Paulus och Timoteus, Jesu den Smordes tjänare. Till: alla de heliga i Jesus den Smorde som bor i Filippi, tillsammans med församlingsledarna och församlingstjänarna.

Nåd till er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus den Smorde.

Jag tackar min Gud varje gång jag tänker på er,

när jag i all min bön för er alla alltid ber med glädje,

på grund av ert gemensamma engagemang för evangeliet, från första dagen ända till nu.

Och jag är övertygad om just detta, att han som har börjat ett gott verk i er, ska fullborda det fram till den Smordes Jesu dag.

Det är inte mer än rätt att jag känner så för er, eftersom ni finns i mitt hjärta. Ni är delaktiga både i min fångenskap och när jag försvarar och befäster evangeliet.

Gud är mitt vittne hur jag längtar efter er med den Smordes Jesu djupa, innerliga kärlek.

Och detta ber jag: att er kärlek mer och mer ska överflöda i rätt kunskap och all urskillning ,

för att ni ska kunna avgöra vad som är bäst och vara rena och oklanderliga – fram till den Smordes dag,

då ni har blivit fyllda med rättfärdighetens frukt som kommer genom Jesus den Smorde, Gud till ära och pris.

Syskon, nu efter att noga ha funderat på detta, vill jag att ni får veta att det som hänt mig snarare har lett till evangeliets framgång.

Det är öppet känt i hela pretoriet och för alla andra att det är på grund av den Smorde som jag bär mina bojor,

och de flesta syskonen har genom mina bojor fått ny frimodighet, och de vågar nu mer än någonsin tala Guds ord.

Visst finns det de som predikar den Smorde bara på grund av avundsjuka och för att försöka splittra, men andra gör det med rätt uppsåt.

De gör det i kärlek, eftersom de vet att jag är satt att försvara evangeliet.

De förstnämnda predikar den Smorde av själviska motiv, inte av rena motiv, bara för att göra det svårare för mig i min fångenskap.

Än sen? Resultatet är att i båda fallen, vare sig det är av fel motiv eller i sanning, blir den Smorde predikad, och det är jag glad för. Ja, och det ska jag fortsätta att glädja mig åt hädanefter också,

för jag vet att detta kommer att leda till min befrielse, tack vare era förböner och all generös hjälp från Jesu den Smordes Ande.

Det är min innerliga längtan och mitt hopp att jag inte ska komma på skam på något sätt – utan i all frimodighet ska den Smorde, nu som alltid, bli förhärligad i min kropp, vare sig jag lever eller dör.

För min del är den Smorde själva livet, och döden är en vinst för mig.

Men om jag fortsätter livet i kroppen, så betyder det fortsatt fruktbärande arbete. Kunde jag välja, vet jag inte vad jag skulle föredra.

Jag dras åt båda hållen. Min längtan är att bryta upp och vara hos den Smorde, vilket är långt mycket bättre,

men att jag är kvar i min kropp är nödvändigt för er skull.

Övertygad om detta, vet jag att jag ska leva kvar och vara med er alla, för er framgång och glädje i tron,