På första dagen i veckan, tidigt vid gryningen kom de med de aromatiska kryddorna som de hade gjort i ordning.

När de kom fram var stenen bortrullad från graven,

och när de gick in kunde de inte se Herren Jesu kropp någonstans.

När de förvånade funderade på vad de skulle tro om detta, stod plötsligt två män i ljusa skinande kläder nära dem.

De blev förskräckta och böjde sina ansikten mot marken. Då sa männen till dem: "Varför söker ni den levande bland de döda?

Han är inte här, han är uppstånden! Kommer ni inte ihåg vad han sa medan han fortfarande var i Galileen? Han sa

att Människosonen måste bli överlämnad till syndfulla människors händer och bli korsfäst, och på den tredje dagen uppstå igen."

Då kom de ihåg hans ord.

När de hade återvänt från graven berättade de allt detta för de elva och de andra.

Det var Maria från Magdala och Johanna och Maria, Jakobs mor, och de andra kvinnorna som var med dem som talade om det för apostlarna.

Men dessa ord lät som rena galenskapen, och de trodde inte alls på kvinnorna.

Men Petrus steg upp och sprang till graven. När han lutade sig in, såg han bara linnebindlarna. Han gick i väg, fylld av förundran över vad som hade hänt.

Två av dem var på väg till en by som hette Emmaus, som ligger 60 stadier från Jerusalem.

De samtalade med varandra om allt det som hade hänt.

Under tiden de samtalade och förde en livlig diskussion med varandra, hade Jesus kommit nära dem och gick med dem,

men något hindrade deras ögon från att känna igen honom.

Jesus sa till dem: "Vad är det ni diskuterar med varandra medan ni går här?" Då stannade de upp och såg bedrövade ut.

Den ene, som hette Kleopas, svarade: "Du måste vara den ende som har varit i Jerusalem och inte vet vad som har hänt där under dessa dagar."

Han frågade dem vad som hänt, och de svarade: "Det som har hänt med Jesus från Nasaret. Han var en profet och bevisade det genom de mäktiga saker han gjorde och sa inför Gud och alla människor.

Hur våra överstepräster och ledare utlämnade honom till att bli dömd till döden, och sedan korsfäste honom.

Vi hoppades att han var den som skulle befria Israel. Förutom detta så är det nu den tredje dagen sedan detta hände.

Dessutom har några kvinnor i vår grupp förvånat oss. De var vid graven tidigt i morse,

och när de inte hittade hans kropp kom de tillbaka och sa att de hade sett änglar i en syn, som sa att han levde!

Några av dem som var med oss begav sig då till graven, och det som kvinnorna sagt stämde, men de såg inte Jesus."

Då sa han till dem: "Förstår ni inte? Varför är ni så tröga i hjärtat att tro på det som profeterna har sagt?