Synen av Jesaja, son till Amots, som han såg angående Juda och Jerusalem då Ussia, Jotam, Achaz och Hiskia var kungar i Juda.

Lyssna, himlar, och ge ditt öra, du jord, för Herren har talat: "Söner har jag fött upp och fostrat, men de har gjort uppror mot mig.

Oxen känner sin ägare och åsnan sin krubba, men Israel saknar kunskap, mitt folk förstår ingenting."

Ve, en syndfull nation, ett folk nedtyngt av överträdelser, avkomma från dem som gör det onda, söner som handlar korrumperat. De har övergett Herren, de har föraktat Israels Helige. De har vänt honom ryggen.

Var ska du slås igen när du villar bort dig mer och mer? Hela huvudet är sjukt, hela hjärtat är svagt.

Från foten till huvudet finns ingen sundhet. Skador, blåmärken och öppna sår, inte omskötta, inte omlagda och utan lindring med olja.

Ditt land är öde, dina städer är brända i eld, främlingar förtär dina fält i din åsyn, en ödeläggelse är det, en omstörtning av främlingar.

Dottern Sion är lämnad som en hydda i en vingård, som ett skjul i en fruktträdgård, som en belägrad stad.

Om inte Härskarornas Herre hade lämnat en liten kvarleva, skulle vi ha varit som Sodom, vi skulle ha varit som Gomorra.

Hör Herrens ord, ni härskare av Sodom, ta emot Guds undervisning, ni folk av Gomorra.

"Vad är syftet med alla era många offer?" säger Herren. "Jag står inte ut med era brännoffer av hjortar och gödkalvars fett. Jag har inget behag till blod från tjurar, lamm och bockar.

När ni kommer inför mitt ansikte, vem har begärt att mina förgårdar ska trampas ner?

För inte fram några fler tomma offer, röken från dem är avskyvärd för mig. Nymånader och sabbater, utlysta fester – jag står inte ut med era onda sammankomster.

Era nymånader och era högtider avskyr min själ. De har blivit en börda för mig, jag är trött på att bära dem.

När ni sträcker era händer, så döljer jag mina ögon för er, även om ni ber många böner, så lyssnar jag inte. Era händer är fulla av blod,

tvätta er, gör er rena. Ta bort era onda handlingar, från mina ögon. Sluta att göra det onda,

lär er i stället att göra det som är gott. Sök efter rättvisa, tillrättavisa den som förtrycker. Försvara den faderlösa, för änkans talan."

"Kom nu och låt oss tala med varandra", säger Herren. "Även om era synder är röda som scharlakan, ska de bli vita som snö. Även om de är röda som karmosin, ska de bli vita som ull.

Om ni är villiga och lyder, ska ni äta landets goda.

Men om ni vägrar och är upproriska, ska ni förtäras av svärdet." För Herrens mun har talat.

Hur har inte den trofasta staden blivit en sköka! En gång var hon full av rätt, rättfärdigheten bodde i henne, men nu bor mördarna där.

Ditt silver har blivit slagg, ditt vin utspätt med vatten.

Dina furstar är upproriska och är vänner med tjuvarna. Alla älskar en muta och jagar efter vinning. De försvarar inte den föräldralöse och änkans ärende bekommer dem inte.

Därför förkunnar Herren, Härskarornas Herre, den mäktige i Israel: "Ve! Jag ska få lättnad från mina fiender och ta hämnd för mig själv på mina motståndare.

Sedan ska jag vända min hand mot dig, rensa bort ditt slagg och ta bort all din legering.

Jag ska upprätta dina domare, som det var från början, dina rådgivare som från begynnelsen. Därefter ska du kallas Rättfärdighetens stad, den Trofasta staden.

Sion ska återlösas med rätt och hennes ångerfulla med rättfärdighet.