8478 – תַּחַת (tachat)

undertill, underdel, under, istället för


Typ:
Hebreiska: תַּחַת (tachat)
Uttal: ta-chat
Talvärde: 808 (400 + 8 + 400)    ord med samma talvärde
Ursprung: från samma som H8430 (תּוֹחַ)
Användning: 510 ggr i GT

Motsvarande grekiska ord

I den grekiska översättningen Septuaginta (LXX) översätts det hebreiska ordet tachat till följande:

ἄλλοςallosG0243ändå
κάτωkato, cf), katotero, cfG2736ner, därunder, nere
κύκλῳkukloG2945omkring, runt omkring
οἶκοςoikosG3624hem, hus, familj
ὀπίσωopisoG3694efter, bakom, tillbaka
τόποςtoposG5117plats
ὕπανδροςhupandrosG5220som har en man
ὑποκάτωhupokatoG5270under
χώραchoraG5561land

Engelsk översättning

underneath
as, beneath, [idiom] flat, in(-stead), (same) place (whereis), room, forsake, stead of, under, [idio

Engelsk beskrivning

1) the under part, beneath, instead of, as, for, for the sake of, flat, unto, where, whereas n m
1a) the under part adv accus
1b) beneath prep
1c) under, beneath
1c1) at the foot of (idiom)
1c2) sweetness, subjection, woman, being burdened or oppressed (fig)
1c3) of subjection or conquest
1d) what is under one, the place in which one stands
1d1) in one's place, the place in which one stands (idiom with reflexive pronoun)
1d2) in place of, instead of (in transferred sense)
1d3) in place of, in exchange or return for (of things mutually interchanged)
conj
1e) instead of, instead of that
1f) in return for that, because that in compounds
1g) in, under, into the place of (after verbs of motion)
1h) from under, from beneath, from under the hand of, from his place, under, beneath


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Referenser (510 st)


1 Moseboken (31)

Gud (Elohim) gjorde (formade – hebr. asa) utsträckningen [atmosfären] och skilde vattnet som var under utsträckningen från vattnet som var ovan utsträckningen, och det skedde så.
Gud (Elohim) sade: "Låt vattnet under himlen samlas till en plats, och låt torr mark bli synlig (framträda)", och det skedde så.
Herren Gud (Jahve Elohim) lät en tung sömn falla över Adam, och medan han sov tog han ett av hans revben från hans sida och fyllde platsen med kött.
Adam kände sin hustru (hade sexuellt umgänge med henne) igen [1 Mos 4:1] och hon födde en son och kallade honom Set [hebr. Shet; betyder "kompensation/ersättning"], eftersom Gud har utsett en annan säd till mig istället för Abel som Kain dödade.
Jag ska låta floden översvämma jorden och förgöra alla levande varelser under himlarna. Allt på jorden ska dö,
Allt högre steg vattnet över jorden, tills det täckte även de högsta bergen under himlen.
Då sade Herrens ängel till henne: "Vänd tillbaka till din föreståndarinna och ödmjuka dig under henne."
Låt mig hämta lite vatten så att ni kan tvätta av era fötter och vila er under trädet här.
Sedan [när köttet var klart] tog han smör (ost) och mjölk och kalven som han tillrett och satte fram åt dem. Själv stod han [som en betjänt] under trädet medan de åt.
Och vattnet i skinnet tog slut och hon övergav barnet under en buske (träd – hebr. siach). [Ovanligt ord för buske eller träd, kan vara en tamariskbuske, se även 1 Mos 2:5.]
Abraham lyfte upp sina ögon och tittade och såg bakom sig en bagge som hade fastnat med sina horn i snåret. Abraham gick och tog baggen och offrade den som ett brännoffer istället för sin son.
Abraham sade till sin tjänare, den äldste i hans hus, som han hade satt att förvalta allt han hade: "Jag ber dig, lägg din hand under min höft.
Tjänaren lade sin hand under Abrahams, hans herres, höft och svor eden till honom i enlighet med dessa ord.
Och Jakobs vrede upptändes mot Rakel och han svarade henne: "Är jag i Guds (Elohims) ställe, som inte har låtit dig få frukt i din livmoder?"
Och hon [Lea] sade till henne [Rakel]: "Är det en liten sak (är det inte tillräckligt illa) att du har tagit bort min man? Ska du nu också ta bort min sons alrunor ("kärleksäpplen")?"
    Och Rakel sade: "[Okej.] Därför ska han ligga med dig i natt för [i utbyte mot] din sons alrunor."
Och de gav Jakob alla främmande gudar som fanns i deras hand och ringarna i sina öron, och Jakob gömde dem under terebinten som fanns i Shechem.
Och Debora, Rebeckas barnflicka dog, och hon begravdes nedanför Betel under eken, och den fick namnet Alon-Bachot [betyder: "eken som gråter"].
När Bela dog blev Jobab, Seras son, från Bosra, kung efter honom.
När Jobab dog blev Husham från temaneernas land kung efter honom.
När Husham dog blev Hadad, Bedads son, kung efter honom. Det var han som slog midjaniterna på Moavs mark, och hans stad hette Avit.
När Hadad dog blev Samla från Masreka kung efter honom.
När Samla dog blev Saul från Rehobot vid floden kung efter honom.
När Saul dog blev Baal-Hanan, Akbors son, kung efter honom.
När Akbors son Baal-Hanan dog blev Chadar [andra handskrifter Chadad] kung efter honom. Hans stad hette Pagu och hans hustru hette Mehetabel, dotter till Matred som var dotter till Me-Sahab.
Låt dem samla all mat som skördas under de överflödande åren som kommer och lagra upp säden i faraos hand [i faraos lador] till mat i städerna och låt dem bevara (ta väl hand om) den.
När de hade kommit ut ur staden och inte hunnit så långt, sade Josef till sin tjänare: "Gå efter männen och när du kommer ikapp dem ska du säga till dem: 'Varför har ni lönat gott med ont?
Låt därför nu din tjänare, jag ber dig (vädjar), stanna här som slav åt min herre istället för ynglingen, och låt ynglingen gå upp med sina bröder.
Tiden närmade sig när Israel [Jakob] måste dö och han kallade på sin son Josef och sade till honom: "Om jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek) i dina ögon, lägg, jag ber dig, din hand under min höft och agera välvilligt och trofast med mig. Jag ber dig, begrav mig inte i Egypten.
genom din fars Gud (El) som hjälper dig,
    och den Allsmäktige (Shaddai) som ska välsigna dig
med välsignelser från himlarna därovan,
    välsignelser från djupet [underjordiska källor] som vilar (breder ut sig) därunder,
    välsignelser från bröst och moderliv.
Men Josef svarade dem: "Var inte rädda, skulle jag ta Guds plats?

2 Moseboken (52)

Säg därför till israeliterna:
'Jag är Herren (Jahve).
Jag ska föra er ut från förtrycket under egyptierna.
Jag ska rädda er från deras slaveri.
Jag ska återlösa er med min utsträckta arm, och genom väldiga straffdomar.
Jag ska göra er till mitt folk.
Jag ska vara er Gud.
Ni ska förstå att
    jag är Herren, er Gud,
    som för er bort från förtrycket hos egyptierna.
Den ene kunde inte se den andre och ingen kunde resa sig från sin plats på tre dagar. Men alla Israels söner (allt folk) hade ljus där de vistades.
Se, Herren (Jahve) har gett er sabbaten, så på den sjätte dagen ger han er bröd för två dagar. Låt var och en stanna på sin plats och låt ingen gå ut på den sjunde dagen.
Mose hand blev tung, så de tog en sten och lade under honom och han satte sig på den. Aron och Hur höll upp hans händer, en på ena sidan och den andra på andra sidan. Och hans händer var stadiga (stabila; ordagrant "sanna" – hebr. emonah) till dess att solen gick ner. [Detta är första gången hebreiska ordet emonah förekommer. Det är ett rikt ord som betyder stabilitet, trofasthet och även sanning. Det kommer från ordet för sanning (hebr. emet) som rent bokstavligt också står stadigt, se inledningen till Ps 12. Emonah används totalt 49 ggr och 22 av dem i Psaltaren.]
Herren sade till Mose: "Skriv ner detta som ett minne i en skrift (bokrulle), och upprepa det i Josuas öron (läs/berätta det för honom), för jag ska utplåna [radera – som ett manuskript som görs ren från skrift] minnet av Amalek under himlarna (ordagrant: 'från under himlarna')." [Detta är första gången som det antyds att Josua är den som kommer efterträda Mose. Skriftrullen kan syfta på Andra Mosebok, eller en annan separat bokrulle. I 5 Mos 25:17–19 upprepas denna uppmaning att inte glömma vad amalekiterna gjorde. Att Amaleks minne helt ska utplånas på jorden beskrivs utifrån Guds perspektiv – jag ska utplåna från himlarna. I Predikaren används perspektiven "under solen" (Pred 1:1) och "under himlarna" (Pred 3:1; 2 Kor 12:2) som är det högsta och utgår från Guds tronrum.]
Och Jetro sade: "Välsignad vare Herren (Jahve) som har befriat er ur egyptiernas hand och ur faraos hand och har befriat folket från Egyptens hand.
Du ska inte göra dig någon bildstod (staty i trä eller sten) eller någon avbild
    av något uppe i himlen
    eller nere på jorden
    eller i vattnet under jorden.
Och om en man slår sin tjänare eller tjänarinna med en käpp, och han dör under hans hand, ska han med säkerhet bli straffad.
Men om någon skada uppstår,
då ska liv ges för liv,
öga för öga,
tand för tand [Matt 5:38],
hand för hand, fot för fot,
brännskada för brännskada,
sår för sår,
blåmärke för blåmärke.[Dessa lagar begränsar straffet så det är en rimlig nivå som motsvarar den skada som skett. Denna princip, som inom juridiken kallas vedergällningsrätt (talionprincipen), begränsar hämndens utsträckning.]
Och om en man slår sin tjänare i ögat eller slår sin tjänarinna i ögat, och ögat fördärvas, ska han låta honom gå fri för ögats skull.
Och om han slår ut sin tjänares tand eller sin tjänarinnas tand, ska han låta honom gå fri för tandens skull.
Eller om det blir känt att en oxe har stångats tidigare och ägaren inte har brytt sig om det, ska han med säkerhet betala oxe för oxe och den döda kroppen ska vara hans egen.
Om en man stjäl en oxe eller ett får och dödar det eller säljer det, ska han betala 5 oxar för 1 oxe och 4 får för 1 får.
Om du ser att åsnan, som tillhör någon som hatar dig, har dignat under sin last ska du inte ignorera honom utan hjälpa honom befria djuret från sin last. [Djuren ska inte behöva lida på grund av att ägaren står i konflikt med dig.]
och Mose skrev ned alla Herrens ord. Tidigt nästa morgon byggde Mose ett altare nedanför berget och reste tolv stenar – en för varje stam i Israel.
och de såg Israels Gud. under hans fötter var som ett golv av safir [blå ädelsten], och det var [till substansen precis] likt själva himlarna i klarhet (renhet, glans).
Och en kula under två grenar i ett stycke med den, och en kula under två grenar i ett stycke med den, och en kula under två grenar i ett stycke med den, för de sex grenarna som går ut från menoran.
och du ska göra 40 fotstycken av silver under de 20 plankorna; två fotstycken under en planka till dess två tappar, och två fotstycken under nästa planka för dess tappar; [Fotstyckena av silver symboliserar grunden, se Ef 2:20–22. Att det är två fotstycken under varje planka pekar på att vi behöver både GT, profeterna, och NT, apostlarna. Hela Bibeln är grunden. Totalt är det 100 fotstycken av silver, se 2 Mos 38:27. I Ps 12:7 liknas Herrens tal vid silver. Jesus är Ordet, se Joh 1:1. Talet 100 är ett fullkomlighetstal och i Kol 2:9 står det att Jesus är fullkomlig i allt.]
och deras 40 fotstycken av silver, två fotstycken under en planka och två fotstycken under nästa planka.
Så ska det vara 8 plankor och deras fotstycken av silver, 16 fotstycken, två fotstycken under en planka och två fotstycken under nästa planka.
Och du ska hänga upp förhänget under spännena [som fogar ihop takvåderna, se vers 6] och där innanför förhänget ska du ställa in vittnesbördets ark, och förhänget ska skilja mellan det heliga och det allra heligaste (ordagrant heligheternas heliga).
Du ska placera det under avsatsen runt altaret, under så att det når halvvägs upp på altaret.
Sju dagar ska sonen som blir präst i hans ställe ha dem på sig, han som kommer in i mötestältet för att tjänstgöra på den heliga platsen.
Och två guldringar ska du göra till det, under dess krona på dess två ben, på de två sidorna av det ska du göra dem, och de ska vara hållare för stängerna som det ska bäras med.
När Mose närmade sig lägret och han såg kalven och dansen, då blev han brinnande vred (hans vrede blev brinnande het). Han kastade tavlorna ur sina händer och bröt dem nedanför berget.
Och han gjorde 40 socklar av silver under de 20 brädorna. Två socklar under en bräda för dess två tappar och två socklar under nästa bräda för dess två tappar.
och deras 40 socklar av silver, två socklar under en bräda och två socklar under nästa bräda.
Och där var 8 brädor och deras socklar av silver, 16 socklar, 2 socklar under varje bräda.
och en knopp under 2 grenar i ett stycke med den, och en knopp under 2 grenar i ett stycke med den, och en knopp under 2 grenar i ett stycke med den, på de 6 grenarna som gick ut från den.
Och han gjorde till det 2 guldringar under dess krona, på dess två sidor, som hållare för stängerna som det ska bäras med.
Och till altaret gjorde han ett galler av brons, under avsatsen runtom så att det nådde halvvägs upp.

3 Moseboken (12)

Och prästerna bland hans söner som är smorda i hans ställe [i kommande generationer] ska offra det. Det är en evig förordning (ordagrant "saker inristat") till Herren (Jahve). Det ska brännas helt och hållet.
Men om de ljusa fläckarna stannar på sin plats och inte breder ut sig är det en böld och prästen ska förklara honom ren.
Men om den ljusa fläcken stannar på sin plats och inte sprider sig i huden men är lite mörkare, då är det en upphöjd brännskada och prästen ska förklara honom ren, för det är en inflammation i brännskadan.
Och de ska ta andra stenar och sätta på platsen för dessa stenar och han ska ta annat murbruk och ska putsa (bokstavligt plåstra om) huset.
Och vemhelst som vidrör något som varit under honom som har en flytning ska vara oren till kvällen, och han som har burit (flyttat på) något av dessa ting ska tvätta sina kläder och bada sig själv i vatten och vara oren till kvällen.
Översteprästen, som han ska smörja, och som han ska helga till tjänstgöring i översteprästens ämbete i hans fars ställe, ska bringa försoning och ska ta på sig linnekläder, de heliga kläderna.
När en oxe eller ett får eller en get förs fram, ska den stanna sju dagar med sin mor, och från den åttonde dagen och framåt ska det ge nåd (villkorad nåd – hebr. ratsa) som ett eldsoffer till Herren (Jahve).
Och den som dödar ett djur ska gottgöra djur för djur (här står det ordagrant ett själiskt djur som ska gottgöras själ för själ).
Skada för skada, öga för öga, tand för tand, som han har orsakat en skada för någon, så ska det göras mot honom.
Och vad gäller tiondet av hjorden eller flocken, allt som passerar under staven, så är tiondet heligt för Herren (Jahve).

4 Moseboken (15)

"Och jag, se [hebr. hinneh – ger betoning], jag har själv bland (i centrum av) Israels söner tagit ut (utvalt) leviterna, istället för varje förstfödd som öppnar moderlivet bland Israels söner [2 Mos 13:1–2]. Därför ska leviterna ska vara mina,
Och du ska ta leviterna för mig, Jag är Herren (Jahve), istället för de förstfödda bland Israels söner, och leviternas boskap istället för allt förstfött bland boskapen hos Israels söner."
"Ta leviterna istället för allt förstfött bland Israels söner, och leviternas boskap istället för deras boskap, och leviterna ska vara mina. Jag är Herren (Jahve).
Och prästen ska låta henne avlägga en ed och säga till kvinnan: 'Om ingen man har legat med dig, och om du inte har gått åt sidan till orenhet, medan du varit under din man, ska du vara fri från detta bitterhetens vatten som orsakar förbannelse,
men om du har gått åt sidan, medan du varit under din man, och om du blivit orenad, och om någon legat med dig förutom din man'
Detta är lagen om avundsjuka, när en kvinna går åt sidan, medan hon är under sin man, och blir orenad,
Och nasiren ska raka sitt avskilda huvud vid dörren till mötestältet (Tabernaklet) och ska ta håret från sitt avskilda huvud och lägga det på elden som är under shalomoffret.
för de är helt och hållet givna till mig bland Israels söner, istället för alla dem som öppnar moderlivet, de förstfödda av alla Israels söner. Jag har tagit dem till mig.
Och jag har tagit leviterna istället för allt förstfött bland Israels söner.
Och det skedde när han slutade att tala alla dessa ord, att marken som var under dem delades,
Och åsnan såg Herrens (Jahves) ängel och lade sig ner under Bileam, och Bileams vrede var upptänd och han slog åsnan med sin stav.
och det ska vara för honom och för hans säd efter honom ett förbund för ett evigt prästerskap, eftersom han har nitälskat för sin Gud och bringat försoning för Israels söner."
Och se, ni reser er i era fäders ställe, en avkomma av syndiga män, för att föröka Herrens (Jahves) brinnande vrede mot Israel.

5 Moseboken (27)

I Seir bodde tidigare horeerna men Esaus söner besegrade dem och de förgjorde dem som var före dem och bodde där i deras ställe som Israel gjorde mot landet som han besatt, som Herren (Jahve) gav till dem.
ett stort folk och många och resliga som Anakiterna, men Herren (Jahve) förgjorde dem framför dem och de besegrade dem och bodde där i deras ställe,
som han gjorde för Esaus söner som bor i Seir när han förgjorde horeerna framför dem och de övervann dem och bodde i deras ställe till denna dag.
Och avimeerna som bodde i byarna så långt bort som Gaza, kaftoreerna som kom ut från Kaftor förgjorde dem och bodde i deras ställe.
[Herren fortsätter att tala till Mose:] "Idag ska jag börja lägga skräck för dig och fruktan för dig över folken som är under alla himlarna, som när de hör om er ska darra och vara i ångest på grund av er."
även Arava, Jordan är dess gräns från Kinneret ända till Aravahavet, det Salta havet [Döda havet] under Pisgas sluttningar österut.
Och ni kom nära och stod under berget och berget brann i eld ända till himlarnas hjärta, med mörker, moln och tjocka mörka moln.
liknar något som kryper på marken,
    liknar någon fisk som är i vattnet under jorden,
    
annars lyfter du upp dina ögon mot himlarna och när du ser solen och månen och stjärnorna, hela himlarnas härskara, dras du iväg och tillber dem och tjänar dem som Herren din Gud (Jahve Elohim) har tilldelat alla folkslag under alla himlarna. [Avgudarna som beskrivs i vers 16–19 börjar med djur som tillbads i Egypten och stjärnorna som dyrkades i Kanaan.]
Eftersom han [Herren] trofast älskade dina förfäder [Abraham, Isak och Jakob, se 1 Mos 12:1–3] och utvalde deras efterkommande [ordagrant "säd" singular], förde han själv (hans ansikte, genom hans aktiva närvaro) med sin stora kraft ut dig från Egypten. [2 Mos 13:21]
Idag ska du förstå (känna till, vara intimt förtrogen med, veta) och ta till hjärtat att Herren (Jahve) är Gud, uppe i himlarna och här nere på jorden – det finns ingen annan.
och hela Arava på andra sidan Jordan österut ända till Aravahavet [Döda havet] under Pisgas sluttningar.
Du ska inte göra dig några skurna bilder, inte på något sätt några avbilder av det som finns i himlarna eller det som finns på jorden under, eller det som finns i vattnet under jorden.
Och han ska ge deras kungar i din hand och du ska låta deras namn försvinna från under himlarna, ingen man ska kunna stå dig emot till dess du har förgjort dem.
låt mig vara ensam så att jag kan utrota dem och utplåna deras namn från under himlarna, och jag ska av dig göra ett folk mäktigare och större än dem."
Och Israels söner vandrade från Beerot-Benjaakan till Mosera, där Aron dog och där blev han begravd. Och hans son Elazar tjänstgjorde som präst i hans ställe.
Ni ska helt förgöra (hebr. aved aved; upprepningen förstärker en fullständig förödelse) alla platser där folkslagen som ni fördriver har tjänat (tillbett) sina gudar, på de höga bergen och på kullarna och under alla grönskande träd.
Och det ska ske att om du inte finner tillfredsställelse i henne, då ska du låta henne gå vart hon vill, men du får inte sälja henne för pengar. Du ska inte behandla henne som en slav, för att inte förnedra henne.
då ska mannen som låg med henne ge ungmöns far 50 shekel silver och hon ska vara hans hustru, eftersom han har förödmjukat henne. Han får inte förskjuta henne i hela sitt liv (ordagrant alla dagar). [2 Mos 22:16–17]
Därför ska det vara så: När Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har gett dig ro från alla dina fiender runtomkring i det land som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger dig som ett arv för att besitta (inta) det, då ska du fullständigt utradera minnet av Amalek från under himlarna. Glöm inte detta! [Saul glömde, se 1 Sam 15, men amalekiterna (även kallade agagiterna) mötte sitt öde i slutet på Esters bok, se Est 3:1; 9:10.]
Och din himmel, som är över ditt huvud, ska bli koppar och jorden som är under dig ska bli järn [1 Kung 17:1].
eftersom du inte tjänade Herren (Jahve) din Gud (Elohim) med glädje och hjärtats fröjd, på grund av överflödet av allt.
Och bara ett fåtal ska lämnas kvar där ni var som himlens stjärnor i stort antal [1 Mos 15:5; 22:17; 26:4; 2 Mos 32:13], eftersom du inte lyssnade till Herren (Jahve) din Guds (Elohims) röst.
Herren (Jahve) ska inte vara villig att förlåta honom, men Herrens (Jahves) vrede och hans nitälskan ska upptändas mot den mannen, och alla förbannelser som är skrivna i denna bok ska läggas på honom, och Herren (Jahve) ska utrota hans namn från under himlarna.
Och till Josef sade han: "Välsignat av Herren (Jahve) är hans land. Från himlarnas dyrbarheter, från daggen, och från djupen som ligger därunder,
En boning (trygg hemvist) [i himlen, se 5 Mos 26:15] är den evige Guden (urtidens Gud, Elohim),
    med eviga armar under [himlen, som upprätthåller ordningen på jorden].
Han fördriver dina fiender och ropar: "Förgör dem!"

Josua (14)

När vi hörde detta tappade vi allt mod och vågade knappt andas i skräck inför er. För Herren er Gud, är Gud uppe i himlen och nere på jorden.
Männen sade till henne: "Om du dör, då dör vi också. Om du inte förråder oss ska vi visa barmhärtighet mot dig när Herren ger oss landet." [Männen går i borgen med sina egna liv.]
Josua reste även upp tolv stenar i mitten av Jordan, på platsen där prästernas fötter, som bar förbundsarken hade stått. Och de finns där till denna dag.
Och han reste upp deras söner i deras ställe, dem lät Josua omskära, för de var oomskurna, eftersom de inte blivit omskurna under vägen.
Och det skedde när hela nationen var omskuren, varenda en av dem, att de vilade på sin plats i lägret till dess de var läkta.
Och det ska ske att när de blåser en lång signal i hornet (hebr. qeren) och ni hör ljudet av shofarerna, då ska hela folket ropa högt (uppge ett härskri), och stadens murar ska rasa samman (bokstavligt komma ned och bli platta) och folket ska gå upp, var och en rakt fram, framför honom."
[Utgrävningar av Tel es-Sultan, som kullen där Jeriko låg heter, visar att staden var väl befäst. Den yttre muren var 7 meter hög och den inre närmare 10 meter hög. En vattenkälla, som än idag flödar med vatten, var belägen innanför muren i den sydöstra delen. Staden hade några tusen invånare. När Josua och israeliterna intar Jeriko är det vår och skörden var just bärgad, se Jos 3:15. Vid utgrävningar på 1930-talet av Garstang hittades flera stora krukor fulla med spannmål som bekräftar detta, och visar att Jeriko kunde klarat flera års belägring. Man hittade också ett lager med stenar som ligger huller om buller, som om det sjunkit rakt ned, och tecken på att staden bränts. Egyptiska målningar på krukor och lampor ringar in dateringen till mellan 1500 och 1400-talet f.Kr., vilket stämmer med Bibelns kronologi att intåget skedde våren 1406 f.Kr. Arkeologen Kenyon, som gjorde utgrävningar där på 1950-talet, beskriver hur hon hittade högar av rött tegel som troligtvis rasat ner från den högre inre muren nedanför den yttre muren. Detta skulle då kunnat skapat en naturlig ramp så israeliterna kunde gå "upp" i staden. Redan i den första utgrävningen 1907-1909 upptäcktes de raserade murarna. I alla utgrävningar såg man att en del av den norra muren var intakt. Det tyder på att Rahabs (Rachavs) hus låg i den norra delen av staden, närmast bergen, se Jos 2:15.] Så folket ropade och (prästerna) blåste i shofarerna. Och det skedde när folket hörde ljudet av shofarerna att folket ropade med ett starkt (stort) rop (ett härskri) och murarna kom ner platt (ordagrant: murarna föll under sig själva), så att folket gick upp [vilket bekräftats av arkeologin], in i staden, varje man rakt framför sig, och de intog staden.
Jag såg bland bytet en fin mantel från Sinear [dessa fint broderade mantlar från Babylon (1 Mos 10:10) sveptes vid den här tiden över ena axeln med den andra änden över andra armen] och 200 shekel [omkring 2,5 kg] silver och en tunga (stav) av guld [kanske en skulptur eller en avlång guldtacka] med vikten 50 shekel [omkring 0,5 kg], då åtrådde [2 Mos 20:17] jag dem och tog dem. Och se, jag har gömt dem i marken mitt i mitt tält. Silvret ligger underst."
Josua sände budbärare och de sprang till tältet och se, det var gömt i tältet och silvret underst.
till kananéerna i öster och väster
och amoréerna
och hettiterna
och perisséerna
och jebusiterna i Bergsbygden
och hivéerna under Hebron i Mitspas land.
från de kala bergen som sträcker sig upp till Seir och ända till Baal Gad i Libanons dal under berget Hermon, och alla deras kungar tog han och han slog dem och dödade dem.
och Arava till Chinrots hav österut och till Aravas hav, Salthavet, österut vägen till Beit Hajeshimot åt söder under Pisgas sluttningar [5 Mos 34:1],
och gevaleernas land och hela Libanon mot soluppgången från Baal–Gad under berget Hermon till Chamats ingång,
Och Josua skrev dessa ord i boken med Guds undervisning (Torah), och han tog en stor sten och satte upp den där under eken vid Herrens (Jahves) helgedom.

Domarboken (9)

Adoni-Bezek sade då: "70 kungar som samlar mat under mitt bord [tigger] har sina tummar och stortår avhuggna. Som jag har gjort så har Gud (Elohim) återgäldat mig." [Frasen "samlar mat under mitt bord" syftar på att de tiggde. Dessa 70 tillfångatagna kungar som blivit stympade kunde inte annat än tigga vid deras fångvaktares bord.
    De hade förödmjukats och hölls vid liv av Adoni-Bezek bara för att visa på hans makt och ingjuta skräck.]
De förde honom till Jerusalem och han dog där. [Det är inte helt klart vilka "de" är, men troligtvis att det är simonierna som ligger bakom denna hämnd och för Adoni-Bezek till jebuserna i Jerusalem, dock verkar inte Gud tillåta att han hålls i Jerusalem på samma sätt för att ingjuta skräck i omgivningen, se även Matt 5:38, 39; Rom 12:19.]
Och Ehud gjorde ett tveeggat svärd för honom [sig själv eller för Eglon], en aln långt [45 cm], och han fäste det under sina kläder på sin högra sida. [Eftersom de flesta var högerhänta, såg det ut som om Ehud var obeväpnad eftersom han inte hade vapnet på sin vänstra sida. Vapnet behövde vara tillräckligt långt för att kunna döda Eglon, som var en stor man, och tillräckligt nätt för att kunna gömmas under kläderna.]
Moab kuvades den dagen under Israels hand och landet hade ro i 40 år.
Hon satt under Deboras palmträd (daddelpalm – hebr. tomer) mellan Rama [betyder: "höjd"] och Betel [betyder: "Guds hus"] i Efraims bergsbygd [1-2 mil norr om Jerusalem], och Israels söner kom upp till henne för juridiska beslut. [Deboras dubbla roll som profetissa och domare återkommer språkligt i att saker beskrivs i två. Texten nämner två höjder: Rama (profeten, domaren och prästen Samuels födelseplats) och Betel (där Jakob brottades med Gud). Efraim betyder "dubbelt fruktsam" och ordet för dadelpalm tomer delar rot med Tamar som födde tvillingar till Juda (1 Mos 38:27–30).]
[Temat med rädsla/fruktan genomsyrar hela berättelsen om Gideon. Skräcken som avspeglar sig i denna berättelse är en normal mänsklig rädsla som kan uppstå inför det okända eller när man har en utmaning framför sig. Men den måste övervinnas.] Herrens ängel kom till Ofra [på Jisreelslätten] och satte sig under terebinten som tillhörde aviesriten Joash. Gideon, hans son, höll just på att tröska vete i vinpressen för att gömma det från midjaniternas ansikte (så att de inte skulle se eller komma åt det). [En allmänt accepterad uppfattning är att Herrens ängel är Jesus preinkarnerad, dvs. Jesus som uppenbarar sig som en Herrens budbärare innan han tar mänsklig gestalt. Staden Ofra omnämns i samband med Jezereldalen och berget Tabor. Den verkar legat utsatt för angrepp mitt på slätten och identifieras ofta med dagens Afula. Gideon betyder "en som hugger ner", vilket är ett lämpligt namn med tanke på hans första uppdrag att riva ner baalsaltaret och asherahpålen, se vers 25.]
Och Gideon gick in och gjorde i ordning en killing och osyrade brödkakor av en efa mjöl, och köttet lade han i en korg och buljongen i en skål, och bar ut det till honom under terebinten och ställde fram det.
Och de tog folkets proviant i sina händer och sina shofarer, och han sände alla Israels män, varje man till sitt tält, men behöll de 300 starka (fasta, säkra, tappra) männen. Midjaniternas läger låg [på lägre höjd] under honom i dalen.
Och de stod (stilla) var och en på sin plats runtom lägret, och hela armén sprang och de ropade och flydde.
Och hennes far sade: "Jag tänkte verkligen att du hatar henne, därför gav jag henne till din kompanjon [som ansvarade för festligheterna kring bröllopet]. Är inte hennes yngre syster vackrare än hon? Ta henne [den yngre], jag ber dig, istället för henne [din hustru]."

Rut (1)

Herren ska belöna dig för vad du gjort! Ja, låt dina handlingar få full lön av Herren, Israels Gud, när du nu har kommit för att söka skydd under hans vingar."

1 Samuelsboken (12)

Och Eli välsignade Elkana och hans hustru och sade: "Herren (Jahve) ger dig säd med denna kvinna för det lån som blev utlånat till Herren (Jahve)." Och de gick till sitt eget hem.
Och Israels män gick ut från Mitspa och jagade filistéerna och slog dem tills de kom till Beit-Kar.
Och Saul dröjde i utkanten av Giva under granatäppelträden som är i Migron [betyder: "hög klippa"; låg nära Giva], och folket som var med honom var omkring 600 män,
Om de säger så här till oss: "Dröj till dess vi kommer till er [och dödar er], då ska vi stå still på en plats och inte gå upp till dem.
Och nu, vad är under din hand? Fem brödkakor? Ge dem i min hand eller det du har till hands." [David säger inte namnet på den kung som sänt honom. Det är inte Saul, utan himmelens Gud som är hans kung, se 1 Sam 8:7; 12:12; Ps 5:3; 20:10; 24:7–10; 29:10; 68:25; 145:1.]
Och prästen svarade David och sade: "Det finns inget vanligt bröd under min hand, utan det är heligt bröd [skådebrödet, se 2 Mos 25:23–30], bara om de unga männen har hållit sig borta (vaktat, bevarat sig) från kvinnor." [3 Mos 15:16–18]
David frågade Achimelech: "Finns det möjligen något svärd eller spjut här i din hand? Jag har varken mitt svärd eller mina vapen med mig, för det hastade med kungens ärende."
Och Saul hörde att David hade hittats och att männen var med honom. Saul satt nu i [sin hemstad, se 1 Sam 10:26] Giva under tamarisken på höjden (hebr. ramah) med spjutet i sin hand [som en spira], och alla hans tjänare stod runtomkring honom. [Saul utförde sina kungliga sysslor utomhus, vilket inte var ovanligt, se 1 Sam 14:2; Dom 4:5. Tamarisken växte i ökenlandskap och var en ovanlig syn i bergstrakten kring Giva. Kanske var detta en kultplats. Saul hade tidigare beordrat att David skulle dödas, se 1 Sam 19:1. När han nu får höra var David är går han igång och brister ut till alla sina män kring sig. Han kallar dem "Benjamins söner" vilket indikerar att han insatt personer från sin egen stam i ledande positioner. Han anspelar nu på deras lojalitet till sin stam och deras girighet.]
För om en man finner sin fiende, ska han låta honom gå därifrån oskadd? Därför ska Herren (Jahve) belöna dig med gott för det som du har gjort mot mig idag.
Och David hade sagt: "Helt fåfängt har jag vaktat allt som tillhör denne man i öknen så att ingenting fattades honom, allt som tillhör honom, och han har lönat mig med ont för det goda.
Och Saul sade: "Jag har syndat, återvänd min son David, för jag ska inte längre skada dig, eftersom mitt liv är dyrbart i dina ögon idag. Se jag har varit en dåre och misstagit mig storligen."
Och de tog deras ben och begravde dem under tamarisken i Javesh och fastade i sju dagar.

2 Samuelsboken (17)

Men han vägrade att vända åt sidan och Avner slog honom i buken (vid femte revbenet) med spetsen på sitt spjut, så att spjutet kom ut bakom honom och han föll där och dog på platsen. Och det skedde att de som kom till platsen där Asahel föll ner och dog, stod stilla.
Sedan sände Avner budbärare till David rakt ner och sade: "Vems är landet?" Och sade: "Skär ett förbund med mig och se, min hand ska vara med dig till att föra hela Israel till dig."
Jag ska bereda en plats åt mitt folk Israel
    och plantera det så att det får bo kvar och inte oroas mer.
Onda människor ska inte förtrycka det mer som förr,
Och det hände därefter att Ammons söners kung dog och Chanon hans son regerade i hans ställe. [Namnet Chanon betyder villkorslös nåd, vilket är ironiskt med tanke på hur han sedan behandlar Davids tjänare, se vers 4.]
Herren (Jahve) har låtit komma över dig Sauls hus blod, i vars ställe du har regerat, och Herren (Jahve) har gett kungariket i din son Avshaloms hand, och se du har fångats i din egen ondska eftersom du är en blodsman."
Det kan hända att Herren (Jahve) ska se på mina ögon och att Herren (Jahve) ska gengälda mig gott för hans förbannelse av mig idag."
Och Avshalom hade satt Amasa över hären istället för Joav. Amasa var son till en man vars namn var Itra, jisraeliten som gick in till Avigal, Nachash dotter, syster till Tseroja, Joavs mor.
Och Avshalom råkade hamna framför Davids tjänare. Och Avshalom red på sin mulåsna och mulåsnan gick in under de kraftiga grenarna på en terebint och hans huvud fastnade med ett stadigt grepp i terebinten och han blev hängande mellan himlarna och jorden och mulåsnan gick vidare. [Att han fastnar med huvudet i terebintens grenar beror förmodligen på hans väldiga hår som har trasslat in sig i grenarna. Se 2 Sam 14:26]
Och kungen blev mycket upprörd och gick upp i kammaren ovanpå porten och grät och när han gick sade han: "Min son Avshalom, min son, min son Avshalom! Om jag hade fått dö i ditt ställe Avshalom min son, min son!"
Och säg till Amasa: "Är du inte mitt ben och mitt kött? Må Gud (Elohim) göra så mot mig och mer därtill, om du inte blir ledare över armén inför mig oavbrutet i Joavs ställe."
Men Avishaj, Tserojas son svarade och sade: "Borde inte Shimi dödas för detta, eftersom han förbannade Herrens (Jahves) smorde?"
Han böjde himlarna (krökte universum) och kom ner,
    och han steg ner med mörka moln under sina fötter. [Det hebreiska ordet för "böjde" är nata som betyder att expandera och spänna ut. Bibeln beskriver hur himlarna och universum böjs/kröks. Här antyds att det verkar finnas fler än de tre rumsdimensionerna. I början på 1900-talet formulerade Einstein relativitetsteorin, med tiden som en fjärde dimension, vilket resulterar i "krökta rum". Här anar vi hur Gud kan stå utanför tiden och känna till början från slutet, och samtidigt finnas i tiden. Idag talar forskare ofta om tio dimensioner med bl.a. ljus, supergravitation, elektromagnetism, supersträngteori, osv.]
Du har berett plats för mina steg (utvidgat området under mig),
    mina anklar har inte gått ur led (mina fötter snubblade inte, tappade inte fotfästet).
    [Syftar på bilden av en hjort på smala bergsstigar.]
Jag förtärde dem och krossade dem, så att de inte kunde resa sig,
    de föll under mina fötter.
Du utrustade (gav, klädde) mig med kraft (styrka, mod) för striden (kriget),
    du fick de som reste sig upp mot mig att böja sig för mig.
Gud (El) [den sanne Guden],
    den som ger mig fullständig hämnd [plural],
    den som lägger folken under mig,
    

1 Kungaboken (42)

jag har verkligen (sannerligen) gett dig min ed i Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim) och sagt: Med säkerhet ska din son Salomo regera efter mig och han ska sitta på min tron i mitt ställe, jag ska verkställa (göra) detta redan idag."
Sedan ska ni komma upp efter honom och han ska komma och sitta på min tron, för han ska vara kung i mitt ställe och jag har utsett honom till att vara furste över Israel och över Juda."
Och kungen satte Benaja, Jehojadas son i hans ställe över hären och Tsadok, prästen satte kungen i Evjatars ställe.
Herre, min Gud, du har nu gjort din tjänare till kung efter min far David. Jag är bara ett barn [Salomo är omkring 20 år, men uttrycket syftar på att vara oerfaren och under upplärning], jag vet inte hur jag ska gå ut (börja) eller komma in (avsluta) [leda som kung].
Baana, Achilods son – i Taanach och Megiddo och hela Beit-Shean som ligger bredvid Tsaretan, mellan Jizreel från Beit-Shean till Avel-Mechola så långt som bortom Jokmeam;
Och Juda och Israel bodde i trygghet, varje man under sin vinstock och under sitt fikonträd, från Dan till Beer-Sheva, alla Salomos dagar.
Och Chiram, Tyros kung, sände sin tjänare till Salomo, för han hörde att de smort honom till kung efter hans far David, för han hade älskat David alla hans dagar.

Du vet hur David min far inte kunde bygga ett hus till Herren hans Guds (Jahve Elohims) namn för krigen som han hade på alla sidor, till dess Herren (Jahve) lade dem under hans fotsulor.
Och se, jag har för avsikt att bygga ett hus till Herren min Guds (Jahve Elohims) namn så som Herren min Gud (Jahve Elohim) talade till min far David och sade: "Din son, som jag ska sätta på din tron i ditt ställe, han ska bygga huset till mitt namn."
Och kalebasser (som avlånga knoppar) var under kanten på det runt om, runt det, 10 alnar omgav havet runt havet, kalebasserna var i två rader gjutna i ett stycke (med havet).
Och på sidorna, mellan hörnen, fanns [utsmyckningar av] lejon, oxar och keruber, och vid hörnen, både ovan och under lejonen och oxarna, fanns dekorerade hängande kransar (ordagrant: "kransar utformade hängande"). [Budordet att inte göra någon avbild (2 Mos 20:3–5) har genom alla tider präglat judisk konst. Det är lätt att särskilja judisk mosaik, utsmyckningar och mönster eftersom det aldrig avbildar människor eller djur. Istället är det ornament, blommor och växter. I instruktionerna för tabernaklet och dess inredning som Mose ger i 2 Mos 30:17 nämns inget om lejon och oxar för dessa ställ (se även vers 36). Det är möjligt att detta var Chirams idé. Salomo och hans rådgivare måste ha känt till budorden, men resonerade kanske att dessa fundament inte var föremål för egen tillbedjan och gav sitt godkännande. I 5 Mos 17:14–20 ges fem krav på en kung. Senare i hans liv gjorde Salomo tvärtom på flera av dessa punkter, se 1 Kung 11:1–12.]
Och varje ställ hade fyra hjul av brons och axlar av brons, och dess fyra hörn hade ett sidostycke under karet där sidostycket var gjutet med en krans på sidan av varje.
Och de fyra hjulen satt under sidolisterna, och hjulaxlarna var fästa i stativet, och varje hjul var 1.5 aln [68 cm].
och havet,
och de 12 oxarna under havet,
Och prästerna förde in Herrens (Jahves) förbundsark till sin plats, in i husets helgedom, till det allra Heligaste, under kerubernas vingar,
Och Herren (Jahve) har bekräftat sitt ord som han talade, och jag har rests upp i min far Davids ställe och sitter på Israels tron, som Herren (Jahve) talade (lovade), och har byggt huset till Herren (Jahve) Israels Guds (Elohims) namn.
och sade:
-
"Herre (Jahve) Israels Gud (Elohim) det finns ingen Gud (Elohim) lik dig i himlarna däruppe och på jorden längst ner, som håller (vaktar, skyddar, bevarar) förbund och nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) med dina tjänare, som vandrar inför ditt ansikte med hela sitt hjärta,
Och Salomo sov med sina fäder och blev begraven i sin far Davids stad, och Rechavam, hans son regerade i hans ställe.
Och han gick efter gudsmannen och fann honom sittande under en terebint, och han sade till honom: "Är du gudsmannen som kom från Juda?"
    Och han sade: "Det är jag."
Och dagarna som Jerovam regerade var 22 år, och han sov med sina fäder och Nadav, hans son regerade i hans ställe.
För de byggde även höga platser och aseror [pålar för avgudadyrkan] på varje hög kulle och under varje lummigt träd.
Och kung Rechavam gjorde (tillverkade) i deras ställe sköldar av brons och överlät dem i händerna på hövitsmannen för vakten som bevakade dörren till kungens hus.
Och Rechavam sov hos sina fäder och blev begravd i sin far Davids stad. Och hans mors [drottningmoderns] namn var Naama, ammonitiskan. Och Avijam, hans son regerade i hans ställe.
Och Avijam sov hos sina fäder och de begravde honom i hans far Davids stad. Och Asa, hans son regerade i hans ställe.
Och Asa sov hos sina fäder och blev begravd med sina fäder i sin far Davids stad. Och Jehoshafat, hans son regerade i hans ställe. [Israels, det norra rikets, tredje kung – Nadav (903-902 f.Kr.)]
Och i Asas Juda kungs tredje år, slog Baasha honom (Nadav) och regerade i hans ställe.
Och Baasha sov med sin fäder och han begravdes i Tirtsa, och Ela, hans son, regerade i hans ställe.
och Zimri gick och slog honom och dödade honom i det 27:e året som Asa var kung över Juda, och regerade i hans (Elas) ställe.
Och Omri sov med sina fäder och begravdes i Samarien, och Achav, hans son regerade i hans ställe.
medan han gick en dagsresa [2-4 mil] ut i öknen. Efter vandringen satte han sig under en ginstbuske och önskade sig döden: "Nu räcker det. Herre, ta mitt liv på en gång. Jag är inte bättre än mina fäder."
Han lade sig sedan ner och föll i sömn under ginstbusken. Plötsligt rörde en ängel (budbärare) vid honom och sade: "Sätt dig upp och ät."
Jehu, Nimsis son, ska du smörja till kung över Israel. Smörj också Elisha [som betyder "min Gud är frälsning"], Shafats son, från Avel Mechola [en stad i Jordandalen] till att bli profet och din efterträdare.
Och gör detta: Ta bort kungarna, var och en från sin plats och tillsätt guvernörer i deras ställe.
Och när kungen gick förbi ropade han till kungen och sade: "Din tjänare gick ut mitt i striden, och se en man avvek och förde en man till mig och sade: Håll (vakta, skydda, bevara) denna man. Om han saknas (försvinner) på något sätt, då ska ditt liv utkrävas för hans liv eller du ska betala en talent silver.
Och han sade till honom: "Så säger Herren (Jahve): Eftersom du har låtit gå ur din hand den man som jag har avskilt till fördärv, därför ska ditt liv tas för hans liv och ditt folk för hans folk."
Och Ahav talade med Navot och sade: "Ge mig din vingård så att jag kan ha den som trädgård till örter, eftersom den är nära mitt hus. Jag ska ge dig en bättre vingård istället eller om det är gott i dina ögon ska jag ge dig dess värde i silver."
Han svarade henne: "Eftersom jag talade med Navot, jizreliten, och sade till honom: Ge mig din vingård för silver [mynt] eller om det behagar dig, ska jag ge dig en annan vingård istället, och han svarade: Jag vill inte ge dig min vingård."
Och Achav sov med sina fäder och Achazijaho, hans son regerade i hans ställe.
Och Jehoshafat sov med sina fäder och blev begravd med sina fäder i sin far Davids stad, och Jehoram hans son regerade i hans ställe.

2 Kungaboken (40)

Så dog han i enlighet med Herrens (Jahves) ord som Elia hade talat. Och Jehoram började regera i hans ställe, i Jehorams, Jehoshafats sons andra år, eftersom han inte hade någon son.
Sedan tog han sin äldste son, som skulle regera i hans ställe och offrade honom som ett brännoffer på muren. Och det kom en stor vrede över Israel och de lämnade honom och återvände till sitt eget land.
Och det skedde på morgonen att han tog täcket och doppade det i vatten och bredde ut det över hans ansikte och han dog. Och Chazael regerade i hans ställe.
I hans dagar gjorde Edom uppror från under Juda hand och gjorde en kung över sig själva.
Och Edom gjorde uppror från under Juda hand till denna dag. Och Livna gjorde uppror vid samma tid.
Och Joram sov med sina fäder och begravdes i sin fader Davids stad. Och Achazjaho, hans son, regerade i hans ställe.
Och de skyndade sig och tog varje man sin mantel och lade den under honom överst på trappen och de blåste i shofaren och sade: "Jehu är kung!"
Och de gick in för att offra offer och brännoffer. Och Jehu hade utsett åt sig 80 män utanför och han sade: "Om någon av männen som jag för i era händer undkommer, ska hans liv utkrävas för honom."
Och Jehu sov med sina fäder och de begravde honom i Samarien. Och Jehoachaz, hans son regerade i hans ställe.
Och Jozachar, Shimats son och Jehozavad, Shomers son, hans tjänare slog honom och han dog. Och de begravde honom med hans fäder i Davids stad. Och Amatsja hans son regerade i hans ställe.
Och Herren (Jahve) gav Israel en frälsare så att de kunde gå ut från under araméernas hand, och Israels söner bodde i sina tält som tidigare.
Och Jehoachaz sov med sin fäder och han begravdes i Samarien, och Joash, hans son, regerade i hans ställe.
Och Chazael, Arams kung dog och Benhadad, hans son regerade i hans ställe.
Och Jehoash sov med sina fäder och blev begravd i Samarien med Israels kungar. Och Jerovam, hans son, regerade i hans ställe.
Och hela Juda folk tog Azarja [även kallad Ussia] som var 16 år och gjorde honom till kung i hans far Amatsjahos ställe.
Och Herren (Jahve) har inte uttalat att han vill utrota Israel från under himlarna och (därför) räddade han dem genom Jerovams hand, Joashs son.
Och Jerovam sov hos sina fäder med Israels kungar. Och Zecharja, hans son regerade i hans ställe.
Och Azarja sov hos sina fäder och de begravde honom i Davids stad. Och Jotam, hans son regerade i hans ställe.
Och Shallum, Javesh son konspirerade (anstiftade en sammansvärjning) mot honom och slog honom inför folket och dödade honom och regerade i hans ställe.
Och Menachem, Gadis son gick upp från Tirtsa och kom till Samarien och slog Shallum, Javeshs son i Samarien och dödade honom. Och han regerade i hans ställe.
Och Menachem sov med sina fäder och hans son Peqachja regerade i hans ställe.
Och mot honom sammansvor sig Peqach, hans härförare och slog honom i Samarien, i fästningen i kungens hus, med Argov och med Arje och med honom var 50 av gileaditernas män, och de dödade honom och han regerade i hans sälle.
Och Hosea, Elas son, gjorde en sammansvärjning mot Peqach, Remaljas son, och slog honom och dödade honom och regerade i hans ställe i det 20:e året till Jotam, Uzzijas (Ussias) son.
Och Jotam sov hos sina fäder och blev begravd med sina fäder i Davids stad. Och Achaz, hans son, regerade i hans ställe.
Och han offrade och tände offer på de höga platserna och på kullarna och under alla prunkande träd.
Och kung Achaz skar av (bröt i bitar) kanten på fundamentet och tog bort bäckenet från det, och han tog bort havet från kopparoxarna som var under det och ställde det på ett fundament (golv) av stenar.
Och Achaz sov med sina fäder och blev begravd med sina fäder i Davids stad. Och Hiskia, hans son, regerade i hans ställe.
Och det skedde eftersom Israels söner hade syndat mot Herren (Jahve) deras Gud (Elohim) som fört dem upp från Egyptens land från under faraos hand, Egyptens kung, och hade följt efter andra gudar,
Och de satte upp åt sig pelare och aseror [pålar för avgudadyrkan] på varje hög kulle och under varje lummigt träd,
Och Assyriens kung förde män
    från Babel
    och från Kota [stad i Babyon]
    och från Iva [okänd stad]
    och från Chamat [stad i centrala Syrien]
    och Sefarvajim [Sefarvim (betyder: "de två skrivarna") – stad i norra Syrien på östra sidan av Eufrat som Assyrien intagit]
och placerade dem i Samariens städer istället för Israels söner och de intog Samarien och bodde i dess städer.
Och det skedde när han tillbad i nisrochs hus, hans gud, att Adramelech och Saretser, hans söner, slog honom med svärdet och de flydde till Ararats land. Och hans son Esarchadon regerade i hans ställe.
Och Hiskia sov hos sina fäder och hans son Manasse regerade i hans ställe.
Och Manasse sov med sina fäder och blev begravd i trädgården till sitt eget hus, i Uzzas trädgård, och Amon hans son, regerade i hans ställe.
Men folket i landet slog alla dem som sammansvurit sig mot kung Amon och folket i landet gjorde Joshijaho hans son till kung i hans ställe.
Och han begravdes i sin grav i Uzzas trädgård och Joshijaho hans son regerade i hans ställe.
eftersom ni har övergett mig och har offrat till andra gudar, så att ni provocerat mig med alla era händers förehavanden, därför ska min vrede upptändas mot denna plats och den ska inte dämpas (släckas).
Och hans tjänare bar honom död i en vagn från Megiddo och förde honom till Jerusalem och begravde honom i hans egen grav. Och folket i landet tog Jehoachaz, Joshijahos son och smorde honom och gjorde honom till kung i hans fars ställe. [Bara tre kungar omnämns smörjas i Kungaböckerna: Salomo (1 Kung 1:45), Joash (2 Kung 11:12) och här Jehoachaz.]
Och farao Necho gjorde Eljaqim, Joshijahos son, till kung i Joshijahos hans fars ställe, och ändrade hans namn till Jehojaqim. Och han tog bort Jehoachaz och förde honom till Egypten och han dog där. [Eljaqim betyder "Gud (El) reser upp" och Jehojaqim betyder "Herren (Jahve) reser upp". Det är ingen större skillnad i namnets betydelse. Det var inte ovanligt att den makt som intog ett annat land även gav människor nya namn, se 1 Mos 41:45; Esra 5:14; Dan 1:7; 4:8; 2 Kung 24:17. Uppenbarligen gör Necho samma sak här.]
Och Jehojaqim sov med sina fäder och Jehojachin, hans son, regerade i hans ställe.
Och Babels kung gjorde Mattanja, hans (Jehojachins) fars bror till kung i hans ställe och ändrade hans namn till Tsidqijaho. [Jer 21:1]

1 Krönikeboken (16)

När Bela dog blev Jobab, Seras son, från Bosra, kung efter honom.
När Jobab dog blev Husham från temaneernas land kung efter honom.
När Husham dog blev Hadad, Bedads son, kung efter honom. Han slog midjaniterna på Moavs mark. Hans stad hette Avit.
När Hadad dog blev Samla från Masreka kung efter honom.
När Samla dog blev Saul från Rehobot vid floden kung efter honom.
När Saul dog blev Baal-Hanan, Akbors son, kung efter honom.
När Baal-Hanan dog blev Hadad kung efter honom. Hans stad hette Pai och hans hustru hette Mehetabel, dotter till Matred, som var dotter till Me-Sahab.
Men dessa som här är uppskrivna med namn kom i Juda kung Hiskias tid [715-687 f.Kr.] och förstörde deras tält och slog de meiniter som fanns där och utrotade dem så att de inte mer finns till. Sedan bosatte de sig i deras land, för där fanns bete för deras boskap.
Många hade blivit slagna, eftersom striden var från Gud. Sedan bosatte de sig i deras land och bodde där ända till fångenskapen.
bröt alla vapenföra män upp och tog Sauls och hans söners döda kroppar och förde dem till Jabesh. De begravde deras ben under terebinten i Jabesh och fastade sedan i sju dagar.
[I jämförelse med paralelltexten i 2 Sam 7 betonas hur varken David, Salomo eller någon av kungarna av hans släkt var den messianska kungen. När Messias tills sist kommer ska han vara en kung som David.] När David satt i sitt hus, sade han till profeten Natan: "Här bor jag i ett hus av cederträ, medan Herrens förbundsark står i ett tält."
Jag ska bereda en plats åt mitt folk Israel och plantera dem så att de får bo kvar där utan att oroas mer. Onda människor ska inte längre förtrycka dem som förr,
En tid därefter dog Nahash, ammoniternas kung, och hans son blev kung efter honom.
Så satt Salomo på Herrens tron som kung efter sin far David, och han blev framgångsrik. Hela Israel lydde honom.
Alla hövdingarna och hjältarna och dessutom alla kung Davids söner underordnade sig kung Salomo.
Han dog i en god ålder, mätt på att leva och mätt på rikedom och ära. Hans son Salomo blev kung efter honom.

2 Krönikeboken (28)

Salomo svarade Gud: "Du har visat min far David stor nåd och gjort mig till kung efter honom.
Runt omkring nertill fanns bilder som föreställde oxar, tio på varje aln, så att de omslöt havet runtom. Oxarna bildade två rader och var gjutna i ett stycke med det övriga.
Han gjorde också havet – det var bara ett – och de tolv oxarna under det.
Och prästerna bar in Herrens förbundsark till dess plats i husets kor, i det allra heligaste, till platsen under kerubernas vingar.
Och Herren har hållit det löfte han gav, för jag har kommit i min far Davids ställe och sitter nu på Israels tron, så som Herren lovade, och jag har byggt huset åt Herrens, Israels Guds, namn.
Och Salomo gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom i hans far Davids stad. Hans son Rehabeam blev kung efter honom.
I deras ställe lät kung Rehabeam göra sköldar av koppar, och dem lämnade han i förvar åt befälet för livvakterna som höll vakt vid ingången till kungapalatset.
Och Rehabeam gick till vila hos sina fäder och blev begravd i Davids stad. Hans son Abia blev kung efter honom.
[Asa regerade 911-870 f.Kr.] Abia gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom i Davids stad. Hans son Asa blev kung efter honom. under hans tid hade landet ro i tio år [fram till ca 900 f.Kr.].
[Regerade 873-849 f.Kr. i Juda (det södra riket).] Hans [Asas] son Joshafat [betyder: "Jahve dömmer"] blev kung efter honom [Asa]. Han stärkte sitt välde mot Israel
Joshafat gick till vila hos sina fäder och blev begravd hos sina fäder i Davids stad [Jerusalem]. Hans son Joram blev kung efter honom.
I hans tid avföll Edom från Juda välde och satte en egen kung över sig.
Så avföll Edom från Juda välde, och det har varit skilt därifrån ända till denna dag. Vid samma tid avföll också Livna [i Låglandet] från Jorams välde, därför att han hade övergett Herren, sina fäders Gud.
[Eftersom Elias profetior mestadels riktade sig till Israel (det norra riket) så citeras han inte så ofta i Krönikerböckerna – som fokuserar på Juda (det södra riket).] Och det kom ett brev till honom från profeten Elia där det stod:
-

Så säger Herren (Jahve), din fader Davids Gud (Elohim): Du har inte vandrat på din far Joshafats vägar eller på Juda kung Asas vägar,
[842 f.Kr.] Jerusalems invånare gjorde Ahasja, Jorams yngste son, till kung efter honom, för alla de äldre sönerna hade blivit dräpta av det rövarband som hade kommit med araberna till lägret. Så blev Ahasja, Jorams son, kung i Juda.
Vad beträffar Joashs söner och de många profetior som förkunnades mot honom och hur Guds hus återupprättades, det är skrivet i "Utläggning av Kungaboken". Hans son Amasja blev kung efter honom.
[Ussia regerar 52 år (783-742 f.Kr.)] Allt folket i Juda tog Ussia, som då var 16 år, och gjorde honom till kung i hans far Amasjas ställe.
Ussia gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom hos hans fäder på den gravmark som tillhörde kungarna, med tanke på att han hade varit spetälsk. Hans son Jotam blev kung efter honom.
Jotam gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom i Davids stad. Hans son Ahas blev kung efter honom.
Och han bar fram offer och tände offereld på höjderna och kullarna och under alla gröna träd.
Ahas gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom i Jerusalem inne i staden, för de lade honom inte i Israels kungars gravar. Hans son Hiskia blev kung efter honom.
Hiskia gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom på den plats där man går upp till Davids hus gravar. Hela Juda och Jerusalems invånare hedrade honom vid hans död. Hans son Manasse blev kung efter honom.
Manasse gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom där han bodde. Hans son Amon blev kung efter honom.
Men folket i landet dödade alla som hade sammansvurit sig mot kung Amon. Därefter gjorde folket i landet hans son Josia till kung efter honom.
De har övergett mig och tänt offereld åt andra gudar och väckt min vrede genom alla sina händers verk, därför ska min vrede utgjutas över denna plats och ska inte utsläckas.
[Johas regerar 3 månader 609 f.Kr.] Folket i landet tog Joahas, Josias son, och gjorde honom till kung i Jerusalem efter hans far.
Vad som mer finns att säga om Jehojaqim och om de avskyvärda ting han gjorde och vad som i övrigt blev funnet hos honom, det är skrivet i boken om Israels och Juda kungar. Hans son Jehojachin (Jojakin) blev kung efter honom.

Nehemja (1)

Jag fortsatte till Källporten och Kungsdammen, men mitt riddjur kunde inte ta sig fram där.

Ester (2)

Låt sedan den unga kvinna som behagar kungen bli drottning i Vastis ställe." Detta råd gillades av kungen och han gjorde så.
Kungen älskade Ester mer än (över) alla andra kvinnor och hon fick (fann) nåd (oförtjänt kärlek; favör) och nåd (barmhärtighet, omsorgsfull kärlek) inför honom, mer än alla jungfrur. [Två synonymer för nåd, hebr. chen följt av chesed, förstärker Esters utstrålning, som har sin källa från hennes gudstro.] Han satte den kungliga kronan på hennes huvud och gjorde henne till drottning i Vastis ställe.

Job (22)

Gud (Eloha) ska inte dra tillbaka sin vrede,
    under honom böjer sig (ödmjukas) Rahavs [Stolthetens – Leviatans] hjälpare.[Rahav betyder stolt och återkommer i Job 26:12. Ordet används som ett symboliskt namn för Leviatan, se Jes 51:9; Job 26:12; 41:24–25, men även senare också för Egypten, se Ps 87:4; Jes 30:7. Rahav beskriver ondskan och djävulen som Gud en dag kommer att straffa, se 1 Mos 3:14–15; Ps 74:13–14; Jes 27:1. Havet är ofta en symbol för folk och nationer i kaos och uppror, se Ps 46:4; Upp 13:1; 17:15, men Gud är den som skapar ordning, se 1 Mos 1:2.]
Även jag skulle kunna tala (hebr. davar) [mångordigt och elegant] som ni,
    om rollerna var ombytta (ordagrant: om era själar var i min själs ställe),
då skulle jag stapla (förena, binda ihop) prat (ord – hebr. milah) mot (över) er
    och jag skulle skaka mitt huvud mot (över) er [i hån, se Ps 22:8; Jes 37:22; Matt 27:39].
Skuggorna (de dödas andar – hebr. rafaim) grips av ångest,
    djupets vatten och de som bor däri.
Han binder upp vattnet i sina moln (mörka regnmoln – hebr. av)
    och låter inte skyn brista (klyvas, gå sönder) undertill (i/på botten).
I busksnåren skriar de, under nässlorna kurar de ihop sig (samlas de).
Som ett stort gap (genombrott, bräcka i en mur) anländer de, som ett oväder rullar de sig över mig.
låt tistlar växa istället för vete
    och skadlig vass istället för korn. Här slutar Jobs ord.
Han bryter mäktiga (kabir) i bitar utan undersökning
    och sätter andra i deras ställe.
Han slår de onda (moraliskt förfallna)
    på en öppen plats där man kan se.
Och han lockar dig från nödens mun,
    till en rymlig plats utan trångmål,
    med ditt bord fullt av fet aska (deshen) [Ordet är det ord som används om den feta askan som blir kvar på altaret efter ett offer. Här står det som ett bildligt uttryck för den finaste maten som Gud kan ge oss.]
Längta inte efter natten
    när människor stiger upp (lämnar, försvinner) från sina platser.
Med en blick, kuva allt högt (trycka ned alla högmodiga).
Slå ned de ogudaktiga på stället.
under lotusväxterna (lotusträden eller lotusblommorna) ligger han,
    skyddad (gömd) av rör och vass.
Vem har gett mig något som jag skulle betala tillbaka?
Allt under himlen tillhör mig!
[Följande tre verser beskriver hur Leviatan rör sig både på land och i vatten.]
Hans undersida har som skarpa lerskärvor,
    han gör spår i dyn som efter en trösksläde.

Psaltaren (22)

satte honom att styra (råda; ha auktoritet) över dina händers verk [din skapelse].
Allt har du lagt under hans fötter,
Hans mun är full av förbannelse (han åkallar onda krafter för att bringa olycka till hans fiender),
    av oärligheter (svek, falska löften) och hot (förtryck),
    under hans tunga [till en början dolt] finns [giftiga ord av] ondska och olycka. [Paulus citerar från denna vers i Rom 3:14, utifrån den grekiska översättningen. Där finns kopplingen till giftormen som har sitt gift i nacken.]
Han böjde himlarna (krökte universum) och kom ner,
    och han steg ner med mörka moln under sina fötter. [Det hebreiska ordet för "böjde" är nata som betyder att expandera och spänna ut. Bibeln beskriver hur himlarna och universum böjs/kröks. Här antyds att det verkar finnas fler än de tre rumsdimensionerna. I början på 1900-talet formulerade Einstein relativitetsteorin, med tiden som en fjärde dimension, vilket resulterar i "krökta rum". Här anar vi hur Gud kan stå utanför tiden och känna till början från slutet, och samtidigt finnas i tiden. Idag talar forskare ofta om tio dimensioner med bl.a. ljus, supergravitation, elektromagnetism, supersträngteori, osv.]
Du har berett plats för mina steg (utvidgat området under mig),
    mina anklar har inte gått ur led.
    [Syftar på bilden av en hjort på smala bergsstigar.]
Jag krossade dem, så de inte kunde resa sig,
    de föll under mina fötter.
Du utrustade (gav, klädde) mig med kraft (styrka, mod) för striden (kriget),
    du fick de som reste sig upp mot mig att böja sig för mig.
Gud (El) [den sanne Guden],
    den som ger mig fullständig hämnd [plural],
den som lägger folken under mina fötter,
De lönar gott med ont [Saul erkände att han behandlat David så, se 1 Sam 24:17],
    hela min inre varelse är övergiven (barnlös, i förtvivlan som en som förlorat sitt barn).
De som lönar gott med ont,
    anklagar (attackerar) mig, bara för att jag strävar efter (följer) det som är gott.
Dina pilar är vassa – folken faller inför dina fötter –
    de [sylvassa pilarna] träffar kungens fiender i hjärtat.
[Kungen tilltalas:]
Dina söner ska ta över i dina fäders steg (gå i fädernas fotspår);
    du ska insätta dem som ledare i landet.
Han lägger (talar – hebr. davar) [och genom hans ord tvingas] folk under oss,
    och hednafolk (länder) under våra fötter. [Det vanliga hebreiska ordet för tala (hebr. davar) används här. Ordet har att göra med kommunikation men har en bredare betydelse i att skapa och orsaka följdeffekter. En del ser att ordet här och i Ps 18:48 är en homonym – ett ord som stavas likadant men har en annan betydelse. Det kan vara så, men oavsett finns kopplingen till "att tala" i betydelsen att "regera". I Uppenbarelseboken har Jesus ett svärd i sin mun. Där och på flera ställen finns samma koppling mellan ord och makt, se Jes 2:3–4; Upp 1:16; 19:15. Den omedelbara kontexten och den troliga associationen för de som sjöng psalmen i templet är hur Gud var med israeliterna när de intog Kanaans land. Samtidigt pekar den hebreiska verbformen i dessa verser på något som sker nu men som kommer att fullbordas i framtiden.]
Jag ropade (höjde min röst i bön) till honom med min mun,
    och hans lov (upphöjande) var redan på min tunga.
Han ska betäcka dig med sina fjädrar,
    och under hans vingar finner du (ska du söka) tillflykt.
    [4 Mos 32:11; Jes 31:5; Matt 23:37; Luk 13:34]
Hans sanning (trofasthet, tillförlitlighet) är [ska vara din] sköld och skärm [en stor rektangulär täckande stridssköld].
Deras fiender förtryckte dem
    och de kuvades under deras händer.
Som tack för min kärlek är de mina fiender,
    men jag är ständigt bedjande (ordagrant: "jag är bön").
De har gett mig ont för gott,
    och hatar mig för min kärlek.
De har skärpt (vässat) sina tungor likt ormar,
    ormyngels gift är under deras läppar. Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Min nåd (omsorgsfulla kärlek),
    och min borg,
    mitt försvarstorn (värn; min fästning, säkra höjd),
    och min befriare,
    min sköld,
    honom, i vilken jag tar skydd,
    som kuvar folk under mig.
    [Varje rad i denna vers är ett attribut på Gud.]

Ordspråksboken (9)

Därför att de hatade kunskap
    och valde att inte frukta (att inte i vördnad tillbe) Herren (Jahve),
Den rättfärdige räddas från problem,
    syndaren drabbas i stället.
Lönar någon gott med ont,
    viker inte ondskan från hans hus.
Den onde blir till lösen för den rättfärdige,
    och den ogudaktige får ta den rättfärdiges plats [eftersom det onda de planerar mot de goda, drabbar dem själva].
För om du inte har medlen att betala,
    kommer de [indrivarna att även] ta ifrån dig sängen du ligger på.
Tre saker får jorden att darra,
    ja fyra som den inte kan uthärda:
    -
En tjänare som regerar. - En dåre när han har ätit sig mätt. -
En hatad (oälskad och frånstötande) kvinna som blir gift. - En tjänstekvinna som tränger undan frun (härskarinnan).

Predikaren (34)

[Vers 3–11 beskriver livets flyktighet. Genom att beskriva den mänskliga livscykeln, vattnets kretslopp och naturens gång, visar författaren hur lite individen kan påverka. Genom hela boken finns två perspektiv: under solen och under himlarna. I det första perspektivet "under solen" (dvs. rent mänskligt – utan Gud) är livet meningslöst. Men i det högre perspektivet "under himlarna" (när också Gud får finns med i ekvationen) finns det dock en mening, se Pred 3:1!] Vilken vinst har en man av allt sitt arbete
    som han arbetar med under solen?
Det som har varit är det som ska komma,
    och det som har gjorts är det som ska göras (igen),
    det finns ingenting nytt under solen.
Jag har ägnat mitt hjärta åt att leta efter och söka att förstå vad vishet är på alla områden som finns under himlarna. Det är en stor sak som Gud (Elohim) har gett till jordens söner (människosläktet) att förkovra sig i (ägna sig åt).
Jag har sett allt arbete som görs under solen, och se, detta är också fåfänglighet (tomhet; helt meningslöst) och ett jagande efter vind.
Jag sökte i mitt hjärta hur jag skulle kunna skämma bort mitt kött (min kropp) med vin, och mitt hjärta ledsagade sig självt med vishet om hur man håller fast vid dårskap, till dess jag såg vad som är bäst för människosläktets söner, vad de ska göra under himlarna de få dagarna av sina liv. [Besvikelse: frågan om livets mening kan inte tryckas ner med alkohol och droger.]
Sedan tittade jag på allt som mina händer hade gjort
    och arbetet som jag ägnat mig åt,
och se, detta är också fåfänglighet (tomhet; helt meningslöst) och ett jagande efter vind,
    och det fanns ingen vinning under solen. [Besvikelse: en människas arbete, livsverk och rikedom, ger inte heller varaktig tillfredsställelse med livet. Ordet glädje (hebr. simha, se vers 10) binder samman denna enhet med den tredje, se vers 2.]
Och jag hatade livet eftersom arbetet som görs under solen är smärtsamt för mig, för detta är fåfänglighet (tomhet; helt meningslöst) och ett jagande efter vind.
Och jag hatar allt mitt arbete som jag arbetar med under solen, eftersom jag ser att jag måste lämna det till en människa som ska komma efter mig,
och vem vet om han är en vis man eller en dåre? Oavsett kommer han att råda över allt arbete som jag har arbetat med och där jag har visat mig vis under solen. Detta är också fåfängt.
Därför vänder jag mig helt om för att få mitt hjärta att förtvivla om allt arbete som jag har arbetat med under solen.
Vad har en människa för allt sitt arbete och för sitt hjärtas strävan som han har arbetat med under solen?
[Vers 1–8 är en stor kiasm. Den inleds i vers 1 där två olika ord för tid används, en bestämd tid och ett intervall av tid. Vers 2–8 består av 14 stycken par. De 12 första är ordnade i ett fint kiastiskt mönster. Vers 2 börjar med det positiva (födas, plantera). Vers 3–4 vänder på det och börjar med det negativa (döda, bryta ner, gråta, sörja). I mitten speglas kiasmen. Vers 5–6 har den positiva komponenten först. Vers 7 speglar vers 2 och börjar då med den negativa komponenten (riva isär, vara tyst). Vers 8 avslutar med en egen kiasm som ramas in av älska/frid och centralt finns hata och föra krig. Den hör ihop med vers 1, och tillsammans ramar de in hela stycket. Nedan är det positiva ordet fetmarkerat.
    Att se kiasmen hjälper även i tolkning. En tid att "kasta bort" (hebr. shalach) stenar i vers 5 måste vara något positivt, och därför är troligaste tolkningen att det har att göra med att utvidga åkermark. Här finns även en kiasm i ordval, vers 6 slutar med samma hebreiska ord för att "kasta bort" och markerar att vers 5–6 hör ihop som en mindre enhet. Dock är betydelsen i vers 6 den negativa – att kasta bort något.]
-
Till allt finns
    en bestämd tidpunkt (avtalad, överenskommen tid),
    och en lämplig tid (period; säsong)
till allt behagligt (gott; alla glädjefyllda aktiviteter) under himlarna.
Dessutom såg jag under solen,
    på rättens plats – att ondskan var där,
    och på rättfärdighetens plats – att ondskan var där.
Igen såg jag (jag vände mig och såg på nytt) alla de våldsgärningar som ständigt sker under solen.
Jag ser tårarna hos dem som är förtryckta
    och de har ingen tröstare,
och vid sidan av deras förtryckare är kraft (makt),
    men de har ingen som tröstar dem,
Men bättre än dem båda
    är han som ännu inte har blivit (är ofödd),
som inte har sett ondskans arbete
    som görs under solen.
Igen såg jag (jag vände mig och såg på nytt) något som är fåfängligt under solen:
Jag betraktade allt levande som vandrar under solen med det andra barnet som står på sin plats.
Jag har sett något mycket ont och plågsamt (en sorglig ondska, vidrig sjukdom) under solen:
Rikedom samlad på hög för egen räkning, som blir sin ägares fördärv (olycka, undergång).
[Slutsats – gläd dig över vad Gud har gett dig.]
Skåda det som jag har sett: Det är gott, ja det är välgörande för en man att äta och dricka och njuta av allt sitt arbete, när han strävar under solen alla hans livsdagar som Gud (Elohim) har gett honom, för detta är hans del.
Det finns en ondska (olycka, orättvisa) som jag har sett (observerat) under solen [Pred 1:3], och den är tung [är vanlig förekommande; vilar tungt] över människan.
För vem vet vad som är gott för människan i hennes liv, alla dagar av hennes fåfänga liv som hon tillbringar som en skugga? [1 Krön 29:15; Ps 144:4; Job 8:9; 14:12] Vem kan tala om för en människa vad som ska komma efter henne under solen?
För som sprakandet av törnen under en gryta,
    så är dårens skratt. Detta är också fåfängt (tomhet; helt meningslöst).
Allt detta har jag sett, även mitt hjärta har prövat det, allt arbete som görs under solen, när människan råder över en annan människa till hans skada.
Så jag anbefaller glädje, att en människa inte har något bättre under solen än att äta och dricka och vara glad, och att detta ska vara med honom i hans arbete alla de dagar i hans liv som Gud (Elohim) har gett honom under solen.
sedan skådade jag allt Guds (Elohims) arbete som människan inte kan utforska, arbetet som görs under solen. För även om en människa arbetar och letar för att förstå ska hon ändå inte kunna finna det. Även om en vis man tänker att han ska känna till (vara intimt förtrogen med) det, ska det inte vara (är det inte) möjligt för honom att finna det.
Detta är en ondska i allt som görs under solen, att det oförutsedda händer (drabbar) alla. Ja även människosönernas hjärtan är fulla av ondska, och galenskap (dårskap) är i deras hjärtan medan de lever och därefter går de till döden.
Både deras kärlek och deras hat
    och deras avund har för länge sedan tynat bort,
inte heller har de längre någon del
    för alltid i de ting som görs under solen.
Njut av livet med hustrun som du älskar alla livets fåfänga dagar som han har gett dig under solen, alla dina fåfänga dagar, och (njut av livet) i ditt arbete som du arbetar med under solen. Det är din del i livet (din livslott).
Jag återvände och såg under solen
att det är inte de snabba som vinner loppet,
    inte hjältarna som vinner striden,
inte de visa som får bröd,
    inte de kloka som får rikedom,
    inte de skickliga som får nåd (oförtjänt kärlek).
Tid och tillfälle drabbar (sker) dem alla.
Detta har jag också sett som vishet under solen och det är stort för mig;
Det finns en ondska som jag har sett under solen,
    som ett misstag som fortgår från en härskare.

Höga Visan (4)

[Refräng 1 – återkommer i Höga V 8:3–4:]
Hans vänstra arm är under mitt huvud
    och hans högra arm omfamnar mig.
Dina läppar dryper av honung från en vaxkaka min brud,
    honung och mjölk är under din tunga.
    Doften av dina kläder är som doften från Libanon.
Åh, om hans vänstra arm var under mitt huvud [dvs. att de ligger ned],
    och hans högra hand omfamnade (rörde vid) mig.
[Bokens sjunde och sista enhet består av en serie av tal. Till skillnad från tidigare stycken som alltid börjat med älskarna på skilda håll för att sedan förenas, börjar denna med att de är tillsammans.] [Kören:] Vem är hon som kommer ur öknen,
    lutad mot sin älskade (raring)?
[Mannen:] under äppelträdet väckte jag dig,
    där var din mor i födslovåndor med dig,
    där var hon i födslovåndor och födde fram sitt barn.

Jesaja (33)

En man ska ta tag i sin bror i sin fars hus:
    "Du har en mantel, bli vår ledare
    och låt detta ruckel vara under din hand."
Och det ska ske att istället för sötsaker (färsk mat) ska det vara förruttnelse,
    och istället för gördlar trasor,
och istället för lockat hår skallighet,
    och istället för figursydda kläder hängande säcktyg,
    brännmärken istället för skönhet.
De kan inget göra förutom att huka (böja) sig under de fångna
    och falla under de döda (slagna). För allt detta är hans vrede inte bortvänd
    utan han sträcker fortfarande ut sin hand. [Detta är femte och sista gången denna refräng återkommer, se Jes 5:25; 9:12, 17, 21.]
Därför ska Herren Härskarornas Herre (Adonai Jahve Sebaot)
    sända magerhet bland hans feta,
och under hans härlighet ska det tändas en låga
    som en brinnande eld.
Sheol (underjorden, de dödas plats) därnere väcks upp (kommer i rörelse) för dig,
    för att möta dig när du kommer,
det väcker upp skuggorna (de dödas andar – hebr. refaim) – alla bockarna (jordens ledare),
    låter alla ländernas kungar stå upp från sina troner.
Din prakt är nedförd till Sheol (underjorden, de dödas plats),
    och larmet från dina psaltare,
maskarna är utströdda under dig [som en bädd],
    och larverna täcker dig.
Jorden är orenad av sina invånare,
    eftersom de har överträtt undervisningen,
kränkt förordningarna (saker inristat),
    brutit det eviga förbundet.
För Herrens (Jahves) hand ska vila på (över) detta berg,
    och Moab är nertrampat under honom,
    som halm trampas ner i dyngpölen (dyn; gödselpölen).
Och det hände när han tillbad i sin gud Nisrochs hus, att hans söner Adramelech och Saretser slog honom med svärd [detta skedde 681 f.Kr.], och de flydde till Ararats land. Och hans son Esarchadon regerade i hans ställe.
För jag är Herren, din Gud,
    Israels Helige, din Frälsare.
Jag gav Egypten [till Babylon] som lösen (betalning) för dig,
    Kush [nuvarande Etiopien/Sudan] och Seba [en provins i Etiopien] i utbyte för dig [för att du skulle bli fri].
Eftersom du är dyrbar i mina ögon,
    eftersom jag ärar dig och älskar dig,
därför ger jag människor i utbyte för dig,
    och andra nationer i utbyte mot ditt liv."
han är buren på axlarna, han bärs runt
    och ställs på sin plats och han står där,
han flyttar sig inte på egen hand från sin plats,
    när någon ropar till honom kan han inte svara och inte rädda från svårigheter.
Lyft upp era ögon till himlarna!
    Se på jorden därunder!
    [Både universum och jorden som verkar så stabil ska en dag förgås.]
För himlarna ska skingras som rök (upplösas, tunnas ut och försvinna),
    och jorden nötas ut (trasas sönder) som en klädnad,
    och dess invånare ska dö som myggor.
Men min frälsning ska förbli för evigt,
    min rättfärdighet ska inte brytas ner (upphävas).
Därför ska jag ge honom hans andel bland de mäktiga (som en kung) [i Gudsriket],
    och han ska få vara med och dela bytet med de mäktiga –
för han var beredd att dö,
    och blev räknad som en syndare (kriminell, brottsling),
när han bar (lyfte upp) mångas synd (skuld, straff),
    och medlade för överträdarna (bad för syndarna) [Luk 23:34].

Jesaja 53 – det förbjudna kapitlet
Ibland kallas Jesaja 53 för "det förbjudna kapitlet" eftersom det inte finns med i planen för sabbatens textläsning. På gudstjänsten under lördagsförmiddagen i synagogan läser man ett stycke från Moseböckerna (Torah-läsning) följt av ett avsnitt från profeterna (den sk. Haftarahläsningen). Detta är en tradition som funnits sedan länge. Torah-läsningen började under Esras tid medan Haftarah-läsningen kom till under mackabeertiden när grekerna förbjöd Torah-läsningen under några år. När Jesus i Matt 4:17 läser ett stycke från profeterna, är det just denna tradition som refereras till. Någon gång efter Jesu död och uppståndelse beslutades att utesluta detta stycke ur läsningen eftersom det orsakade "argumentation och stor förvirring". Idag läser man Jes 51:12–52:12 (48:e veckan – Shoftim) och veckan efter är det Jes 54:1–10 (49:e veckan – Ki Tetze), dvs man hoppar helt enkelt över Jes 52:13–53:12! ⓘ Mer om läsplaner inom judisk tradition

istället för törne ska cypresser växa upp
    och istället för nyponbuskar ska myrten växa upp.
Det ska vara som ett minnesmärke för Herren (Jahve),
    ett evigt tecken som inte ska huggas bort.
Ni som upptänder er själva bland terebinterna
    och under varje lövbärande träd,
som slaktar barnen i dalarna [barnoffer till Molok, se 3 Mos 18:21; 2 Kung 23:19; Jer 32:35],
    under klippornas klyftor.
Eftersom du har varit övergiven och hatad
    så att ingen har passerat (tagit vägen igenom) dig,
ska jag göra dig till en evig stolthet (excellens),
    en glädje från generation till generation.
[Vers 17–18 hör tematiskt ihop med vers 4–7.]
istället för brons ska jag ge dig guld
    och istället för järn ska jag ge dig silver
och istället för trä – brons
    och istället för sten – järn.
Jag ska också göra Shalom (frid, framgång, välgång) till din övervakare
    och Rättfärdighet till dina herrar ("slavdrivare").
stärka de som sörjer i Sion,
ge dem en huvudklädnad [vacker utsmyckad huvudbonad för fest och glädje]
    i stället för aska [som kastades på huvudet i tider av sorg],
glädjens olja
    i stället för sorg,
högtidskläder för lovprisning
    i stället för missmod (en tung ande).
De ska kallas rättfärdighetens terebinter [kraftigt tåligt träslag],
    planterade av Herren (Jahve) för att förhärliga honom. [I hebreiskan är det en ordlek mellan huvudklädnad (hebr. peer) och aska (hebr. efer). Båda orden har samma konsonanter men olika följd, och därmed olika vokaler. Ordet för huvudklädnad kommer från roten paar som betyder "att ära".]
istället för din skam – en dubbel del [av ära, arvslott, se Sak 9:12],
    istället för vanära ska de sjunga av glädje. [Alternativ översättning: För din skam var dubbel och det gladde dem (motståndarna som sa): "Förvirring är deras del".] Därför ska de i sitt land besitta dubbelt,
    evig glädje ska tillhöra dem.

Jeremia (17)

För sedan evig tid har jag brutit ditt ok
    och låtit dina bojor brista,
    och du sade: "Jag ska inte överträda."
Men på varje hög kulle
    och under varje lövat träd
    har du lutat dig bakåt och utövat prostitution.
    [Tillbett avgudar på kullarna, se 5 Mos 12:2; 1 Kung 14:13; 2 Kung 17:10; Jes 57:5; 65:7; Hes 6:12; 20:28; Hos 4:13.]
Och Herren (Jahve) sade till mig i kung Joshijahos dagar: Har du sett det som det avfallna Israel gör? Hon går upp på varje högt berg och under varje lövrikt träd och där ägnar hon sig åt prostitution.
Likväl, känn din synd
    som du har gjort mot Herren din Gud (Jahve Elohim)
när du har förskingrat dina vägar till främlingen
    under varje lövrikt träd, men inte har lyssnat till min röst,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Och det ska ske eftersom ni säger: Varför har Herren vår Gud (Jahve Elohim) gjort allt detta mot oss? Och du ska säga till dem: Så som ni har övergett mig och tjänat främmande gudar i landet, så ska ni tjäna främlingar i ett land som inte är ert.
[Här skiftar språket till arameiska.] Så ska ni säga dem: Dessa gudar
    gjorde inte (aram. la´avadu) himlar och jord.
    Försvinna (aram. je´vadul) från jorden och från under himlarna ska
dessa [avgudar].
-
[Det är den enda arameiska versen i hela Jeremia vilket gör att den står ut (arameisk text förekommer annars på följande ställen i GT: Esra 4:8–6:18; 7:12–26; Dan 2:4–7:28). Denna vers är den centrala och klimax i kontrasten mellan Herren och avgudar i vers 2–16. Gud är den levande guden (vers 10) som skapat jorden och himlarna (vers 12). Den är också strukturerad som en kiasm där centralt även en arameisk ordlek förstärker strukturen. Centralt står de två verben som beskriver hur dessa avgudar inte har gjort någonting och de kommer att försvinna.]
Ska ondska belönas med gott? För de har grävt en grop för min själ. Kom ihåg hur jag stod inför ditt ansikte för att tala gott till dem, till att vända bort din vrede från dem.
Så säger Herren (Jahve) till Shallum, Joshijahos son, Juda kung som regerade i Joshijahos sin fars ställe och som gick ut från denna plats: Han ska inte mer återvända hit,
Gå och berätta för Chananja och säg: Du har brutit sönder träoket men i dess ställe ska du göra ett ok av järn.
eftersom de inte har lyssnat till mina ord, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), som jag har sänt till dem genom mina tjänare profeterna, sänt dem i tid och ofta, men ni har inte lyssnat, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Herren (Jahve) har gjort dig till präst i prästen Jehojadas ställe, så att det ska finnas ämbetsmän i Herrens (Jahves) hus till varje man som är galen och gör sig själv till en profet, för att du ska kunna sätta honom i stocken och vid skampålen.
Och Tsidqijaho, Joshiijahos son, regerade som kung istället för Konjaho, Jehojaqims son, som Nebukadnessar, Babels kung gjorde till kung i Juda land.
"Min herre och konung. [Vet du vad några av hovmännen har gjort?] Dessa män har gjort något ont mot profeten Jeremia. De har kastat honom i vattencisternen och lämnat honom att dö där av hunger nu när det inte längre finns något bröd i staden [på grund av babyloniernas belägring av Jerusalem]."
Så Eved-Melech tog med sig männen men gick först in i kungens hus till ett rum [förråd] under skattkammaren. Där tog han några trasor och gamla utslitna kläder och firade ner dem till Jeremia i brunnen med rep.
Nubiern Eved-Melech ropade till Jeremia: "Lägg trasorna och kläderna i armhålorna [som vaddering och skydd] under repen!"
    Jeremia gjorde som han blivit tillsagd,
Alla som har funnit dem har slukat dem, och deras motståndare säger: "Vi är inte skyldiga," eftersom de har syndat mot Herren (Jahve), rättfärdighetens hem, och deras fäders längtan, Herren (Jahve).
De två pelarna, det enda havet och de tolv kopparoxarna under fundamenten som Salomo hade gjort till Herrens (Jahves) hus, kopparen från alla dessa redskap hade ingen (saknade) [uppmätt] vikt.

Klagovisorna (2)

Att krossa under sina fötter
    alla fångar i landet,
Du ska jaga dem i brinnande vrede och förgöra dem,
    så att de inte finns under Herrens (Jahves) himmel. [Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – Tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Orden "Du ska vedergälla", "ge dem" och "Du ska jaga dem" börjar med denna bokstav.]

Hesekiel (22)

Och deras händer var som en människas hand under deras vingar på deras fyra sidor. Och deras ansikten och deras vingar var på dem fyra.
Och under det utspända (det utsträckta välvda fästet, expansionen) var deras vingar sträckta mot varandra (tillsammans; ordagrant: "en kvinna till hennes syster"), en hade två som täckte och en hade två som täckte deras kroppar. [Se även vers 11.]
Då sade han till mig: "Se jag har gett dig kodynga istället för mänsklig dynga (avföring) och du ska grädda ditt bröd över det."
Och ni ska veta att jag är Herren (Jahve) när deras slagna ska finnas bland deras avgudar runtomkring deras altaren på varje hög kulle, på alla bergstoppar och under varje lövträd och under varje tjock terebint, platserna där de offrar söt arom till sina avgudar.
Och han talade till mannen klädd i linne och sade: Gå in mellan hjulen under keruben och fyll båda dina händer med glödande kol från mellan keruberna och kasta det mot staden. Och han gick framför mina ögon.
Och där visade sig i keruberna formen av en manshand under deras vingar.
Detta är de levande varelserna som jag såg under Israels Gud (Elohim) vid floden Kevar, och jag visste att de var keruber.
Var och en hade fyra ansikten vardera och var och en fyra vingar, och det som liknade en människas hand var under deras vingar.
Du kvinna som begår äktenskapsbrott och tar främlingar istället för din make,
Och det växte och blev en utbredd vinstock med låg höjd vars klängen kunde vända sig mot honom och dess rötter var under honom. Så blev det en vinstock och fick grenar och skickade ut kvistar.
I bergen på Israels höjder ska jag plantera den och den ska få grenar och bära frukt och bli en ståtlig ceder. Och under den ska alla fåglar av alla sorter (bokstavligt vingar) bo i dess skugga och i dess grenar ska de bo.
Och jag ska få er att gå under staven och jag ska föra in er i förbundets band. [Att gå under staven hör ihop med herden vars stav leder fåren.]
Och Ohola agerade som sköka när hon var min, och hon var förtjust i sina älskare, Assyriens krigare,
Ta det utvalda av flocken
    och stapla veden under den,
låt den koka ordentligt
    så att dess ben också sjuder i dess mitt.
Alla himlarnas fåglar
    bygger sina bon i dess grenar
och alla fältets djur
    leder in sina ungar under dess grenar
och i dess skugga
    vistas alla stora folkslag.
     [Människor i ett rike liknas vid fåglar och djur, se Hes 17:23; Dan 4:12‑21; Matt 13:32.]
Och de som är underlägsna (sämre än) de oomskurna ska inte ligga bland de mäktiga som har gått ner till Sheol (underjorden, de dödas plats) med sina stridsvapen, vars svärd ligger under deras huvuden och vars synder är på deras ben, eftersom de mäktigas terror var i de levandes land.

Och landet som var öde ska bli brukat (plöjt) där det var öde för ögonen på alla som passerade.
Förgårdens mur var som bredast mot öster, och där låg tempelkamrar mitt emot tempelgården och även mitt emot tempelbyggnaden.
Runt omkring dem gick en mur, runt omkring alla fyra, och nertill i muren runt omkring hade man inrättat eldstäder för kokning.
Sedan förde han [ängeln som ledde Hesekiel] mig tillbaka till templets ingång. Då såg jag att vatten (dubbla vatten) rann fram under tröskeln och rinna österut, för templets framsida låg på östra sidan. Vattnet kom från den högra sidan av templet och rann på den södra sidan av altaret. [Upp 22:1]

Daniel (7)

Dess lövverk var vackert. Det bar rikligt med frukt, tillräckligt med föda för alla. Markens djur (djuren på fältet) fann skugga under det, och himmelens fåglar byggde bo bland grenarna. Allt levande (allt kött) fick sin föda från det.
Han sade med hög röst [med stor kraft]:
'Hugg ner trädet och skär av grenarna,
    rensa bort lövverket och sprid ut (kasta bort) frukten.
Låt djuren [som haft skydd] under trädet fly bort, och fåglarna lämna grenarna,
    
vars lövverk var vackert och hade så mycket frukt att det räckte till föda för alla, under vilket markens djur bodde och i vars grenar himlens fåglar hade sina bon –
Sedan ska riket
    och väldet
    och makten över rikena under himlen
    ges till det folk som är den Högstes (Elionins) heliga.
Hans rike är ett evigt rike, och alla härskare ska tjäna och lyda dem."
[Denna seger gjorde att geten tog baggens plats.] Bocken blev ännu större (agerade ännu mer arrogant), men när den stod på höjden av sin makt bröts det stora hornet av. Fyra andra [horn] växte fram i dess ställe, mot himlens fyra väderstreck. [De fyra framträdande hornen refererar till Alexander den stores efterträdare. Efter hans död 323 f.Kr. delades riket under en tjugoårsperiod med många stridigheter bland fyra av hans generaler. Kassandros, tog Makedonien och Grekland; Lysimachos, tog Trakien och mindre Asien; Seleukos, tog Syrien och området åt öster; och Ptolemaios, tog Egypten och Israel.]
Hornet som bröts av och de fyra andra som växte fram i dess ställe [Dan 8:8] betyder att fyra riken ska uppstå ur hans folk, men de ska inte ha hans [den första kungen, Alexander den stores] styrka.
Han höll sina ord som han hade talat mot oss och våra ledare som styrde över oss. [Ordagrant 'domare som dömde oss', men syftar troligen på alla ledare, se vers 6, som medvetet hade lett folket bort från Gud.] Herren lät en stor olycka (denna ondska, lidande) [den pågående exilen] komma över oss. Inget liknande har skett under himlen som det som har hänt med Jerusalem. [Jer 35:17; 36:31]

Hosea (2)

[Vers 12a–13 formar en kiasm som ramas in av trä och "under träd":]
Mitt folk söker råd i sitt trä [snidade avgudar i trä, se Jes 44:15 eller en asherahpåle, se Jes 17:8]
och deras stavar förkunnar för dem [uttryck för olika spådomskonster],
för skökoanden har fått dem att ta miste
och de har gått bort från att underordna sig deras Gud (Elohim).
De offrar på bergstoppar och offrar på kullarna, under ekar och popplar och terebinter
eftersom deras skugga är bra.

Kvinnor

Därför har dina döttrar blivit prostituerade
    och dina sonhustrur begått äktenskapsbrott.

Joel (1)

Grödan skrumpnar ihop
    under sina smutsiga jordkokor,
ladorna är öde,
    spannmålsmagasinen är nedrivna,
    eftersom skörden har vittrat bort.

Amos (2)

Likväl fördärvade jag amoréerna framför dem,
    som var högresta som de höga cedrarna och han var stark som ekarna.
Likväl fördärvade jag hans frukt ovanifrån och hans rötter underifrån.
Se, Jag ska låta det knaka under er,
    som en vagn knakar när den är full av kärvar (överlastad).

Obadja (1)

Alla sammansvärjningens män förde dig till gränsen,
    männen som hade fred med dig har bedragit dig och besegrat dig.
De som åt ditt bröd
    lade ut en snara under dig
    i vilken det inte finns någon urskiljning.
    [Alla som hamnar i snaran fångas av den.]

Jona (1)

Jona gick ut ur staden [utan att svara Gud] och stannade öster om den och byggde sig ett solskydd [hebr. sukka, temporär hydda med kvistar och blad, se även Jes 1:8; 4:6]. Där satte han sig i skuggan för att se vad som skulle hända med staden [Nineve]. [Hebreiska ordet för öster, kedem, är ett rikt ord som också har betydelsen att fundera, göra bokslut bakåt och ha visioner framåt. Här antyder det att Jona inte bara satt öster om staden utan också begrundade både det som skett och funderade på det som skulle ske.]

Mika (3)

Och bergen ska smälta under honom
    och dalarna ska bli kluvna
som vax inför elden,
    som vatten som hälls ner i djupa hålor.
Var och en ska sitta under sin vinstock
    och sitt fikonträd
och ingen ska skrämma dem,
    för Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) har talat [så har han sagt – därför kommer det att ske].

Habackuk (2)

Jag ser Koshans tält under hemsökelse,
    förhängena i Midjans land fladdrar.
Jag hör [Gud tala, se vers 2], och min kropp skakar (jag blir illamående),
    mina läppar darrar vid ljudet,
    mina ben ruttnar (ordet betyder även reumatism)
och jag skakar där jag står. Jag ska ändå vila (vara i ro – hebr. nuach; snarlikt Noas namn, se även 1 Mos 8:4) på olyckans dag
    när han [babylonierna] kommer över folket [israeliterna] som han invaderar.

Sefanja (1)

Detta är lönen för deras stolthet,
    för de har hånat och trängt Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) folk.

Sakarja (5)

På den dagen, förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), ska varje man bjuda in sin granne att sitta under sin vinstock och under fikonträdet.' "
Tala sedan till honom och säg: "Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot); Se, en man vars namn är Rotskottet ska skjuta upp från hans plats och bygga Herrens (Jahves) tempel. [Jes 53:2]
På den dagen ska jag göra Juda ledare som en gryta över elden i skogen (som vållar skogsbrand) och som en brinnande fackla bland kärvar, och de ska uppsluka alla folk runtomkring, vid sin högra och vid sin vänstra, och Jerusalem ska åter bli bebott på hennes egen plats i Jerusalem.
Hela landet ska vändas som Arava från Geva [10 km nördöst om Jerusalem] till Rimmon [drygt 5 mil] söder om Jerusalem. Hon [Jerusalem] ska lyftas upp och bli bebodd på hennes plats, från Benjamins port till platsen för den första porten till Hörnporten och från Hananeltornet till kungens vinpress.

Malaki (1)

Ni ska trampa ner de laglösa, för de ska vara som aska under sulorna på era fötter på den dag då jag gör detta, säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.