fråga dig och du ska svara mig. [Samma uttryck som i .]
Jag vet att du kan göra allt, inga planer (tankar, beslut, syften) går om intet (kan inte bli hindrade). [Ordet "planer" används både positivt och negativt. Det används positivt i . Negativt i betydelsen "onda planer" i ; . Ordets tvetydiga betydelse förstärker att i Jobs begränsade kunskap kunde Guds plan se ond ut, medan ur Guds oändliga vy var den god, se , .]
Du frågade:
'Vem är det som skymmer (gömmer, döljer) mina planer (tankar, syften)
utan kunskap?' [] Men jag talade (rapporterade) om det jag inte förstod,
saker som var för underbara (svåra) för mig att greppa. []
[Du sade:]
'Lyssna nu,
och jag ska tala.
Jag ska ställa frågor,
och du ska svara mig.' [; ]
Jobs bröder och systrar, tillsammans med hans tidigare vänner [; ; ] kom till honom och de åt måltid tillsammans med honom i hans hem. De visade medkänsla och tröstade honom efter all den olycka som Herren låtit komma över honom. Var och en gav Job ett silvermynt (hebr. qesitah) och en guldring. [Guldringarna bars i näsa och öron, se ; . Värdet på silvermyntet qesitah är okänt men motsvarar troligtvis en shekel, den grekiska översättningen Septugainta översätter ordet med lamm, som såldes för en shekel. Ett landområde i Hebron säljs för 100 qesitah, se ; .]
Psaltaren (93)
Herren (Jahve) känner (vet; är involverad i; tar hand om)
de rättfärdigas väg,
men de gudlösas (ogudaktigas, ondas) väg
leder till fördärvet. [Denna vers summerar hela den första psalmen, och hela Psaltaren: det finns två vägar – två sätt att leva sitt liv.]
Det ska ni veta (glöm inte bort) att Herren (Jahve) har avskilt (satt undan – hebr. pala) den fromme (trogne, den som följer honom) åt sig [han har gjort skillnad på den gudfruktige och gett honom ett särskilt kännetecken],
Herren (Jahve) hör när jag ropar [höjer min röst i bön] till honom.
Och de som känner ditt namn förtröstar på dig,
för du överger inte dem som vänder sig till (söker, har en relation med) dig. [Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – Vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller hängare. Rent praktiskt var det tältpinnen som höll tältduken uppe. Den binder ihop olika saker. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. I är det orden "Men" och "och" som börjar med den bokstaven.
Stycket är längre än normalt, i vanliga fall följer två verser varje bokstav, se 2-3, 4-5, 12-13, 14-15 osv. Dock bröts detta mönster i , när de ogudaktiga nämndes. Då blev styckena istället kortare och var bara en vers lång. Bildligt och strukturellt läggs nu till och kompenserar för den oreda som ogudaktigheten ställde till med tidigare. Temat i dessa "extra" verser ger också tröst för den som drabbats av ondska och ogudaktighet. Herren liknas vid en stark fästning och en försäkran om att han inte överger den som vänder sig till honom.]
Herren (Jahve) har uppenbarat sig, han har verkställt dom,
den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) fångas (snärjs, trasslar in sig) i sina egna [onda] gärningar. [Den nionde hebreiska bokstaven är: ט – Tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg eller en människa böjd i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott – antingen rebelliskhet eller godhet. Den här versen börjar med ordet "sjönk ner" och förstärker hur ogudaktighet och rebelliskhet måste böja sig ned när Herren uppenbarar sig.] Higajon (tala lågmält, be; strängaspel) – Sela. [Uttrycket "Sela" är antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits. Detta är enda gången ordet higajon används tillsammans med sela och förstärker uppmaningen att stanna upp och fundera på det som just har sagts. Ordet används om att begrunda, lågmält grubbla. Det är också en musikalisk beskrivning, kanske liknande affettuoso – med värme, känslofullt. Se även .]
Ge dem en lärare (vördnad, skräck), Herre (Jahve).
Låt hednafolken förstå att de bara är människor. [Det hebreiska ordet morah används bara här i hela Bibeln. Det är samma konsonanter som ordet för "lärare". Den grekiska och syriska översättningen av GT översätter så. Andra ser morah som en felstavning av hebreiska mora som betyder "vördnad, skräck och fruktan".
Den elfte hebreiska bokstaven som inleder versen är: כ – Kaf. Tecknet avbildar en handflata. Ordet "För" börjar på detta ord och binder ihop med föregående verser att Gud kommer döma orättfärdighet, se . Symbolen med den utsträckta handen kan förstärka att David vill att Gud ska agera och sträcka ut sin hand så folken lär sig och förstår att Gud vill ha en relation med dem. Paulus tar upp samma tema och frågar retoriskt i hur någon ska kunna åkalla och tro om de inte fått höra om Gud. På motsvarande sätt som tidigare då och lades till för att återupprätta ordningen har detta stycke förlängts med . I nämndes ju de ogudaktiga, ordningen stördes och stycket blev kortare. På nytt upprättas ordningen, och det med en utsträckt hand!] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Förstår de ingenting (lär de sig aldrig),
de som gör det onda?
De äter (förtär) mitt folk på samma sätt som de äter (förtär) bröd,
de åkallar inte (ropar inte i bön till) Herren (Jahve). [Lika naturligt och alldagligt som att äta bröd, slukar och förgör dessa onda Guds folk. De söker inte Herren, de förkastar Guds existens och hans sanningar.]
Du visar mig (förklarar, tillkännager, kungör) livets stig (välkända, upptrampade gångväg)
Stor (total, sprudlande) glädje finns i överflöd i din närvaro (inför ditt ansikte),
ljuvlighet (fröjd, sötma, behag, härlighet) för evigt (ständigt, alltid) på din högra sida (i din högra hand). [Liv och glädje, närvaro och ljuvlighet är i grundtexten i plural, vilket betonar Guds oräkneliga tillgångar och välsignelser. Det finns också en koppling i hur Gud ger uppenbarelse och hjälp att välja rätt väg när vi söker hans ansikte. Hans högra hand är full av ljuvliga, goda gåvor som han är redo att ge!]
Du räddade mig från folkets strider [troligtvis en angripande armé],
du satte mig som huvud över hednafolken.
Folkslag jag inte kände tjänar nu mig.
[Nu skiftar pronomenet från "vi" till "jag", för att sedan återgå till "vi" och "oss" i .]
Nu vet jag att Herren (Jahve) räddar sin smorde (utvalde, kung) [Messias].
Han kommer att svara honom från sin heliga himmel [himlarnas helgedom – sitt himmelska tronrum],
genom sin högra hands mäktiga frälsningsgärningar (väldiga styrka/kraft) [stordåd och segrar].
Dina vägar Herre (Jahve), visa mig (förklara, tillkännage, kungör) dem,
dina stigar (välkända upptrampade gångvägar), lär mig dem. [Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – Dalet. Tecknet avbildar en dörr. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg. Ordet "Dina vägar" börjar med denna bokstav och förstärker hur viktigt det är att fråga Gud efter hans vägar när vi står vid vägval.]
Herren anförtror sig åt (umgås med, delar sina hemligheter med) dem som fruktar (vördar, respekterar) honom,
och han visar (uppenbarar) sitt förbund för dem. [Den femtonde hebreiska bokstaven är: ס – Samech. Tecknet avbildar en pelare och symboliserar stöd och stabilitet. I den här versen är det ordet "anförtror sig åt" som börjar med denna bokstav, och det förstärker att Gud är den som vägleder och stödjer.]
Jag vill jubla och glädja mig över din nåd (omsorgsfulla kärlek),
att du har sett mitt lidande,
du känner till varje bekymmer i mitt liv (min själs ångest, trånga passager, känslomässigt pressade situationer).
Bland alla mina fiender har jag blivit en som de föraktar,
och för mina grannar ännu mer [någon de hånar], de som känner mig är förskräckta över min situation,
när de ser mig ute (på gatan, publikt), vänder de sig bort (flyr de) från mig.
Då bekände jag (lät jag dig veta – bli intimt förtrogen med) min synd
jag dolde inte [längre] min missgärning (skuld).
Jag sade: "Jag vill erkänna (med öppna händer lyfta upp)
mina överträdelser (mina rebelliska handlingar) inför Herren,"
och då (på en gång) förlät du mig min syndaskuld. Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Låt katastrofen komma över honom [som förföljer mig] plötsligt (utan att han vet om det),
låt det nät han själv gömt fånga honom,
låt honom själv falla i den katastrofen (förintelsen). [Hebreiska ordet shoah beskriver en katastrof och förintelse. I modern hebreiska används ordet för "förintelsen" under andra världskriget, då nazisterna försökte utrota judarna.]
Laglösa (falska, våldsamma – hebr. chamas) vittnen träder fram,
de frågar mig om saker jag inte vet.
Men när jag stapplade, gladde de sig och samlades,
de samlade (gaddade ihop) sig mot mig,
angripare som jag inte kände,
de rev mig [som vilddjur som attackerar], utan uppehåll.
Fortsätt med (sträck ut till sin fulla längd) din nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet) till dem som känner dig,
din rättfärdighet till de rättsinniga (som har ärliga, uppriktiga hjärtan)!
Herren (Jahve) känner (vet) de uppriktigas dagar (han tar hand om de helhjärtade) [],
deras arv består för evigt.
Hjälp mig att förstå mitt slut (att jag en gång ska dö), Herre (Jahve),
att mina dagar snart är räknade,
låt mig inse hur kort (flyktigt) mitt liv är.
[Hjälp mig att ta tillvara varje dag.]
[Refräng:]
Ja (det är verkligen så att), människorna passerar genom livet som en skuggbild (som i ett stumt skådespel).
Ja (det är verkligen så att), de samlar på sig värdelösa rikedomar
utan att veta vem som en gång ska få dem.
Jag har predikat de glada nyheterna om din rättfärdighet,
i den stora församlingen (alla de som tillber i templet).
Jag håller inte tillbaka några ord,
du Herre (Jahve) vet att det är sant.
Genom detta vet jag att du har behag till mig,
att min fiende inte jublar över mig.
skulle då inte Gud (Elohim) upptäckt det (sökt, utrannsakat detta),
han som känner hjärtats alla hemligheter?
[Nu hörs Guds röst som talar:]
"Var stilla (låt det vara; släpp taget; kapitulera) [lägg ner era vapen] och vet (besinna) att jag är Gud (Elohim)!
Jag är [har varit och ska alltid vara] upphöjd bland nationerna (hednafolken),
jag är [har varit och ska alltid vara] upphöjd på jorden."
Gud (Elohim) bor i dess palats (borgar),
han har gjort sig känd som ett försvarstorn (värn; en fästning, en säker höjd).
Jag känner alla bergets fåglar
och fältets vilda djur är mina.
För jag är väl medveten om mina överträdelser (rebelliska handlingar)
och min synd är alltid inför mig.
Se, sanning i det innersta är din önskan, det som behagar dig,
gör mig därför sådan att jag förstår vishet i mitt innersta, i djupet av min varelse.
Förstår de ingenting (lär de sig aldrig),
de som gör det onda?
De äter (förtär) mitt folk på samma sätt som de äter (förtär) bröd,
de ropar inte (höjer inte sin röst i bön) till Gud (Elohim). [Lika naturligt och alldagligt som att äta bröd, slukar och förgör dessa onda Guds folk. De söker inte Herren, de förkastar Guds existens och hans sanningar.]
Men det är du, en man lik mig själv,
min kompanjon och min nära vän!
Sedan ska mina fiender komma tillbaka
den dag jag ropar [höjer min röst i bön].
Det vet jag, att Gud (Elohim) är för mig. []
Förtär dem i vrede,
förtär dem så att de inte längre finns,
och låt dem veta att Gud (Elohim) regerar i Jakob,
till jordens yttersta gräns. Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
För att tillkännage (uppenbara) dina vägar på jorden
din frälsning (räddning, hjälp) bland alla hednafolk. [Ofta används ordet Sela som ett avbrott mellan två stycken. Här fungerar det istället som en mittpunkt för att binda ihop och . Anledningen till bönen om Guds välsignelse förklaras i . Här finns bara ett verb som betyder att tillkännage och göra något begripligt och uppenbarat. De två saker som Gud vill uppenbara här på jorden hos alla folk är sina vägar och sin frälsning. Vägar har att göra med Guds förordningar och hur vi ska leva våra liv. Det hebreiska ordet för frälsning här är Jeshua, det hebreiska namnet på Jesus, vilket pekar på var vår frälsning finns.]
Gud (Elohim) du känner till, vet allt, om min dårskap.
Mina överträdelser är inte dolda för dig.
Du känner till (vet allt om) mina förebråelser,
min skam och min förvirring.
Dina motståndare finns alla inför dig;
Min mun ska förkunna (räkna upp, skriva om – hebr. safar)
din rättfärdighet (rättvisa, trofasthet)
– hela dagen [alltid, ständigt] –
din frälsning,
för jag vet inte antalet (numren; kan inte skriva – hebr. sefora). [Sista frasen kan översättas "jag vet inte numren" (av alla dagar, se ) eller "jag kan inte skriva". Det kan syfta på det som sagts och syftar då på storheten i Guds rättfärdighet och frälsning, eller framåt på och alla Guds gärningar och rättfärdighet.]
De säger: Hur kan Gud (El) veta [hur har Gud känt till och varit intimt förtrogen med detta]
och har den Högste (Elion) [någon] kunskap?
Och när jag funderade för att förstå (försökte begripa; bli intimt förtrogen med) detta,
var det för svårt (hebr. amal, se ) för mig [i mina ögon],
då är jag brutal (vettlöst oförnuftig) och okunnig.
[När det gäller mig så är jag då utan personlig vetskap eller kännedom.]
Jag har varit som boskap [plural; som en stum och vilsen boskapsflock] inför dig.
Det verkade som om yxor höjts
bland tätt stående träd (tät träddunge).
[Templets förstörelse liknas vid hur skogshuggare fäller träd.]
Vi kan inte se våra tecken [samma ord som i ].
Ingen profet finns mer
och ingen ibland oss som vet för hur länge. [Versen kan antyda viss ironi. Före och direkt efter år 586 f.Kr. när templet förstördes av Babylonierna profeterade Jeremia om att fångenskapen skulle vara i 70 år, se .]
Gud (Elohim) är känd i Juda,
i Israel är hans namn stort.
Du är den Gud (El) som gör under (mirakler),
du har gjort din styrka känd bland människor.
Din väg var i havet, dina steg i det stora vattnet
men dina fotavtryck var okända.
Sådant som vi hört och känner till
och som våra fäder (förfäder) har berättat för oss.
För han har grundat ett vittnesbörd i Jakob,
och utvalt en undervisning i Israel []
som han har befallt våra fäder
att göra känd för sina söner (barn),
för att kommande generationer ska känna till dem,
även de barn som ska födas i framtiden
ska resa sig upp och berätta för sina söner (barn),
Häll ut din vrede över länderna som inte känner dig;
över kungariken som inte ropar (åkallar, höjer sin röst i bön) till ditt namn!
Varför skulle hedningarna få säga:
"Var är deras Gud (Elohim)?" Inför våra ögon, låt det bli känt bland nationerna
att du hämnas det utgjutna blodet av dina tjänare.
Han bestämde det i Josef [som här representerar de norra stammarna] som ett vittnesbörd,
när han gick fram mot Egyptens land [uttåget; ]. [Jakob, se och , representerar hela Israel, alla de tolv stammarna, innan brytningen 930 f.Kr. till det norra och södra riket. Josefs söner, Manasse och Efraim utgjorde huvuddelen av det norra riket och används ofta synonymt med de norra stammarna, se även .]
En profetröst talar
[En profetröst talar Guds budskap. följer ett mönster i fyra delar som upprepar sig i . Sektionerna är inskjutna och markerade med A, B, C och D.] [A]
Jag hörde en tunga (tal, röst, språk) jag inte kände [inte tidigare lyssnat på]:
De [avgudarna, ser ] vet ingenting, de förstår ingenting,
de vandrar omkring i mörker.
Hela jordens fundament är förflyttat (skakat). [Denna vers indikerar att de kosmiska konsekvenserna av orättvisa är stora – jordens grundvalar vacklar! Det som sker i den högsta himmelska världen får återverkningar på jorden.]
för att de ska veta att du ensam är den vars namn är Herren (Jahve),
den allra Högste (Elion) över hela jorden.
"Jag ska nämna Rahav ['den arrogante'; Egypten i väster, se ] och Babylon [i öster]
bland dem som känner mig.
Se, Filisteen [nuvarande Gaza] och Tyros [Libanon] med Kush [området söder om Egypten],
[och de säger:] denne är född där." [Nu talar Sion, eller troligare Herren. Dessa länder har alla negativa minnen av förtryck – slaveriet i Egypten och fångenskapen i Babylon. Ska dessa länder känna Gud? Även de tre följande länderna som räknas upp väcker känslor. Filisteen var den fiende som israeliterna så ofta stred mot, Tyros var de stolta och rika i norr och Kush står för det avlägsna och okända. Frasen "denne är född där" kan syfta på nationen, eller en jude född i diasporan eller hedningar ska räknas som Guds folk. Samma fras återkommer i .]
Du har flyttat bort mina vänner långt ifrån mig,
du har gjort mig till en styggelse för dem.
Jag är tystad och kan inte komma vidare.
Ska dina under (förunderliga gärningar, mirakler) bli kända i det mörka?
Och din rättfärdighet i de glömdas land?
De jag älskar och mina följeslagare har du flyttat långt bort från mig,
och mina vänner till mörkret.
Jag ska sjunga om Herrens (Jahves) nåd (omsorgsfulla kärlek) för evigt,
för alla släkten (generationer) ska jag kungöra din trofasthet med min mun.
Välsignat (glatt, lyckligt) är det folk som prisar dig!
Herre, de vandrar i ditt ansiktes ljus (får uppleva din favör).
Vem känner kraften i ditt raseri, och din vrede,
så att man ger dig vederbörlig vördnad?
Lär oss antalet av våra dagar
så att vi kan få visa hjärtan.
[Nu kommer det efterlängtade svaret när Gud talar:]
Eftersom han håller fast (har klamrat sig fast; är fäst) vid mig [har satt sin kärlek till mig och därför hör ihop med mig],
ska jag också befria (lösgöra, förlösa) honom [låta honom undkomma].
Jag ska beskydda honom (sätta honom högt),
eftersom han [personligen] känner mitt namn.
En djurisk (rå, oförnuftig) människa känner dem inte,
inte heller förstår en [oresonlig] dåre detta.
Herren (Jahve) känner människans tankar,
att de är fåfängliga.
I fyrtio år var jag förbittrad på (avskydde, föraktade, sörjde jag) detta släkte (den generationen),
och jag sa: 'De är ett folk som far vilse i sitt hjärta [ett folk med vilsna hjärtan].
De känner inte mina vägar.'
Herren visar sin kraft att frälsa (befria).
Han uppenbarar sin rättfärdighet inför hednafolkens åsyn.
Förstå (vet; känns vid; bli intimt förtrogen med) [tänk på] att Herren (Jahve) själv är Gud (Elohim)
– han har skapat (gjort, frambringat, åstadkommit) oss och inte vi själva –
[vi är] hans folk [i samlad trupp] och får (flock av småboskap)
på hans betesmark (grönbete). [; ; ] [Fyra imperativ (ropa, tjäna, kom och förstå) i leder fram till den första slutsatsen: att vi är hans folk. är den centrala versen som handlar om en personlig gemenskap med Gud. Här används det starkaste hebreiska ordet (jada) för att känna någon på ett personligt sätt. Psalmen avslutas med ytterligare tre imperativ i – kom (gå), var tacksamma och välsigna – som leder fram till den andra slutsatsen i : att Herren är god och att hans nåd och sanning trofast består!]
Ett falskt (förvridet, moraliskt fördärvat) hjärta ska lämna mig,
jag ska inte kännas vid ondskans föremål.
Han visade sina vägar för Mose [],
sina gärningar för Israels folk.
[Vägar visar på förtrolighet och en nära relation.]
För han vet hur vi är skapade (hur vi är),
han kommer ihåg (tänker på) att vi är stoft (lera).
[; ; ; ; ; ; ]
Månen visar de bestämda tiderna [],
solen vet när den ska gå ner.
[ återfinns i stort sett ordagrant också i .] Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahve),
åkalla hans namn, gör hans gärningar kända bland folken!
Likväl frälste (räddade) han dem för sitt namns skull,
för att han skulle göra sin mäktiga kraft känd.
för att de ska veta att detta är din hand,
att Du Herre (Jahve) har gjort det.
Jag vet Herre (Jahve) att dina domar (hebr. mishpat) är rättfärdiga
och att du har bedrövat mig i trofasthet (sanning).
Låt dem som fruktar (vördar) dig komma tillbaka till mig,
och de som känner dina vittnesbörd (hebr. ).
Din tjänare är jag – ge mig förstånd
så att jag kan ha kunskap om dina vittnesbörd (hebr. ).
Från forna tider (bakom) vet jag av dina vittnesbörd (hebr. )
att du har grundat dem för evigt. ["Forna tider" (hebr. qedem) används om öster men är också ett uttryck för att se både framåt och bakåt, göra bokslut och få visioner, ordet har samma rot som "nära" (hebr. qarov) i de två föregående verserna. I beskrivs hur fienderna är nära, dock är psalmisten trygg. Ja, fienderna är nära, men det är också Herren, se .]
För jag vet att Herren (Jahve) är stor,
och att vår Herre (Adonaj) är över alla gudar.
Även om Herren (Jahve) är upphöjd, ser han till den ringe (den som är långt ner)
[för den ödmjuke in i gemenskap med honom],
men den högmodige känner han [bara] på långt avstånd.
Till
(för) ledaren.
[Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias "den strålande morgonstjärnan", se och inledningen till Psaltaren.] En psalm
(sång ackompanjerad på strängar) av
(för) David.
Herre
(Jahve), du rannsakar
(genomsöker, granskar) mig
och känner mig.
Du vet (känner exakt till) när jag sitter och när jag står [känner varje handling];
du urskiljer (förstår) mina motiv på långt avstånd (redan innan jag själv vet om dem).
För inget ord (hebr. milah) har formats på min tunga,
utan att du, Herre (Jahve), vet om (känner till) det.
Jag tackar dig [med öppna händer prisar, hyllar och erkänner jag dig] för att jag med stor vördnad (innerlig respekt)
är (blev) en underbar (unik och separat) skapelse [exklusiv och särbehandlad som Guds avbild].
Underbara är dina verk,
och det vet min själ mycket väl (känner jag i högsta grad själv till; är jag verkligen intimt förtrogen med).
[David avslutar psalmen med samma verb som han använder i inledningen, se , dock med en vädjan istället för i den indikativa formen "Du rannsakar mig och känner mig":] Rannsaka (genomsök, granska) mig Gud (El),
och känn (bli intimt förtrogen med; var personligt involverad i) mitt hjärta (mitt innersta). []
Pröva (undersök, testa) mig [som silver och guld renas, se ; ]
och känn [ta hand om] mina oroliga tankar (min oro).
[Det hebreiska ordet med innebörden "oroliga tankar" står i plural och används bara här och i .]
Jag vet att Herren (Jahve) ska försvara (ordagrant: utföra/göra) de fattigas (ödmjukas) sak
och rätten för de behövande. []
När min ande försvagas i mig,
känner du mina steg (min väg). På stigen (min välkända upptrampade gångväg) där jag går
har de gömt en snara (fälla) för mig.
Låt mig få höra om (hörsamma, förstå) [möta; uppmärksamt få erfara] din nåd (omsorgsfulla kärlek) på morgonen,
för på dig förtröstar (litar) jag.
Låt mig [personligen] få veta (lära känna) [visa mig] den väg jag ska gå,
för till dig lyfter jag upp min själ (mig själv, hela mitt liv, min inre människa). []
[En ny dag gryr – David längtar efter nådens gryningsljus efter en tid i själens mörka natt, se .]
Herre (Jahve), vad är en människa,
att du tar notis om honom?
Eller en människoson,
att du tar hänsyn till honom?
För att kungöra för människors barn (för att hela mänskligheten ska lära känna) hans mäktiga gärningar,
och hans rikes ärofyllda majestät (ära och härlighet, så alla får ta del av den mättade fullständiga gudsnärvaron som råder i hans rike). [Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל – Lamed. Den är storleksmässigt den längsta bokstaven i det hebreiska alfabetet. Det gör att den står ut i en text och är väl synlig eftersom det är den enda bokstaven som är så hög så den sticker upp ovanför den tänkta topplinjen längs överkanten på bokstäverna. Tecknet avbildar en herdestav eller oxpiska. Den beskriver ofta auktoritet, eller något som motiverar och gör så att något sker. Orden "för" börjar med denna bokstav och binder ihop denna och föregående vers. Det är Guds härlighet, som beskrivs i versen innan, som drar människor till Gud och gör honom känd. På samma sätt som bokstaven Lamed är synlig och står ut i texten, kungörs Guds gärningar för alla människor.]
Han har inte gjort så med något annat land (något hednafolk),
och hans domar har de inte haft kunskap om.
[När det gäller hans domar känner de personligen inte till dem.] Prisa Herren (lova Jah – hebr. ´jah)!
Ordspråksboken (35)
[Nu följer fem orsaker till boken som översätts "För att ge". I Hebreiskan definieras det tydligt med prepositionen Lamed på fem verb i , a, 2b, 3a, 4a, 6a. Centralt finns resultatet och huvudpunkten i som är rättfärdighet, rättvisa och integritet.] För att ge (lära känna) vishet och undervisning (fostran). För att förstå (begripa) visa (insiktsfulla) ord.
Om ni vänder om [ångrar er] och lyssnar till min tillrättavisning,
då ska jag [visheten personifierad] låta min ande komma över er;
jag ska låta mina ord bli kända för er.
På alla dina vägar [på din färd genom livet]
– erkänn (bli intimt förtrogen med; sök lära känna) honom
så ska han jämna (räta ut)
dina stigar [dina välkända, upptrampade gångvägar].
[Verbet för att jämna (hebr. yashar) har betydelsen att räta ut, dvs. det leder till att något blir rätt och välbehagligt.]
Lyssna, mina söner (barn, vänner), till er fars förmaning (instruktion),
lyssna uppmärksamt så att ni kan lära er insikt (förstånd, urskillningsförmåga i andliga frågor).
Däremot de ogudaktigas väg är som djupaste mörker,
de vet inte ens vad som orsakade deras fall.
Hon undviker att vandra på livets stig, hennes vägar (spår) är ostabila (föränderliga, flyktiga),
och hon vet inte ens om det.
som en fågel som snabbt flyger (hetsas, jagas upp för att flyga) rakt in i ett nät
och inte vet att det kommer att kosta den livet, förrän pilen (spjutet) tränger in i hans lever (innersta, vitala delar).
Ge [undervisning] till en vis man och han växer i vishet.
Lär en rättfärdig man och han lär sig ännu mer.
Det finns en annan kvinna som kallas dårskapen, hon är rastlös (bullrig, stökig),
hon är lättsinnig (agerar utan tanke; är öppen för alla former av ondska) och vet inget.
[Hon är omedveten om allt som är av evighetsvärde.]
Han [som följer hennes råd] inser inte att de döda är där,
att hennes [den prostituerades] gäster redan har sjunkit ner i Sheols (gravens, underjordens) djup. [Hebr. sheol beskriver de dödas plats, ordet kommer från shaal som betyder "fråga efter". Det finns en dragningskraft i detta destruktiva. Se även ; .]
Den som är rättfärdig vandrar säkert (tryggt),
men den som viker av från [den rätta] vägen (medvetet går omvägar, förvränger sanningen, handlar omoraliskt och ohederligt) kommer att bli avslöjad.
Den rättfärdiges läppar vet [och säger därför] vad som är behagligt (vackert),
men de orättfärdigas mun känner bara till [och talar därför bara] det som är förvridet (omoraliskt).
Den rättfärdige tar hand om sina djur (känner och har medlidande med dem),
men den ogudaktiges "barmhärtighet" ("nåd") är grymhet.
En dåres ilska (heta temperament) blir synligt på en gång,
men den som är förståndig (välbetänkt, aktsam) ignorerar en förolämpning (har överseende och brusar inte upp och ger igen när han blir förorättad).
Håll dig på avstånd från en dåraktig (självgod) människa,
du kommer inte höra något vettigt från den personen.
Hjärtat känner bäst sin egen bitterhet (oförsonlighet, hårdhet),
och ingen främling kan heller dela dess glädje.
Vishet bor (vilar utan att göra väsen av sig) i hjärtat på den som har förstånd (insikt, förståelse),
men i det inre hos dårar måste visheten ständigt göra sig påmind (uppenbara sig) [den är kvävd hos dåren].
Den som har kunskap (vishet) är sparsam med sina ord [],
och en man med insikt (förståelse) har en dyrbar (värdefull, högt aktad) ande.
För att din förtröstan (tro, hopp, tillförsikt, förtroende) ska vara hos Herren (Jahve),
därför undervisar jag dig just i dag.
Dessa gör att du med absolut säkerhet (exakthet) kan veta vad sanningens tillförlitliga ord är,
så att du kan svara med ord av sanning till dem som sänds till dig [eller som du är utsänd av].
Du säger: "De slog mig, men jag blev inte skadad,
de misshandlade mig men jag kände inget.
När ska jag vakna upp,
så jag kan dricka igen [för att fly verkligheten]."
Säg inte: "Se, vi visste ingenting."
Tror du att han som ser in i ditt hjärta kommer att godta den ursäkten?
Han som bevarar ditt liv, vet han inte allt?
Ska inte han kompensera (belöna, betala) [dig och] var och en efter sina gärningar.
På samma sätt ska du veta att vishet är ljuvligt för din själ (ditt liv),
om du tar till dig den så finns en framtid för dig,
och det du hoppas på (längtar efter) är inte förgäves.
För deras undergång kommer plötsligt,
vem vet vilket straff som Herren och kungen låter komma över dem.
Skryt inte om din framtid [prisa och upphöj inte dig själv och dina planer],
du vet ju inte [ens] vad den här dagen bär i sitt sköte.
Var skicklig (vis, lär dig genom erfarenhet) att veta tillståndet (se ansiktet) på din fårhjord (flock av småboskap),
ha omsorg (ett hjärta) för dina boskapsflockar,
När ett land syndar (gör uppror mot Gud), får det många ledare
[som kämpar om makten, eftersom Guds välsignelse och beskydd är borta],
men när ledaren är en man med förstånd (kunskap, insikt), blir det långvarig stabilitet.
Den som har ett ont öga (fullt av begär) rusar fram för att bli rik,
omedveten om att fattigdomen hinner ikapp honom.
Den rättfärdige bryr sig om (engagerar sig och tänker på) de svagas rättigheter,
men en ond man har inget intresse av sådan kunskap.
Jag har inte lärt mig Guds vishet
så att jag kan ha kunskap om den Helige.
Vem har stigit upp till himmelen och kommit ner igen?
Vem har fångat vinden i sina händer?
Vem har omslutit vattnet i sin mantel?
Vem har fastställt jordens gränser?
Vad är hans namn, och vad är hans sons namn,
vet du det?
Det finns tre saker som går mig över huvudet,
ja fyra som jag inte kan förstå:
-
Hennes man är högt respekterad i sitt arbete,
han sitter bland de äldste i porten [där rätt skipades och etik och moral diskuterades]. [Den fjortonde hebreiska bokstaven är: נ – Nun. Tecknet avbildar ett sädeskorn som börjat gro, och beskriver ofta avkomma och kontinuitet. Ibland förknippas det också med en fisk eller en orm. Det används ofta för att beskriva en fortsättning och kontinuitet. I den här versen börjar ordet "högt respekterad" på denna bokstav och förstärker att hennes man i vishet leder landet framåt och ger en bra framtid för kommande generationer.]
Predikaren (36)
Jag har ägnat mitt hjärta åt att känna till (få personlig kunskap om) vishet, och att känna till (vara förtrogen med) dårskap och galenskap, jag insåg att det också var ett jagande efter vind.
Den vise mannens ögon är i hans huvud,
men [den oresonlige] dåren vandrar i mörkret.
Och jag insåg också
att samma händelse drabbar dem alla.
och vem vet om han är en vis man eller en dåre? Oavsett kommer han att råda över allt arbete som jag har arbetat med och där jag har visat mig vis under solen. Detta är också fåfängt.
Jag vet att det inte finns något bättre för dem än att glädja sig och att vara tillfredsställda så länge som de lever.
Jag vet att vad än Gud (Elohim) gör, varar det för evigt. Ingenting kan läggas därtill, inte heller kan något dras därifrån, för så har Gud (Elohim) gjort (ordnat) det för att man ska vörda (frukta, ha gudsfruktan) inför honom. [Predikarens dubbla "jag vet" ( och ) verkar fungera som en kontrast till "jag har sett" (, , ). Det han har sett kommer från observation och erfarenhet, medan "vetandet" kommer från intuitiv kunskap.]
Vem vet om människans ande går uppåt eller om vilddjurets ande går nedåt till jorden?
Bättre ett fattigt och vist (klokt) barn än en dåraktig kung som inte längre vet hur man tar emot tillrättavisning.
Vakta din fot när du går till Guds (Elohims) hus och var redo att lyssna. Det är bättre än när dårarna ger ett offer, för de vet (förstår) inte att de gör ont.
dessutom har det inte sett solen och har ingen kunskap om den, det har större tillfredsställelse än den andres –
Vilken vinning har den vise
framför dåren? [Ingen, båda kommer en dag dö.]
Eller den fattige
som har insikt (intim kunskap) i vandringen inför de levande?
Vad som än blir till har fått sitt namn för länge sedan,
och det är känt på förhand vad en människa är,
inte heller kan han strida
med honom som är mäktigare än han själv. [Människan kan inte strida med Gud.]
För vem vet vad som är gott för människan i hennes liv, alla dagar av hennes fåfänga liv som hon tillbringar som en skugga? [; ; ; ] Vem kan tala om för en människa vad som ska komma efter henne under solen?
för många gånger vet också ditt eget hjärta
att du själv på samma sätt har förbannat andra.
Jag vände om och ägnade mitt hjärta åt att veta
och utforska och söka vishet och orsakerna till tingens ordning,
och till att veta hur man blir en dåre
och hur dårskapen blir till galenskap.
Vem är som den vise?
Och vem vet (har en intim förståelse av) hur saker och ting (ord – hebr. davar) ska tydas och tolkas (få sin lösning)?
En människas vishet får hennes ansikte att lysa [; ]
och djärvheten (hårdheten) i hennes ansikte förändras.
Den som vaktar (ger akt på) budordet ska inte veta av något ont ting [skyddas från ondska],
och ett vist hjärta känner (är intimt förtroget med) rättskaffenhet.
Eftersom han inte vet (känner till, är intimt förtrogen med) vad som ska ske,
för även när det händer, vem ska förkunna (berätta) det för honom?
eftersom en syndare gör ont hundra gånger och förlänger sina dagar, men jag vet (är intimt förtrogen med) att det går väl för de gudfruktiga (de som vördar Elohim), som fruktar (visar vördnad) inför hans ansikte.
När jag ägnade mitt hjärta åt att förstå (bli intimt förtrogen med) vishet, och se allt som görs på jorden – för varken dag eller natt ser deras ögon sömn –
sedan skådade jag allt Guds (Elohims) arbete som människan inte kan utforska, arbetet som görs under solen. För även om en människa arbetar och letar för att förstå ska hon ändå inte kunna finna det. Även om en vis man tänker att han ska känna till (vara intimt förtrogen med) det, ska det inte vara (är det inte) möjligt för honom att finna det.
För allt detta har jag lagt på (tagit till, gett) mitt hjärta, och till att klargöra (förklara) allt detta, att de rättfärdiga och de visa och deras arbete är i Guds (Elohims) hand, även kärlek, även hat. Ingen människa vet (har intim kunskap om) allt, det (som) är inför deras ansikten.
Eftersom de levande vet [plural – vet på alla möjliga sätt, är intimt förtrogna med] att de ska dö,
men de döda de vet ingenting [har ingen förståelse alls],
och de har ingen mer belöning (lön, vinning) att vänta [från sin möda],
för [även] minnet av dem är glömt [borta]. [; ; ]
Jag återvände och såg under solen
att det är inte de snabba som vinner loppet,
inte hjältarna som vinner striden,
inte de visa som får bröd,
inte de kloka som får rikedom,
inte de skickliga som får nåd (oförtjänt kärlek).
Tid och tillfälle drabbar (sker) dem alla.
För människan känner inte till (saknar intim kunskap om) sin tid.
Som fiskarna fångas i det onda nätet
eller som fåglarna fångas i snaran,
så snärjs människans söner i en ond tid,
när det plötsligt kommer över dem.
En dåre låter även orden vara många. Människan vet inte (saknar intim kunskap om) vad som ska bli och det som kommer efter henne.
Vem kan berätta för henne?
Dårarnas arbete tröttar ut dem alla,
för de vet inte hur de ska gå för att komma till staden.
Dela en portion i sju, ja i åtta,
för du vet inte vilken ondska (olycka) som ska komma (dyka upp) på jorden. [Ordspråket kan betyda att man sår på vattnet, dvs ger godhet och är generös, och det hittar en väg tillbaka. Det kan också handla om köpmän som handlar med varor över vattnet, se .]
Som du inte vet vilken väg som är vindens,
eller hur benen växer i hennes livmoder som väntar barn,
så känner du inte heller till (är intimt förtrogen med) Guds arbete,
han som har gjort allt (som finns).
Så din säd på morgonen,
och avhåll inte din hand (från att så) på eftermiddagen [då det ofta blåser],
för du vet inte vilket som har framgång,
om det är det ena eller det andra
eller om båda ska bli lika bra.
Gläd dig du unga i din ungdom
och låt ditt hjärta glädja sig i dina unga år,
och vandra på ditt hjärtas vägar
och i dina ögons åsyn,
men vet att för allt detta
kommer Gud (Elohim) att föra dig till domen (hålla dig ansvarig för dina handlingar).
Höga Visan (2)
Om du inte vet det, du skönaste (vackraste) bland kvinnor,
gå din väg framåt i flockens fotspår
och föd dina lamm
bredvid herdarnas tält.
Innan jag var medveten om det,
satte min själ (mina känslor satte) mig på mitt folks furstliga vagnar.
Jesaja (75)
Oxen känner sin ägare
och åsnan sin krubba,
men Israel saknar kunskap,
mitt folk förstår ingenting.
[Jesus lades i en krubba, se .]
Jag ska berätta för dig
vad jag ska göra med min vingård.
Jag ska ta bort dess häck
och den ska bli slukad,
jag ska bryta ner dess mur
och den ska bli nedtrampad.
De säger: "Låt honom skynda sig,
låt honom göra sitt arbete med hast,
så att vi ser det,
och låt rådsluten från Israels Helige komma nära,
så att vi får kännedom (kunskap) om det.
Och han sade:
"Gå och säg till detta folk:
Hör ni verkligen,
men förstår ingenting,
och ser ni verkligen,
men uppfattar ingenting.
Smör (ost, tjock mjölk – hebr. chema) och honung [den vanliga födan för små barn] ska han äta tills han förstår (när han vet) att vägra det onda och välja det goda [].
Innan pojken förstår att vägra det onda och välja det goda, ska landet med två kungar, som du fruktar (är rädd för), bli övergivet.
För innan barnet ska ha kunskap att ropa 'min far' eller 'min mor' ska Damaskus rikedom och Samariens byte bäras bort före (framför) Assyriens kung."
Och allt folket ska veta (vara intimt förtrogna med),
även Efraim och Samariens invånare,
som säger med stolthet och arrogans i hjärtat:
På den dagen (i den tiden) ska ni säga:
"Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahve),
åkalla hans namn [i tacksägelse och tillbedjan].
Gör hans gärningar kända bland folken,
förkunna (påminn dem) [så att de kommer ihåg] att hans namn är upphöjt.
Lovsjung (slå an strängar; spela till) Herren (Jahve), för han har gjort storslagna (majestätiska, upphöjda) ting,
Låt detta bli känt över hela jorden.
Var är de nu, de visa männen?
Låt dem berätta för dig nu, och låt dem veta
vad Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)
har för avsikt angående Egypten.
Och Herren (Jahve) ska göra sig själv känd för Egypten, och egypterna ska känna (vara intimt förtrogna med) Herren (Jahve) den dagen. De ska tillbe med djuroffer och matoffer och ska ge löften till Herren (Jahve) och infria dem.
Och synen av allt detta har kommit till er som skrivna ord som är förseglade, som man ger till någon lärd och säger: "Läs detta, jag ber dig" och han svarar: "Jag kan inte, för det är förseglat."
och skriften ges till den som inte är lärd och man säger: "Läs detta, jag ber dig" och han svarar: "Jag kan inte, för jag är inte lärd (läskunnig)."
Ve över dem som försöker dölja sina råd från Herren (Jahve), deras arbete görs i mörkret och de säger: "Vem ser oss?" och "Vem känner (har kunskap om) oss?"
De som har en förvillad ande ska komma till insikt (få intim kunskap) och de som mumlar (knotar) ska lära sig rättvist tal (lärdom).
Även hjärtat hos de rastlösa (snabba; obetänksamma; de som ofta tar förhastade beslut) ska förstå kunskap,
och tungan hos den som stammar ska vara redo att tala tydligt (obehindrat).
Lyssna!
Ni som är långt borta,
[hör] vad jag har gjort.
Ni som är nära,
beakta (se) min styrka.
Nu Herre vår Gud (Jahve Elohim), fräls oss från hans hand så att alla kungariken på jorden ska veta (ha intim kunskap om) att du är Herre (Jahve), du ensam."
Jag känner (är intimt förtrogen med) ditt sittande
och ditt gående ut och ditt gående in
och ditt raseri mot mig.
De levande, de levande, de ska prisa dig,
som jag gör idag.
Barnens fäder
ska göra din sanning känd (välkänd, intim förtrogen kunskap).
Vem har mätt ut Herrens (Jahve) Ande
och har varit hans rådgivare så att han kan instruera honom?
Av vem tog han råd, och vem instruerade honom
och lärde honom den rätta vägen,
och lärde honom kunskap
och lät honom känna till (vara intimt förtrogen med) gott omdöme?
Vet du inte?
Hör du inte?
Har det inte blivit sagt till dig från begynnelsen?
Har ni inte förstått jordens grundvalar?
Vet du inte (är du inte väl införstådd med)?
Har du inte hört? Herren (Jahve) är en evig Gud (Elohim),
skapare av hela världen (jordens ändar).
Han blir inte trött eller utmattad,
hans förstånd är outrannsakligt (omöjligt att till fullo utforska).
För att de ska se och veta (djup, intim kunskap)
och överväga och tillsammans förstå,
att det är Herrens (Jahves) hand
som har gjort detta och att det är den Helige i Israel som har skapat det.
Låt dem föra fram dem [avgudarna]
och förkunna för oss vad som ska ske (hända i framtiden).
De forna tingen, vad var de?
Tala om för oss, så att vi kan överväga dem
och veta vad de ger.
Eller tala om för oss vad som ska komma.
Förkunna de ting som ska ske härefter,
så att vi vet att ni är gudar.
Ja, gör gott eller gör ont,
så att vi kan slås av förundran [när vi alla ser oss om] tillsammans.
Vem har förkunnat från början för att vi ska veta (djup, intim kunskap),
och från före tiden (innan tiden startade),
för att vi ska kunna säga att han har rätt?
Där finns ingen som förkunnar,
där finns ingen som talar om,
där finns ingen som lyssnar till dina kungörelser.
Och jag ska föra de blinda på en väg som de inte känner,
på stigar som de inte känner till ska jag leda dem.
Jag ska göra mörkret ljust framför dem
och oländiga platser plana.
Detta ska jag göra
och det ska inte bli ogjort.
[Upprepningen är hebreiskans sätt att betona och understryka att detta verkligen kommer att ske.]
Därför har han öst ut (hällt) ilskan från sin vrede över honom,
och stridens styrka och satt eld runtomkring honom
och han vet inget och den bränner
honom, eftersom han inte lade det på sitt hjärta.
"Ni är mina vittnen", förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
"Min tjänare som jag har utvalt,
för att lära känna mig, tro (lita, förtrösta) på mig,
och förstå att jag är Gud (El, den mäktige, starke).
Ingen gud har blivit till före mig,
och ingen ska komma efter mig.
Se, jag gör [håller på att göra] något nytt []!
Redan nu växer det fram [spirar som en planta] – märker ni det inte (skulle ni inte vara intimt förtrogna med det)?
Ja, jag ska göra en väg i vildmarken [; ],
strömmar (floder) i öknen.
Frukta inte och var inte förskräckta (var inte paralyserad av skräck).
[Inför det som ska komma, närmast Babylons fall och judarnas frigörelse.]
Har jag inte för länge sedan låtit er höra om detta och förkunnat det?
Ni är ju mina vittnen. Finns det någon Gud (Eloha) [Elohim i singular – den ende Guden] förutom mig?
Nej, det finns ingen annan klippa, jag vet ingen.
De som formar (hebr. jatsar) en skuren avbild är alla fåfänga,
och deras ljuvliga ting ger ingen framgång (fördel)
och deras egna vittnen ser ingenting
och vet ingenting (saknar kunskap) för att de ska skämmas.
De vet inte, inte heller förstår de,
för deras ögon är insmorda (variga) så att de inte kan se
och deras hjärtan så att de inte kan förstå.
och jag ska ge dig mörkrets skatter [gömda i rum utan fönster som fanns i bl.a. Babylon och Sardis],
och undangömda rikedomar från hemliga platser,
så att du ska veta (känna till, förstå, varit intimt förtrogen med)
att jag är Herren (Jahve) som kallar dig vid ditt namn,
Israels Gud (Elohim).
För Jakobs skull, min tjänare,
och Israel, min utvalda,
har jag kallat dig vid ditt namn,
jag har namngett dig,
fast du inte känner (är intimt förtrogen med) mig.
Jag är Herren (Jahve), det finns ingen annan.
Vid sidan av mig finns ingen gud (elohim) [avgud].
Jag har omgjordat dig
fast du inte har känt (varit intimt förtrogen med) mig,
för att man ska veta att från solens uppgång (i öster)
och till väster [där den går ner]
att det inte finns någon vid sidan om mig.
Jag är Herren (Jahve) och där finns ingen annan.
Samla ihop er själva och kom,
kom nära tillsammans, ni som är förskingrade bland länderna.
De som bär på sina trägudar har ingen kunskap,
de ber till en gud som inte kan frälsa (rädda).
Lyssna nu därför till detta, du som hänger dig åt njutningar,
som sitter säkert
och säger i ditt hjärta:
"Jag [i eget majestät], och där är ingen vid min sida (ingen annan ska konkurrera med mig),
jag ska inte sitta som en änka,
inte heller ska jag veta av barnlöshet."
Men ondska ska komma över dig,
du ska inte veta hur du ska locka bort den,
och olycka (katastrof) ska falla över dig,
och du ska inte kunna knuffa undan den,
och undergång ska komma över dig plötsligt,
innan du vet (har en aning om) det.
Du är utmattad av mängden av dina råd,
låt nu astrologerna, stjärnskådarna, de månatliga prognosmakarna stå upp,
och rädda dig från de ting
som ska komma över dig.
Eftersom jag vet (är intimt förtrogen med) att du är upprorisk
och ditt nackben är av järn,
och din panna av brons,
Du har hört allt detta och sett det,
ska du inte förkunna det? Jag har förkunnat för dig nya ting från denna tid,
ja även dolda (gömda) ting som du inte känner till (har intim kunskap om).
De är skapade nu och inte från förr
och innan denna dag hörde du dem inte,
annars skulle du ha sagt:
"Se, jag känner till (vet om, är intimt förtrogen med) dem."
Du hörde inte, du kände inte till,
från förr var dina öron inte öppnade,
för jag visste (var intimt förtrogen med) att du skulle handla (agera) mycket förrädiskt (trolöst),
och du kallades en överträdare från moderlivet.
Och kungar ska vara deras uppfostrare
och drottningar deras ammor,
de ska böja sig ner för dig med sina ansikten mot jorden
och slicka stoftet [dammet] från dina fötter,
och du ska veta (känna till, vara intimt förtrogen med) att jag är Herren (Jahve),
för de ska inte skämmas som väntar på mig.
Och jag ska mata dem som förtryckte dig med deras eget kött,
och de ska bli druckna av sitt eget blod som av sött vin,
och allt kött (alla människor) ska veta (känna till, vara intimt förtrogna med)
att jag, Herren (Jahve) är din Frälsare
och din Återlösare, den Mäktige i Jakob.
Herren Gud (Adonaj Jahve) har gett mig de lärdas tunga [att höra som en lärjunge – villigt, lydigt och glatt, se ],
så att jag ska veta hur jag ska upprätthålla den utmattade med ord (vad jag ska säga för att uppmuntra den trötte).
Han väcker [mig, mitt öra, min längtan] morgon efter morgon [; ],
han väcker mitt öra till att höra som den som får undervisning.
Men Herren Gud (Adonaj Jahve) hjälper mig,
därför kände jag inte förödmjukelsen.
Därför har jag gjort mitt ansikte hårt (orörligt) som hårdaste sten,
jag vet att jag inte ska komma på skam.
Lyssna till mig, ni som känner till (är intimt förtrogna med) rättfärdighet,
folket i vars hjärta min undervisning (hebr. Torah) finns.
Frukta inte människors hån,
bli inte heller nedslagna av deras smädande.
Därför ska mitt folk få lära känna mitt namn,
och därför ska de på den dagen veta att jag är den som säger: "Här är Jag!" [Den dagen betyder två saker. Dels dagen då Jesus blir korsfäst. Bara ett fåtal judar förstod då vad som hände. De första att inse och erkänna var några av de romerska soldaterna, se . Den dagen kan dessutom syfta på den dag som vi fortfarande väntar på då alla judar ska se vem de har stungit, se .]
Han var föraktad (hånad) och övergiven av (var kortvarig och flyktig bland) människor [],
en man som fick uppleva sorg [fysisk och mental smärta]
och hade personlig erfarenhet av sjukdom (svaghet, och att bli slagen och misshandlad).
Människor vände bort sin blick från honom,
han var föraktad och utan värde i våra ögon.
[Den allmänna opinionen ansåg att han var betydelselös.]
Se, du [Israel] ska kalla på folkslag du inte känner,
och folk som du inte känner ska skynda till dig,
för Herrens, din Guds skull, Israels Helige,
som gett dig din härlighet.
Alla hans väktare är blinda,
de är utan kunskap,
de är som dumma hundar,
de kan inte skälla,
de ligger ner och drömmer
och älskar att sova.
Ja hundarna är glupska,
de vet inte när de har fått nog
De är herdar som inte kan förstå,
alla går de sin egen väg,
var och en för sin egen vinning, varenda en av dem.
"Varför har vi fastat när du inte ser oss?
Varför har vi ödmjukat oss när du inte tar notis om det?"
Se på era fastedagar sköter ni era affärer (angelägenheter) som vanligt
och utför alla era sysslor.
Fridens väg (shalom) känner de inte (saknar de kunskap om)
och det finns ingen rätt där de går fram.
De har gjort sig krokiga vägar
och de som går där saknar (har ingen) kunskap om frid (shalom).
Våra överträdelser är många inför dig
och våra synder vittnar emot oss.
Våra överträdelser är närvarande för oss
och våra missgärningar känner vi alltför väl (är vi djupt förtrogna med),
Du ska dia nationernas mjölk,
och du ska dia kungarnas bröst
och du ska veta (känna väl till, vara intimt förtrogen med) att jag Herren (Jahve) är din frälsare
och att jag, den mäktige i Jakob, är din återlösare.
Deras säd (avkomma, barn) ska bli kända bland nationerna
och deras ättlingar bland folken.
Alla som ser dem ska erkänna dem,
att de är säden (barnen, ättlingarna) som Herren (Jahve) har välsignat.
För du är vår far,
Abraham kände oss inte
och Israel hyllade oss inte.
Du Herre (Jahve) är vår far,
vår Återlösare från evighet, är ditt namn.
Som när eld antänder snåret
och elden får vattnet att koka,
gör (på samma sätt) ditt namn känt för dina motståndare,
så att nationerna skakar och bävar i din närvaro.
Och när ni ser detta ska ert hjärta glädja sig,
och era ben [i kroppen] ska spira (få liv) som gräs [ni ska frodas till er inre styrka]
Herrens hand (styrka)
ska bli känd [uppenbaras på ett intimt, nära och personligt sätt] för hans tjänare
– och hans vrede
för hans fiender.
Jeremia (74)
"Innan jag formade dig i moderlivet [],
utvalde jag dig.
Innan du kom fram ur modersskötet,
avskilde (helgade) jag dig [till tjänst].
Till en profet för folken,
satte jag dig."
Men jag svarade: "Ack (åh nej), Herre Herre (Adonaj Jahve, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk)! Jag kan inte tala [tillräckligt bra för att företräda dig], jag är för ung." [Det hebreiska ordet för ung (hebr. naar) används både för spädbarn () och för unga män (). Med tanke på Jeremias långa tjänst är det troligt att han inte är mer än omkring 20 år när han får kallelsen, och mänskligt sett är han ung och oerfaren.]
Prästerna frågade inte:
"Var är Herren (Jahve)?"
Och de som ansvarade för (förvaltade) min undervisning kände mig inte (var inte intimt förtrogna med mig),
och härskarna begick överträdelser mot mig.
Profeterna profeterade [fruktbarhetsguden] Baal []
och vandrade efter dessa ting [plural – avgudar] som inte kunde hjälpa dem.
Din egen ondska ska tillrättavisa (straffa) dig,
och dina felsteg ska förebrå dig.
Vet därför och se
att det är ett ont och bittert ting
att du har förkastat Herren din Gud (Jahve Elohim),
inte heller finns vördnaden för mig i dig
förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
Hur kan du säga: "Jag är inte orenad,
jag har inte gått efter baalerna?"
Se din väg i dalen,
vet vad du har gjort,
du är en snabb ung kamel
som sicksackar på sina vägar [utan att veta vart den är på väg],
Likväl, känn din synd
som du har gjort mot Herren din Gud (Jahve Elohim)
när du har förskingrat dina vägar till främlingen
under varje lövrikt träd, men inte har lyssnat till min röst,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Eftersom mitt folk är dårar, de känner mig inte, de är enfaldiga söner och de saknar förstånd, de är kloka i att göra ont, men att göra gott saknar de kunskap om.
Spring hit och dit genom Jerusalems gator och se och vet och leta på dess rymliga platser (torg), om du kan finna en man, om det finns någon som gör rätt, som söker sanning (trofasthet) och jag ska förlåta henne.
Och jag sade: Dessa är verkligen fattiga, de är dårar, för de känner inte Herrens (Jahves) vägar inte Guds (Elohims) påbud (bindande juridiska beslut).
Jag ska själv gå till de stora och tala med dem, eftersom de inte känner Herrens (Jahves) vägar och sin Guds (Elohims) påbud (bindande juridiska beslut). Men de har alla brutit oket och sprängt bojorna.
Se, jag ska föra ett folkslag från långt bort över er Israels hus, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve). Det är ett tåligt folkslag, det är ett gammalt folkslag, ett folkslag vars språk du inte känner och förstår inte vad de talar.
De ska skämmas eftersom de har gjort det avskyvärda, men de skäms inte, de vet inte hur man rodnar. Därför ska de falla bland dem som faller, på den tiden då jag straffar dem som ska snubbla säger Herren (Jahve).
Därför lyssna folkslag och vet församling vem som är emot dem.
En proberare har jag gett bland mitt folk, ett fäste, och du ska pröva deras vägar. [En proberare prövar metaller och bestämmer deras kvalité, om de håller måttet och kan godkännas. Här används samma rot (bet, chet och nun) i orden för proberare och pröva. Substantivet proberare används endast här i hela GT. Verbet pröva finns 29 gånger.]
Ska ni stjäla, mörda och begå äktenskapsbrott och avlägga falska eder och offra till Baal och vandra efter andra gudar som ni inte känner,
Även storken under himlen
vet sin bestämda tid,
och turturduvan och tornseglaren och svalan
håller (vaktar, skyddar, bevarar) tiden då de ska röra sig [migrera],
men mitt folk känner inte till
Herrens (Jahves) påbud (bindande juridiska beslut).
[Dessa flyttfåglar vet när det är dags att flytta till den rätta platsen vid den rätta tiden.]
De ska komma på skam eftersom de har begått styggelser,
de skäms inte och de vet inte hur man rodnar.
Därför ska de falla bland dem som faller,
i sin besökelsetid ska de snubbla
säger Herren (Jahve).
Och de vrider sina tungor och böjer sig för lögn och de har vuxit sig stora i landet, men inte till sanning, utan de fortsätter från ondska till ondska och mig känner de inte, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
De har sin boning mitt i sveket, genom svek vägrar de att känna mig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Jag ska förskingra dem bland folkslagen, som varken de eller deras fäder har känt, och jag ska sända svärdet efter dem till dess jag har slukat dem.
Utan låt den som söker ära, ha sin ära i detta [om någon ska skryta över eller berömma sig över något, låt det vara detta]: Att han förstår och känner (har en personlig erfarenhet av) mig, att jag är Herren (Jahve),
som här på jorden agerar (verkar) i:
kärlek (lojal trofast kärlek, nåd),
rätt (själva beslutsprocessen, dömer rättvist), och
rättfärdighet (renhet, kärlek, godhet, trofasthet, hjälp, fred, framgång och lycka),
för i detta har jag min glädje (tillfredställelse), förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Herre (Jahve) jag vet (känner väl till) att människans vägar inte är hans egna,
det är inte mannen som styr de steg som han vandrar.
Häll ut din vrede över folkslagen
som inte känner dig
och över familjerna som inte kallar på ditt namn,
för de har uppslukat Jakob,
de har slukat honom och förtärt honom
och har ödelagt hans boning.
Och Herren (Jahve) har gett dem kunskap om det och jag vet det sedan du lät mig se deras gärningar.
Men jag var som ett fogligt lamm som leds till slakten och jag visste inte att de hade listiga rådslag mot mig: Låt oss fördärva trädet med dess frukt och låt oss hugga av honom från de levandes land så att hans namn inte mer blir ihågkommet.
Men du Herre (Jahve) känner mig, du ser mig och prövar mitt hjärta mot dig. För ut dem som får till slakten och gör dem redo för slaktens dag.
Och du ska säga dessa ord till dem: Så säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim): ’Varje krus är fyllt med vin’, och när de säger till dig: ’Vet vi inte att varje krus är fyllt med vin?’
Om jag vandrar ut på fältet ser jag de slagna med svärdet. Och om jag går in i staden ser jag dem som är sjuka av hungersnöd. Eftersom även profeten och prästen har gått till ett land som de inte känner.
Herre (Jahve) vi känner (är förtrogna med) vår ondska,
våra fäders synd för vi har syndat mot dig.
Och jag ska låta dig gå över med dina fiender till ett land som du inte känner, eftersom en eld har tänts i mina näsborrar som ska brinna över dig.
Du vet Herre (Jahve), kom ihåg mig och tänk på mig och hämnas mig för mina förföljare, ta inte bort mig, för du är långmodig. Vet att för din skull har jag lidit hån.
Därför ska jag kasta ut er från detta land till ett land som ni inte känner, varken ni eller era fäder, och där ska ni tjäna andra gudar dag och natt, och jag ska inte ge er någon nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chanan).
Därför, se jag ska få dem att veta (bli intimt förtrogna med), den här gången ska jag få dem att lära känna (bli intimt förtrogna med) min hand och min makt och de ska veta (bli intimt förtrogna med) att mitt namn är Herren (Jahve). [Ordet jada som används tre gånger i denna vers betyder både att veta, ha kunskap om och känna till. Men den viktigaste aspekten av ordet är att denna vetskap eller kunskap är av en mycket intim och förtrolig natur.]
Och du själv ska upphöra från ditt arv som jag gav dig och jag ska få dig att tjäna dina fiender i landet som du inte känner, för ni har tänt en eld i min näsa som brinner för alltid.
Hjärtat är bedrägligt (lömskt, svekfullt), mer än allt annat,
dessutom obotligt sjukt [som ett sår som aldrig läker] –
vem kan [själv] förstå (vara intimt förtrogen med) det? [Det hebreiska ordet för bedrägligt, aqov, kommer från samma rot som namnet Jakob som betyder häl/fotsteg/bakre del, se ; . Det används bara tre ggr i GT och beskriver ojämn mark (märkt av spår) i och blodiga fotsteg i .]
Och jag har inte dragit mig undan från att vara en herde efter er, och sorgens dag är inte min önskan, du vet (är intimt förtrogen med) det, det som kommer över mina läppar är framför ditt ansikte.
Herre (Jahve) du känner alla deras råd mot mig till att döda mig, förlåt inte deras synd, sudda inte ut deras synd från dina ögon, utan låt dem snubbla inför ditt ansikte och gör mot dem som i tiden för din vrede.
eftersom de har övergett mig och har gjort denna plats främmande och har offrat på den till andra gudar, som varken deras fäder har känt eller Juda kungar, och har fyllt denna plats med oskyldigt blod
Är denne mannen Konjaho en föraktad avgud som man slår i bitar? Är han ett redskap till ingen nytta (utan skönhet)? Varför är de utkastade, han och hans säd, och utkastade till landet som de inte känner?
Och jag ska ge dem ett hjärta till att känna (vara intimt förtrogna med) mig, att jag är Herren (Jahve) och de ska vara mitt folk och jag ska vara deras Gud (Elohim), för de ska återvända till mig med hela deras hjärta.
Vet bara med säkerhet att om ni dödar mig så drar ni oskyldigt blod över er själva och över denna stad och över dess invånare, för i sanning har Herren (Jahve) sänt mig till er, till att tala alla dessa ord i era öron."
Profeten som profeterar om shalom (fred), när profetens ord uppfylls, då ska profeten bli känd, att Herren (Jahve) verkligen har sänt honom."
För jag – jag vet (känner till; är intimt förtrogen med) de tankar (nyskapande idéer; planer) jag tänker [ut] (planerar, beräknar, utarbetar; "väver samman") för er, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
[nämligen] tankar av frid (fridens tankar; planer för välgång)
– inte [tankar och planer] av ondska (olycka, ofärd; av ondo) –
för att ge er en framtid och ett hopp! [Endast Herren känner de syften han har – det gör inte de falska profeterna, se . Herren försäkrar att trots att de 70 åren av exil i Babylon måste fullbordas, se , så har han inte övergett sitt folk.]
Eftersom de har gjort dårskap i Israel och begått äktenskapsbrott med sina grannars hustrur och har talat lögnens ord i mitt namn, som jag befallt dem att låta bli. Och jag är han som vet
(har intim kunskap om) och är ett vittne förkunnar
(säger, proklamerar) Herren
(Jahve).
Sannerligen, efter att jag blivit omvänd,
ångrade jag mig och efter att jag fått insikt (intim kunskap) slog jag mig på höften,
jag skämdes och var även förödmjukad
eftersom jag bar min ungdoms förebråelser."
och de ska inte längre undervisa varje man sin granne
och varje man sin bror och säga: "Lär känna Herren (Jahve)",
för de ska alla känna (ha en intim relation med) mig,
från den minste av dem till den störste,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
för jag ska förlåta deras överträdelser
och deras synder ska jag inte mer komma ihåg.
Och Chanamel, min farbrors son kom till mig på vaktgården i enlighet med Herrens (Jahves) ord och han sade till mig: "Köp mitt fält, jag ber dig, som är i Anatot som är i Benjamins land, för rätten att ärva är din och återlösningen är din. Köp det till dig själv." Och jag visste att detta var Herrens (Jahves) ord.
Ropa till mig och jag ska svara dig och berätta för dig stora [plural] och mäktiga (inhägnade, undangömda, avskurna, befästa, otillgängliga) [plural] ting, som du inte känner till (saknar intim kunskap om).
Och furstarna sade till Baroch: "Gå och göm er, du och Jeremia och låt ingen man veta var ni är."
Och Tsidqijaho sade till Jeremia: "Låt ingen man få veta dessa ord och du ska inte dö."
och sade till honom: "Vet du att Baalis, Ammons söners kung har sänt Jishmael, Netanjahos son att ta ditt liv?" Men Gedaljaho, Achiqams son, trodde dem inte.
Och Jochanan, Qareas son talade till Gedaljaho i Mitspa i hemlighet och sade: "Låt mig gå, jag ber dig, och jag ska slå Jishmael, Netanjahos son och ingen man ska veta något. Varför skulle han ta ditt liv så att alla judar som har samlats hos dig skulle bli förskingrade och kvarlevan i Juda gå under?"
Och det skedde den andra dagen efter att han dödat Gedaljaho att ingen man visste (kände till) det.
Herren (Jahve) har talat över er, Juda kvarleva: Gå inte till Egypten, vet med säkerhet att jag har varnat er idag.
Och nu, vet med säkerhet att ni ska dö för svärdet, av hungersnöden och av pesten på den plats dit er önskan tar er för att vistas där."
på grund av deras ondska som de har begått för att provocera mig i det de gick för att offra och tjäna andra gudar som de inte känner, varken de eller ni eller era fäder.
Och alla män som vet att deras fruar offrat till andra gudar och alla kvinnor som stått bredvid, en stor församling, hela folket som bor i Egyptens land, i Patros, svarade Jeremia och sade:
Och de som undkommer svärdet ska återvända från Egyptens land till Juda land, ett litet antal, och de ska veta, hela Juda kvarleva som har kommit till Egyptens land för att vistas där, vems ord som förblir (består, är starkt, upprätt, har framgång, gör gott, hjälper – hebr. qom) mina eller deras.
Och detta ska vara tecknet för er förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), att jag ska straffa er på denna plats, för att ni ska veta (vara intimt förtrogna med) att mina ord verkligen står er emot för ont.
Begråt (jämra er över) honom alla ni som är runt omkring honom, och alla ni som känner (är väl förtrogna med) hans namn. Säg: "Hur har den starka staven brutits, den vackra spiran!"
Jag känner (är väl förtrogen med) hans arrogans förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), den är illa grundad, hans förhävelse har inte fört med sig något välgrundat.
Jag har lagt en snara för dig och du är fångad, Babel, du var inte vaksam, du är funnen och fångad eftersom du har stridit mot Herren (Jahve).
Hesekiel (99)
Och oavsett om de vill lyssna eller om de vill låta bli, för de är ett upproriskt hus, ska de veta att en profet har varit ibland dem.
Så ska min vrede förbruka sig själv och jag ska tillfredsställa mitt raseri över dem och jag ska få lindring, och de ska veta (vara intimt förtrogna med) att jag Herren (Jahve) har talat i min nitälskan när jag förbrukade mitt raseri över dem.
Och de slagna ska falla i din mitt och ni ska veta att jag är Herren (Jahve).
Och de ska veta att jag är Herren (Jahve), jag har inte sagt förgäves att jag ska göra detta onda mot dem.
Och ni ska veta att jag är Herren (Jahve) när deras slagna ska finnas bland deras avgudar runtomkring deras altaren på varje hög kulle, på alla bergstoppar och under varje lövträd och under varje tjock terebint, platserna där de offrar söt arom till sina avgudar.
Och jag ska sträcka ut min hand över dem och göra landet fullständigt öde, mer öde än Divlatas öken på alla platser där de bor och de ska veta att jag är Herren (Jahve)."
Och mina ögon ska inte skona dig och jag ska inte ha medlidande, utan jag ska ge dig efter dina vägar (som du har vandrat, val du gjort), dina styggelser ska vara i din mitt och ni ska veta att jag är Herren (Jahve).
Och mina ögon ska inte skona och jag ska inte ha medlidande, utan jag ska ge dig efter dina vägar (som du har vandrat, val du gjort), dina styggelser ska vara i din mitt och ni ska veta att jag är Herren (Jahve).
Kungen ska sörja och furstarna ska klä sig med förskräckelse, och folkets händer i landet ska bli kraftlösa, jag ska göra mot dem efter deras vägar (sätt att leva) och i enlighet med vad de förtjänar ska jag döma dem och de ska veta att jag är Herren (Jahve).
Detta är de levande varelserna som jag såg under Israels Gud (Elohim) vid floden Kevar, och jag visste att de var keruber.
Och Herrens (Jahves) Ande föll över mig och han sade till mig: Tala: "Så säger Herren (Jahve): Ni Israels hus har sagt, för jag känner till det som kommer in i ert sinne.
Ni ska falla för svärdet, jag ska döma dig vid Israels gräns. Och ni ska veta att jag är Herren (Jahve).
och de ska veta att jag är Herren (Jahve), för ni har inte vandrat efter mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och inte verkställt mina påbud (bindande juridiska beslut) utan har handlat efter folkens påbud som är runtomkring er."
Och de ska veta att jag är Herren (Jahve) när jag sprider ut dem bland folkslagen och skingrar dem i länderna.
Men jag ska lämna ett fåtal av dem från svärdet och från hungersnöden och från pesten, så att de kan berätta om alla sina styggelser bland folken till vilka de kommer och de ska veta att jag är Herren (Jahve).
Och städerna som är bebodda ska ödeläggas och landet ska bli öde och ni ska veta att jag är Herren (Jahve).
Och min hand ska vara mot profeterna som ser fåfänga och som siar lögner. De ska inte vara i mitt folks råd, inte ska de bli skrivna i Israels hus krönikor, inte heller ska de komma in i Israels land och de ska veta att jag är Herrarnas Herre (Adonaj Jahve).
Så ska jag bryta ner muren som ni har kletat ner med kalk och slå ner den till marken så att dess grund blir blottlagd, och den ska falla och ni ska förtäras i dess mitt och ni ska veta att jag är Herren (Jahve).
Era slöjor ska jag riva isär och rädda mitt folk ur er hand och de ska inte längre vara i er hand för att bli jagade och ni ska veta att jag är Herren (Jahve).
därför ska ni inte längre se fåfänga, inte sia spådomar. Och jag ska rädda mitt folk ut ur er hand och ni ska veta att jag är Herren (Jahve).
och jag ska sätta mitt ansikte mot den mannen och ska göra honom till ett tecken och ett ordspråk och jag ska hugga av honom från mitten av mitt folk och ni ska veta att jag är Herren (Jahve).
Och de ska trösta er när ni ser deras vägar och deras handlingar och ni ska veta (vara intimt förtrogna med) att jag inte har gjort detta utan anledning, allt som jag har gjort i henne (staden) förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve).
Och jag ska sätta mitt ansikte mot dem, ut ur elden har de kommit och elden ska sluka dem, och de ska veta (vara intimt förtrogna med) att jag är Herren (Jahve), när jag sätter mitt ansikte mot dem.
Människobarn låt Jerusalem lära känna (bli intimt förtrogen med) hennes överträdelser
Och jag ska upprätta mitt förbund med dig och du ska veta att jag är Herren (Jahve),
Säg, jag ber dig, till det upproriska huset: Vet ni inte vad dessa ting betyder? Berätta för dem: Se, Babels kung kom till Jerusalem och tog dess kung och dess furstar och förde dem till Babel,
Och alla hans mäktiga män i alla hans trupper ska falla för svärdet och de som blir kvar ska skingras för alla vindar och ni ska veta att jag Herren (Jahve) har talat det.
Och alla markens träd ska veta att jag, Herren (Jahve) har fört ner de höga träden och upphöjt de låga träden, har torkat ut de gröna träden och fått de torra träden att grönska. Jag Herren (Jahve) har talat och jag har gjort det.
Han kränkte (kände; låg med) med deras änkor
och deras städer ödelägger han,
landet och dess fullhet är öde
från hans rytande.
Ska du döma dem människobarn, ska du döma dem? Eftersom de är intimt förtrogna med sina fäders styggelser.
Och säg till dem: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Den dagen när jag utvalde Israel och lyfte upp min hand till Jakobs hus säd och gjorde mig känd för dem i Egyptens land, när jag lyfte upp min hand till dem och sade: Jag är Herren er Gud (Jahve Elohim),
Men jag nitälskade för mitt namns skull för att det inte ska bli vanhelgat i folkslagens ögon, bland vilka de var, i vars ögon jag gjort mig själv känd för dem, för att föra dem ut ur Egyptens land.
Och jag gav dem mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och lärde dem mina påbud (bindande juridiska beslut) som om en människa gör dem, ska hon leva av dem.
Och jag gav dem även mina sabbater till att vara ett tecken mellan mig och mellan dem, för att de ska veta (vara intimt förtrogna med) att jag är Herren (Jahve) som helgar dem.
Och helga mina sabbater och de ska vara ett tecken mellan mig och mellan er, så att ni ska veta att jag är Herren er Gud (Jahve Elohim).
Och jag förorenade dem med deras egna offergåvor som de avskilde för allt som öppnar moderlivet, så att jag skulle kunna ödelägga dem för att de ska kunna veta att jag är Herren (Jahve).
Och jag ska rensa ut från er de upproriska och dem som begår överträdelser mot mig. Jag ska föra fram dem, ut ur landet där de vistats, men de ska inte gå in i Israels land och ni ska veta att jag är Herren (Jahve).
Och ni ska veta att jag är Herren (Jahve) när jag för er in i Israels land, in i landet som jag lyft upp min hand till att ge det till era fäder.
Och ni ska veta att jag är Herren (Jahve). Jag har gjort detta för mitt namns skull, inte för era onda vägar och inte för ert korrupta agerande, ni Israels hus förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve).
och allt kött ska veta att jag Herren (Jahve) har dragit fram mitt svärd ur dess skida, det ska inte vända tillbaka igen.
Och du människobarn ska du döma, ska du döma den blodiga staden? Låt henne lära känna alla hennes styggelser.
Och du ska bli vanhelgad i dig själv i folkslagens ögon och du ska veta att jag är Herren (Jahve).
Som silver smälter mitt i smältugnen så ska ni smälta i dess mitt, och ni ska veta (vara intimt förtrogna med) att jag Herren (Jahve) har hällt ut mitt raseri över er."
Hennes präster har våldfört sig på min undervisning (Torah) och har vanhelgat mina heliga ting, de har inte gjort skillnad på det heliga (avskilda) och det vanliga och de har inte undervisat om skillnaden mellan orent och rent och har gömt sina ögon från mina sabbater och jag är vanhelgad bland dem.
Och era oanständigheter ska ges tillbaka över er och ni ska bära era avgudars synder och ni ska veta (vara intimt förtrogna med) att jag är Herrarnas Herre (Adonaj Jahve).
Så ska Hesekiel bli ett tecken för er, efter allt han har gjort ska ni göra, och när det sker ska ni veta (bli intimt förtrogna med) att jag är Herrarnas Herre (Adonaj Jahve).
Den dagen ska din mun öppnas tillsammans med honom som har flytt och du ska tala och inte mer vara stum. Så ska du bli ett tecken för dem och de ska veta att jag är Herren (Jahve).
Och jag ska göra Rabba till en betesmark för kameler och Ammons söner till en viloplats för flockar, och ni ska veta att jag är Herren (Jahve).
därför har jag sträckt ut min hand över dig och ska ge dig som ett byte till länderna, och jag ska hugga av dig från folken, och jag ska låta dig förgås ur länderna, jag ska fördärva dig och du ska veta att jag är Herren (Jahve).
Och jag ska verkställa domen över Moav, och de ska veta att jag är Herren (Jahve).
Och jag ska lägga min hämnd över Edom genom mitt folk Israels hand, och de ska göra i Edom efter min vrede och efter mitt raseri, och de ska känna min hämnd förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve).
Och jag ska verkställa stor hämnd över dem med rasande tillrättavisning, och de ska veta att jag är Herren (Jahve), när jag ska lägga min hämnd över dem.
Och hennes döttrar som är på fälten ska bli slagna med svärd, och de ska veta att jag är Herren (Jahve).
Alla de som känner dig bland folken
ska förfäras över dig,
du har blivit en skräck
och ska aldrig mer finnas (existera).
och säg: Så säger Herrarnas Herre
(Adonaj Jahve): Se jag är emot dig
Sidon och jag ska bli förhärligad i din mitt,
och de ska
veta att jag är Herren
(Jahve) när jag har verkställt domarna i henne
och ska bli helgad i henne.
För jag ska sända till henne pest
och blod på hennes gator,
och de skadade ska falla i hennes mitt
genom svärdet över henne på alla sidor,
och de ska veta att jag är Herren (Jahve).
Och där ska inte längre finnas någon stickande törnbuske mot Israels hus, ingen genomborrande tagg från någon runtomkring dem som föraktade dem, och de ska veta att jag är Herrarnas Herre (Adonaj Jahve).
Och de ska bo i trygghet där och ska bygga hus och plantera vingårdar, ja de ska bo i trygghet när jag har verkställt domarna över alla dem som har föraktat dem runtomkring dem, och de ska veta att jag är Herren (Jahve) deras Gud (Elohim).
Och alla Egyptens invånare ska veta att jag är Herren (Jahve) eftersom de har blivit en stav av vass för Israels hus.
Och Egyptens land ska bli öde och förött och de ska veta att jag är Herren (Jahve), eftersom han har sagt: Floden är min och jag har gjort den.
Och det ska inte hända mer att Israels hus tillförsikt ska låta synden bli ihågkommen när de vänder efter dem, och de ska veta att jag är Herrarnas Herre (Adonaj Jahve).
På den dagen ska jag låta ett horn skjuta upp till Israels hus och jag ska ge dig munnens öppning i deras mitt, och de ska veta att jag är Herren (Jahve).
Och de ska veta att jag är Herren (Jahve)
när jag startar en eld i Egypten
och alla hennes hjälpare är fördärvade.
Så ska jag verkställa domarna i Egypten,
och de ska veta att jag är Herren (Jahve).
Och jag ska hålla upp Babels kungs armar och faraos armar ska falla ner, och de ska veta att jag är Herren (Jahve) när jag ska lägga mitt svärd i Babels kungs hand och han ska sträcka ut det över Egypten.
Och jag ska förskingra egyptierna bland folkslagen och ska skingra dem över länderna, och de ska veta att jag är Herren (Jahve).
Jag ska oroa hjärtat hos många folk
när jag för ut ditt fördärv bland folkslagen till länder som du inte känner till.
När jag gör Egyptens land öde
och gör det utblottat på allt som det var fullt av
när jag ska slå alla dem som bodde där,
då ska de veta att jag är Herren (Jahve).
Och de ska veta (vara intimt förtrogna med) att jag är Herren (Jahve) när jag har gjort landet helt öde på grund av alla deras styggelser som de har begått.
Och när detta kommer, för se det kommer, då ska de veta (förstå, vara intimt förtrogna med) att en profet har varit ibland dem."
Markens träd ska bära sin frukt och jorden ska ge sin gröda. De ska leva tryggt i sitt land. När jag bryter sönder deras ok och räddar dem från dem som har förslavat dem, då ska de veta (förstå, inse) att jag är Herren (Jahve).
De ska veta (förstå, inse) att jag, Herren, deras Gud, är med dem och att de är mitt folk Israel, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk).
Jag ska ruinera dina städer och du ska bli öde, och du ska veta (bli intimt förtrogen med) att jag är Herren (Jahve).
Jag ska göra dig till en evig ödeplats och dina städer ska inte återvända (inte bli återbyggda, ingen ska komma tillbaka) och ni ska veta (vara intimt förtrogna med) att jag är Herren (Jahve).
Därför, jag lever, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve), jag ska handla med dig efter din vrede och efter din missunnsamhet som du har gett uttryck för i ditt hat mot dem. Och jag ska göra mig själv känd bland dem när jag dömer dem.
Och du ska veta att jag Herren (Jahve) har hört alla dina hädelser som du har talat mot Israels berg och sagt: De är ödelagda, de har getts oss för att slukas.
Som du gladdes över Israels hus arv, eftersom det var öde, så ska jag göra mot dig. Du ska bli ödelagd, Seirs berg och hela Edom och allt som finns i det. Och de ska veta (vara intimt förtrogna med ) att jag är Herren (Jahve).
och jag ska föröka på dig människor och djur och de ska växa till och bli fruktsamma, och jag ska låta dig bli bebodd som i forna tider och ska göra bättre än från början, och du ska veta att jag är Herren (Jahve).
Jag ska helga mitt stora namn som har blivit vanhelgat bland folkslagen, som ni har vanhelgat i deras mitt, och folkslagen ska veta att jag är Herren (Jahve) förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) när jag blir helig i er i deras ögon (framför deras ögon, i deras åsyn).
[ formar en kiasm där är central.] Inte för er skull gör jag detta förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve), det ska ni veta (vara intimt förtrogna med). Israels hus ska skämmas och förbryllas över sina vägar (det sätt som ni har agerat på).
Och länderna som är kvar runt omkring dig ska veta att jag Herren (Jahve) har byggt upp ruinerna och planterat det som var öde. Jag Herren (Jahve) har talat det och jag ska göra det.
Som flocken med offerdjur är Jerusalems skaror på hennes bestämda tid, så ska de ödelagda städerna bli fyllda men skaror av människor och de ska veta att jag är Herren (Jahve)."
Han sade till mig: "Människobarn, kan dessa ben få liv igen?" Jag svarade: "Herrarnas Herre (Adonaj Jahve, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk), du vet."
Jag ska fästa senor vid er, ge er kött och muskler och täcka er med hud. Jag ska ge er ande, och ni ska leva. Och ni ska veta att jag är Herren (Jahve)."
Då ska ni inse att jag är Herren, när jag öppnar era gravar och hämtar upp er ur dem, mitt folk.
Jag ska låta min Ande (vind) komma in i er så att ni på nytt får liv, och jag ska låta er bo i ert land. Sedan ska ni veta att jag Herren har talat detta, och att jag också gjort detta," förkunnar (säger, proklamerar) Herren.
Och länderna ska veta att jag är Herren (Jahve) som helgar Israel när min helgedom är i deras mitt till evig tid.' "
Profetera därför, du människobarn, och säg till Gog: Så säger Herren Gud: På den tiden, när mitt folk Israel åter bor i trygghet, ska du veta det.
Du ska dra upp mot mitt folk Israel som ett moln för att täcka landet. I kommande dagar ska det ske. Jag ska låta dig komma över mitt land, för att hednafolken ska lära känna mig när jag inför deras ögon visar mig helig på dig, Gog.
Så ska jag förhärliga mig själv och helga mig själv och jag ska göra mig själv känd (intimt förtrogen) i ögonen på många folk, och de ska veta (känna till, vara intimt förtrogna med) att jag är Herren (Jahve)."
Och jag ska sända en eld över Magog och över dem som vistas i trygghet på öarna, och de ska veta (känna till, vara intimt förtrogna med) att jag är Herren (Jahve).
Och mitt heliga namn ska jag göra känt (låta bli en intim kunskap) mitt ibland mitt folk Israel. Jag ska inte längre tillåta att mitt heliga namn blir vanhelgat (hädat), och länderna ska veta (känna till, vara intimt förtrogna med) att jag är Herren (Jahve) den Helige i Israel.
Israels folk ska inse att jag är Herren deras Gud, från den dagen och för all framtid.
Hednafolken ska förstå att Israels folk fördes bort i fångenskap för sin missgärning, eftersom de var trolösa mot mig, så att jag måste dölja mitt ansikte för dem. Jag lämnade dem då i deras fienders hand så att de alla föll för svärd.
Då ska de inse att jag är Herren deras Gud, som förde dem bort i fångenskap bland hednafolken och sedan samlade dem till deras eget land igen och inte lät någon enda bli kvar där.
Om de då skäms för allt som de har gjort, så upplys dem om och beskriv för deras ögon templets plan och inredning, med utgångar och ingångar, alla former och alla stadgar och lagar som gäller, så att de ger akt på hela dess form och alla lagar om det och följer dem.
De ska lära mitt folk att skilja mellan heligt och oheligt och undervisa dem om skillnaden mellan orent och rent.
Daniel (43)
De skulle inte ha någon kroppslig defekt [vara i god fysisk hälsa] och vara vackra att se på. De skulle kunna tillägna sig all slags lärdom, vara kloka, ha lätt för att lära och vara dugliga att tjäna i kungens palats. De skulle få undervisning i kaldéernas språk [kilskriftsspråket akkadiska som används på lertavlor och arameiska som var det nya världsspråket] och litteratur. [Daniel och hans vänner var av kunglig släkt och hade växt upp i Jerusalem. De var i yngre tonåren när de tillfångatogs och deporterades till Babylon, en resa på 150 mil som tog 3-4 månader till fots med karavan. Historiska dokument visar att åldern för högre utbildning var 14 år i Babylon. Beskrivningen av Daniels långa liv i Babylon bekräftar att han måste ha varit ung när han fördes bort, se .
Väl framme i Babylon kan Daniel och hans vänner ha blivit kastrerade. Det som talar för det är att detta var vanligt bland kungens tjänare vid den här tiden. Det nämns heller aldrig att Daniel gifte sig och fick några barn. I Jesajas profetia, som skrevs 100 år innan dessa händelser, varnar han för att kärlen skulle plundras och ättlingar till kungahuset föras bort och bli eunucker i Babylon, se . I Jesaja 56, som rör återvändande judar, tas just eunucker utan barn upp som en speciell grupp, se . Dessa bibliska referenser har gjort att denna uppfattning är vanlig inom judendomen. Det som talar emot är att det inte uttryckligen nämns att Daniel blev kastrerad. De skulle vara "utan defekt", se , vilket tvärtom kan tala för att de inte var kastrerade. Det hebreiska ordet för eunuck, "saris", har också flera betydelser. Det kan betyda kastrerad man men också högt uppsatt ledare. Potifar i Egypten var en "saris" som var gift, se ; ; ; .]
Han sade till dem: "Jag hade en dröm som oroade mig (skakade min ande), och jag vill veta vad jag drömt."
[Vid den här tiden förknippades drömmar ofta med budskap från gudarna.]
Kungen [Nebukadnessar] svarade dem: "Mitt beslut står fast. Ni ska berätta för mig vad jag drömt och vad det betyder. Om ni inte gör det ska ni slitas i stycken och era [familjers] hus ska [demoleras och] bli till grushögar. [Se även ; , där samma ord används. Än i dag rivs dömda brottslingars hus i vissa delar i Mellanöstern för att utplåna deras minne. I antiken finns även exempel där tempel och hus har raserats och gjorts om till offentliga toaletter för att förödmjuka och vanära den tidigare ägarens namn, se .]
Kungen [Nebukadnessar] svarade: "Jag förstår nog hur det ligger till, ni försöker bara vinna tid eftersom ni vet att mitt beslut står fast.
Om ni inte berättar min dröm finns det bara en utgång för er [en dom – döden]! Ni har konspirerat tillsammans för att berätta lögner och förleda mig, i tron om att situationen ska ändra sig. Berätta därför vad jag drömt, då vet jag att ni också kan ge den rätta uttydningen!" [Varför är Nebukadnessar villig att döda alla sina visa män och rådgivare? För det första visade deras oförmåga att berätta om drömmen att de inte hade kontakt med gudarna som de utgav sig för att ha. För det andra hade drömmen gjort Nebukadnessar oroad, se . Drömmen om en människoliknande staty som krossades var olycksbådande. Nebukadnessar hade nyligen kommit till makten, kanske planerades en kupp mot honom. Detta var inte ovanligt vid den här tiden; två av de tre efterföljande regenterna blev lönnmördade direkt vid deras tronbestigning. Nebukadnessar kan ha tolkat drömmen som en varning att det fanns en förrädare bland hans närmsta rådgivare.]
Han sade till Arjok, kungens befälhavare: "Varför är kungens befallning så brådskande (sträng)?" Arjok förklarade då situationen för Daniel.
Sedan skyndade Daniel hem och berättade vad som hänt för sina vänner Hananja, Mishael och Asarja.
Han bestämmer tider (generell tid, dagar, år) och stunder (en speciell tidsperiod, skiften – säsonger),
avsätter och tillsätter kungar.
[Vilket Nebukadnessars dröm handlar om.]
Han ger de visa deras vishet,
och de förståndiga deras förstånd.
Han avslöjar det som är djupt och fördolt.
Han vet vad som finns i mörkret,
och hos honom bor ljuset.
[Daniel avslutar nu bönen med tacksägelse. Bönen blir också mer personlig och orden jag, min, du, vi och oss används.] Till dig, mina fäders Gud, riktar jag mitt tack och pris,
för du har gett mig vishet och kraft.
[Jag erkänner att det är från dig detta bönesvar kommer.]
Du har nu låtit mig få veta det vi bad dig om.
För du har låtit oss veta svaret på kungens fråga [hans dilemma]."
Arjok tog på en gång med sig Daniel till kungen [Nebukadnessar] och sade: "Jag har funnit en man bland de judiska fångarna som kan tyda drömmen!" [Daniels osjälviskhet visar sig när hans första ord till Arjok är att inte förgöra "alla visa i Babylon". Detta står i kontrast till Arjok, som verkar vilja ta åt sig äran genom att säga att "han har hittat en man". Dock kan man ana hans entusiasm över att det oangenäma uppdraget att avrätta alla visa inte behöver utföras.]
Kungen svarade Daniel, som hade fått namnet Belteshassar: "Kan du säga mig vad jag drömt och också uttyda drömmen?"
Däremot finns det en Gud i himlen som uppenbarar (förklarar) det som är dolt. Han har låtit kung Nebukadnessar få veta vad som ska hända i framtiden (de sista dagarna, ordagrant "slutet av dagarna"). Detta är din dröm, de syner du såg i ditt huvud när du låg på din bädd:
När du, o konung, låg på din bädd kom tankar om vad som ska ske i framtiden, och han som uppenbarar hemligheter lät dig veta vad som ska ske.
Detta mysterium har nu blivit uppenbarat för mig, inte för att jag har större vishet än någon annan levande varelse, utan för att du ska få veta uttydningen och förstå dina innersta tankar.
Du [kung Nebukadnessar] såg ju hur en sten höggs ut från ett berg, men inte genom en mänsklig hand. Stenen krossade järnet, kopparn, leran, silvret och guldet. Den store Guden har uppenbarat för kungen vad som ska ske i framtiden. Drömmen är sann och tydningen tillförlitlig." [Profetiskt talar och om Jesus – hörnstenen, se ; ; . Troende kallas "levande stenar" i Guds husbygge, se . Se även .]
Men om inte [även om han inte skulle rädda oss], så ska du veta, o konung, att vi ändå inte dyrkar dina gudar och att vi inte tillber guldstatyn som du har ställt upp." [Det är troligt att dessa händelser utspelar sig efter Jerusalems fall 586 f.Kr. Om judarnas Gud inte hade kunnat försvara sitt eget tempel måste ju Nebukadnessar vara starkare än deras Gud. Nebukadnessar är segerviss och känner sig som en gud.
De tre judiska pojkarna Hananja, Mishael och Asarja gör ett uttalande av verklig tro. De vägrar böja sig oavsett om de blir räddade eller inte, se ; . Har Gud all makt? Ja. Kan Gud befria troende från alla problem och svårigheter? Ja. Befriar Gud troende från alla svåra situationer? Nej. Ibland tillåter Gud prövningar, se . Ibland är syftet med prövningarna uppenbara, andra gånger inte, men Guds önskan är att hans barn ska lita på honom, se ; ; ; ; . Gud garanterar inte ett problemfritt liv, men han lovar att alltid vara med, se ; .]
Jag beordrade alla Babylons visa män att komma inför mig och ge mig uttydningen av drömmen.
Då kom spåmännen (skrivare, från ordet för penna), besvärjarna (exorcister, medier som talade med andar), drömtydarna (kaldéerna) och astrologerna (från ordet att rista, avgöra och utröna). Jag berättade min dröm, men de kunde inte ge någon uttydning.
"Belteshassar, du som är den störste (högst uppsatte, ledare) bland spåmännen, jag vet att heliga gudars ande bor i dig och att ingen hemlighet är för svår för dig. Säg mig vad jag såg i min dröm och vad det betyder!" [Det har gått över 20 år sedan Daniel tydde kungens första drömsyn där han sett en staty, se kapitel 2. Den unge Daniel fick då en hög position, se , som han fortfarande hade kvar, vilket visar på hans trofasthet.]
Så är det bestämt genom väktarna [se ],
och så är det befallt av de heliga [änglarna, se även ].
Detta för att de levande [alla folk] ska veta att den Högste råder över människornas riken (mänskligheten på jorden).
Han ger dem till vem han vill,
och kan resa upp den ringaste av människor [till att få makt att regera].'
Detta var drömmen som jag, kung Nebukadnessar, hade. Tala nu om för mig, Belteshassar [Daniels babyloniska namn, se ], vad drömmen betyder (ge uttydningen). Ingen av de vise männen i mitt rike kan tyda den, men du kan, för heliga gudars ande är i dig."
Du kommer att drivas bort från människor och tvingas bo bland markens djur. Du kommer att äta gräs som en oxe och fuktas av himlens dagg. Sju tidsperioder [år] ska passera (gå över dig), tills du insett att den Högste [Gud] regerar över alla riken på jorden och han ger dem åt vem han vill.
Det som uttalades [av väktarna] om trädets stubbe, att rötterna skulle lämnas kvar, det betyder att du ska återfå ditt rike när du har förstått (lärt dig och insett) att det är [Gud i] himlen som har makten (regerar).
Du ska drivas bort från människorna och tvingas bo bland markens djur. Du kommer att äta gräs som en oxe. Sju tidsperioder [år] ska passera (gå över dig), tills du insett att den Högste råder över människornas riken och ger dem åt vem han vill."
Då kom kungens alla vise män in, men de kunde inte läsa skriften och inte heller berätta för kungen vad texten betydde (ge uttydningen). [Skriften bestod av fyra arameiska ord, se . Arameiska var det vardagliga språket i Babylon, så de kunde troligtvis läsa orden. Svårigheten var att orden både var verb och substantiv. Även om de kom fram till den exakta betydelsen var det ingen fullständig mening. En uttydning krävdes också för att få fram ett meningsfullt budskap.]
De vise männen och besvärjarna fördes till mig för att läsa denna skrift och förklara vad den betyder (ge uttydningen), men de kunde inte ge någon förklaring.
Men jag har hört om dig, att du kan ge uttydningar och ge svar på svåra frågor. Läs texten och förklara vad det betyder för mig. Om du kan göra det ska jag klä dig i purpur [ge dig kunglig status], hänga en guldkedja runt din hals och ge dig den tredje högsta positionen i riket."
Då svarade Daniel kungen:
"Behåll dina fina gåvor själv eller ge dem till någon annan! Men skriften [på väggen] ska jag läsa för dig och berätta vad den betyder (ge uttydningen). [Att Daniel inte vill ta emot kungens gåvor beror nog inte på stolthet eller oartighet, snarare vill han undvika missförstånd att man kan köpslå med Guds gåvor. Innan texten tolkas talar Daniel några allvarsord med kungen. Han börjar med att påminna om högmodets konsekvenser hos Babylons största kung, Nebukadnessar, i . Han avslutar med att fördöma Belshassars medvetna handling att häda den högste Guden i . I Nebukadnessars fall gav Gud en 12 månaders nådatid innan domen föll, se . För Belshassar, som borde vetat bättre, rör det sig om timmar innan orden besannas, se . Att Gud skriver på väggen visar ändå på att han vill omvändelse.]
Han drevs bort från människor, och hans hjärta blev som ett djurs. Han levde bland vildåsnor och åt gräs som en oxe och hans kropp fuktades av himlens dagg. Detta pågick ända tills han insåg att Gud den Högste råder över människors riken och upphöjer vem han vill till att härska över dem.
Men du Belshassar, hans efterträdare (son, ättling, kanske barnbarn), har ändå inte ödmjukat ditt hjärta trots att du visste allt detta. [Enligt babyloniska historiska texter var Belshassar en officier i armén under Neriglissars styre redan 560 f.Kr. Det betyder att Belshassar var gammal nog att ha en viktig roll i armén bara två år efter Nebukadnessars död. Belshassar växte upp i Babylon där hans far Nabonidus var en av ledarna. Belshassar kan mycket väl personligen ha mött Nebukadnessar. Trots att han med egna ögon hade sett hur Gud upprättade Nebukadnessar efter sju års mental ohälsa, läst brevet med det vittnesbörd som Nebukadnessar hade sänt till alla i riket, valde han en annan väg.]
I stället har du satt dig upp mot himmelens Herre. Du tog fram kärlen från hans hus [templet i Jerusalem]. Sedan drack du, dina stormän, dina fruar och konkubiner (älskarinnor) vin ur dem. Du prisade gudar av silver och guld, brons, järn, trä och sten – gudar som varken kan se eller höra eller förstå! Men du har inte ärat den Gud som har ditt nästa andetag och hela din existens (alla dina vägar) i sin hand! [I stället har du vanärat och hädat honom – detta är allvarligt.]
Även efter att Daniel fått reda på att den nya lagen var uppsatt (signerad och börjat gälla), gick han till sitt hus där han hade ett rum på taket med fönster som var öppna i riktning mot Jerusalem. [I riktning mot väster från Babylon.] Där böjde han knä tre gånger om dagen och tackade sin Gud på samma sätt som han alltid gjort. [Seden att be mot templet i Jerusalem bygger på Salomos ord, se , , , . Daniel fortsätter sin vana att be tre gånger om dagen. Han lyder Gud mer än människor, se . David skriver hur han ber kväll, morgon och mitt på dagen, se (kvällsbönen nämns först eftersom den judiska dagen börjar vid solnedgången). I templet i Jerusalem var tiderna för bönen 9, 12 och 15, se även ; ; ; ; .]
Sedan kom männen i en grupp (konspirerade de, ryckte de fram) och sade till honom: "Kom ihåg, o kung, att enligt medisk och persisk lag kan inga påbud från kungen ändras."
Jag gick fram till en av dem som stod där [en ängel, kanske Gabriel som förklarar synen, se ; ] och frågade om vad allt det här kunde betyda. Han svarade mig och berättade vad det betydde:
Sedan sade han [ängeln Gabriel]:
"Nu ska jag förklara (uppenbara) för dig vad som ska ske under vredens sista tid, för den [den här synen] handlar om den sista tiden.
[Nu delas de 70 sjuperioderna in i tre grupper: 7, 62 och 1. Den sista delen har två halvor.] Det ska du veta och förstå att från det att ett ord (en order) om att
återställa och bygga upp Jerusalem igen,
till en smord (messias), en furste [kommer],
ska det vara 7 sjuperioder [49 år].
Under 62 sjuperioder [434 år]
ska den [staden Jerusalem] på nytt bli uppbyggd,
med torg (marknadsplats och gator) och försvarsmurar (eller vattensystem),
även under svåra tider. [; ]
Då sade han: "Förstår du varför jag har kommit till dig? Jag måste strax vända tillbaka för att kämpa mot fursten över Persien, och när jag drar bort från honom kommer fursten över Grekland (Javan).
Sedan ska han tala med smickrande (inställsamma) ord till dem som har lämnat förbundet. Men de av folket som känner sin Gud ska stå fasta och hålla ut.
I stället ska han ära fästningarnas gud. [Hans gud kommer att vara militär styrka, i beskrivs hans krig.] En gud som hans fäder inte har känt ska han ära med guld och silver och ädelstenar och andra dyrbarheter.
Hosea (16)
För hon vet inte att det var jag
som gav henne säd och vin och olja
och förökade hennes silver och guld
som de [det israeliska folket] använde för Baal.
Och jag ska trolova dig med mig i trofasthet (sanning)
och du ska känna (vara intimt förtrogen med) Herren (Jahve).
Jag känner (är intimt förtrogen med) Efraim
och Israel är inte undangömd för mig.
För Efraim du har begått äktenskapsbrott,
Israel är orenat.
Deras gärningar erbjuder dem inte möjligheten att återvända till deras Gud (Elohim),
för äktenskapsbrottets ande är i dem och de känner inte Herren (Jahve).
Efraim ska ödeläggas på tillrättavisningens dag.
Bland Israels stammar gör jag sanningen känd (låter alla veta vad som verkligen ska ske).
[Tidigare har Hosea talat om hur folket har gått under på grund av brist på kunskap, se .] Låt oss lära känna Herren,
låt oss sträva (aktivt söka) efter honom [mer och mer, djupare].
Lika säkert som solen som går upp [och bli starkare och klarare, se ],
kommer han att gå upp över oss.
Han ska komma till oss som skurar,
som ett sent regn (vårregn) som vattnar jorden.
[De sista regnen innan skörden, som ger näring åt frukten.]
Främlingar har slukat hans styrka
och hans kunskap finns inte.
Gråa hår finns insprängda (lite här och där) på honom
utan att han vet det.
Ska de ropa till mig:
"Min Gud. Vi, Israel, känner (är intimt förtrogen med) dig?"
De har insatt kungar
men inte från mig (utan att rådfråga mig),
de har gjort sig furstar
och jag känner dem inte.
[, med några få undantag som Jeroboam () och Jehu ().]
Av deras silver och deras guld
har de gjort dem,
avgudar som kan huggas bort.
Hemsökelsens dagar har kommit,
avlöningsdagarna har kommit
– Israel ska veta (känner till, kommer bli intimt förtrogen med) det. Profeterna är dårar,
människans ande är galen,
för mängden av dina överträdelser
är fiendskapen stor.
Ändå var det jag som vägledde Efraim [det norra riket – som en far lär sin son att börja gå],
och jag som tog dem i mina armar,
men de ville inte erkänna
att jag hade helat dem.
Likväl är jag Herren din Gud (Jahve Elohim)
[ända] från Egyptens land [eller "som tog dig ut från Egypten"] och du känner (är intimt förtrogen med) ingen gud förutom mig, och det finns ingen frälsare (räddare) vid sidan av (förutom) mig.
Jag kände (var intimt förtrogen med) dig i öknen,
i landet med den stora torkan.
[Boken avslutas med ett ordspråksliknande uttryck. Jämför med ; ; ] Vem är vis?
Låt honom förstå dessa [uttryck i denna bok].
Vem är förståndig?
Låt honom bli förtrogen med dem.
Herrens (Jahves) vägar är de rätta,
och de rättfärdiga vandrar på dem,
men syndarna kommer på fall.
Joel (3)
Vem vet, kanske han ändrar sig (vänder om)
och låter välsignelsen vara kvar till matoffer och dryckesoffer åt Herren, er Gud. [Frågeställningen "vem vet" ifrågasätter inte om Gud skulle vara nådefull och förlåta synder när man omvänder sig – det gör han, hela Joels bok andas hopp och namnet Joel betyder "Jahve är god". Det är dock upp till Guds vishet och allmakt att bestämma om domen ska verkställas, skjutas upp eller tas bort. Syndens konsekvenser kan ibland ha gått så långt att Gud i sin godhet måste döma vissa områden.]
Då ska ni veta att jag är i Israel.
Ja, jag är Herren er Gud (Jahve Elohim),
det finns ingen annan.
Aldrig mer ska mitt folk behöva skämmas.
Så ska du veta att jag är Herren (Jahve) din Gud (Elohim),
som bor i Sion [Jerusalem], mitt heliga berg.
Då ska Jerusalem vara helig
och inga främlingar ska längre gå över henne.
Amos (4)
"Bara dig har jag känt (varit intimt förtrogen med) bland jordens alla familjer,
därför ska jag hemsöka (för att göra räkenskap med) dig för alla dina överträdelser.
[Central vers:]
De vet (känner) inte att göra det rätta, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Man har samlat våld och stöld i deras palats (mäktiga byggnader).
För jag vet (känner väl till, är intimt förtrogen med) dina överträdelser
och hur mäktig (duktig, stark) du är i att synda,
ni som plågar den rättfärdige, tar lösen
och knuffar undan den behövande i porten.
Därför säger Herren Härskarornas Gud (Jahve Elohim Sebaot): "Klagosång ska vara på alla öppna platser (torg)
och man ska säga på alla gator: 'Ack (ve), ack (ve)'
och man ska kalla på husbonden för att sörja
tillsammans med dem som kan klagosångerna (sådana som är skickliga på att klaga, professionella gråterskor).
Jona (6)
De sade till varandra: "Låt oss kasta lott så att vi får veta för vems skull denna ondska har drabbat oss." Så de kastade lott och lotten föll på Jona.
Då blev männen mycket rädda och frågade honom: "Vad har du gjort?" För männen visste att han hade flytt från Herrens (Jahves) ansikte, eftersom han hade berättat det för dem.
Då svarade han [Jona] dem: "Ta mig och kasta mig i havet, då ska havet bli lugnt för er. Jag vet att det är på grund av mig som denna våldsamma storm har drabbat er."
Vem vet? Gud (Elohim) kanske ändrar sig och tar tillbaka sin brinnande vrede så att vi inte förgås."
Han bad till Herren och sade: "O Herre, var det inte det här jag trodde skulle hända när jag var i mitt land. Det var därför jag försökte fly till
Tarshish! Jag visste att du är kärleksfull och barmhärtig, sen till vrede och rik på nåd
(kärleksfull omsorg), beredd att ångra det onda du hotat med.
Skulle inte jag vara mer bekymrad över den stora staden Nineve? Där bor mer än 120 000 människor som inte ens kan skilja mellan höger och vänster (rätt från fel), och dessutom många djur!" [Här är ett av alla de ställen i GT där Gud visar att hans frälsning inte enbart gäller judarna utan alla folk. Efter dessa träffande ord hade Jona inget mer att tillägga.]
Mika (3)
Och jag sade: "Lyssna, jag vädjar till er,
ni Jakobs ledare och ni som råder över Israels hus,
är det inte ni som ska känna till (vara intimt förtrogna med) rätten?
Men de känner inte till
Herrens (Jahves) tankar,
inte heller förstår de
hans rådslut,
för han har samlat dem
som kärvar till tröskplatsen.
Mitt folk, kom nu ihåg
vad Moavs kung Balak tänkte ut och
Bileam, Beors son svarade honom,
från Shittim till Gilgal
för att du ska förstå (ha intim kunskap om) Herrens (Jahves) rättfärdiga gärningar.
Nahum (2)
God är Herren (Jahve),
ett värn (starkt skydd; en säker fästning) på nödens (olyckans) dag [i svårigheter] [; ].
[י – Jod]
Och han känner (hebr. jada)
dem som tar sin tillflykt [sätter sitt hopp och sin förtröstan] till honom.Dina krönta (upphöjda individer) är som gräshoppor
och dina ceremonimästare är som gräshoppssvärmar
som håller till i muren de kalla dagarna,
men när solen går upp flyr de sin väg
och ingen vet var de håller till (deras tillhåll är okänt).
Habackuk (2)
För jorden ska uppfyllas av kunskapen (insikten, förståelsen)
om Herrens (Jahves) härlighet (överflödande prakt; närvaro) [],
liksom vattnen övertäcker havet (döljer havets djup). [] [Här citerar Habackuk profeten Jesaja som skriver om det kommande fridsriket där Messias ska regera från Jerusalem utöver hela jorden. Alla människor ska se Herren och få en djup personlig erfarenhet av hans härlighet.]
Herre (Jahve),
jag har hört talas om dig,
jag vördar (står i beundran, fruktar) [dig] – Herre (Jahve)
ditt verk (arbetet)
mitt i åren – återuppliva (ge liv),
mitt i åren gör det känt (intim kunskap),
i vreden
kom ihåg barmhärtighet. [Av hela kapitlet är det bara denna första vers som är en bön till Gud att göra något, resterande verser beskriver Guds storhet och hur han har verkat. Bönen är dock inte en nostalgisk önskan att gå tillbaka till det som har varit – det bästa ligger framför! Att frasen "mitt i åren" (hebr. beqerev shanim) upprepas här är hebreiskans sätt att förstärka. Det kan vara ett uttryck för att Herren inte ska vänta till en bestämd tid, utan tidigare eller plötsligt utföra sitt arbete, se .
Det finns även en tolkning inom judendomen att Messias ska komma mitt i åren. Jorden förväntas existera i sitt nuvarande skick i 7 000 år, eftersom skapelseveckan är 7 dagar, och en dag är som tusen år, se . Mitt i åren kan vara år 3 500 eller uppdelat på 4 + 3 (skapelsens och Gudomens grundtal) vilket är 4 000 år. Det är intressant att detta faktiskt är i trakterna av när Jesus (den utlovade Messias som GT profeterar om) kom till jorden. Den moderna hebreiska kalendern, som skapades på 1200-talet av rabbinen Maimonides, utgår från att skapelsen skedde 7 oktober 3761 f.Kr. (Det är dock flera antaganden i Maimonides beräkningar där vi inte kan veta exakt när skapelsen skedde.) I den gregorianska kalendern motsvaras t.ex. år 2021-2022 av år 5782 i den hebreiska kalendern.]
Sefanja (1)
Herren (Jahve) är rättfärdig i hennes mitt;
han gör inget orätt.
Morgon efter morgon tar han fram sin rättvisa i ljuset,
den sviker inte,
trots det känner de orättfärdiga ingen skam.
Sakarja (9)
För se, Jag ska skaka min hand över dem och de ska bli ett byte för dem som (tidigare) tjänade dem, och ni ska veta att Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) har sänt mig.
Och många länder ska ansluta sig till Herren (Jahve), och ska bli mitt folk, och jag ska bo i din mitt, och du ska veta att Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) har sänt mig till dig.
Då svarade ängeln (budbäraren) som talade med mig och sade till mig:"Vet du inte vad detta är?"
Jag svarade: "Nej, min herre."
"Serubbabels (Zerubbavels) hand har lagt grundstenen till detta hus [templet, se ]. Hans hand ska också fullborda det. [] Så ska ni veta att Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) har sänt mig till er.
Han sade till mig: "Vet du inte vad detta är?" Jag sade: "Nej, min herre."
De som är långt borta ska komma och bygga på Herrens (Jahves) tempel och ni ska veta att Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) har sänt mig till er. Och det ska ske att ni verkligen ska höra och lyda Herren er Guds (Jahve Elohims) röst." [Upprepningen av frasen, se , betonar att det är Messias verk.]
Men jag ska förskingra dem med en virvelvind bland länder som de inte känt till. Därmed blev landet öde efter dem så att ingen passerade igenom eller återvände, för det sköna landet lades öde.' "
Det bröts den dagen, så att de olyckliga fåren som såg (skyddade) mig förstod att det, alef-tav (den första och den sista, alfa och omega) var Herrens (Jahves) ord.
Det ska ske på en dag (en speciell dag utan någon motsvarighet någonsin), en dag som [bara] Herren känner till. Det blir inte fullt dagsljus, inte heller helt mörkt som på natten för på kvällen ska det fortfarande vara ljust.
Malaki (1)
Så ska ni veta att jag har sänt denna befallning till er för att det ska vara mitt förbund med Levi, säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
veta
