5750 – עוֹד (åd)


Typ: H:Adv
Hebreiska: עוֹד (åd)
Ursprung: or עֹד from H5749 (עוּד)
Användning: 491 ggr i GT

Engelsk översättning

still
again, [idiom] all life long, at all, besides, but, else, further(-more), henceforth, (any) longer,

Engelsk beskrivning

subst
1) a going round, continuance
adv
2) still, yet, again, besides
2a) still, yet (of continuance or persistence)
2b) still, yet, more (of addition or repetition)
2c) again
2d) still, moreover, besides


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (491 st)


Adam kände sin hustru (hade sexuellt umgänge med henne) igen [1 Mos 4:1] och hon födde en son och kallade honom Set [hebr. shet som betyder "kompensation" eller "ersättning"], eftersom Gud har utsett en annan säd till mig istället för Abel som Kain dödade.
Om sju dagar ska jag låta det regna på jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter, och jag ska utplåna allt som finns till från jordens yta, allt som jag har gjort."[Gud ger senare sitt folk instruktioner om vilka djur som är rena och orena, se 4 Mos 11; 5 Mos 14. Vissa djur är rituellt rena till offer och också lämpliga till mat, dessa tar Noa med sig sju par av för att klara sig de 371 dagar som de befinner sig i arken, jmf 1 Mos 7:14; 8:14.]
Noa väntade ytterligare sju dagar sedan släppte han ut duvan ur arken ännu en gång.
Han väntade ytterligare sju dagar sedan släppte han ut duvan igen. Denna gång kom den inte tillbaka till honom.
När Herren kände den välbehagliga doften, sade han till sig själv: "Aldrig mer ska min förbannelse drabba marken för människans skull, för att hon alltifrån ungdomen har ett ont uppsåt. Jag ska aldrig mer förgöra allt levande, så som jag nu har gjort.
Så länge jorden finns kvar ska:
    sådd och skörd,
    köld och hetta,
    sommar och vinter,
    dag och natt
    aldrig upphöra."
Jag upprättar mitt förbund med er: Aldrig mer ska allt liv (kött) utrotas genom vatten från en världsvid översvämning. Aldrig mer ska en översvämning komma och fördärva jorden."
ska jag komma ihåg mitt förbund mellan mig och er och alla levande varelser av alla slag, och vattnet ska aldrig bli till en översvämning som fördärvar allt levande.
Du ska inte längre heta Abram, utan ditt namn ska vara Abraham. [Gud lägger till bokstaven h "He", så namnet blir Abraham. Detta är signifikant eftersom bokstaven "He" uttalas som en utandning. Det låter som när man blåser ut luft för att putsa ett par glasögon. Vad betyder detta? Jo Gud blåser in sin ande in i Abrahams namn! Med Guds andes hjälp ska undret ske! På hebreiska uttalas hans namn "Avraham".] För jag ska låta dig bli en far för många nationer (folk).
Männen gick därifrån och gick till Sodom, men Abraham stod fortfarande inför (framför ansiktet på) Herren (Jahve).
Abraham talade till honom igen: "Vad händer om det bara är 40 där?" Han svarade: "Jag ska inte göra det på grund av de 40."
Och männen [de himelska besökarna] sade till Lot: "Har du några hos dig här, svärsöner, dina söner och dina döttrar och vem du än har i staden, för ut dem från denna plats,
Hon skyndade sig att hälla krukan i tråget och sprang tillbaka till källan och drog upp vatten till alla hans kameler.
Men till konkubinernas söner, som Abraham hade, gav Abraham gåvor. Och han sände iväg dem, bort från sin son Isak, medan han ännu levde, österut, till de östra områdena.
… Simon (Shimon)
Mannen sade: "Du ska inte längre heta Jakob (svindlare), utan Israel, för du har stridit både mot Gud (Elohim) och människor och vunnit (överlevt)." [Namnet Israel har flera betydelser: "att kämpa mot Gud" eller "att Gud kämpar för oss", "att Gud regerar" eller "att vi regerar tillsammans med Gud". På hebreiska är namnen Jakob och Israel helt olika förutom en bokstav som är gemensam, nämligen bokstaven jod. Detta är den minsta av alla hebreiska bokstäver och symboliserar därför ofta ödmjukhet. Detta förstärker att det enda som finns kvar av den gamle Jakob är hans ödmjukhet, han behövde bli tömd på sin egen stolthet. Jakob kämpade med Gud och i processen blev han ödmjuk. På den grunden blir han Israel, en ärlig man och en regent tillsammans med Gud som segrar! Se även Hos 12:3‑4.]
Josef drömde en dröm, och han berättade den för sina bröder, och de hatade honom ännu mer.
Hans bröder sade till honom: "Skulle du verkligen regera över oss? Eller ska du råda över oss?"
Och de hatade honom ännu mer på grund av hans drömmar och hans ord.
Han drömde en annan dröm och berättade den för sina bröder och sade: "Se, jag har haft ännu en dröm och solen och månen och 11 stjärnor böjde sig ner inför mig."
Hon blev gravid igen och födde en son och hon gav honom namnet Onan [Uttalas "Ånan" och betyder "stark"].
Ännu en gång födde hon en son och gav honom namnet Shela [som betyder "bön" eller "frid"]. Han [Juda] var i Cheziv när hon födde honom. [Cheziv, som betyder "falsk", var en stad i Judéen, troligen samma som Achzib och Chezeva, se Jos 15:44; Mika 1:14‑15; 1 Krön 4:22. Den ligger 1 timmes vandring norr om Adullam, se vers 1. Intressant att Juda är borta i en stad som heter "falsk", när den tredje sonen föds, och då ger hans hustru honom namnet "frid". Läsaren anar att familjeförhållandena inte är de bästa, de två äldsta sönerna växer upp och blir onda i Herrens ögon, se vers 6, 10.]
Juda kände igen dem och sade: "Hon är mer rättfärdig än jag, eftersom jag inte gav henne min son Shela." Han träffade henne inte mer (hade inget sexuellt umgänge med henne).
Om tre dagar ska farao lyfta upp ditt huvud och upprätta dig till din tjänst, du ska ge farao bägaren i hans hand så som du tidigare gjort, när du var hans förman.
Om tre dagar ska farao lyfta upp (ta av) ditt huvud från dig, han ska hänga upp dig på trä och fåglarna ska äta upp allt ditt kött från din kropp."
Israel [som tidigare hette Jakob, se 1 Mos 32:28] sade: "Varför har ni gjort så ont mot mig att ni har talat om för mannen att ni hade ännu en bror?"
De svarade: "Mannen frågade detaljerat om oss och angående vår släkt och sade: Lever er far fortfarande? Har ni ytterligare en bror? Vi svarade honom med dessa ord. Skulle vi på något sätt kunna veta att han skulle säga: För hit er bror?"
Han frågade dem om deras hälsa och sade: "Är allting väl med er far, den gamle mannen som ni talade om? Lever han fortfarande?"
De svarade: "Din tjänare, vår far mår väl, han lever fortfarande." Och de böjde sina huvuden i en vördnadsfull hälsning.
Juda och hans bröder kom tillbaka till Josefs hus. [Juda kommer ha en avgörande roll i denna del, så han lyfts redan nu fram i berättlelsen. Han var den som lovat ta hand om Benjamin, se 1 Mos 43:9. I stycket som följer referar han 14 ggr till sin "far".] Josef var fortfarande kvar där [i huset, han var förberedd och väntade på dem] och de föll ner på marken inför honom.
Josef sade till sina bröder [på hebreiska]: "Jag är Josef! Lever min far fortfarande?" Hans bröder kunde inte svara honom, de stod där förskräckta (chockade) framför honom.
I två år har det nu varit hungersnöd i landet, och i ytterligare fem år ska man varken plöja eller skörda.
Jag ska försörja dig där, för det är fortfarande fem år kvar av hungersnöden. Annars blir du fattig, du, ditt hushåll och allt som du har.
De berättade för honom och sade: "Josef lever fortfarande och han är ledare över hela Egyptens land." Då lamslogs hans hjärta [slutade hans hjärta nästan att slå], för han kunde inte tro dem.
Israel sade: "Det är nog. Josef min son lever fortfarande. Jag vill gå och se honom innan jag dör."
Josef gjorde i ordning sin vagn och gick upp för att möta sin far Israel i Goshen, och han presenterade sig själv för honom och föll honom om halsen och grät vid hans hals en lång stund.
Israel sade till Josef: "Nu kan jag dö när jag har sett ditt ansikte och att du är vid liv."
För mig, när jag kom från Paddan, dog Rakel ifrån mig i Kanaans land på vägen, när det fortfarande var ett stycke kvar till Efrat. Jag begravde henne där på vägen till Efrat." Platsen heter idag Betlehem.
Han välsignade Josef och sade:
"Guden (Elohim; i bestämd form) inför vilken mina fäder
    Abraham och Isak vandrade,
Guden (Elohim; i bestämd form) som har varit min herde
    hela mitt långa liv till denna dag,
När hon inte längre kunde dölja honom, tog hon en korg av papyrusgräs och strök på jordbeck och tjära [för att göra den vattentät]. Sedan lade hon barnet i korgen (arken) och satte ut den i vassen vid strandkanten [av floden Nilen]. [Samma hebreiska ord som när Gud sade "det är mycket gott" när han skapat människorna i 1 Mos 1:31 använder Jokebed här när hon säger att hennes barn var "mycket vackert". Även ordet för "korg" som Mose mor gör i ordning, används i 1 Mos 6:14 om "arken" som räddade Noa och hans familj.]
Gud sade också till Mose: "Så här ska du säga till israeliterna: 'Herren (Jahve), era fäders Gud – Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud – har sänt mig till er. Detta är mitt namn för evigt, och så ska jag åkallas från släkte till släkte.'
Herren sade också till honom [och ger ett andra tecken]: "Stick handen innanför manteln!"
    Han stack in handen i manteln, och när han drog ut den var handen sjuk (hebr. tsara) – vit som snö. [Det hebreiska ordet tsaraat är en generell term för olika sorters hudsjukdomar. Det är en sorts mögel som visar sig som ljusa fläckar och svullnadader på huden, se 3 Mos 13‑14. Traditionellt har ordet spetälska använts, men det motsvarar inte den sjukdom som vi idag kallar lepra eller Hansens sjukdom.]
Mose gick hem till sin svärfar Jetro och sade: "Låt mig gå tillbaka till mina bröder och systrar i Egypten, jag vill se om de fortfarande lever."
    Jetro sade till Mose: "Gå i frid (var välsignad)."
Om du vägrar att låta dem gå och fortsätter att hålla dem kvar,
Ändå upphöjer du dig själv över mitt folk genom att inte låta dem gå.
Mose sade till honom: "Så snart jag har gått ut ur staden ska jag sträcka ut min hand till Herren (Jahve). Åskan ska sluta och haglet ska upphöra så att du må veta att jorden är Herrens (Jahves).
Mose svarade: "Som du önskar (du har sagt det), jag ska aldrig se ditt ansikte igen."
Sedan sade Herren (Jahve) till Mose: "Jag ska låta ännu en plåga komma över farao och Egypten. Därefter ska han låta er gå härifrån. När han låter er gå ska han med kraft (forcerat) kasta ut er (tvinga ut er) allihop härifrån.
Mose sade till folket: "Sluta att känna fruktan! Stå fasta (fly inte) och ni ska få se hur Herren befriar (frälser) er i dag. De egyptier ni ser i dag, ska ni aldrig mer se igen. [Går också att översätta: "Så som ni ser egyptierna idag, ska ni aldrig mer se dem igen."]
Då ropade Mose till Herren och sade: "Vad ska jag ta mig till med detta folk? De är nästan redo att stena mig [till döds]."
Och om det fortfarande syns i klädnaden eller i det vävda eller i det stickade eller i någonting av skinn, då är det en fläck som sprider sig. Du ska bränna det som har fläcken med eld.
De ska inte mer offra sina slaktoffer till de onda andar som de i trolös avfällighet håller sig till. Detta ska vara en evig stadga för dem, från släkte till släkte.
Om det är många år efter ska han ersätta priset för hans återlösning från hans köpeskilling.
Och om han inte vill återlösa fältet, eller om han har sålt fältet till en annan man, ska det inte återlösas igen.
och från 50 års ålder ska de återvända (upphöra med sin tjänst) och inte längre tjänstgöra i arbetet,
Och se, ni reser er i era fäders ställe, en avkomma av syndiga män, för att föröka Herrens (Jahves) brinnande vrede mot Israel.
För om ni vänder bort från honom, ska han åter lämna dem i öknen, och så ska han förgöra hela detta folk."
Men Herren (Jahve) var vred på mig för er skull och lyssnade inte på mig och Herren (Jahve) sade till mig: "Det räcker, tala inte mer med mig om denna sak.
För dig blev det synligt (uppenbart) för att du ska veta (vara intimt förtrogen med) att Herren (Jahve) han är Gud (Elohim). Ingen mer finns vid hans sida.
Idag ska du förstå (känna till, vara intimt förtrogen med, veta) och ta till hjärtat att Herren (Jahve) är Gud, uppe i himlarna och här nere på jorden – det finns ingen annan.
Om vi fortsätter att höra Herrens, vår Guds, röst kommer denna stora eld att förtära oss och vi kommer att dö! Varför ska vi låta det ske?
Omskär därför ert hjärtas förhud och var inte längre styvnackade.
Och du ska samla allt tillspillogivet därifrån på dess öppna plats (stadens torg) och ska bränna det med staden i eld, allt det tillspillogivna till Herren din Gud (Jahve Elohim), och den ska bli en stenhög för alltid, den ska inte byggas upp igen.
Hela (allt) folket ska höra och frukta och inte vidare vara arroganta (stolta).
Dock (detta gäller), han ska inte samla hästar i mängd åt sig [Jes 2:7‑9], inte heller få folket att återvända till Egypten för att skaffa många hästar [1 Kung 10:26]. Som Herren (Jahve) med emfas har sagt till er: "Ni ska aldrig mer gå tillbaka denna väg."
Det var om detta du [Israels folk] bad Herren, din Gud, när ni var församlade vid [berget] Horeb [5 Mos 1:6]. Du sade: "Jag vill inte höra Herrens, min Guds, röst igen, och denna väldiga eld vill jag inte mera se, för då kommer jag att dö."
om du håller alla hans budord så att du gör dem, som jag har befallt denna dag, att älska Herren (Jahve) din Gud (Elohim) och alltid vandra på hans stigar, då ska du lägga till (addera) ytterligare tre städer vid sidan om (utöver) dessa tre städer,
De som är kvar ska höra och frukta och ska inte vidare göra sådana onda ting i din mitt. [De ska ta varning av händelsen].
Herren (Jahve) ska föra dig tillbaka till Egypten på skepp, på den väg om vilken jag sade: "Du ska aldrig se den igen" och där ska ni sälja er själva som drängar och pigor men ingen ska köpa er. [Detta skedde med omkring en miljon judar efter Jerusalems förstöring år 70 e.Kr.]
Han sade till dem:
"Jag är nu 120 år gammal, jag kan inte leda er längre. Herren har sagt till mig: 'Du ska inte korsa denna Jordan.' [4 Mos 20:12]
För jag vet att de är upproriska (rebelliska) och har styva nackar. Se, medan jag ännu lever bland er dessa dagar har ni ändå (redan) varit upproriska mot Herren (Jahve). Hur mycket mer ska ni då inte vara det efter min död?
Och det har aldrig uppstått (rests upp; funnits eller kommit) en profet i Israel lik Mose, som har känt (haft en intim relation med) Herren (Jahve) ansikte mot ansikte [4 Mos 12:8; 5 Mos 18:15‑18],
"Gå in i lägret och befall folket: 'Gör i ordning tillräckligt med proviant, för om tre dagar ska ni gå över denna Jordan och inta (erövra, besätta) det land som Herren, er Gud, ger åt er att inta.' " [Israels äganderätt till landet är ovillkorlig, men att inta och besätta det är upp till dem.]
När vi hörde detta tappade vi allt mod och vågade knappt andas i skräck inför er. För Herren er Gud, är Gud uppe i himlen och nere på jorden.
[Kapitel 5 är den fjärde sektionen, och den centrala av de sju första (kap 1-8). Israeliterna helgar sig inför Herren och crescendot finns i vers 10 då man för första gången firar Pesach i det nya landet.] Och det skedde när alla amoréernas kungar som var bortom Jordan, västerut, och alla kananéernas kungar som var vid havet [Medelhavet], hörde hur Herren (Jahve) hade torkat upp Jordan framför Israels söner till dess att alla gått över, att deras hjärtan smälte [av rädsla], inte heller var deras ande kvar i dem längre på grund av Israels söner. [Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Kungarna skakade av skräck och kunde inte göra någonting åt situationen.]
Och mannat upphörde på morgonen efter att de ätit av landets mat. Israels söner hade inte längre något manna [2 Mos 16:35] utan de åt av Kanaans lands frukt det året.
Ändå är jag lika stark idag som jag var den dag då Mose sände iväg mig. Som min styrka (kraft) var då så är min styrka (kraft) nu till att strida och till att gå ut och till att komma in.
Och Herrens (Jahves) vrede upptändes mot Israel och han gav dem i händerna på förgörarna som förgjorde dem, och han gav dem i händerna på deras fiender runtomkring, så att de inte längre kunde stå emot sina fiender. [Frasen "gjorde det som var ont i Herrens ögon" i vers 11 återkommer sex gånger till, se Dom 3:7, 12; 4:1; 6:1; 10:6; 13:1.]
Men Noomi svarade: "Vänd tillbaka, mina döttrar. Varför skulle ni följa med mig? [Var realistiska.] Jag kan inte längre få några söner som skulle kunna bli era män.
Då brast de ut i gråt igen. Sedan kysste Orpa sin svärmor farväl [och begav sig tillbaka], men Rut höll sig nära (tätt intill, ordagrant "klängde sig fast vid, var ihopklistrad med") Noomi. [Ruts bok används som mall när någon vill konvertera till judendomen. Vissa rabbiner avvisar den som vill konvertera flera gånger för att pröva genuiniteten i beslutet. Det finns också paralleller med hur Jesus uppmanar den som vill bli hans lärjunge att beräkna kostnaden, se Luk 14:25‑33. Det är intressant att betydelsen av Orpas namn är gasell och styvnackad. Gasellen vill leva ett fritt liv utan någon som har synpunkter på vart hon går och styvnackad är ett uttryck som återkommer när Gud beskriver dem som är upproriska mot honom, se 2 Mos 33:3.]
Herren ropade igen på Samuel [för andra gången]. Han steg upp och gick till Eli och sade: "Här är jag, du ropade på mig." Men Eli svarade: "Jag har inte ropat, min son. Gå och lägg dig igen."
Igen samlade David alla de utvalda i Israel, 30 000 man.
Jag ska bereda en plats åt mitt folk Israel
    och plantera det så att det får bo kvar och inte oroas mer.
Onda människor ska inte förtrycka det mer som förr,
Du har talat om detta som om det vore något litet i dina ögon (som om inte detta vore tillräckligt), Herre Gud (Adonai Jahve). Du har nu också talat om [framtiden för] din tjänares hus, är detta undervisning för människan, Herre Herre (Adonai Jahve). [Människan är ordagrant "Adam" och kan syfta på löftet om en Frälsare i 1 Mos 3:15.]
Vad mer kan David säga till dig? [Detta är den tredje retoriska frågan. David refererar nu sig själv i tredje person, det är ett sätt att förstärka att han underordnar sig Gud, och perspektivet skiftar nu till att också vara Guds perspektiv. Ordet "känner" kan också översättas "du har behandlat mig på ett speciellt sätt".] Du känner din tjänare, Herre Gud (Adonai Jahve). [Ps 94:11; 139:1]
rätterna på hans bord, hur tjänarna satt vid borden, hur de personliga tjänarna betjänade, hur de var klädda, hans munskänkar (vinprovare), och brännoffren som han bar fram i Herrens hus, blev hon helt mållös (tappade hon andan).
Under tiden Elisa såg detta ropade han: "Min fader, min fader! Du som är Israels vagnar och ryttare!" [Syftar antagligen på Elia, vars profetiska tjänst var som en armé som skyddade Israel.] Sedan kunde han inte längre se honom. Han tog tag i sina kläder och rev dem i två stycken.
Men nu sade jag till dem: "Ni ser vilken svår situation vi är i, hur Jerusalem ligger i ruiner och dess portar är nedbrända. Kom! Låt oss bygga upp Jerusalems mur igen och göra slut på vår vanära!"
Hon gick på kvällen och på morgonen återvände hon till det andra kvinnohuset, under överinseende av Shaashgaz, kungens kammarherre som ansvarade för konkubinerna. Hon kom inte till kungen igen om inte kungen fann sådant behag i henne att hon kallades med namn.
Medan de ännu talade kom kungens kammarherrar skyndande för att hämta Haman till banketten som Ester förberett.
Då sade kungen till drottning Ester: "Judarna har slaktat och förgjort 500 män i Susas slott och tio av Hamans söner, vad har de då gjort i resten av kungens provinser? Nåväl, vad än som är din önskan, ska garanteras dig, och vad du än vidare begär ska bli gjort."
[Den andra olyckan:]
Medan han talade, kom ännu en budbärare [den andra] och sade: "Guds eld föll från himlen [en blixt slog ned] och eld förtärde småboskapen [de 7 000 fåren] och tjänarna [som hade hand om dem]. Jag – den ende överlevande – undkom för att berätta detta för dig."
[Den tredje olyckan:]
Medan han talade, kom ännu en budbärare [den tredje] och sade: "Kaldéerna [ett folkslag från nordöst] ställde upp sitt manskap i tre avdelningar och överföll kamelerna [antalet var 3 000] och rövade bort dem. De dödade alla dina tjänare med svärd. Jag – den ende överlevande – undkom för att berätta detta för dig."
Då sade Herren till Åklagaren (Satan): "Har du lagt märke till (studerat, ordagrant: "satt ditt hjärta till") min tjänare Job? På jorden finns ingen som är så god (ren) och hederlig (har integritet och vill göra det rätta) [samma fras som i Job 1:1, 8], ingen som så fruktar (vördar) Gud och undviker det onda. Fortfarande står han fast och har integritet (är god), trots att du drev mig (pressade, fick mig) att förgöra (sluka) honom utan orsak." [Samma ord "utan orsak" använde Satan när han insinuerade att Job inte prisade Gud av ren kärlek och gudsfruktan, utan bara för alla välsignelser han fått, se Job 1:9.]
Hans hustru sade till honom: "Håller du fortfarande fast vid din integritet [ska du fortsätta att vara god och rättfärdig, samma ord som i Job 2:3]? Förbanna Gud och dö (fall ned död)!" [Jobs hustru var också drabbad av sorg. Hon hade förlorat sina tio barn som hon fött, en sorg bara en kvinna kan förstå. Utöver det var familjens förmögenhet och välstånd borta, och nu hade även hennes make blivit svårt sjuk och plågad.]
för att upprätta (ge rätt åt) den faderlöse och den nedtryckta (krossade),
    så att ingen på jorden längre kan skrämma dem. [Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – Tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Ordet "längtan" i vers 17 börjar med denna bokstav. Det förstärker hur Gud hör den som väljer att ödmjuka sig inför Gud och be till honom, se Ps 37:11. Som den sista punkten är detta också en lämplig signatur som avslutar detta akrostiska mönster som startade i Psalm 9. Att Gud "har hört" de ödmjukas längtan i vers 17 är troligtvis en "profetisk perfekt" som förstärker vissheten i Guds ingripande. Löftet att Gud har hört, lyssnar och kommer att gripa in är så säkert att det beskrivs som om det redan har skett, se även Ps 9:5.]
Och ännu en liten tid, och den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) finns inte mer,
    ja, fast du söker (noggrant ser) efter på hans plats – så är han borta.
Jag sade: "jag ska vaka över mina vägar (mitt liv, mina beslut),
    så att jag inte syndar med min tunga;
jag ska tygla (sätta munkavle för) min mun,
    så länge den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) är framför mig (i min närhet)."
Varför är du så bedrövad (tyngd, nedböjd), min själ (mitt inre, hebr. nefesh),
    varför så orolig (som ett upprört hav)?
Förtrösta (hoppas; vänta aktivt, lita) på Gud (Elohim), för jag ska på nytt få tacka (med öppna händer – prisa, hylla och erkänna) honom,
    för frälsning (räddning) som kommer genom hans närvaro (ansikte).
Varför är du så bedrövad (tyngd, nedbruten), min själ (mitt inre – hebr. nefesh),
    och varför är du så orolig [som ett upprört hav] inom mig?
Förtrösta (hoppas; vänta aktivt, lita) på Gud (Elohim), för jag ska åter få tacka (med öppna händer – prisa, hylla och erkänna) honom,
    min frälsning (ordagrant: mitt ansiktes befrielse/räddning) och min Gud [han har gjort så att jag kan le igen]. [Som ofta i repetitioner i hebreisk poesi är de inte helt ordagranna. Jämfört med vers 6, där det är Guds ansikte, är det här psalmistens ansikte som refereras till. Ansiktsuttrycket speglar känslor, så här uttrycks hur psalmistens sorg och mörker, se vers 10, har vänts till ljus och glädje.]
Varför är du så bedrövad (tyngd, nedböjd), min själ (mitt inre, hebr. nefesh),
    och varför är du så orolig (som ett upprört hav)?
Förtrösta (hoppas; vänta aktivt, lita) på Gud (Elohim), för jag ska på nytt få tacka (med öppna händer – prisa, hylla och erkänna) honom,
    för frälsning (räddning) av mitt ansikte [har gjort så jag kan le igen], min Gud. [Den tredje refrängen är ordagrann upprepning av den andra refrängen, se Ps 42:11. Tre gånger behöver psalmisten påminna sig själv om varför han är bedrövad och orolig. Till skillnad från t.ex. Psalm 22 har inte Psalm 42-43 någon vändpunkt. Trots det är Gud väldigt närvarande. Gud, hebreiska Elohim, nämns 22 gånger i dessa två psalmer. Titlarna visar på en personlig Gud som är närvarande. Några av namnen är: Den levande Guden, Guds ansikte, min Gud, min levande Gud, min klippa, min tillflykt, Gud min jublande glädje, osv. I en psalm som klagar på Guds frånvaro är han ironiskt nog väldigt närvarande! Teologen Konrad Schaefer skriver att Guds frånvaro är smärtsam, men ironiskt nog är smärtan att vara separerad från honom ett sätt att känna hans närvaro!]
för att få leva för evigt
    och undgå att se graven.
Vi kan inte se våra tecken [samma ord som i vers 4].
    Ingen profet finns mer
    och ingen ibland oss som vet för hur länge. [Versen kan antyda viss ironi. Före och direkt efter år 586 f.Kr. när templet förstördes av Babylonierna profeterade Jeremia om att fångenskapen skulle vara i 70 år, se Jer 25:11.]
[Utifrån dessa noggranna efterforskningar formuleras sex frågor:]
Ska Herren (Adonai) förkasta oss för evigt?
    Ska han någonsin igen ge oss nåd (välvilja, favör)?
[Uppror:]
Ändå fortsatte de (kontinuerligt) att synda mot honom
    och vara upproriska mot den Högste (Elion) i öknen.
De var inte främmande för sin åtrå
    och maten var fortfarande i deras mun,
[Guds nåd:]
Trots detta fortsatte de att synda (kontinuerligt)
    och litade inte (trodde inte) trots hans underbara gärningar.
De säger: "Kom låt oss hugga av dem så att de inte längre är ett land,
    så att namnet Israel inte längre blir något man minns (kommer ihåg)."
Hur lyckliga (glada, avundsvärda) är inte de
    som bor (har sitt permanenta hem) i ditt hus
    och ständigt prisar (lovsjunger, ärar) dig. Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
avskild bland de döda, som de slaktade som ligger i graven, som du inte längre kommer ihåg, och de är avhuggna från din hand.
De ska fortsätta att bära frukt vid hög ålder,
    de ska vara fulla av sav och rikedom,
Vinden drar förbi över den och den är borta,
    dess plats är inte längre känd.
Jag ska sjunga till Herren (Jahve) så länge jag lever,
    jag ska sjunga lovsång till min Gud (Elohim) så länge jag andas.
Låt syndaren försvinna från jorden
    och låt inte de onda finnas mer.

Avslutande lovprisning

Välsigna (prisa; böj dig ner inför) Herren (Jahve),
    min själ (hela min varelse). Halleluja (prisa Herren, Jah – hebr. hallelu-jah)!
Om jag skulle räkna dem
    skulle de vara fler än sandkornen.
När jag vaknar upp [från min sömn, eller från alla mina funderingar på detta],
    är jag fortfarande hos dig.
Låt den rättfärdige drabba mig, det är nåd (omsorgsfull kärlek),
    och tillrättavisa mig, det är olja på mitt huvud.
    Men mina böner är fortfarande emot deras ondska.
Jag ska prisa Herren (Jahve) hela mitt liv,
    jag ska sjunga lovsång till min Gud (Elohim)
    om och om igen, så länge som mitt liv varar.
Ge [undervisning] till en vis man och han växer i vishet.
    Lär en rättfärdig man och han lär sig ännu mer.
Den finns som [frikostigt] sprider ut (strör ut, sår) [genom att ge av sina tillgångar],
    och ändå får mer [genom att allt blir tillgodosett och ständigt fylls på],
och den finns som undanhåller (håller inne med, snålar, sparar på) mer än vad som är rätt (rättvist, passande)
    – vilket bara leder till fattigdom (brist, armod, nöd).
En man med stor ilska måste bli straffad, om du friar honom [från konsekvenserna av sina vredesutbrott],
    måste du rädda honom om och om igen.
Du säger: "De slog mig, men jag blev inte skadad,
    de misshandlade mig men jag kände inget.
När ska jag vakna upp,
    så jag kan dricka igen [för att fly verkligheten]."
Låt dessa få dricka,
    så att de glömmer sitt bedrövliga tillstånd (nöd, fattigdom) och sina bekymmer.
Och hon går upp tidigt på morgonen,
    och förbereder mat [även andlig mat] till familjen
    och ger de anställda (tjänsteflickorna) sina portioner (delegerar arbetsuppgifterna). [Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – Vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller hängare. Rent praktiskt var det tältpinnen som höll tältduken uppe. Den binder ihop olika saker. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. Orden "och", "men", "alltså" osv. börjar med "vav". I denna vers är det orden "och" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker sambandet med versen innan. Att hon både tänker på andra och familjens behov.]
Dessutom såg jag under solen,
    på rättens plats – att ondskan var där,
    och på rättfärdighetens plats – att ondskan var där.
Bättre ett fattigt och vist (klokt) barn än en dåraktig kung som inte längre vet hur man tar emot tillrättavisning.
som min själ sökt (letat efter),
    men jag fann den inte.
En människa bland tusen har jag funnit,
    men en kvinna bland alla dessa har jag inte funnit.

De levande vet [plural!] (vet på alla möjliga sätt, är intimt förtrogna med) att de ska dö,
    men de döda vet [plural!] ingenting (kan inte på något sätt veta eller förstå).
Inte heller har de någon mer vinning (att vänta)
    för [även] minnet av dem glöms bort.
Både deras kärlek och deras hat
    och deras avund har för länge sedan tynat bort,
inte heller har de längre någon del
    för alltid i de ting som görs under solen.
Förutom att Predikaren (läraren, den som talar inför folkskaran – hebr. Kohelet) var vis, lärde han också ut kunskap till folket, ja han funderade (grubblade) och utforskade och satte samman många ordspråk.
Var ska du slås igen
    när du villar bort dig mer och mer?
Hela huvudet är sjukt,
    hela hjärtat är svagt.
Han ska döma mellan nationerna och skipa rättvisa åt många folk. Då ska de smida sina svärd till plogar [för att bruka jorden] och sina spjut till vingårdsknivar [för att beskära träd]. En nation ska inte längre lyfta upp svärd mot en annan nation, och inte längre ska man träna (rusta) för strid.
Vad mer hade kunnat göras för min vingård,
    som jag inte har gjort?
Varför, när jag förväntade att den skulle bära goda druvor,
    bar den vilddruvor [värdelösa druvor]?
Därför är Herrens (Jahves) vrede upptänd mot hans folk
    och han har sträckt ut sin hand emot dem och har slagit dem.
Och bergen skakar
    och deras kadaver är som avfall mitt på deras gator. För allt detta är hans vrede inte bortvänd
    utan han sträcker fortfarande ut sin hand.
    [Frasen återkommer senare, se Jes 9:12, 17, 21; 10:4.]
Om det fortfarande finns ett tält där
    ska det förtäras (eldas upp).
Som en terebint eller en ek vars stubbe
    finns kvar när det sågats ner,
    på samma sätt ska den heliga säden bli en stubbe.
För Damaskus är Arams huvud och Damaskus huvud är Retsin. Innan 65 år har gått ska Efraim brytas ner och inte vara ett folk.
Sedan talade Herren (Jahve) vidare till mig och sade:
Araméerna i öster och filistéerna i väster,
    och de slukar Israel med vidöppen mun. [Refräng:]
För allt detta är hans vrede inte bortvänd
    utan han sträcker fortfarande ut sin hand.
[Frasen "För allt detta är hans vrede inte bortvänd" återkommer tre ggr i detta kapitel, se vers 17, 21. Men även tidigare i Jes 5:25 och senare i Jes 10:4.]
Därför har Herren (Adonai) ingen glädje i deras unga män,
    inte heller förbarmar han sig över deras faderlösa och änkor,
för alla är ogudaktiga och gör det onda,
    och varje mun talar hänsynslöst (lättsinnigt). [Refräng:]
För allt detta är hans vrede inte bortvänd
    utan han sträcker fortfarande ut sin hand.
Manasse [äter] Efraim och Efraim [äter] Manasse,
    och de tillsammans [vänder de sig] mot Juda. [Refräng:]
För allt detta är hans vrede inte bortvänd
    utan han sträcker fortfarande ut sin hand.
De kan inget göra förutom att huka (böja) sig under de fångna
    och falla under de döda (slagna). För allt detta är hans vrede inte bortvänd
    utan han sträcker fortfarande ut sin hand. [Detta är femte och sista gången denna refräng återkommer, se Jes 5:25; 9:12, 17, 21.]
Och det ska ske på den dagen att Israels kvarleva
    och de som har flytt av Jakobs hus,
ska aldrig mer lita på honom som slog dem [stormakten Syrien],
utan de ska lita på Herren (Jahve),
    Israels Helige, i sanning.
För en liten tid och vreden ska vara fullbordad
    och min vrede ska bli till deras fördärv."
Denna dag ska han stanna vid Nov [1 Sam 21‑22],
    skaka sin hand
mot berget Sion (tempelberget),
    Jerusalems kulle.
Herren ska ha nåd (evigt förbarmande, oändlig barmhärtighet) med Jakob, och ska välja Israel och ska sätta (placera, bosätta) dem i deras eget land och främlingen tillsammans med dem, och de ska klamra sig fast över (vid) Jakobs hus.
För så har Herren (Adonai) sagt till mig: "Inom ett år, enligt den fales (mutkolvens) (sätt att räkna) år, ska Kedars härlighet [område i norra Arabien] falla,
Översvämma ditt land som Nilen, Tarshish dotter! Där finns inte längre någon gördel.
Och han sade: "Du ska inte längre glädjas, du förtryckta jungfru, Tsidons dotter. Stå upp gå över till Kittim, inte heller där ska du ha någon vila.
För se, Herren (Jahve) kommer fram från sin plats (boning)
    för att besöka jordens inbyggare för deras synd,
jorden ska blotta hennes blod
    och ska inte heller dölja sina slagna (slaktade).
och den vissnande blomman av hans ärbara skönhet som är på huvudet i den fruktsamma dalen, ska vara som den första fikonskörden innan sommaren, som när någon ser på den, medan den fortfarande är i hans hand äter han upp den.
Är det inte bara ett kort ögonblick tills Libanon [känd för sina stora skogar och karga berg] ska bli till åkermark, och åkermark räknas som skogar? [En total förändring ska ske när Jesus kommer tillbaka för att regera i tusenårsriket.]
Även om Herren (Adonai) gett er snålt med bröd och lite vatten ska inte din lärare gömma sig själv längre, utan dina ögon ska se din lärare.
En usel människa ska inte mer kallas frikostig,
    dåren ska inte sägas vara nobel.
Jag sade: "Jag ska inte se Herren (Jah – kortformen för Jahve),
    inte ens Herren (Jah) i de levandes land,
jag ska inte se människor
    mer med världens invånare.
Jag är Herren (Jahve), det finns ingen annan.
    Vid sidan av mig finns ingen gud (elohim).
Jag har omgjordat dig
    fast du inte har känt (varit intimt förtrogen med) mig,
för att man ska veta att från solens uppgång (i öster)
    och till väster [där den går ner]
att det inte finns någon vid sidan om mig.
    Jag är Herren (Jahve) och där finns ingen annan.
Så säger Herren (Jahve): "Egyptens arbetare och Kush [Etiopien och Sudans] handelsmän
    och Sebas [Saudarabiens] resliga män,
ska alla komma över till dig och vara dina slavar,
    de ska gå efter dig,
i bojor ska de komma över
    och de ska falla ner inför dig och de ska vädja till dig:
"Gud (El) bor sannerligen hos dig,
    och där finns ingen annan, där finns ingen annan Gud (Elohim)."
För så säger Herren (Jahve)
    som skapat himlarna (universum),
han är Gud (Elohim)
    som har format jorden och gjort den,
han grundade den,
    han skapade den inte förgäves,
han formade den för att bli bebodd:
    "Jag är Herren (Jahve) och det finns ingen annan."
Förkunna och för dem nära,
    ja låt dem ta emot råd tillsammans.
Vem har tillkännagett detta från forna tider [öster – hebr. kedem; väderstrecket där vi ser både bakåt och framåt]
    och har förkunnat det sedan länge?
Är det inte jag Herren (Jahve)?
    Och det finns ingen annan gud jämte mig,
en rättfärdig Gud (El) och en Frälsare.
    Det finns ingen annan jämte mig.[Upprepningen som sker här och i flera av de föregående verserna är hebreiskans sätt att uttrycka något med emfas och understryka att så här är det verkligen. Det finns ingen annan gud jämte Herren Jahve.]
[Herren talar vidare, se vers 14:]
"Vänd er till mig (se på mig) och bli frälsta, ni jordens alla ändar,
    för jag är Gud (El) och det finns ingen annan.
Kom ihåg (tänk på) det som [jag gjort] tidigare, i det förgångna,
    för jag är Gud (El, mäktig, gudomlig), och det finns ingen annan
    jag är Gud (Elohim), och det finns ingen som jag.
Lyssna nu därför till detta, du som hänger dig åt njutningar,
    som sitter säkert
och säger i ditt hjärta:
    "Jag [i eget majestät], och där är ingen vid min sida (ingen annan ska konkurrera med mig),
    jag ska inte sitta som en änka,
    inte heller ska jag veta av barnlöshet."
Du har känt dig säker i din ondska,
    du har sagt: "Ingen ser mig."
Din vishet och din kunskap har perverterat dig
    och du har sagt i ditt hjärta:
    "Jag [i eget majestät], och där är ingen vid min sida (ingen annan ska konkurrera med mig)".
Sönerna från din smärtsamma förlust
    ska då säga i dina öron:
"Platsen är för liten för mig, ge mig utrymme så att jag kan bo här."
Så säger Herren din Herre (Adonai Jahve)
    och din Gud (Elohim) som hävdar sitt folks anledning (orsaken till att Gud utvalt dem):
"Se, jag har tagit ut ur din hand
    skakningens (skräckens) bägare,
bägaren med mitt raseri,
    för att du inte ska dricka den igen (en gång till; aldrig mer).
Vakna upp, vakna upp! [Var redo – det är dags nu!]
Klä på dig dina härlighetskläder Jerusalem,
    den heliga staden.
För inga fler oomskurna och rituellt orena ska fortsättningsvis komma in till dig.
Frukta inte,
    för du ska inte skämmas!
Låt dig inte generas,
    för du ska inte mer förödmjukas.
Du ska glömma bort din ungdoms skam
    och ditt änkestånds vanära ska du inte mer komma ihåg. [Att vi alla här liknas vid änkor hör ihop med att den viktigaste uppgiften som en återlösare har är att se till att när någon blir änka så måste det finnas barn till den avlidne mannen för att inte någon del av landet ska hamna i orätta händer på grund av avsaknad av arvingar. Vi är alla, både män och kvinnor, del av Jesu brud när vi blir frälsta, se Ef 5:25‑27; Upp 21:2.]
För mig är detta som Noas vatten (flod) [1 Mos 6‑9 – denna tid kan liknas vid Noas dagar],
    när jag lovade att Noas flod aldrig skulle komma över jorden igen [1 Mos 9:11].
På samma sätt lovar jag nu att aldrig mer bli arg på dig
    eller tillrättavisa dig (tydligt visa dig vad du gjort fel och gå till rätta med dig).
Så förkunnar (säger, proklamerar) Herren Gud (Adonai Jahve)
    som samlar Israels fördrivna:
Jag ska samla ännu flera
    utöver de som redan är samlade.
Man ska inte längre höra [ljudet av, höra talas om] våld (terror) i ditt land,
    inte heller [ska man höra ljudet av, höra talas om] förtryck (krig) och förödelse inom dina gränser.
Du ska kalla dina murar frälsning (räddning),
    dina portar lovsång. [Herrar i vers 17 är hebr. nagas, det översätts slavdrivare i 2 Mos 3:7. Här är det i plural och används ironiskt för att förstärka det skifte som ska ske. Jerusalem har tidigare härskats av tyranner, men nu är det personifierad framgång och upprättelse som ska "dominera" och styra staden.]
[Vers 19‑22 hör tematiskt ihop med vers 1‑3.]
Solen ska inte längre vara ditt ljus om dagen,
    månen ska inte lysa över dig med sitt sken.
Herren ska vara ditt eviga ljus,
    din Guds härlighet ska skina på dig [se Upp 21:23, 22:5].
Din sol ska aldrig gå ner,
    din måne ska aldrig försvinna,
för Herren är ditt eviga ljus,
    dina dagar med sorg är förbi.
Du ska aldrig mer heta Övergiven [hebr. azav, se även Jes 60:15],
    inte heller ska ditt land någonsin mer heta Ödelagt [hebr. shmama].
Istället ska du heta "Min glädje är i henne" [hebr. Chephziba, samma namn som Hiskias hustru, se 2 Kung 21:1]
    och ditt land "Den äktade" (hebr. beula),
för Herren gläder sig i dig
    och ditt land ska vara äktat [till dig].
Herren (Jahve) har svurit vid sin högra
    och vid sin starka arm [vid sin kraft, se Jes 41:10]:
"Sannerligen jag ska inte längre ge din säd till mat åt dina fiender
    och främlingar ska inte dricka ditt vin som du har arbetat för.
Jag ska jubla i Jerusalem
    och glädja mig över mitt folk.
Ljudet av gråt och klagan (rop av smärta och ångest)
    ska aldrig mer höras där.
Där ska inte längre finnas dagar
    som inte når sin fullbordan (ordagrant inga spädbarnsdagar)
    inte heller någon gammal man som inte fyllt sina dagars mått,
för den yngste
    ska dö vid hundra års ålder
och syndaren som blir [den som inte blir] hundra år
    ska bli förbannad (honom ska man ta lätt på, förakta).
Det ska ske att innan de ropar
    ska jag svara dem
och redan medan de talar
    ska jag höra dem.
Ibland tänker jag:
    "Jag ska inte nämna [Herrens namn] eller tala [profetera] i hans namn,"
men då blir hans budskap som en eld instängd inom mig (i mina ben).
    Jag försökte hålla tillbaka (uthärda) det, men kunde inte hålla inne det längre.
Jag ska resa upp [nya ansvarstagande] herdar som föder (beskyddar, vallar) dem, och mina får ska inte längre frukta eller vara förskräckta. Inget av dem ska saknas (eller gå förlorad), förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve). [Serubbabel, Esra och Nehemja var goda herdar som kom, men Messias är den som helt uppfyllde denna profetia.]
Se, dagar ska komma, förkunnar (säger, proklamerar) Herren, då man inte mer ska säga: "Så sant Herren lever, han som förde Israels barn ut ur [slaveriet i] Egyptens land",
Jag ska upprätta dig (bygga upp dig),
    och du ska bli återupprättad, du jungfru Israel.
Än en gång ska du ta upp din tamburin,
    och dra ut i dans bland dem som är glada.
Än en gång ska du få plantera vingårdar,
    på Samariens berg.
De som planterar dem,
    ska själva njuta av frukten.
De ska komma och jubla på Sion [tempelberget i Jerusalem],
    de ska (strömma samman och) stråla av lycka över allt vad Herren (Jahve) ger,
över säd, vin [från druvor], och olja,
    över unga får och kalvar.
Deras liv ska vara som en vattenrik trädgård,
    aldrig mer ska de tyna bort (förtvina, lida nöd).
Är Efraim en kär son för mig?
    Är han ett barn som är gungat på knät?
För så ofta jag talar om honom,
    kommer jag fortfarande ärligt ihåg honom,
därför längtar mitt hjärta efter honom,
    jag ska sannerligen ha förbarmande över honom,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), Israels Gud: "Ännu en gång ska man säga detta ord i Juda land och dess städer, när jag har återfört deras fångar (från exilen):
'Må Herren (Jahve) välsigna dig [4 Mos 6:24],
    du rättfärdighetens boning,
    du heliga berg.'
I de dagarna ska man inte längre säga:
"Fäderna har ätit sura druvor
    och barnens tänder är nedslitna."
och de ska inte längre undervisa varje man sin granne
    och varje man sin bror och säga: "Lär känna Herren (Jahve)",
för de ska alla känna (ha en intim relation med) mig,
    från den minste av dem till den störste,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
för jag ska förlåta deras överträdelser
    och deras synder ska jag inte mer komma ihåg.
Och mätsnöret ska dras rakt fram till Garevs kulle [ordagrant: skabbens kulle] och ska vända mot Goata [okänd plats nära Jerusalem; betyder "rytande"].
Och hela dalen med de döda kropparna och med askan och alla fält till Kidrons bäck, till hörnet på Hästporten österut [2 Krön 23:15; Neh 3:28], ska vara helgat åt Herren (Jahve). Det ska inte mer bli uppryckt eller nedbrutet för evigt.
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot),
    Israels Gud:
"Min herre och konung. [Vet du vad några av hovmännen har gjort?] Dessa män har gjort något ont mot profeten Jeremia. De har kastat honom i vattencisternen och lämnat honom att dö där av hunger nu när det inte längre finns något bröd i staden [på grund av babyloniernas belägring av Jerusalem]."
För vår del tynar våra ögon bort
    då de fåfängt tittar efter hjälp [att gå emot Babylon, se Jer 34:21‑22; 37:5‑10].
Från våra vakttorn har vi iakttagit
    ett folk (nations) som ändå inte kan rädda oss.
    [Istället för att förtrösta på Gud satte Juda sitt hopp till Egypten, se 2 Kung 24:7; Jes 30:7; Jer 37:5‑11.] [Den sextonde hebreiska bokstaven är: ע – Ajin. Tecknet avbildar ett öga eller en vattenkälla. Den symboliserar ofta profetisk klarsyn och uppenbarelse. Här är det orden "För vår del" som börjar med denna bokstav. Ordet ögon finns också i versen och här beklagar man att de inte duger till så mycket.]
därför ska jag rädda mina får, de ska inte längre vara byte. Jag ska döma mellan får och får.
De ska inte längre vara ett byte för andra folk, och vilddjuren ska inte längre äta upp dem. De ska bo tryggt och ingen ska hota dem (skrämma dem). [Då Jesus regerar som kung i tusenårsriket, se Jes 60:21, 61:3.]
Jag ska ge dem planteringar som gör dem berömda [välkända över hela världen]. Aldrig mer ska landet drabbas av hungersnöd. Aldrig mer ska andra folk håna dem.
Jag ska göra dem till ett enda folk i landet, på Israels berg, en kung ska regera över dem alla. De ska aldrig mer vara två folk och aldrig mer vara delade i två riken.
Och mitt heliga namn ska jag göra känt (låta bli en intim kunskap) mitt ibland mitt folk Israel. Jag ska inte längre tillåta att mitt heliga namn blir vanhelgat (hädat), och länderna ska veta (känna till, vara intimt förtrogna med) att jag är Herren (Jahve) den Helige i Israel.
Då ska de inse att jag är Herren deras Gud, som förde dem bort i fångenskap bland hednafolken och sedan samlade dem till deras eget land igen och inte lät någon enda bli kvar där.
Jag ska inte mer dölja mitt ansikte för dem, eftersom jag har utgjutit min Ande över Israels hus, säger Herren Gud."
Medan orden ännu var på kungens läppar kom (ordagrant "föll") en röst från himlen [troligtvis är det en ängel som tillkännager domen]: "Kung Nebukadnessar, detta är sagt om dig: Ditt rike har tagits från dig!
Medan jag fortfarande talade, bad och bekände min synd och mitt folk Israels synd inför Herren, min Gud, och bar fram min bön inför Guds heliga berg
kom Gabriel till mig. [Innan Daniel avslutat sin bön sänder Gud bönesvaret.] Jag hade sett honom i den förra synen [tolv år tidigare, se Dan 8:1]. Han kom när jag var alldeles utmattad, vid tiden för kvällsoffret [klockan 15-16], medan jag fortfarande talade och bad. [Ordet "alldeles utmattad" kan också betyda "flygande hast", och i så fall beskriver det hur Gabriel kom snabbt. Båda översättningarna är möjliga, men tröttheten utifrån bön och fasta verkar ändå stämma bättre i sammanhanget, se Dan 9:3; 10:2, 8.]
Men nu har jag kommit för att undervisa dig om vad som ska hända ditt folk i kommande dagar, för synen syftar på framtiden."
[I följande 35 verser finns åtminstone 135 profetior som bokstavligt har gått i uppfyllelse från Daniels tid 536 f.Kr. fram till Antiochos IV härjningar i Israel som kulminerar när han vanhelgar templet 167 f.Kr.] Nu ska jag berätta sanningen för dig. Tre kungar till [efter den nuvarande Kyros] ska uppstå i Persien, och den fjärde ska bli rikare än någon av de andra. När han har blivit som mäktigast genom sina rikedomar ska han sätta in all sin makt mot Greklands (Javas) rike. [Kungarna i det medo-persiska riket efter Kyros var:
    - Kyros son Kambyses, 530-522 f.Kr. - Smerdis eller Gaumata, 522 f.Kr. - Darios I, 522-486 f.Kr. - Xerxes I, 486-465 f.Kr. Han försökte erövra Grekland år 480 f.Kr. Han omnämns i Esters bok, se Est 1:1.
Xerxes var den mäktigaste och mest inflytelserika av dessa fyra. Han förde flera krig mot Grekland under sitt styre.]
Dessa två kungar har ont i sinnet. De sitter tillsammans vid samma bord och talar lögn, men de ska inte ha någon framgång, eftersom slutet ännu dröjer till den bestämda tiden. [Nordkungen Antiochos IV och den tillfångatagne sydkungen Ptolemaios VI sitter vid samma bord. De planerar tillsammans hur de ska få makten över Egypten men båda ger tomma löften. De har viss framgång i Egypten. De intar Egyptens andra största stad Memphis och Ptolemaios VI blev där insatt som kung. Samtidigt regerar hans bror Ptolemaios VII över den största staden Alexandria. Så småningom övergav Ptolemaios VI sin allians med syrierna och regerade tillsammans med sin bror i Egypten.]
En del av de förståndiga ska falla, och de ska luttras så att de blir rena och fläckfria fram till den sista tiden. För ännu dröjer slutet till den bestämda tiden.
Och Herren (Jahve) sade till honom: "Ge honom namnet Jizreel, för ännu en liten tid och jag ska besöka Jizreels blod över Jehos hus och ska få Israels hus kungarike att upphöra.
Och hon blev gravid igen och födde en dotter. Och han sade till honom: "Ge henne namnet Lo-Ruhama för jag ska inte längre ha förbarmande över Israels hus, så att jag på något sätt skulle förlåta dem.
Och Herren (Jahve) sade till mig: "Gå en gång till och älska en kvinna älskad av hennes vän och begå äktenskapsbrott, som Herren (Jahve) älskar Israels söner trots att de vänder sig till andra gudar och älskar russinkakor."
Efraim omringar mig med lögner
    och Israels hus med svek
och Juda är egensinnig mot Gud (El)
    och mot den Helige, som är trofast.
Men jag är Herren din Gud (Jahve Elohim)
    [ända] från Egyptens land [eller "som tog dig ut från Egypten"],
jag ska åter låta dig bo i tält
    som de bestämda dagarna.
Assyrien ska inte frälsa oss,
    vi ska inte rida på hästar
och vi ska inte längre kalla våra händers arbeten för gudar,
    för i dig finner de faderlösa nåd (evig barmhärtig – hebr. rachamim).
Efraim ska säga:
    'Jag vill inte längre ha någonting med avgudar att göra'.
Jag ska svara honom och
    vaka över honom.
Jag är som ett grönskande cypressträd,
    din frukt finns hos mig. [Det är jag som ger liv.]"
Herren svarade sitt folk: Se, jag sänder er säd, vin och olja,
    ni ska bli helt mättade.
Jag ska aldrig mer tillåta
    att ni blir skymfade bland hednafolken.
Då ska ni veta att jag är i Israel.
    Ja, jag är Herren er Gud (Jahve Elohim),
    det finns ingen annan.
Aldrig mer ska mitt folk behöva skämmas.
Så ska du veta att jag är Herren (Jahve) din Gud (Elohim),
    som bor i Sion [Jerusalem], mitt heliga berg.
Då ska Jerusalem vara helig
    och inga främlingar ska längre gå över henne.
"Jag har också hållit tillbaka regnet för er
    när det var tre månader kvar till skörd,
och jag lät det regna över en stad
    men lät det inte regna över en annan stad,
på en plats regnade det
    och på en annan plats hölls regnet tillbaka.
När en mans farbror ska samla ihop honom, han som tänder rökelse för honom, för att bära ut benen från huset, och han säger till den som är längst inne i huset: "Finns där någon med dig?" och han svarar: "Nej", då ska han säga "Var tyst, för vi får inte nämna Herrens (Jahves) namn."
Och Herren (Jahve) sade till mig: "Amos, vad ser du?" Och jag svarade: "Ett lodsnöre".
    Då sade Herren (Adonai): "Se, jag ska sätta ett lodsnöre mitt ibland mitt folk Israel, Jag ska inte förlåta dem längre,
Men profetera inte mer här i Betel, för det är kungens tempel, en helgedom för riket." [Kungen hade låtit uppföra templen för baalsdyrkan där man tillbad avgudakalven, och kungen tillbad där.]
Och Han sade till mig: "Amos, vad ser du?"
    Och jag svarade: "En korg med sommarens frukt." Då sade Herren (Jahve) till mig: "Slutet har kommit för mitt folk Israel, jag ska inte förlåta dem en gång till.
De som svär vid Samariens synder och säger: "Som din gud, Dan, lever"
    och "Som Beer Shevas vägar (sätt att agera) lever",
de ska falla och aldrig resa sig igen.
Jag ska plantera dem i deras eget land,
    de ska inte mer ryckas upp ur det land som jag har givit dem."Så säger Herren din Gud.
Och Jona började gå in i staden en dagsresa och han proklamerade och sade: "Om fyrtio dagar ska Nineve omstörtas (förvandlas)." [Det hebreiska ordet hafash beskriver hur något vänds upp och ner och blir helt förändrat som i Ps 66:6 där hav blir torr mark. Det används om hur städerna Sodom och Gomorra omstörtades och förgjordes, se 1 Mos 19:21. Ordvalet är intressant och betydelsen varierar beroende på om det är staden eller folket som avses. Samma ord används när Samuel profeterar hur Herrens Ande ska komma över Saul och han ska bli förvandlad, se 1 Sam 10:6. Om folket inte omvänder sig blir betydelsen att Gud dömer staden och den omstörtas, se vers 10. Om folket däremot omvänder sig blir betydelsen att staden "vänds om" och det sker en reformation och de börja göra gott istället för ont och får erfara Guds nåd, se Jona 4:2.]
Jag ska föra till er, ni invånare i Mareshah [betyder "toppen på ett berg" – ointaglig],
    honom som ska besätta (inta – hebr. jarash) dig.
Israels härlighet
    ska komma även över Adullam [stad i Judas västra berg, betyder "folkets rättvisa"].
Han ska döma mellan många folk (överbevisa om synd)
    och lösa strider mellan mäktiga hednafolk långt borta.
De ska smida sina svärd till plogbillar (bladet på plogen som plöjer upp jorden)
    och sina spjut till vingårdsknivar (trädgårdsredskap för att ansa grenar) [Jes 2:4; Joel 3:10].
Folken ska inte längre lyfta svärd mot varandra
    och aldrig mer rusta (träna) för krig.
och jag ska hugga av dina skurna avgudar
    och dina pelare ut ur din mitt,
och du ska inte längre tillbe
    dina händers verk.
Är fortfarande ondskans skatter i den ondes hus
    och det falska måttet som är en styggelse?
Så säger Herren (Jahve): "Fastän de är vid full styrka, ja de är många,
    så ska de bli nedslagna och försvinna bort,
och även om jag har plågat dig
    ska jag inte plåga dig mer.
Herren (Jahve) har gett befallning om dig [kungen i Nineve]:
    "Ditt namn ska inte spridas vidare (sås ut som säd).
Från dina avgudars hus
    ska jag hugga av dina snidade och metallplätterade avgudabilder.
Jag ska ställa i ordning din grav
    för du har blivit värdelös (förbannad)."
På bergen syns hans fötter,
    han som kommer med goda nyheter och förkunnar frid (shalom, all slags välgång)!
"Fira dina fester Juda,
    kungör dina löften,
för de onda skall inte längre komma nära dig,
    de är helt borthuggna." [Denna vers är en nyckelvers i Nahum! Profeten Jesaja använder liknande ord om hur de tillfångatagna judarna ska återvända från exilen i Babylon till Juda, se Jes 52:7. I den grekiska översättningen Septuaginta används ordet "euangelizo", från vilket vi har fått ordet "evangelist"! Här anar vi också hur Gud proklamerar sin frid – shalom – till alla folk i alla tider!]
Se, jag är emot dig
    förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)
och jag ska bränna dina vagnar i röken
    och svärdet ska sluka dina unga lejon.
Jag ska ta bort (bokstavligt hugga av) ditt byte från jorden
    och rösterna av dina budbärare ska aldrig mer höras.
För synen (visionen) måste vänta på sin bestämda tid.
    Den förkunnar om slutet och den ljuger inte (slår inte fel).
Även om den dröjer,
    vänta på den,
för den ska med säkerhet komma
    och den ska inte försenas."
Detta är den glada staden
    som lever bekymmerslöst och tryggt
och [hon, Nineve] säger i sitt hjärta:
    "Det är jag, jag och ingen annan."
Hur har hon blivit en ruin,
    en viloplats för vilddjuren?
Alla som går förbi henne väser
    och skakar näven (mot henne). [Vers 4‑17 har nu gett domar till de omkringliggande nationerna i riktning väst, öst, syd och norr.]
På den dagen ska du inte längre skämmas
    för alla synder som du begått mot mig.
Då ska jag befria dig [Jerusalem]
    från de stolta och högmodiga (de som gläder sig i sin stolthet),
och ni ska aldrig mer uppträda arrogant
    på mitt heliga berg.
Herren (Jahve) har tagit bort domarna mot dig,
    han har kastat ut fienden.
Herren (Jahve), Israels Konung, bor mitt ibland (nära intill) dig,
    ni ska inte längre frukta (uppleva) något ont."
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot):
    "Ännu en liten tid och jag ska skaka himlarna och jorden och havet och torra land.
Är säden ännu i ladan [från vårens skörd]? [Nej!]
Vinet
    och fikonträdet
    och granatäppelträdet
    och olivträdet har inte gett någon frukt [denna höst],
men från denna dag ska jag välsigna dig." [Frågorna här antyder ett negativt svar. Spannmålsskörden togs in under våren. Man sår på hösten och det bör vara gjort vid den här tiden på hösten i december. Tiden för att skörda frukt är också över. Situationen var hopplös, dåliga skördar, inget i ladan, och inget hopp om någon mer skörd. Då kommer Guds ord med hopp om välsignelse från denna dag.]
Ropa ut igen och säg: Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot); "Mina städer ska åter överflöda med välstånd och Herren (Jahve) ska åter trösta Sion [tempelberget i Jerusalem] och ska åter utvälja Jerusalem."
Och Herren (Jahve) ska ärva Juda som sin del i det heliga landet och utvälja Jerusalem ännu en gång.
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot):
Gamla män och kvinnor
    ska igen sitta på torgen (gatorna) i Jerusalem,
var och en med sin käpp
    på grund av deras höga ålder.
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot):
Det ska hända att det ska komma människor och invånare från många städer,
Och jag ska slå läger vid mitt hus mot armén,
    så att ingen passerar eller återvänder,
och ingen förtryckare ska längre passera genom dem,
    för nu har jag sett det mina ögon.
Jag ska inte längre ha medlidande med landets invånare, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) utan jag ska ge männen, var och en, i deras grannes hand och i hans kungs hand, och de ska slå landet och ur deras hand ska jag inte befria dem.
Herren (Jahve) sade till mig: "Ta dig redskapen av en dåraktig herde,
På den dagen ska jag göra Juda ledare som en gryta över elden i skogen (som vållar skogsbrand) och som en brinnande fackla bland kärvar, och de ska uppsluka alla folk runtomkring, vid sin högra och vid sin vänstra, och Jerusalem ska åter bli bebott på hennes egen plats i Jerusalem.
Det ska ske på den dagen, förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), att jag ska hugga av namnen på avgudarna i (de ska rensas ut ur) landet, och de ska inte mer bli ihågkomna. Jag ska också göra så att profeterna och de orena andarna lämnar landet.
Och det ska ske att när någon ska profetera, då ska hans far och hans mor som födde honom, säga till honom: "Du ska inte leva, för du talar lögn i Herrens (Jahves) namn". Hans far och hans mor som födde honom ska genomborra honom när han profeterar.
Man ska komma och bo där och aldrig någonsin ska där vara mer förintelse, utan Jerusalem ska bo i trygghet.
Ja, varje gryta i Jerusalem och i Juda ska vara helig för Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), och de som vill offra ska komma och ta dem och koka i dem. På den dagen ska det inte finnas några köpmän i Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) hus (templet).[Jesus rensade templet från köpmän, nu ska det inte längre förekomma handel i templet, se Matt 21:12; Mark 11:15; Luk 19:45; Joh 2:14‑16.]
Dessutom [för det andra] gör ni detta (onda): ni övertäcker Herrens (Jahves) altare med er gråt och jämmer eftersom han inte längre accepterar era offer eller tar emot dem med välvilja från er hand.



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.