Den dagen läste man ur Moses bok för folket. Där fann man skrivet att ingen ammonit eller moabit någonsin skulle få komma in i Guds församling,

för de hade inte mött Israels barn med mat och dryck utan hade lejt Bileam mot dem för att förbanna dem. Men vår Gud vände förbannelsen till välsignelse.

När de hade hört undervisningen, avskilde de alla blandfolk från Israel.

En tid dessförinnan hade prästen Eljashib, en som var nära till Tobia, blivit utsedd att förestå kamrarna i vår Guds hus.

Han hade inrett ett stort rum åt Tobia, där man tidigare brukade lägga matoffret, rökelsen och kärlen och det tionde av säd, vin och olja som var bestämt åt leviterna, sångarna och dörrvakterna, likaså offergåvan till prästerna.

Medan allt detta hände befann jag mig inte i Jerusalem, för i Babels kung Artachshastas 32:a regeringsår hade jag återvänt till kungen. Men efter en tid bad jag kungen om tillstånd

och reste tillbaka till Jerusalem. Där fick jag veta allt det onda som Eljashib hade gjort för Tobias skull, då han hade inrett ett rum åt honom i förgårdarna till Guds hus.

Jag tog mycket illa vid mig och lät kasta ut allt Tobias bohag ur rummet.

Därefter befallde jag att rummen skulle renas, och ställde sedan åter in kärlen där i Guds hus, och matoffret och rökelsen.

Jag fick också veta att man inte hade gett leviterna deras andel. Leviterna och sångarna hade därför återvänt var och en till sina åkrar i stället för att sköta sin tjänst.

Jag förebrådde föreståndarna och sa: "Varför har Guds hus blivit försummat?" Jag hämtade tillbaka dem och lät dem inställa sig på sina platser.

Hela Juda förde fram sitt tionde av säd, vin och olja till förrådshusen.

Jag satte prästen Shelemja och Tsadoq, den skriftlärde, och Pedaja, en av leviterna, till förvaltare över förrådshusen och gav dem som hjälp Hanan, son till Sackur, son till Mattanja. För dessa betraktades som pålitliga, och de skulle nu ha hand om utdelningen åt sina bröder.

Tänk därför på mig, min Gud, och utplåna inte vad jag av kärlek har gjort för min Guds hus och för tjänstgöringen där.

Vid samma tid såg jag i Juda hur man trampade vinpressarna på sabbaten och tog hem säd som man lastade på åsnor, likaså vin, druvor och fikon och allt möjligt som kunde bäras och förde det till Jerusalem på sabbatsdagen. Jag varnade dem när de sålde sina varor.

Tyrierna som vistades där förde in fisk och alla slags varor och sålde dem på sabbaten till judarna och i Jerusalem.

Då förebrådde jag stormännen i Juda och sa till dem: "Hur kan ni handla så illa och vanhelga sabbatsdagen?

Var det inte för att era fäder gjorde sådant som vår Gud lät alla dessa olyckor komma över oss och denna stad? Och nu drar ni ännu mer vrede över Israel genom att vanhelga sabbaten!"