Det första förbundet hade sina regler för gudstjänsten och sin jordiska helgedom.

Ett tabernakel inreddes med ett första rum som kallades det heliga. Där stod: ljushållaren och bordet med skådebröden.

Men bakom det andra förhänget fanns ett rum som kallades det allra heligaste.

Dit hörde: det förgyllda rökelsealtaret och förbundsarken, som var överdragen med guld på alla sidor. I arken fanns: en guldkruka med mannat, Arons stav som hade grönskat och förbundets tavlor.

Ovanpå den stod härlighetens keruber som överskuggade nådastolen. Men vi kan inte gå in på alla detaljer runt detta nu.

Så var det ordnat. I det första rummet går prästerna ständigt in och förrättar sin tjänst.

I det andra rummet är det bara översteprästen som går in, en gång om året, och då aldrig utan blod som han bär fram för sina och folkets oavsiktliga synder.

Därigenom visar den helige Ande att vägen in i det allra heligaste ännu inte är uppenbarad så länge det första rummet består.

Detta är en bild av den tid som nu är, när gåvor och offer bärs fram som inte kan rena samvetet hos den som förrättar tjänst.

Dessa rör bara mat och dryck och olika reningar. De var yttre regler som skulle följas fram till tiden för en bättre ordning.

Men nu har den Smorde kommit som överstepräst för det goda som skulle komma. Genom det större och fullkomligare tabernaklet, som inte är gjort av människohand och alltså inte tillhör den här skapelsen,

gick han in i det allra heligaste en gång för alla, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning.

Om nu redan blodet av bockar och tjurar och askan från en kviga kan stänkas på de orena och helga till yttre renhet,

hur mycket mer ska då inte den Smordes blod rena våra samveten från döda gärningar så att vi tjänar den levande Guden? Han har genom den evige Anden framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud.

Därför är den Smorde medlare för ett förnyat förbund, för att de som är kallade ska få det utlovade, eviga arvet, när han nu med sin död har friköpt oss från överträdelserna under det första förbundet.

Där det finns ett testamente måste man visa att den som har upprättat det är död.

Först vid hans död blir testamentet giltigt, för det träder inte i kraft så länge han lever.

På samma sätt var det med det första testamentet. Det var tvunget att instiftas med blod.

När Mose hade förkunnat lagens alla bud för hela folket, tog han blodet av kalvar och bockar tillsammans med vatten, scharlakansröd ull och isop och stänkte det både på själva bokrullen och på allt folket.

Han sa: Detta är blodet för det förbund som Gud har befallt er att hålla.

På samma sätt stänkte han blod på tabernaklet och alla gudstjänstföremålen.

Så renas enligt lagen nästan allting med blod, och utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse.

Alltså måste avbilderna av det som finns i himlen renas med dessa medel, men de himmelska tingen själva måste renas med bättre offer än så.