0428 – אֵ֫לֶּה (elleh)

detta, dessa


Typ: H:DemP
Hebreiska: אֵ֫לֶּה (elleh)
Ursprung: prolonged from H411 (אֵל)
Användning: 747 ggr i GT

Engelsk översättning

these
an-(the) other; one sort, so, some, such, them, these (same), they, this, those, thus, which, who(-m

Engelsk beskrivning

1) these
1a) used before antecedent
1b) used following antecedent


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (747 st)


[Här kommer ett nytt stycke. Det hebreiska ordet toledot, som inleder denna vers, används elva gånger i Första Moseboken. I de följande fallen gäller det en person. Gemensamt är att huvudpersonen redan är introducerad, och det som följer är en detaljerad fortsättning av hans liv och hans barn. Se 1 Mos 5:1; 6:9; 10:1; 11:10, 27; 25:12, 19; 36:1, 9; 37:2. Här kommer alltså den fortsatta historien av "himlarna och jorden". Det är inte en andra skapelseberättelse utan en mer detaljerad beskrivning av skapelsen, och då speciellt hur människan skapades från jordens stoft. Versen är också en kiasm.] Detta är den fortsatta historien (berättelsen – hebr. toledot) om
    himlarna och jorden
        när Gud hade skapat dem
        – då Herren Gud (Jahve Elohim) gjorde
    jorden och himlarna. [Detta är första gången titeln "Herren Gud" används.]
Detta är Noas fortsatta historia (hans genealogi – hebr. toledot).

Nu följer ett nytt stycke, se 1 Mos 2:4; 5:1; 6:9; 10:1; 11:10, 27; 25:12, 19; 36:1, 9; 37:2. Hela denna sektion är uppbyggd som en stor kiasm: A Noas familj (6:10-16)
 B En flod kommer (6:17)
  C Förbund med Noa (6:18-19)
   D Mat i arken (6:21)
    E Befallning att gå in i arken (7:1-3)
     F 7 dagars väntan (7:4-10)
      G Alla går in i arken (7:11-15)
       H Gud stänger dörren om Noa (6:16b)
        I 40 dagars flod (7:17a)
         J Bergstoppar täcks (7:19-20)
          K 150 dagar (7:21-24)
           L Gud kommer ihåg Noa (8:1)
          K´ 150 dagar (8:3)
         J´ Bergstoppar blir synliga (8:4-5)
        I´ 40 dagar (8:6a)
       H´ Noa öppnar ett fönster (8:6b)
      G´ Korp och duva lämnar arken (8:7-9)
     F´ 7 dagars väntan (8:10-13)
    E´ Befallning att gå ut från arken (8:15-17)
   D´ Mat utanför arken (9:1-4)
  C´ Förbund med allt levande (9:8-10)
 B´ Aldrig mer en flod (9:11-17)
A´ Noas familj (9:18-19) Tolv är också förbundets tal. Denna kiasm i tolv steg spänner över de kapitel som ligger till grund för Guds förbund med Noa. Detta är det första av Bibelns förbund mellan Gud och människan, sedan kommer förbundet med Abraham som förnyas genom Mose vid Sinai. En del räknar också förbundet med David och slutligen har vi det Nya förbundet i Jesus.

Noa var en rättfärdig man och fullkomlig bland sina samtida. Noa vandrade [i ständig gemenskap] med Gud. [Här är första gången ordet rättfärdig, hebr. tsadik, används. Ett närbesläktat ord från samma rot är tsedaka som ofta översätts med en frivillig gåva till fattiga och behövande. Bibeln nämner särskilt änkor, föräldralösa/faderlösa barn och främlingen inom dina portar. Att ge tsedaka är något som i princip alla religiösa judar gör i någon form. Rättfärdighet och att vara rättfärdig eller leva ett rättfärdigt liv hör alltså intimt ihop med att se till att de behövande i min närhet, genom mina frivilliga gåvor, har det de behöver.]
Dessa tre var Noas söner och från dem har jordens alla folk spritt ut sig. [Se släktträdet i 1 Mos 10.]
[Detta är det fjärde stycket. Det hebreiska ordet toledot används elva gånger i Första Moseboken, se 1 Mos 2:4; 5:1; 6:9; 10:1; 11:10, 27; 25:12, 19; 36:1, 9; 37:2.] Detta är Noas söners fortsatta historia (deras genealogi, hebreiska toledot),
    Shem (Sem),
    Cham (Ham)
    och Jafet.
Söner föddes till dem [Noas tre söner] efter floden. [Noas tre söner var:
    - Jafet – troligtvis äldste sonen, se 1 Mos 10:21. Han föddes när Noa var 500 år gammal, se 1 Mos 11:26. - Shem (Sem) – troligtvis mellansonen. Han var 100 år gammal två år efter floden, se 1 Mos 11:10. Eftersom floden kom när Noa var 600 år, måste han varit född när Noa var 502 år, och är alltså två år yngre än Jafet. Anledningen att han nämns först i alla uppräkningar, här i vers 1 och i 1 Mos 5:32; 6:10; 7:13; 1 Krön 1:4, beror på att hans släktträd leder till Abraham och slutligen Messias, se Luk 3:34‑36! - Cham (Ham) – den yngste sonen, se 1 Mos 9:24. Hur mycket yngre han är anges inte, men han var född innan floden kom.
I vers 1 var ordningen Shem, Cham och Jafet. När deras släktleds beskrivs nedan i vers 2‑32 blir ordningen omvänd med först Jafet, Cham och sist Shem. Det är ett typiskt kiastisk mönster i flera led som gör att berättelsen om Babels torn, se 1 Mos 11:1‑9, ramas in av Sems släkttavla som fortsätter i 1 Mos 11:10‑26.]
Av dessa [kan syfta på alla Jafets söner, eller bara Javans söner] blev ländernas öar uppdelade i sina länder, var och en efter sitt språk och efter sina familjer (släkter) i länderna. [Ländernas öar skulle kunna syfta på kontinenterna. Den grekiska formen av Jafet är Iapetos, och enligt grekisk tradition är det grekernas förfader. Det hebreiska namnet Javan betyder "ung" men också landet Grekland, se Dan 8:21; 10:20. Jafet är alltså troligtvis förfader till "sjöfolken" som spred ut sig runt Medelhavet.]
Detta är Chams (Hams) söner efter deras familjer, efter deras språk i sina landområden och i sina länder.
och Ofir och Chavila och Jovav, alla dessa var Joktans söner.
Detta är Shems söner efter deras familjer, efter deras språk i sina landområden och i sina länder.
Detta är Noas söners familjer, efter deras språk i sina landområden och i sina länder. Och bland dessa finns de länder som delades på jorden efter floden. [En liknande avslutande refräng finns efter vers 5.]
Detta är Shems (Sems) fortsatta historia (hans genealogi – hebr. toledot). [Nu följer tio generationer från Shem fram till Abram.]När Shem var 100 år gammal födde han Arppacheshad, två år efter floden [hade startat].
Detta är Terachs (Teras) fortsatta historia (hans genealogi – hebr. toledot). Terach fick Abram, Nachor och Haran, och Haran fick Lot.
Alla dessa kom samman i Siddimsdalen, som nu (numera) är Salthavet (Döda havet) [1 Mos 13:10; 19:25].
En tid därefter kom Herrens ord till Abram i en syn:
"Var inte rädd, Abram (Avram)!
Jag är din sköld,
    din belöning,
mycket stor." [Den sista delen kan tolkas som att Abrams belöning ska bli stor eller att Herren är hans stora belöning. Utifrån sammanhanget verkar det till en början syfta på en materiell belöning, men det kan vara en medveten dubbeltydighet i den hebreiska texten. Abram hade nyligen avböjt erbjudandet från Sodoms kung att behålla ett krigsbyte. Utifrån svaret i nästa vers, verkar det som Abram tolkar det som en materiell belöning, men undrar vad detta spelar för roll när han inte har någon arvinge. Gud har däremot något mycket större än bara rikedom för Abram – han ska bli Abraham och kallas "trons far" och få Herren som sin belöning.]
Han tog allt detta till honom och delade dem på mitten och lade varje halva mitt emot varandra, men fåglarna delade han inte.
Och det hände när solen gick ner och där var ett tjockt mörker, att då syntes en rykande ugn och en flammande fackla som passerade mellan styckena (de delade djuren). [Här beskrivs en del av den ritual som hör till när man ingår ett blodsförbund med varandra]
Avimelech steg upp tidigt på morgonen och kallade på alla sina tjänare och berättade allt detta (som han drömt) i deras öron och männen blev mycket rädda.
Och Avimelech sade till Abraham: "Vad betyder dessa sju lamm av honkön som du placerat för sig själva?"
Och det hände sig därefter att Gud prövade Abraham och sade till honom: "Abraham" och han svarade: "Här är jag." [Här är jag, hebr. hineni, är ett uttryck som inte i första hand handlar om att tala om var man befinner sig rent fysiskt eller geografiskt. Det är ett ord som istället innebär att "jag står till förfogande" eller "jag är beredd att ta ansvar". Här i 1 Mos 22:1 förekommer ordet för första gången i Bibeln. Både Abraham och alla andra som ger detta svar är exempel på personer som går in i någon form av ledarroll när de säger hineni – här är jag. Isak säger det i 1 Mos 22:7, Jakob i 1 Mos 31:11, Mose i 2 Mos 3:4, profeten Samuel säger det i 1 Sam 3:4, profeten Jesaja i Jes 6:8, m.fl.]
Och det hände sig efter dessa händelser att man berättade för Abraham och sade: "Se, Milka har fött barn till din bror Nachor." [1 Mos 11:29]
Och Betoel födde Rebecka, dessa åtta födde Milka åt Nachor, Abrahams bror.
Den unga kvinnan sprang iväg och berättade alla dessa ord i sin mors hus.
[Abrahams fjärde son med Ketora] Midjans söner var
    Ejfa
    och Efer
    och Henok (Chanoch)
    och Avida
    och Eldaa. Alla dessa var Ketoras söner.
Och detta är dagarna och åren i Abrahams liv som han levde, 175 år.
Detta är berättelsen om Ismaels fortsatta historia (hans ättlingar). Abrahams son som egyptiskan Hagar, Saras tjänarinna, födde åt Abraham.
Och detta är namnen på Ismaels [tolv] söner efter deras namn enligt deras släktled. Ismaels förstfödde
    Nevajot
    och Kedar
    och Adbeel
    och Mivsam
Detta är Ismaels söner och detta är deras namn efter deras byar och efter deras boplatser. Tolv furstar [1 Mos 17:20] efter deras nationer.
Detta är åren för Ismaels liv, 137 år. Han drog sitt sista andetag och dog och samlades till sitt folk. [1 Mos 25:8]
Detta är berättelsen om Isaks fortsatta historia, Abrahams son. Abraham födde Isak.
Och Rebecka sade till Isak: "Jag är livrädd på grund av Chets döttrar. Om Jakob tar en hustru av Chets döttrar, en som dessa av döttrarna från landet, vilken glädje har jag då av livet?"
Och det skedde när Laban hörde nyheten om Jakob hans systers son, att han sprang och mötte honom och omfamnade honom och kysste honom och förde honom till sitt hus. Och han berättade om allting för Laban.
Och han befallde de första (de som gick längst fram) och sade: "När Esau min bror möter er och frågar er och säger. 'Vilka är ni och vart går ni och vems är dessa framför er?'
Och han lyfte upp sina ögon och såg kvinnorna och barnen och frågade: "Vilka är dessa som du har med dig"?
    Och han [Jakob] svarade: "Barnen som Gud i sin nåd (oförtjänta kärlek – hebr. chanan) har gett sin tjänare."
"Dessa män är fridsamma mot oss, låt dem därför bo i landet och idka handel där, för se, landet är stort nog för dem, låt oss ta deras döttrar åt oss som hustrur och låt oss ge dem våra döttrar.
och Zilpas söner, Leas tjänstekvinna:
    Gad och Asher. Dessa är Jakobs söner som föddes åt honom i Paddan-Aram.
Detta är berättelsen om Esaus, Edoms, fortsatta historia.
och Oholivama födde Jeosh och Jalam och Kora. Detta är Esaus söner som föddes till honom i Kanaans land.
Och detta är Esaus generationer, far till edomiterna i Seirs bergsbygd.
Detta är namnen på Esaus söner: Elifas, son till Ada, Esaus hustru, Reoel son till Basemat, Esaus hustru.
Och Timna var bihustru till Elifas, Esaus son, och hon födde Amalek till Elifas. Dessa är söner till Ada, Esaus hustru. [Amalek blir stamfar till amalekiterna. Detta folk är det första som anfaller Israels söner efter att de kommit ut ur Egypten och vandrat ungefär en månad från övergången av Vasshavet. I Refidim besegrar de amalekiterna 2 Mos 17:8‑16. Senare uppmanar Mose dem att inte glömma att förgöra amalekiterna utan verkligen komma ihåg detta, se 5 Mos 25:19. Därefter är det Saul som strider mot amalekiterna och är olydig, vilket gör att han inte längre får vara kung, eftersom han inte tillspilloger hela bytet och underlåter att döda deras kung. 1 Sam 15. I Esters bok är den onde Haman ättling till en amalekit. Han vill utrota alla judar men misslyckas. Amalek är också den andemakt som genom historien har stått för/representerat all slags antisemitism, dvs. en önskan att utrota judarna. Den har tagit sig många uttryck genom historien och även ersättningsteologin är en variant av antisemitismen.]
Och dessa är Reoels söner: Nachat och Zera, Shama och Miza. Dessa är söner till Basemat, Esaus hustru.
Och dessa är söner till Oholivama, Anas dotter, dotter till Tsiveon, Esaus hustru. Och hon födde till Esau Jeosh och Jalam och Kora.
Dessa är furstarna för Esaus söner, Elifas söner, Esaus förstfödde: fursten för Teman, fursten för Omar, fursten för Tsefo, fursten för Kenaz,
fursten för Kora, fursten för Gatam, fursten för Amalek. Dessa är furstarna som kommer från Elifas i Edoms land. Dessa är Adas söner.
Och dessa är söner till Reoel, Esaus son: fursten för Nachat, fursten för Zerach, fursten för Shama, fursten för Miza. Dessa är furstarna som kommer från Reoel i Edoms land. Dessa är söner till Basemat, Esaus hustru.
Och dessa är sönerna till Oholivama, Esaus hustru: fursten för Jeosh, fursten för Jalam, fursten för Kora. Dessa är furstarna som kommer från Oholivama, Anas dotter, Esaus hustru.
Dessa är Esaus söner, de och deras furstar, det är Edom.
Detta är berättelsen om Jakobs fortsatta historia (hans genealogi – hebr. toledot).

Nu följer ett nytt stycke, se 1 Mos 2:4; 5:1; 6:9; 10:1; 11:10, 27; 25:12, 19; 36:1, 9; 37:2. Detta är den tolfte och sista sektionen i Första Mosebok. Temat är Josef som också är en förebild på Jesus. Även detta stycke följer ett kiastiskt mönster: A Brödernas hat mot Josef (37:3-11)
 B Josef tros vara död, Jakob sörjer (37:12-36)
  C Mellanakt: Juda och Tamar (38:1-26)
   D Oväntade omvända roller – Peres och Sera (38:27-39:23)
    E Josefs vishet (40:1-42:57)
     F Bröderna till Egypten (43:1-46:7)
      X Israels släkttavla (46:8-27)
     F´ Flytten till Egypten (46:28-47:12)
    E´ Josefs vishet (47:13-26)
   D´ Oväntade omvända roller – Efraims och Manasses (48:1-22)
  C´ Mellanakt: Jakob välsignar sina söner (49:1-28)
 B´ Jakobs död, Josef begraver honom (49:29-50:14)
A´ Josef lugnar sina bröder (50:15-26)

Josef, hans son som nu var 17 år – fortfarande en yngling, vallade småboskapen tillsammans med sina [äldre] bröder, sönerna till Bilha [Dan och Naftali, se 1 Mos 35:25] och sönerna till Zilpa [Gad och Asher, se 1 Mos 35:26], hans fars fruar. Josef lämnade (kom hem med) dåliga rapporter om dem till sin far. [Josef var Jakobs elfte son, Rakels förstfödda, se 1 Mos 30:24. Jakob var 108 år. Uttrycket "en yngling" kan tolkas att han var en hjälpreda, eller så betonas att han var ung och hade ansvar över flocken. Det anas att det är komplicerade familjerelationer, att Bilha (Rakels tjänstekvinna) och Zilpa (Leas tjänstekvinna) nämns påminner också om rivaliteten mellan Lea och Rakel, se 30:3, 9. En del har sett Josef som en skvallrare, men utifrån hur hans karaktär beskrivs i övrigt verkar det snarare vara så att han är noga med detaljer och trofast i det lilla, för att så småningom bli betrodd med mycket, se Luk 16:10. I vers 13 beskrivs hur han är redo och villig att skickas ut på uppdrag av sin far.]
När hon fördes fram lät hon säga till sin svärfar: "Genom den man som dessa ting tillhör är jag gravid." Hon sade vidare: "Avgör vem som är ägare till signetringen, tränset och staven."
Det hände efter en tid att hans herres [Potifars] hustru kastade sina blickar på Josef och sade: "Ligg med mig!" [Ords 7:6‑27]
Sedan sade hon samma sak till honom: "Den hebreiske tjänaren som du tog hit kom in till mig och ville förnedra mig (roa sig med mig).
När hans herre hörde sin hustrus ord som hon talade till honom när hon sade: "Detta gjorde din tjänare mot mig", då upptändes hans vrede.
[Josef kom till Egypten som 17-åring, se 1 Mos 37:2. Han tjänade hos Potifar i drygt 10 år innan han blev falskt anklagad för att försökt våldta hans hustru. Han är nu omkring 28 år. Två år senare, som 30-åring, blir han befordrad av farao, se 1 Mos 41:46.] Efter en tid hände det sig att munskänken till kungen i Egypten och hans bagare, förolämpade sin herre, Egyptens kung. [Deras brott nämns inte. Enlig judisk tradition hade en fluga fallit ner i faraos vin och en sten i hans bröd. Andra judiska kommentarer föreslår att de försökt förgifta farao.]
Låt dem samla all mat som skördas under de överflödande åren som kommer och lagra upp säden i faraos hand [i faraos lador] till mat i städerna och låt dem bevara (ta väl hand om) den.
De svarade: "Mannen frågade detaljerat om oss och angående vår släkt och sade: Lever er far fortfarande? Har ni ytterligare en bror? Vi svarade honom med dessa ord. Skulle vi på något sätt kunna veta att han skulle säga: För hit er bror?"
När han kom ikapp dem talade han dessa ord till dem.
De svarade honom: "Varför talar min herre ord som dessa? Det är fjärran från dina tjänare att göra något sådant.
[Nu följer en uppräkning av Jakobs söner. Frasen "Detta är namnet på" är en vanlig fras, se 1 Mos 25:13; 36:10; 2 Mos 6:16. Versen är uppbyggd som en kiasm.] Och detta är namnen på sönerna till
    Israel
    
    som kom till Egypten,
    Jakob
och hans söner: [Leas sex barn:]
Ruben, Jakobs förstfödda.
Detta är Leas söner som hon födde till Jakob i Paddan-Aram, [hon födde] även hans dotter Dina.
Alla hans söner och hans döttrar – totalt 33 stycken personer (liv, själar). [Hälften av alla, se vers 26 – det högsta antalet i denna släkttavla.]
Detta är Silpas söner, som Laban gav till sin dotter Lea, och som hon födde till Jakob – totalt 16 personer (själar, liv).
Detta är Rakels söner som föddes till Jakob – totalt 14 personer (själar, liv).
Dessa är Bilhas söner, som Laban gav till sin dotter Rakel, och som hon födde till Jakob – totalt 7 personer (själar, liv).
[På Abraham, Isak och Jakobs tid är traditionen att den förstfödde blir det nästa huvudet i familjen och ärver namn, status och sin fars egendom. Som vi redan sett flera exempel på i Första Mosebok väljer Gud att överraska. I detta stycke följer Josef traditionen och placerar Manasse, hans förstfödde, på den högra sidan för att ta emot den största välsignelsen. Jakob korsar då sina armar och välsignar Efraim med sin högra hand. Josef tar för givet att det är ett misstag, men Jakob vet exakt vad han gör.] Efter allt detta kom man till Josef och sade: "Se, din far är sjuk." Då tog han med sig sina två söner Manasse och Efraim.
När Israel [Jakob] fick se Josefs söner frågade han: "Vilka är dessa?"
Alla dessa är Israels tolv stammar, och detta är det som deras far talade till dem och välsignade dem, var och en i enlighet med hans välsignelse, välsignade han dem. [Detta är första gången frasen "Israels tolv stammar" används. När landet så småningom delas upp inkluderas inte Levi; däremot blir Josefs två söner ledare för två stammar. Manasse och Efraim tar Josefs och Levis plats.]
Och namnen på Israels söner, de som kom tillsammans med sina familjer [från Kanaans land på grund av en stor hungersnöd] till Egypten (hebr. mitsrajim), var:
Men om de inte tror på dessa två tecken eller lyssnar på dig, så ska du ta lite vatten från Nilen och hälla det på torra landet (marken). [Detta blir det tredje tecknet.] Då ska vattnet från floden förvandlas till blod på torra land." [Två olika hebreiska ord för "torrt land" används i denna vers. Det första är det generella ordet som används i skapelsen och när israeliterna korsar Röda havet och Jordan torrskodda. Det sista används bara här och i Ps 95:5, där det används om hur Gud är större än alla avgudar.]
[Här sker en paus i berättelsen. Man kan säga att det är en "cliffhanger", hur det ska gå? Varken israeliterna eller farao lyssnar på Mose och själv är han på gränsen att ge upp, se vers 12. Mitt i berättelsens höjdpunkt kommer en tillbakablick som visar hur Mose och Aron är den fjärde generationen från Jakob via Levis stam. Genealogin är begränsad till de tre första sönerna till Jakob: Ruben, Simon och Levi. De följande nio sönerna är inte relevanta för att visa Mose och Arons släktskap och tas inte med. Jakob kallas också Israel, se 1 Mos 32:28. I listningen nedan är de namn som ingår i Mose och Arons släktträd fetmarkerade.] Dessa var överhuvuden var och en för sin släkt.

Första generationen och deras barn

Sönerna till Ruben, Israels [Jakobs] förstfödde:
    Henok och Pallu,
    Hesron och Karmi;
detta var de rubenitiska familjerna.
Sönerna till Simon [Shimon – Jakobs andra son]:
    Jemuel, Jamin, Ohad, Jachin, Sochar (Tsochar) och Saul (Shaol), sonen till en kananeisk kvinna;
detta var de simonitiska familjerna.
Sönerna till Levi [Israels tredje son] hette i åldersordning:
    Gershon [hans söner listas i vers 17],
    Kehat [hans söner listas i vers 18] och
    Merari [hans söner listas i vers 19].
Levi blev 137 år gammal. [Jakob hade tolv söner, men eftersom den här släkttavlan handlar om Mose och Aron, så räcker det att ta med sönerna fram till Jakobs tredje son Levi.]
Sönerna till Merari:
    Machli och Mushi.
Detta var de levitiska familjerna i åldersordning.
Sönerna till Korach:
    Assir, Elkana och Aviasaf;
detta var de korachitiska familjerna. [Att Korach finns med här beror antagligen på det uppror han senare kom att leda, se 4 Mos 16. Rent släktmässigt hade han samma status som Mose och Aron.]
Elasar, Arons son, gifte sig med en av Putiels döttrar, och hon födde honom:
    Pinechas. Dessa var överhuvuden för de levitiska släkterna, familj för familj.
Sedan sade Herren (Jahve) till Mose: "Gå till farao, för jag har förhärdat (tillslutet) hans hjärta och hans tjänares hjärtan, så att jag kan visa mina tecken i deras mitt.
Och alla dessa dina tjänare ska komma ner till mig och falla ner inför mig och säga: Dra ut, du och allt ditt folk som följer dig. Därefter ska jag gå. Sedan gick han ut från farao i brinnande vrede.
Mose och Aron gjorde alla dessa tecken inför farao och Herren (Jahve) förhärdade (tillslöt) faraos hjärta, så att han inte lät Israels söner (barn) gå ut ur hans land.
och ni ska vara ett rike av präster och ett heligt folk som tillhör mig.' [2 Mos 12:1‑3] Detta är vad du ska säga till israeliterna."
När Mose kom tillbaka sammankallade han folkets äldste. Han lade fram för dem alla dessa ord som Herren hade befallt honom att säga,
[Detta stycke är ett av de mest välkända i Bibeln, det återkommer även i 5 Mos 5:6‑12 då det upprepas för en ny generation. Även om stycket ofta har rubriken "tio Guds bud" står det ordagrant "ord" och inte "bud" i den hebreiska texten. Det förstärker att det handlar om instruktioner. Ett annat namn är "dekalogen", en term från grekiskt ursprung som också betyder "tio ord". Jesus nämner alla dessa tio budord och förstärker alla utom sabbatsbudet, se Matt 5:17‑48; 19:18‑19; 22:35‑40. Se även Rom 13:9; Ef:6:2‑3; Upp 9:20‑21.
    Lite längre fram i Andra Mosebok är det tydligt att detta stycke består av tio punkter och skrevs på två stentavlor, se 2 Mos 34:1, 28. Bibeln anger inte om bara första ordet skrevs ned, eller hur de delades in, men det är rimligt att tro att det är fem på den ena och fem på den andra, på samma sätt som vi har fem fingrar på vardera handen.
    De tio orden kan delas in i två grupper där den första handlar om vördnad och respekt för Gud och den andra om vördnad och respekt för andra människor. Att älska Gud och människor sammanfattar hela undervisningen, se Matt 22:36‑40. Det är värt att notera att det första ordet inte är ett förbud utan en beskrivning på något som Herren har gjort (vers 2). Det är ett Guds kärleksord hur han har befriat från slaveri. Det ligger som en grund för det som följer. En annan viktig poäng är att orden inte är plural utan singular. Gud riktar sig personligt till var och en av oss.
    I den judiska traditionen inkluderas den inledande frasen med första budet, vilket inte den lutherska, katolska eller reformerta traditionen gör. En annan skillnad är placeringen av budet att vörda sina föräldrar, beroende på om det anses höra till den första eller andra gruppen blir det 5:e eller 6:e budet.
    Kärnbibelns rubriker följer den judiska uppdelningen. Det finns både en tematisk och tydlig strukturell struktur som talar för detta, förutom att den var den äldsta och även gällde bland de första kristna. De första fem punkterna består alla av två sektioner där den första beskriver budordet och den andra ger förklaring eller beskrivning. De första fem har också samma text "Herren din Gud" i varje punkt. De sista fem punkterna består däremot av kortare fraser med förbud. Här nämns inte Guds namn och det finns inte heller någon tillhörande förklaring.
    Det finns också ett spegelvänt mönster i båda dessa halvor som börjar med hjärtat, tar sig uttryck i tal och sedan sist i handlingar. Det är ett kiastiskt mönster där den första och sista punkten handlar om en inre osynlig kvalitet; både första punkten som handlar om tron på Gud och sista som handlar om girighet har att göra med hjärtat. Det andra temat är ord; förbudet att ingå eder och vittna falskt hör ihop. Vad hjärtat är fullt av det talar munnen och leder vidare till praktiska handlingar som att inte respektera vilodagen, sina föräldrar, människoliv, äktenskap och andras egendom.]
Sedan talade Gud dessa ord:
[Kapitel 21-22 beskriver olika juridiska scenarion kring slaveri, personskador och stöld. Det följer mönstret om detta sker, då ska det göras upp så här.] Detta är de påbud (bindande juridiska beslut) som du ska lägga fram för dem [israeliterna].
Och om dessa tre inte görs för henne, då ska hon gå fri utan silver.
Då tog Mose blodet [den kvarvarande hälften som tömts i karen] och stänkte det på folket [de i främsta leden, eller de äldste, eftersom de var omkring två miljoner] och sade: "Detta är blodet i det förbund som Herren har slutit med er i enlighet med alla dessa ord." [Folket och Gud blev nu förenade i ett blodsförbund, som är den starkaste form av kontrakt som finns. Det som nu gällde var att din strid är min strid, dina fiender är mina fiender, mina tillgångar är dina tillgångar, vi är ett och jag kommer att beskydda dig med livet som insats.]
Av en talent [omkring 44 kilo] rent guld ska den göras med alla sina verktyg.
Detta är plaggen som de ska tillverka:
en bröstsköld
en efod
en rock
en tunika av rutigt arbete
en huvudbonad och
en gördel De ska tillverka en helig ämbetsdräkt till din bror Aron och hans söner så att han kan göra tjänst för mig i prästämbetet.
Han tog emot guldet av dem. Med hjälp av verktyg formade han avbilden som skulle göras. [Antingen en träram som sedan bekläddes med guld, eller en träform som man sedan göt i.] Han använde det smälta guldet och formade en kalv (en avbild av en ung tjur). Sedan sade de [ledarna från folket som var initiativtagare till att göra egna gudar]: "Detta, Israel, är er gud som har fört er ut från Egypten." [Guldkalven är en skrämmande symbol. I Egypten tillbad man tjurguden Apis. Även guden Baal, som tillbads i Kanaans land, förkroppsligades och avbildades ofta som en ung oxe. Aron hade varit med och gjort så att folket bröt mot de tre första buden. De tillbad en annan Gud, de hade gjort en avbild och vanärat Herrens namn i avgudadyrkan.]
De har hastigt vänt sig bort från vägen som jag befallde dem, de har gjort sig en gjuten kalv och har tillbett den och har offrat till den och sagt: 'Detta är din gud Israel som har fört dig ut ur Egyptens land.' "
Herren sade till Mose: "Skriv ned dessa ord (befallningar), för i enlighet med dem har jag slutit ett förbund med dig och med Israel."
Och Mose samlade hela församlingen av Israels söner och sade till dem: "Detta är orden som Herren (Jahve) har befallt för att ni ska göra dem.
[Detta är det centrala stycket i kapitel 34-40.] Detta är redovisningen (inventeringen, räkningen – hebr. pekodim) [en summering, inspektion och förteckning av allt material som använts] för tabernaklet – vittnesbördets tabernakel [tabernaklet där vittnesbördets tavlor (de tio budorden) förvarades, se 2 Mos 20]. Mose gav leviterna detta uppdrag (påbud) att göra denna redovisning under överseende (under handen) av Itamar, prästen Arons son.
Och du ska ta matoffret som du har gjort av dessa ting till Herren (Jahve) och när det är förevisat för prästen ska han ta det till altaret.
Eller om en själ svär (avlägger en ed) och uttalar med sina läppar att göra ont, eller att göra gott, vad det än är som en människa säger med en ed, och det göms för honom, när han känner till (får kunskap om) det ska han vara skyldig i endera avseendet.
Och det ska ske när han är skyldig i en av dessa saker att han ska bekänna att han har syndat i detta.
Och prästen ska bringa försoning för (täcka över) honom, angående hans synd som han syndat i något av detta, och han ska bli förlåten. Och det som är kvar ska vara prästens som ett matoffer.
Och Aron sade till Mose: "Se, denna dag har de offrat sina syndoffer och sina brännoffer inför Herrens (Jahves) ansikte, och sådana saker har hänt [Nadav och Avihos förseelse] och om jag hade ätit syndoffret idag, skulle det ha blivit accepterat i Herrens (Jahves) ögon?
[Det finns olika hebreiska ord för fåglar. I 1 Mos 1:20 och här används hebr. of som beskriver något som flyger. (I parallellpassagen i 5 Mos 14:11 används tsipor som är ett ljudhärmande ord för det kvittrande lätet). Inom den moderna biologins systematik av organismer klassificeras fladdermusen (vers 19) inte som en fågel utan som ett däggdjur. Uppräkningen här uppfyller dock de hebreiska ordens betydelser. Bland de rena fåglarna räknas: höns, duva, anka, gås, ripa, vaktel, kalkon, osv.] Och dessa är de som ni ska betrakta som något avskyvärt bland fåglarna, de ska ni inte äta, de är något avskyvärt [20 sorters flygande djur som är orena räknas nu upp]:
örnen
och lammgamen
och fiskgjusen
Av dem kan ni äta dessa,
den svärmande gräshoppan
    efter sina arter,
den förtärande gräshoppan
    efter sina arter,
och skalbaggen
    efter sina arter,
och gräshoppan
    efter sina arter.
Och för dessa ska ni vara orena, vemhelst som kommer i beröring med deras kadaver ska vara oren till kvällen.
Dessa är orena för er bland allt som kryper, vemhelst som rör dem när de är döda ska vara oren till kvällen.
Orena er inte med något av detta, för med allt sådant har de folkslag orenat sig, som jag fördriver (kastar ut) för er.
[Vers 26‑30 formar en kiasm där ordet avskyvärt återkommer fyra ggr.]
Men ni ska hålla mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och påbud (bindande juridiska beslut),
    och inte göra något av detta avskyvärda
– det gäller både infödda och invandrare!
För var och en som gör något av detta avskyvärda,
ska bli utstött (avskuren) från sitt folk.
Ni ska inte följa sederna hos de folk som jag driver undan för er, för just därför att de gjort som de gjort avskyr jag dem.
En änka eller en frånskild kvinna, eller en hädisk, eller en sköka ska han inte ta, men han ska ta en jungfru av sitt eget folk till hustru.
Blinda eller brutna eller lytta (defekta) eller som har en utväxt, eller öppna sår eller fjällighet, dessa ska ni inte offra till Herren (Jahve). Gör inget offer gjort med eld av dem på altaret till Herren (Jahve).
Inte heller från en främlings hand ska ni offra Guds (Elohims) bröd av något av detta, eftersom deras förruttnelse är i dem och defekter (lyten) är i dem, ska de inte ge er nåd (villkorad nåd – hebr. ratsa).
Tala till Israels söner och säg till dem: Angående Herrens (Jahves) högtider (avtalade möten på bestämda tider) som ni ska utropa (förkunna, proklamera). Dem ska ni kalla för heliga sammankomster, de är mina högtider (avtalade möten på bestämda tider – hebr. moed).
Detta är Herrens (Jahves) högtider (avtalade möten på bestämda tider), heliga sammankomster, som ni ska utropa (förkunna, proklamera) på deras bestämda tider.
Detta är Herrens högtid (avtalade möte på bestämd tid), som ni ska deklarera (förkunna, proklamera) som en helig sammankomst för att bära fram eldsoffer till Herren (Jahve) ett brännoffer, ett matoffer och ett dryckesoffer, vart och ett på sin egen dag,
Och om han inte blir återlöst under dessa år då ska han lämna vid jubelåret, både han och hans barn med honom.
Men om ni inte vill lyssna till mig och inte vill göra alla dessa budord (tydliga befallningar),
Och om ni trots detta inte vill lyssna på mig, då ska jag straffa er sju gånger värre för era synder.
Om ni inte låter mig förändra er med dessa ting utan vandrar i motstånd (lever i uppror, fientligt) mot mig,
Detta är förordningarna (ordagrant "sakerna inristat") och påbuden (bindande juridiska beslut) och undervisningen som Herren (Jahve) har gjort mellan sig och Israels söner på berget Sinai genom Mose hand.
Detta är budorden (de tydliga befallningarna) som Herren (Jahve) befallde Mose för Israels barn på berget Sinai.
Detta är namnen på dem som ska stå tillsammans med er:
Från Ruben: Elitsor, son till Shedejor.
Dessa blev valda av menigheten, furstarna över deras fäders stammar, de var huvuden över Israels tusenden.
Och Mose och Aron tog dessa män som var utpekade med namn.
Detta är de som räknades (blev mönstrade), de som räknades av Mose, Aron och Israels furstar. Furstarna var tolv män, var och en var en ledare för sin faders hus (stam).
Detta är de som räknades av Israels söner, efter deras fäders hus. Alla som räknades i lägret enligt deras avdelningar var 603 550.
Detta är Arons och Moses generationer (släkt) den dagen då Herren (Jahve) talade med Mose på Sinai berg.
Och detta är namnen på Arons söner: Nadav, den förstfödde, och Aviho, Elazar och Itamar.
Detta är namnen på Arons söner, prästerna som var smorda, som han avskilde (helgade) för att tjänstgöra i prästens ämbete.

Och dessa var Levis söner, efter deras namn:
    Gershon och Kehat och Merari.
Och dessa är namnen på Gershons söner efter deras familjer:
    Livni och Shimei.
Och Meraris söner efter deras familjer:
    Machli och Moshi. Dessa är Levis familjer enligt deras fäders hus.
Till Gershon hör Livnis familj och Shimeis familj. Dessa är Gershoniternas familjer.
Till Kehat hör Amrams familj och Jitsars familj och Chevrons familj och Uzziels familj. Dessa är Kehatiternas familjer,
Till Merari hör Machlis familj och Moshis familj. Dessa är Merariternas familjer.
Och när Aron och hans söner är klara med att täcka över de heliga möblerna och alla de heliga redskapen, när lägret ska [är redo att] dra vidare, då ska Kehats söner komma och bära dem, men får inte vidröra de heliga föremålen, då dör de. Dessa föremål är den börda som Kehats söner har i mötestältet. [De ska bära allting med stänger eller med ok.]
Dessa är de som räknades av Kehatiternas familjer, av alla dem som tjänstgjorde i mötestältet, som Mose och Aron räknade enligt Herrens (Jahve) befallning genom Mose hand.
Dessa är de som räknades av Gershons söners familjer, av alla dem som tjänstgjorde i mötestältet, som Mose och Aron räknade enligt Herrens (Jahve) befallning.
Dessa är de som räknades av Meraris söners familjer, som Mose och Aron räknade enligt Herrens (Jahve) befallning genom Mose hand.
Och prästen ska låta henne avlägga en ed och säga till kvinnan: 'Om ingen man har legat med dig, och om du inte har gått åt sidan till orenhet, medan du varit under din man, ska du vara fri från detta bitterhetens vatten som orsakar förbannelse,
och detta vatten som förorsakar förbannelsen ska vara i dina tarmar och få din mage att svälla upp och ditt lår att ramla av (ta bort dina förmåga att bli gravid)',
    och kvinnan ska säga: 'Amen, amen.' [Dvs. instämma och hålla med.]
Och prästen ska skriva denna förbannelse i en bok (bokrulle), och han ska tvätta den i bitterhetens vatten.
Detta var Israels söners vandring efter deras härordning. Och de avtågade.
Och detta var deras namn:
Av Rubens stam Shamoa, Zakors son.
Detta var namnen på de män som Mose skickade iväg för att bespeja (utforska, undersöka) landet. Mose gav Hosea, Nuns son, namnet Josua. [Hosea betyder "frälsning, räddning", och Josua (Jehoshua) betyder "Herren är frälsning och räddning". Detta stryker under att det inte är de själva utan Gud som skulle frälsa och rädda dem. Namnändringen på Josua från Hosea till Josua är på hebreiska endast ett tillägg av bokstaven jod i början. Det gör att inledningen på namnet Josua blir Jah, som är kortformen av Guds namn. Detta tolkar många rabbiner som att Mose insåg att Josua behövde mod och källan till mod och frimodighet är Gud. När Josua i samklang med sitt nya namn väljer att lita på Gud blir han också frimodig med Guds hjälp.]
Och Mose talade dessa ord till Israels söner men folket knotade (klagade) mycket.
Alla infödda ska göra på detta sätt när de bär fram ett offer gjort med eld som en söt arom till Herren (Jahve).
Och när ni av misstag inte gör alla dessa budord (tydliga befallningar) som Herren (Jahve) har talat till Mose,
Och han talade till församlingen och sade: "Avlägsna er, jag ber er, från dessa onda mäns tält, och vidrör ingenting som tillhör dem, annars sveps ni bort i alla deras synder."
Och Mose sade: "Genom detta ska ni veta (vara intimt förtrogna med) att Herren (Jahve) har sänt mig att göra allt detta arbete och att jag inte har gjort det av eget sinne (ordagrant: från mitt hjärta).
Om dessa män dör en vanlig död som alla människor, och drabbas av det som drabbar alla människor, då har Herren (Jahve) inte sänt mig.
Men om Herren (Jahve) gör något nytt och marken öppnar sin mun och slukar dem med allt som tillhör dem, och de far ner levande i Sheol (avgrunden, underjorden – de dödas plats), då ska man förstå att dessa män har föraktat Herren (Jahve)."
Och det skedde när han slutade att tala alla dessa ord, att marken som var under dem delades,
dessa mäns rökelsekar som har syndat till priset av deras liv, och låt dem slås ut till plattor som ett skydd till altaret eftersom de har blivit heliga när de offrades inför Herrens (Jahves) ansikte, så att de blir ett tecken för Israels söner."
Och Israel tog alla dess städer och Israel bodde i alla amoréernas städer, i Chesbon och i alla dess byar.
Och Gud (Elohim) kom till Bileam och sade: "Vilka är dessa män som är hos dig?"
[Balak kunde inte ta ett nej, och ger sig inte.] Och Balak sände furstar igen, fler och mer ärbara [ännu högre rang] än de [första].
Detta är rubeniternas familjer, och de som räknades bland dem var 43 730.
[Första räkningen: 46 500, en minskning på 2 770.]
Dessa är simoniternas familjer 22 200.
[Första räkningen: 59 300, en minskning på 37 100.]
Dessa är Gads söners familjer, de som var räknade av dem, 40 500.
[Första räkningen 46 650, en minskning på 5 150.]
Dessa är Judas familjer, de som räknades av dem, 76 500.
[Första räkningen: 74 600, en ökning på 1 900.]
Dessa är Isaskars familjer, de som var räknade av dem, 64 300.
[Första räkningen: 54 400, en ökning på 9 900.]
Dessa är Zevoluns familjer, de som räknades av dem, 60 500.
[Första räkningen: 57 400, en ökning på 3 100.]
Dessa är Gileads söner:
Ijezer, ijezeernas familj,
av Chelek, chelekiternas familj,
Dessa är Manasses familjer och de som räknades av dem, 52 700.
[Första räkningen: 32 200, en ökning på 20 500.]
Dessa är Efraims söner efter deras familjer:
Av Shotelach, shotelachernas familj,
av Becher, bechernas familj,
av Tachan, tachaniternas familj.
Och dessa är Shotelachs söner:
    Av Eran, eraniternas familj.
Dessa är Efraims söners familjer, de som räknades av dem, 32 500.
[Första räkningen: 40 500, en minskning på 8 000.] Dessa är Josefs söner efter deras familjer.
Dessa är Benjamins söner efter deras familjer, de som räknades av dem, 45 600.
[Första räkningen: 35 400, en ökning på 10 200.]
Dessa är Dans söner efter deras familjer:
Av Shocham, shochamiternas familj.
Dessa är Dans familjer efter deras familjer.
Dessa är Ashers söners familjer, de som var räknade bland dem 53 400.
[Första räkningen: 41 500, en ökning på 11 900.]
Dessa är Naftalis familjer efter deras familjer, de som var räknade bland dem 45 400.
[Första räkningen 53 400, en minskning på 8 000.]
Dessa är de som räknades av Israels söner 601 730. [Den första räkningen var 603 550, en minskning på 1 820.]
"Till dessa ska landet delas som ett arv efter antalet av namnen.
Och dessa är de som är räknade bland leviterna efter deras familjer:
Av Gershon, gershoniternas familj,
av Kehat, kehatiternas familj,
av Merari, merariternas familj.
Dessa är Levis familjer:
livniternas familj,
chevroniternas familj,
macheliternas familj,
moshiternas familj
och korachiternas familj.
Och Kechat födde Amram.
Dessa var de som räknades av Mose och prästen Elazar som räknade Israels söner på Moavs slätt vid Jordan, vid Jeriko.
Men bland dessa fanns inte en enda man (kvar) av dem som räknades av Mose och prästen Aron som räknade Israels söner i öknen Sinai [38 år tidigare, se 4 Mos 1:2].
Sedan kom döttrarna till Tselofechad nära, Chefers son, son till Gilead, son till Machir, son till Manasse av Manasses familj, Josefs son. Och detta är namnen på hans döttrar: Machla, Noa och Chogla och Milcha och Tirtsa.
Ni ska offra dessa vid sidan av morgonens brännoffer som är ett kontinuerligt brännoffer.
detta sätt ska ni offra dagligen i sju dagar, offrets mat gjort med eld, en söt arom till Herren (Jahve). Det ska offras vid sidan av det kontinuerliga brännoffret och dess drickoffer.
Detta ska ni offra till Herren (Jahve) på den bestämda tiden, vid sidan om era löften och era frivilliga offergåvor, oavsett om det är ditt brännoffer, eller ditt matoffer, eller ditt drickoffer, eller ditt shalomoffer [ett gemenskapsoffer som alla i familjen åt tillsammans, se 3 Mos 7:11‑21].
Detta är förordningarna (ordagrant "sakerna inristat") som Herren (Jahve) befallde Mose, mellan en man och hans hustru, mellan en far och hans dotter som är i sin ungdom i sin fars hus.
Detta är Israels söners lägerplatser, vilka de passerade när de drog ut ur Egyptens land med sina härar under Moses och Arons hand.
Och Mose skrev ner deras vandring, lägerplats för lägerplats på Herrens (Jahves) befallning, och detta är deras lägerplatser på deras vandring.
"Detta är namnen på de män som ska ta landet i besittning för er; prästen Elazar och Josua, Nuns son.
Och detta är namnen på dessa män:
Av Juda stam,
    Kaleb Jefunnes son.
Detta är de som Herren (Jahve) har befallt att dela upp arvet till Israels söner i Kanaans land.
För Israels söner och för främlingen och bosättaren ibland er ska dessa sex städer vara fristäder, så att alla som dödar någon annan person av misstag kan fly dit.
då ska församlingen döma mellan den som slog och blodshämnaren enligt dessa påbud (bindande juridiska beslut),
Och detta ska för er vara förordningar (ordagrant "saker inristat") och påbud (bindande juridiska beslut), genom alla generationer på alla era boplatser.
Detta är budorden (tydliga befallningar) och påbuden (bindande juridiska beslut) som Herren (Jahve) befallde Israels söner genom Mose hand, på Moavs slätt vid Jordan mittemot Jeriko.
Dessa är orden (hebr. devarim) som Mose talade till hela Israel på andra sidan Jordan, i öknen i Arava, mittemot Sof mellan Paran och Tofel, och Laban och Chatsarot och Di-Zahav.
"Inte någon av dessa män i denna onda generation ska se det goda landet som jag med ed lovade att ge till era fäder,
Alla dessa var befästa städer med höga murar, portar och bommar, förutom mycket många byar utan murar.
Och jag befallde Josua vid den tiden och sade: "Dina ögon har sett allt som Herren din Gud (Jahve Elohim) har gjort mot dessa två kungar, så ska Herren (Jahve) göra mot alla kungariken när du går över.
Håll (vakta, skydda, bevara) dem och gör (lev efter) dem, för de är er vishet och ert förstånd i folkens ögon, så att när de hör alla dessa förordningar (ordagrant "saker inristat") ska de säga: "Denna stora nation är verkligen ett klokt och förståndigt folk."
När du är i nöd och allt detta händer dig [fångenskap och slaveri] i kommande dagar, ska du vända om till Herren, din Gud, och höra (lyda) hans röst.
Detta är stadgarna (vittnesbörden) och förordningarna (ordagrant "sakerna inristat") och påbuden (bindande juridiska beslut) som Mose talade till Israels söner när de kom ut från Egypten,
Herren (Jahve) skar (slöt) inte detta förbund med våra fäder utan med oss, ja oss alla, vi som lever här idag.
Dessa ord talade Herren (Jahve) till hela församlingen på berget, ut ur mitten av elden, ur molnet och ur det tjocka mörkret, med en stark röst och det fortsatte inte mer. Och han skrev dem på två tavlor av sten och gav dem till mig.
Dessa ord som jag i dag befaller dig ska du [först] lägga på ditt hjärta.
Och Herren (Jahve) befallde oss att göra alla dessa förordningar (ordagrant "saker inristat") för att vörda Herren vår Gud (Jahve Elohim) för vårt ständigt (oavbrutet, eviga) goda, så att han kan bevara oss vid liv, som det är denna dag.
Och det ska ske eftersom ni lyssnar till dessa påbud (bindande juridiska beslut) och håller (vaktar, skyddar, bevarar) och gör dem, att Herren din Gud (Jahve Elohim) ska hålla (vakta, skydda, bevara) förbundet med er och nåden (den omsorgsfulla kärleken) som han svor till era fäder.
Om du säger i ditt hjärta: "Dessa länder är mer (större, starkare) än jag, hur kan jag fördriva dem?"
Tala (tänk) inte i ditt hjärta efter att Herren din Gud (Jahve Elohim) har kastat ut dem framför dig och säg: "För min rättfärdighet har Herren (Jahve) fört hit mig för att besätta detta land", då det är för dessa länders ondska som Herren (Jahve) driver ut dem framför dig.
Inte för din rättfärdighet och ditt hjärtas rakhet går du in för att besätta deras land, utan för dessa länders ondska driver Herren din Gud (Jahve Elohim) ut dem framför dig och för att stadfästa ordet som Herren (Jahve) gav med ed (svor, lovade) till Abraham, till Isak och till Jakob.
Han är din ära och han är din Gud (Elohim) som har gjort dessa stora och fantastiska ting för dig som dina ögon har sett.
Därför ska ni lägga dessa mina ord på ert hjärta och i er själ och ni ska binda dem som ett tecken över er hand och på er panna mellan era ögon. [Denna vers är anledningen till att alla rättrogna judar använder tefillin.]
Då ska Herren (Jahve) driva ut alla dessa folkslag (nationer) från framför dig och ni ska fördriva folk (nationer) större och mäktigare än er själva.
Detta är förordningarna (ordagrant "saker inristat" – hebr. chukim, plural) och påbuden (bindande juridiska beslut – hebr. mishpatim; plural) som ni ska hålla (vakta, skydda, bevara) i landet som Herren (Jahve) era fäders Gud (Elohim) har gett er att besätta alla dagar som ni lever på jorden.
Håll (vakta, skydda, bevara) och lyssna till alla dessa ord som jag befaller dig, för att det ska gå väl för dig och för dina söner efter dig för evigt när du gör det som är gott och rätt i Herren din Guds (Jahve Elohims) ögon.
vakta (skydda, bevara) då dig själv så att du inte blir snärjd (lurad) att följa dem efter att de har blivit förgjorda framför dig, och så att du inte frågar efter deras gudar och säger: "Hur brukade dessa folkslag tjäna sina gudar? Även jag vill göra likadant."
Och du ska komma ihåg att du var en slav i Egypten och du ska hålla (vakta, skydda, bevara) och göra (efterleva och agera enligt) dessa förordningar (ordagrant "saker inristat" – hebr. chukim, plural).
Den ska [alltid, ständigt] vara med honom och han ska läsa i den varje dag hela sitt liv, så att han lär sig att frukta (vörda) Herren sin Gud (Jahve Elohim) för att kunna hålla (följa, lyda) alla de ord som finns i denna undervisning och hålla sig till förordningarna [hebr. chuqim – förordningar, ordagrant "saker inristat" vilket indikerar permanenta oföränderliga lagar] och göra (genomföra) dem.
Vemhelst som gör dessa ting är en styggelse för Herren (Jahve) och på grund av dessa styggelser driver Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ut dem från ditt ansikte (ut ur din åsyn).
Dessa länder, som du ska besätta (inta), lyssnar till siare och till spåmän. Men Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har inte tillåtit dig att göra sådant.
som när en man går till skogen med sin granne för att hugga ved och hans hand riktar ett slag med yxan för att hugga ner trädet och yxhuvudet lossnar från skaftet och träffar hans granne så att han dör, då ska han fly till en av dessa (tre) städer och leva.
om du håller alla hans budord så att du gör dem, som jag har befallt denna dag, att älska Herren (Jahve) din Gud (Elohim) och alltid vandra på hans stigar, då ska du lägga till (addera) ytterligare tre städer vid sidan om (utöver) dessa tre städer,
Så ska du göra mot alla städer som är långt bort från dig, som inte tillhör detta lands städer.
Dessa städers befolkning som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger dig som ett arv, där ska du inte låta något som andas få leva [du ska döda allt levande både människor och boskap].

En kvinna ska inte bära manskläder, inte heller ska en man bära kvinnokläder, för den som gör detta är en styggelse för Herren (Jahve) din Gud (Elohim).
och han anklagar henne för att vara en lättsinnig kvinna och säger: 'Jag fann inte i din dotter hennes tecken på jungfrulighet', men detta är tecknen på min dotters jungfrulighet" och de ska sprida ut plaggen framför de äldste i staden.
Fyrtio slag kan han ge honom, inte fler, annars om du ger fler och slår honom med många slag, blir din broder vanhedrad inför dina ögon.
För den som gör sådana ting, den som handlar orättfärdigt, är en styggelse för Herren (Jahve) din Gud (Elohim). [3 Mos 19:35‑37; Ords 11:1; Hes 45:10‑12; Amos 8:5; Mika 6:10‑12]
Denna dag befaller Herren (Jahve) din Gud (Elohim) dig att följa dessa förordningar (ordagrant "saker inristat") och påbud (bindande juridiska beslut). Du ska därför vara noga med att göra (fullgöra, hålla) dem av hela ditt hjärta (helhjärtat) och med hela din själ (hela din varelse).
Och det ska ske när du har gått över Jordan att du ska sätta upp dessa stenar, som jag har befallt dig om idag, på berget Ejval (Ebal) och du ska vitkalka dem med kalk.
Dessa [sex stammar] ska stå på berget Gerizim [nuvarande Jebel-et-Tur, till söder] och välsigna folket när ni har gått över Jordan:
Simon (Shimon) och
Levi och
Juda (Jehoda) och
Isaskar (Jisashchar) och
Josef och
Benjamin (Binjamin).
Och dessa [sex stammar] ska stå på berget Ejval [Ebal – nuvarande Imad-el-Deen, åt norr] för förbannelsen:
Ruben (Reoven) [den älste, Leas förstfödde];
Gad och Asher [vars mor var Silpa – Leas tjänsteflicka] och
Sebulon (Zevolon);
Dan och Naftali [var mor var Bilha – Rakels tjänsteflicka].
Och alla dessa välsignelser ska komma över dig och multipliceras (mångfaldigas) över dig, om du lyssnar till Herrens (Jahves) din Guds (Elohims) röst:
Det kommer att ske om du inte vill lyssna till Herren (Jahve) din Guds (Elohims) röst och hålla (vakta, skydda, bevara) alla budord (klara tydliga befallningar) och förordningar (ordagrant "saker inristat") som jag befallt dig denna dag, då ska dessa förbannelser drabba (ta över) dig:
Alla dessa förbannelser ska komma över dig, och ska jaga dig och ta över dig (bli övermäktiga), till dess du tynar bort (går under, förgås, blir utrotad), eftersom du inte lyssnar på Herrens (Jahves) din Guds (Elohims) röst, så att du håller (vaktar, skyddar) alla hans budord (klara tydliga befallningar) och förordningar (ordagrant "saker inristat") som jag befallt dig.
Dessa är förbundets ord, som Herren (Jahve) befallde Mose att skära med Israels söner i Moabs land, vid sidan av förbundet som han skar med dem vid Horeb.[I det hebreiska språkbruket skär man ett förbund. Det beror på att alla sådana förbund är blodsförbund. På svenska brukar vi använda uttrycket ingå förbund, men det blir missvisande då ett förbund som enbart ingås, utan blod, är en annan sorts förbund än blodsförbundet.]
Och det ska ske när alla dessa saker kommer över dig – välsignelserna och förbannelserna som jag har ställt framför dig – och du ska tänka för dig själv bland alla länderna, om det är Herren (Jahve) din Gud (Elohim) som har fördrivit dig [2 Kung 25:1‑21; 2 Krön 36:17‑20; Jer 39:1‑10; 52:1‑30],
Och Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ska lägga alla dessa förbannelser på dina fiender, och på dem som hatar dig, som förföljer dig.
Sedan gick Mose och talade följande ord till hela Israel.
Herren (Jahve), din Gud (Elohim), han ska gå (korsa över) framför dig. Han ska förgöra dessa folk för dig och du ska fördriva dem. Josua ska gå framför dig [Israel], som Herren (Jahve) har sagt [5 Mos 1:37; 4 Mos 27:18‑22; Jos 1].
Sedan ska min vrede upptändas mot dem på den dagen och jag ska överge dem och jag ska gömma mitt ansikte för dem och de ska bli uppslukade och mycket ondska och bekymmer ska komma över dem. Den dagen ska de säga: 'Har inte denna ondska kommit över oss eftersom vår Gud inte är ibland oss?'
Samla till mig alla äldste från dina stammar och dina ledare, så att jag kan tala dessa ord i deras öron och kalla himlarna och jorden att vittna mot dem.
Och när Mose kom till slutet av talet av alla dessa ord till hela Israel,
för att detta ska vara ett tecken ibland er, så när era söner i framtiden frågar och säger: "Vad betyder dessa stenar?"
då ska ni säga till dem: "Eftersom Jordans vatten blev avskuret framför Herrens förbundsark, när den gick över Jordan skars Jordans vatten av, och dessa stenar ska vara till åminnelse för Israels söner för evigt." [Det var inte ovanligt att resa minnesstenar, se Jos 7:26; 24:26‑27; 1 Mos 28:18‑22; 31:45‑47.]
Och de tolv stenar som de tagit upp ur Jordan satte Josua upp i Gilgal.
Och han talade till Israels söner och sade: "När era söner frågar sina fäder i framtiden och säger: "Vad betyder dessa stenar?"
Och de andra kom fram, ut ur staden mot dem, så att de var mittemellan Israel, en del på ena sidan och en del på andra sidan. Och de slog dem så att de inte lät någon av dem bli kvar eller fly.
Och dessa vinskinn som vi fyllde var nya, och se de är använda. Och dessa våra mantlar och våra skor är slitna på grund av den långa resan."
Och dessa fem kungar flydde och gömde sig själva i grottan vid Makeda.
Sedan sade Josua: "Öppna grottan [ta bort de stora stenarna från öppningen] och för fram dessa fem kungar till mig från grottan."
Och de gjorde så och förde fram dessa fem kungar till honom från grottan, Jerusalems kung, Hebrons kung, Jarmots kung, Lachishs kung, Eglons kung.
Och det hände när de förde dessa kungar till Josua att Josua kallade på alla Israels män och sade till stridsmännens ledare som gick med honom: "Kom nära, sätt era fötter på nackarna av dessa kungar." Och de kom nära och satte sina fötter på deras nackar.
Och alla dess kungar och deras land tog Josua på ett tillfälle (på en gång), eftersom Herren Israels Gud (Jahve Elohim) stred för Israel.
Och alla dessa kungar kom samman och de kom och slog läger tillsammans vid Merivas vatten [ordagrant: höga sjön; troligtvis nuvarande Hulasjön 1,5 mil norr om Genesarets sjö, 4 km norr om Chatsor] för att strida mot Israel.
Och Josua återvände vid den tiden och tog Chatsor (Hasor) och slog dess kung med svärd eftersom Chatsor tidigare varit huvudet (ledaren) för dessa kungariken.
Och alla dessa kungars städer och deras kungar tog Josua och slog dem med svärdsegg och förgjorde dem grundligt, som Herrens (Jahve) tjänare Mose befallt.
Och allt tillspillogivet i dessa städer och boskapen tog Israels söner som ett byte för sig själva, men de slog varje man med svärdsegg till dess de hade förgjort dem, de lämnade ingen som andades.
Josua stred en lång tid med alla dessa kungar.
Detta är landets kungar som Israels söner slog och besatte deras land på andra sidan Jordan mot soluppgången, från Arnons dal till berget Hermon och hela Arava österut.
Och dessa är landets kungar som Josua och Israels söner slog på andra sidan Jordan västerut, från Baal Gad i Libanons dal [i norr] till de kala bergen som går upp till Seir [Edom – i söder]. Och Josua gav det till Israels stammar som en besittning efter deras indelning,
Detta är arvet som Mose fördelade på Moavs slätt bortom Jordan vid Jeriko österut.
Och detta är arvet som Israels söner tog i Kanaans land, som prästen Elazar och Josua, Nuns son och huvudena för fädernas hus bland Israels söners stammar fördelade till dem,
Och lotten för resten av Manasses söner efter deras familjer var för Aviezers söner och för Cheleks söner och för Asriels söner och för Shechems söner och för Chefers söner och för Shemidas söner, dessa var Manasses söner, Josefs son, efter deras familjer.
Men Tselofechad, Chefers son, Gileads son, Machirs son, Manasses son, hade inga söner utan döttrar och detta är namnen på hans döttrar: Machla och Noa, Chogla, Milcha och Tirtsa.
Och gränsen gick ner till Kanas bäck söderut från bäcken med städer som tillhör Efraim bland Manasses städer, men Manasses gräns är på den norra sidan om bäcken och går därifrån ut till havet (Medelhavet).
Men Manasses söner kunde inte driva ut invånarna i dessa städer för kananeerna var beslutna att bo i detta land.
Och alla byar som fanns runt omkring dessa städer till Baalot-Beer, så långt som till Rama i söder. Detta är Simons söners stams arv efter deras familjer.
Detta är Zevoluns söners arv efter deras familjer, dessa städer med deras byar.
Detta är Ashers söners stams arv efter deras familjer, städerna med sina byar.
Detta är Dans söners stams arv efter deras familjer, städerna med sina byar.
Detta är arvslotterna som prästen Elazar och Josua, Nuns son, och Israels söners stammars ledare för deras fäders hus fördelade som arv i Shilo inför Herrens (Jahves) ansikte, vid mötestältets öppning. Så avslutade de uppdelningen av landet.
Och han ska fly till en av dessa städer och stanna i ingången till stadens port och förklara sitt ärende i öronen på stadens äldste, och de ska ta in honom till sig i staden och ge honom en plats där han kan bo ibland dem.
Dessa vara de avskilda städerna för alla Israels söner och för främlingen som vistades ibland dem, så att alla som dödar en annan själ av misstag (olyckshändelse) kan fly dit och inte dö för blodshämnarens hand innan han stått inför församlingen.
Och Israels söner gav till dem av sitt arv i enlighet med Herrens (Jahves) befallning, dessa städer med öppet land runtom dem.
Och Israels söner gav genom lotten dessa städer till leviterna med öppet land runtom dem, som Herren (Jahve) befallt genom Mose hand.
Och de gav från Juda söners stam och från Simons söners stam dessa städer som är namngivna.
och Ajin med den öppna marken runtom, och Juta med den öppna marken runtom, och Beit-Shemesh med den öppna marken runtom – nio städer från två stammar.
dessa städer, var och en med den öppna marken runtom, så ska det vara med alla städerna.
Och ni har sett allt som Herren vår Gud (Jahve Elohim) har gjort mot alla dessa nationer för er skull, för Herren vår Gud (Jahve Elohim), det är han som har stridit för er.
Se, jag har tilldelat er ett arv, efter era stammar, de länder som är kvar från Jordan med alla länder som jag har huggit bort ända till det Stora havet [Medelhavet] mot solnedgången [västerut].
så att ni inte kommer (blir assimilerade) bland dessa nationer som finns kvar bland er, inte nämner namnen på deras gudar, inte svär (avlägger ed) vid dem och inte tjänar dem och inte tillber dem,
Om ni på något sätt går tillbaka och håller er till kvarlevan av dessa länder, av de folk som finns kvar bland er, och ingår äktenskap med dem och går in hos dem och de till er,
vet då med säkerhet att Herren er Gud (Jahve Elohim) inte ska driva bort dessa länder från ditt ansikte (din åsyn) längre, utan de ska bli en snara och en fälla för er, och ett gissel i er sida, och fläckar i era ögon till dess ni förgås från det goda land som Herren er Gud (Jahve Elohim) har gett er.
Vi vet att Herren är vår Gud, han är den som har fört oss och våra fäder ut ur Egyptens land, ur träldomshuset. Vi kommer ihåg hur han har gjort stora under inför våra ögon. Han beskyddade oss på vår vandring och från folken vi passerade.
Och Josua skrev dessa ord i boken med Guds undervisning (Torah), och han tog en stor sten och satte upp den där under eken vid Herrens (Jahves) helgedom.
Och det hände efter detta att Josua, Nuns son, Herrens (Jahves) tjänare dog. Han blev 110 år.
Och det hände när Herrens (Jahves) budbärare talade dessa ord till alla Israels söner att folket höjde sin röst och grät.
Så Herren (Jahve) lämnade dessa folkslag (nationer) utan att driva ut dem med hast och han gav dem inte i Josuas hand.
Dessa är folkslagen (nationerna) som Herren (Jahve) lämnade [tillät vara obesegrade] för att pröva Israel genom dem – alla de som inte kände till alla krig med Kanaan,
Hon sade också: "Han gav mig också dessa sex mått korn, för han sade: 'Gå inte tomhänt hem till din svärmor.' " [Samma ord för "tomhänt" används i Rut 1:21 där Noomi klagat att Gud lämnat henne tomhänt. Boas roll som återlösare gällde via Noomis man Elimelek, se Rut 2:1. Noomi är inkluderad i denna återlösning och har nu hopp om en trygg framtid.
    Gåvan kan ha fungerat som en handpenning vid en förlovning, hebr. mohar. Att det just var sex mått kan också anspela på de sex dagar som Gud använde för att skapa innan han vilade på sabbaten. Boas kommer inte att vila förrän uppdraget är slutfört. Oavsett så ger denna handling Noomi förvissning om att Boas tar rollen att återlösa dem på allvar. Därför kan Noomi svara som hon gör i nästa vers och lugnt vänta ut det som kommer att ske. Här finns även en koppling till den helige Ande som är ett förskott som garanterar vårt arv, se Ef 1:14. Den helige Ande kan också anas i den icke namngivne tjänaren som presenterar Rut för Boas, se Rut 2:5‑6. Även förskottsbetalningen med sex mått korn för tankarna till pingstdagen och högtiden Shavuot, se 2 Mos 34:22; Apg 2:1‑3.]
[Nu följer en släkttavla med 10 namn som landar i David som är central i den messianska släkttavlan.] Detta är Peres [vars mor var Tamar, som nekades ett leviratäktenskap, se kommentar i vers 12] fortsatta historia: Peres blev far till Hesron,
Och han sade till dem: "Varför gör ni dessa ting? Jag hör onda rapporter om er från hela detta folk.
Ve oss! Vem ska befria oss ur dessa mäktiga gudars hand? Detta är de gudar som slog egyptierna med alla slags plågor och i öknen. [I denna vers talar filistéerna utifrån sin egen polyteistiska uppfattning om många gudar och förstår inte att Israel bara har en Gud.]
Och dessa är de gyllene bölderna som filistéerna gav som ett skuldoffer till Herren (Jahve): För Ashdod 1, för Gaza 1, för Ashkelon 1, för Gat 1, för Ekron1,
Och han gick år från år runt till Betel och Gilgal och Mitspa och han dömde Israel på alla dessa platser.
Och låt det ske när dessa tecken kommer till dig, att du gör vad du finner för handen, för Gud (Elohim) är med dig.
Och det blev så att när han vände sin rygg för att gå från Samuel, gav Gud (Elohim) honom ett annat hjärta, och alla dessa tecken skedde samma dag.
Och Guds (Elohims) Ande kom över Saul när han hörde dessa ord, och hans vrede upptändes mycket.
Och Jonatan sade till ynglingen som bar hans rustning: "Kom och låt oss gå över till dessa oomskurnas förläggning [1 Mos 17:9‑14], kanhända ska Herren (Jahve) göra det för oss, eftersom det inte finns något hinder för Herren (Jahve) att rädda genom många eller genom få."
Och Jishaj lät sju av sina söner gå fram till Samuel. Och Samuel sade till Jishaj: "Herren (Jahve) har inte valt någon av dessa."
När Saul och hela Israel hörde dessa ord från filisteens blev de förfärade och mycket rädda. [Det mest använda attributet av Saul är "mycket rädd", se 1 Sam 10:22; 13:7; 15:24; 17:24; 18:12, 15, 29; 22.7‑8; 28:5, 20, 21. I jämförelse nämns att David är rädd för två gånger, Achish kungen i Gat, se 1 Kung 21:12 och Gud (2 Sam 6:9).]
Och ta dessa tio ostar till härhövitsmannen över deras tusen, och till dina bröder ska du ta med dig hälsningar och höra hur de har det,
Och medan han talade med dem, se där kom hjälten, filisteen från Gat som hette Goliat ut från filistéernas uppställning och talade samma ord, och David hörde dem.
Och David band sitt svärd på rustningen och han försökte gå, han hade inte prövat det.
     David sade till Saul: "Jag kan inte gå med detta för jag har inte prövat (är inte van vid, inte tränad med) det." Och han tog av sig det.
Och Sauls tjänare talade dessa ord i Davids öron. Och David sade: "Är det en lätt sak för er att bli kungens svärson? Betänk att jag är en fattig man och ringa aktad?"
Och Sauls tjänare berättade för honom och sade: "Så här säger David."
Och när hans tjänare berättade dessa ord för David behagade det Davids ögon väl att bli kungens svärson. Och dagarna var inte begränsade.
Jonatan kallade på David och berättade för honom allt som blivit sagt. Och Jonatan förde David till Saul och han var i hans närvaro som tidigare [och tjänstgjorde både militärt och med musik, se vers 8‑9].
Och David tog dessa ord på allvar (lade dessa ord i sitt hjärta) och blev mycket rädd för Achish, Gats kung.
Och David frågade Herren (Jahve) och sade: "Ska jag gå och slå dessa filistéer?"
     Herren (Jahve) svarade David: "Gå och slå filistéerna och rädda Qila."
Och det hände när David hade slutat tala dessa ord till Saul att Saul sade: "Är detta din röst min son David?" Och Saul lyfte upp sin röst och grät.
Och när Davids unga män kom talade de till Naval i enlighet med dessa ord i Davids namn, och tystnade.
Och Davids unga män vände och gick tillbaka och kom och berättade för honom enligt alla dessa ord.
Och det hände på morgonen när vinet hade gått ur ur (lämnat) Naval att hans hustru berättade för honom dessa ting, och hans hjärta dog i honom och han blev som en sten.
Filistéernas ledare frågade: "Vad gör dessa hebréer här?"
    Achish svarade filistéernas ledare: "Är inte detta David, Sauls tjänare Israels kung, som har varit hos mig dessa dagar även dessa år, och jag har inte funnit något (svek) i honom sedan han kom till mig till denna dag?"
Och Saul sade till sin vapendragare: "Dra ditt svärd och genomborra mig med det, annars kommer dessa oomskurna att genomborra mig och göra hån av mig."
    Men vapenbäraren ville inte, för han var mycket rädd. Därför tog Saul sitt svärd och hävde sig över det.
Och dessa är namnen på dem som föddes åt honom i Jerusalem: Shamoa och Shovav och Natan och Salomo
Natan berättade för David alla dessa ord från sin syn. [Allt Gud hade sagt.]
Dessa var Davids sista ord: Så förkunnar (säger, proklamerar) David, Isais son, så säger den man som blev högt upphöjd, Jakob Guds smorde, Israels psalmist (lovsångsledare, sång ackompanjerad med instrumental musik).
Detta är namen på Davids hjältar (mäktiga stridsmän): Joshev-Bashevet [betyder "vilar i vila"],
    en takemonit, den främste av kämparna.
    Han svängde sitt spjut över åttahundra slagna på en gång.
Dessa var hans furstar (högt uppsatta män):
Azarijaho – son till prästen Tsadok,
Och dessa är deras namn:
Hurs son – i Efraims bergsland;
Och dessa ledare [för de tolv regionerna] försåg kung Salomo och alla som kom till kungens bord med proviant, varje man sin månad, de lät ingenting saknas. [Över tid blir bördan för stor och folket ber Salomos efterträdare att lätta på skattebördan, se 1 Kung 12:1‑4. Orden från Mose 5 Mos 17:14‑20 finns som en varning.]
Tishbiten Elia [hebr. Eliajahu betyder "Jahve är min Gud"], från Tishbe i Gilead [öster om Jordanfloden], sade till Ahab (Ahav): "Lika säkert som Herren (Jahve), Israels Gud, lever, honom som jag tjänar, så ska det de närmsta åren varken falla dagg eller regn tills jag säger det." [Ahab hade infört baalsdyrkan. Baal var en fruktbarhetsgud och herre över regnmolnen. Genom att säga att det inte ska regna utmanar Herren själva kärnan i den här falska religionen.]
Men efter detta [efter att änkan och hennes son i staden Sarefat räddats från att dö av hunger och nu fått mjöl och olja varje dag på ett övernaturligt sätt], blev sonen till kvinnan som ägde huset sjuk. Hans sjukdom var så allvarlig att han slutade andas.
Och det skedde när det var tid för aftonoffret att profeten Elia kom nära och sade: "Herre (Jahve) Abrahams Gud och Isaks Gud och Israels Gud, låt det bli känt idag att du är Gud (Elohim) i Israel, och att jag är din tjänare, och att jag har gjort allt detta på ditt ord (därför att du har sagt det).
Och han sade till dem: "Vad för slags man var det som kom och mötte er och sade er dessa ord?"
Och igen sände han till honom en tredje hövitsman över 50 och hans 50. Och den tredje hövitsmannen över 50 kom och föll ner på sina knän framför Elia och bad honom och sade: "Gudsman, jag ber dig, låt mitt liv och dessa dina 50 tjänares, vara dyrbart i dina ögon.
Och han gick vidare till vattenkällan och kastade saltet i den och sade: "Så säger Herren (Jahve): Jag har botat detta vatten, från och med nu ska det inte vara mer död eller missväxt." [Här upprepar sig samma under som Mose fick göra med en träbit i Mara, där Herren uppenbarar sig som Herren läkaren. Se 2 Mos 15:22 – 27. Båda gångerna botar Herren det sjuka vattnet, men han gör det på lite olika sätt.]
Och det skedde när de kom till Samarien att Elisha sade: "Herre (Jahve) öppna ögonen på dessa män så att de ser." Och Herren (Jahve) öppnade deras ögon och de såg, och se, de var mitt i Samarien.
Och när de som var sjuka kom till utkanten av lägret, gick de in i ett tält och där åt de och drack, och tog därifrån silver och guld och kläder och gick och gömde det. Och de kom tillbaka och gick in i ett annat tält och bar därifrån också och gömde det.
Men befälhavaren (hebr. ravshake) svarade: "Har min herre sänt mig till din herre och till dig för att tala dessa ord? Har han inte sänt mig till männen som sitter på muren, för de kommer tillsammans med er att äta sin egen avföring och dricka sin egen urin [när vi kommer och belägrar Jerusalem]!"
Detta är antalet av dem:
guldhandfat: 30 st
silverhandfat: 1 000 st
silverknivar: 29 st
[Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem. Det finns också ett särskilt ord för detta i hebreiskan alija, vilket används här.] Dessa är provinsens söner som gick upp [till Jerusalem] från fångenskapen, av dem som förts bort, som Nebukadnessar, Babylons kung, hade fört till Babylon, och som återvände till Jerusalem och Juda, var och en till sin stad;
[Övriga:]
Och där var de som gick upp från Tel-Melach, Tel-Charesha, Kerov, Addan, och Immer, men de kunde inte redogöra för vilka som var deras fäders hus (vilken släkt de kom ifrån) och deras säd (avkomma) huruvida de var israeliter eller inte.
Dessa sökte efter sina uppteckningar, sitt släktskap (förfädernas namn), men kunde inte finna dem. Därför ansågs de orena och skiljdes från prästerskapet.
förutom deras tjänare och tjänarinnor som utgjorde 7 337 personer. De hade också 200 manliga och kvinnliga sångare.
och sade till honom: Ta dessa kärl, res i väg och bär in dem i templet i Jerusalem och låt Guds hus byggas upp på sin plats.
[Kapitel 6 avslutades med hur templet till sist invigs 516 f.Kr. av den första gruppen som återvände från exilen. Kapitel 7 tar vid 58 år senare (458 f.Kr.), se vers 7. Serubbabel hade lett den första gruppen, och nu 80 år senare leder Esra den andra gruppen tillbaka. Så småningom kommer Nehemja leda den tredje gruppen (444 f.Kr.), se Neh 1.] Nu, efter allt detta, under Persiens kung Arttacheshasettas (Artaxerxes I) regering kom Esra, son till Seraja, son till Azarja, son till Chilkija,
Dessa är ledarna (de ledande fäderna, patriarkerna, överhuvudena för de återvändande) och deras uppteckningar, sitt släktskap (förfädernas namn), på dem som kom med mig från Babylon under kung Arttacheshasettas regering.
från Adonikams söner, de kom senare men detta är deras namn, Elifelet, Jiel och Shemaja och 60 män med dem,
När dessa saker hade fullgjorts kom ledarna till mig och sade: Israels folk och prästerna och leviterna har inte avskilt sig själva från folket i landet, utan gör enligt deras styggelser (följer deras ogudaktiga seder och bruk) precis som kananiterna, hettiterna, perisseerna, jebusiterna, ammoniterna, moabiterna, egyptierna och amoreerna.
ska vi då igen bryta dina bud och ingå blandäktenskap med människor som begår sådana avskyvärda gärningar som dessa? Skulle du inte bli vred på oss till dess du förgjort oss så att det inte finns någon kvarleva, inte en enda som kan fly?
Alla dessa hade tagit främmande fruar och en del hade söner (barn) med dem.
[Detta stycke hör ihop med hur Nehemja "reser sig upp" i Neh 2:11‑16.]
Och när jag hörde dessa ord, satte jag mig ner och grät och sörjde i flera dagar och jag fastade och bad inför himmelens Gud (Elohim).
Jag blev mycket arg när jag hörde deras rop och dessa ord.
där det stod skrivet:
"Det rapporteras bland länderna, och Geshem säger det, att du och judarna tänker göra uppror. Därför bygger du muren, och du ska bli deras kung, enligt dessa ord.
Du har också utsett profeter till att utlysa detta i Jerusalem, och de ska säga: 'Det finns en kung i Juda.' Nu ska det [dessa rykten] rapporteras till kungen [i Babylon] enligt dessas ord. Kom nu därför och låt oss rådslå tillsammans."
Då skickade jag till honom och svarade: "Ingenting av det du påstår existerar, utan du hittar på detta i ditt eget hjärta."
[Jag bad:] Kom ihåg min Gud (Elohim), Tovija och Sanvallat efter deras gärningar och även profetissan Noadja och de övriga profeterna som har försatt mig i fara. [Noadja är en av de fyra kvinliga profetissor som nämns i Bibeln, De övriga är Miriam, Debora och Hulda, se 2 Mos 15:20; Dom 4:4; 2 Kung 22:14; jämför Jes 8:3; Hes 13:17‑23. I Esra 8:33 nämns en levit och "son" som hette Noadja. Namnet betyder "möte med Jahve" och verkar fungera både som ett mans och kvinnonamn. Denna bön visar att händelsen med Shemaja var bara en av flera försök att miskreditera Nehemja som en ledare, men han var trofast i sin tjänst trots detta motstånd.]
Detta är folket i provinsen som återvände från fångenskapen i exil, som Nebukadnessar, kungen i Babylon hade fört bort och som återvände till Jerusalem och Juda, var och en till sin egen hemstad.
Dessa var de som gick upp från Tel-Melach, Cherov-Addon (Cherov, den starke) och Immer, men de kunde inte redogöra för sina fäders hus, inte för sin säd (genealogi), huruvida de var israeliter.
Dessa sökte efter sina uppteckningar, sitt släktskap (förfädernas namn), men kunde inte finna dem. Därför ansågs de orena och skiljdes från prästerskapet.
förutom deras 7 337 tjänare och tjänarinnor, och de hade dessutom 245 manliga och kvinnliga sångare.
Maasja, Bilgaj, Shemaja – dessa var prästerna.
Detta är de huvudmän i provinsen som bodde i Jerusalem. Men i Juda städer bodde var och en i den stad där han hade sin ärvda besittning: vanliga israeliter, präster, leviter och tempeltjänare, likaså ättlingarna till Salomos tjänare.
Dessa var Benjamins barn: Sallu, son till Meshullam, son till Joed, son till Pedaja, son till Kolaja, son till Maaseja, son till Itiel, son till Jesaja,
Dessa var de präster och leviter som drog upp med Serubbabel, Shealtiels son, och Jeshua. [Prästerna var:]
Seraja, Jeremia, Esra,
Sallu, Amok, Chilkijaho (Hilkia) och Jedaja. Dessa var huvudmän för prästerna och för sina bröder i Jeshuas tid.
Dessa levde i Jojakims, Jeshuas sons, Josadaks sons, tid och i ståthållaren Nehemjas och prästen Esras, den skriftlärdes tid.
Var det inte just så som Israels kung Salomo syndade? Bland de många hednafolken fanns ingen kung som han, och han var älskad av sin Gud, och Gud satte honom till kung över hela Israel. Men också honom förförde de främmande kvinnorna till synd.
När dessa dagar var över höll kungen en bankett som varade i sju dagar, i trädgården till sitt palats, för folket som fanns på slottet i Susa, från den högste till den lägste.
Efter dessa händelser när kung Ahasveros (Xerxes) vrede hade lagt sig, kom han ihåg Vasti och vad hon hade gjort och vad som hade bestämts om henne. [Här anar man att kungen funderar lite på om han möjligen tagit i för hårt, i ordet zachar – minnas, komma ihåg, ligger en positiv grundton som anger att han egentligen inte har slutat att älska Vasti.]
Efter denna händelse befordrade kung Ahasveros (Xerxes) Haman, son till Hammedata, agagiten, och placerade honom på platsen över alla furstar som var med honom. [Händelsen som refereras till är att Mordochaj har räddat kungens liv, se Est 2:21‑23. Läsaren anar att allt inte står rätt till. Borde inte Mordochaj fått någon belöning eller erkännande för att ha räddat kungens liv? Istället introduceras en helt annan person – Haman. Oavsett om Haman var aktivt inblandad i att tysta ner Mordochajs roll, eller om det varit en byråkratisk miss uppdagas detta av kungen senare, se Est 6:1‑3, och Mordochaj blir belönad. I vers 7 har det gått fyra år sedan Ester blev drottning, Est 2:16. Händelserna i Est 2:19‑23 och Est 3:1‑6 inträffar någon gång under denna fyraårsperiod (479 – 474 f.Kr.).
    Haman introduceras som "agagiten", en medveten referens till konflikten mellan israeliterna och amalekiterna. Konflikten härrör från uttåget när israeliterna stred mot Amalek, se 2 Mos 17:16; 1 Sam 15:2. Bileam förutspår att Israels kung ska bli större än "Agag", se 4 Mos 24:1, 7. Saul som var en benjaminit, se 1 Sam 9:1‑2, fick i uppdrag att förgöra amalekiterna, men gör det inte trots att han vinner striden, se 1 Sam 15. Kopplingen mellan benjaminiten Mordochaj, se Est 2:5, och agagiten Haman förbereder läsaren på en kommande konfrontation i någon form. Namnet Haman betyder: Magnifik, praktfull och fantastisk. På arameiska betyder det: halsband, kedja, smycke; men även "av främmande ursprung". Haman har flera anspelningar på Lucifer, se Jes 14:12, och har även en parallell med vad som hände med hans söner, se Jes 14:21 och Est 9:10.]
Mordochaj skrev ner dessa ting och skickade brev till judarna som befann sig i alla kung Ahasveros (Xerxes) provinser, både nära och fjärran,
Därför kallas dessa dagar Purim (hebreiska Porim) efter namnet por. Därför, på grund av allt i dessa brev och på grund av det som de hade sett och det som hände med dem,
fastställde judarna för sig själva och sin säd (sina efterkommande) och för alla dem som slöt sig till dem, att de ska minnas dessa två dagar på det sätt som beskrivits och på den bestämda tiden varje år.
Dessa dagar ska bli ihågkomna och firade i varje generation och av varje familj och i alla provinser och i alla städer. Dessa dagar med Purim ska inte fattas bland judarna, deras minne ska inte gå förlorat från deras säd (efterkommande).
för att fastställa dessa purimdagar och deras bestämda tid, i enlighet med juden Mordochajs och drottning Esters beslut för dem själva och deras säd (efterkommande), angående tiden för fasta och klagan.
Esters befallning bekräftade firandet av Purim och det skrevs i boken.
Finns det någon av dem som inte vet [eller vem är så blind så han inte ser]
    att det är Herrens (Jahves) hand som har gjort detta [blandat ont och gott i naturen och det mänskliga livet]?
[Detta är enda gången i dialogen med Jobs vänner, kap 3-37, som Herrens namn, Jahve, används. Det är Guds personliga namn som betecknar hans närvaro.]
Sedan Herren (Jahve) hade talat detta med Job, sade han till Elifas från Teman [den äldste av Jobs tre vänner, som inledde dialogen och tog till orda först, se Job 4:1]:
"Min vrede är upptänd mot dig och dina två vänner [Bildad och Sofar]. Ni har inte talat det som är rätt (sant) om mig, som min tjänare Job har gjort.
som inte lånar ut pengar för ockerränta,
    som vägrar att låta sig mutas (ta mutor) för att fälla en oskyldig. [Prefixet i det hebreiska ordet för ockerränta, be-neshech indikerar att motivet för att ge lånet är just räntan. Ordet kommer från verbet "att bita" och beskriver hur den som lånar ut får en andel av summan. Att utnyttja någon i beroendeställning på detta sätt är något avskyvärt, se Hes 18:13. Mose lag uppmanar att låna ut pengar utan ränta till sina landsmän, dock är det tillåtet att ta tillbörlig ränta av en utlänning, se 3 Mos 25:35‑37; 2 Mos 22:25; 5 Mos 23:19‑20.] [Nu följer en sammanfattande positiv punkt som tematiskt hör ihop med vers 2.]
Den som gör så (har för vana att leva så) ska aldrig falla (vackla, bli omkullkastad).
[Den som gör så får visats och bo hos Gud. Här kommer svaret på de inledande frågorna i vers 1.]
Vissa (somliga) [har sin förtröstan] i vagnar och andra (somliga) i hästar [det har dessa som inte känner Gud],
    men vi [Guds folk har satt vårt hopp] i Herrens (Jahves), i vår Guds (Elohims), namn
    – det åberopar vi (kommer vi ihåg; berömmer vi oss av; prisar vi). [Hebreiska konstruktionen är ovanlig där meningens enda verb (hebr. zachar) är placerat sist. Ordet har en rik innebörd såsom att åberopa, komma ihåg, uppmärksamma, tänka på, nämna, hänvisa till och berömma sig av något. Frånvaron av ett verb i versens inledning förstärker också tomheten och det lönlösa i att prisa sin egna militära förmåga jämfört med att påminna sig om Guds mäktiga ingripanden och räddningsaktioner bland dem som sätter sitt hopp till honom.]
När jag tänker på det som varit [och hur min situation ser ut nu],
    är det som hela min varelse brister (smälter, mina känslor väller över mig av sorg).
Jag gick med folkhopen (hebr. sach), ledde processionen till Guds hus (boning),
    med glädjerop och tacksägelse tillsammans med de som firar högtiden. [Versen är delvis svåröversatt. Hebreiska substantivet sach används bara här. Det kan betyda ett stort antal, och då syfta på en stor folkskara, vilket passar bra in här. Det betyder också något som är täckt, i så fall kanske täckta vagnar, se 4 Mos 7:3. Ordet har samma rot som sukkot och kan också syfta på lövhyddohögtiden (Sukkot). Då blir betydelsen att "gå in i sin sukka". Ett exempel där David gläder sig i dans är när arken förs in i Jerusalem, se 2 Sam 6:14‑15.]
Dessa saker har du gjort. Skulle jag då vara tyst?
    Du tänker att jag är likadan som du,
    men jag förebrår dig och ställer detta inför dina ögon.
Se, sådana är de onda,
    de gör det alltid enkelt för sig och samlar rikedom på hög (i lugn och ro förökar de ständigt sin rikedom).
Den som är vis, låt honom lägga märke till (bevara, skydda) dessa ting,
    och låt dem förstå (uppfatta, se) Herrens (Jahves) nåd (omsorgsfulla kärlek). [Hos 14:9]
Då fylldes vår mun med skratt,
    och vår tunga med jubel (höga triumferande glädjerop). Då sade man bland hednafolken:
    "Herren (Jahve) har gjort stora ting med dem!"
Detta är också de visas ord: Att diskriminera (vara partisk) när man dömer
    är fasansfullt (fruktansvärt).
[Följande sektion, kap 25-29, består av ordspråk som Salomo har skrivit. Kung Hiskia och hans medarbetare har sedan sammanställt dem på 700 f.Kr. Det går att dela upp dem i 130 ordspråk, vilket motsvarar det numeriska värdet av de hebreiska bokstäverna i namnet Hiskia som det är stavat här – Hizqiyah.] Dessa ordspråk är också av Salomo,
    som Judas kung Hiskias män har kopierat (överfört).
Säg inte: "Hur kommer det sig att forna dagar var bättre än dessa?",
    för det är inte av vishet som du ställer dig sådana frågor (har sådana funderingar eller bekymmer).
som min själ sökt (letat efter),
    men jag fann den inte.
En människa bland tusen har jag funnit,
    men en kvinna bland alla dessa har jag inte funnit.
Gläd dig du unga i din ungdom
    och låt ditt hjärta glädja sig i dina unga år,
och vandra på ditt hjärtas vägar
    och i dina ögons åsyn,
men vet att för allt detta
    kommer Gud (Elohim) att föra dig till domen (hålla dig ansvarig för dina handlingar).
och säg till honom: Var vaksam (skydda och bevara dig själv) och var stilla (lugn, tyst). Du ska inte frukta och inte bli försagd för dessa två stubbar med pyrande eld, på grund av den brinnande vreden hos Retsin från Aram, inte heller för Remaljahos son.
Men dessa rullar i vin
    och raglar i starka drycker,
prästen och profeten vinglar med starka drycker,
    de är förvirrade på grund av vinet,
de raglar på grund av starka drycker,
    de tar miste i synen [när de ska profetera],
    de vacklar i dömandet (domen ).
Men befälhavaren (hebr. ravshake) svarade: "Har min herre sänt mig till din herre och till dig för att tala dessa ord? Har han inte sänt mig till männen som sitter på muren, för de kommer tillsammans med er att äta sin egen avföring och dricka sin egen urin [när vi kommer och belägrar Jerusalem]!"
Vilka är de bland ländernas alla gudar som har befriat dessa länder ur min hand, så att Herren (Jahve) skulle befria Jerusalem ur min hand?" [Talen i vers 4‑20 motsvarar nästan ordagrant 2 Kung 18:19‑35. Det är troligt att en officiell transkribering av talet gjordes och fanns tillgänglig i arkiven.]
Sedan kom Jesaja, profeten, till kung Chizkijaho och sade till honom: "Vad sade dessa män? Och varifrån kom de till dig?"
    Och Chizkijaho sade: "De kom från ett avlägset land till mig, ända från Babel."
Lyft upp era ögon mot höjden [himlen]:
    Vem har skapat allt detta [stjärnorna]?
Det är han som leder ut dem som en räknad skara [stjärnorna liknas vid en mönstrad härskara]
    och nämner dem alla vid namn.
På grund av sin stora makt och styrka
    saknas inte en enda av dem.
Jag ser mig omkring, men där fanns ingen människa,
    inte ens ibland dem, men där finns ingen rådgivare
    som när jag frågar dem, kan ge mig ett svar.
Och jag ska föra de blinda på en väg som de inte känner,
    på stigar som de inte känner till ska jag leda dem.
Jag ska göra mörkret ljust framför dem
    och oländiga platser plana.
Detta ska jag göra
    och det ska inte bli ogjort.
    [Upprepningen är hebreiskans sätt att betona och understryka att detta verkligen kommer att ske.]
Kom ihåg dessa ting du Jakob
    och Israel, för du är min tjänare.
Jag har format (danat) dig,
    du är min egen tjänare Israel,
    du ska inte glömma bort mig.
Jag formar (som en krukmakare) ljuset
    och skapar mörkret,
jag gör frid (fred; fullständig harmoni; helhet på alla områden – hebr. shalom)
    och skapar olycka [Ps 65:8; Amos 3:6],
jag är Herren (Jahve) som gör alla dessa ting.
Och du sade: "För alltid
    ska jag vara stark drottning (ledare – främste älskarinnan),"
så att du inte lägger dessa ting på ditt hjärta
    och inte heller kommer ihåg slutet (reflekterar över vad som hänt).
Men dessa två ting ska en dag komma över dig på ett ögonblick,
    barnlöshet och änkestånd, i fullt mått ska det komma över dig,
för dina myckna trolldomskonster
    och det stora överflödet av ditt magiska förhäxande.
Samla ihop er själva, allesammans och lyssna.
    Vem ibland dem har förkunnat dessa ting?
Han som Herren (Jahve) älskar ska visa sin tillfredsställelse (betyder även böja ned) över Babel
    och visa sin arm över kaldéerna.
    [Han i denna vers talar profetiskt om Jesus när han kommer tillbaka och ska ta itu med alla som kommit mot Jerusalem, se Upp 19:11‑16.]
Se, dessa ska komma från långt bort
    och dessa från norr och från väster
    och dessa från landet Sinim [Kina].
[Herren svarade:]
Kan en kvinna glömma bort sitt barn som hon ammar?
    Skulle hon undanhålla sin kärlek från det barn hon själv fött (skulle hon inte ha förbarmande över sin livsfrukt)?
Även om en mor skulle glömma sina barn,
    så skulle jag aldrig glömma dig.
Då ska du säga (tänka) i ditt hjärta:
    "Vem har fött dessa åt mig?
Var jag inte bestulen på mina barn,
    barnlös och en flykting
och en som vandrade hit och dit (utan någonstans att ta vägen)?
    Och vem har uppfostrat dessa?
Se, jag var lämnad ensam,
    dessa, var fanns de?"
I dalens lena (stenar) har du din del,
    de, de är din lott.
Över dem har du utgjutit drickoffer,
    du har offrat matoffer [3 Mos 2:1].
Ska jag tillåta mig själv att vara stilla inför dessa ting? [Att hebreiska ordet hem (de) upprepas två gånger förstärker att dessa lena stenar som används som offeraltare är något helgjutet och genuint som man ägnar sig åt helhjärtat, vilket misshagar Herren, då det är han som ensam borde ha denna vår överlåtelse. Det finns också en ordlek med uttrycket chalka som upprepas två gånger i den första meningen. Ordet betyder både "len" och att ha "sin del" eller "sin lott", kan också avse en "avskild plats".]
Vilka är dessa som flyger som ett moln,
    som flyger som duvor till deras nästen?
Ska du avstå dig själv (svika dina egna principer) för dessa ting Herre (Jahve)?
    Ska du tiga stilla och plåga oss ännu mer?
De säger: "Stå för dig själv, kom inte nära mig,
    för jag är heligare än du."
Dessa är röken i min näsa,
    en eld som brinner hela dagen.
Alla dessa ting har min hand gjort
    och så har alla dessa ting blivit till,"
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve). "Men på denne vill jag se,
    den som är ödmjuk och har en ångerfull ande,
    som darrar över mitt ord.
Vem har hört något sådant?
    Vem har sett något sådant?
Kan ett land födas på en enda dag?
    Kan en nation komma till på ett ögonblick?
Så snart som Sion kom i barnsnöd
    födde hon fram sina söner.
"Ställ dig i porten till Herrens hus [templet i Jerusalem]. Där ska du ropa ut detta budskap: [Jeremias namn betyder "Herren är upphöjd" eller "Herren uppreser". Året är 609 f.Kr. och det är antagligen under någon av de tre stora pilgrimshögtiderna då många är i Jerusalem han får denna uppmaning. Här mellan den inre och yttre tempelplatsen får Jeremia leverera en av hans svåraste men viktigaste budskap.]
Hör Herrens ord, ni alla från Juda som går in genom dessa portar för att tillbe Herren!
[Budskapet är till det södra riket, Juda, det norra riket, Israel, har redan fallit på grund av dess synd och folket är spritt i det Assyriska riket.]
Om människor ska skryta (berömma sig över något), så ska de skryta över detta: Att de känner (förstår, har en personlig erfarenhet av) mig.
Att man vet att här på jorden agerar (verkar), jag, Herren, i:
    kärlek (lojal trofast kärlek, nåd),
    rätt (själva beslutsprocessen, dömer rättvist), och
    rättfärdighet (renhet, kärlek, godhet, trofasthet, hjälp, fred,
    framgång och lycka)
. Jag älskar allt detta (både att göra detta och se att människor agerar så), förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Säg: 'Lyssna, du Juda konung [Jojakim], som sitter på Davids tron. Du och ditt hov och ditt folk, de som går in genom dessa portar måste lyssna till vad Herrens ord säger.
Sätt upp vägmärken åt dig,
    gör dig vägvisare,
sätt ditt hjärta till de höga vägarna,
    även på de vägar du gick,
kom tillbaka (återvänd) Israels jungfru,
    återvänd till dessa dina städer.
Om denna ordning upphör inför mitt ansikte,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
då ska också Israels säd upphöra
    att vara ett folk inför mitt ansikte i alla dagar.
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot),
    Israels Gud:
"Min herre och konung. [Vet du vad några av hovmännen har gjort?] Dessa män har gjort något ont mot profeten Jeremia. De har kastat honom i vattencisternen och lämnat honom att dö där av hunger nu när det inte längre finns något bröd i staden [på grund av babyloniernas belägring av Jerusalem]."
Jakobs del är inte som dessa, för han är Skaparen av allt, och hans arvedels stam, Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) är hans namn.
Och Jeremia skrev i en bok allt det onda som ska komma över Babel, alla dessa ord som är skrivna om Babel.
Och Jeremia sade till Seraja: "När du kommer till Babel, se till att du läser alla dessa ord
Över allt detta gråter jag.
    Mina ögon, mina ögon svämmar över av vatten
eftersom tröstarna är långt borta från mig,
    även den som skulle vederkvicka min själ.
Mina söner (barn) är övergivna
    eftersom fienden har segrat. [Den sextonde hebreiska bokstaven är: ע – Ajin. Tecknet avbildar ett öga eller en vattenkälla. Den symboliserar ofta profetisk klarsyn och uppenbarelse. Här är det ordet "Över allt detta" som börjar med denna bokstav först i meningen men även ordet för "öga" som sedan upprepas två gånger har samma första bokstav. Eftersom bokstaven dessutom symboliserar en vattenkälla och ögonens tårar beskrivs som en outsinlig källa som svämmar över, finns det en mycket tydlig koppling mellan bokstaven ajin och innehållet i denna vers. Tårar är sorgeprocessens tecken.]
Därför är våra hjärtan svaga,
    på grund av detta (våra synder) är våra ögon skumma.
Och han sade till mig: "Har du sett detta människobarn? Du ska igen se ännu större styggelser än dessa."
Och till de andra [sex] sade han så att jag hörde det: Gå genom staden efter honom och slå, låt inte era ögon skona och ha inget medlidande,
Och han sade till mig: Människobarn, dessa är männen som tänker ut synd och som ger de onda råd i denna stad [Jerusalem],
som tar ockerränta på det som han lånar [i det som borde varit ett lån i välvilja för att hjälpa en utsatt broder]. Ska han [den sonen] få leva? Nej, han ska inte få leva. Han har gjort alla dessa avskyvärdheter, därför ska han förvisso dö. Hans blod ska komma över honom.
Och folket sade till mig: "Ska du inte tala om för oss vad dessa ting är (betyder) för oss, att du gör så?"
"Människobarn, de som bebor denna ödelagda mark i Israels land talar och säger: Abraham var en (person, ett hushåll) och han ärvde landet men vi är många, landet har getts oss som arv.
Och när de kom till folkslagen, varthelst de kom, vanhelgade de mitt heliga namn, då människor sade om dem: Detta är Herrens (Jahves) folk och de har lämnat hans land.
Han sade till mig: "Människobarn, kan dessa ben få liv igen?" Jag svarade: "Herrarnas Herre (Adonai Jahve, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk), du vet."
Då sade han till mig: "Profetera över dessa ben och säg till dem: Ni förtorkade ben, hör Herrens ord.
Detta är vad Herrarnas Herre säger till dessa ben. Se på detta, jag ska göra så att ande (anda) kommer in i dig och du ska leva.
Då sade han till mig: "Profetera [en andra gång] och tala till anden, – ja profetera du människobarn – och säg till anden: Detta säger Herrarnas Herre, kom från de fyra väderstrecken och blås (andas)dessa döda kroppar så att de får liv."
Och han sade till mig: Människobarn dessa ben är hela Israels hus. Se de säger: Våra ben är uttorkade och vårt hopp är förlorat, vi är helt avskurna.
När dina landsmän säger: 'Ska du inte förklara vad detta betyder?'
Dessa var måtten …
Han sade till mig:
"Dessa dubbla vatten (den dubbla strömmen – hebr. majim) flyter österut genom landet och kommer sedan ner i öknen (hebr. Arava) [judeiska öknen öster om Jerusalem]. När de sedan rinner ut i havet [Döda havet] – där vattnet är stillastående – så blir det friskt (helas det). [Idag finns inga fiskar eller andra levande varelser i Döda havet på grund av dess höga mineralhalt.]
Överallt den dubbla floden (den dubbla strömmen – hebr. nachalajim) flyter fram ska det vimla av liv (ska det finnas svärmar av insekter). Det ska finnas ett överflöd av fisk, för när vattnet kommer dit [till Döda havet] blir det friskt. Allt får liv där floden rinner fram.
Gud gav dessa fyra unga män kunskap, förmågan att studera och lära sig från skrifter och vishet. Daniel [hade även en övernaturlig gåva, han] förstod också alla slags syner och drömmar. [Varje god gåva kommer från Gud, se Jak 1:17.]
Medan han [mannen i synen] talade till mig böjde jag mitt ansikte mot jorden och blev stum. [Daniel blir överväldigad av det bönesvar han får.]
Men jag vill berätta för dig vad som är skrivet i sanningens bok. Ingen enda hjälper mig mot dessa [andliga furstar över Persien och Grekland] förutom Mikael, er [Israels folks] furste.
Men när han [Alexander] har kommit [till makten], ska hans rike falla sönder och delas efter himlens fyra väderstreck. Det ska inte tillfalla hans efterkommande eller förbli lika mäktigt som när han hade makten. Hans rike ska omstörtas och tillfalla andra än dem. [Alexander dör i feberfrossor, någon vecka efter ett fylleslag i Babylon 323 f.Kr. Hans två söner Alexander IV och Herakles mördas. Riket delas upp mellan fyra av hans generaler.]
Han ska också dra in i det härliga landet [Israel], och många [länder eller folk] ska falla, men dessa ska undkomma hans hand [tyranni]: Edom, Moab och de främsta av Ammons barn. [Dessa tre områden är antika länder sydost om Israel, nuvarande Jordanien.]
Många som har somnat in i mullen [är döda och begravda] ska väckas upp [uppstå, få liv igen]: en del till evigt liv, andra till skam [plural] och evig fasa (avsky). [En dag kommer alla människor att uppstå och få möta Gud, se Job 19:26; Ps 17:15; Jes 26:19.]
Jag lyssnade till mannen som stod klädd i linnekläder ovanför flodens vatten, och han lyfte sin högra och sin vänstra hand mot himlen och svor vid honom som lever för evigt: "Efter en tid och tider och en halv tid [3,5 år], när det heliga folkets makt är krossad, då ska allt detta fullbordas." [Dan 7:25] [Vem är mannen i linnekläder? Det är troligtvis samma person som bara Daniel såg som beskrivs i inledningen till denna sista syn, se Dan 10:5‑7. Troligtvis är det Jesus som Daniel får se där och som nu står ovan vattnet och talar. Här finns även en koppling till hur Guds ande svävade över vattnet och Gud talade vid tidens början, se 1 Mos 1:1‑3.]
Jag hörde det men förstod inte, så jag frågade: "Min herre, vad blir slutet på allt detta?"
[Boken avslutas med ett ordspråksliknande uttryck. Jämför med Ps 107:43; Jer 9:21; Ords 10:29] Vem är vis?
    Låt honom förstå dessa [uttryck i denna bok].
Vem är förståndig?
    Låt honom bli förtrogen med dem.
Herrens (Jahves) vägar är de rätta,
    och de rättfärdiga vandrar på dem,
men syndarna kommer på fall.
Gå över till Kalne [troligtvis i närheten av Aleppo i norra Syrien] och se,
    och gå därifrån till det stora Chamat [nuvarande Hama, i centrala Syrien],
    gå sedan ner till filistéernas Gat,
är de bättre än dessa kungariken?
    Eller är deras gränser större än dina gränser?
"Predika (profetera) inte",
    predikar (profeterar) de,
"De ska inte predika (profetera)
    om sådana ting för att slippa skam (för att inte få tillbaka förebråelser). [Det hebreiska ordet nataf kan översättas både med predika och profetera. Ordagrant är betydelsen att sippra eller droppa, men kan även används om att uttrycka sig spontant. Det gör denna vers mångtydig och svåröversatt.]
Är jag föränderlig, du Jakobs hus?
    Är Herrens (Jahves) Ande utan tålamod?
Är detta hans gärningar?
    Gör inte mitt ord gott mot den som vandrar upprätt?
[Genom alla tider har människor undrat över ondskan i världen. Habackuk har ställt frågor till Gud. Först handlade det om ondskan i Juda, se Hab 1:2‑4. Senare undrar han hur Gud kan tillåta Babylon att invadera en nation som i jämförelse i alla fall är mer rättfärdig, se Hab 1:12‑17. Habackuk inser att Gud är allsmäktig och håller sin hand över det som sker, se Jer 1:11‑12.
    Följande stycke är som en sång som de nationer som drabbats av Babylons våld sjunger ut. De sex ve-ropen börjar alla med ett smädande (vers 6, 9, 12, 15, 19a), fortsätter med ett hot (vers 7, 11, 13, 16, 20) följt av kritik (vers 8, 10, 14, 17‑19b).]
Ska inte alla dessa göra ett ordspråk mot honom
    och hånfullt begabba honom och säga:

Ve till den som utpressar

Ve över honom som förökar det som inte är hans! Hur länge?
    Och som fyller sig själv med tunga skulder [alternativ översättning: många löften]!
Sedan frågade Haggai: "Om någon som är [ceremoniellt] oren genom en död kropp, rör något av detta ska det då anses som orent?"
    Prästerna svarade och sade: "Det ska vara orent."
Då frågade jag: "Vad är detta min Herre (Adonai)?" Ängeln (budbäraren) som talade med mig sade till mig: "Jag ska visa dig vad detta är."
Mannen som stod bland myrtenträden svarade och sade: "Dessa är dem som Herren (Jahve) har sänt till att vandra fram och tillbaka (runtomkring) jorden (världen).
Då frågade jag ängeln (budbäraren) som talade med mig: "Vad är detta?" Han sade till mig: "Dessa är hornen [mäktiga krafter, stormakter] som har förskingrat Juda, Israel och Jerusalem."
Sedan sade jag: "Vad har dessa kommit för att göra?" Han [ängeln] talade och sade: "Dessa, hornen som förskingrade Juda så att ingen människa kan lyfta upp sitt huvud, dessa har de [de fyra hantverkarna som Gud rest upp] kommit för att förskräcka, för att kasta ner nationernas horn, de som har lyft sina horn mot Juda land för att förskingra det. [Horn symboliserar makt och i denna vers står hornen för olika länders militärmakter som genom åren har kommit upp mot Juda och förskingrat.]
"Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): 'Om du vandrar på mina vägar [är helt överlåten till mig] och håller mina bud [troget utför de prästerliga uppgifterna], då ska du få leda mitt hus och vakta mina tempelgårdar. Jag ska tillåta dig att komma och gå fritt bland de [änglar] som tjänar mig här. [Detta löfte ger prästen nu tillträde till Guds tronrum. I det gamla förbundet fick översteprästen bara komma in i det allra heligaste en gång per år, löftet nu är fritt inträde och direkt kommunikation med Gud på samma sätt som änglarna! Detta är en profetia om det som gäller när Jesus har uppstått från döden och därmed gjort det möjligt för dem som tar emot honom att få tillträde direkt till Gud. Förlåten brast i templet när Jesus gav upp andan och enligt 2 Pet 2:5 är vi ett heligt prästerskap när vi blir frälsta.]
Jag svarade och sade till ängeln (budbäraren) som talade med mig: "Vad är detta min herre?"
Då svarade ängeln (budbäraren) som talade med mig och sade till mig:"Vet du inte vad detta är?"
    Jag svarade: "Nej, min herre."
För vem förringar (föraktar) den lilla begynnelsens dag? [Folket ska inte förakta en ringa begynnelse.] Dessa sju, som är Herrens (Jahves) ögon som går hit och dit runtomkring över hela jorden, ska glädja sig när de ser lodsnöret i Serubbabels (Zerubbavels) hand."
Då svarade jag och frågade honom: "Vad är dessa två olivträd, till höger och till vänster om Menoran (kandelabern)?"
Han sade till mig: "Vet du inte vad detta är?" Jag sade: "Nej, min herre."
Då sade han: "Detta är de två smorda, som står hos hela jordens Herre (Adon)." [Detta kan syfta på de två vittnena som omnämns i Uppenbarelseboken, se Upp 11:1‑14.]
Då svarade jag och sade till ängeln (budbäraren) som talade med mig: "Vad är detta min herre?"
Ängeln svarade och sade till mig: "Dessa vagnar går vidare till himlens fyra vindar efter att ha presenterat sig själva inför hela jordens Herre (Adon).
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot):
Låt era händer bli starka,
    ni som hör dessa ord talade av profeterna som var där den dag då grunden till Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) hus blev lagd så att templet kunde återuppbyggas.
För som fridens säd
    ska vinet ge sin frukt
    och marken ska ge sin gröda
    och himlarna ska ge sin dagg
    
    och jag ska se till att kvarlevan av detta folk ärver allt detta.
så ska jag åter planera, men i dessa dagar att göra gott mot Jerusalem och mot Juda hus. Frukta inte.
Detta är vad ni ska göra: Var och en ska tala sanning med sin granne.
Verkställ sanningens dom och frid i dina portar.
Låt ingen av er tänka ut ont i sitt hjärta mot sin nästa
    och älska inte falsk ed,
    för allt sådant är vad jag hatar,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve). [I en grekisk text som upptäcktes 2021 i en av grottorna i Nahal Hever vid Döda Havet, står det "gator" istället för "portar" i vers 16.]
Och man ska säga till honom: "Vad är dessa sår mellan dina händer?" Då ska han svara: "Det är de skador som jag fick i min väns hus."



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.