Lagen ger en skuggbild av det goda som kommer, men inte av tingen i deras verkliga gestalt. Därför kan aldrig lagen, genom de offer som man år efter år bär fram på samma vis, fullkomna dem som träder fram.

I så fall skulle man väl ha slutat offra, eftersom de som tjänstgör då redan hade varit renade en gång för alla och inte längre skulle ha haft några synder på sitt samvete?

Men nu ligger i offren en årlig påminnelse om synderna,

för tjurars och bockars blod kan omöjligt utplåna synder.

Därför säger den Smorde när han träder in i världen : Offer och gåvor ville du inte ha, men du har berett mig en kropp.

Brännoffer och syndoffer gladde dig inte.

Då sa jag: Se, jag har kommit för att göra din vilja, Gud. I bokrullen står det skrivet om mig.

Först säger han: "Offer och gåvor, brännoffer och syndoffer ville du inte ha, de gladde dig inte." Det trots att de frambärs enligt lagen.

Sedan säger han: "Se, jag har kommit för att göra din vilja." Han upphäver det första för att upprätta det andra.

Och i kraft av den viljan är vi helgade, genom att Jesu den Smordes kropp har offrats en gång för alla.

Alla andra präster står och förrättar sin tjänst dag efter dag och bär gång på gång fram samma offer som aldrig kan ta bort synderna.

Men när denne framburit ett enda offer för synderna för all framtid, "satte han sig ner vid Guds högra sida",

där han nu väntar på att "hans fiender ska läggas som en fotpall under hans fötter".

För genom ett offer har han fulländat dem som är helgade.

Den helige Ande vittnar om detta för oss, för han har sagt:

Detta är det förbund som jag ska sluta med dem efter dessa dagar. Jag ska lägga mina lagar i deras hjärtan, och jag ska skriva dem i deras sinnen.

Sedan säger han : Deras synder och deras laglöshet ska jag inte längre komma ihåg.

Nu när det finns förlåtelse för dessa, finns det inte längre något offer för synd.

Därför, syskon, har vi frimodighet att gå in i det allra heligaste – i Jesu blod,

detta då han öppnat en ny och levande väg för oss genom förlåten – det vill säga sin kropp.

När vi nu har en stor överstepräst över Guds hus:

Låt oss gå fram med ett uppriktigt hjärta i trons fulla visshet – våra hjärtan har blivit renade från ett ont samvete, och kroppen har blivit tvättad med rent vatten.

Låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse – för han som gav löftet är trofast.

Och låt oss ge akt på varandra, så att vi motiverar till kärlek och goda gärningar

och inte lämnar församlingsgemenskapen, precis som några har för vana att göra, utan i stället uppmuntrar , och det så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig.

För om vi villigt syndar efter att ha fått kunskapen om sanningen, finns inte längre något offer kring synder kvar,

utan en säker, fruktansvärd väntan på en dom och en rasande eld som är på väg att förtära motståndarna.

Den som förkastar Moses lag dör utan förbarmande på grund av två eller tre vittnen .

Hur mycket strängare straff tror ni då inte den förtjänar som har trampat på Guds Son, vanvördat det förbundsblod som har helgat honom, och som förolämpat nådens Ande?