0259 – אֶחָד (echad)

första, en, ett


Typ: H:A
Hebreiska: אֶחָד (echad)
Ursprung: a numeral from H258 (אָחַד)
Användning: 970 ggr i GT

Engelsk översättning

one
a, alike, alone, altogether, and, any(-thing), apiece, a certain, (dai-) ly, each (one), [phrase] el

Engelsk beskrivning

1) one (number)
1a) one (number)
1b) each, every
1c) a certain
1d) an (indefinite article)
1e) only, once, once for all
1f) one...another, the one...the other, one after another, one by one
1g) first
1h) eleven (in combination), eleventh (ordinal)


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (970 st)


Gud kallade ljuset dag och mörkret kallade han natt. Det blev kväll och det blev morgon – dag ett (hebr. jom echad). [Frasen "det blev kväll och det blev morgon" återkommer de första sex dagarna, se end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 8, end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>13, end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>19, end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>23, end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>31. När den första dagen beskrivs används grundtalet "ett" (hebr. echad), inte ordningstalet "första" (hebr. rishon). Anledningen kan vara att indikera att det är här tiden startar. Inom judendomen räknas en dag från kvällen till nästa kväll. Rabbiner lär att anledningen är för att Gud vill att dagen ska börja med vila, inte arbete (end='' data-verseend='3' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 2:1‑3). En annan aspekt är att dagen börjar i mörker, men slutar i ljus! Det hebreiska ordet dag kan också beskriva ett större tidsintervall, men eftersom uttrycket "kväll och morgon" används (som är ett s.k. polar-merismos) betonas troligtvis att tidsperioden verkligen är en dag, se även end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Mos 20:11. Det ska dock noteras att solen och månen, som har uppgiften att markera dagar och tid, först får den uppgiften den fjärde dagen, se end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 14. Inget tidsintervall anges heller från det att universum skapas i begynnelsen i end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 1 fram till den första dagen.]
Gud sade: "Låt vattnet under himlarna samlas till en plats, och låt torr mark bli synlig (framträda)", och det skedde så.

Den första heter Pishon [betyder tillväxt],
    det är den som flyter runt hela landet Havia, där det finns guld,
Herren Gud (Jahve Elohim) lät en tung sömn falla över Adam, och medan han sov tog han ett av hans revben från hans sida och fyllde platsen med kött.
Därför ska en man lämna sin far och mor ["lösa upp" sitt ekonomiska och känslomässiga beroende till dem] och hålla sig till (ansluta sig till, bli sammanförd med) sin hustru (kvinna), och de ska bli ett kött [en förenad kropp – en ny familjeenhet]. [Jesus citerar denna vers när han talar om Guds plan för äktenskapet, se end='' data-verseend='5' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 19:4‑5. Äktenskapet är av Gud ämnat för en man och en kvinna – från två olika familjer – för hela livet. Texten beskriver något som upplöses, förenas och får publikt erkännande. Att lämna (hebr. azab) och att hålla fast (hebr. dabaq) är termer som ofta används vid förbund, se end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>5 Mos 28:20; end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Hos 4:10. Äktenskapet är inte bara en privat angelägenhet utan en institution som också involverar omgivningen. Ceremonier, ringar och löften inför vittnen är viktiga beståndsdelar i ett bröllop.
    I denna kultur var det, liksom i de flesta andra genom historien, kvinnan som lämnade sin familj och rent fysiskt flyttade till mannens hus (ofta i anslutning till hans familj och hans släktingar). Denna bibeltext visar på Guds sätt att se på ansvarstagande. Mannen, som historiskt sett ofta haft fördelar och privilegier i samhället, uppmanas här därför, genom Mose, att lämna det som varit bakom – hans fru ska bli hans närmaste släkting och de ska bilda en helt ny familj.]
Herren Gud (Jahve Elohim) sade: "Människan har blivit som en av oss, så hon förstår (kan skilja mellan) gott och ont (välsignelse och förbannelse). Låt henne inte räcka ut sin hand och äta från livets träd och leva i evighet ..." [Meningen avslutas inte den är en s.k. aposiopesis som visar på Guds djupa känslomässiga engagemang. Vad skulle hända om människan nu fick leva i evighet i synd och sjukdom? Detta går inte att uttrycka i ord.]
Lemech tog sig två hustrur, den ena hette Ada och den andra hette Tsilla. [Namnet Ada härrör troligtvis från adi som betyder ornament och Tsilla med hebreiska sel (skugga), sil (plinga/ljuda) eller silsul (cymbal). Kanske förknippades de båda med skönhet och sång, se end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Höga v 2:14.]
Vattnet fortsatte hela tiden att minska fram till den tionde månaden. På den första dagen i den tionde månaden blev bergens toppar synliga.
Det år Noa blev 601 år, på första dagen i första månaden, hade vattnet torkat bort från jorden. Noa tog bort taket från arken och såg att marken nästan hade torkat upp.
Till Ever föddes två söner:
Namnet på den ena var Peleg [snarlikt ordet för "delad"], för under hans dagar delades (hebr. pilag) jorden, och hans bror hette Joktan. [Pelegs fortsatta släktled fortsätter i end='' data-verseend='26' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 11:16‑26 och leder fram till Abrahams far Tera. Peleg betyder delning. Det skulle mycket väl kunna vara så att det som står här att jorden delades under hans dagar kan syfta på uppdelningen av Pangea i de olika kontinenterna med hav emellan, som vi känner dem idag. I så fall inträffade denna delning ungefär 100 år efter floden. Se även slutet på end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 32.]
Hela jorden (världen) talade ett gemensamt språk och man uttryckte sig på samma sätt (hade ett gemensamt språk för både tal och skrift).
Herren sade: "Folket är helt enat och de talar alla ett och samma språk. Detta är bara början på vad de kommer att göra [som går emot min vilja]. Ingenting de beslutar sig för att göra kommer att vara omöjligt för dem. [Det finns inga gränser för hur långt de kommer att fortsätta i sin synd.]
Och de svarade: "Flytta på dig" och de sade: "Dessa kom hit på genomresa och han [Lot] vill vara domare! Nu ska vi behandla dig värre än dem." Och de pressade sig hårt mot mannen, mot Lot, och kom nära för att bryta sönder dörren.
Och vattnet i skinnet tog slut och hon övergav barnet under en tamariskbuske.
Han (Gud) sade: "Ta nu din son, din ende son som du älskar, Isak, och gå till Morias land och offra honom där som ett brännoffer till mig, på ett berg som jag ska berätta för dig om. [I den här versen används ordet ahava för första gången i GT. Ahava betyder att älska eller kärlek. Det är signifikativt att på samma sätt som Abraham älskar Isak, är Jesus Guds älskade Son. Hela detta kapitel är en bild på hur Gud kommer att offra Jesus för hela mänskligheten. In i minsta detalj ser vi här många förebilder till det som kommer ske längre fram. Gud bevisade sin kärlek till oss att han utgav sin ende Son. Faktum är att här finns en viktig förutsättning för fortsättningen på det förbund som Gud ingick med Abraham i end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 15. Om Abraham är villig att offra sin son är Gud beredd att göra samma sak, vilket också sker 2000 år senare. I ett blodsförbund måste båda parter vara villiga till samma uppoffringar för varandra.]
Avimelech sade: "Vad är det du har gjort mot oss? En av vårt folk kunde enkelt ha legat med din hustru och du skulle ha dragit skuld över oss."
Och Esau sade till sin far: "Har du inte någon välsignelse min far? Välsigna mig, även mig, min far." Och Esau lyfte upp sin röst och grät.
och stanna hos honom några dagar till dess din brors raseri har lagt sig,
till dess hans vrede har vänts bort från dig, och han glömmer det som du har gjort mot honom. Sedan ska jag sända och hämta dig därifrån, varför skulle jag berövas er båda på samma dag?"
Så Jakob tjänade sju år för Rakel, men han upplevde de som bara några få dagar på grund av den kärlek han hade till henne.
Och han sade: "Om Esau kommer till det ena lägret och slår det, då kan det andra lägret som är kvar fly."
Samma natt steg Jakob upp och tog sina två hustrur, sina två slavinnor, och sina elva söner och gick över Jabbok vid vadstället.
Och han sade till honom: "Min herre vet att barnen är späda och att flockarna och hjordarna som ger di är viktiga för mig, och om vi driver dem för hårt en dag kan hela flocken dö.
sedan kan vi ge våra döttrar till er och vi kan ta era döttrar till oss och vi kan bo tillsammans med er och vi kan bli ett folk.
Bara på det villkoret ska männen samtycka med oss (bo med oss), att vi blir ett folk, om varje man bland oss blir omskuren som de är omskurna.
Han drömde en annan dröm och berättade den för sina bröder och sade: "Se, jag har haft ännu en dröm och solen och månen och 11 stjärnor böjde sig ner inför mig."
Kom nu och låt oss döda honom och kasta honom i en av brunnarna, sedan säger vi att ett rovdjur slukade honom, så får vi se vad det blir av hans drömmar."
En natt hade de båda – munskänken och bagaren hos kungen i Egypten som satt fängslade – var sin dröm. Var och en med sin egen uttydning (betydelse).
Han sov och drömde en andra gång. Se, sju stjälkar med säd sköt upp, frodiga och välmatade.
Vi båda drömde en dröm samma natt, men drömmarna hade olika betydelser.
Jag såg i min dröm sju stjälkar med säd skjuta upp, frodiga och välmatade.
Josef sade till farao: "Faraos dröm är en. [De två drömmarna hör ihop.] Gud har [profetiskt] uppenbarat för farao vad han ska göra.
De sju välgödda och feta korna är sju år och de sju frodiga och välmatade stjälkarna är sju år. Drömmen är en (och densamma).
Vi är alla en mans söner, vi är ärliga män, dina tjänare är inte några spioner."
De sade: "Vi dina tjänare är tolv bröder, söner till en man i Kanaans land, vår yngste är hos sin far och en finns inte längre."
Sänd en av er och låt honom hämta er bror och ni ska vara bundna för att era ord ska prövas, huruvida det är sanning i er, annars, så sant farao lever, är ni verkligen spioner."
om ni är ärliga män, låt en av era bröder vara bunden i fängelset, men gå ni och ta med er säd för hungersnöden i era hus,
När en av dem öppnade sin säck på rastplatsen för att utfodra sin åsna, upptäckte han sina pengar och se, de låg överst i säcken.
Vi är tolv bröder, söner till vår far, en finns inte och den yngste är hos sin far de här dagarna, i Kanaans land.
Mannen, herren i landet sade till oss, härigenom ska jag veta att ni är ärliga män, lämna en av era bröder hos mig och ta med er säd för hungersnöden i era hus och gå er väg.
och den ene har gått ifrån mig' och han sade: 'Han har säkert slitits i stycken och jag har inte sett honom sedan dess,
Jag ger dig nu, utöver vad dina bröder får, en bergsrygg (sluttning eller staden Shechem) som jag tagit från amoreerna med svärd och båge." [Hebr. shekhem kan syfta på en bergsrygg, sluttning eller även staden Shechem. Han kan referera till marken han köpte, se end='' data-verseend='19' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 33:18‑19, men eftersom en strid nämns talar det för att det är händelserna i end='' data-verseend='29' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 34:25‑29 som åsyftas. Josef begravdes senare i Shechem, se end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jos 24:32.]

Tolv eller tretton stammar?
Josefs söner, Efraim och Manasse, adopteras av Jakob (end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 5), så totalt blir det som om Israel hade 14 söner! När landet senare fördelas får Josef inget landområde, istället är det Manasse och Efraim som tilldelas land, och Josef ersätts alltså av sina söner. Här finns en förebild på hur Jesus återlöser två folk (judar och hedningar) och låter dessa två folk ta hans plats som ett folk, men ändå två (end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 16).
    Även om det är tretton stammar som går in i det nya landet är det bara tolv stammar som får landområden. Levi inte har ett eget område (Herren är deras arv, se end='' data-verseend='20' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>5 Mos 18:19‑20). Det finns flera samband mellan talet 13 och talet 1. Det hebreiska ordet för räknetalet ett är echad. Ordet består av tre bokstäver Alef (talvärde 1), Chet (talvärde 8) och Dalet (talvärde 4). Summan av talvärdena för dessa tre bokstäver är 13. Inom judendomen så är 13 det nummer som krävs för att starta något nytt. Talet ett tillsammans med tretton förekommer på många områden. När en pojke når tretton års ålder (och firar Bar mitzvah) räknas han som en man och "blir ett" med folket.

Dan [betyder "domare"] ska döma (skaffa rätt) sitt folk
    som en av Israels stammar.
[Den första åtgärden med hårt arbete fungerade inte, så farao vidtar mer direkta åtgärder för att begränsa antalet israeliska män.] Den egyptiske kungen talade med de hebreiska barnmorskorna, en av dem hette Shifra ["den vackra"] och den andra Pua ["den glänsande"]. [Israeliterna var så många att det är troligt att Shifra och Pua var de som ansvarade över alla hebreiska barnmorskor. Namnen på dessa två gudfruktiga kvinnor nämns i texten, medan den dåtida "viktiga" kungen inte namnges.]
Herren (Jahve) gjorde precis som Mose hade sagt och tog bort flugsvärmarna från farao, från hans tjänare och från hans folk. Ingenting blev kvar.
Nästa dag utförde Herren (Jahve) denna gärning. All boskap [hästar, åsnor, kameler, boskap, får och getter, se end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 3] i Egypten dog, men inte ett enda boskap som tillhörde Israels söner (barn) dog.
När farao frågade hade inte ett enda djur som tillhörde Israels söner (barn) dött. Men faraos hjärta blev förhärdat (tillslutet) och han lät inte folket gå.
Då vände Herren (Jahve) vinden så att den kom mycket starkt från väster och den förde bort gräshopporna och drev ut dem i Vasshavet. Inte en enda gräshoppa blev kvar inom hela Egyptens område (innanför Egyptens samtliga gränser).
Sedan sade Herren (Jahve) till Mose: "Jag ska låta ännu en plåga komma över farao och Egypten. Därefter ska han låta er gå härifrån. När han låter er gå ska han med kraft (forcerat) kasta ut er (tvinga ut er) allihop härifrån.
Från kvällen den fjortonde dagen i första månaden ända till kvällen den tjugoförsta dagen i månaden ska ni äta osyrat bröd.
I ett och samma hus ska det ätas, ni ska inte bära ut något av köttet ut ur huset, inte heller får något ben krossas. [Denna passage är en tydlig skuggbild av Jesus som vår påsk, vårt påskalamm, bara den som är omskuren enligt förbundets regler får äta, på samma sätt som bara den som är frälst, och därmed har sitt hjärta omskuret i det Nya förbundet kan ta del av Jesus. Redan här förutsägs det också att inget av hans ben ska krossas och det skedde inte heller, se end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 19:33; end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 22:18.]
Samma undervisning (hebr. Torah) gäller för den infödde som för främlingen som bor bland er.
Och vattnet återvände och övertäckte vagnarna och körsvennerna, liksom hela faraos armé som gått efter dem ut i havet, inte så mycket som en enda en av dem fanns kvar (överlevde).
På sjätte dagen samlade de dubbelt så mycket bröd, två omer [omkring 6 liter] till varje person. Och alla ledare för folket kom och avlade rapport till Mose.
Mose sade till Aron: Ta en kruka och fyll den med en full omer [ca 3 liter] av manna. Spara den inför Herren (Jahve) så att den bevaras för kommande generationer.
Mose hand blev tung, så de tog en sten och lade under honom och han satte sig på den. Aron och Hur höll upp hans händer, en där och en där (på var sida). Och hans händer var stadiga, stabila (ordagrant "sanna") till dess att solen gick ner.
med hennes två söner [end='' data-verseend='26' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Mos 4:24‑26]. En [den förstfödde] hade namnet Gershom [på hebreiska låter det som "främling där", se end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Mos 4:22], eftersom han sade: "jag är en främling i ett annat land",
och namnet på den andra var Elieser [Eliezer, på hebreiska låter det som "Gud – min hjälp"], eftersom han sade: "Min faders Gud (Elohim) är min hjälp, och räddade mig från faraos svärd."
Jag ska inte driva ut dem på ett år, för att inte landet ska bli öde och fältens vilda djur förökar sig mot dig.
Mose kom [från berget som han gått upp på, se end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Mos 20:21] och berättade för folket alla Herrens ord och stadgar. Hela folket svarade tillsammans (med en mun): "Allt vad Herren har sagt vill vi göra."
Du ska gjuta fyra ringar av guld för den och sätta dem ovanpå de fyra fötterna, två ringar på den ena sidan och två ringar på den andra sidan.
Gör en kerub på den ena sidan och en kerub på den andra sidan, i ett stycke med locket till arken ska du göra keruberna på de två kortsidorna av locket.
Det ska vara sex grenar som går ut från dess sidor, tre grenar av menoran ska gå ut på ena sidan och tre grenar av menoran ska gå ut på den andra sidan.
Tre bägare gjorda som mandelblommor i en gren, en kula och en blomma, och tre bägare gjorda som mandelblommor i de andra grenarna, en kula och en blomma, och likadant i de sex grenarna som kommer ut från menoran. [Mandelblomma och vaksamhet har samma rot på hebreiska shin-kof-dalet. Detta anspelar Jeremia på i end='' data-verseend='12' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jer 1:11‑12. För oss är bilden därför även att vi behöver ljuset för att kunna vara vaksamma, se end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 119:105.]
Dess kulor och dess grenar ska vara i ett stycke med den, i ett stycke av hamrat arbete av rent guld.

Längden på varje våd ska vara 28 alnar [12,5 meter]
och bredden på varje våd ska vara 4 alnar [1,8 meter].
Alla våder ska ha ett och samma mått (vara likadana, identiska).
Du ska göra öglor av blått längs kanten på den våd som är ytterst i det första setet och på samma sätt ska du göra längs kanten på den våd som är ytterst i det andra setet.
50 öglor ska du göra på den ena våden och 50 öglor ska du göra på den andra våden som är i det andra setet, öglorna ska placeras mitt emot varandra.
Och du ska göra 50 spännen av guld och koppla ihop våderna med varandra med spännena så att tabernaklet blir ett helt.

Längden på varje våd ska vara 30 alnar [13,2 m]
och bredden på varje våd ska vara 4 alnar [1,8 m].
De 11 våderna ska ha ett och samma mått (vara likadana, identiska).
Och du ska göra 50 öglor på kanten av den ena våden som är ytterst i det första setet och 50 öglor på kanten av våden som är ytterst i det andra setet.
Och du ska göra 50 spännen av brons och sätta spännena i öglorna och koppla ihop våderna med varandra så att tältet blir ett helt.
Tio alnar ska vara höjden på varje planka och en och en halv aln bredden på varje planka. [Att plankorna är 10 alnar höga betyder att vi är fullkomliga i Jesus. 10 är ett fullkomlighetstal.]
Det ska vara två tappar på varje planka så att de fogas samman med varandra, detta ska du göra på alla tabernaklets plankor.
och du ska göra 40 fotstycken av silver under de 20 plankorna; två fotstycken under en planka till dess två tappar, och två fotstycken under nästa planka för dess tappar; [Fotstyckena av silver symboliserar grunden, se end='' data-verseend='22' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ef 2:20‑22. Att det är två fotstycken under varje planka pekar på att vi behöver både GT, profeterna, och NT, apostlarna. Hela bibeln är grunden. Totalt är det 100 fotstycken av silver, se end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Mos 38:27. I end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 12:7 liknas Herrens tal vid silver. Jesus är Ordet, se end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 1:1. Talet 100 är ett fullkomlighetstal och i end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Kol 2:9 står det att Jesus är fullkomlig i allt.]
och deras 40 fotstycken av silver, två fotstycken under en planka och två fotstycken under nästa planka.
De ska vara dubbla i botten och även dubbla upptill, till den första ringen. Så ska det vara med dem båda. De ska sättas i de båda hörnen.
Så ska det vara 8 plankor och deras fotstycken av silver, 16 fotstycken, två fotstycken under en planka och två fotstycken under nästa planka.
Och du ska göra stänger av akaciaträ, 5 stycken för plankorna på den ena sidan av tabernaklet,
Du ska också göra en förgård till tabernaklet. På den södra sidan ska det vara förhängen till gården av fint tvinnat linne, 100 alnar [45 meter] lång på en sida.
Sex av namnen på den första stenen [Ruben, Simon, Levi, Juda, Dan och Naftali] och de sex återstående namnen på den andra stenen [Gad, Asher, Isaskar, Sebulon, Josef och Benjamin], efter den ordning som de är födda [från den äldste till den yngste].
Och du ska göra infattningar med stenar, fyra rader med stenar.
En rad med
[1] karneol [röd – hebr. ent='auto-top' data-trigger='hover'>odem, från ent='auto-top' data-trigger='hover'>adam som betyder rödaktig; troligtvis är det den äldste (första) sonen Ruben som ristas in på denna sten (även om rubin på svenska syftar på en hårdare sten, så finns en äldre språklig koppling mellan rubin, röd och namnet Ruben); stenen används även för att beskriva Gud i tronrummet, se end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Upp 4:3; grekiska översättningen Septuaginta översätter med ent='auto-top' data-trigger='hover'>sardion den sjätte grundstenen (centralt placerad), se end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Upp 21:20], [2] topas [olivgrön, gulaktig; hebr. ent='auto-top' data-trigger='hover'>pitda, okänt ursprung; grekiska översättningen Septuaginta översätter med topazion som är den nionde grundstenen, se end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Upp 21:20]
    och
[3] smaragd [genomskinlig grön; hebr. bareqet (från baraq att glittra, reflektera); används bara i GT om den tredje stenen i bröstskölden; grekiska översättningen Septuaginta översätter med smaragdos som är den fjärde grundsten, se end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Upp 21:19], den första raden.
Och dessa är de saker som du ska göra med dem för att helga dem till att tjänstgöra till mig i prästämbetet. Ta en ung oxe och två felfria (hebr. tamim) baggar,
Och du ska lägga dem i en korg och föra fram dem i korgen med oxen och de två baggarna.
Du ska ta den ena baggen och Aron och hans söner ska lägga sina händer på baggens huvud.
och en rund brödkaka och ett oljat bröd och en tunn brödkaka ur korgen med osyrat bröd som är inför Herrens (Jahves) ansikte.
Det ena lammet ska du offra på morgonen och det andra i skymningen.
Till det första lammet ska du offra en tiondels efa [3,5 liter] fint mjöl, blandat med en fjärdedels hin [1,5 liter] olja av stötta oliver och som drickoffer en fjärdedels hin [1,5 liter] vin.
Och Aron ska bringa försoning över dess horn en gång om året, med blodet från syndoffret för försoning en gång om året ska han bringa försoning för det genom era generationer. Det är det allra heligaste till Herren (Jahve). [Detta är en del av arbetet som översteprästen gör på Yom Kippor – Försoningsdagen. Se. 3 Mos. 16.]
Och Herren (Jahve) sade till Mose: "Säg till Israels söner: 'Ni är ett styvnackat folk. Om jag går upp mitt ibland er för ett ögonblick, kommer jag att förtära er. Ta därför av er era smycken nu, så jag vet vad jag kan göra för er.' "
Längden på varje våd var 28 alnar [12,6 meter] och bredden på varje våd var 4 alnar [1,8 meter]. Alla våder hade ett (samma) mått.
Och han kopplade ihop fem våder en till en och de andra fem våderna kopplade han en till en.
Och han gjorde öglor av blått på kanten av den yttersta våden i det första setet, på samma sätt gjorde han på den yttersta våden i det andra setet.
50 öglor gjorde han på en våd och 50 öglor gjorde han på kanten av våden som var på det andra setet, öglorna var mittemot varandra.
Och han gjorde 50 hyskor av guld och kopplade ihop våderna den ena till den andra med hyskorna så att tabernaklet blev en enhet.
Längden på varje våd var 30 alnar [13,5 meter], och 4 alnar [1,8 meter] var bredden på varje våd, de 11 våderna hade ett (samma) mått.
Och han gjorde 50 hyskor av koppar för att koppla ihop tältet så att det blev en enhet.
10 alnar [4,5 meter] var längdenen bräda och 1,5 aln [1,35 meter] var bredden på varje bräda.
Varje bräda hade två tappar sammanfogade med varandra. Dessa gjorde han till tabernaklets alla brädor.
Och han gjorde 40 socklar av silver under de 20 brädorna. Två socklar under en bräda för dess två tappar och två socklar under nästa bräda för dess två tappar.
och deras 40 socklar av silver, två socklar under en bräda och två socklar under nästa bräda.
så att de var dubbla undertill och på samma sätt skulle de vara hela vägen upp till dess topp, till den första ringen. Så gjorde han med dem båda i de två hörnen.
Och där var 8 brädor och deras socklar av silver, 16 socklar, 2 socklar under varje bräda.
Och han gjorde stänger av akaciaträ, 5 till brädorna på den ena sidan av tabernaklet,
Och han göt 4 ringar av guld till den, till dess 4 fötter, 2 ringar på ena sidan och 2 ringar på andra sidan.
en kerub i den ena änden och en kerub i den andra änden. I ett stycke med locket gjorde han keruberna på dess två ändar.
Och 6 grenar gick ut från dess sidor, 3 av menorans grenar gick ut på dess ena sida och 3 av menorans grenar gick ut på dess andra sida.
3 skålar gjorda som en mandelblomma på en gren, en knopp och en blomma, och 3 skålar gjorda som en mandelblomma på den andra grenen, en knopp och en blomma. Så var det på de 6 grenarna som gick ut från menoran.
Dess knoppar och dess grenar var gjorda i ett stycke med den. Det var gjort i ett stycke, hamrat arbete i rent guld.
Och de satte på den fyra rader med stenar.
En rad med
    [1] karneol [röd sten – hebr. odem],
    [2] topas [olivgrön, gulaktig]
    [3] och smaragd [hebr. bareqet (från baraq att glittra, reflektera); ordet används bara här och i end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Mos 28:17],
den första raden.
"På den första dagen i den första månaden (Nisan) ska du sätta upp mötestältets Tabernakel.
Och det skedde i den första månaden, på det andra året (efter uttåget ur Egypten) på den första dagen i månaden, att Tabernaklet restes.
Om någon (ordagrant en själ) skulle synda oavsiktligt mot någon av Herrens (Jahves) tydliga befallningar angående de ting som inte borde göras, och ändå gör mot ett av dem.
Om hela Israels församling (menighet) syndar oavsiktligt, och detta göms undan från församlingens ögon, och de har gjort någonting (en sak) mot någon av Herrens (Jahves) tydliga befallningar angående de ting som inte borde göras, och är skyldiga,
När en ledare har syndat och gjort något oavsiktligt mot någonting (en sak) mot någon av Herrens (Jahves) hans Guds (Elohims) tydliga befallningar angående de ting som inte borde göras, och är skyldig,
Och om någon person (ordagrant en själ) syndar oavsiktligt när han gör någonting (en sak) mot någon av Herrens (Jahves) tydliga befallningar angående de ting som inte borde göras, och är skyldig,
Eller om en själ svär (avlägger en ed) och uttalar med sina läppar att göra ont, eller att göra gott, vad det än är som en människa säger med en ed, och det göms för honom, när han känner till (får kunskap om) det ska han vara skyldig i endera avseendet.
Och det ska ske när han är skyldig i en av dessa saker att han ska bekänna att han har syndat i detta.
Och om han inte kan föra fram ett lamm, då ska han föra fram för sin överträdelse som han har begått, två duvor eller två turturduvor till Herren (Jahve), en som skuldoffer och den andra som brännoffer.
Och prästen ska bringa försoning för (täcka över) honom, angående hans synd som han syndat i något av detta, och han ska bli förlåten. Och det som är kvar ska vara prästens som ett matoffer.
Och om en själ syndar och begår något av dessa ting som är förbjudna att göra av Herrens (Jahves) förordningar (ordagrant "saker inristat"), även om han inte kände till det är han skyldig och ska bära sin överträdelse.
eller har funnit något förlorat och varit oärlig med det, eller ljugit under ed. Om någon människa har gjort något av allt detta och syndat,
Och prästen ska bringa försoning för (täcka över) honom inför Herrens (Jahves) ansikte, och han ska bli förlåten angående vadhelst han därmed har gjort sig skyldig till.
Liksom syndoffret så är skuldoffret, det finns en undervisning om dem. Prästen som bringar försoning med det, honom ska det tillhöra.
Och av dem ska han offra en av alla från hela offret som ett viftoffer till Herren (Jahve), och den ska tillhöra den präst som stänker blodet från shalomoffret.
och från korgen med osyrat bröd som var inför Herrens (Jahves) ansikte [end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Mos 25:30], tog han en osyrad brödkaka och en kaka med inoljat bröd och en kaka och lade dem på det feta och på den högra skuldran.
Om hon inte kan föra fram ett lamm ska hon föra fram två duvor eller två unga turturduvor, den ena som brännoffer, den andra som syndoffer och prästen ska bringa försoning för henne och hon ska vara ren. [Det var detta offer Jesu mor Maria (Mirjam) offrade, se end='' data-verseend='24' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 2:22‑24.]
När en människa får på huden på sin kropp (sitt kött) något som
    reser sig (en svullnad)
    eller ett utslag (skabb)
    eller en ljus fläck
och det är på hans hud på hans kropp (kött) som en fläck med svampinfektion (mögel – hebr. ent='auto-top' data-trigger='hover'>tsaraat), då ska han föras fram till prästen Aron eller till en av hans söner, prästerna.
Och prästen ska befalla att en av fåglarna dödas i ett lerkärl över rinnande vatten.
På den åttonde dagen ska han ta två felfria lamm av hankön och ett lamm av honkön som är årsgammalt och felfritt, och tre tiondelars [av ett efa mått] av fint mjöl för ett matoffer blandat med olja och ett mått olja [0,3 liter].
Och prästen ska ta ett av lammen av hankön och offra det som ett skuldoffer och måttet av olja och vifta dem som ett viftoffer inför Herrens (Jahves) ansikte.
Och om han är fattig och inte kan ge så mycket då ska han ta ett lamm som skuldoffer som ska viftas för att bringa försoning för honom och en tiondels fint mjöl blandat med olja som ett matoffer och ett mått olja.
Och två turturduvor eller två unga duvor som han har möjlighet att ge, och den ena ska vara till syndoffer och den andra till brännoffer.
Och han ska offra den ena turturduvan eller unga duvan, vilket han kan ge,
efter vad han har möjlighet att ge, den ena som ett syndoffer och den andra som ett brännoffer tillsammans med matoffret, och prästen ska bringa försoning för honom som ska bli ren inför Herrens (Jahves) ansikte.
Och han ska döda en av fåglarna i ett lerkärl över rinnande vatten.
Och prästen ska offra dem, den ena som ett syndoffer och den andra som ett brännoffer, och prästen ska bringa försoning för honom inför Herrens (Jahves) ansikte för hans flytning.
Och prästen ska offra den ena som ett syndoffer och den andra som ett brännoffer och prästen ska bringa försoning för henne inför Herrens (Jahves) ansikte för hennes orenhet med blödningen.
Av Israels söners församling ska han ta två killingar av getterna till ett syndoffer och en bagge till ett brännoffer.
Aron ska kasta lott om de två getterna, en lott för Herren (Jahve) och en lott för syndabocken (hebr. azazel).
Detta ska vara en evig förordning (ordagrant "saker inristat") för er, för att bringa försoning för Israels söner (folk), för alla deras synder, en gång om året. Och han gjorde som Herren hade befallt Mose.
Och om det är en ko eller kviga ska ni inte döda henne och hennes kalv på samma dag.
Tillsammans med brödet ska du bära fram sju årsgamla, felfria lamm, en ung oxe och två baggar. De ska vara ett brännoffer till Herren (Jahve) med deras tillhörande matoffer och dryckesoffer, ett offer gjort med eld till Herren (Jahve) som en behaglig väldoft.
Du ska också offra en get av hankön som syndoffer och två årsgamla lamm av hankön som ett shalomoffer [ett gemenskapsoffer som alla i familjen åt tillsammans, se end='' data-verseend='21' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>3 Mos 7:11‑21].
Tala till Israels söner (barn) och säg; I sjunde månaden [Tishri, som infaller på hösten i september-oktober], på första dagen i månaden ska ni hålla en sabbatsvila, en minnesdag (då ni kommer ihåg) med höga ljud [rop och shofarstötar, se end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>4 Mos 29:1], en helig sammankomst.
Och du ska ta fint mjöl och baka 12 kakor av det, två tiondels efa i varje kaka.
Ni ska ha ett och samma påbud (bindande juridiska beslut) för främlingen som för era egna landsmän, för jag är Herren er Gud (Jahve Elohim).
efter att han är såld ska han bli återlöst igen, en av hans bröder ska återlösa honom.
När jag har brutit staven av ditt bröd, ska tio kvinnor baka bröd i en ugn, och de ska ge dig brödet igen efter vikt, och du ska äta utan att bli mätt.
Och Herren (Jahve) talade till Mose i Sinai öken, i mötestältet (Tabernaklet – hebr. ohel moed), på den första dagen i den andra månaden, det andra året efter att de kommit ut ur Egypten [tabernaklet hade varit uppsatt en månad (end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Mos 40:17) och israeliterna hade varit nästan ett år i öknen], och sade:
De samlade hela menigheten tillsammans på den första dagen i den andra månaden och de kungjorde deras stamtavlor efter deras familjer, enligt deras fäders hus, i enlighet med antalet namn från tjugo års ålder och uppåt, varje man var för sig.
detta var antalet av dem av Ashers stam, de var 41 500.
Detta är de som räknades (blev mönstrade), de som räknades av Mose, Aron och Israels furstar. Furstarna var tolv män, var och en var en ledare för sin faders hus (stam).
Alla som räknades i Rubens läger var 151 450 efter deras avdelningar. De ska dra ut (gå) som nummer två [tåga efter de tre första stammarna].
och deras avdelning och de 41 500 som är räknade bland dem.
Och prästen ska göra i ordning den ena till syndoffer och den andra till brännoffer och bringa försoning för honom, eftersom han syndat på grund av den döde, och han ska helga sitt huvud samma dag.
och han ska visa sitt offer inför Herren (Jahve): ett årsgammalt felfritt lamm av hankön och ett årsgammalt felfritt lamm av honkön som syndoffer, och en felfri bagge som shalomoffer,
Och prästen ska ta baggens skuldra när den är genomstekt och en osyrad brödkaka från korgen och en ringlad brödkaka och ska lägga dem i händerna på nasiren efter att han har rakat sitt avskilda huvud.
Och de förde fram sina offer inför Herrens (Jahves) ansikte, 6 täckta vagnar och 12 oxar, en vagn för två ledare och en oxe för var och en av dem, och de visade upp dem framför tabernaklet.
Och Herren (Jahve) sade till Mose: "De ska förevisa sina offer, varje ledare på hans dag, för invigningen av altaret."

Hans offer var ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer [end='' data-verseend='16' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>3 Mos 2:1‑16],
en guldskål om 10 shekel [110 gram], fylld med rökelse,

Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer,
en guldskål om 10 shekel [110 gram], fylld med rökelse,
en ung oxe, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer,
en get av hankön till syndoffer,

Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer,
en guldskål om 10 shekel [110 gram], fylld med rökelse,
en ung oxe, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer,
en get av hankön till syndoffer,

Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer,
en guldskål om 10 shekel [110 gram], fylld med rökelse,
en ung oxe, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer,
en get av hankön till syndoffer,

Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer,
en guldskål om 10 shekel [110 gram], fylld med rökelse,
en ung oxe, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer,
en get av hankön till syndoffer,

Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer,
en guldskål om 10 shekel [110 gram], fylld med rökelse,
en ung oxe, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer,
en get av hankön till syndoffer,

Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer,
en guldskål om 10 shekel [110 gram], fylld med rökelse,
en ung oxe, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer,
en get av hankön till syndoffer,

Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer,
en guldskål om 10 shekel [110 gram], fylld med rökelse,
en ung oxe, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer,
en get av hankön till syndoffer,

Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer,
en guldskål om 10 shekel [110 gram], fylld med rökelse,
en ung oxe, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer,
en get av hankön till syndoffer,

Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer,
en guldskål om 10 shekel [110 gram], fylld med rökelse,
en ung oxe, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer,
en get av hankön till syndoffer,

Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer,
en guldskål om 10 shekel [110 gram], fylld med rökelse,
en ung oxe, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer,
en get av hankön till syndoffer,

Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer,
en guldskål om 10 shekel [110 gram], fylld med rökelse,
en ung oxe, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer,
en get av hankön till syndoffer,
130 shekel [1,5 kg][vägde] varje silverfat
    och varje skål 70 [0,8 kg],
    och 2 400 shekel [27,6 kg][vägde] alla silverredskap, efter helgedomens shekel.
Och leviterna ska lägga sina händer på oxarnas huvuden och offra en av dem som ett syndoffer och den andra som ett brännoffer till Herren (Jahve), för att bringa försoning för leviterna.
Och om en främling vistas bland er och vill fira Herrens (Jahves) påsk enligt förordningarna (ordagrant "saker inristat") för påsken och enligt dess påbud (bindande juridiska beslut) ska han göra det. Ni ska ha en (samma) förordning (ordagrant "saker inristat") både för främlingen och för den som är född i landet."
Och om de blåser med en [trumpet] då ska ledarna, huvudena för Israels tusenden (klaner, familjer – familjegruppering) samla sig till dig.
Ni ska äta [kött], inte bara en dag, eller två dagar, eller fem dagar, eller tio dagar eller tjugo dagar [i streck]
Men två män var kvar i lägret, den ene hette Eldad och den andre hette Medad, och anden vilade över dem för de var bland dem som var räknade men hade inte gått ut till tältet, och de profeterade i lägret.
"Låt män gå ut och bespeja (utforska, undersöka) landet Kanaan, som jag har gett till Israels söner. En man för varje av fädernas stammar ska du sända, var och en en ledare bland dem."
Och de kom till Eshkols dal [någon av dalgångarna i närheten av Hebron] och där skar de av en gren med en klase vindruvor, och den bar de på en stång mellan två [så enorm var den]. De tog även med sig granatäpplen och fikon [från den platsen].
Om du nu dödar detta folk som en man, då kommer nationerna som har hört om din ryktbarhet, att säga:
och vin som drickoffer, en fjärdedels hin ska du göra i ordning med brännoffret eller för offret, för varje lamm.
Så ska det göras för varje oxe eller för varje bagge eller för varje lamm av hankön eller lamm av honkön.
Enligt antalet som de gör i ordning ska de göra för var och en efter deras antal.
Som för församlingen ska det vara samma förordningar (ordagrant "saker inristat") både för er och för främlingen som vistas hos er, en förordning (ordagrant "saker inristat") genom era generationer. Som ni är ska främlingen vara inför Herrens (Jahves) ansikte. [Här är ett av alla de tillfällen då det görs klart att det inte ska vara någon skillnad mellan människor inför Gud, se end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Gal 3:28.]
Samma (en) undervisning (hebr. Torah) och samma (ett) påbud (bindande juridiska beslut – hebr. mishpat) ska gälla för er och för främlingen som vistas hos er."
då ska det ske, om det görs av misstag av församlingen, det är dolt för deras ögon, att hela församlingen ska offra en ung oxe som ett brännoffer, som en söt arom till Herren (Jahve) med dess matoffer och dess drickoffer enligt påbuden och en get av hankön som syndoffer.
Och om en själ (enskild individ) syndar av misstag, då ska han offra en ettårig get av honkön som ett syndoffer.
Både den som är infödd bland Israels söner och främlingen som vistas bland dem ska ha samma (en) instruktion (Torah) för honom som begår ett misstag.
Och Mose blev mycket vred och sade till Herren (Jahve): "Ta ingen hänsyn till deras offer, jag har inte tagit en åsna från dem, inte heller har jag skadat någon av dem."
Och de föll ner på sina ansikten och sade: "Gud (El), allt kötts andars Gud (Elohim), ska en man synda och över hela församlingen din vrede?"
Och du ska skriva Arons namn på Levis stav, för det ska vara en stav för huvudet över deras fars hus.
Och Mose talade till Israels söner och alla deras ledare gav honom stavar, en för varje ledare efter deras fäders hus, 12 stavar och Arons stav var bland dem.
Ett lamm ska du offra på morgonen och det andra lammet ska du offra vid skymningen, [Dessa båda offer gjordes klockan 9 på morgonen och klockan 15 på eftermiddagen, alltså samma tid som Jesus spikas upp på korset och sedan ger upp andan.]
Och dess drickoffer ska vara en fjärdedel av en hin [en dryg liter] till ett lamm, på en helig plats ska du hälla ut ett drickoffer av stark dryck till Herren (Jahve).
Och vid era nymånader ska ni bära fram ett brännoffer till Herren (Jahve), två unga oxar och en bagge, sju felfria årsgamla lamm av hankön
och tre tiondelar av en efa [ca 8-10 liter] fint mjöl som matoffer blandat med olja till en bagge,
och flera tiondelar [flera 3 liters mått] av fint mjöl blandat med olja till varje lamm, som ett brännoffer en söt arom, ett offer gjort med eld till Herren (Jahve).
Och en get av hankön som syndoffer till Herren (Jahve), det ska offras vid sidan om de kontinuerliga brännoffren och dess drickoffer.
utan ni ska bära fram ett offer gjort med eld, ett brännoffer till Herren (Jahve). Två unga oxar och en bagge och sju årsgamla lamm av hankön, de ska för er vara felfria (utan defekt),
och flera tiondelar [flera 3 liters mått] ska du offra för varje lamm av de sju lammen,
och en get av hankön som syndoffer, för att bringa försoning för dig.
utan ni ska föra fram ett brännoffer som en söt arom till Herren (Jahve). Två oxar, en bagge, 7 årsgamla lamm av hankön,
och deras matoffer, fint mjöl blandat med olja, tre tiondelar för varje oxe, två tiondelar för baggen,
och flera tiondelar för varje lamm av de 7 lammen,
en get av hankön, för att bringa försoning för dig.
Och i den sjunde månaden (Tishri) på den första dagen i månaden, ska ni hålla en helig sammankomst, ni ska inte utföra något slags arbete, det är en dag då ni ska lyssna på ljudet från shofaren. [Ordagrant signaldagen.]
Ni ska göra iordning ett brännoffer [end='' data-verseend='17' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>3 Mos 1:1‑17] som en söt doftnjutning till Herren (Jahve):
    1 ung oxe,
    1 bagge,
    7 årsgamla, felfria (rituellt rena) lamm av hankön,
och en tiondel för vart och ett av de sju lammen,
men ni ska bära fram ett brännoffer till Herren (Jahve) som en söt doftnjutning:
    1 ung oxe,
    1 bagge,
    7 årsgamla, felfria (rituellt rena) lamm av hankön,
och deras matoffer, fint mjöl blandat med olja, tre tiondelar för oxen, två tiondelar för baggen,
och tio tiondelar [många tiondelar, eller en tiondels Efa] för vart och ett av de sju lammen,
och en bock som ett syndoffer, förutom syndoffret för att ge er försoning, och de oavbrutna brännoffren och deras tillhörande matoffer, och deras drickoffer.
och deras matoffer, fint mjöl blandat med olja, tre tiondelar för varje oxe av de 13 oxarna, två tiondelar för varje bagge av de två baggarna,
och tio tiondelar [många tiondelar, eller en tiondels Efa] för varje lamm av de 14 lammen,
och en bock som syndoffer, förutom de oavbrutna brännoffren och deras tillhörande matoffer, och deras drickoffer.
och en bock som syndoffer, förutom de oavbrutna brännoffren och deras tillhörande matoffer, och deras drickoffer.
och en bock som syndoffer, förutom de oavbrutna brännoffren och deras tillhörande matoffer, och deras drickoffer.
och en bock som syndoffer, förutom de oavbrutna brännoffren och deras tillhörande matoffer, och deras drickoffer.
och en bock som syndoffer, förutom de oavbrutna brännoffren och deras tillhörande matoffer, och deras drickoffer.
och en bock som syndoffer, förutom de oavbrutna brännoffren och deras tillhörande matoffer, och deras drickoffer.
och en bock som syndoffer, förutom de oavbrutna brännoffren och deras tillhörande matoffer, och deras drickoffer.
men ni ska bära fram ett brännoffer, ett offer gjort med eld som en söt doftnjutning till Herren (Jahve):
    1 oxe,
    1 bagge,
    7 årsgamla, felfria (rituellt rena) lamm av hankön,
och en bock som syndoffer, förutom de oavbrutna brännoffren och deras tillhörande matoffer, och deras drickoffer.
och ge en hyllning till Herren (Jahve) från de män som drog ut och stred. En själ av 500, både av människor och av boskap och av åsnor och av småboskapen.
Och av Israels söners halva ska du ta ut en av varje 50, av människor, av oxarna, av åsnorna och av småboskapen och av all boskap och ge dem till leviterna som ansvarar för (vakar över och sköter om) Herrens (Jahves) Tabernakel.
61 000 åsnor,
åsnor 30 500, av vilka Herrens (Jahves) hyllning var 61,
Och Mose tog från Israels söners halva var femtionde både av människor och djur och gav dem till leviterna som ansvarar för (vakar över och sköter om) Herrens (Jahves) Tabernakel, som Herren (Jahve) befallt Mose.
Och prästen Aron gick upp till berget Hor på Herrens (Jahves) befallning, och dog där, i det fyrtionde året efter att Israels söner kommit ut ur Egyptens land, i den femte månaden på den första dagen i månaden.
De ska ta en ledare från varje stam, för att ta landet i besittning.
Alla som dödar en själ (person), den mördaren ska dödas inför vittnenas mun, men ett vittne ska inte vittna mot någon själ så att han dör.
Och om de gifter sig med någon av sönerna från de andra stammarna bland Israels söner, då kommer deras arv att tas bort från vår fars arv och läggas till arvet i den stam som de då tillhör, på det sättet tas det bort från lotten med vårt arv.
Och varje dotter som besitter ett arv i någon av Israels söners stammar ska bli hustru till någon av familjerna i hennes fars stam så att Israels söner besitter, varje man arvet från hans far.
Det är elva dagsresor [ca 20 mil] från [berget] Chorev (Horeb) till Kadesh Barnea via vägen från berget Seir. [Kadesh betyder "helig", platsen kan vara Tel el-Qudeirat i Sinaiöknen, just vid dagens gräns mellan Israel och Egypten.]
Och det hände på det fyrtionde året i den elfte månaden på den första dagen i månaden [den 1 Shevat – motsvarar jan/feb 1406 f.Kr.] att Mose talade till Israels söner angående allt det som Herren (Jahve) befallt dem.
Detta behagade mig väl och jag tog 12 män av er, en man från varje stam,
för att en person som oavsiktligt dräpt någon (ordagrant: "den mandråpare som dödat") ska kunna fly dit [end='' data-verseend='34' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>4 Mos 35:9‑34], och inte har hatat honom dessförinnan, och som har flytt till en av dessa städer för att kunna leva.
[Följande vers utgör den judiska trosbekännelsen Shema ("Hör" från hebr. shama – att höra, hörsamma, lyda). Frasen läses flera gånger under dagen. På frågan vilket det största budet är citerar Jesus denna text, se end='' data-verseend='38' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 22:37‑38.] Hör, Israel!
    Herren (Jahve) [är] vår Gud (Elohim), Herren (Jahve)
    är en (den ende).

JHVH (Jahve) uttalas aldrig utan byts på grund av sin helighet ut till Adonai (Herre). På hebreiska lyder välsignelsen:
    Shama Jisrael Adonai elohenu Adonai echad.
Beroende på dialekt kan shama också uttalas shema. Räkneordet echad (en, ett), som här skulle kunna översättas "den ende", har dessutom betydelsen "unik", "enad, förenad" och används även om man och hustru som blir "ett kött", se end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 2:24.

utan på den plats som Herren (Jahve) ska välja i en av din stammar, där ska du offra ditt brännoffer och där ska du göra allt som jag har befallt dig.
Om du hör rykten om någon av dina städer som Herren din Gud (Jahve Elohim) har gett dig för att bo i, som säger:
Om det finns någon fattig inom dina portar (i dina städer) i det land som Herren din Gud ger dig, får du inte förhärda ditt hjärta och tillsluta din hand (vara okänslig) för din fattige broder.
Du ska inte offra påskoffret innanför någon av dina murar som Herren din Gud (Jahve Elohim) ger dig, [Jesus offrades som påskoffer utanför stadsmuren i Jerusalem i enlighet med detta bud.]
Om man i er mitt inom dina portar [i de städer] som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har gett er, finner en man eller kvinna som gör det som är ont i Herren (Jahve) din Guds (Elohims) ögon, i överträdelse av hans förbund,
Utifrån (ordagrant över munnen) på två vittnen eller tre vittnen, ska den som ska dö dödas. Utifrån (ordagrant över munnen) ett vittne ska han inte dödas. [end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>4 Mos 35:30]
Och när en levit kommer från någon av dina portar [dina städer med murar] i hela Israel där han bor, och kommer av egen vilja (sin själs önskan) till platsen som Herren (Jahve) ska utvälja [end='' data-verseend='7' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>5 Mos 12:4‑7],
som när en man går till skogen med sin granne för att hugga ved och hans hand riktar ett slag med yxan för att hugga ner trädet och yxhuvudet lossnar från skaftet och träffar hans granne så att han dör, då ska han fly till en av dessa (tre) städer och leva.
Men om någon man hatar sin granne och ligger i bakhåll för honom och reser sig mot honom och slår honom så att han dör och sedan flyr till en av dessa städer,
Ett vittne ska inte stå upp mot en man för någon missgärning eller för någon synd, oavsett i vad han har syndat. Över munnen på två vittnen eller över munnen på tre vittnen ska ett ärende bevisas (vara giltigt).
Om en man har två fruar, älskar den ena och hatar den andra och båda har fött barn åt honom, både den älskade och den hatade, och om den förstfödde sonen tillhör den som han hatar,
Han ska bo med dig, i din mitt, på en plats som han ska välja inom dina portar [i dina befästa städer], där det passar honom bäst. Du ska inte behandla honom illa.
När en man tar sig en ny hustru ska han inte dra ut med armén, inte heller ska han vara upptagen med något slags yrkesutövande. Han ska vara fri för sitt hus (hushåll) under ett år och ska ägna sig åt sin hustru som han har tagit. [end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>5 Mos 20:7]
Om bröder bor tillsammans och en av dem dör och inte har några barn. Då ska hustrun till den döde inte bli bortgift med någon som inte är av hans släkt. Hennes mans bror ska gå in till henne och ta henne som hustru och fullfölja sitt ansvar som makens bror för henne. [Detta kallas leviratäktenskap och är vad Boas gör för Rut och Noomi i Ruts bok, se även end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 38 med Juda och Tamar.]
[Detta stycke hör tematiskt ihop med end='' data-verseend='14' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>23:1‑14] När två män slåss med varandra och hustrun till den ene kommer nära för att rädda sin make ur den andres hand som slår honom, om hon då tar fram sin hand och rör hans genitalier (bokstavligt det som väcker skam),
Herren (Jahve) ska slå dina fiender som reser sig upp mot dig inför dig (framför ditt ansikte), de ska dra ut mot dig på en väg och ska fly på sju vägar inför dig (framför ditt ansikte). [Som t.ex. vid Jeriko, se end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jos 6‑7.]
Herren (Jahve) ska låta dig bli slagen inför dina fiender [som hände vid Ai, se end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jos 8], du ska dra ut mot dem på en väg och ska fly på sju vägar inför dem (framför deras ansikte) och du ska bli ett skräckexempel (varnande exempel) för alla jordens kungadömen.
så att han inte ska ge någon av dem av hans barns kött som han ska äta, eftersom han inte har något över, i belägringen och i den nöd som din fiende ska försätta dig i, i alla dina portar.
Hur ska en (person) kunna slå tusen,
    och två (personer) kunna driva tiotusen på flykten,
om inte deras Klippa hade överlämnat dem (fienderna) till döden
    och deras Herre (Jahve) hade gett det till dem? [end='' data-verseend='27' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>5 Mos 28:25‑27]
Nu ska ni därför ta tolv män från Israels stammar, en man för varje stam.
Och det ska ske att när prästerna som bär Herrens (Jahves) förbundsark sätter sina fotsulor i Jordans vatten, då ska hela jordens Herre (Adonai) låta Jordans vatten skäras av, även vattnet som kommer uppströms ifrån och det ska stå i en hög. [Detta påminner om hur de korsade Röda havet, se end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Mos 14.]
att vattnet som kom uppströms ifrån stod still och reste sig som en hög vägg långt bort vid staden Adam [3 mil norr om Jeriko], staden bredvid Tsaretan, och så var det ända ner till Aravahavet, Salthavet (Döda havet). Det (vattnet) var helt avskuret och folket gick över mitt emot Jeriko.
"Ta tolv män från folket, en man (ordagrant "en man, en man" – hebr. ish ehad ish ehad) från varje stam [upprepningen betonar att alla stammar ska representeras],
Sedan kallade Josua på de tolv männen som han hade valt ut från Israels söner en man, från varje stam en man [ordagrant: "en man, en man", se end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 2],
och Josua sade till dem: "Gå över framför Herren (Jahve) er Guds (Elohims) ark till mitten av Jordan och ta var och en av er upp en sten på sin skuldra, efter antalet av Israels söners stammar,
Och ni ska omringa staden, alla stridsmän ska gå runt staden ett varv. Det ska ni göra i sex dagar.
Så fick han Herrens (Jahves) ark att omringa staden genom att gå runt den en gång, och de kom tillbaka till lägret och de stannade i lägret.
Och den andra dagen omringade de (gick de runt) staden en gång och de återvände till lägret. Så gjorde de i sex dagar.
Jag såg bland bytet en fin sinarmantel [vacker broderad mantel från Babylon] och 200 shekel silver [omkring 2,5 kg] och en guldtacka (trekant/stav av guld) med vikten 50 shekel [omkring 0,5 kg], då åtrådde [end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Mos 20:17] jag dem och tog dem. Och se, jag har gömt dem i marken mitt i mitt tält. Silvret ligger underst."
samlades de tillsammans för att strida med Josua och med Israel, som en man (bokstavligt en mun).
då blev de mycket rädda (fruktade de storligen) eftersom Gibeon var en stor stad, som en av de kungliga städerna och eftersom det var större än Ai och alla män där var mäktiga stridsmän.
Och alla dess kungar och deras land tog Josua på ett tillfälle (på en gång), eftersom Herren Israels Gud (Jahve Elohim) stred för Israel.

Jerikos kung 1,
Ais kung som är bredvid Betel 1,
Jerusalems kung 1,
Hebrons kung 1,
Jarmots kung 1,
Achishs kung 1,
Eglons kung 1,
Gezers kung 1,
Debirs kung 1,
Geders kung 1,
Chormas kung 1,
Arads kung 1,
Livnas kung 1,
Adullams kung 1,
Makedas kung 1,
Betels kung 1,
Tapoachs kung 1,
Chefers kung 1,
Afeks kung 1,
Sharons kung 1,
Madons kung 1,
Chatsors kung 1,
Shimron Merons kung 1,
Achshafs kung 1,
Tanachs kung 1,
Megiddos kung 1,
Kedesh kung 1,
Jokneams kung i Karmel 1,
Dors kung i Dors område 1,
Gojims kung i Gilgal 1,
Tirtsas kung 1. Alla kungarna 31.
Och Goshen och Cholon och Gilo
    – 11 städer med deras byar.
Och Josefs söner talade till Josua och sade: "Varför har du gett mig en lott och en del som arv? Se, jag är ett stort folk för så mycket har Herren (Jahve) välsignat mig."
Och Josua talade till Josefs hus till Efraim och till Manasse och sade: "Du är ett stort folk och har stor kraft (styrka), du ska inte ha bara en lott,
Och han ska fly till en av dessa städer och stanna i ingången till stadens port och förklara sitt ärende i öronen på stadens äldste, och de ska ta in honom till sig i staden och ge honom en plats där han kan bo ibland dem.
och med honom 10 ledare, en ledare för var och en av fädernas hus av Israels stammar. Var och en av dem var ledare för sin fars hus bland Israels tusenden (klaner, familjer – familjegruppering).
Gjorde inte Achan, Zerachs son, en överträdelse angående de heliga tingen, och vreden föll över hela Israels församling? Och den mannen förgicks inte ensam i sin synd."
En man av er har jagat tusen, eftersom Herren er Gud (Jahve Elohim) är den som stridit för er som han har talat till er.
Och se, idag går jag all världens väg, betänk därför i hela ert hjärta och med hela er själ att inte en enda sak av allt det goda som Herren er Gud (Jahve Elohim) talade över er har uteblivit, allt har kommit till er, inget av det saknas.
Men Barak jagade efter vagnarna och efter hela armén till Charoshet-Gojim och hela Siseras armé föll för svärdsegg, inte en enda man lämnades kvar.
Herren (Jahve) sade till honom: "Jag ska vara med dig. Du kommer att slå midjaniterna [hela deras armé] som om de vore en enda man."
Sönerna gifte sig med kvinnor från Moab. Den ena hette Orpa [som betyder "gasell", härstammar från hebreiska ordet för "nacke" och "styvnackad", hon gifte sig med Kiljon] och den andra hette Rut [som betyder "vänskap" gifte sig med Mahlon, se end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Rut 4:10]. De bodde där i omkring 10 år.
Då sade Rut: "Herre (adoni), du har varit god mot mig (jag har funnit nåd hos dig, jag vill fortsätta att behaga dig). Du har tröstat mig (jag kan andas ut, du har lättat min börda, vänt min sorg till hopp) och talat till din tjänarinnas hjärta, trots att jag inte är som någon av dina tjänarinnor (kvinnliga arbetare)."
Det fanns en man från Ramatajim-Tsofim, från Efraims bergsbygd, och hans namn var Elkana, Jerochams son, Elihos son, Tochos son, Tsofs son, en efraimit.
Och han hade två fruar, den ena hette Channa [Hanna – från hebr. ent='auto-top' data-trigger='hover'>chanan som betyder nåd] och den andra hette Penina [betyder: "juvel"], och Penina hade barn men Channa hade inga barn.
men till Channa gav han en dubbel del, för han älskade Channa, men Herren (Jahve) hade stängt hennes livmoder.
Nu när han var avvand tog hon honom dit upp, tillsammans med tre tjurar, en efa mjöl [35 liter] och en vinlägel. Hon tog med honom in i Herrens (Jahves) hus i Silo, och barnet var bara ett barn. [Vissa handskrifter har "en treårig tjur," i stället för tre tjurar. Språkbruket där ordet "barn" upprepas förstärker att Samuel var mycket ung när han kom till templet. Han var antagligen bara tre år gammal.]
Och detta ska vara tecknet för dem, det som ska komma över dina två söner Chofni och Pinchas, på en (samma) dag ska båda dö.
Och det ska ske att alla som är kvarlämnade i ditt hus ska komma och böja sig ner till honom för ett stycke silver och en brödkaka och ska säga: "Sätt mig, jag ber dig, i en av prästens uppgifter så att jag kan äta en bit bröd."
Då sade de: "Vilket ska skuldoffret vara som vi ska ge honom?"
    De svarade: "Fem gyllene bölder och fem gyllene möss, efter antalet av filistéernas ledare, för en plåga var över er alla och över era ledare.
Ta nu och gör i ordning en ny vagn och två diande kor som inte har haft något ok och bind korna vid vagnen och för hem deras kalvar från dem. [Om en ko och kalv blivt separerad romar de för att försöka hitta varandra, om kornas inte följer sin instikt och istället levererar arken till Israel blir Guds inblandning bekräftad.]
Och kvigorna gick raka vägen längs vägen till Beit-Shemesh, de gick längs huvudvägen, och råmade när de gick, och vände inte till sidan åt höger eller åt vänster, och filistéernas ledare följde efter dem till gränsen mot Beit-Shemesh.
Och dessa är de gyllene bölderna som filistéerna gav som ett skuldoffer till Herren (Jahve): För Ashdod 1, för Gaza 1, för Ashkelon 1, för Gat 1, för Ekron1,
Och Samuel tog ett dilamm och offrade det som ett helt brännoffer till Herren (Jahve). Och Samuel ropade till Herren (Jahve) för Israel, och Herren (Jahve) svarade honom.
Sedan tog Samuel en sten och satte den mellan Mitspa och Shen och gav den namnet Even-Ezer [Hjälpens sten] och sade: "Hitintills har Herren (Jahve) hjälpt oss." [Hebr. even betyder sten och ezer hjälp.]
Nu hade Kish, Sauls fars åsnor kommit bort och Kish sade till Saul, sin son: "Ta nu en av dina tjänare med dig och stå upp och gå och leta efter åsnorna."
Och Herren (Jahve) hade visat för Samuel en dag innan han kom och sagt:
Sedan ska du gå vidare därifrån och du ska komma till Tavors terebint, och där ska tre män möta dig som går upp till Gud (Elohim) i Betel. En har med sig 3 killingar och en annan bär på 3 brödkakor och en annan bär en kanna vin.
Och han tog ett ok av oxen och bröt det i delar och sände dem genom hela Israel i budbärares händer och sade: "Vemhelst som inte kommer efter Saul och efter Samuel, så ska det göras med hans oxe." Och fruktan för Herren (Jahve) föll över folket och de drog ut som en man.
Och fördärvarna kom ut från filistéernas läger i tre grupper:
en grupp tog vägen som leder till Ofra, till Shoals land,
och en grupp tog vägen till Beit-Choron,
och en grupp tog gränsvägen som ser ner över Tsevoims dal mot öknen.
Och i passet, där Jonatan hade tänkt gå över till filistéernas förläggning, var det en brant stenig klippa på den ena sidan och en brant stenig klippa på den andra sidan, och namnet på den ena var Botsets och namnet på den andra var Sene. [Botsets betyder gnistrande eller "överträffar vitt" och Sene betyder "taggig".]
Den ena reste sig i norr mot Michmas och den andra reste sig i söder framför Geva [här används den maskulina formen av Giva, se end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Sam 13:3].
Och han sade till hela Israel: "Var ni på en sida och jag och min son Jonatan ska vara på den andra sidan." Och folket sade till Saul: "Gör det som är gott i dina ögon."
Då svarade en av de unga männen och sade: "Se, jag har sett en av betlehemiten Jishajs unga söner, han är skicklig på att spela och en mäktig man (stridsman, en man i sina bästa år – hebr. gever) en stark man (hebr. chajil) och en stridens man (hebr. milchama) och klok i sitt tal och en attraktiv man och Herren (Jahve) är med honom." [De tre hebreiska orden gever, chajil och milchama, har lite olika sidobetydelser men är alla tre ord som också betyder krigare eller stridsman.]
Och Jishaj tog en åsna och lastade den med bröd och en kanna vin och en killing och sände den med sin son David till Saul.
Din tjänare har slagit både lejon och björn och denne oomskurne filisté ska bli som en av dem eftersom han har hånat den levande Gudens (Elohims) armé."
Och en av Achimelechs söner, Achitovs son, som hette Evjatar, kom undan och flydde efter David.
Efter vem har Israels kung kommit ut? Efter vem är det du jagar? Efter en död hund, efter en loppa!
Men en av de unga männen [i Navals hus] berättade för Avichajil, Navals hustru, och sade: "Se, David sände budbärare från öknen för att hälsa vår herre och han var girig mot dem.
Och Avishaj sade till David: "Gud (Elohim) har gett dina fiender i din hand idag, låt mig därför slå honom, jag ber dig, med spjutet till marken i ett slag, och jag ska inte slå honom en andra gång."
Och David sade till Avner: "Är inte du en tapper man? Och vem är lik dig i Israel? Varför har du då inte vakat över din herre kungen? För det kom en från folket för att fördärva kungen, din herre."
Och nu, låt inte mitt blod falla till marken långt bort från Herrens (Jahves) ansikte, för Israels kung har kommit ut för att leta efter en ensam loppa, som en som jagar rapphöns i bergen."
Och David svarade och sade: "Se kungens spjut! Låt en ung man komma över och hämta det.
Men David [var trött på att ständigt behöva fly från Saul och] sade i sitt hjärta (tänkte för sig själv): "En dag kommer jag bli bortsvept (undanröjd) av Sauls hand. Det finns inget bättre för mig än att jag flyr till filistéernas land. Då måste Saul ge upp (tröttna) på att leta efter mig överallt inom Israels gränser och jag undkommer hans hand."
Och David sade till Achish: "Om jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, låt dem ge mig en plats i en av dina städer i landet, så att jag kan bo där, för varför skulle din tjänare bo i den kungliga staden med dig?"
Och David kallade på en av de unga männen och sade: "Gå nära och attackera honom." Och han slog honom så att han dog.
Och Sauls son hade två män som var ledare för (varsitt) rövarband, namnet på den ene var Baana och namnet på den andre Rechav, söner till Rimon, beerotiten av Benjamins söner, för även Beerot räknades till Benjamin.
Och han delade ut bland hela folket, till hela Israels folkskara, både män och kvinnor, till varenda en, en brödkaka och ett bröd tillrett i pannan och ett sött bröd. Och hela folket lämnade, var och en till sitt hus.
Sedan återvände David för att välsigna sitt eget hushåll. Och Michal, Sauls dotter, kom ut och mötte David och sade: "Hur har Israels kung gett sig ära idag, som har klätt av sig själv idag inför ögonen på hans tjänares tjänstekvinnor, som en av de fåfänga männen som skamlöst klär av sig!" [David var inte naken, han hade tagit av sig sin kungliga mantel, i ödmjukhet inför Gud, se 2 Sam 6:16, och var som en bland folket, detta retade Michal för hon gillade statusen att vara kungens fru.]
Har jag någonsin där jag flyttat omkring med alla Israels barn talat och sagt så till någon enda av Israels stammar, någon som jag satt till herde för mitt folk Israel: Varför har ni inte byggt mig ett hus av cederträ?
Finns det något enda folk på jorden som ditt folk Israel,
    det som Gud (Elohim) själv kom och friköpte åt sig som sitt eget [end='' data-verseend='3' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 12:1‑3],
    för att göra sitt namn känt? [De första tre frågorna i end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 18 och end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>20 fokuserade på Davids personliga relation med Gud, här i den fjärde retoriska frågan skiftar fokus till Guds speciella relation med israeliterna:] Du har gjort storverk för dem och förunderliga ting för ditt land och inför ögonen på ditt folk som du friköpt från Egypten, från hednafolken och deras gudar.
Och Tsiva sade till kungen: "I enlighet med allt som min herre kungen har befallt sin tjänare, så ska din tjänare göra men Mefivoshet äter vid mitt bord som en av kungens söner."
Herren skickade Natan till David. När han kom till David sade Natan:
"Det var två män som bodde i en stad, den ene var rik och den andre fattig.
Men den fattiga mannen hade ingenting förutom ett litet lamm som han hade köpt. Han födde upp det, och det växte upp tillsammans med honom och hans söner. Det åt av hans mat, drack från hans glas och sov i hans armar. Det var som en dotter för honom.
Detta är namen på Davids hjältar (mäktiga stridsmän): Joshev-Bashevet [betyder "vilar i vila"],
    en takemonit, den främste av kämparna.
    Han svängde sitt spjut över åttahundra slagna på en gång.
Och nu har jag en förfrågan till dig – vänd inte bort mitt ansikte." Hon svarade [hebr. amar] honom: "Tala [hebr. davar]."
Den första kvinnan sade: "Hör på mig, herre. Jag och den här kvinnan bor i samma hus och jag födde barn där i huset hos henne.
och han sade: "Hugg itu det levande barnet och ge den ena hälften åt den ena kvinnan och den andra hälften åt den andra!"
Och Salomo hade 12 överhuvuden över hela Israel som försåg kungens hushåll med livsmedel, varje man skulle förse för en månad varje år.
Gever, Uris son – i Gileads land, landet som tillhört Sichon, amoreernas kung och Og, Bashans kung, och en ledare i landet (betyder förmodligen att han var chef över de övriga ledarna i samma område).
Och Salomos underhåll för en dag var
30 kor-mått [11,7 kubikmeter] fint mjöl
och 60 kor-mått [23,4 kubikmeter] grovt mjöl,
[Chirams tredje projekt var att göra tio flyttbara ställ för att hålla kärl vart och ett av kärlen som behövdes för olika ritualer i templet. Varje kärl rymde omkring 900 liter vatten vilket väger närmare ett ton. Totalt fylld med vatten var vikten över 2 ton!] Han gjorde också tio ställ (fundament) av koppar [för vattenkärlen]. Vart och ett var
    4 alnar [1,8 meter] långt,
    4 alnar [1,8 meter] brett och
    3 alnar [1,4 meter] högt.
Så de delade landet mellan sig och gick igenom det. Achav gick en väg för sig själv och Ovadjaho gick en annan väg för sig själv.
Låt dem därför ge oss två oxar och låt dem välja en oxe åt sig själva och dela den i bitar och lägga den på veden, men lägg ingen eld under, och jag ska göra i ordning den andra oxen och lägga den på veden men inte lägga någon eld under.
Och Elia sade till Baals profeter: "Välj en oxe åt er och gör i ordning den först för ni är många, och kalla på era gudars namn, men lägg ingen eld under."
Då sände Isebel en budbärare med följande varning till Elia: "Må gudarna [Baal och astartegudinnorna som Isebel tjänade] straffa mig hårt, om jag inte vid den här tiden imorgon har tagit ditt liv på samma sätt som du tog deras liv." [Ahab var genom tiderna Israels mest ondskefulle kung, orsaken var att han lät sig styras av andra, se 1 Kung 21:25-26. Efter triumfen över baalsprofeterna ropade folket: "Det är Herren som är Gud", se 18:39. Det som Elia har längtat och bett om börjar nu ske, folket omvänder sig och det ser ut som om Ahab äntligen ska ta itu med Isebel. Elia följde med Ahab till staden Jizreel och väntar vid porten medan Ahab berättar för Isebel vad som hänt. Hon blir rasande och hotar att döda Elia inom ett dygn. Isebel är en mästare på att manipulera människor. Eftersom folket har sett Guds kraft kan hon inte öppet döda Elia, så hon sänder budet i hemlighet i ett försök att kontrollera och skrämma profeten till tystnad.]
medan han gick en dagsresa [2-4 mil] ut i öknen. Efter vandringen satte han sig under en ginstbuske och önskade sig döden: "Nu räcker det. Herre, ta mitt liv på en gång. Jag är inte bättre än mina fäder."
Han lade sig sedan ner och föll i sömn under ginstbusken. Plötsligt rörde en ängel (budbärare) vid honom och sade: "Sätt dig upp och ät."
Och de sade till honom: "Se, vi ber dig, det finns med dina tjänare 50 män, styrkans söner, låt dem gå, vi ber dig, och söka din herre, om till äventyrs Herrens (Jahves) ande har tagit upp honom och kastat honom på ett berg eller i någon dal."
Då svarade han: "Ni ska inte gå iväg."
Låt oss gå, vi ber dig, till Jordan och därifrån ta varje man en stock och låt oss göra en plats där, så att vi kan bo.
    Han svarade: "Gå ni."
En av dem sade: "Var vänlig, jag ber dig, och gå med dina tjänare."
    Han [Elisha] svarade: "Jag går med."
Men när en fällde en stock föll yxan i vattnet, och han ropade och sade: "Ack (ånej), min herre!" För den var lånad.
Och Israels kung sände till platsen som gudsmannen berättat om och varnat honom för, och han vaktade (skyddade, bevarade) sig själv där, inte en gång, inte två gånger.
Och en av hans tjänare svarade: "Nej min herre kung, men Elisha, profeten i Israel, berättar för Israels kung de ord som du talar i din sängkammare."
Och när de som var sjuka kom till utkanten av lägret, gick de in i ett tält och där åt de och drack, och tog därifrån silver och guld och kläder och gick och gömde det. Och de kom tillbaka och gick in i ett annat tält och bar därifrån också och gömde det.
Men en av hans tjänare svarade och sade: "Låt några ta, jag ber dig, fem av de återstående hästarna som är kvar i staden, se de är som hela Israels skara som är kvar i den, se de är som hela Israels skara som är förtärd, och låt oss sända dem och se."
Hur kan ni vända bort ansiktet från en ledare, och den minste av min herres tjänare, så att ni sätter er tillit till Egypten för hästar och ryttare?
…. och började tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahve), för han är god,
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek), då blev huset, Herrens (Jahves) hus, uppfyllt av en molnsky,
I Kyros, den persiska kungens, första år [539 f.Kr.] – för att Herrens (Jahves) ord genom Jeremias mun ska fullbordas [end='' data-verseend='14' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jer 29:10‑14; end='45' data-verseend='13' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 44:28‑45:13] – uppväckte Gud (Jahve) Persiens kung Kyros ande [hjärta, se end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ords 21:1] så att han ropade ut (kungjorde) i hela sitt kungarike, både muntligt och skriftligt:
Ramas och Gevas söner: 621
Hela församlingen tillsammans utgjorde 42 360 personer.
Och när den sjunde månaden [höstmånaden Tishri, troligtvis 538 f.Kr.] var inne och Israels barn hade bosatt sig i sina städer, samlades folket som en man (som en enhet; samstämt) i Jerusalem.
Från den första dagen i den sjunde månaden började de offra brännoffer till Herren (Jahve) trots att grunden till Herrens (Jahves) tempel ännu inte var lagd.
Sedan stod Jeshoa med sina söner och sina bröder och Kadmiel och hans söner, Juda söner, tillsammans för att övervaka hantverkarna i Guds (Elohims) hus, även Chenadads söner med deras söner och deras bröder leviterna.
för alla prästerna och leviterna hade renat sig själva och samtliga var ceremoniellt rena. De slaktade påskalammet för alla de landsflyktiga och för deras prästkollegor och för sig själva.
Han påbörjade sin resa upp från Babylon på den första dagen i den första månaden [Nisan] och kom till Jerusalem på den första dagen i den femte månaden [Av], [den långa resan gick bra] eftersom Guds (Elohims) goda hand var över honom. [Resan, via Karkemisch i norra Syrien, var en lång och farlig resa, se end='' data-verseend='22' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Esra 8:21‑22. Datumet 1 Nisan motsvarar 8 april och 1 Av 4 aug 458 f.Kr. Det tog drygt tre och en halv månad att resa de 140 milen och man gick i genomsnitt 15 km per dag. Särskilt den senare delen av resan under sommarmånaderna blir det väldigt hett i området. Datumen anspelar också på ett nytt uttåg liknande det från Egypten, se end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Mos 12:2; end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>4 Mos 33:3. Det finns även en koppling till profeten Jesaja, se end='' data-verseend='16' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 11:11‑16.]
Dock är det mycket folk här och vi befinner oss i regnperioden så vi har inte möjlighet att stå utomhus. Dessutom kan inte detta ärende lösas på en eller två dagar, för vi har syndat stort (omfattande) i denna sak.
Och de fördrivnas söner gjorde så. Och Esra, prästen, tillsammans med utvalda ledare i varje släkt (ordagrant "fädernas huvuden till fädernas hus") och var och en av dem var avskilda med sina namn. De satte sig ner den första dagen i den tionde månaden (Tevet som infaller i december/januari) och granskade ärendet.
Och de blev färdiga med alla män som hade gift sig med främmande kvinnor den första dagen i den första månaden (Nisan som infaller i mars – april). [Detta arbete med att skilja männen från sina främmande fruar tog alltså tre månader att fullfölja. Det visar att man var både noggrann och omsorgsfull. Dessutom skrevs allting ner.]
att Chananja, en av mina bröder, kom från Juda, han och några män. Och jag frågade dem angående judarna som blivit kvar (kvarlevan) som överlevt fångenskapen och om Jerusalem.
De som byggde på muren och de som bar bördor (förflyttade byggmaterial) höll en hand på arbetet och med en hand höll de sina vapen.
Det som tillagades varje dag var en oxe och sex utvalda lamm, även fåglar tillagades åt mig. [Det dagliga behovet var inte obetydlig, men kan knappast jämföras med de 30 oxar och 100 får som dagligen behövdes på Salomos tid, se end='' data-verseend='23' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kung 4:22‑23.] Var tionde dag serverades även alla sorters vin. För allt detta begärde jag inte något av ståthållarnas bröd (mat) eftersom arbetet var tungt för folket.
Ramas och Gevas folk: 621
Lods, Chadids och Onos söner: 721
Hela gruppen (församlingen) utgjorde sammalagt 42 360,
Allt folket samlades som en man på den öppna platsen framför vattenporten. De talade till Esra, den skriftlärde, att han skulle ta fram boken (skriftrullen) med Moses undervisning, som Herren (Jahve) hade fastställt för Israel.
Då kom prästen Esra med undervisningen (de fem Moseböckerna – hebr. Torah) till de samlade, till män och kvinnor och alla som kunde förstå vad de hörde. Det var den första dagen i sjunde månaden [8 oktober 445 f.Kr.].
[Detta kapitel ger lösningen på problemet i end='' data-verseend='4' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Neh 7:1‑4 där det inte finns tillräckligt med människor som bodde i Jerusalem för att beskydda staden. Folket hade tidigare (end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Neh 10:37) lovat att ge tionde av sin inkomst till Herrens tjänst, nu ger man även tionde av sig själva.] Folkets furstar bodde i Jerusalem. Det övriga folket kastade lott för att på så sätt var tionde man skulle utses att bo i Jerusalem, den heliga staden, medan nio tiondelar skulle bo i de andra städerna.
Haman sade till kung Ahasveros (Xerxes): "Det finns ett särskilt folk [judarna] utspritt och skingrat bland folken i alla provinser i ditt kungarike. Deras lagar skiljer sig från dem hos alla andra folk, de håller inte heller kungens lagar. Därför gagnar det inte kungen att bevara (tolerera) dem.
Brev skickades med kurirer till alla kungens provinser, att fördärva, slakta och förgöra alla judar, både unga och gamla, små barn och kvinnor, på en dag på den trettonde dagen i den tolfte månaden som är månaden Adar, och ta deras ägodelar som byte.
"Alla kungens tjänare och folket i kungens provinser vet att för vem som helst, man eller kvinna, som kommer inför kungen på den inre gården utan att vara kallad, finns det en lag som säger att han ska dödas om inte kungen lyfter sin gyllene spira och låter den personen leva. Jag har inte blivit kallad att komma till kungen de senaste trettio dagarna."
Då sade Charvona, en av kungens kammartjänare som var inför kungen: "Se, det finns en 50 alnar hög träpåle (galge), som Haman gjort för Mordochaj, som talade gott för kungen. Den står framför Hamans hus."
    Då sade kungen: "Häng upp honom på den."
en dag i alla kung Ahasveros (Xerxes) provinser, nämligen på den trettonde dagen i den tolfte månaden som är Adar (februari/mars). [Den 7 mars år 473 f.Kr., ungefär tolv månader sedan Haman planerade att förgöra det judiska folket och kastade lott om dag.]
Job svarade henne:
"Du talar som en dåraktig (gudlös) kvinna skulle tala.
Ska vi ta emot det goda [i livet] från Gud,
    utan att också ta emot det onda [som drabbar oss]?" [De hebreiska orden gott – "tov" och ont – "ra", handlar inte om Guds karaktär, utan syftar på de omständigheter som påverkar jordelivet. Ordet dåraktig handlar mer om att vara gudlös, än att vara utan förnuft. Samma ord används om den som säger i sitt hjärta att det inte finns någon Gud, se end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 14:1. Se även end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 74:18, end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>22. Notera att Job inte anklagar sin hustru för att vara ogudaktig, bara att hon talar som någon som är det. Han inkluderar även henne i svaret och använder ordet "vi". Job svarar som om han läst end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 45:9 och end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Kor 4:17.] Under allt detta [genom hela denna prövning] syndade inte Job med sina läppar.
En gång har jag talat, men jag säger inget mer,
    jag talade två gånger, men jag gör det inte igen. [Det är psykologiskt intressant att följa dialogen. Gud kränker aldrig Job genom att säga: Du förstår inte, utan kommer med frågor istället, och då kommer Job till insikt och blir ödmjuk. Guds svar inleddes med frågor som rörde allt från hur universum skapades, vatten och regn, djurens konung och sist luftens konung. Vad kan Job ge för svar på detta? Intressant är att trots all vetenskap och forskning är de bakomliggande mekanismerna till de flesta av dessa frågor ännu obesvarade. Vad kan någon svara på dessa frågor?]
Den ena tätt mot den andra,
    ingen luft kan tränga in mellan dem.
Jobs bröder och systrar, tillsammans med hans tidigare vänner [Job 19:13-15, 29:8-10, 21-25] kom till honom och de åt måltid tillsammans med honom i hans hem. De visade medkänsla och tröstade honom efter all den olycka som Herren låtit komma över honom. Var och en gav Job ett silvermynt (kesita) och en guldring. [Värdet på silvermyntet "kesita" är okänt, men ett landområde i Hebron säljs för 100 Kesita, se end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 33:19; end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jos 24:32. Guldringarna bars i näsa och öron, se end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 35:4; end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 3:21.]
Den första dottern gav han namnet Jemima ["liten duva" eller "dagsljus" som kontrast till det mörker som han hade upplevt], den andra Kesia [kassia, kanel] och den tredje Keren-Happuk [sminkdosa, ordagrant "horn/flaska med ögonskugga", de ihåliga hornen från t.ex. baggar användes som flaskor].
Alla (varenda en) har vikit av [från den rätta vägen, söker inte Gud],
    tillsammans – alla har blivit moraliskt korrupta (har de härsknat och stinker);
    ingen gör det som är rätt,
inte en enda en. [Paulus citerar från denna vers, se end='' data-verseend='12' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Rom 3:10‑12. Den leder till slutsatsen att "alla har syndat och saknar härligheten från Gud." Ordet för "har blivit moraliskt korrupta", hebr. alach, är ovanligt. Det återfinns bara i den parallella psalmen end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 53:4 och i end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Job 15:16. Det används om mjölk som blivit sur och kött som ruttnar, men också om moraliskt förfall. Människan var god från början, men har blivit moraliskt fördärvad. Kontrasten förstärks också av att första ordet är "alla" och det sista är det lägsta antalet ett, och inte ens "en enda". Se också end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 5:13; end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Rom 1:22; end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Kol 4:6.]
Ett [en sak] har jag begärt av Herren (Jahve),
    [bara] detta söker jag (längtar jag efter):
att få bo i Herrens (Jahves) hus
    i alla mina livsdagar,
skåda (se; intensivt betrakta) Herrens (Jahves) ljuvlighet (välbehag, nåd)
    och reflektera [urskiljande begrunda; betraktande söka svar] i hans tempel. [När David skrev denna psalm var templet ännu inte byggt. Det uppfördes senare under hans son Salomos första regeringstid, se end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kung 6:1, end='' data-verseend='38' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>37‑38. David var dock den som fick föra arken till Jerusalem, se end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Krön 16:1; end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Sam 6. I tabernaklet, och även senare i templet, fanns arken med nådastolen där Guds närvaro och helighet vilade. Samtidigt är Bibeln tydlig med att Gud inte bor i mänskligt byggda hus, se end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kung 8:27. Davids längtan är få omgärdas och präglas av Guds närvaro och helighet, se end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 13 och end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 28:2; end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>65:5; end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>84:5; end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>134:1.
    Ordet för ljuvlighet är hebr. noam som har en innebörd av nåd – där dess fullhet, välvillighet och välbehag betonas i kombination med favör. Det är här första gången det används, av totalt sju gånger i GT. I end='' data-verseend='6' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 4‑6 används fyra synonymer: hus, tempel, hydda och boning.]
Han beskyddar alla hans ben,
    inte ett enda av dem ska krossas. [Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – Shin. Tecknet avbildar två tänder, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. Ordet "beskyddar" börjar med denna bokstav och förstärker att Gud kommer att beskydda så att inte något av hans ben "krossas".]
Alla har vikit av [från den rätta vägen, söker inte Gud],
    tillsammans, alla har blivit moraliskt korrupta (har de härsknat och stinker);
    ingen gör det som är rätt,
inte en enda en. [Paulus citerar från denna vers, se end='' data-verseend='12' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Rom 3:10‑12. Den leder till slutsatsen att "alla har syndat och saknar härligheten från Gud." Ordet för "har blivit moraliskt korrupta", hebreiska alach, är ovanligt. Det återfinns bara i parallellpsalmen end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 14:3 och i end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Job 15:16. Det används om mjölk som blivit sur och kött som ruttnar, men också om moraliskt förfall. Människan var god från början, men har blivit moraliskt fördärvad. Kontrasten förstärks också av att första ordet är "alla" och det sista är det lägsta antalet ett, och inte ens "en enda". Se också end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 5:13; end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Rom 1:22; end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Kol 4:6.]
Gud har talat en gång,
    två gånger har jag hört detta (Gud har sagt detta upprepade gånger): All makt (styrka, auktoritet) tillhör Gud,
likväl ska ni dö som människor
    och falla som en av furstarna."
En gång har jag svurit (avlagt en ed) vid min helighet,
    förvisso ska jag inte vara falsk mot David (ändra på något som jag lovat honom).
Vattnet övertäckte deras åklagare [en beskrivning av farao och hans armé som utplånades fullständigt],
    inte en enda av dem undkom.
såg dina ögon min omformade kropp (ihoprullad, hopvikt, inte ännu utvecklad, dvs. när jag bara var ett embryo).
Alla mina dagar var uppskrivna i din bok [livets bok, se end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 69:29]
    innan de tog form, innan någon av dem hade kommit.
Bli en av oss,
    vi delar allt (av gemensamma tillgångar, stöldgods)".
Den som vandrar rättfärdigt (har integritet) ska bli räddad (befriad, frälst),
    men den som går orätta vägar (säger en sak men gör en annan),
    hans fall kommer plötsligt.
Den vise mannens ögon är i hans huvud,
    men [den oresonlige] dåren vandrar i mörkret.
Och jag insåg också
    att samma händelse drabbar dem alla.
För det som drabbar människans söner, drabbar vilddjuren. En sak drabbar dem – som den ene dör så dör den andre, alla har en ande (alternativ översättning: de andas alla). I detta har människan ingen fördel framför vilddjuret, för allt är fåfängt (tomhet; helt meningslöst). [Hebreiskan har helt andra uttryckssätt än vårt språk. Men det som ligger i denna mening är att allt som andas har en ande och så länge som vi andas lever vi, när vi slutar andas dör vi. I detta avseende finns det ingen skillnad på människor och djur. Annars skiljer bibeln noga på djur och människor, för det är enbart människan som är skapad till Guds avbild. I detta är människan unik och har inget samröre med djuren.]
Alla går till en plats, alla är av jord och alla återvänder till jord.

Där är en ensam och han har ingen tid,
    han har varken son eller bror,
och ändå är det inget slut på hans arbete,
    inte heller är hans ögon tillfredsställda av rikedom:
"För vem arbetar jag då och håller min själ borta från det goda (berövar min själ njutning)?" Detta är också fåfängt,
    en sorglig företeelse.
Två är bättre än en,
    för de har god vinning av sitt arbete.
För om de faller
    kan den ene lyfta upp sin vän,
men ve den som är ensam när han faller
    och inte har någon som kan lyfta upp honom.
Också om två ligger tillsammans, då har de värme,
    men hur kan den ensamme hålla sig varm?
Och om en man övermannar honom som är ensam,
    kan två stå emot honom,
och en tretvinnad tråd brister inte så snabbt (lätt).
även om han lever tusen år, två gånger om, glädjer han sig inte åt det goda. Går vi inte alla till en (och samma) plats [graven]?
Se, detta har jag funnit säger Predikaren (Kohelet),
att lägga en sak till en annan och finna anledningen (orsaken)
som min själ sökt (letat efter),
    men jag fann den inte.
En människa bland tusen har jag funnit,
    men en kvinna bland alla dessa har jag inte funnit.
Allt till alla på samma sätt, det oförutsedda händer (drabbar) den rättfärdige och den onde, den goda, den (rituellt) rena och den (rituellt) orena, honom som offrar och honom som inte offrar.
Som den gode,
    sådan är syndaren,
och den som avger en ed
    som den som fruktar (är rädd för att avlägga) en ed.
Detta är en ondska i allt som görs under solen, att det oförutsedda händer (drabbar) alla. Ja även människosönernas hjärtan är fulla av ondska, och galenskap (dårskap) är i deras hjärtan medan de lever och därefter går de till döden.
Vishet är bättre än stridsvapen,
    men en syndare fördärvar mycket (av det som är) gott.
Så din säd på morgonen,
    och avhåll inte din hand (från att så) på eftermiddagen [då det ofta blåser],
för du vet inte vilket som har framgång,
    om det är det ena eller det andra
    eller om båda ska bli lika bra.
De visas ord är som sporrar, och som nitar som är väl fastsatta är deras samlade ord, de är givna från en herde.
[Här i end='' data-verseend='11' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 9‑11 speglas de sju kroppsdelarna som räknades upp i end='' data-verseend='5' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 1‑5. Ögon, hals/halsband, osv. Uttrycket "min syster, min brud" används tre ggr i end='' data-verseend='12' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 9‑12. Det kan ha att göra med att det är en halvsyster eller kusin. Men det är också signifikativt när vi ser på det faktum att vi är både syskon med Jesus och hans brud.] Du har fångat mitt hjärta, min syster, min brud,
    du har fångat mitt hjärta
med en enda blick (ordagrant "med ett av dina ögon"),
    med en pärla av ditt halsband.
Min duva, min obefläckade är unik,
    hon är sin mors enda (speciella),
    hon är den strålande (rena, utvalda – hebr. bar) av henne som bar henne.
Döttrarna såg henne och kallade henne lycklig,
    ja drottningar och konkubiner prisade henne.
På den dagen ska sju kvinnor ta tag i en man [krigen har gått hårt åt den manliga befolkningen] och säga:
"Vi ska äta vårt eget bröd,
    och vi ska bära våra egna kläder.
Låt oss bara få bära ditt namn,
    ta bort vårt förakt [från att inte ha en make och barn]."
För en vingård på tio plogland ska ge en bat [ca 30 liter]
    och en chomer med säd [den vikt en åsna kunde bära] ska ge en efa [22-36 liter]. [Exakt storleken på tio plogland är okänt, men troligtvis är det så stor yta som 10 par oxar hann plöja på en dag. Enligt end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Mos 16:36 motsvarade efan en tiondels chomer. Hebr. chamor är åsna, och en chomer den vikt som en åsna kunde bära. I båda fallen är det väldigt dålig avkastning på skörden, bara 10%.]
Ovanför honom stod serafer, var och en hade sex vingar: Med två täckte de sina ansikten, med två täckte de sina fötter, och med två flög de.
Då flög en av seraferna till mig, och i sin hand hade han ett glödande kol som han tagit från altaret med en tång. [Bibeln nämner olika sorters änglar. Serafer är de änglar som hör ihop med eld (hebreiska verbet brinna är ent='auto-top' data-trigger='hover'>saraf). Därför är det logiskt att det är just en seraf som tar ett glödande kol från altaret här.]
Därför hugger Herren (Jahve) bort huvud och svans,
    palmkvistar och kaveldun från Israel på en (enda) dag.
Och Israels ljus ska vara som en eld
    och hans Helige som en flamma,
och den ska brinna och sluka hans törne
    och hans tistel på en dag.
På den dagen ska det finnas 5 städer i Egyptens land som talar Kanaans språk och avlägger ed till Härskarornas Herre (Jahve Sebaot). Ödeläggelsens stad ska sägas till en.
Och det ska ske på den dagen att Tsor (Tyrus) ska bli bortglömt i 70 år, enligt kungens dagar (tideräkning). När de 70 åren är slut ska det gå med Tsor (Tyrus) som i skökans sång:
Och det ska ske den dagen att Herren (Jahve) ska slå tillbaka (stoppa, hindra) strömmen (flödet) från floden till Egyptens bäck och ni ska samlas en och en, ni Israels söner.
Tusen ska fly
    vid hotet från en,
vid hotet från fem
    ska ni fly,
till dess ni lämnas
    som en fyr på en bergstopp
    och som ett baner (flagga)en kulle.
    [Som en påle utan någon flagga, se end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 33:23; end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Hes 27:5.]
Utforska Herrens (Jahves) bokrulle och läs: Ingen av dessa ska saknas,
    ingen ska vara utan sin maka,
för min mun har befallt
    och dess Ande (andedräkt) har samlat dem.
Hur kan ni vända bort ansiktet från en ledare, och den minste av min herres tjänare, så att ni sätter er tillit till Egypten för hästar och ryttare?
Men dessa två ting ska en dag komma över dig på ett ögonblick,
    barnlöshet och änkestånd, i fullt mått ska det komma över dig,
för dina myckna trolldomskonster
    och det stora överflödet av ditt magiska förhäxande.
Se på Abraham, er far,
    och Sara som födde er.
När jag kallade honom var han en enda (barnlös),
    men jag välsignade honom och förökade honom.
Varg och lamm ska äta tillsammans
    och lejon ska äta gräs som oxen
    och jord ska vara ormens föda.
De ska inte skada och inte fördärva
    på hela mitt heliga berg," säger Herren (Jahve).
Vem har hört något sådant?
    Vem har sett något sådant?
Kan ett land födas på en enda dag?
    Kan en nation komma till på ett ögonblick?
Så snart som Sion kom i barnsnöd
    födde hon fram sina söner.
De som helgar sig själva och renar sig själva
    för att gå till trädgårdarna
och följer efter någon i mitten,
    som äter griskött, osmakliga ting och möss,
ska tillsammans förtäras,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Och Jeremia skrev i en bok allt det onda som ska komma över Babel, alla dessa ord som är skrivna om Babel.
Och han förde mig till gårdens öppning och när jag tittade såg jag ett hål i muren.
Och han sade till mig: "Människobarn gräv nu i muren." När jag hade grävt i muren såg jag en öppning.
Och se, sex män kom från vägen till den övre porten som ligger mot norr
    [byggd av Jotam, se end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Kung 15:35; samma område där Hesekiel sett soldyrkare, se end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Hes 8:16],
varje man med sitt fördärvande (dödliga) vapen i sin hand. Och en man i mitten av dem [med tre män på var sin sida]
som var klädd i vitt linne med en skrivares bläckhorn vid sidan (bundet i bältet vid höften).
Och de gick in och stod bredvid kopparaltaret [end='' data-verseend='8' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Mos 27:1‑8]
Jag ska ge dem ett odelat (nytt) hjärta [som inte är splittrat mellan avgudadyrkan och sann gudstillbedjan] och fylla dem med en ny ande. Jag ska ta bort stenhjärtat ur deras kropp och ge dem ett hjärta av kött,
Och hon fostrade en av sina ungar
    och han blev ett ungt lejon,
och han lärde sig att fånga bytet,
    han slukade människor.
Nu när hon ser att hon blivit besviken och hennes hopp är förlorat,
    då tar hon en annan av sina ungar och gör honom till ett ungt lejon.
Och det hände i det 11:e året på den första dagen i månaden att Herrens (Jahves) ord kom till mig, han sade:
Och det skedde i det elfte året i den första månaden på den sjunde dagen i månaden [29 april, 587 f.Kr.] att Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sade:
Och det skedde i det elfte året i den tredje månaden på den första dagen i månaden [21 juni, 587 f.Kr.] att Herrens (Jahves) ord kom till mig. [Knappt två månader sedan det förra budskapet, se end='' data-verseend='26' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Hes 30:20‑26.] Han sade:
"Människobarn tala till ditt folks söner och säg till dem: När jag kommer med svärdet över ett land, om folket i landet tar en man ibland sig och sätter honom till deras väktare,
"Människobarn, de som bebor denna ödelagda mark i Israels land talar och säger: Abraham var en (person, ett hushåll) och han ärvde landet men vi är många, landet har getts oss som arv.
Och du människobarn, ditt folks söner som talar om dig bakom murarna och i husens dörrar och säger den ene till den andre, var och en till sin bror: Kom jag ber dig och lyssna vilket ord som kommer från Herren (Jahve),
Jag ska resa upp en herde över dem [mina får], och han ska föda dem, nämligen min tjänare David [en förebild av Jesus, se end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 11:1; end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jer 30:9; end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Hos 3:5; end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mik 5:2; end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Joh 10:14]. Han ska föda (mata, leda och skydda) dem och vara deras herde. [Ordagrant står det i hebreiskan et avi david, ordagrant översatt: "min tjänare Alef-Tav David". Bokstäverna Alef-Tav (uttalas "et") är den första och sista bokstaven i alfabetet. Detta lilla ord är en objektpartikel som indikerar att nästföljande ord, som är David, är objekt i satsen. Det är intressant att i end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Upp 1:8 har Jesus motsvarande titel på grekiska, "alfa och omega", den första och den sista.]
"Du människobarn, tag en trästav och skriv på den:
'För Juda och alla israeliter associerade med honom.' Ta sedan en annan trästav och skriv på den:
'För Josef, Efraim och alla israeliter associerade med honom.'
För dem samman som en trästav, så att de blir förenade till ett i din hand.
Så säg till dem: 'Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk): Se, jag ska ta Josefs trästav som är i Efraims hand och alla israeliter som är associerade med honom och lägga den på Judas trästav, och göra dem till en trästav – de ska bli ett i min hand.'
Jag ska göra dem till ett enda folk i landet, på Israels berg, en kung ska regera över dem alla. De ska aldrig mer vara två folk och aldrig mer vara delade i två riken.
Och min tjänare David ska vara kung över dem och de ska alla ha en herde. De ska vandra i mina påbud (bindande juridiska beslut) och hålla (vakta, skydda, bevara) mina förordning (ordagrant "saker inristat") och göra (leva efter) dem.
Dessa var måtten
Daniel blev kvar där [fortsatte att tjänstgöra för riket] ända till kung Kyros (Koresh) första regeringsår [och en bit in i hans styre]. [Namnet Kyros har persiskt ursprung med betydelsen "som solen". På modern persiska är namnet Kourosh. I antika inskriptioner på elamitiska är namnet "Kuras". Från detta namn kommer det grekiska Kyrios, som betyder "herre". Den latinska formen av grekiskan har sedan blivit det svenska namnet Kyros och engelska Cyrus. Den hebreiska translittereringen är Koresh, se end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Dan 10:1; end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Esra 1:1.
    Daniel föddes omkring 620 f.Kr. i Jerusalem. Som tonåring fördes han till Babylon 605 f.Kr. Där blir han kvar i åtminstone 69 år. Han får ha inflytande i två stormakter. Kungar kommer och går, men Daniel har hela tiden en framträdande roll. När den persiske kungen Kyros 539 f.Kr. intar Babylon får Daniel även favör hos honom i den nya persiska stormakten. Eftersom Daniel får se syner i Kyros tredje regeringsår betyder det att han finns i landet 536 f.Kr. Då är han över 80 år. Det är även i denna höga ålder han kastas i lejongropen, se Dan kapitel 6. Även om han får vara med och se den första gruppen judar under ledning av Serubbabel återvända till Jerusalem, se end='' data-verseend='3' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Esra 1:1‑3, är det mest troliga att Daniel förblir kvar och dör i Babylon. Det finns sex olika traditioner om var han blev begravd: Babylon, Kirkuk och Miqdadiyah i Irak, Susa och Malamir i Iran, och Samarkand i Uzbekistan.]
[Daniel får nu se en syn med en bagge och en bock. En ängel förklarar lite senare synen för Daniel. Baggen med två horn symboliserar det medo-persiska riket, se end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Dan 8:20. En passande bild. Den grekiske historikern Ammianus Marcellinus beskriver hur den persiska befälhavaren bar en bagges huvud i guld när han ledde armén.] Jag lyfte min blick och såg en bagge med två horn stå vid kanalen. Den hade två långa horn [som representerar Medien och Persien]. Ett horn var längre (högre) än det andra, och det längsta växte fram sist. [Perserna blev med tiden den dominerande nationen i denna allians. Denna detalj överensstämmer också med bilden av björnen som "reste sig på ena sidan", se end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Dan 7:5.]
Från ett av dem [de fyra hornen] sköt det ut ett nytt litet horn. [Detta horn identifieras med Antiochos IV Epifanes som var kung i seleukidriket 175-164 f.Kr.] Det växte och blev mycket stort, mot söder, mot öster och till det "vackra landet" [Israel]. [Termen "det vackra landet", ordagrant "ornamentet" eller "det utsmyckade landet", används om Israel. Även om det är ett vackert och naturskönt land så är anledningen till titeln att Gud har utvalt detta land, se även end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Dan 11:16, end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>41; end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jer 3:19. Detta horn är ett annat horn än det som refereras till i end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Dan 7:8.]
[Daniel får nu i synen höra en himmelsk konversation mellan två änglar. Uttrycket "en av de heliga" används i end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Dan 4:13, end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>23 om änglar i himlen.] Sedan hörde jag en av de heliga tala, och en annan av de heliga [en annan ängel] fråga den som talade: "Hur länge ska dessa hädelser i synen pågå – de dagliga offren [upphöra], överträdelsen (avfallet) som kommer ödelägga helgedomen och härskaran som trampas ned?"
[Dareios första regeringsår började 539 f.Kr. då han tog över Babylon, se end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Dan 5:31. Händelserna i detta kapitel sker tolv år efter Daniels andra vision som återges i kapitel 8. Daniel är nu i 80-årsåldern.] Detta hände under Dareios första regeringsår [omkring 539 f.Kr.]. Han var Ahasverus (på grekiska Xerxes) son och en ättling av mederna [en folkgrupp inom det Persiska riket].
Under Dareios första år som kung läste jag, Daniel, skrifterna [bl.a. Jeremia, Jesaja, Moseböckerna och Psaltaren]. Jag lade märke till Herrens ord till profeten Jeremia att antalet år som Jerusalem ska ligga i ruiner hade förutsagts. Det var 70 år. [Profeten Jesaja nämner Kyros vid namn två hundra år tidigare, se end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 44:28; end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>45:13. Jeremia hade profeterat om det judiska folkets 70-åriga fångenskap i Babylon, se end='' data-verseend='11' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jer 25:10‑11. Den första profetian kom 605 f.Kr., samma år som Daniel och hans vänner blev bortförda till Babylon, se end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jer 25:1. Daniel hade säkert sett och hört Jeremia predika i Jerusalem innan han som tonåring deporterades till Babylon.
    Jeremia är kvar i Jerusalem och skriver flera brev till sina landsmän i Babylon. I ett brev, troligen skrivet inte så långt efter att Jerusalem erövrats 597 f.Kr., se end='' data-verseend='2' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jer 29:1‑2, påminner han om att när 70 år har gått för Babel ska judarna föras tillbaka till sitt land och att Gud vill ge dem frid, en framtid och ett hopp, se end='' data-verseend='13' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jer 29:10‑13. När Daniel nu läser dessa skrifter har han varit i Babylon i 66 år. Daniel inser att det bara är några år kvar innan det Jeremia profeterat ska ske. Det visar sig att samma år som Daniel skriver detta kommer Kyros tillåta judarna att återvända, och en första grupp reser så småningom tillbaka för att bygga upp templet. Uppmaningen till bön i end='' data-verseend='14' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jer 29:12‑14 är en av anledningarna till att Daniel börjar be när han läst detta. Senare kommer även Sakarja att referera till en 70-årsperiod från templets förstörelse 586 f.Kr. fram tills det var uppbyggt igen och invigdes 516 f.Kr.
    Det är intressant att se Daniels syn på skrifterna. Redan på 500-talet f.Kr. refererar han till Jeremia som Guds ord. Han citerar även från Moseböckerna och Psaltaren i sin bön. Se också end='' data-verseend='22' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Krön 36:20‑22. Jeremia hade förutsagt 70 års fångenskap, och Daniel trodde på ett bokstavligt uppfyllande av det profetiska ordet.]
Han [en framtida ledare – antikrist] ska sluta en stark överenskommelse (pakt)
    med många folk för en sjuperiod [7 år].
Efter en halv sjuperiod [3,5 år] ska han avskaffa slaktoffer och matoffer.
På styggelsers vinge ska förödaren komma.
    [En vinge är en bild på något som sprider ut sig och täcker allt, se end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 8:8. En annan tolkning är att det är i en del av templet, en "vinge" av byggnaden.]
Detta ska fortgå tills det fast bestämda slutet utgjuts [ett gudomligt straff kommer, se end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 11] över förödaren." [När Daniel får denna uppenbarelse ligger Jerusalem och templet i ruiner. Det måste ha varit en uppmuntran att höra att staden och templet skulle byggas upp igen, men också smärtsamt att en ny ödeläggelse förutsades och att svåra tider är bestämda till slutet.
    Det finns många olika tolkningar och spekulationer kring vad de sjuttio sjuperioderna står för. Detta repetitiva mönster som är vanligt i Bibelns profetior kan vara en hjälp för tolkningen. T.ex. vanhelgades templet 167 f.Kr. av Antiochos IV Epifanes, återinvigdes 164 f.Kr. för att på nytt ödeläggas 70 e.Kr. av romarna. Det som är klart är att tidsperioden gäller det judiska folket och Jerusalem, se end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 24. Profetian börjar med att deklarera sex saker som ska ske för det judiska folket under 70 sjuperioder – vilket troligtvis motsvarar en period på 490 år. Denna period är i sin tur uppdelad i tre perioder 7 + 62 + 1, där den sista delen har två halvor. Översatt till år motsvarar det 49 + 434 + 3,5 + 3,5 år.
    Jesus refererar till den sista delen av denna syn som en framtida händelse, se end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 24:15. Paulus skriver om det som något som ännu inte skett, se end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>2 Thess 2:4. Även kopplingen till "en halv tid" och 3,5 år i Uppenbarelseboken pekar på att det rör ändens tid, se end='' data-verseend='3' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Upp 11:2‑3; end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>12:6, end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>14; end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>13:5. Vad det gäller startpunkten så säger end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 25 att det är från ett ord om att bygga upp Jerusalem igen. Tre förslag är vanliga: Judisk ortodox syn
En vanlig judisk tolkning är att utgå från 605 f.Kr. Lägger man till 434 år hamnar man på år 171 f.Kr. Det är sedan 7 år fram till 164 f.Kr. då templet renas. De 49 åren syftar på tiden det tog att färdigställa templet och inkluderas i de 434 åren. Enligt detta synsätt är denna profetia uppfylld. Messiansk syn
Den som tror på Jesu ord i end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 24:15 och även ser att uppenbarelsen är messiansk startar räkningen vid någon av de tre kungörelserna. Slutdatumet hamnar då vid Jesu födelse eller intåg i Jerusalem. De flesta av kyrkofäderna ansåg att denna uppenbarelse syftade på Messias. Just dessa verser i Daniel kan ha varit anledningen att det fanns en messiansk förväntan omkring år 0. Den grupp som kallades "Herodianer" på Jesu tid, se end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Mark 3:6, såg Herodes som en smord kung, en messias. Några år efter Jesu födelse kom stjärntydare från öst, troligtvis judiska ättlingar från Babylon som kände till Daniels profetior, se end='' data-verseend='2' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Matt 2:1‑2. Symeon och Hanna väntade på Herrens Smorde, se end='' data-verseend='26' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 2:25‑26, end='' data-verseend='38' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>36‑38. I synagogan i Nasaret läser Jesus från Jesaja om jubelåret och att Skriften är uppfylld, se end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Luk 4:21
    De flesta med denna tolkning slår ihop 7 + 62. Summan blir då 69 sjuperioder, vilket motsvarar 483 år. Beroende på startpunkt och hur man räknar blir resultatet olika. I korthet kan man säga att det finns tre huvudspår beroende på de tre olika startåren som finns:
    - 483 år från Kyros förordning 538 f.Kr. till Jesu död.
    David L Cooper har visat att det finns vissa otydligheter i tidräkningen i det persiska riket som bygger på den grekiske matematikern Ptolemaios beräkningar. Om det persiska styret inte är 205 år utan bara 123 år blir startpunkten Kyros förordning. I Nehemja och judiska källor som rabbinska verk som Seder Olam finns stöd för en kortare tideräkning. Munken Dionysius som utformade vår tidräkning 525 e.Kr. missade några år. Kristi födelse inträffade någon gång mellan 8 och 4 f.Kr. Som huvudargument för detta spår är att profeten Jesaja nämner Kyros vid namn som den som ska ge förordningen, se end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jes 44:28; end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>45:13, och att judisk tideräkning är mer tillförlitlig än grekisk. - 483 år från Artashastas ord till Esra 457 f.Kr. till 27 e.Kr. – då Jesus började sin tjänst.
    Denna beräkning använder vanliga solår med 365,25 dagar. I Dionysius tidräkning är det bara ett 1 år mellan 1 f.Kr. och 1 e.Kr., vilket gör att man måste lägga till ett år. - 483 år från Artashastas ord till Nehemja 445 f.Kr. till 32 e.Kr. – då Jesus red in i Jerusalem på en åsna.
    Beräkningen använder sig av månår på 360 dagar, i stället för solår på 365 dagar. Den förste som kom fram till detta var Sir Robert Anderson som arbetade som detektiv på Scotland Yard. Han redogjorde för sina beräkningar i en bok på slutet av 1800-talet. Anledningen till att använda månår kommer från att i end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Upp 12:6 används 30 dagars månader för att beskriva 3,5 år. Beräkningarna är komplexa eftersom kalendrarna ändras och det finns liknande beräkningar som justerar slutdatumet omkring något år.
Eftersom varken Jesu födelse eller död exakt kan bestämmas finns det en osäkerhet. Den som har denna syn ignorerar inte att vissa delar har uppfyllts som skuggbilder i det som hände Antiochos IV Epifanes.Det verkar som den profetiska klockan har stannat efter 69 sjuperioder. En sjuperiod återstår. Jesus kom som en lidande tjänare, men kommer även att komma som en kung för att regera. Paulus talar om Israels förhärdelse tills hedningarna i fullt antal har kommit in, se end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Rom 11:25.]
Jag lyfte min blick och fick se en man stå där, klädd i linnekläder. Han hade ett bälte av guld från Ufas [end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jer 10:9] runt midjan. [Synen liknar den av Jesus i end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Upp 1:13]
Fursten över Persiens rike stod emot mig under 21 dagar. Då kom Mikael, en av de förnämsta furstarna, till min hjälp, och jag blev kvar där hos Persiens kungar.
Men jag vill berätta för dig vad som är skrivet i sanningens bok. Ingen enda hjälper mig mot dessa [andliga furstar över Persien och Grekland] förutom Mikael, er [Israels folks] furste.
I medern Dareios (Darejavesh) första regeringsår [två år tidigare, år 538 f.Kr.] stod jag där för att stärka och skydda honom. [Den första versen i kapitel 11 hör ihop med end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Dan 10:1 och avslutar den första delen som beskriver omständigheterna kring synen.]
I hans ställe ska en annan uppstå [hans son Seleukos IV]. Han ska sända en skatteindrivare igenom det land som är hans rikes prydnad [Judéen i Israel]. Men efter några dagar ska han störtas, dock inte genom vrede eller i strid. [Efter Antiochos III blev hans son Seleukos IV kung. Han regerade 187-175 f.Kr. Han sände sin högt uppsatta ämbetsman Heliodorus för att samla in skatt som skulle gå till romarna. Enligt 2 Mack 3:7-40 hade Seleukos gett en hemlig order om att plundra templet i Jerusalem, men en skrämmande syn hindrar Heliodorus från att göra det. Seleukos regerar bara några få år. Han dör inte "genom vrede", som hans far som lynchades av en uppretad mobb, eller i strid. I stället är det Heliodorus som förgiftar honom, kanske även med hjälp av nästa regent som är Antiochos IV.]
Dessa två kungar har ont i sinnet. De sitter tillsammans vid samma bord och talar lögn, men de ska inte ha någon framgång, eftersom slutet ännu dröjer till den bestämda tiden. [Nordkungen Antiochos IV och den tillfångatagne sydkungen Ptolemaios VI sitter vid samma bord. De planerar tillsammans hur de ska få makten över Egypten men båda ger tomma löften. De har viss framgång i Egypten. De intar Egyptens andra största stad Memphis och Ptolemaios VI blev där insatt som kung. Samtidigt regerar hans bror Ptolemaios VII över den största staden Alexandria. Så småningom övergav Ptolemaios VI sin allians med syrierna och regerade tillsammans med sin bror i Egypten.]

När jag, Daniel, såg upp, se, då stod det två andra där, en på flodens ena strand och en på den andra stranden.
Och Juda söner och Israels söner ska samlas tillsammans och de ska utse åt sig själva ett huvud (en ledare) och de ska gå upp ut från landet, för stor ska Jizreels dag vara. [Jizreel betyder "Gud planterar/sår", och anspelar på hur landet på nytt ska födas, se end='' data-verseend='5' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 4‑5 och end='' data-verseend='23' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Hos 2:22‑23.]
"Jag har också hållit tillbaka regnet för er
    när det var tre månader kvar till skörd,
och jag lät det regna över en stad
    men lät det inte regna över en annan stad,
en plats regnade det
    och på en annan plats hölls regnet tillbaka.
Två eller tre städer vandrade till en stad för att dricka vatten
    och blev inte tillfredsställda,
ändå har ni inte återvänt till mig,"
    
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Och det ska ske att om tio män finns kvar i ett hus ska de dö.
På den dag då du stod vid sidan om (avskilt),
    dagen då främlingar bar iväg det värdefulla
och utlänningar gick in i hans portar och kastade lott om Jerusalem,
    då var också du en av dem.[end='' data-verseend='14' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Vers 11‑14 verkar beskriva babyloniernas anfall mot Jerusalem 605–586 f.Kr.]
Och Jona började gå in i staden en dagsresa och han proklamerade och sade: "Om fyrtio dagar ska Nineve omstörtas (förvandlas)." [Det hebreiska ordet hafash beskriver hur något vänds upp och ner och blir helt förändrat som i end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Ps 66:6 där hav blir torr mark. Det används om hur städerna Sodom och Gomorra omstörtades och förgjordes, se end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Mos 19:21. Ordvalet är intressant och betydelsen varierar beroende på om det är staden eller folket som avses. Samma ord används när Samuel profeterar hur Herrens Ande ska komma över Saul och han ska bli förvandlad, se end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Sam 10:6. Om folket inte omvänder sig blir betydelsen att Gud dömer staden och den omstörtas, se end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>vers 10. Om folket däremot omvänder sig blir betydelsen att staden "vänds om" och det sker en reformation och de börja göra gott istället för ont och får erfara Guds nåd, se end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>Jona 4:2.]
Då ska jag förvandla folken så att de talar ett rent språk från rena läppar,
    så att de alla i bön kan ropa Herrens namn,
    och tillbe (tjäna) honom skuldra vid skuldra (enade).
[Lövhyddohögtiden (Sukkot) firas från kvällen den 15:e Tishri och sju dagar. Det har nu gått knappt två månader sedan Haggais första budskap. Det andra budskapet kommer den 21:a dagen i månaden, vilket är den sjunde dagen i högtiden. Detta är ett passande sammanträffande eftersom Haggais namn (hebr. chaggai) just betyder "mina högtider". Det är också exakt 440 år sedan 960 f.Kr. då Salomo färdigställde det första templet, se end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>1 Kung 6:38; end='' data-verseend='' data-highlight='' data-placement='auto-top' data-trigger='hover'>8:2.] I den sjunde månaden [Tishri] på den tjugoförsta dagen i månaden [17 oktober 520 f.Kr.], kom Herrens (Jahves) ord till Haggais, profetens hand, han sade:
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot):
    "Ännu en liten tid och jag ska skaka himlarna och jorden och havet och torra land.
För se, stenen som jag har lagt inför Josua, är en sten med sju facetter. På den ska jag gravera in en inskription, förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), att jag ska ta bort detta lands missgärning på en enda dag.
och två olivträd över skålen, ett på högra sidan och ett på vänstra sidan."
Och se, en rund blybit lyftes bort och detta är en kvinna som sitter mitt i mätmåttet (efa-måttet).
och invånarna i en stad ska gå till en annan och säga: "Låt oss gå med hast och bönfalla inför Herrens (Jahves) ansikte och söka Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), jag ska också gå."
Så matade jag [Sakarja] hjorden med slakten [dömda till slakt], de fattigaste i hjorden [som namnet antyder]. Jag tog mig två stavar. En kallade jag Nåd (Skönhet – Godhet) och den andra kallade jag Enighet (Harmoni), och jag matade hjorden.
Jag högg av de tre herdarna på en månad, för min själ blev otålig på dem och deras själar avskydde mig.
Det ska ske på en dag (en speciell dag utan någon motsvarighet någonsin), en dag som [bara] Herren känner till. Det blir inte fullt dagsljus, inte heller helt mörkt som på natten för på kvällen ska det fortfarande vara ljust.
Har vi inte alla en fader?
Har inte en Gud (El) skapat oss?

Trolöshet

Varför behandlar vi varandra förrädiskt, en man mot sin bror, och besudlar fädernas förbund?
Ingen har gjort så, som har en kvarleva av ande (i sig) [fortfarande är vid liv]. Vad söker den ende om inte avkomma från Gud (Elohim). Skydda och bevara din ande så att du inte bedrar din ungdoms hustru.



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.