Referenser (155 st i TR)
Matteusevangeliet (29)
Efter att ha blivit gudomligt instruerade i en dröm att inte gå tillbaka till Herodes, tog de en annan väg hem till sitt land. [Verbformen antyder att de vise männen hade sökt Guds ledning och att de fick svar i en dröm.]
När han gick vidare därifrån såg han två andra bröder, Jakob, Sebedeus son, och hans bror Johannes. [De var också fiskare.] De satt i båten tillsammans med sin far Sebedeus och gjorde i ordning (lagade) sina nät. Han kallade dem [på samma sätt som han gjort med Simon Petrus och Andreas].
Men jag säger er [och fullkomnar betydelsen]: Gör inte motstånd mot den som är ond. [Ta inte rätten i egna händer och hämnas.]
Om någon slår (daskar till) dig på den högra kinden,
vänd också den andra mot honom.
[Det är omöjligt för en högerhänt person att slå någon på den högra kinden med ett knytnävsslag. Man kan bara slå den andres vänstra kind. Detta antyder att det inte är ett vanligt knytnävsslag som avses, utan ett föraktfullt slag med ovansidan av en öppen högerhand mot någons högra kind. Denna tolkning styrks också av att det är ett mer ovanligt grekiskt ord som betyder att "daska till" någon som används här. Om någon provocerar med ett nedvärderande slag eller bitande sarkasm, ska den som fått slaget inte ge igen. För att förhindra en ond cirkel med hat som eskalerar ska inte ont lönas med ont, se . Denna vers lär inte att en kristen i tysthet ska ta emot slag. När Jesus blev slagen i ansiktet av tempelvakten, ställde han en fråga som var en tillrättavisning, se . I denna passage i Johannes används också ett annat grekiskt ord för att slå än här.]
Jag är själv en man som [dagligen] står under andras befäl och har soldater under mig. Om jag säger: 'Gå!' till en av dem så går han, eller till en annan: 'Kom!' så kommer han, och om jag säger till min tjänare: 'Gör detta!' så gör han det."
Sedan sade han till mannen: "Sträck ut din hand." Han sträckte ut den och den blev återställd, lika frisk som den andra.
Andra (exakt likadana sädeskorn, med samma förutsättningar) föll på stenig mark,
där de inte hade mycket jord,
och de sköt upp på en gång eftersom jorden var tunn.
Andra (exakt likadana sädeskorn, med samma förutsättningar) föll bland törnen,
och törnena växte upp och kvävde dem.
Andra (exakt likadana sädeskorn, med samma förutsättningar) föll i god jord och gav frukt,
en del hundra gånger (mer än vad som var sått) [],
andra sextio gånger mer,
och några trettio gånger mer.
Han berättade en annan liknelse för dem: "Det himmelska kungariket [Guds konungamakt som har sitt ursprung från himlen, finns redan nu överallt där Jesus är Herre, och kommer en dag att manifesteras på hela jorden då Jesus kommer tillbaka] kan liknas vid en man som sådde god säd i sin åker.
Han berättade en annan liknelse för dem: "Himmelriket (kungaväldet från himlen) är som ett senapskorn som en man tar och sår i sin åker.
Han berättade en annan liknelse för dem: "Himmelriket är som jästen (surdegen) som en kvinna gömmer (blandar, gr. enkrypto) i tre mått (gr. saton – motsvarar 13 liter) mjöl [totalt omkring 40 liter] tills dess hela degen har jäst [blivit påverkad av jästen]." [Det finns flera olika tolkningar av dessa två liknelser. Den första och uppenbara är att Guds rike växer, både som ett senapskorn och som en deg. Ser man till sammanhanget så är dessa två liknelser inbäddade mellan liknelsen om "ogräset och vetet" och dess förklaring. Huvudtemat i den liknelsen är att det finns ett falskt vete som tillåts växa parallellt med det äkta. Det finns alltså människor som kallar sig kristna men inte är det. Jesus säger i att i tidsålderns slut ska änglar samla och föra bort alla ur hans rike som förleder och lever i laglöshet. I ljuset av den förklaringen och att ordet "träd" används om senapsbusken, kan senapskornet stå för en falsk oproportionerlig tillväxt. De yttre delarna av trädet långt från stammen blir t.o.m. hem för fåglar som tar bort Guds ord från människor, se vers fyra. Detta kan symbolisera yttre attacker mot Gudsriket. I Hesekiel och Daniel finns liknelser där fåglarna i trädet beskriver människor i ett rike, se ; ; . Appliceras den tolkningen blir den konsekvent med att både goda och onda människor sås in i riket, se . Surdeg är genom hela Bibeln en bild på falska läror och i så fall förutsäger Jesus att det kan smyga sig in villoläror som sprider ondska inifrån. Jesus varnar för fariséernas och saddukéernas surdeg som är deras felaktiga lära, se . Fariséerna levde inte som de lärde och saddukéerna var en privilegierad välbärgad elit som hade missförstått både Skrifterna och Guds kraft, se och . Tre mått mjöl för tankarna till där just en kvinna, Sara, bakar bröd av tre mått mjöl inför Herrens besök hos Abraham. Genom både den judiska och kristna historien står det osyrade brödet för äkta gemenskap med Gud. Inför den judiska påsken städar man ur all jäst ur husen, se , och i den kristna nattvarden har brödet en central betydelse. Att då den som är ansvarig för att baka brödet "gömmer" in jäst som förstör gemenskapen med Gud är allvarligt.]
De svarade: "Några säger Johannes Döparen, andra Elia, och andra Jeremia eller någon av profeterna."
Jag säger er: Den som skiljer sig från sin hustru av annat skäl än otukt och gifter sig med en annan, begår äktenskapsbrott." [Guds originalplan var att människor inte skulle skiljas, och därför är tanken att inte heller de som blir pånyttfödda – Jesu efterföljare – ska skilja sig. Äktenskapet gäller "tills döden skiljer dem åt", se ; . På samma sätt som i Bergspredikan sätter Jesus en högre standard än Mose lag. Det enda skälet till skilsmässa för troende par är otrohet. Paulus tar även upp att ifall den ena blir frälst och den andra då vill skiljas, då kan man inte hindra det, se . Gud hatar skilsmässa, se , för han vet personligen vilken djup smärta det medför, se . Hela frågan är ett dilemma då det å ena sidan är fel att alls skilja sig och å andra sidan blir fel om man tillämpar idealbilden av ett äktenskap på ett lagiskt sätt, se Jesu svar till äktenskapsbryterskan i . Det är intressant att i nästa stycke lyfter Jesus fram och välsignar barnen, de som ofta far illa vid en skilsmässa, se .]
Runt tredje timmen (klockan nio på morgonen) [judisk tid räknas från soluppgången klockan sex på morgonen] gick han ut igen och fick se andra män sysslolösa på torget (marknadsplatsen, gr. agora).
Även vid elfte timmen [klockan fem på eftermiddagen, en timma innan solen gick ned och arbetsdagen var slut] gick han ut igen. När han såg några andra stå där sade han till dem: 'Varför står ni här hela dagen sysslolösa (utan arbete)?'
En mycket stor folkskara bredde ut sina mantlar på vägen,
andra skar kvistar från träden och strödde ut dem på vägen.
[Verbformen indikerar att man gjorde detta under hela sträckan som Jesus red in mot Jerusalem.][Jesus fortsätter att tala till översteprästerna och folkets äldste och ger ännu en liknelse följd av en fråga:] "Lyssna till en annan liknelse:
En husbonde (en välbärgad landägare, familjefar) planterade en vingård [som är en bild på Israel, se ]. Han byggde en mur kring den, högg ut en vinpress och byggde ett vakttorn. Därefter arrenderade han ut vingården till vinodlare (vingårdsarbetare) och reste bort.
Igen skickade han dit andra tjänare, fler än första gången, och de behandlade dem likadant. [Gud hade sänt profeter till sitt folk, bl.a. Johannes Döparen, se .]
De [översteprästerna och de äldste] svarade honom: "Dessa ondskefulla män får möta en ondskefull död. Vingården arrenderar han sedan ut till andra vinodlare som ger honom hans del av skörden i rätt tid."
Igen skickade han ut tjänare. [Kungen visade mer tålamod än vad som förväntades.] Han befallde att dessa andra tjänare skulle säga till de inbjudna: 'Jag har ordnat för lunchen [ordagrant "dagens första måltid", frukost eller tidig lunch], mina oxar och gödkalvar är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopsfestligheterna!' [Kungen ville att alla skulle vara med från början på bröllopet som ofta varade i upp till sju dagar.]
Den som fått fem talenter började genast förvalta pengarna (investera, köpa och sälja)
och de genererade en vinst på fem talenter till.
Den som hade fått två talenter gjorde likadant
och de genererade en vinst på två.
Den som hade fått fem talenter kom och lämnade fram fem till och sade: 'Herre, du anförtrodde fem talenter åt mig. Här är fem till som jag har tjänat.'
Den som hade fått två talenter kom fram och sade: 'Herre, du anförtrodde två talenter åt mig. Här är två till som jag har tjänat.'
Han gick ut mot porten
[huvudingången till Kaifas hus]. Där såg en
annan kvinna honom, och hon sade till dem som stod där i närheten: "Han där var tillsammans med Jesus från
Nasaret."
"Andra har han frälst (hjälpt, räddat, befriat från döden), men sig själv kan han inte frälsa. Är det Israels kung [som agerar så]? Om han kommer ner från korset nu så ska vi tro på honom!
Maria från
Magdala och den
andra Maria var där och satt mitt emot graven.
Nu efter
(i slutet av – gr. opse) sabbaterna
[när veckosabbaten och påskens högtidsdagar var över], i gryningen på första dagen i veckan
[tidigt på söndagen, vid sextiden] kom Maria från
Magdala och den
andra Maria
[Jakob och Joses mor, se ] för att se
(inspektera, undersöka) graven.
Markusevangeliet (22)
Efter att i vrede ha sett på dem (fört blicken från ena sidan till den andra sidan), bedrövad (sorgsen) över deras hjärtans hårdhet, sade Jesus till mannen: "Räck ut din hand." Han räckte ut den och hans hand blev helt återställd. [Jesus var heligt vred över de andliga ledarnas okänslighet för mannens lidande och hela det legalistiska systemet där den bokstavliga tolkningen var viktigare än hjärtat och andemeningen bakom budorden. Ordet "bedrövad" har verbformen particip, vilket lyfter fram Jesu kontinuerliga sorg över det andliga läget, medan vreden i Jesu blick är i formen aorist vilket betonar att den är tillfällig. Orden "hjärtans hårdhet" beskriver processen hur deras hjärtan blev mer och mer hårda under det att Jesus tittade på dem.]
Andra (exakt likadana sädeskorn, med samma förutsättningar) föll på stenig mark,
där de inte hade mycket jord,
och de sköt upp på en gång eftersom jorden var tunn.
Andra (exakt likadana sädeskorn, med samma förutsättningar) föll bland törnen,
och törnena växte upp och kvävde dem,
och det bar ingen frukt.
Andra (exakt likadana sädeskorn, med samma förutsättningar) föll i god jord och gav (gång på gång, kontinuerligt) frukt,
en del upp till trettio gånger (mer än vad som var sått),
andra upp till sextio gånger mer,
och några upp till hundra gånger mer."
De som har blivit sådda bland törnen är de som hör ordet,
De lät folket gå och tog med sig honom i den stora båten som han redan satt i, och andra små båtar följde med honom.
En del sade att han var [den stora profeten] Elia [som förväntades komma tillbaka i den sista tiden, se ]. Andra sade att han var en profet, lik någon av profeterna.
När de kommer från torget (marknadsplatsen) äter de inte utan att ha badat sig rena. Det finns också många andra traditioner [de muntliga rabbinska tolkningarna av Mose undervisning som förmedlats från släkte till släkte] som de håller fast vid, som att skölja bägare, träkannor och kopparskålar.
Ni har lämnat (avsagt er) Guds bud (instruktioner) men håller ett hårt grepp om mänskliga traditioner."
De svarade: "Johannes Döparen; men andra säger [den stora profeten] Elia [som förväntades komma tillbaka i den sista tiden, se ], och andra en av profeterna."
Han svarade: "Den som skiljer sig från sin hustru och gifter sig med en annan kvinna, han begår äktenskapsbrott mot henne.
Om hon skiljer sig från sin man och gifter om sig, begår hon äktenskapsbrott." [Guds originalplan var att människor inte skulle skiljas, och därför är tanken att inte heller de som blir pånyttfödda – Jesu efterföljare – ska skilja sig. Äktenskapet gäller "tills döden skiljer dem åt", se ; . På samma sätt som i Bergspredikan sätter Jesus en högre standard än Mose lag. Det enda skälet till skilsmässa för troende par är otrohet. Paulus tar även upp ett fall då någon blir frälst och den andre vill skilja sig. Då kan man inte hindra det, se . Gud hatar skilsmässa, se , för han vet personligen vilken djup smärta det medför, se . Det är intressant att i nästa stycke lyfter Jesus fram och välsignar barnen, de som ofta far illa vid en skilsmässa.]
Många bredde ut sina kläder på vägen, och andra strödde ut lövbeklädda kvistar som de skurit av från [träd som växte intill på] fälten. [Evangelierna använder lite olika ord för kvistar och tillsammans ger dessa ögonvittnesskildringar en bild av vad som hände. I står det "kvistar", antagligen från olivträd, och i "palmkvistar".]
Då skickade han en annan tjänare till dem. De kastade stenar mot honom och skadade hans huvud, och förolämpade (hånade) honom grovt.
Sedan skickade han ännu en, och honom dödade de. Han skickade också många andra. En del slog de, andra dödade de.
Vad ska nu vingårdsägaren göra? Jo, han ska komma och avsätta (döma, förgöra) vinodlarna, och ge vingården åt andra.
Det andra är detta:
'Du ska älska [osjälviskt och utgivande] din nästa (din medmänniska) som dig själv.' [] Det finns inga andra bud som är större än dessa."
Då sade den skriftlärde till Jesus: "Mycket väl svarat, Lärare (Mästare)! Det är sant som du säger: Han är en (den ende), och det finns ingen annan än han.
De blev bedrövade (visade att de var ledsna och sårade), och sade till honom en efter en: "Det är väl inte jag, eller hur?"
"Vi har hört att han har sagt: 'Jag ska bryta ner detta tempel som är byggt med händer och på tre dagar bygga ett annat som inte är gjort med händer.' "
På samma sätt talade också översteprästerna tillsammans med de skriftlärda när de förlöjligade (skämtade om) honom sinsemellan och sade: "Han räddade (frälste) andra, men sig själv kan han inte rädda!
De hade följt Jesus medan han var i
Galileen och tjänat
(understött) honom. Där
[vid korset] fanns också många
andra kvinnor som hade följt med honom upp till
Jerusalem.
[Dessa kvinnor blev ögonvittnen till flera stora händelser i Jesu liv, hans död, se , begravning, se och uppståndelsen, se 16:1. Dessa tre kvinnor, tillsammans med andra från Galileen, var i Jerusalem för att betjäna honom.]Lukasevangeliet (11)
[Den glade och nyfrälste] Levi (Matteus) ordnade med en stor fest i sitt hus, och det var många tullindrivare och andra där tillsammans med dem [Jesus och lärjungarna].
Han såg sig omkring på dem alla (förde blicken från ena sidan till den andra sidan) och sade sedan till mannen: "Räck ut din hand." Han gjorde det, och hans hand blev helt återställd.
[Jesus ger i fyra praktiska exempel på hur man kan visa sin fiende osjälvisk och utgivande kärlek. De fyra punkterna är väl strukturerade där ett verb som beskriver en ond handling följs av den troendes respons. Genom alla tider har 'fäkta eller fly' gällt i mötet med sin fiende. Här visar Jesus på en ny väg: Stå kvar och gör fienden förundrad! Se även .]
Slår någon dig [föraktfullt] på ena kinden,
[så] vänd (håll) också fram den andra.
[I står det att det är den 'högra kinden'. Det är nästintill omöjligt för en högerhänt person att framifrån slå någon på den högra kinden med ett knytnävsslag. Man kan bara slå den andres vänstra kind. Detta antyder att det troligen inte är ett vanligt knytnävsslag som avses, utan ett föraktfullt slag med ovansidan av en öppen högerhand mot någons högra kind.]Och tar någon ifrån dig manteln [ytterklädnaden],
[så] hindra honom inte från att ta underskjortan (tunikan) också. [Klä av dig helt naken!]
[Om man inte kunde betala tillbaka ett lån kunde manteln tas som pant, men måste lämnas tillbaka före solnedgången, se . Att då inte bara ge ifrån sig manteln utan också börja ta av sig sina underkläder där i rätten skulle förvåna. Nakenhet var tabu inom judendomen och skammen föll mindre på den som var naken än på dem som såg den eller var orsak till den, se .]
Jag är själv en man som [dagligen] står under andras befäl och har soldater under mig. Om jag säger: 'Gå', till en av dem så går han, eller till en annan: 'Kom', så kommer han, och om jag säger till min tjänare: 'Gör detta', så gör han det."
Han kallade till sig två av dem och skickade dem till Herren för att fråga: "Är du den som ska komma, eller ska vi [fortsätta att] vänta på någon annan?"
Männen sökte upp Jesus och sade: "Johannes Döparen har skickat oss till dig för att fråga om du är den som ska komma eller om vi ska vänta på någon annan."
andra att Elia hade visat sig och andra att någon av de gamla profeterna hade uppstått.
De svarade: "Johannes Döparen. Andra säger [den stora profeten] Elia [som förväntades komma tillbaka i den sista tiden, se ], och andra att någon av de gamla profeterna har uppstått."
Han ska komma och avsätta (döma, förgöra) dem och arrendera ut vingården åt andra."
När de [folket där på tempelområdet som lyssnade på Jesus] hörde detta sade de: "Låt aldrig detta hända!"
Omkring en timme senare kom en
annan fram och försäkrade: "Det är säkert att den där mannen också var med honom. Han är ju från Galileen!"
[Petrus dialekt avslöjade honom; uppe i Galileen pratade man en bredare lantligare dialekt som inte gick att dölja.] Och folket hade stått [där] och betraktande sett på. Ledarna [medlemmarna i Stora rådet, Sanhedrin – det högsta beslutande organet bland judarna] hånade honom då och sade till och med: "Andra har han frälst (hjälpt, räddat, befriat) [från döden], nu får han hjälpa sig själv, om han [detta] är Guds Smorde (Messias), den Utvalde."
Johannesevangeliet (33)
Här gäller ordet [som var vanligt på den tiden]: en sår och en annan skördar.
Jag har sänt er att skörda där ni inte har arbetat. Andra har gjort ett hårt arbete, och ni får gå in i deras arbete [och vara med och skörda resultatet av deras arbete]."
Den sjuke svarade: "Herre, jag har ingen som hjälper mig ner i dammen när vattnet rör sig. [Enligt folktron kunde då ett helande ske för den som först kom ner i vattnet.] När jag själv försöker ta mig ner, kommer någon annan före mig."
Det finns en annan som vittnar om mig och jag vet att hans vittnesbörd om mig är sant (äkta).
Jag har kommit i min Faders namn, och ni har inte tagit emot mig, men om någon annan kommer i sitt eget namn, så tar ni emot honom.
Nästa dag förstod allt folket, som fortfarande var kvar på andra sidan sjön, att det inte funnits mer än en liten båt där, och att Jesus inte hade gått i den tillsammans med sina lärjungar, utan att de gett sig av själva.
Andra små båtar hade kommit från
Tiberias och lagt till nära det ställe där de ätit brödet efter att Herren hade uttalat tacksägelsen.
Bland folkskarorna (vanligt folk) diskuterades det också mycket (viskades, var det en hemlig debatt) om honom. Några sade: "Han är en god man", medan andra sade: "Nej, han förleder (talar osanning till) folket."
Andra sade: "Detta är den Smorde
(Messias)", medan
andra sade: "Nej, inte kan väl den Smorde komma från
Galileen?
Några sade: "Det är han."
Andra sade: "Nej, men han liknar honom."
Själv sade han gång på gång: "Det är jag."
Då sade några av fariséerna: "Den mannen [Jesus] är inte från Gud, eftersom han inte håller sabbaten."
Andra sade: "Hur kan en syndig människa göra sådana tecken (mirakler)?" Det var ständigt splittring (schismer, fiendskap på grund av åsiktsmotsättningar) bland dem.
Jag har också andra får [hedningar, icke-judar]
som inte är från den här fållan [Israel].
Jag måste också leda dem (driva dem; föra dem med mig),
och de ska (kommer att) lyssna till min röst. Så ska det (de) bli en hjord och en herde.
Andra sade: "Detta är inte ord (tal, tankar) från en som är demoniserad (under inflytande av en demon). En demon (ond ande) kan ju inte öppna blindas ögon!"
Folket som stod där och hörde detta sade att det var åskan. Andra sade: "Det var en ängel som talade med honom."
Jag ska be (fråga; innerligt och ivrigt begära) [utifrån positionen till] Fadern och han ska ge er en annan (likadan) Hjälpare (Advokat, Rådgivare; gr. parakletos), så att han [kan syfta både på Fadern och Anden] kan vara med er för alltid (i tidsåldern) –
Om jag inte hade gjort de gärningar som ingen annan någonsin gjort, så skulle de inte vara skyldiga till synd. Men nu har de sett (erfarit) dem, och [trots att de med egna ögon sett alla dessa under och tecken har de] hatat både mig och min Fader.
Simon Petrus och en annan lärjunge [Johannes ödmjuka sätt att inkludera sig själv] följde efter Jesus. Den lärjungen var känd av översteprästen och gick tillsammans med Jesus in till översteprästens gård [en gårdsplan utan tak, med murar runt omkring].
Men Petrus stod utanför intill porten. Den andre lärjungen som var känd av översteprästen gick ut och talade med tjänsteflickan som vaktade porten, och släppte in Petrus.
Jesus svarade: "Säger du detta av dig själv (på eget initiativ), eller har andra sagt det om mig?"
Där korsfäste de honom, och med honom två andra, en på var sida med Jesus i mitten.
Soldaterna kom och krossade benen på den förste och sedan den andre som var korsfäst med honom.
Då sprang hon därifrån till Simon Petrus och den andre lärjungen, den som Jesus höll av (hade ett starkt vänskapsband med), och sade till dem: "De har tagit bort Herren från graven, och vi vet inte var de har lagt honom."
Petrus och den andre lärjungen gick ut och begav sig mot graven.
De sprang tillsammans, men den andre lärjungen [Johannes] sprang fortare än Petrus och kom fram till graven först.
Då gick den andre lärjungen [Johannes], han som hade kommit till graven först, också in, och han såg (blev överbevisad) och trodde.
Så de andra lärjungarna sade till honom: "Vi har sett (upplevt, erfarit) Herren."
Han svarade dem: "Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer (handleder), och får sticka ner mitt finger i spikhålen, och föra in min hand i hans sida kan jag aldrig tro." [Det grekiska ordet "cheir" används både om hand och handled, se där bojorna föll från Petrus handleder. På arameiska är Tomas "Tauma" och ordet för tvilling "Taama", vilket blir en ordlek: "Tauma kallades Taama." Tomas har oförtjänt fått titeln "Tomas tvivlaren", en fras Bibeln aldrig använder. Tomas vill bara se samma sak som de andra lärjungarna såg, se . Tomas är en realist som ställer frågor, se ; .]
Jesus gjorde många fler tecken (mirakel som bekräftar Guds karaktär), i lärjungarnas närvaro, som inte är uppskrivna i denna bok.
Följande
[sju] personer var samlade tillsammans: Simon Petrus,
Tomas, som kallades tvillingen
(gr. Didymus),
Natanael, från
Kana i
Galileen,
Sebedeus söner
[Jakob och Johannes] och två
andra av Jesu lärjungar.
[De två andra lärjungarna som inte namnges kan ha varit Andreas och Filippus. De nämns tillsammans i och .]De andra lärjungarna kom med den lilla båten (en mindre roddbåt – gr. ploiarion) med fångsten på släp. De var inte långt från land, bara ungefär 200 alnar [ca 90 meter]. [Två olika ord för båt används i och . Kan syfta på samma båt, men också att de bytte från den större båten till en mindre roddbåt för att ta sig i land.]
[Jesus fortsätter att tala till Petrus:] "Med all säkerhet (amen, amen) säger jag dig: När du var ung spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir gammal ska du sträcka ut dina händer och någon annan ska spänna bältet om dig (binda dig) och föra dig dit du inte vill gå."
Nu finns det också många andra saker som Jesus gjorde. Om allt skulle bli nedskrivet [i detalj] tror jag inte ens hela världen skulle kunna rymma alla de böcker som då skulle behöva skrivas. [Johannes fokuserar bara på några få händelser från Jesu liv. Allra sist kommer kanske just därför en reflektion som vill påminna om att det finns mer att hämta i de andra evangelierna. Trots dessa fyra redogörelser, har bara en bråkdel av allt som Jesus gjorde blivit nedtecknat. Evangelieförfattarna beskriver bara drygt sextio enskilda dagar under Jesu offentliga tjänst. Dock kan vi vara trygga att allt som är nödvändigt att veta för att få den gemenskap med Jesus som öppnar vägen till Fadern finns nedtecknat.]
Apostlagärningarna (8)
De var alla häpna (förvånade, visste inte vad de skulle tro). De frågade varandra: "Vad kan det här betyda?"
Och hos ingen annan [än Jesus, se ] finns frälsningen (räddningen, befrielsen), för under himlen finns inget annat namn som människor har fått [givet bland sig] genom vilket vi blir frälsta (räddade, befriade, helade, bevarade)." [I grekiskan avslutas meningen ordagrant: "i vilket vi måste bli frälsta" eller "i vilket det är nödvändigt att vi blir räddade", se även , ; ; ; ; .]
Detta ledde till att Paulus och Barnabas kom i en inte så liten tvist med dem och ämnet debatterades livligt
(intensivt utan att leda till någon lösning). Man bestämde därför att Paulus och Barnabas och några till bland dem
[i församlingen i Antiokia] skulle resa upp till apostlarna och de äldste
(församlingsledarna) i
Jerusalem med denna fråga.
[På teatern rådde en kaotisk stämning.] Där skrek några ett, andra något annat. Folkmassan var i uppror, och de flesta visste inte ens varför de hade samlats.
Några i folkmassan skrek ett, andra något annat. Då han i kaoset inte kunde få klart besked befallde han att Paulus skulle föras till fästningen.
1 Korintierbrevet (23)
Ja, jag döpte också Stefanas och hans hushåll, någon mer kommer jag inte ihåg att jag döpt. [I kapitel 13 finns den välkända kärlekens lov. Värd minst lika stor uppmärksamhet är följande hyllning till korset. Korsets lov består av tre huvuddelar. Den första och sista delen handlar om hur världens vishet inte kan beskriva korset, se :17-20 och 1:26-2:2. Den centrala delen beskriver kraften och Guds vishet i korset, se :21-25. Förkunnelsen om Jesu kors återfinns i början, mitten och slutet, och ramar in och förstärker temat om korset, se :17, 1:23, 2:2.]
[Församlingen kan liknas med en byggnad:] Genom den nåd
(den speciella gåvan just för min uppgift) som Gud gav mig, lade jag grunden som en skicklig arkitekt
(erfaren byggmästare), och en
annan bygger nu vidare på den.
[Apollos och andra lärare byggde vidare på den grund som Paulus hade lagt i Korint.] Låt var och en vara noga med hur han bygger på den,
för ingen annan grund kan någon lägga än den som [redan] är lagd, och den är Jesus den Smorde (Messias, Kristus).
Om jag inte är apostel för andra,
så är jag det i alla fall för er.
Ni är sigillet på mitt
apostlaämbete i Herren.
Om andra har rätt att få del av det som är ert,
har inte vi det ännu mer?
Paulus väljer att inte använda sin frihet
[Paulus skriver tre gånger "att han inte använder sin rätt" vilket ramar in detta stycke, se , och .]Men vi har inte utnyttjat den rättigheten [att vara avlönad],
utan finner oss i allt för att inte skapa hinder för den Smordes (Kristi) evangelium.I stället är jag [likt en boxare som ger ett förödande slag i ansiktet] hård mot min kropp och tvingar den till lydnad (underkastelse; bemästrar den genom att föra bort/göra den till slav), för att jag, efter att ha predikat för andra, inte själv [på något sätt] skulle bli diskvalificerad (komma till korta).
Jag menar då inte ditt eget samvete utan den andres. Varför ska min frihet
dömas av en annans samvete?
Till en ges genom Anden [kraften att tala] ord av vishet [ett vägledande ord i en speciell situation].
Till en annan ges [kraften att ge] ord av kunskap [insikt om något som Gud på ett övernaturligt sätt uppenbarar] genom samma Ande.
[Skillnaden mellan vishet och kunskap är att vishet handlar om hur kunskap ska appliceras i en viss situation. Ord av vishet handlar ofta om hur konflikter ska lösas och skapa enhet vilket betonas i föregående verser, se . Ett exempel på ord av vishet är när Salomo fick fram vem som var barnets verkliga moder i en vårdnadstvist, se . Flera exempel finns i Apostlagärningarna där ord av vishet hjälper till att strukturera upp matutdelningen och senare hur Jakobs ord löser en stor konflikt, se ; .
Exempel på ord av kunskap är när Jesus ber Petrus att gå ner till sjön där han vet att en fisk kommer att ha ett silvermynt i sin mun som de ska använda till tempelskatten, se . Andra exempel är när Jesus talar till Natanael och kvinnan vid brunnen, se ; .]
Till en annan, tro [för under och tecken] genom samma Ande.
Till en annan gåvor att hela (bota sjuka, återskapa) genom samma Ande.
[Det grekiska ordet är i plural. Kan syfta på många helanden men också på att det finns olika gåvor och sätt att hela olika sjukdomar, se .]
Till en annan att utföra kraftgärningar (mirakler, tecken, under).
Till en annan profetisk klarsyn [gåvan att förstå och förmedla Guds vilja och syfte].
Till en annan att skilja (ha förmåga att urskilja, särskilja) mellan andar.
Till en annan olika sorters språk (tungotal),
Till en annan uttydning av (förmågan att förklara) [sådana] språk (tungotal).
Men i församlingen vill jag hellre tala
fem ord med mitt förstånd för att undervisa andra
än tiotusen [myriader av ord] med tungomål.
Två eller tre profeter [män eller kvinnor, se ] ska tala,
och de andra ska [reflektera och] pröva det som sägs. [Det ska ges tid att reflektera över och pröva det som sagts. Det är naturligt att de som har gåvan att "skilja mellan andar" använder sin gåva här för att urskilja det som sagts, se .]
Men om någon annan som sitter där får en uppenbarelse
ska den förste vara tyst.
Allt kött är inte av samma slag,
människorna har sina,
boskapen sina,
fåglarna sina
och fiskarna sina.
[Kropparna ser olika ut, människorna har hud, boskapen päls, fåglar fjädrar och fiskar fjäll.]
Solen har sin glans,
månen har en annan glans,
och stjärnorna ännu en glans,
ja, varje stjärna har sin egen glans (de överträffar varandra i skönhet, härlighet).
2 Korintierbrevet (4)
Det vi skriver till er är inget annat än det ni läser och kan förstå. [Det är inga dolda hemligheter.] Jag hoppas att ni till slut ska förstå
För det är inte tänkt att andra ska bli lättade [från sitt ansvar] och ni ska bli tyngda (bli pressade, få svårigheter) utan att det ska bli jämvikt.
För om någon kommer och
predikar en annan Jesus
än den vi har predikat,
eller om ni tar emot en annan ande
än den ni har fått
eller predikar ett annat evangelium
än det ni tidigare tagit emot,
då accepterar ni det gärna. [Vi vet inte exakt vad dessa falska apostlar predikade; vi vet dock att Paulus predikade Jesus som korsfäst, se , och Herre, se .]
Andra församlingar
[i Makedonien] plundrade jag genom att ta emot lön för att kunna betjäna er.
[Silas och Timoteus kom med finansiellt stöd till Paulus under hans första vistelse i Korint, se .] Galaterbrevet (2)
Inte för att det finns något annat [äkta evangelium, glatt budskap]. Däremot finns det somliga som hela tiden förvillar (skapar oro, sår in tvivel hos) er och vill förvränga den Smordes (Kristi) evangelium (ändra det glada budskapet till något helt motsatt).
Jag har förtroende för er i Herren att ni tänker på annat sätt. Men den som ständigt förvirrar er (stör er frid, rör upp era känslor), vem det nu än är, så ska han få bära sin dom.
Filipperbrevet (1)
Fast nog hade också jag kunnat förlita mig på det yttre. För om någon tycker att han kan förlita sig på det yttre, så kan jag det ännu mer:
1 Thessalonikerbrevet (1)
Vi sökte inte mänsklig ära vare sig av er eller av andra,
Hebreerbrevet (2)
[Denna vila syftade inte på hur israeliterna kom in i landet Kanaan.] För om Josua hade fört dem in i vilan (då man vilar från arbete), skulle Gud inte senare ha talat om en annan dag.
Kvinnor fick
[i tro] sina döda tillbaka
genom uppståndelse,
andra blev torterade och accepterade inte befrielsen
[som erbjöds om de förnekade tron],
för de ville nå en bättre uppståndelse.
[Gamla testamentet har två exempel på kvinnor som fått sina döda söner tillbaka. Elia uppväckte en änkas son i Sarefat, se , och Elisa uppväckte en kvinnas son i Shunem, se . Grekiska ordet för tortyr är tumpanizo som ursprungligen beskriver hur man slår på en trumma. Ordet kan specifikt beskriva hur offret blir slagen på eller får sin kropp fastbunden och utsträckt på ett hjul, men användes generellt för olika former av tortyr.]Jakobs brev (1)
[Detta avslutande stycke hör tematiskt ihop med det inledande stycket i . Nyckelord som knyter ihop dessa sektioner är "död" och "vilseledd" som bara återfinns i 1:15-16 och 5:19-20. Det första stycket avslutas med en varning för att bli vilseledd, och det sista stycket avslutas med en uppmaning om att föra tillbaka den som blivit vilseledd, se ; .] Framför allt, mina syskon (bröder och systrar i tron):
svär ingen ed,
varken vid himlen eller vid jorden
eller vid något annat.
Låt ert ja vara [ett okomplicerat] ja
och ert nej vara [ett okomplicerat] nej,
så drabbas ni inte av domen.
Uppenbarelseboken (18)
Men till er
andra i
Thyatira som inte har denna
[Isebels] lära, alla ni som inte känner Satans djup, som det heter, till er säger jag: Jag lägger inte på er någon ny tung börda.
En annan häst kom ut, en eldröd, och han som satt på den fick makt att ta bort freden från jorden så att människor skulle slakta varandra. Och han fick ett stort svärd.
Jag såg en annan ängel som kom upp från öster (där solen går upp) med den levande Gudens sigill. Han ropade med stark röst till de fyra änglarna som hade fått makt att skada jorden och havet:
En annan ängel [] kom och ställde sig vid altaret med ett rökelsekar av guld. Åt honom gavs mycket rökelse att lägga tillsammans med alla de heligas böner på guldaltaret framför tronen. [Samma beskrivning som i . Böner beskrivs som rökelse, se .]
[Hittills har Johannes sett allt i den andra synen, som startade i kapitel 4, från himlen. Perspektivet verkar nu skifta från himlen till jorden. Johannes blir även personligt involverad i synen när han får äta bokrullen.] Sedan såg jag en
annan väldig
(mäktig, stark) ängel
(budbärare) komma ner från himlen.
[Detta är en annan ängel än den som ställde frågan vem som kunde öppna bokrullen med de sju sigillen, se .] Ängeln
(budbäraren) var klädd
(svept) i ett moln
[som ofta beskriver Guds närvaro, se ; ],
med regnbågen
[som är ett tecken på Guds förbund och hans trofasthet, se ] över sitt huvud.
Hans ansikte var som solen
[liknar beskrivningen av Jesus i Upp 1:16] och hans ben som eldpelare.
[Under uttåget ur Egypten ledde Gud israeliterna med en eldstod, se .] [Nästa tecken är en eldröd drake. Ord och bilder förmedlar en känsla. När den helige Ande liknas vid en duva återspeglar det frid, se . En drake eller ett rytande lejon ger däremot en känsla av obehag.] Ännu ett tecken [en symbol] visade sig i himlen, och se: en stor eldröd drake med sju huvuden och tio horn och sju kronor (kungliga diadem) på sina huvuden. [I Daniels profetia beskrivs hur det fjärde och sista odjuret har tio horn. Det slår ner tre kungar, så att det bara finns sju kvar, vilket de sju kronorna troligen refererar till, se ; .]
[Den oheliga treenigheten blir nu fulltalig. I nämns uttryckligen: - Draken, som är Satan, se . - Vilddjuret från havet – ett politiskt system och dess ledare. - Vilddjuret från jorden – den falske profeten.
Draken står troligen kvar vid havet och kallar upp ännu ett vilddjur, men denna gång från jorden, se . Det kan vara en anspelning till de judiska legenderna om ett havs- och landodjur – Leviatan och Behemot, se ; . I den falska treenigheten agerar Satan fader, det första vilddjuret son och den falska profeten ande. Det första vilddjuret symboliserar riken och härskare som regerar med militär makt, se och . Det andra vilddjuret har att göra med ekonomiskt inflytande, se . Båda dessa två vilddjur får sin makt från draken. Genom alla tider har troende lockats att kompromissa och överge troheten till Gud genom att sätta sin tillit till världsliga riken, kungar och system för beskydd och ekonomisk välgång.] Jag såg ett annat vilddjur komma upp ur jorden. Det hade två horn som ett lamm men talade som en drake.
[Till det yttre liknade denna varelse ett lamm, men dess tal avslöjade hans sanna herre – draken som är Satan. I Bergspredikan hade Jesus just varnat för falska profeter som kommer klädda som lamm, i fromma yttre uttryckssätt, men i sitt inre är de rovlystna vargar som är hungriga efter att plundra och förgöra, se . Detta vilddjur för drakens talan och är hans profet. Johannes blir så ivrig att han börjar berätta i presens om allt som det nya landmonstret gör.] [Scenen flyttas nu till skyn mellan himmel och jord. På samma sätt som när de sju basunerna ljöd i kap 8-15, är flera änglar involverade. Två grupper med tre änglar i vardera grupp beskrivs. De tre första benämns den första, andra och den tredje. De förkunnar att skörden kommer. Sedan hörs en röst från himlen och Johannes får se Människosonen med en skära som tillsammans med ytterligare tre änglar bärgar in skörden.] Jag såg en annan ängel [som Johannes inte tidigare sett, den senaste var ängeln med den lilla bokrullen i kapitel 10] flyga mitt uppe på himlen. [Ängeln flög mellan himlen och jorden, på samma sätt som örnen med veropen, se .] Ängeln hade ett evigt evangelium att förkunna för jordens invånare, för alla folk, stammar, språk och länder.
En
annan ängel, den
andra, följde efter
[den första ängeln], och han sade: "Störtat, störtat
(fallet, krossat, helt förstört) är det stora
Babylon, som gav alla folk att dricka av sitt otukts vredesvin
(lustfyllda, berusande vin)."
[Grekiska ordet thymos beskriver starka känslor och kan både översättas med "lust" och med "vrede". Det används även i . Babylons fall beskrivs i detalj i kapitel 17-18. Babylon var huvudstaden i det rike som förgjorde Jerusalem 586 f.Kr. Babylon används ofta som en symbol för den världsliga makt som står emot Gud, se ; ; ; , .]En tredje ängel följde dem och sade med stark röst: "Om någon tillber vilddjuret och dess bild och tar emot märket på sin panna eller hand,
[Två skördar beskrivs, först en torr och sedan en blöt, på samma sätt som man först skördar säden på våren och druvor på hösten i Israel. Båda dessa två skördar nämns också i samband med domen i . Det är inte troligt att det antyds att det först skulle vara en skörd och några månader senare ännu en skörd. Snarare är det en bild på att allt som jorden producerat skördas, både vår- och höstskörden. Alla människor kommer att ställas inför Guds domstol.] En annan ängel [den fjärde i detta kapitel] kom ut från templet och ropade med stark röst till honom som satt på molnet: "Räck ut din skära och skörda, för skördetiden har kommit och jordens skörd är mogen."
En annan ängel [den femte] kom ut från templet i himlen, också han med en skarp skära.
Ännu en ängel [den sjätte] kom ut från altaret, han som hade makt över elden. Han ropade med stark röst till [den femte] ängeln med den skarpa skäran: "Räck ut din skarpa skära och skörda druvklasarna från jordens vinstock, för dess druvor är mogna."
[Tidigare har Johannes sett två stora tecken, kvinnan och draken, se , . Nu får han se ännu ett stort tecken – sju änglar som är redo att gå ut från Guds tempel med sju vredesskålar. Gång på gång har Gud sökt omvändelse, se ; , . Snart ska världen få dricka "Guds vredes vin", se , men innan detta sker kommer en introduktion med lovsång.] Och jag såg ett annat stort och förunderligt tecken i himlen: sju änglar med sju plågor, de sista, för med dem når Guds vrede sin fullbordan.
Jag hörde altaret säga: "Ja, Herre Gud Allsmäktig,
sanna och rätta är dina domar." [Tidigare hade Johannes sett martyrernas själar under altaret, se . Det kan vara deras röst som hörs. I hörs också en röst från de fyra hornen på altaret.]
Fem [kungar, riken] har fallit [existerar inte nu], en är, och en har inte kommit än. När han kommer ska han bara bli kvar en kort tid. [När Johannes skrev ner detta var Domitianus kejsare, han regerade i Romarriket 81-96 e.Kr.]
[Nu kungörs Babylons fall. Kapitlet är utformat som en klagosång och står i kontrast till den himmelska segersången i nästa kapitel. Johannes perspektiv är från jorden och han befinner sig fortfarande i öknen i denna syn, se .] Efter
[allt] detta såg jag en
annan ängel komma ner från himlen med stor makt, och jorden lystes upp av hans härlighet.
[En annan röst hörs. Det kan vara en annan ängel. Formuleringen "mitt folk" gör att det kan vara Jesu röst. Rösten talar fram till .] Jag hörde en annan röst från himlen:
Gå ut från henne [avskilj, helga er], mitt folk,
så att ni inte deltar i hennes synder
och drabbas av hennes plågor.
Sedan såg jag
(och jag såg) de döda, både stora och små
[gamla och unga, rika och fattiga – alla människor], stå inför tronen. Sedan öppnades böcker, och en
annan bok
(skriftrulle) öppnades – livets bok.
[I brevet till Sardes ges löftet om att ha sitt namn i denna bok, se . Daniel nämner också den, se .] De döda dömdes
(separerades, åtskildes) efter vad som stod i böckerna, efter sina gärningar
[].
annan, andra
