De rättfärdiga förgås och ingen människa lägger det på hjärtat. Människor fulla av nåd tas bort, men ingen tänker att den rättfärdige bevaras från den kommande ondskan.

Han kommer in i frid . De som vandrar i sin uppriktighet – de vilar på sina bäddar.

Men ni – kom hit, ni trollkvinnors söner, avkomma till äktenskapsbrytare och skökor.

Över vem gör ni er lustiga? Mot vem gör du din mun vidöppen och räcker ut tungan? Är ni inte barn till överträdelsen och falskhetens säd?

Ni som upptänder er själva bland terebinterna och under varje lövbärande träd, som slaktar barnen i dalarna, under klippornas klyftor.

I dalens lena har du din del, de, de är din lott. Över dem har du utgjutit drickoffer, du har offrat matoffer. Ska jag tillåta mig själv att vara stilla inför dessa ting?

Ovanpå ett högt och upphöjt berg har du placerat din bädd, dit går du också för att offra dina offer.

Och bakom dörren och dörrposten har du satt upp dina minnesmärken. För du har gått upp från mig, du har utvidgat din bädd och valt dem vars bädd du älskar, vars hand du fått syn på.

Och du gick till kungen med olivolja och du förmerade dina parfymer och du sände dina representanter långt bort, ja, ända ner till Sheol.

Du blev uttröttad av din långa väg, ändå sa du inte: "Det är hopplöst". Du fann förnyad styrka, därför blev du inte svag.

För vem har du varit rädd och fruktat att du skulle misslyckas? För min del har du inte kommit ihåg mig och inte lagt det på ditt hjärta. Har jag inte varit tyst en lång tid? Därför vördar du mig inte.

Jag ska berätta för dig om din rättfärdighet och dina gärningar, de ska inte vara till gagn för dig.

När du ropar låt dem som du har samlat rädda dig, men vinden ska bära dem långt bort, ett andetag ska föra bort dem. Men den som tar sin tillflykt i mig ska besitta landet och ska ärva mitt heliga berg.

Han ska säga: "Kasta upp, kasta upp, rensa vägen, ta bort stötestenarna från mitt folks väg."

Så säger den höge och upphöjde, han som tronar i evighet och vars namn är heligt: Jag bor i det höga och heliga, men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande, för att ge liv åt de ödmjukas ande, för att ge liv åt de förkrossades hjärtan.

Jag ska inte gå till rätta för evigt, inte ständigt vredgas, för då skulle deras ande försmäkta inför mig, de själar som jag själv har skapat.

På grund av hans giriga överträdelser blev jag vred och slog honom, jag gömde mig och var arg. Men han fortsatte att avfalla och gick på sitt hjärtas vägar.

Jag har sett hans vägar och ska hela honom. Jag ska leda honom och gengälda honom med tröst, honom och de som sörjer honom.

Till honom som är långt bort och till honom som är nära: "Frid, frid ", säger Herren som skapar läpparnas frukt. "Jag ska hela honom."

Men den onde är som ett upprört hav, som inte kan vila och dess vatten kastar upp gyttja och smuts.

"Där finns ingen frid ", säger min Gud, "för de onda."