3808 – לֹא (lo)

inte


Typ: H:Adv
Hebreiska: לֹא (lo)
Uttal: lo
Talvärde: 31 (30 + 1)    ord med samma talvärde
Ursprung: or לוֹא eller לֹה (Deuteronomy 3:11), ett primitivt particle
Användning: 5268 ggr i GT

Motsvarande grekiska ord

I den grekiska översättningen Septuaginta (LXX) översätts det hebreiska ordet lo till följande:

ἀνωφελήςanophelesG0512skadligt
ἀπειθέωapeitheoG0544tror inte, är olydig, lyder inte
ἀπερίτμητοςaperitmetosG0564omskuren
ἄσβεστοςasbestosG0762osläckbar, aldrig ska slockna
ἄφρωνaphronG0878dåre, oförståndig
δέωdeoG1210binda
διαλύωdialuoG1262skingra, upplösa
ἕκαστοςhekastosG1538var och en, alla, varje
ἐμφανίζωemphanizoG1718framföra, uppenbara, framträda, meddela
ἐναντίονenantionG1726inför
εὐλαβέομαιeulabeomaiG2125uppfylld av helig fruktan
κενόςkenosG2756meningslös, förgäves, tomhänt, fåfängligt
οὐδέποτεoudepoteG3763aldrig
οὐκέτιouketi, separately), ouk, etiG3765inte längre

Engelsk översättning

not
[idiom] before, [phrase] or else, ere, [phrase] except, ig(-norant), much, less, nay, neither, never

Engelsk beskrivning

1) not, no
1a) not (with verb-absolute prohibition)
1b) not (with modifier-negation)
1c) nothing (subst)
1d) without (with particle)
1e) before (of time)


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Referenser (5268 st)


1 Moseboken (212)

men innan alla fältets växter (buskar; träd; vild vegetation – hebr. siach) ännu fanns på marken
    [det verkar finnas viss växtlighet],
    och ingen gröda (gröna örter) hade börjat växa på fältet,
för Herren Gud (Jahve Elohim) hade ännu inte låtit det regna över (ovanifrån och ner på – hebr. al) jorden,
    och det fanns ingen människa som kunde bruka marken (jordens mylla).
men ät inte av kunskapens träd på gott och ont (skillnaden mellan välsignelse och överflöd eller misär och lidande),
för den dag du äter av det ska du med all säkerhet döden dö (döende ska du dö). [I vers 16 finns det positiva budet att äta från alla andra träd – som är en förutsättning för att "leva livet levande". I vers 17 finns undantaget. Gud tvingar ingen till gemenskap med honom, därför måste kunskapens träd (vers 9) finnas där så att människan kan göra ett aktivt val för eller emot livet, se även 5 Mos 30:15, 19. I hebreiskan dubbleras verben äta och dö. Ordagrant står det "ätande ska du äta" och "döende ska du dö". Konstruktionen förstärker att människan verkligen fritt får äta, men även det dubbla behovet av både andlig och fysisk mat, jmf Matt 6:11; Joh 4:32. Även döden har en andlig och fysisk aspekt. Den dagen då Adam äter av kunskapens träd dör han en andlig död, som även får konsekvenser för hans fysiska kropp som blir dödlig, se Rom 8:20.]
Herren Gud (Jahve Elohim) sade: "Det är inte gott (tillräckligt bra) att mannen ska vara ensam, jag vill göra (hebr. asa) en hjälpare (passande, anpassad) för honom."
Adam gav namn åt all boskapsdjur, alla fåglarna (insekterna och alla djur som kan flyga) i luften, och alla [vilda] djur på fältet. Men för Adam fanns ingen (passande, anpassad) hjälpare.
De var båda nakna, men skämdes (blygdes) inte inför varandra. [Det hebreiska ordet för naken är arummim. Det är nära besläktat med ordet "listig" (hebr. arum) som beskriver ormens natur i nästa vers, se 1 Mos 3:1. Ordvalet binder samman detta stycke med det följande.]
Ormen var listigare (ordagrant "naknare", se 1 Mos 2:25) än alla markens djur som Herren Gud (Jahve Elohim) hade gjort (hebr. asa). Han [Satan genom ormen, se Upp 20:2] sade till kvinnan: "Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av alla träden i trädgården?"
men om frukten från trädet mitt i trädgården har Gud (Elohim) sagt: Ni ska inte äta av det, inte heller ska ni röra det, då dör ni." [Gud hade sagt att de fick äta fritt av alla träd utom ett träd, se 1 Mos 2:16–17. Eva lägger till att de inte ens får röra trädet. Den död som talas om här är en andlig död – kontakten med Gud bryts. Denna andliga död får även konsekvenser för den fysiska kroppen som blir dödlig. I 1 Mos 2:17 står det ordagrant "döende ska du dö" vilket indikerar att om de äter av den förbjudna frukten påbörjas döden som är en process.]
Då sade ormen till kvinnan: "Inte ska ni dö,
Och till Adam sade han: "Därför att du lydde din hustrus ord och åt av trädet, som jag hade befallt dig inte äta av, därför är marken fördömd (förbannad) på grund av dig. I (fysisk och emotionell) möda ska du äta [av dess frukt] så länge du lever.
men inte till Kain och hans offer. Då blev Kain väldigt arg, och han sänkte blicken (hans yttre uttryck föll, han blev deprimerad). [Anledningen till att Gud inte tog emot Kains offer var att det inte skedde i tro, se Heb 11:4. Abel offrade det bästa han hade, medan det verkar som om Kain inte gjorde det. Kains hjärta och motiv var inte rätt. I Jes 1:10–20 är det uppenbart att Gud hatar religiöst hyckleri. På ett symboliskt och profetiskt plan talar Abels blodsoffer också om att bara Jesu blod kan rena från synd.]
Är det inte så att om du gör det som är gott (behagar Gud), då kan du lyfta din blick? Men om du inte gör det som är rätt, då lurar (väntar, ligger) synden vid dörren [som ett vilddjur]. Den åtrår (längtar, sträcker sig efter att) dominera dig, men du måste råda (regera) över den."
Då sade Herren till Kain: "Var är din bror Abel?"
    Han svarade: "Jag vet inte! Är jag min brors beskyddare (ska jag ta hand om honom)?"
När du försöker bruka marken ska den inte längre ge goda skördar. Du ska bli ostadig (instabil) och ständigt vandra från plats till plats på jorden."
Då sade Herren: "Min Ande [min livgivande ande, se 1 Mos 2:7] ska inte bli kvar i [vara ansvarig för] människorna för alltid. De är kött och deras tid ska vara 120 år." [Hebreiska ordet jadon översatt "bli kvar" är ovanligt och används bara här i hela GT. På 1800-talet började forskare upptäcka och beskriva celldelning i växter och djur. Länge trodde man att cellerna kunde dela sig i all oändlighet, dock upptäckte den amerikanske mikrobiologen Leonard Hayflick på 1960-talet att mänskliga celler slutade dela sig efter 40-60 delningar. Denna gräns kom att kallas Hayflicks begränsning. Vetenskapliga beräkningar ger alltså en biologisk maximal livslängd för människan på just 120 år plus minus några år! David skriver i Ps 90:10 att medellivslängden för en människa är 70-80 år, se även Jes 38:5 där 15 år läggs till Hiskias liv.]
Ta sju par av alla rena fyrfotadjur (boskapsdjur), både hanar och honor; och ett par av de rituellt orena fyrfotadjuren, en hane och en hona.
Men duvan fann ingen plats där den kunde vila utan kom tillbaka till honom i arken, för vattnet täckte fortfarande landytan. Då sträckte Noa ut handen och tog in duvan till sig i arken.
Han väntade ytterligare sju dagar sedan släppte han ut duvan igen. Denna gång kom den inte tillbaka till honom.
När Herren kände den välbehagliga doften, sade han till sig själv: "Aldrig mer ska min förbannelse drabba marken för människans skull, för att hon alltifrån ungdomen har ett ont uppsåt. Jag ska aldrig mer förgöra allt levande, så som jag nu har gjort.
Så länge jorden finns kvar ska:
    sådd och skörd,
    köld och hetta,
    sommar och vinter,
    dag och natt
    aldrig upphöra."
Men kött som har liv, det vill säga blod, i sig ska ni inte äta.
Jag upprättar mitt förbund med er: Aldrig mer ska allt liv (kött) utrotas genom vatten från en världsvid översvämning. Aldrig mer ska en översvämning komma och fördärva jorden."
ska jag komma ihåg mitt förbund mellan mig och er och alla levande varelser av alla slag, och vattnet ska aldrig bli till en översvämning som fördärvar allt levande.
Shem och Jafet tog ett skynke och lade på sina båda axlar och gick baklänges och dolde sin fars nakenhet. Deras båda ansikten var bortvända så att de inte såg sin fars nakenhet. [Vad hade Cham gjort för något. Att se någons nakenhet är en hebreisk omskrivning för en sexuell handling, se 3 Mos 18:6–19. Eftersom vers 24 säger att Cham "gjorde" något med Noa kan det tolkas åt att han inte bara såg, utan också förnedrade sin far. En del judiska kommentatorer noterar att det nämns inte att Noa får några fler barn, så kanske kastrerade Cham honom. Andra har föreslagit en homosexuell akt, men där används andra ord i 3 Mos 18:22. Straffet blir också väldigt allvarligt, vilket kan tyda på att han inte bara såg. Samtidigt är nakenhet något skamfyllt i den hebreiska kulturen, se 1 Mos 2:25; 3:7. Att medvetet blotta sina föräldrar var allvarligt, se 2 Mos 20:12. Vad som talar för att han "bara" såg är att samma ord "se" används om bröderna Shem och Jafet som inte såg och fysiskt täckte över sin far. Vers 22–23 är strukturerat som en kiasm där den första frasen "och såg ... sin fars nakenhet" och den avslutas med att bröderna "och sin fars nakenhet inte såg".]
Herren sade: "Folket är helt enat och de talar alla ett och samma språk. Detta är bara början på vad de kommer att göra [som går emot min vilja]. Ingenting de beslutar sig för att göra kommer att vara omöjligt för dem. [Det finns inga gränser för hur långt de kommer att fortsätta i sin synd.]
Kom, låt oss gå ner och förvirra (röra ihop) deras språk så att de inte förstår varandra." [Resultatet av enhet som utelämnar Gud är förvirring.]
Farao kallade till sig Abram och sade: "Vad är det du har gjort mot mig? Varför berättade du inte att hon är din hustru?
Men landet kunde inte uppehålla [bära] dem så att de kunde bo tillsammans. Ja, det var så att deras egendomar var så väldiga att de inte kunde bo tillsammans.
Ligger inte hela landet framför dig? Separera dig från mig nu. Om du väljer vänster [går norrut], då tar jag höger [då går jag söderut], och om du tar höger, då tar jag vänster."
att jag inte ska ta en tråd eller ett skosnöre eller något som är ditt, för att du inte ska säga att jag har gjort Abram rik,
Abram sade vidare: "Se, till mig har du inte gett någon säd (arvinge, eget barn) och en som är född i mitt hushåll ska bli min arvinge" [Tjänarna i ett hushåll på denna tid kunde räknas som "tillhörigheter" i hushållet eftersom de hade en form av slavstatus. Att Abram har för avsikt att låta en av dessa ärva honom i brist på egna barn säger ganska mycket om hans sätt att se på dessa människor. Abram var en god Herre för sina tjänare.]
Men Herrens (Jahves) ord kom till honom, han sade: "Denna man ska inte bli din arvinge, utan den som kommer från din egen kropp [mage, tarm – hebr. mee; syftar på nedre regionen av kroppen, inte enbart genitalierna, men de är inkluderade i uttrycket] ska bli din arvinge.
Han tog allt detta till honom och delade dem på mitten och lade varje halva mitt emot varandra, men fåglarna delade han inte.
Han sade till Abram: "Du ska veta (känna väl till) att din säd (dina arvingar, efterkommande) ska bli främlingar i ett land som inte är deras, och skall tjäna dem och de ska vara plågade av dem i 400 år,
I den fjärde generationen ska de komma tillbaka hit, för amoréernas missgärning är inte full än. [Deras synders mått har inte uppnått mängden som krävs för dom.]
Abram och hans hustru Saraj var barnlösa. [I denna kultur var detta något skamfullt. Gud hade dock lovat dem ett eget barn som skulle bli deras arvinge, se 1 Mos 12:2. Tio år tidigare hade Abram försökt adoptera sin tjänare Elieser för att få en arvinge, men Gud förtydligade då sitt löfte att det verkligen skulle vara hans egen son, se 1 Mos 15:2–4. Abram är nu 85 år och Saraj 75 år, se 1 Mos 12:4, 17:17.] Saraj hade en egyptisk tjänstekvinna som hette Hagar [som de troligen fått av farao när de var i Egypten, se 1 Mos 12:16].
Herrens ängel sade: "Jag ska göra din ätt (ditt släkte) mycket stor. Den ska bli så stor att ingen kan räkna dem alla."
Du ska inte längre heta Abram, utan ditt namn ska vara Abraham. [Gud lägger till bokstaven h "He", så namnet blir Abraham. Detta är signifikant eftersom bokstaven "He" uttalas som en utandning. Det låter som när man blåser ut luft för att putsa ett par glasögon. Vad betyder detta? Jo Gud blåser in sin ande in i Abrahams namn! Med Guds andes hjälp ska undret ske! På hebreiska uttalas hans namn "Avraham".] För jag ska låta dig bli en far för många nationer (folk).
Sonen som är åtta dagar gammal ska bli omskuren bland er, alla män i alla generationer, han som är född i huset eller köpt för pengar av någon främling, den som inte är din säd (egna barn).
Den oomskurne mannen som inte är omskuren på köttet på sin förhud, den mannen (bokstavligt själen) ska bli avhuggen (utesluten) från sitt folk, han har brutit mitt förbund.
Sedan sade Gud till Abraham: "Din hustru ska inte längre heta Saraj, utan hennes namn ska vara Sarah.
Sara nekade och sade: "Jag skrattade inte", för hon var rädd. Han sade: "Jo, du skrattade."
Nu vill jag gå ner och se huruvida de förtjänar förintelse så som ropet har kommit till mig. Om inte kommer jag att veta (få kunskap om) det."
Tänk om det finns 50 rättfärdiga i staden, vill du verkligen svepa bort dem och inte ge förlåtelse till platsen för de 50 rättfärdigas skull som finns därinne?"
Må det vara fjärran ifrån dig att göra så och slå de rättfärdiga tillsammans med de onda, så att de rättfärdiga behandlas som de onda. Låt det vara fjärran från dig! Ska inte domaren över hela jorden vara rättvis?" [Här tilltalar Abraham Gud som hela jordens domare.]
Tänk om det fattas fem för att det ska bli 50 rättfärdiga, kommer du att förgöra hela staden för dessa fem människors skull?" Herren svarade: "Jag ska inte förgöra den om det finns 45 rättfärdiga där."
Abraham talade till honom igen: "Vad händer om det bara är 40 där?" Han svarade: "Jag ska inte göra det på grund av de 40."
Då sade Abraham: "Herre, bli inte upprörd över att jag fortsätter fråga! Vad händer om det bara är 30 där?" Han svarade: "Jag ska inte göra det på grund av de 30."
Abraham sade: "Eftersom jag har beslutat mig för att börja tala med Herren så fortsätter jag. Vad händer om det bara är 20 där?" Han svarade: "Jag ska inte göra det på grund av de 20."
Till sist sade Abraham: "Herre, bli inte upprörd över att jag frågar en gång till! Vad händer om det bara är 10 där?" Han svarade: "Jag ska inte göra det på grund av de 10." [Abraham ber inte bara för de rättfärdiga i staden utan för alla där. Gud vill rädda hela platsen om det finns 10 rättfärdiga där.]
Han [Lot] sade: "Se vänligen mina herrar [budbärare], jag ber er vänd om och gå in i er tjänares hus och stanna där hela natten och tvätta era fötter, så kan ni stiga upp tidigt och gå vidare."
    De svarade: "Nej, men vi ska stanna på torget (den öppna platsen) över natten." [Det var inte ovanligt att resenärer sov på gatan insvept i sin mantel.]
Se, jag har två döttrar som inte har känt (haft en sexuell relation med) någon man, låt mig, jag ber er, föra ut dem till er och ni kan göra vad ni finner för gott i era ögon med dem, gör bara ingenting mot dessa män, så sant som de har kommit under skuggan av mitt tak (är under mitt beskydd)."
se till att din tjänare har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, och du har visat stor nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) mot mig genom att du har räddat mitt liv. Jag kan inte [hinner inte] fly till bergen för att inte ondskan ska komma ikapp mig och jag dör. [Lot förhandlar med huvudängeln på liknande sätt som Abraham med sina gäster, se 1 Mos 18:22–33. Han önskar fly till den lilla staden Tsoar. Här finns det hebreiska ordet chesed för första gången i GT. Det betyder nåd, omsorgsfull kärlek och trofasthet. Även ordet chen för nåd används här men det beskrivs ingående i 1 Mos 6:8. Chesed är det vanligaste ordet för nåd i GT. Det förekommer 241 gånger. Totalt finns det fem olika rötter som betyder nåd fast på lite olika sätt i hebreiskan. Chesed är den typen av nåd som beskriver en omsorgsfull kärlek och även trofasthet. Det är nåden som bryr sig om på ett praktiskt sätt, driven av äkta kärlek som håller över tid. Chesed är en nåd som aldrig sviker.]
Se nu, denna stad är nära att fly till och den är en liten (oansenlig) [Tsoar var den minsta av de fem städerna i detta område, se 1 Mos 10:19, så skona den], låt mig fly till den – är den inte en oansenlig [stad]? – och jag (min själ) ska leva.
Skynda dig, fly dit, för jag kan inte göra något förrän du kommit dit." Därför kallas staden Tsoar. [Tsoar betyder oansenlig, anspråkslös, ringa eller liten.]
Och de berusade sin far med vin den natten. Och den förstfödda gick in och låg med sin far, och han visste inte när hon lade sig ner eller när hon steg upp.
Och de berusade sin far med vin den natten också. Och den yngre steg upp och låg med honom, och han visste inte när hon lade sig ner eller när hon steg upp.
Avimelech hade inte kommit nära (inte haft något intimt umgänge eller samlag med) henne och han sade: "Herre (Adonai), vill du slå även ett rättfärdigt land?
Sade han inte själv till mig: 'Hon är min syster' och hon sade själv: 'Han är min bror'. I mitt hjärtas enfald och med mina händers oskyldighet har jag gjort detta."
Och Gud (Elohim) sade till honom i drömmen: "Ja, jag vet att det är i ditt hjärtas enfald (okunnighet) som du har gjort detta och det är också därför som jag hindrar dig från att synda mot mig. Därför tillät jag inte att du rörde henne.
Sedan kallade Avimelech på Abraham och sade till honom: "Vad har du gjort mot oss? I vad har jag syndat mot dig eftersom du har fört denna stora synd över mig och mitt kungarike? Du har gjort sådant mot mig som inte ska göras!
Dessutom är hon verkligen min syster, dotter till min far men inte dotter till min mor, och så blev hon min hustru.
Därför sade hon till Abraham: "Driv ut denna tjänstekvinna och hennes son, för tjänstekvinnans son ska inte vara arvtagare tillsammans med min son, min Isak."
Och Avimelech sade: "Jag vet inte vem som har gjort detta, inte heller har du berättat för mig, jag har inte hört något om detta förrän idag."
Han (Herrens ängel) svarade: "Lägg inte din hand på gossen, gör ingenting mot honom, för nu vet jag att du är en gudfruktig man, jag ser att du inte har undanhållit din son, din ende son, från mig." [Heb 11:17–19; Jak 2:21–23]
och sade: "Vid mig själv har jag svurit (gett min ed) förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), eftersom du har gjort denna sak och inte har undanhållit din son, din ende son,
"Lyssna min herre, du är en mäktig furste ibland oss, välj bland våra gravar och begrav din döda, ingen av oss ska undanhålla dig sin grav, utan du ska kunna begrava din döda."
"Nej min herre, lyssna på mig, fältet ger jag dig och grottan som finns där. Jag ger det till dig inför sönerna av mitt folk (som vittnen) ger jag det till dig. Begrav din döda."
Jag vill att du ska avlägga en ed inför Herren (Jahve), himmelens Gud (Elohim) och jordens Gud (Elohim), att du inte ska ta en hustru åt min son från Kananéernas döttrar, bland dem som bor här.
Tjänaren sade till honom: "Om kvinnan inte är villig att följa med mig till det här landet, blir jag då tvungen att föra din son tillbaka till det land som du har kommit ifrån?"
Om kvinnan inte är villig att följa med dig ska du vara fri från min ed. Det enda du (för alltid) ska lova är att inte föra tillbaka min son dit."
Den unga kvinnan var vacker att se på, en jungfru, ingen man hade känt henne, och hon gick ner till källan och fyllde sin kruka och kom upp.
Mannen iakttog henne hela tiden och var tyst (förblev stilla) för att få veta om Herren (Jahve) hade gjort hans resa framgångsrik eller inte.
Han sade: "Välsignad är Herren (Jahve), min herre Abrahams Gud (Elohim), som inte har försummat sin nåd (omsorgsfulla kärlek) och sin sanning mot min herre. Herren (Jahve) har lett mig på vägen (har varit min vägvisare så att jag kom rätt) till min herres brors hus." [Nåd och sanning (hebr. chesed ve emet) hör oskiljaktigt ihop. De presenteras alltid i samma inbördes ordning och återfinns i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig.]
Man satte fram mat för att han skulle äta men han sade: "Jag vill inte äta förrän jag har framfört mitt ärende." Han (Laban) sade: "Tala"
Min herre har tagit en ed av mig och sagt: "Du ska inte ta en hustru till min son från kananéernas döttrar i vars land jag bor.
Istället ska du gå till min fars hus och till mina släktingar och ta en hustru till min son."
Jag sade till min herre, Och om kvinnan inte vill följa med mig?
Sedan ska du vara fri från din ed när du kommer till mina släktingar. Om de inte ger henne till dig ska du vara fri från min ed."
Om ni vill vara nådiga (visa omsorgsfull kärlek) och sanna (trofasta) [se vers 27] mot min herre så säg det, och om inte så säg mig det, så att jag kan gå till höger eller till vänster."
Då svarade Laban och Betoel och sade: "Det som kommer från Herren (Jahve) kan vi inte tala ont eller gott om.
Han lämnade området och grävde en annan brunn. Om den tvistade de inte. Han gav den namnet Rechovot [som betyder "mycket rymligt"] och han sade: "Nu har Herren (Jahve) gett oss utrymme och vi ska bli fruktsamma i landet." [Hebr. rechovot betyder vid, stor och rymlig och står här i plural, alltså mycket gott om plats! Isak är som nämnts tidigare den stora förebilden på Jesus bland patriarkerna. En av många saker som han gör är att både gräva nya brunnar och öppna upp gamla brunnar som blivit igenfyllda av fienden. Detta är en bild på Jesus som säger att han är det levande vattnet, brunnen och källflödet för det levande vattnet, se Joh 7:38. Precis som Jesaja profeterar om att ösa vatten med fröjd ur frälsningens källor, se Jes 12:3.]
så att du inte skadar oss, såsom vi inte har rört dig. Så som vi inte har gjort annat än gott mot dig och har sänt iväg dig i frid, så är du nu Herrens (Jahves) välsignade.
Och han sade: "Se, nu är jag gammal, men jag vet inte vilken dag jag ska dö.
Min far kan till äventyrs vilja känna på mig och då blir jag som ett hån för honom och jag drar en förbannelse över mig och inte en välsignelse."
Då sade Isak till Jakob: "Kom nära, jag ber dig, så att jag får känna på dig min son, om du verkligen är min son Esau eller inte."
Och han kände inte igen honom eftersom hans händer var håriga som hans bror Esaus händer, och han välsignade honom.
Och han sade: "Heter han inte med rätta Jakob? [Jakob betyder "den som håller i hälen" eller "den som tränger undan".] För han har trängt undan mig dessa två gånger. Han tog min förstfödslorätt och se, nu har han tagit bort välsignelsen." Sedan frågade han: "Har du någon annan välsignelse för mig?"
Och Isak kallade på Jakob och välsignade honom och förmanade honom och sade till honom: "Du ska inte ta en hustru från Kanaans döttrar.
När Esau såg att Isak hade välsignat Jakob och sänt iväg honom till Paddan-Aram för att ta sig en hustru därifrån, och att han välsignat honom och förmanat honom och sagt: "Du ska inte ta dig en hustru av Kanaans döttrar,"
Se, jag är med dig och ska bevara dig vart du än går, och jag ska föra dig tillbaka till detta land. Jag ska inte överge dig intill dess att jag har gjort vad jag har lovat dig." [Jakob hade ännu inte någon fru, men skulle bli far till tolv söner, nationen Israel, och finns med i släktledet för den utlovade Messias – Jesus.]
[Drömmen tog slut och] Jakob vaknade upp ur sömnen och sade: "Herren är verkligen på denna plats och jag visste det inte."
Han sade: "Det är fortfarande mitt på dagen och inte tid att samla ihop boskapen. Vattna fåren och gå och mata dem."
Men de svarade: "Vi kan inte förrän alla flockar har samlats ihop och de rullar undan stenen från källans öppning, sedan vattnar vi fåren."
Och det hände på morgonen att se, det var Lea, och han sade till Laban: "Vad är detta du har gjort mot mig? Har jag inte tjänat dig för Rakel? Varför har du bedragit mig?"
Laban svarade: "Vi gör inte så här (det är inte vår sed) att vi ger den yngre före den förstfödda.
Och när Rakel såg att hon inte födde några barn till Jakob avundades hon sin syster och hon sade till Jakob: "Ge mig barn, annars dör jag."
Och han sade: "Vad ska jag ge dig?"
    Och Jakob sade: "Du ska inte ge mig vad som helst, om du vill göra detta för mig, ska jag igen föda din flock och ta hand om den.
Och Jakob skiljde lammen av hankön, och vände flockens ansikten mot det strimmiga och alla mörka i Labans flock, och han placerade sina egna flockar åt sidan och placerade dem inte i Labans flock.
men när flocken var svag lade han inte dit dem. På det sättet blev de svaga Labans och de starka Jakobs.
Ändå har er far offentligt förnedrat (lurat – hebr. talal) mig och ändrat min lön tio gånger [gång på gång], men Gud har inte tillåtit honom att göra mig något ont. [Det ovanliga ordet har samma rot som ordet tel som används om en stad som byggts upp och rivits ner. Labans sätt är som ett grymt skämt där Jakobs förvänting har byggts upp som en stad synlig för alla, för att sedan raseras, på nytt byggas upp för att igen raseras.]
Är vi inte som främlingar för honom? Han har ju sålt oss och sedan gjort slut på det han fick i betalning för oss.
Varför flydde du i hemlighet och rymde från mig? När du inte lät mig veta något kunde jag inte sända i väg dig med jubel och sång, med tamburin och harpa.
Du unnade mig inte ens att få kyssa mina barnbarn och mina döttrar. Du har betett dig som en dåre.
Men den som du hittar dina gudar hos ska inte få leva. Här inför våra släktingar får du se efter om jag har något hos mig som är ditt, och i så fall ta det." Jakob visste inte att Rakel hade stulit dem.
Laban gick då in i Jakobs tält, och sedan in i Leas tält och de båda slavinnornas tält, men han fann inget. När han hade kommit ut ur Leas tält gick han in i Rakels tält.
Men Rakel hade tagit husgudarna och lagt dem i kamelsadeln och satt sig på dem. Laban sökte igenom hela tältet utan att finna dem.
Och hon sade till sin far: "Bli inte arg, herre (låt det inte vara förargelseväckande i min herres ögon), att jag inte kan resa mig inför dig, för det är med mig på kvinnors vis (jag har det som kvinnor brukar ha)" [3 Mos 15:19] Så sökte han efter husgudarna men kunde inte finna dem.
I 20 år har jag varit hos dig. Dina tackor och getter har inte fått missfall och jag har inte ätit av baggarna i din hjord.
Jag kom aldrig med något ihjälrivet djur till dig, jag var tvungen att ersätta det själv. Du krävde ersättning av mig för det stulna, antingen det stulits på dagen eller på natten.
Röset här ska vara ett vittne, och stoden ska vara ett vittne att jag inte ska gå förbi röset mot dig med onda avsikter, och att inte heller du ska gå mot mig förbi röset och stoden.
Och du sade: 'Jag ska verkligen göra dig gott och göra din säd som havets sand [1 Mos 22:17], vars antal inte kan räknas.' " [I vers 10 används orden nåd och sanning. De hör oskiljaktigt ihop och presenteras alltid i samma inbördes ordning (1 Mos 24:27; Ps 40:12; Ords 3:3; Ords 16:6; Jes 16:5). Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig.]
När mannen såg att han inte kunde vinna över Jakob rörde han vid Jakobs höftled, så att höften gick ur led medan de brottades med varandra.
Sedan sade mannen: "Låt mig gå, för solen har börjat gå upp." Jakob svarade: "Jag släpper dig inte om du inte välsignar mig."
Mannen sade: "Du ska inte längre heta Jakob (svindlare), utan Israel, för du har stridit både mot Gud (Elohim) och människor och vunnit (överlevt)." [Namnet Israel har flera betydelser: "att kämpa mot Gud" eller "att Gud kämpar för oss", "att Gud regerar" eller "att vi regerar tillsammans med Gud". På hebreiska är namnen Jakob och Israel helt olika förutom en bokstav som är gemensam, nämligen bokstaven jod. Detta är den minsta av alla hebreiska bokstäver och symboliserar därför ofta ödmjukhet. Detta förstärker att det enda som finns kvar av den gamle Jakob är hans ödmjukhet, han behövde bli tömd på sin egen stolthet. Jakob kämpade med Gud och i processen blev han ödmjuk. På den grunden blir han Israel, en ärlig man och en regent tillsammans med Gud som segrar! Se även Hos 12:3–4.]
Därför äter inte Israels söner höftmuskeln som är på låret till denna dag eftersom han rörde vid Jakobs höft, vid höftmuskeln på låret.
Och Jakobs söner kom in från fältet när de hörde det. Och männen var bedrövade och de var mycket arga eftersom han hade gjort en vidrig gärning i Israel när han låg med Jakobs dotter, något som aldrig skulle ha gjorts.
och sade till dem: "Vi kan inte göra detta, att ge vår syster till någon som är oomskuren, för det är en förebråelse mot oss.
Men om ni inte vill lyssna till oss och omskära er, då tar vi våra döttrar och går vår väg."
Och ynglingen dröjde inte med att göra detta eftersom han älskade Jakobs dotter. Och han var upphöjd över alla i sin fars hus.
Ska inte deras boskap och deras ägodelar bli våra? Låt oss bara samtycka med dem så att de vill leva med oss."
Och de vandrade och en gudsfruktan kom över alla städer runtomkring dem och man förföljde inte Jakobs söner.
Och Gud (Elohim) sade till honom: "Ditt namn är Jakob, men du ska inte längre heta Jakob utan Israel ska vara ditt namn" och han gav honom namnet Israel.
För deras ägodelar var för stora för dem för att bo tillsammans, och landet där de vistades kunde inte klara dem för all deras boskap. [Betet räckte inte till alla djur.]
När hans bröder såg att deras far älskade honom mer än alla hans bröder, hatade de honom och kunde inte tala vänligt med honom.

Jakobs tolv söner, från den äldste till den yngste: 1. Ruben (Lea)
2. Simon (Lea)
3. Levi (Lea)
4. Juda (Lea)
5. Dan (Bilha, Rakels tjänstekvinna)
6. Naftali (Bilha, Rakels tjänstekvinna)
7. Gad (Zilpa, Leas tjänstekvinna)
8. Asher (Zilpa, Leas tjänstekvinna)
9. Isaskar (Lea)
10. Sebulon (Lea)
11. Josef (Rakel)
12. Benjamin (Rakel)

Israel sade till Josef: "Vallar inte dina bröder flocken i Shechem (Sikem)? Kom, jag ska sända dig till dem", och han svarade: "Här är jag." [Hebr. hineni, har betydelsen "jag står till förfogande" eller "jag är beredd att ta ansvar", se 1 Mos 22:1.]
Men Ruben [den äldste bland bröderna] hörde det och räddade honom ur deras hand och sade: "Låt oss inte ta hans liv."
De skickade iväg den speciella manteln och tog den till deras far och sade: "Vi har funnit denna. Vet du om det är din sons mantel eller inte?"
Men Onan visste att säden (barnet) inte skulle bli hans, när han därför gick in till sin brors hustru spillde han sädesvätskan på marken, så att han inte skulle ge avkomma till sin bror.
Hon tog av sig sina änkekläder och täckte sig själv med sin slöja och svepte in sig själv och satte sig vid porten till [staden] Einaim [betyder: ögonen eller källorna; kanske samma stad som Enam, se Jos 15:34], som ligger på vägen till Timna. Hon såg att Shela hade vuxit upp (blivit giftasvuxen) men att hon inte blivit given till honom som hustru.
Han vände sig till henne vid vägen och sade: "Kom, låt mig komma in till dig", för han visste inte att hon var hans svärdotter.
    Hon svarade: "Vad ska du ge mig för att du får komma in till mig?"
Juda skickade killingen med sin vän adullamiten för att få tillbaka panten från kvinnans hand, men han fann henne inte.
Då frågade han männen efter hennes plats och sade: "Var är tempelskökan som satt vid vägkanten i Einaim [stad i låglandet (hebr. Shefela), mellan Hebron och Timna]?"
    De svarade: "Det har inte funnits någon tempelsköka här."
Han återvände till Juda och sade: "Jag har inte hittat henne och även männen på platsen säger att det inte har varit någon tempelsköka där."
Juda svarade: "Låt henne behålla det, annars blir vi utskämda, se, jag skickade denna killing och du har inte hittat henne."
Juda kände igen dem och sade: "Hon är mer rättfärdig än jag, eftersom jag inte gav henne min son Shela." Han träffade henne inte mer (hade inget sexuellt umgänge med henne).
Så Potifar betrodde allt han ägde i Josefs hand (vård, förvaltarskap) och gjorde sig inget bekymmer om något (han litade helt på Josef), förutom [valet av] maten han åt.

Josef fängslas

Josef hade en välskapt kropp och såg bra ut. [Samma uttryck används om hans mor Rakel, se 1 Mos 29:17.]
Men Josef vägrade och sade till sin herres hustru: "Se, min herre som äger mig vet inte ens vad som finns i hans hus [har inte koll på alla småsaker], han har gett allt som tillhör honom i min hand (låter mig förvalta allting).
Han är inte större i detta hus än vad jag är, inte heller har han undanhållit mig något förutom dig, eftersom du är hans hustru. Hur skulle jag då kunna gör denna stora ondska och synda mot Gud (Elohim)?" [Josef argumenterar i flera punkter: Det skulle vara ett missbruk av förtroende, ett svek mot Potifar, något ondskefullt och även en synd mot Gud. Se även 2 Mos 20:14; Ords 5–7.]
Även om hon fortsatte att tala till Josef dag efter dag, lyssnade han inte på henne eller ville ligga hos henne eller ens vara (vistas i samma rum; umgås) med henne.
De sade till honom: "Vi har drömt en dröm och det finns ingen som kan tolka den."
    Josef sade till dem: "Tillhör inte uttydningen Gud (Elohim)? Berätta den (drömmen) för mig."
För jag har verkligen blivit (oskyldigt) bortrövad från hebréernas land och inte heller här har jag gjort något som förtjänar att jag har hamnat i fängelsehålan." [Josef kände sig bortglömd. Han blev en slav som 17-åring, oskyldigt anklagad och kastad i fängelse. Först när han är 30 år blir han fri – 13 år är en lång tid! Människor kan glömma, men Gud glömmer inte Jer 29:11–13.]
Men förmannen för munskänkarna kom inte ihåg Josef utan glömde bort honom.
Sju andra kor kom upp efter dem, de var klena och utmärglade, något så anskrämligt har jag aldrig sett i Egyptens land.
När de hade ätit upp dem kunde man inte förstå att de hade ätit dem, de var fortfarande lika klena och utmärglade som från början. Sedan vaknade jag.
På grund av hungersnöden som kommer efter, ska man inte komma ihåg (ordagrant inte veta om) överflödet, eftersom hungersnöden ska bli så fruktansvärd.
Maten ska lagras i landet för de sju åren av hungersnöd, som ska komma i Egyptens land, så att landet inte går under genom hungersnöden."
Farao sade till Josef: "Jag är farao och utan din tillåtelse ska ingen man lyfta upp sin hand eller sin fot i hela Egyptens land."
Han sade: "Se, jag har hört att det finns säd i Egypten. Gå ner dit och köp därifrån åt oss, så att vi kan leva och inte[av hungersnöd]."
Men Benjamin, Josefs [yngre] bror, sände Jakob inte iväg med sina bröder för han sade (tänkte för sig själv): "Tänk om någon olycka ska drabba honom." [Benjamin och Josef var helbröder – Rakel var deras mor.]
Josef kände igen sina bröder, men de kände inte igen honom.
De sade till honom: "Nej min herre, dina tjänare har kommit för att köpa mat.
Vi är alla en mans söner, vi är ärliga män, dina tjänare är inte några spioner."
Han sade till dem: "Nej, för att se landets nakenhet (var svagheterna finns) har ni kommit."
Sänd en av er och låt honom hämta er bror och ni ska vara bundna för att era ord ska prövas, huruvida det är sanning i er, annars, så sant farao lever, är ni verkligen spioner."
och ta med er yngsta bror till mig, så ska era ord bli prövade och ni ska inte dö." De gjorde så. [Simon, den näst äldste sonen, lämnas kvar i Egypten, se vers 36.]
[Samtidigt som Josef var där började bröderna prata med varandra.] De sade: "Vi är verkligen skyldiga för vår bror, när vi såg ångesten i hans själ när han ropade efter nåd (hebr. chanan) utan att lyssna, därför har denna olycka kommit över oss."
Ruben svarade dem och sade: "Talade jag inte till er och sade att ni inte skulle synda mot barnet, men ni lyssnade inte? Därför utkrävs hans blod"
De visste inte att Josef förstod dem, för tolken var emellan dem.
Vi sade till honom: Vi är ärliga män, vi är inte spioner.
Ta med er yngste bror till mig, då ska jag veta att ni inte är spioner utan ärliga män. Då ska jag befria er bror till er och ni kan röra er i landet."
Ruben talade till sin far och sade: "Du ska dräpa mina två söner om jag inte för honom tillbaka till dig. Ge honom i min hand och jag ska föra tillbaka honom till dig." [Ruben hade fyra söner, så hebreiskan antyder "två av mina söner".]
Jakob svarade: "Min son [Benjamin] ska inte gå ner med dig, för hans bror är död och han är den ende som är kvar, om något ont drabbar honom på vägen som ni går, då störtar ni ner mina gråa hår med sorg i Sheol (graven, underjorden – de dödas plats)." [Josef och Benjamin är Rakels enda söner som hon födde åt Jakob. Eftersom Rakel var hans första kärlek, se 1 Mos 29:18, är dessa två söner extra viktiga för honom. Hon dog dessutom i barnsäng när Benjamin föddes.]
Juda talade till honom och sade: "Mannen varnade oss tydligt och sade: 'Ni ska inte se mitt ansikte utan att ha er bror med er.'
men om du inte vill låta honom gå, kommer vi inte att gå, för mannen sade till oss: "Ni ska inte se mitt ansikte utan att ha er bror med er."
Juda sade till sin far Israel: "Sänd gossen [Benjamin] med mig så ska vi stå upp och gå, så att vi får leva och inte dö, både vi och du och även våra små.
Jag ska vara garanten för honom. Från min hand ska du utkräva honom om jag inte för honom tillbaka till dig och ställer honom framför dig. Då ska jag bära skulden för det för evigt.
Vi har också tagit med oss andra pengar hit ner i våra händer för att köpa mat. Vi vet inte vem som lagt våra pengar i våra säckar."
De serverade (dukade fram) [först] åt honom för sig, och [sedan] bröderna för sig och [sist] egyptierna som åt med honom för sig själva. Egyptierna kan nämligen inte äta tillsammans med hebréerna, eftersom det skulle vara anstötligt för dem. [Egyptierna ansåg sig förmer än andra folk, och man assosierade sig inte med dem genom att äta vid samma bord. Den grekiska historikern Herodotos (484-425 f.Kr.) bekräftar att egyptierna inte ens använde kärl, knivar eller spett gjorda i Grekland. De tog inte kött uppskuret med en grekisk kniv i sin mun. Egyptierna såg också ned på folk som var boskapsskötare, se 1 Mos 46:34.]
När de hade kommit ut ur staden och inte hunnit så långt, sade Josef till sin tjänare: "Gå efter männen och när du kommer ikapp dem ska du säga till dem: 'Varför har ni lönat gott med ont?
Är det inte denna som min herre dricker ur och genom vilken han verkligen blir gudomlig? Ni har gjort ont som har gjort detta."
Josef sade till dem: "Vad är det som ni har gjort? Vet ni inte att en man som jag verkligen är gudomlig?"
Vi sade till min herre: 'Ynglingen kan inte lämna sin far, för om han lämnar sin far kan hans far dö.'
Men du sade till dina tjänare: 'Om ni inte er yngsta bror följer med er ner hit, ska ni inte se mitt ansikte igen.'
och vi svarade: 'Vi kan inte gå ner om inte vår yngste bror är med oss, då ska vi gå ner, för vi får inte se mannens ansikte om inte vår yngste bror är med oss.'
och den ene har gått ifrån mig' och han sade: 'Han har säkert slitits i stycken och jag har inte sett honom sedan dess,
Din tjänare blev en garant för ynglingen gentemot min far och jag sade: 'Om jag inte för tillbaka honom till dig ska jag bära skulden och skammen för min far för evigt.' [1 Mos 43:9]
Josef kunde inte behärska sig själv framför alla dem som stod hos honom och han ropade: "Se till att allt tjänstefolk går ut härifrån!" Ingen av hans tjänare var med honom när han gav sig till känna för sina bröder.
Josef sade till sina bröder [på hebreiska]: "Jag är Josef! Lever min far fortfarande?" Hans bröder kunde inte svara honom, de stod där förskräckta (chockade) framför honom.
Ja, det var Gud som skickade hit mig, inte ni [1 Mos 50:19–20; Ps 105:17]. Han har gjort mig till faraos närmaste rådgivare, herre över hans hus, och härskare över hela Egyptens land.
De berättade för honom och sade: "Josef lever fortfarande och han är ledare över hela Egyptens land." Då lamslogs hans hjärta [slutade hans hjärta nästan att slå], för han kunde inte tro dem.
Jakob svarade farao: "Dagarna och åren av min vandring är 130 år. Få och onda har dagarna av mitt liv varit och jag har inte uppnått dagarna och åren av mina förfäders liv, de dagar som de vistades (på jorden)."
När det året gått till ända kom de till honom ett andra år och sade till honom: "Vi vill inte undanhålla för vår herre hur alla våra pengar är spenderade, och småboskapen och boskapshjordarna är min herres. Ingenting är kvar i min herres åsyn förutom våra kroppar och vår mark.
Varför skulle vi dö inför dina ögon, både vi och vår mark? Köp oss och vår mark för bröd, och vi och vår mark ska vara faraos slavar. Ge oss bröd så att vi kan leva och inte dö och så att marken inte blir ödelagd."
Endast prästernas mark köpte han inte (löste inte in), eftersom prästerna hade sin del från farao och åt den ranson som farao gav dem. Därför sålde de inte sin mark.
Josef upprättade en stadga angående Egyptens land denna dag, att farao ska ha en femtedel, bara prästernas mark ska inte tillhöra farao.
Nu var Israels ögon grumliga på grund av hög ålder så att han inte kunde se. Han förde dem nära honom och han kysste dem och omfamnade dem.
Israel sade till Josef: "Jag trodde inte att jag skulle få se ditt ansikte och se, Gud har låtit mig se din säd (dina söner) också!"
Josef sade till sin far: "Inte så min far, för detta är den förstfödde, lägg din högra hand över hans huvud".
Spiran ska inte lämna Juda,
    inte härskarstaven från hans fötter,
så länge man kommer till Shilo [eller "till dess han kommer som den tillhör"],
    och till honom ska folkens lydnad vara.

2 Moseboken (245)

Egypten fick en ny kung som inte kände till Josef [hur han räddat landet från hungersnöd och gjort Egypten till ett mäktigt rike]. [Jakobs son Josef såldes som slav av sina egna bröder. Men trots motgångar välsignade Gud honom i Egypten och han blir till sist faraos högra hand. Han hade fått förmåga att tyda drömmar. Under sju goda år byggde landet upp ett spannmålslager som gjorde att de klarade sju svåra år då skördarna slog fel. Man sålde även till kringliggande länder vilket gjorde Egypten rikt, se 1 Mos 40–41. I den egyptiska historien skedde ett tydligt skifte mellan den sjuttonde och artonde dynastin. Hyksosfolket som regerat Egypten under 100 år besegrades. Den nya kungen skulle i så fall vara farao Amose som kom till makten i det nya riket någon gång omkring 1550 f.Kr.]
Men barnmorskorna fruktade (ärade och tillbad) Gud och gjorde inte som egyptiernas kung befallt dem, utan lät pojkarna leva.
Barnmorskorna svarade farao: "De hebreiska kvinnorna är inte som de egyptiska, de är fysiskt starkare, och de har redan fött innan barnmorskan kommer till dem."
När hon inte längre kunde dölja honom, tog hon en korg av papyrusgräs och strök på jordbeck och tjära [för att göra den vattentät]. Sedan lade hon barnet i korgen (arken) och satte ut den i vassen vid strandkanten [av floden Nilen]. [Samma hebreiska fras (tov moed) som när Gud sade "det är mycket gott" när han skapat människorna i 1 Mos 1:31 använder Jokebed här när hon säger att hennes barn var "mycket vackert". Även ordet för "korg" (hebr. teva) som Mose mor gör i ordning, används i 1 Mos 6:14 om arken som räddade Noa och hans familj.]
Så Mose tänkte (sade till sig själv): "Jag går dit (lämnar flocken) för att se denna märkliga syn! Varför brinner inte törnbusken upp?"
Men jag vet [redan] att Egyptens kung inte kommer låta er gå frivilligt. Nej, inte ens av en mäktig hand [någon mänsklig armé].
Jag ska göra så att egyptierna kommer att behandla detta folk [som är mitt folk] väl. När ni lämnar Egypten, ska ni inte gå därifrån tomhänta.
Mose svarade: "Men tänk om de inte tror mig eller lyssnar på vad jag säger, utan svarar: 'Herren har inte visat sig för dig.'?"
[Herren sade:] "Om de inte tror eller bryr sig om det första tecknet [med staven], så kanske de tror det andra tecknet [med handen].
Men om de inte tror på dessa två tecken eller lyssnar på dig, så ska du ta lite vatten från Nilen och hälla det på torra landet (marken). [Detta blir det tredje tecknet.] Då ska vattnet från floden förvandlas till blod på torra land." [Två olika hebreiska ord för "torrt land" används i denna vers. Det första är det generella ordet som används i skapelsen och när israeliterna korsar Röda havet och Jordan torrskodda. Det sista används bara här och i Ps 95:5, där det används om hur Gud är större än alla avgudar.]
Då sade Mose [och kom med ännu en ursäkt] till Herren (Jahve): "Min Herre (Adonai, fokus på Guds storhet och makt), jag har så svårt att uttrycka mig. Jag har aldrig varit bra med ord, varken förut eller efter att du har talat till din tjänare. Jag stakar mig och stammar (är långsam att tala och har en trög tunga)."
Herren (Jahve) sade till honom: "Vem har skapat människans mun? Vem skapar de stumma, de döva, de som kan se eller de som är blinda? Är det inte jag, Herren?
Då blev Herren arg på Mose, och sade: "Har du inte en bror, Aron, leviten [som är en skolad präst och är van att tala Guds ord]? Jag vet att han är duktig på att tala, och han är faktiskt på väg just nu för att möta dig. När han ser dig kommer han att glädja sig i sitt hjärta.
Herren sade till Mose: "När du går tillbaka till Egypten ska du inför farao utföra alla de övernaturliga tecken som jag har gett dig makt att göra. Men jag ska förhärda hans hjärta så att han inte släpper folket. [Bibeln är tydlig med att också farao själv förhärdar sitt hjärta, se 2 Mos 7:13; 8:15, 32; 9:34.]
Men farao [som själv ansåg sig vara en gud] svarade: "Vem är Herren (Jahve). Varför skulle jag lyda honom och släppa Israel? Jag känner inte Herren, och jag tänker inte släppa Israel."
"Ni ska inte längre ge folket halm för att göra tegel. Låt dem gå ut och hämta halm själva.
Ni ska dock kräva samma mängd tegel av dem som förut, minska inte kvoten. De är lata, det är därför de ropar: 'Låt oss gå och offra till vår Gud.'
De israeliska förmännen som faraos slavdrivare hade satt över folket, blev slagna och man sade: "Varför har ni inte fullgjort er kvot av tegel som tidigare, varken i går eller i dag?"
Ut med er, tillbaka till ert arbete! Ni ska inte få någon halm, men ni måste producera samma kvot tegel."
De israeliska förmännen förstod att de var illa ute när de blev tillsagda att arbetsbördan inte skulle lätta. De var tvungna att göra lika mycket tegel varje dag som de gjort tidigare.
Ända sedan jag gick till farao för att tala i ditt namn har hans ondska mot detta folk bara ökat, och du har inte gjort något för att rädda ditt folk."
Jag visade mig för Abraham, Isak och Jakob som Gud den Väldige [El-Shaddai, se 1 Mos 17:1; 35:11]. Dock gjorde jag mig inte känd (fick de inte erfara mig) under mitt namn Herren (Jahve).
Mose berättade detta för israeliterna, men de hörde inte på honom på grund av missmod och det hårda arbetet. [Ordagrant är missmod "korta ande". Ordet kan översättas otålig eftersom det inte finns någon ande av hopp kvar. Versen beskriver hur israeliterna både själsligt och kroppsligt var så brutna att de inte kunde ta till sig hans uppmuntrande ord.]
Men Mose sade till Herren: "Herre, se [hur hopplös situationen är], israeliterna lyssnar inte på mig, varför skulle då farao lyssna. Dessutom har jag ju svårt för att tala." [Ordagrant "har jag omskurna läppar". Uttrycket verkar relatera till tidigare misslyckanden, se 2 Mos 4:24–26.]
ska farao inte lyssna till dig. Jag ska lägga min hand på Egypten och jag ska föra ut mina härskaror, mitt folk israeliterna, ut ur Egyptens land genom stora straffdomar.
Men faraos hjärta blev förhärdat (tillslutet – hebr. chazaq) och han lyssnade inte till dem precis som Herren (Jahve) hade sagt. [Det hebreiska ordet chazaq betyder att "förhärda" och "tillsluta". När det används om hjärtat beskriver det en vilja som är orubblig och hård. Den hebreiska verbformen här anger inte om det är farao själv eller Gud som initierar förhärdandet. Samma öppna skrivsätt används även i 2 Mos 7:22; 8:19; 9:7. Gud känner människans hjärta och kan förutsäga människors agerande, se Jer 17:10. När Mose först kallades berättar Herren att han vet att farao kommer göra motstånd och vägra att släppa israeliterna, se 2 Mos 3:19–20. Han har också berättat att han i slutändan kommer att förhärda faraos hjärta, se 2 Mos 4:21; 7:3.
    Är farao då bara en bricka i Guds spel utan någon egen vilja? Under de tio plågorna framträder ett mönster där det sker ett gradvis förhärdande där farao själv först förhärdar sitt eget hjärta, se 2 Mos 8:15, 32; 9:13. Efter femte plågan sker ett skifte, vid den sjätte plågan står det för första gången att Gud förhärdar faraos hjärta, se 2 Mos 9:34. Vid sjunde plågan förhärdar farao på nytt sitt egna hjärta, men nu verkar han ha passerat en gräns utan återvändo. Från och med åttonde plågan och framåt är det Herren som förhärdar honom ytterligare, se 2 Mos 10:1, 20; 10:27; 11:10. 1. Blod: Faraos hjärta "blev hårt", se 2 Mos 7:22
2. Grodor: Farao "förhärdade sitt eget hjärta", se 2 Mos 8:15
3. Insekter: Faraos hjärta "blev hårt", se 2 Mos 8:19 4. Flugor (skalbaggar): Farao "förhärdade sitt eget hjärta", se 2 Mos 8:32
5. Boskap dör: faraos hjärta blev hårt, se 2 Mos 9:7
6. Bölder: "Herren förhärdade faraos hjärta", se 2 Mos 9:12 7. Hagel och eld: Farao "förhärdade sitt eget hjärta", se 2 Mos 9:34
8. Gräshoppor: Herren säger: "jag har förhärdat faraos hjärta", se 2 Mos 10:1, 20
9. Mörker: "Herre förhärdade faraos hjärta", se 2 Mos 10:27 10. Den förstföddes död: "Herren förhärdade faraos hjärta", se 2 Mos 11:10 De nio första plågorna (tecknen) kan grupperas i tre grupper med tre plågor i varje grupp. De följer ett liknande mönster: Vid de två första plågorna varnas farao, medan den tredje plågan (i varje grupp) sker utan varning. Vid de tre första plågorna är det Aron som håller ut sin stav (2 Mos 7:19; 8:6, 17). Den fjärde och femte sänds från Gud (2 Mos 8:21; 9:3). Vid den sjätte plågan använder Mose sina händer och kastar aska i luften (2 Mos 10:9) och i de tre sista sträcker han ut sin hand (2 Mos 9:23; 10:13, 22). Den tionde plågan kommer från Gud, se 2 Mos 12:29.]
Du ska säga till honom: 'Herren, hebréernas Gud har sänt mig till dig och säger; Släpp mitt folk så att de kan tjäna (hålla gudstjänst till) mig i öknen, och se, du har inte lyssnat.' [Här används det hebreiska ordet avad för att "betjäna". Ordet betyder både att tillbe men också att arbeta. Samma ord används i vers 2 Mos 20:9 om att "arbeta" sex dagar och om slavarbetet i 2 Mos 1:13, 14, se även 1 Mos 2:5; 15. I grekisk filosofi och tänkande, som influerat mycket av västvärden, anses arbete vara något ont och det andliga gott. För Gud hör tillbedjan och arbete ihop.]
Fiskarna som fanns i floden dog och floden stank (luktade och smakade) så illa att egyptierna inte kunde dricka vattnet. Blodet var överallt (i alla slags vatten) över hela Egyptens land. [Plågorna var riktade "mot alla gudar i Egypten", se 2 Mos 12:12. Egyptierna tillbad fler än 2 000 olika gudar. Eftersom Nilen med dess årliga översvämningar skapade de bördiga förutsättningarna var flera gudar kopplade till just Nilen. Den stora skaparguden Khnum var Nilens beskyddare. Hapi var Nilens ande och guden för flodens årliga översvämming. Han ansvarade för fiskarna, fåglarna och bördigheten i marken runt floden genom översvämningarna. Dessa båda gudar sågs som livets källa, Khnum gav livet och Hapi gav mat och vatten som är förutsättningen för att livet ska bestå. Osiris var underjordens gud och Nilen ansågs vara hans blodflöde.]
Men de egyptiska spåmännen (skrivare, från ordet för penna) gjorde samma sak med sina hemliga konster. Faraos hjärta blev förhärdat (tillslutet) och han lyssnade inte på dem, precis som Herren (Jahve) hade sagt.
Farao vände sig om och gick in i sitt hus utan att ens ta någon notis om dem.
Alla egyptier grävde runt floden efter dricksvatten för de kunde inte dricka vattnet från Nilen.
Men när farao såg lättnaden, förhärdade (tillslöt) han sitt hjärta och lyssnade inte på dem så som Herren (Jahve) hade sagt.
När spåmännen (skrivare, från ordet för penna) försökte göra samma sak och få fram insekter med hjälp av sina hemliga konster, kunde de inte det, de misslyckades. Nu var det fullt med insekter överallt, på både människor och boskap.
Spåmännen (skrivare, från ordet för penna) sade till farao: "Detta är Guds (Elohims) finger." Men faraos hjärta blev förhärdat (tillslutet) och han lyssnade inte på dem så som Herren (Jahve) hade sagt.
Men Mose svarade: "Det skulle inte vara rätt. De offer som vi har för avsikt att offra till Herren vår Gud (Jahve Elohim) är en styggelse för egyptierna. Skulle inte egyptierna stena oss om vi offrar vad som är en styggelse för dem?
Farao sade: "Jag ska låta er gå så att ni kan offra till Herren er Gud (Jahve Elohim) i öknen. Gå bara inte så långt bort. Be för mig."
Herren (Jahve) gjorde precis som Mose hade sagt och tog bort flugsvärmarna från farao, från hans tjänare och från hans folk. Ingenting blev kvar.
Men farao förhärdade (tillslöt) sitt hjärta och lät inte folket gå.
Men Herren (Jahve) ska göra åtskillnad på Israels boskap och Egyptens boskap så att ingenting ska dö som tillhör Israels söner (barn).' " [Här gör Gud på nytt skillnad mellan egyptierna och israeliterna, se även 2 Mos 8:22.] [Den egyptiska gudinnan Hathor var kungens amma, hon var också gudinna med ansvar för kärlek, fertilitet och kvinnor. Hon ansågs även vara den som rensade landet från dem som inte var rätt troende, hedningar i förhållande till den egyptiska gudavärlden. Detta är också en dom mot den religiösa hierarkin där kalvar, kor och oxar tillbads och var högt ansedda.]
Nästa dag utförde Herren (Jahve) denna gärning. All boskap [hästar, åsnor, kameler, boskap, får och getter, se vers 3] i Egypten dog, men inte ett enda boskap som tillhörde Israels söner (barn) dog.
När farao frågade hade inte ett enda djur som tillhörde Israels söner (barn) dött. Men faraos hjärta blev förhärdat (tillslutet) och han lät inte folket gå.
Trollkarlarna kunde inte stå framför Mose på grund av bölderna, för de var på trollkarlarna precis som på alla egyptier.
Men Herren förhärdade (tillslöt) faraos hjärta så att han inte lyssnade till dem. Så som Herren (Jahve) hade sagt till Mose [2 Mos 4:21; 7:3]. [Efter den 5:e plågan står det i 2 Mos 9:6 att "all boskap dog." Vilka djur var det då som fick bölder i den 6:e plågan, se 2 Mos 9:10, och vilken boskap är det som tas in från fälten och skyddas från haglet i den 7:e plågan, se 2 Mos 9:20–25? Det finns flera förklaringar.
    Hebreiska kol, översatt "alla" i 2 Mos 9:6, behöver inte betyda vartenda ett utan också "alla typer". I den grekiska översättningen Septuaginta väljs inte gr. holon, som beskriver varenda en, utan pas som beskriver "alla sorter och olika typer". Betydelsen blir då att den femte plågan med någon form av sjukdom påverkade alla olika sorters boskap som hästar, åsnor, kameler, boskap, får och getter. Denna tolkning stärks av att några verser innan räknas just dessa olika typer av tamboskap upp, se 2 Mos 9:3.
    Bibeln anger inte heller hur lång tid som passerar mellan den femte och sjätte plågan. Om det nu verkligen var varenda en av all boskap som utplånades, kan egyptierna tagit boskap från israeliterna eller köpt från grannländer. Vad det gäller haglet i den 7:e plågan varnades "de som fruktade Herren bland faraos tjänare" att ta in sin boskap under tak för att inte dö, se 2 Mos 9:20. Även om Bibeln inte uttryckligen säger det kan dessa gudfruktiga egyptier blivit skonade även tidigare, på samma sätt som israeliterna, när den egyptiska boskapen drabbades av sjukdom redan under den 5:e plågan.]
Se, imorgon vid den här tiden ska jag låta det regna med en mycket häftig hagelstorm, vars like aldrig har skådats i Egypten sedan den dag det grundades och till nu.
Sänd ut detta ord (gör det känt i hela Egypten); Stalla in din boskap och allt som du har ute på fälten. Varje person eller djur som är kvar ute på fältet och inte tagits hem (till stallet) kommer att dö när haglet faller ner på dem.' "
men var och en som inte fruktar (vördar) Herrens (Jahves) ord lämnar sina tjänare och sin boskap ute på fälten.
Haglet föll tungt med blixtar mitt i haglet. Dess like hade aldrig tidigare skådats över Egypten sedan landet blev till. [Haglet består både av eld och is. Mirakulöst smäter inte elden isen och isen släcker inte elden. Dessa motsatta krafter verkar tillsammans för att utföra Guds vilja. Den medeltida franska rabbinen Rashi, som skrivit det mest inflytelserika kommentarverket till GT, noterar också hur ordet för himmel (hebr. shamaim) består av två ord: eld (hebr. esh) och vatten (hebr. maim).]
Bara i landet Goshen där Israels söner (barn) bodde, föll inget hagel. [Här gör Gud åter skillnad på egyptier och israeliter.]
Be till Herren (Jahve), det räcker med Guds (Elohims) åska och hagel. Jag ska låta er gå. Ni behöver inte stanna längre."
Mose sade till honom: "Så snart jag har gått ut ur staden ska jag sträcka ut min hand till Herren (Jahve). Åskan ska sluta och haglet ska upphöra så att du må veta att jorden är Herrens (Jahves).
Men vetet och speltvetet hade inte fördärvats eftersom det skördas senare. [Av dessa agrara notiser vet vi att detta måste ha ägt rum i månadsskiftet mars/april.]
Mose gick ut ur staden, bort från farao, och sträckte upp sin hand till Herren (Jahve). Då slutade åskan och haglet upphörde och regnet vräkte inte längre ner på jorden.
Faraos hjärta var förhärdat (tillslutet) och han lät inte Israels söner (barn) gå, så som Herren (Jahve) hade sagt genom Moses hand.
Sedan ska de täcka jordens yta (bokstavligt "ansikte"), så att ingen ska kunna se marken. De ska äta det som undkom, det som blev kvar efter haglet och äta alla era träd ute på fälten.
Dina hus ska fyllas (av gräshopporna), det ska också dina tjänares hus och alla egyptiers hus, på ett sätt som dina fäder eller förfäder aldrig har sett från den dag då de kom till jorden till idag.' " Sedan vände han sig om och gick ut från farao. [Med gräshopporna är det flera egyptiska gudar som straffas. Shu var den gud som kontrollerade vindarna och Gud sänder gräshopporna med östanvinden. Nefri vaktade utsädet, Renenutet var gudinnan som vakade över skörden, Geb var markens gud så alla dessa fick se sig omintetgjorda när Gud lät gräshopporna fördärva all vegetation. Heset var överflödets gud i Egypten och även detta togs bort när inte marken gav någon gröda. Alla dessa gudar var sådana man litade på i Egypten för tillväxt och en säker och god skörd som gav välstånd.]
Inte på det viset. Gå nu ni som är män och betjäna (håll gudstjänst för) Herren (Jahve), för det är vad ni önskar." Sedan drevs de ut från faraos ansikte (närvaro).
Gräshoppssvärmarna kom upp över hela Egyptens land och stannade kvar inom hela Egyptens område (innanför Egyptens samtliga gränser), så tätt att dess like aldrig varit tidigare, och inte heller ska bli igen.
De täckte hela marken så att den blev förmörkad, och de åt upp varenda planta i hela landet och all frukt från träden som haglet hade lämnat. Inte en enda tillstymmelse till något grönt, inget träd eller planta på fälten fanns kvar i hela Egyptens land.
Då vände Herren (Jahve) vinden så att den kom mycket starkt från väster och den förde bort gräshopporna och drev ut dem i Vasshavet. Inte en enda gräshoppa blev kvar inom hela Egyptens område (innanför Egyptens samtliga gränser).
Men Herren förhärdade (tillslöt) faraos hjärta och han lät inte Israels söner (barn) gå.
Den ene kunde inte se den andre och ingen kunde resa sig från sin plats på tre dagar. Men alla Israels söner (allt folk) hade ljus där de vistades.
Vår boskap ska också gå med oss, inte en enda klöv ska lämnas bakom. Vi måste ta av dem för att betjäna Herren vår Gud (Jahve Elohim). Själva vet vi inte hur vi ska betjäna Herren (Jahve) förrän vi kommer dit.
Men Herren förhärdade (tillslöt) faraos hjärta och han var ovillig att låta dem gå.
Mose svarade: "Som du önskar (du har sagt det), jag ska aldrig se ditt ansikte igen."
Det ska bli en stor gråt över hela Egyptens land, dess like har aldrig hörts förut och kommer inte att höras igen.
Men inte så mycket som en hund kommer att morra mot någon av Israels söner (barn), varken mot människa eller boskap, så att ni ska veta att Herren (Jahve) gör åtskillnad mellan Egypten och Israel.
Herren (Jahve) hade sagt till Mose: farao ska inte lyssna på dig för att mina tecken ska bli mångfaldigade i Egyptens land.
Mose och Aron gjorde alla dessa tecken inför farao och Herren (Jahve) förhärdade (tillslöt) faraos hjärta, så att han inte lät Israels söner (barn) gå ut ur hans land.
Ni får inte lämna kvar något till nästa morgon, det som blir kvar måste ni bränna upp i eld.
Blodet som ni strukit på era hus ska vara ett tecken [för mig] på var ni är. När jag ser blodet ska jag passera förbi er (hebr. pasa), och denna plåga ska inte komma över er och förgöra er när jag attackerar Egyptens land. [På samma sätt ser Gud på oss idag när vi har accepterat Jesu försoning i våra liv. Då slipper vi straffet för våra synder eftersom Jesus tagit det i vårt ställe.]
På den första dagen av högtiden och även på den sjunde, samla alla till en helig sammankomst. Inget arbete ska göras på dessa två dagar, förutom att förbereda det som var och en behöver för att äta.
Ingen jäst (surdeg) får finnas i era hus under dessa sju dagar [av högtid]. Den som äter något som har jäst i sig ska bli utestängd (avskuren) från Israel. Det spelar ingen roll om han är en främling eller född i landet [principen gäller alla].
Var ni än bor [eller samlas], se till att inte äta bröd med jäst [under den veckan]."
Tag en handfull isopstjälkar. [Isop har en styv och förgrenad stjälk och blir upp till 0,5 meter lång.] Doppa dem i skålen med blodet [som ni tömt från lammet] och stryk det ovanför dörren och ner på de båda dörrposterna. Ingen av er får sedan gå ut förrän nästa morgon.
Herren (Jahve) ska gå fram [genom landet under natten] för att slå Egypten. Men när han ser blodet ovanför dörren och på de båda dörrposterna, ska han passera förbi dörren och inte tillåta fördärvaren [dödsängeln] att komma in i era hus och slå er.
De hade bakat osyrat (ojäst) bröd av degen som de tog med sig från Egypten. Den var ojäst eftersom de inte hann låta den jäsa när de blev utslängda från Egypten. Inte heller hade de hunnit proviantera (inför uttåget).
Och Herren (Jahve) sade till Mose och Aron: Detta är förordningen om påsken. [Syftar både på högtiden och själva måltiden, påskalammet.] Ingen främling får äta den,
En besökare och en inhyrd tjänare ska inte äta av det.
I ett och samma hus ska det ätas, ni ska inte bära ut något av köttet ut ur huset, inte heller får något ben krossas. [Denna passage är en tydlig skuggbild av Jesus som vår påsk, vårt påskalamm, bara den som är omskuren enligt förbundets regler får äta, på samma sätt som bara den som är frälst, och därmed har sitt hjärta omskuret i det Nya förbundet kan ta del av Jesus. Redan här förutsägs det också att inget av hans ben ska krossas och det skedde inte heller, se Joh 19:33; Ps 22:18.]
Men om någon utomstående som bor bland er vill hålla påsken för Herren (Jahve) måste alla män bli omskurna. Sedan kan de komma nära och hålla den. Han ska då räknas som en infödd i landet. Men ingen oomskuren ska äta av det.
Mose sade till folket: Kom ihåg den här dagen, då ni kom ut ur Egypten, ut ur slavhuset (slaveriet), för med styrka förde Herrens (Jahves) hand ut er från denna plats. Inget syrat (hebr. chamets) [bröd eller mat som innehåller jäst] ska ätas.
Alla de sju dagarna ska du äta bröd bakat utan jäst [som är en bild på att det inte har någon ondska i sig], ingenting syrat får finnas hos dig och ingen surdeg någonstans i ditt land.
Varje förstfödd åsna ska du lösa ut med ett lamm, och om du inte löser ut det ska du bryta av dess nacke. Men du måste lösa ut varje förstfödd son bland dina söner. [När det handlar om djuren är det alltså valfritt att lösa ut ett förstfött djur eller inte, men när det gäller människorna finns inte den valmöjligheten. Jesus är den som löser ut oss alla om vi låter oss bli utlösta.]
Efter det att farao låtit folket gå, ledde Gud (Elohim) dem inte på vägen mot filistéernas land, även om den var närmast, kortast, för Gud (Elohim) sade: Folket kan ändra sig om de ser krig och vilja vända tillbaks till Egypten. [Gud valde att inledningsvis skona folket från motgångar för att ge dem möjligheten att bli trygga i sin nya situation och lära sig förstå att Gud alltid är pålitlig. Men senare vill han lära oss att lita på honom även i motgång för det tillhör livet som frälst att kunna möta både med– och motgångar tillsammans med Gud. Denna vers lär oss att hjälpa nyfrälsta syskon så att vi skyddar dem från onödiga motgångar i början på sin vandring med Jesus.]
Han tog inte bort molnstoden på dagen och inte heller eldstoden på natten.
Var det inte det vi sade i Egypten? Vi sade: 'Lämna oss ifred så att vi kan vara slavar under egyptierna.' Det är bättre för oss att tjäna egyptierna som slavar än att dö i öknen."
Mose sade till folket: "Sluta att känna fruktan! Stå fasta (fly inte) och ni ska få se hur Herren befriar (frälser) er i dag. De egyptier ni ser i dag, ska ni aldrig mer se igen. [Går också att översätta: "Så som ni ser egyptierna idag, ska ni aldrig mer se dem igen."]
Den [molnstoden, ängeln] kom på det sättet emellan egyptiernas läger och israeliternas läger. Molnet var där med mörker [för egyptierna], ändå gav det ljus där under natten [åt israeliterna], ingen kom nära den andre på hela natten. [Hebreiska texten är inte helt tydlig i vers 20, som ordagrant lyder: "Molnet och mörkret var där och lyste upp natten." Den grekiska översättningen Septuaginta översätter: "Mörkret föll, och hela natten gick utan att arméerna kom i närheten av varandra." Poängen är att de båda lägren var åtskilda och ingen kunde passera molnstoden som var emellan dem.]
Och vattnet återvände och övertäckte vagnarna och körsvennerna, liksom hela faraos armé som gått efter dem ut i havet, inte så mycket som en enda en av dem fanns kvar (överlevde).
Sedan ledde Mose folket vidare från Vasshavet. De gick ut i öknen Shor. De gick tre dagar in i öknen och fann inget vatten.
Och när de kom till Mara kunde de inte dricka Maras vatten för det var bittert. Därför kallades platsen Mara (som betyder bitter).
Han [Mose] sade: "Om du hör Herren (Jahve) din Guds (Elohim) röst och noga lyssnar till hans bud och håller alla hans stadgar, ska jag inte lägga på dig någon av de sjukdomar som jag lade på egyptierna, för jag är Herren (Jahve) din läkare." [Detta är det första av förbundsnamnen som Herren låter Israels barn få veta. Det sker i den andra månaden i den hebreiska kalendern som är Ijar. Det är intressant att frasen "Jag Herren din läkare" (hebr. ani Jahve Rafa) består av tre ord. Den första bokstaven i varje ord är de tre bokstäverna Alef, Jod och Resh – Ijar. Frasen är en akronym för just månaden Ijar!]
Då sade Herren (Jahve) till Mose: "Jag ska låta det regna bröd från himlen åt er. Folket ska gå ut och samla ett dagsbehov för varje dag, så jag kan pröva dem, om de vill vandra efter min undervisning (hebr. Torah) eller inte.
Mose sade [ordföljden i denna mening är i grundtexten abrupt och repeterar vers 6 och 7, det kan vara så att det återspeglar att Mose inte var en god talare]: "Ni ska förstå detta när Herren (Jahve) ger er kött att äta på kvällen, och bröd på morgonen för att mätta er, eftersom Herren har hört er klagan, att ni klagar på honom. Vad det gäller oss, vilka är vi? Er klagan är inte mot oss, utan mot Herren (Jahve)."
När israeliterna såg det frågade de varandra: "Vad är det här?" eftersom de inte visste vad det var. ["Vad är det här" är på hebreiska man hu, och ordet som senare används för manna är man.]
    Mose sade till dem: "Det är den mat som Herren ger er att äta.
När de mätte upp det med ett omer-mått, hade den som samlat mycket ingenting över, och den som hade samlat lite inte för lite. Var och en hade samlat så mycket som han behövde till mat.
Likväl lyssnade de inte på Mose. Några av dem sparade det till nästa morgon, men det föddes maskar (i det) och det ruttnade. Och Mose var vred på dem.
Så de sparade det till morgonen, precis som Mose instruerat och det ruttnade inte och det föddes inga maskar i det.
Sedan sade Mose: Ät detta idag, för idag är det Herrens sabbat. Idag hittar ni ingenting på marken.
Ni ska samla det under sex dagar men den sjunde dagen är sabbat, och då finns det ingenting.
Likväl, på den sjunde dagen gick några ut för att samla, men de fann ingenting.
Men Mose svärfar sade till honom: "Det du gör är inte bra.
Du kommer att trötta ut dig själv, liksom folket som är med dig, för uppgiften är för stor för dig. Du kan inte göra allt själv, ensam.
Inte en hand får röra det [att röra vid en död kropp gjorde en person oren, se 4 Mos 5:2], utan blir stenad eller genomborrad, oavsett om det är ett djur eller en människa, ska det inte leva. När shofaren (vädurshornet) ljuder, ska de komma till berget."
Mose sade till Herren (Jahve): "Folket kan inte komma upp på berget Sinai för du är den (den ende), [syftar på att Herren är en som det står i 5 Mos 6:4] som har varnat oss och sagt: Sätt gränser runt berget och håll det heligt."
Du ska inte ha några andra (främmande) [plural] gudar (elohim) vid sidan av mig (ordagrant: "över mitt ansikte"; som konkurrerar med min plats).
Du ska inte göra dig någon bildstod (staty i trä eller sten) eller någon avbild
    av något uppe i himlen
    eller nere på jorden
    eller i vattnet under jorden.
Du ska inte tillbe (böja dig inför) dem, och inte heller tjäna dem. [Ordet tjäna är felstavat i den hebreiska texten, en förklaring kan vara att förstärka det bisarra i att försöka tjäna avgudar, det är så fel så att inte ens ordet "tjäna" är värd en korrekt stavning. Ordet för att tjäna (hebr. avad) betyder både att tjäna något gudomligt och att arbeta. Samma ord används i vers 9 om att "arbeta" sex dagar, se även 1 Mos 2:5; 15. För Gud hör tillbedjan och arbete ihop och är inte åtskilda som grekiska tänkande där det heliga och profana skils åt.] Jag, Herren din Gud, är en nitälskande Gud [hebr El qana; en avundsjuk Gud (i fråga om avgudadyrkan och falsk tillbedjan) som kräver odelad lojalitet]. Jag låter fädernas synd drabba (besöker, konsekvenserna av denna synd drabbar) barnen fram till tredje och fjärde släktled när man hatar mig,
Du ska inte representera (ordagrant: "lyfta upp", "bära") Herrens namn (hans karaktär) på ett felaktigt sätt (tanklöst, i tomhet ). Herren ska inte låta den som missbrukar hans namn vara ostraffad. [Ofta har detta bud förringats till att inte nämna Guds namn på ett lättsinnigt sätt eller att inte svära. Att "bära" Herrens namn har innebörden att inte häda hans namn, men tyngdpunkten finns i att inte representera honom och hans karaktär på ett felaktigt sätt. Detta skulle kunna beskrivas som "religiös ondska" som sker i Guds namn. Om en ogudaktig begår onda handlingar är det illa. När någon som säger sig tro på Gud gör samma onda handling och säger att det är i Guds namn begår de inte bara ondska utan skadar även människors syn på Gud. Man behöver inte ha en kristen tro för att begå detta brott. En islamist som i Guds namn ropar "Allahu akbar", "Gud är större" på arabiska, och mördar gör att det är svårare för människor att tro att det kan finnas en god Gud. Ett av de vanligaste argumenten mot den kristna tron är just brott mot detta bud begångna av korsfarare förr i tiden, eller idag av islamister.]
men den sjunde är Herren, din Guds, sabbat. Då ska du inte utföra något arbete, varken du eller din son eller din dotter, din slav eller din slavinna, din boskap eller invandraren inom dina portar (i dina städer).
Du ska inte mörda. [Det finns olika hebreiska ord för att döda. Hebreiska ratsah som används här syftar på en överlagd viljemässig handling att mörda en annan människa, men inkluderar även vållande till annans död. För att avgöra om det var olyckshändelse eller mord skulle den som orsakat en annan människas död ta sig till en av sex fristäder och invänta rättegång där fallet kunde prövas, se 4 Mos 35. Eftersom brottet är allvarligt krävdes inte bara ett vittne utan två. Om det var mord var påföljden dödsstraff. Allt detta beskrivs i 4 Mos 35 där det även ges olika exempel på hur lagen ska tolkas. Västvärldens rättssystem bygger på dessa principer och i Sverige finns tre grader av brott mot liv och hälsa: mord, dråp och vållande till annans död.
    Anledningen till att mord är fel ges i 1 Mos 9:6: Människan är Guds avbild, och den som tar någon annans liv gör ett angrepp på Gud själv och hans avbild. Den inflytelserika King James Bible använde det engelska ordet "kill" istället för "murder", vilket lett till att detta bud ibland tolkats som ett förbud att döda något levande. Eftersom plantor ska ätas och djur kan offras kan det inte betyda att inget liv får tas. Nästa kapitel föreskriver också att en skyldig mördare ska dömas till döden efter en rättvis dom (se t.ex. 2 Mos 21:12, 14, 15) och då används ett annat hebreiskt ord för att "döda" gärningsmannen, vilket gör att detta bud inte kan användas för att tala mot dödsstraff. Även i krig används andra hebreiska ord för att döda. Eftersom summan av Guds ord är sanning, se Ps 119:160, måste vi se vad andra stycken i Bibeln säger om dödsstraff och krig. Två passager som ger vägledning finns i Rom 13:1–5 och Matt 5:44. Medicinska framsteg har också lett till nya moraliska dilemman vad det gäller dödshjälp, abort, livsuppehållande behandling osv.]
Du ska inte begå äktenskapsbrott. [Lagen skiljer mellan äktenskapsbrott – som handlar om sexuell otrohet mellan gifta, och otukt – som handlar om annan sexuell synd. Båda är synder, men konsekvenserna av dem är olika. Ofta benämndes äktenskapsbrott som "den stora synden", för den splittrar familjer och upplöser samhällen.]
Du ska inte stjäla.
Du ska inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa. [Även om det är moraliskt fel att ljuga, så är det falskt vittnesbörd i domstolen som är huvudbetydelsen här.]
Du ska inte ha begär till (avundas, åtrå):
    din nästas hus (familj och ägodelar).
Du ska inte ha begär till
    hans fru,
    hans tjänare,
    hans tjänarinna,
    hans oxe,
    hans åsna,
    eller något annat som tillhör honom (din granne, vän, landsman). [Detta bud går djupare än tidigare bud eftersom det berör tanken och inte den fysiska handlingen. Men varför ett förbud mot att fantisera om att vilja ha grannens oxe? Anledningen är att det är begäret som kan leda till handlingar som förbjudits i de föregående fyra buden, se vers 13–16. Att åtrå andra människor och ägodelar kan leda till äktenskapsbrott, mord, stöld och falska vittnesmål. Ett exempel på det sistnämnda finns i 1 Kung 21 där Ahab tar över Nabots vingård. Jesu halvbror skriver att där det finns avund och själviskhet, där finns det också oordning och alla slags onda handlingar, se Jak 3:16.
    Ordet begär förekommer två gånger i denna vers, vilket har lett till att budet ibland har delats upp i två olika bud. Det är dock tydligt att uppräkningen efter det andra ordet bara är ett förtydligande när det beskriver vad som finns i huset. Ett begär är en brinnande ohälsosam längtan efter något förbjudet. Samtidigt finns det också en positiv längtan och känsla av att vilja ha mer som Bibeln uppmanar till. Paulus längtar efter att känna Herren bättre, se Fil 3:7–14, söka de andliga gåvorna, se 1 Kor 12:31 osv.]
Ni ska inte göra – vid sidan av mig –
    gudar av silver
    eller gudar av guld,
det ska ni inte göra åt er. [I ett kiastiskt mönster repeteras det inledande budordet att inte ha andra gudar vid Guds sida, se 2 Mos 20:3–5. Det är inte bara detta budord som åsyftas, utan det blir som en titel för hela undervisningen ovan med de tio budorden. Bibeln visar att det finns både saker som inte ska göras och saker som ska göras när det gäller offer. Nu i vers 24 följer de positiva buden med vad som ska offras.]
Och om du gör ett altare till mig av sten, ska du inte bygga det av huggna stenar, för om du rör det med ett verktyg har du förorenat det.
Inte heller ska du gå upp på trappsteg till mitt altare, för att din nakenhet inte ska bli avslöjad därpå.
Men om tjänaren tydligt säger: "Jag älskar min herre, min hustru och mina barn, jag vill inte(lämna) frivilligt",
Och om en man säljer sin dotter till att bli en tjänarinna ska hon inte lämna som de manliga tjänarna gör.
Om hon inte behagar sin herre som har tagit henne till hustru åt sig själv, då ska han låta henne bli återlöst. Att sälja henne till en främling står inte i hans makt, eftersom han har agerat svekfullt mot henne.
Om han tar sig en annan hustru ska hennes mat, hennes kläder och hennes äktenskapliga rättigheter inte förminskas.
Och om dessa tre inte görs för henne, då ska hon gå fri utan silver.
Men om en man inte ligger på lur [det var inte ett överlagt mord] och Gud (Elohim) låter det komma till hans hand, då ska jag utse en plats åt dig dit han kan fly. [För att avgöra om det var olyckshändelse eller mord skulle den som orsakat en annan människas död ta sig till en av sex fristäder och invänta rättegång där fallet kunde prövas, se 4 Mos 35.]
Och om flera män tävlar (strider, duellerar) och den ene slår den andre med en sten eller med sin näve och han inte dör utan blir sängliggande,
Om han fortsätter en dag eller två ska han inte bli straffad, för han är hans silver (han är köpt och tillhör honom).
Om män bråkar med varandra och skadar en gravid kvinna så att hon får missfall och inga andra skador uppstår, då ska han med säkerhet bli skadeståndsskyldig, i enlighet med det som kvinnans make ålägger honom, och han ska betala som domarna fastställer.
Och om en oxe stångar en man eller en kvinna så att de dör, då ska oxen med säkerhet stenas och dess kött ska inte ätas, och oxens ägare ska förbli tyst. [Han får inte klaga över det som drabbat honom. Han måste finna sig i att förlora sin oxe som var en dyrbar och viktig tillgång på den här tiden i ett samhälle där jordbruket var centralt och oxen gjorde mycket av det tunga arbetet.]
Men om oxen har stångats tidigare, och dess ägare har blivit varnad men inte brytt sig om varningen, och den dödar en man eller kvinna, då ska oxen stenas och dess ägare ska också dödas.
Och om en man öppnar en brunn, eller om en man gräver en brunn, och inte täcker över den, och en oxe eller en åsna faller i den,
Eller om det blir känt att en oxe har stångats tidigare och ägaren inte har brytt sig om det, ska han med säkerhet betala oxe för oxe och den döda kroppen ska vara hans egen.
Om tjuven inte blir funnen, då ska husets herre komma nära Gud (Elohim) för att se om han har lagt sin hand på sin grannes tillhörigheter.
då ska Herrens (Jahves) ed vara mellan dem båda för att se att han inte har lagt sin hand på sin grannes tillhörigheter, och dess ägare ska acceptera det och inte begära någon ersättning.
Om det har gått sönder ska han föra fram det som bevis, han ska inte återgälda det som är trasigt.
Om dess ägare har haft det hos sig, ska han inte gottgöra det. Om det är en mutkolv, förlorar han sin ersättning.
Och om en man förleder en ungmö som inte är förlovad, och ligger med henne, ska han med säkerhet betala en hemgift för henne så att hon blir hans hustru.
Du ska inte tillåta trollkvinnor (häxor, sådana som håller på med ockulta saker) att leva.
En främling (invandrare som bor i landet – hebr. ger) ska du inte förorätta (behandla fel, utnyttja) eller förtrycka (krossa), ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land.
Alla änkor och faderlösa ska ni inte behandla illa (våldföra dig på).
Om du lånar ut pengar till någon av mitt folk, till den fattige (hebr. ani) som är hos dig, ska du inte vara för honom som en kreditgivare, inte heller ska du ta ränta av honom.
Du ska inte smäda Gud (Elohim) och inte förbanna ditt folks ledare.
Du ska inte fördröja att offra fullheten av din skörd och det som kommer från din press. Det förstfödda av dina söner ska du ge till mig.
Ni ska vara heliga män till mig, därför ska ni inte äta något kött från ett rivet djur på fältet, det ska ni kasta till hundarna.
[Israels rättssystem bygger på rättvisa lagar, ärliga domare och vittnen som talar sanning. Rättvisan ska inte styras av den allmänna opinionen, mutor, personliga känslor eller social status. Att vara trogen sanningen är det enda sättet för ett samhälle att kunna bestå.] Du ska inte sprida (skapa eller sprida vidare) ett falskt rykte. Gör inte gemensam sak med den orättfärdige (den som är skyldig till ett brott) genom att bli ett falskt (laglöst, destruktivt) vittne. [Ordet "falskt" är det hebreiska ordet chamas som har stark betoning på våld och terror. Här blir betydelsen "en rättslig terrorist" som bryter ner rättssystemet inifrån.]
Även om majoriteten av folket gör det onda, så ska inte du göra det. Detsamma gäller när du ska ge ditt vittnesmål i en rättstvist, låt inte folket (majoriteten) pressa dig att förvränga sanningen.
På samma sätt ska du inte heller favorisera [minoriteten i rättssalen som ofta är] den fattige [bara för att han är fattig].
Du ska inte förvränga rätten för den fattige.
Håll dig borta från falska anklagelser som kan bli döden för den oskyldige och den som har rätt, för jag frikänner inte den skyldige.
Du ska inte ta emot mutor, för mutan förblindar de som ska se klart (de visa) [så att de inte ser sanningen] och förvränger orden hos de [som skulle vara] rättfärdiga.
Förtryck (krossa) inte en främling (invandrare). [I sammanhanget syftar det antagligen på en rättslig process.] Ni vet hur det är att vara främlingar, ni var ju själva främlingar i Egypten.
Ge noga akt på allt det som jag har sagt till dig. Låt inte namnet på andra gudar nämnas, låt dem inte bli hörda över din mun (låt inte ljudet av avgudanamn passera över dina läppar).
Osyrade brödets högtid (hebr. chag matsah) ska du hålla. Sju dagar ska ni äta osyrat bröd (hebr. matsah) som jag har befallt er, på den bestämda tiden i månaden Aviv [ett annat namn på månaden Nisan, motsvarar mars/april], för denna månad kom ni ut från Egypten. Ingen ska komma inför mig tomhänt [det krävs en offergåva]. [Detta är den första av de stora vallfärdshögtiderna. Den inleds den 15:e i den första månaden Nisan (3 Mos 23:6–8, hebr. Aviv betyder "månaden då axen mognar", det babylonska namnet är Nisan). Ytterligare två högtider infaller under de här dagarna och förknippas med Osyrade brödets högtid. Pesach firas kvällen innan (den 14:e, se 3 Mos 23:4–5) och Förstlingsfruktens högtid (Bikkurim) infaller andra eller tredje dagen under Osyrade brödets högtid (3 Mos 23:9–4).]
[Fyra lagar med förbjudna traditioner från omkringliggande folk.] Offra inte blodet från mina offer med syrat eller jäst bröd. [Drick inte blod, se 3 Mos 17:14, blanda inte heller med bröd.] Inte heller får fettet från mina fester bli kvar ute, utomhus, hela natten till morgonen [3 Mos 3:16–17].
För in (ta med dig) den utvalda förstlingsfrukten från ditt land i (till) Herrens din Guds (Jahve Elohims) hus. [Mal 1:14] Koka inte killingen i dess moders mjölk. [2 Mos 34:26; 5 Mos 14:21] [Att detta förbud mot att koka en killing nämns här, är troligtvis för att getter får sina killingar i mars/april, vilket sammanfaller med den andra stora högtiden (skördefesten, se vers 16) då korn- och veteskörden bärgats. I kanaaneiska texter nämns om ockulta ritualer att koka en killing i sin moders mjölk vilket skulle gynna gethjordens fertilitet. Det kunde vara frestande att under israeliternas högtid också följa dessa omgivande folks seder och magiska riter. Texten är väldigt specifik och nämner en killing och dess moders mjölk och förbjuder inte att koka en killing i t.ex. komjölk. Trots detta har under årens lopp rabbinska tolkningar gradvis utökat detta bud vilket lett till dagens kosherlagar att inte blanda kött och mjölkprodukter i samma kök eller måltid – anledningen är just tolkningen av denna vers!]
Ge akt på honom (bokstavligt: "bevaka från hans ansikte"), lyssna noga på hans röst. Var inte upproriska mot honom, för han ska inte ursäkta dina överträdelser, för mitt namn är i honom. [Denna ängel eller budbärare är Jesus, fast ännu inte i mänsklig gestalt.]
Du ska inte böja dig för deras gudar eller tjäna dem, eller göra vad de gör. Tvärtom ska du i grund omstörta dem och bryta deras pelare i bitar.
Ingen ska få missfall och ingen ska vara barnlös i ditt land [Job 21:10], och jag ska fylla antalet av dina dagar (låta dig leva ett helt långt liv). [Ps 90:12]
Jag ska inte driva ut dem på ett år, för att inte landet ska bli öde och fältens vilda djur förökar sig mot dig.
Gör inga förbund med dem eller deras gudar.
De får inte bo i ditt land och förorsaka att du syndar mot mig, för om du tillber deras gudar, ska de bli en snara för dig.
och Mose ensam ska komma nära intill Herren (Jahve), men de andra ska inte komma nära, inte heller ska folket gå upp med dem."
Men han lyfte inte sin hand mot de [sjuttio] äldste i Israel [för att hindra dem från att se honom, eller slå ner dem eftersom ingen kan leva och se Guds ansikte, se 2 Mos 33:20]. De såg (som i en syn) Gud, och de åt och drack [i hans närvaro]. [De såg antagligen en profetisk syn eller en gudomlig manifestation av Guds närvaro, men inte fullheten av hans härlighet eftersom Mose senare frågar efter att få se mer av Gud, se 2 Mos 33:18.]
Stavarna ska vara kvar (förbli) i ringarna på arken, du ska inte ta bort dem därifrån. [På samma sätt som stavarna behövs för att bära arken blir vi burna av Jesus när vi förblir i honom som grenarna på vinrankan, se Joh 15:5.]
Och de ska binda fast bröstskölden med dess ringar till efodens ringar med en blå tråd, så att den ska vara på efodens skickligt vävda band, så att bröstskölden inte lossnar från efoden.
Och den ska ha ett hål för huvudet i dess mitt och den ska ha en snörning runt dess hål, som hålet på en pansarskjorta, så att det inte kan repas upp. [Rocken är gjord i ett stycke och saknar alltså knäppning.]
Och den ska Aron ha på sig när han tjänstgör och dess ljud ska höras när han går in till den heliga platsen inför Herrens (Jahves) ansikte, och när han kommer ut, för att han inte ska dö.
Och de ska vara på Aron och hans söner när de går in i mötestältet eller när de kommer nära altaret för att tjänstgöra på den heliga platsen, så att de inte bär på synd och dör. Det ska vara en förordning (ordagrant "saker inristat") för evigt för honom och hans säd efter honom.
Och de ska äta dessa ting varmed försoning har bringats för att inviga (avskilja) och helga dem, men en främling ska inte äta av det eftersom det är heligt.
Och om något överblivet av invigningsköttet eller av brödet finns kvar till morgonen, då ska det överblivna brännas med eld, det ska inte ätas eftersom det är heligt.
Ni ska inte offra främmande rökelse på det, inget brännoffer, inget matoffer och ni ska inte hälla ut något drickoffer på det.
"När du räknar Israels söner efter deras antal, då ska de ge, varje man en lösensumma för sin själ till Herren (Jahve), när du räknar dem, så att ingen plåga kommer bland dem när du räknar dem.
De rika ska inte ge mer och de fattiga ska inte ge mindre än den halva shekeln, när de ger offret till Herren (Jahve) för att bringa försoning för sina själar.
när de går in i mötestältet ska de tvätta sig med vatten så att de inte dör, eller när de kommer nära altaret för att tjänstgöra, när de låter ett eldsoffer bli en rök till Herren (Jahve),
då ska de tvätta sina händer och sina fötter så att de inte dör. Detta ska vara en förordning (ordagrant "saker inristat") för evigt för dem, för honom och för hans säd genom deras generationer."
Den ska inte hällas på någon människas kropp, inte heller ska någon tillverka något efter dess recept, den är helig och den ska vara (förbli) helig för er.
Och rökelsen som du ska göra efter dess recept, ska du inte göra till dig själv, det ska för dig vara helgat till Herren (Jahve).
Folket märkte att Mose dröjde kvar på berget (de blev otåliga och besvikna och skämdes för honom eftersom han var kvar längre än väntat). De samlade sig omkring (bildade en gruppering mot) Aron och sade till honom: "Gör någonting (sitt inte bara där), gör gudar åt oss som kan gå framför oss! Vi vet inte vart den där Mose har tagit vägen, han som förde oss ut ur Egypten."
Så de sade till mig: 'Gör oss en gud som kan gå före oss, för vi vet inte vad det har blivit av den där mannen Mose som förde oss ut ur Egypten.'
till ett land som flyter av mjölk och honung, för jag ska inte gå upp mitt ibland er för ni är ett styvnackat folk, så att jag inte förtär under vägen."
Och när folket hörde dessa onda ord, sörjde de och ingen man satte på sig sina smycken.
Herren (Jahve) talade med Mose ansikte mot ansikte, som en människa talar med en vän [4 Mos 12:6–8]. Sedan vände Mose tillbaka till lägret, men hans tjänare (assistent) Josua, Nuns son, en ung man, lämnade inte tältet. [Mose var nu drygt 80 år, se 2 Mos 7:7. Josua, som är Moses högra hand och efterträdare, är nu troligtvis i 40-årsåldern, se Jos 1:1; 2 Mos 17:9–14; 24:13; 32:17.]
Och Mose sade till Herren (Jahve): "Se, du har sagt till mig: 'För upp detta folk', och du har inte låtit mig veta vem du vill sända med mig. Och du har sagt: 'Jag känner dig vid namn och även att jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon.'
För hur ska det bli känt att jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, jag och ditt folk? Är det inte genom att du går med oss så att vi är avskilda, jag och ditt folk, från alla andra folk som finns på jordens ansikte (yta)?
Han fortsatte: "Men mitt ansikte kan du inte få se, för ingen människa kan se mig och leva."
Sedan ska jag ta bort min hand, och då ska du få se efterdyningarna av min närvaro [ordagrant "mina ryggar", en metaforisk bild på efterglöden av hans närvaro], men mitt ansikte kan ingen se."
Och ingen man ska komma upp med dig, låt inte någon man synas på hela berget, låt inte heller några flockar eller hjordar beta på berget."
som bevarar nåd (omsorgsfull kärlek) mot tusenden [i alla kommande släktled, för evigt],
    förlåter (lyfter upp) missgärning och överträdelse och synd. [Ordet nåd (hebr. chesed) beskriver Guds nåd och trofasta kärlek. Ordet förekommer både i vers 6 och 7. Den första förekomsten beskriver Guds nåd och barmhärtighet mot Israel när han förnyar förbundet och ger dem Torah för andra gången. I vers 7 handlar det om nåd för tusenden. Det syftar på framtida släktled och även andra folk än Israel. En parallell finns i Guds löfte till Abraham i 1 Mos 12:3 där Gud lovar sin välsignelse både till honom och kommande släktled. Samma tanke finns i Joh 1:17. Nåd och sanning, hebr. chesed ve emet, hör oskiljaktigt ihop. De presenteras alltid i samma inbördes ordning (1 Mos 24:27; Ps 40:12; Ords 3:3; Ords 16:6; Jes 16:5). Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig.] Samtidigt låter han inte den skyldige bli ostraffad,
    utan låter straffet för fädernas skuld drabba barn och barnbarn intill tredje och fjärde led." [Gud straffar inte barn och barnbarn för något som deras fäder gjort, i stället beskriver det Guds rättvisa straff för en viss synd i varje generation. Gud påminner att en generation inte kan komma undan Guds straff, eftersom Gud straffade en tidigare generation. Gud är rättvis och hans natur är både nåd och sanning, se vers 6.]
Och han sade: "Se, jag skär ett förbund, inför hela ditt folk ska jag göra under, sådana som inte har blivit gjorda i hela världen, inte i något land. Och alla de folk bland vilka du vistas, ska se Herrens (Jahves) gärningar som jag ska göra med dig, att de är förunderliga (fantastiska, enorma).
Du ska inte falla ner för någon annan gud (hebr. el), för jag Herren (Jahve), vars namn är Nitälskande (ett starkt känslomässigt uttryck för att vilja ha fullt ägandeskap över något – hebr. qana), är en nitälskande Gud (El),
Du ska inte göra dig några gjutna gudar. [En varning mot synden med guldkalven som de nyss begått, se 2 Mos 32:4]
Det förstfödda av en åsna ska du lösa ut med ett lamm, och om du inte vill lösa ut den ska du bryta av dess nacke. Allt förstfött av dina söner ska du lösa ut. Och ingen ska komma tomhänt inför mig.
För jag ska fördriva folkslag framför dig, och utvidga dina gränser, inte heller ska någon man ha åtrå till ditt land när du går upp till Herren (Adonai) din Gud (Elohim) tre gånger om året. [Detta är Guds löfte om beskydd att ingen fiende ska anfalla när man firar Herrens högtider!]
Du ska inte offra blodet av mina offer med syrat bröd.
Inte heller ska något av offren som hör till påsken lämnas kvar till morgonen. [Profetiskt om Jesus som togs ner från korset samma dag.]
Den utvalda förstlingsfrukten från ditt land ska du föra fram till Herren (Adonai) din Guds (Elohims) hus.
Du ska inte koka en killing i dess moders mjölk. [Frasen upprepas från 2 Mos 23:19 och återkommer i 5 Mos 14:21. Rabbinska tolkningar av detta bud har lett till dagens kosherlagar för mat.]
Mose var kvar hos Herren i fyrtio dagar och fyrtio nätter, utan att äta eller dricka. Han skrev förbundsorden, de tio orden, på stentavlorna.
När Mose kom ner från Sinai berg med vittnesbördets två stentavlor i sin hand, visste han inte om att hans ansikte strålade (att ljus sköt fram som horn), därför att han hade talat med Herren.
Ni ska inte tända någon eld i alla era boplatser på sabbatsdagen."
Och de band fast bröstskölden med dess ringar till efodens ringar med en blå tråd, så att den ska vara på efodens skickligt vävda band, så att bröstskölden inte lossnar från efoden, som Herren (Jahve) befallt Mose.
Och hålet i rockens mitt som hålet på en pansarskjorta, med en snörning runt dess hål, så att det inte kan repas upp. [Hålet är tänkt för att man ska kunna trä den över huvudet när man tar den av och på sig. Den är gjord i ett stycke och saknar alltså knäppning. Den blir som en hellång poncho.]
Mose kunde inte gå in i tabernaklet, eftersom molnet vilade över det och Herrens härlighet (ära, tyngd, dignitet; mättade gudsnärvaro) fyllde tabernaklet.
Men om molnet inte höjde sig, bröt de inte upp, de vandrade inte framåt förrän den dag det höjde sig.

3 Moseboken (284)

Och han ska klyva den med dess vingar men inte dela den helt, och prästen ska bränna den på altaret, på veden som ligger på elden som ett brännoffer, ett eldsoffer till en söt doft till Herren (Jahve).
Inget matoffer som ska föras fram till Herren (Jahve) får vara gjort med jäst, för ni ska inte bränna något syrat eller någon honung i något eldsoffer till Herren (Jahve).
Vad gäller offren av förstlingsfrukt ska ni offra dem till Herren (Jahve), men de ska inte bli brända på altaret som en söt doft.
Och alla offer av dina matoffer ska du krydda med salt, inte heller ska du låta din Guds (Elohims) förbundssalt saknas i något av dina matoffer, med alla dina offer ska du offra salt. [Salt användes för att konservera och bevara och används ofta symboliskt för att visa att t.ex. ett förbund var långvarigt. Att ingå saltförbund räknas som en fullvärdig motsvarighet till ett blodsförbund]
Det ska vara en evig stadga för era generationer överallt där ni bor, att inte äta varken fett eller blod.
Om någon (ordagrant en själ) skulle synda oavsiktligt mot någon av Herrens (Jahves) tydliga befallningar angående de ting som inte borde göras, och ändå gör mot ett av dem.
Om hela Israels församling (menighet) syndar oavsiktligt, och detta göms undan från församlingens ögon, och de har gjort någonting (en sak) mot någon av Herrens (Jahves) tydliga befallningar angående de ting som inte borde göras, och är skyldiga,
När en ledare har syndat och gjort något oavsiktligt mot någonting (en sak) mot någon av Herrens (Jahves) hans Guds (Elohims) tydliga befallningar angående de ting som inte borde göras, och är skyldig,
Och om någon person (ordagrant en själ) syndar oavsiktligt när han gör någonting (en sak) mot någon av Herrens (Jahves) tydliga befallningar angående de ting som inte borde göras, och är skyldig,
Och om en själ syndar och hör rösten som svär (avlägger en ed) och är ett vittne som har sett eller känner till om det, om han inte säger något, då ska han bära hans synd.
Och om han inte kan föra fram ett lamm, då ska han föra fram för sin överträdelse som han har begått, två duvor eller två turturduvor till Herren (Jahve), en som skuldoffer och den andra som brännoffer.
Och han ska föra dem till prästen som ska offra den som är till syndoffer först, och ska vrida av dess huvud från nacken men inte dela sönder den helt.
Men om han inte har möjlighet att föra fram två duvor eller två turturduvor, då ska han som har syndat föra fram som sitt offer en tiondels efa av fint mjöl som ett syndoffer, han ska inte hälla någon olja på det, inte heller ska han lägga någon rökelse på det, för det är ett syndoffer.
Och om en själ syndar och begår något av dessa ting som är förbjudna att göra av Herrens (Jahves) förordningar (ordagrant "saker inristat"), även om han inte kände till det är han skyldig och ska bära sin överträdelse.
Och han ska föra fram en felfri (tamim) bagge från sin flock, med en jämförbar summa, som ett skuldoffer till prästen. Och prästen ska bringa försoning för (täcka över) honom angående hans oaktsamhet varmed han gjort fel utan att veta (förstå) det, och han ska bli förlåten. [Se vers 15.]
Och elden på altaret ska brinna på det, den ska inte släckas, och prästen ska bränna ved på det varje morgon, och lägga i ordning brännoffret över den, och han ska där bränna det feta från shalomoffret.
Elden ska alltid brinna på altaret, den ska aldrig släckas.
Det ska inte bakas med jäst. Jag har gett det till dem som deras del av mitt eldsoffer. Det är högheligt liksom syndoffret och skuldoffret.
För alla matoffer som offras av prästerna ska brännas helt och hållet. De ska inte ätas. [Det är skillnad på prästens eget offer och de offer som de hanterar på folkets vägnar.]
Men inget syndoffer vars blod burits in i mötestältet för att försona det heliga ska ätas. Det ska brännas i eld.
Och köttet från hans shalomoffer som tacksägelse ska ätas samma dag som det offras, inget av det får lämnas kvar till morgonen.
Men om något av köttet från hans shalomoffer äts på den tredje dagen, ska ingen nåd (villkorad nåd – hebr. ratsa) ges [offret accepteras inte], det ska inte tillräknas honom som offrar, istället ska det vara en styggelse och den personen (den själ) som äter av det ska bära sin synd.
Och kött som vidrör något orent föremål ska inte ätas, det ska brännas i eld. Och köttet, alla rena ska äta köttet.
Tala till Israels söner och säg: Ni ska på inget sätt äta något fett, från oxe eller från lamm eller från get.
Men det feta från självdöda djur, och fettet från det som är rivet av vilddjur, kan ni använda till andra saker, men ni får på inget sätt äta av det.
Ni ska på inget sätt äta något blod, oavsett om det kommer från en fågel eller ett djur, inte någonstans där ni bor.
Och ni ska inte gå ut genom ingången till mötestältet på sju dagar, till dess dagarna för er invigning tar slut, i sju dagar ska ni helga er.
Därför ska ni vistas vid ingången till mötestältet dag och natt sju dagar, och vakta (vaka över) det Herren (Jahve) förordnat, så att ni inte dör, för så har jag blivit befalld.
Och Arons [två äldsta] söner Nadav [betyder "generös"] och Aviho [betyder "min far (är) han"] tog sina fyrfat och lade eld i dem och lade rökelse ovanpå och offrade främmande (otillåten – hebr. zarah) eld (hebr. esh) inför Herrens (Jahves) ansikte, som han hade befallt dem att låta bli.
Och Mose sade till Aron och till Elazar och Itamar, hans söner: "Täck inte av era huvuden och riv inte sönder era kläder, för att ni inte ska dö så att vreden kommer över hela folket, men låt era bröder, hela Israels hus begråta elden (som dödade Nadav och Aviho) som Herren (Jahve) tände.
Ni ska inte lämna mötestältets ingång, för att inte dö, för Herrens (Jahves) smörjelseolja är över er. Och de gjorde enligt Mose ord."
"Drick inte vin eller starka drycker, inte du eller dina söner med dig när ni går in i mötestältet för att inte dö. Det ska vara en förordning (ordagrant 'saker inristat') för evigt genom dina generationer,
    
"Varför har ni inte ätit syndoffret på en helig plats? Det är högheligt, och det har getts till er att bära församlingens överträdelser, att bringa försoning för (täcka över) dem inför Herrens (Jahves) ansikte.
Se blodet av det fördes inte in i den heliga platsen, ni skulle verkligen ha ätit det på en helig plats som jag befallde.
Men dessa ska ni inte äta av dem som idisslar eller av dem som har delade klövar:
kamelen för den idisslar men har inte delade klövar,
    den är oren för er,
och klippdassaren [klipphyraxen – hebr. shafan], för den idisslar men har inte delade klövar,
    den är oren för er,
och harhonan (hebr. arnevet) för den idisslar men har inte delade klövar,
    den är oren för er,
och grisen, den har delade klövar men den drar inte in mat genom halsen (idisslar inte – hebr. gera lo jigar),
    den är oren för er. [Identifieringen av shafan och arnevet som klippdassaren och haren är inte helt kartlagd. Hebreiska ordet shafan kommer från ett verb som betyder att täcka och gömma. På beskrivningen är det ett skyggt djur som "gömmer sig" och bor i marken. Den maskulina formen är arnav har att göra med jord, och beskriver ett djur som rör sig på marken. Intressant nog används den feminina formen för honan. En tolkning är att vers 5–6 identiferar en och samma art – hanen och honan.
    Ett problem med identifieringen är att varken klippyraxen eller haren idisslar. Däremot är klipphyraxens mage uppdelad i tre avdelningar och haren utför en form av idissling, där den formar runda kulor som avföring som sedan äts upp för att få i sig all näring. Uttrycket ma´ale gera har använts fem ggr (vers 3, 4, 5, 6) och översätts med "idissla", men här den sjätte gången för grisen används en annan fras (hebr. gera lo jigar) som är mer generell att föra in mat genom halsen. Genom att Bibeln använder båda dessa två termer vidgas Bibelns definition av vad idissla är, vilket kan inkludera klippdassaren och harens beteende, även om de i modern klassificering av djur inte räknas som idisslare.]
Av deras kött ska ni inte äta och deras kadaver ska ni inte vidröra, de är orena för er.
De ska vara något avskyvärt för er, ni ska inte äta av dess kött utan ni ska se dess kadaver som något avskyvärt.
[Det finns olika hebreiska ord för fåglar. I 1 Mos 1:20 och här används hebr. of som beskriver något som flyger. (I parallellpassagen i 5 Mos 14:11 används tsipor som är ett ljudhärmande ord för det kvittrande lätet). Inom den moderna biologins systematik av organismer klassificeras fladdermusen (vers 19) inte som en fågel utan som ett däggdjur. Uppräkningen här uppfyller dock de hebreiska ordens betydelser. Bland de rena fåglarna räknas: höns, duva, anka, gås, ripa, vaktel, kalkon, osv.] Och dessa är de som ni ska betrakta som något avskyvärt bland fåglarna, de ska ni inte äta, de är något avskyvärt [20 sorters flygande djur som är orena räknas nu upp]:
örnen
och lammgamen
och fiskgjusen
Men dessa bevingade (flygande) småkryp som går med fyra framfötter, som har två ben intill sina [fyra] fötter, som hoppar över jorden.
Och alla krypande ting som kryper över jorden ska vara något avskyvärt, det ska inte ätas.
Vadhelst som går på magen och vadhelst som går på alla fyra eller vadhelst som har fler ben bland alla krypande ting som kryper över jorden, de ska ni inte äta, för de är något avskyvärt.
Ni ska inte göra er själva styggelser med något krypande ting som kryper, inte heller ska ni göra er själva orena med dem, så att ni blir orena.
För jag är Herren er Gud (Jahve Elohim), ni ska därför helga er själva och vara heliga, för jag är helig. Ni ska inte orena er själva på något sätt med något krypande ting som kryper över jorden.
För att göra åtskillnad mellan det orena
    och det rena
    och mellan djur som kan ätas
och djur som inte kan ätas. [Primärt har denna distinktion att göra med att särskilja dete judiska folket, se Rom 14:3–15; Apg 10:9–29. Jesus förklarar all mat ren, se Mark 7:19.]
33 dagar ska hon sedan fortsätta med sin blodrening.
Hon ska inte vidröra några heliga föremål
och inte komma till Tabernaklet förrän hennes reningsdagar är fullbordade.
Om hon inte kan föra fram ett lamm ska hon föra fram två duvor eller två unga turturduvor, den ena som brännoffer, den andra som syndoffer och prästen ska bringa försoning för henne och hon ska vara ren. [Det var detta offer Jesu mor Maria (Mirjam) offrade, se Luk 2:22–24.]
Om den ljusa fläcken blir vit i huden på hans kropp och inte ser djupare ut än huden och om håret på den inte blir vitt, då ska prästen stänga in (isolera) honom som har fläcken i sju dagar. [Den initiala tiden för karantän var alltid en vecka när orsaken till sjukdomen inte var uppenbar.]
Och prästen ska se på (undersöka) honom den sjunde dagen, och se, om fläcken är oförändrad när han ser på (undersöker) den och fläcken inte har spridit sig på huden, då ska han stänga in (isolera) honom i ytterligare sju dagar. [Totalt två veckors karantän.]
Och prästen ska se på (undersöka) honom en andra gång den sjunde dagen, och se, om fläcken har blivit mörk och fläcken inte har spridit sig på huden, ska prästen förklara honom ren, då är det en sårskorpa och han ska tvätta sina kläder och vara ren.
då är det en gammal svampinfektion (mögel) på huden på hans kött och prästen ska förklara honom oren, och han ska inte stänga in (isolera) honom för han är oren.
Men om de ljusa fläckarna stannar på sin plats och inte breder ut sig är det en böld och prästen ska förklara honom ren.
Men om den ljusa fläcken stannar på sin plats och inte sprider sig i huden men är lite mörkare, då är det en upphöjd brännskada och prästen ska förklara honom ren, för det är en inflammation i brännskadan.
Och på sjunde dagen ska prästen se på (undersöka) fläcken och se om fjällen inte har spridit sig och om det inte finns något gult hår och om fjällen inte ser ut att ligga djupare än huden.
Han ska bli rakad men fjällen ska han inte raka, och prästen ska stänga in (isolera) honom i ytterligare sju dagar.
Och på sjunde dagen ska prästen se på (undersöka) fjällen, och se, om fjällen inte har spridit sig i huden och om de inte ser ut att vara djupare än huden, då ska prästen förklara honom ren och han ska tvätta sina kläder och vara ren.
ska prästen se på (undersöka) honom och se om fjällen har spridit sig på huden, prästen ska inte leta efter gula hår. Han är oren.
Men om prästen ser på (undersöker) och ser att fläcken inte har spridit sig i klädnaden, varken i det vävda eller i det stickade eller i någonting av skinn,
Och prästen ska se på (undersöka) fläcken efter att den är tvättad och se om färgen inte har förändrats och om fläcken inte har spritt ut sig, är den oren. Du ska bränna den i eld. Den fräter inåt antingen den är inuti eller utanpå.
Detta är undervisningen om den som är drabbad av svampinfektion (mögel), vars hand inte har möjlighet att ge det som (egentligen) krävs för att bli ren.
Då ska prästen befalla att man tömmer huset innan prästen går in och ser (undersöker) fläckarna, så att allt som finns i huset inte blir orent, och därefter ska prästen gå in och se på (undersöka) huset.
Och om prästen kommer in och ser på (undersöker) den och ser att fläcken inte har spridit sig i huset efter att huset blivit putsat, då ska prästen förklara huset rent eftersom fläcken är botad.
Och vemhelst som vidrör honom som har en flytning och inte har sköljt sina händer i vatten, han ska tvätta sina kläder och bada sig själv i vatten och vara oren till kvällen.
Om en kvinna har problem med sin menstruation många dagar utöver hennes avskildhet, eller om det rinner utöver tiden för hennes avskildhet, alla dagar av hennes orsak till orenhet ska vara som dagarna för hennes avskildhet. Hon ska vara oren.
Så ska ni avskilja Israels söner från deras orenhet för att de inte ska dö i sin orenhet när de befläckar mitt Tabernakel bland dem.
och Herren (Jahve) sade till Mose: Tala till Aron din bror, att inte komma när som helst in till den heliga platsen innanför förhänget [2 Mos 25:17–22], framför nådastolen som är ovanpå arken, så att han inte dör, för jag ska visa mig i molnet ovanpå nådastolen. [Nådastolen var arkens lock med en 1,25 m lång och 0,75 m bred utsmyckning i rent guld, se 2 Mos 25:17.]
Han ska placera rökelsen ovanpå elden framför Herrens ansikte, så att molnet av rökelse kan täcka nådastolen som är ovanpå vittnesbördet (arken), så att han inte dör.
Ingen människa får vistas i församlingens mötestält när han [Aron, översteprästen] går in för att bringa försoning på den heliga platsen, till dess att han kommer ut och har bringat försoning för sig själv och för sitt hushåll och för hela Israels församling.
Detta ska vara en evig förordning (ordagrant "saker inristat") för er. I sjunde månaden på den 10:e dagen [10:e Tishri, som infaller i september/oktober] ska ni rannsaka er själva [ordagrant: "ödmjuka era själar"; detta inkluderar ofta fasta, se Ps 35:13; Jes 58:3, 10] och inte utföra något arbete alls, oavsett om det är någon från ert eget land eller en främling som vistas bland er.
och inte för fram djuret till uppenbarelsetältets (hebr. Ohel Moed) ingång för att bära fram det som en offergåva åt Herren (Jahve) framför hans tabernaklet (hebr. miskan), ska det tillräknas den mannen som blodskuld. Han har spillt blod, och han ska utrotas ur sitt folk.
De ska inte mer offra sina slaktoffer till de onda andar som de i trolös avfällighet håller sig till. Detta ska vara en evig stadga för dem, från släkte till släkte.
och inte för fram det till uppenbarelsetältets ingång för att offra det åt Herren, ska den mannen utrotas ur sitt folk.
Därför säger jag till Israels barn: Ingen av er ska äta blod. Främlingen som bor ibland er ska inte heller äta blod.
För varje kropps liv är dess blod. Därför säger jag till Israels barn: Ni ska inte äta någon kropps blod, för varje kropps liv är dess blod. Var och en som äter det ska utrotas.
Om han inte tvättar sina kläder och badar sin kropp, kommer han att bära på skuld.
Ni ska inte göra som man gör i Egypten,
    där ni har bott.
Ni ska inte heller göra som man gör i Kanaans land,
    dit jag för er.
Ni ska inte vandra i (leva efter) deras [Egyptens och Kanaans]
    stadgar (förordningar, ordagrant "saker inristat" vilket indikerar permanenta lagar).
[Incest och sexuella relationer mellan nära släktingar är förbjudna. Ordet "närma sig" används i vers 6, 14 och 19 och ramar in stycket. Ett centralt ord som används 24 gånger i vers 6–19 är nakenhet (hebr. ervah) som även kan översättas genitalierna och används också för sexuella relationer. Totalt 11 verser (vers 7–17) börjar alla med det ordet. Det finns en tydlig struktur med flera kiasmer: Släkting – inte närma dig, vers 6
  Din mor, vers 7
    Din fars hustru, vers 8
      Din syster, vers 9
        Ditt barns dotter, vers 10
      Din halvsyster, vers 11
    Din fars syster, vers 12
  Din mors syster, vers 13
Din fars brors hustru – inte närma dig, vers 14
  Din sons hustru, vers 15
  Din brors hustru, vers 16
  En kvinna och hennes dotter, vers 17
  En kvinna och hennes syster, vers 18
Kvinna under menstruation – inte närma dig, vers 19 Incest tas upp även i följande passager: 1 Mos 19:30–38; 20:12; 35:22; 49:4; 2 Sam 13:1–14. Dessa bibliska regler ligger som grund för många länders lagar. I Israel straffas den som har sexuella relationer med sina egna barn med fem års fängelse. I svensk lagstiftning regleras incest i 6 kap. 7 § brottsbalken där straffet är högst två år. Mellan helsyskon är straffet fängelse i högst ett år.]
[Släkting]
Ingen man (hebr. ish ish – upprepningen av "man" betonar att det är ett generellt förbud) ska närma sig en nära släkting (kött av eget kött) för att blotta hennes nakenhet (ha en sexuell relation med henne).
Jag är Herren (Jahve).
[Vers 7–13 formar en kiasm med 7 förbjudna nära relationer. I en kiasm hör ämnen ofta parvis ihop. Första och sista, andra och näst sista, osv. Här rör sig kiasmen utåt i släktskap, från mor, far, barn och sist barnbarn. Moderns sida (vers 7, 13), faderns sida (se vers 8, 12), följt av syskon (vers 9, 11) och sist barnbarn (vers 10).] [Din mor]
Din fars nakenhet och din mors nakenhet ska du inte blotta,
    hon är din mor;
du ska inte blotta hennes nakenhet (ha en sexuell relation med henne).
[Hör tematiskt ihop med vers 13 – incest på din mors sida av släkten är förbjudet. Se även 1 Mos 35:22; 1 Kor 5:1.]
[Din fars hustru]
Din fars frus nakenhet ska du inte blotta (ha inte en sexuell relation med henne),
    hon är fars nakenhet [eftersom man och hustru är "ett kött", se 1 Mos 2:24; 49:4].
[Hör tematiskt ihop med vers 12 – incest på din fars sida av släkten är förbjudet. Detta var känt som en otillåten relation långt innan lagen, som t.ex. med Ruben, se 1 Mos 35:22. Även bland hedningar var detta inte accepterat, se 1 Kor 5:1. Trots detta var det en medveten synd av Absalom, se 2 Sam 16:22.]
[Din syster]
Din systers nakenhet ska du inte blotta (du ska inte ha sexuellt umgänge med din syster)
    – oavsett om det är din fars dotter eller din mors dotter, född hemma eller borta.
[Hör tematiskt ihop med vers 11 – incest mellan syskon är förbjudet. Förbudet gäller en syster på alla tänkbara sätt, tidigare äktenskap, utanför äktenskapet, osv.]
[Ditt barns dotter]
Din sondotters
    eller dotterdotters nakenhet ska du inte blotta (du ska inte ha sexuellt umgänge med dina barnbarn),
    för de är din egen nakenhet.
[Centralt i kiasmen (som rört sig tematiskt utåt i släktledet) förbjuds också incest med barnbarn.]
[Din halvsyster]
Din faders hustrus dotters nakenhet ska du inte blotta (du ska inte ha sexuellt umgänge med en halvsyster),
    för hon är av din fars släkt och hon är din syster;
du ska inte blotta hennes nakenhet (ha en sexuell relation med henne).
[Din fars syster]
Din faders systers nakenhet ska du inte blotta (du ska inte ha sexuellt umgänge med din faster),
    för hon är av din fars släkt.
[Din mors syster]
Din mors systers nakenhet ska du inte blotta (du ska inte ha sexuellt umgänge med din moster),
    för hon är av din mors släkt.
[Din fars brors hustru]
Din fars brors nakenhet ska du inte blotta,
    du ska inte närma dig hans hustru (du ska inte ha sexuellt umgänge med din farbrors hustru),
    för hans hustru är din [ingifta] faster. [Ordet "närma" ramar in den första kiasmen som började i vers 6, samtidigt inleds nästa stycke här som avslutas med "närma dig" i vers 19.]
[Din sons hustru]
Din sonhustrus nakenhet ska du inte blotta (du ska inte ha sexuellt umgänge med din svärdotter),
    hon är din sons hustru,
hennes nakenhet ska du inte blotta.
[Din brors hustru]
Din brors hustrus nakenhet ska du inte blotta (du ska inte ha sexuellt umgänge med din svägerska),
    för det är din brors nakenhet.
[Här finns ett undantag när en broder dör och han och hans fru inte har några barn. Leviratäktenskapet beskrivs i 5 Mos 25:5–10 och är frivilligt för båda parter, dock krävs en chalitzah-ceremoni för att lösa änkan att bli fri att gifta om sig.]
[Kvinna och hennes dotter,]
En kvinnas nakenhet
    och hennes dotters nakenhet ska du inte blotta (du ska inte ha sexuellt umgänge med en mor och hennes dotter);
hennes sondotter eller hennes dotterdotters nakenhet ska du inte blotta,
    för de är ju nära släktingar
    – det är depraverat (oanständigt, en skändlighet) [3 Mos 19:29; 20:14].
    [Hebr. zimmah kommer från zamam som betyder tänka och fantisera, se även vers 22 och 23.]
[Kvinna och hennes syster – inte giftemål]
Och du ska inte ta en kvinna och hennes syster som hustru,
    och skapa fiendskap (rivalitet) mellan dem,
    och blotta båda deras nakenhet medan din första fru lever (du ska inte ha sexuellt umgänge med två systrar).
[Jakobs giftermål med Lea och Rakel är ett exempel på vilka problem detta skapar, se 1 Mos 29:23–30.]
[Kvinna under menstruation och efter födsel]
Du ska inte närma dig [jmf vers 6, 14] en kvinna och blotta hennes nakenhet (ha sexuellt umgänge med henne) när hon har menstruation och är ceremoniellt oren. [Den ceremoniella reningen inkluderar både månadsreningen (3 Mos 15:33) och perioden på 40 respektive 80 dagar efter barnafödande (3 Mos 12:2), se även 3 Mos 15:24; 20:18.]
[Tidigare stycke (vers 6–19) handlade om förbjudna sexuella relationer inom familjen. Nästföljande stycke (vers 20–23) behandlar förbjudna sexuella relationer utanför familjen. Här beskrivs en nedåtgående spiral i depraverat beteende, se även Rom 1:24–27. Det börjar med äktenskapsbrott, fortsätter med barnoffer, män som ligger med män, män som ligger med djur och sist en kvinna som försöker para sig med ett djur. I vers 20 och 21 används hebreiska ordet för säd, zera. Skrivsättet gör att detta stycke betonar frukten av sexualiteten, dvs. barn. Otukt med en annan kvinna producerar ett utomäktenskapligt barn (utanför släkten). Ett barn offrat till Molok dödas, en sexuell relation med en man kan inte producera ett barn, och en man eller kvinna som har sex med ett djur (som inte är en människa) kan inte ens producera en avkomma.] [Äktenskapsbrott]
Och med din nästas hustru ska du inte ligga (ha sexuellt umgänge med) och ge din säd,
    och på så sätt bli oren tillsammans med henne. [Äktenskapsbrott förbjöds också i 2 Mos 20:14; 5 Mos 5:18; Joh 8:2–5 och straffades med döden för båda parter, se 3 Mos 20:10; 22:22. Allvaret i denna överträdelse beror på att äktenskapet var instiftat av Gud, se 1 Mos 2:18, 24; Ords 2:17; 18:22; Mal 2:14.]
[Barnoffer till avgudar]
Du ska inte låta din säd [dina avkomlingar, barn] offras (passera) [genom eld] åt [den ammonitiska avguden] Molok [som betyder "kung", se 1 Kung 11:7];
    du ska inte ohelga din Guds namn.
Jag är Herren (Jahve). [Bara Gud är "Kung" – inte "Molok".] [Den vanligaste beskrivningen av denna Kananeiska avgud är att den var gjord av brons och ihålig – med en mänsklig kropp och en oxes huvud. Den satt på en tron av brons med händerna utsträckta, förberedda att ta emot offret. Man eldade i statyn och runt statyn så den hettades upp. Föräldrarna offrade sedan deras barn på de rödglödgade armarna medan ljudet av trummor och cymbaler dränkte barnets skrik. Det sägs att sju kapell var kopplade till denna avgud och bara de som offrade ett barn till Molok fick tillträde till det sjunde och högsta ockulta nivån. Miniatyrer av dessa var de "skrin" som refereras till i Amos 5:26 och Apg 7:34. Det råder olika uppfattningar om denna beskrivning är kopplad till sederna för offret till Molok, Bibeln anger dock att det handlar om barnoffer och eld, se Hes 16:20–21; Ps 106:37–38; Jer 7:31.]
[Med en man – homosexualitet]
Du ska inte ligga i säng med en man (ha sexuellt umgänge med honom) som med en kvinna
    – det är avskyvärt!
[I hebreiskan förstärks allvaret i varningen genom att både verbet ligga och substantivet för säng används. Att verbet står i formen yiktol förstärker också intensiteten, att en man verkligen inte ska ligga i säng och ha en fullbordad sexuell relation med honom, som han har med en kvinna. Termen avskyvärt (hebr. toeva) används bara fem gånger i den här boken, och det är i detta sammanhang, se 3 Mos 18:22, 26, 27, 29, 30; 20:13. Genom hela Bibeln fördöms den homosexuella akten, se 1 Mos 19:5; 3 Mos 20:13; Dom 19:22; Rom 1:27; 1 Kor 6:9; 1 Tim 1:10.]
[Med ett djur – tidelag]
Du ska inte ligga (ha sexuellt umgänge) med ett djur, så att du blir oren;
    och ingen kvinna ska stå framför ett djur (för att ha sexuellt umgänge med det)
    – det är galenskap (förvirring; naturvidrigt – bryter mot naturens ordning) [hebr. tevel används här och i 3 Mos 20:12]!
[På samma sätt som förbud mot homosexualitet och tidelag står intill varandra här i Tredje Moseboken har de följts åt i svensk lagstiftning. Fram till 1944 kunde homosexuella handlingar bestraffas med straffarbete i högst två år. År 1944 avkriminaliserades både homosexualitet och tidelag, men från och med 1 april 2014 blev tidelag på nytt straffbart. Även om ordet homosexualitet är relativt nytt, så är fenomenet inte nytt. Jesus visar på äktenskapets höga standard, och hur en del har avstått för himmelrikets skull, se Matt 19:3–12.]
[Vers 26–30 formar en kiasm där ordet avskyvärt återkommer fyra ggr.]
Men ni ska hålla mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och påbud (bindande juridiska beslut),
    och inte göra något av detta avskyvärda
– det gäller både infödda och invandrare!
Gör inte så att landet spyr ut er,
    genom att orena det,
på samma sätt som det spydde ut det folk som bodde där före er.
Lyd min befallning (mishmar – något som ska vaktas och skyddas),
    så att ni inte gör något av dessa avskyvärda förordningar (traditioner, seder) som man följt före er,
så att ni blir orenade genom dem! Jag är Herren (Jahve), er Gud (Elohim).
Ni ska inte vända er till avgudar
    och inte göra er några gjutna gudar. Jag är Herren (Jahve), er Gud (Elohim).
Om det äts på tredje dagen, är det avskyvärt och ger inte nåd (blir inte välbehagligt, villkorad nåd – hebr. ratsa).
När ni bärgar skörden i ert land, ska du inte skörda till den yttersta kanten av åkern och inte plocka upp ströaxen efter din skörd.
Inte heller i din vingård ska du göra någon efterskörd,
    och de druvor som fallit av i din vingård ska du inte plocka upp.
Du ska lämna kvar det åt den fattige och åt främlingen. Jag är Herren (Jahve), er Gud (Elohim).
[I följande stycke, vers 11–18, består av fyra sektioner som alla avslutas med "Jag är Herren". Fyra olika ord för "medmänniska" används och de är fint fördelade i dessa verser.

    Första sektionen använder "landsman" (hebr. amit) i vers 11.
    I den andra sektionen används "medmänniska" (hebr. rea), se vers 13.
    I den tredje sektionen används båda dessa och även "folk" (hebr. amme), se vers 15–16.
    I den sista sektionen – som är crescendot – används alla dessa tre ord och även "broder" (hebr. ben), se vers 17–18. De två första enheterna (vers 11–12 och 13–14) avslutas båda med en uppmaning, den första uttryckt i en negation (ohelga) den andra positivt (frukta). Strukturen förstärks också hur ordet "inte" (hebr. lo) används. Totalt används det 18 ggr, nio gånger i första halvan, vers 11–14, nio ggr i andra halvan, vers 15–18.]

1. Stöld och lögn – mot er landsman

Ni ska inte stjäla.
Ni ska inte ljuga.
Ni ska inte bedra varandra, mot er landsman.
Ni ska inte svära falskt vid mitt namn;
då ohelgar du [singular] din Guds namn. Jag är Herren (Jahve). [Den första handlingen är en fysisk gärning (stöld), följd av tre verbala handlingar. En rabbinsk tolkning är att de fyra handlingarna hör ihop och följer som konsekvens av varandra. En tjuv måste ljuga, bedra och till sist även vittna falskt för att dölja sitt brott. Genomgående i detta kapitel kopplas vårt agerande mot medmänniskor ihop med gudsrelationen, det förstärks också genom att byta från plural "ni" till det personliga "du" i vers 12b.]
Du ska inte bedra (förtrycka) din medmänniska –
inte heller råna honom.
Du ska inte hålla inne arbetarens lön över natten.
[Han behöver den för att köpa mat åt sig och sin familj.]
Du ska inte förbanna en döv person framför hans ansikte.
Du ska inte lägga något i vägen för en blind så att han faller.
Du ska frukta (i vördnad tillbe) din Gud (Elohim).
Jag är Herren (Jahve). [Denna sektion har fem förbud. De två första är ett par att inte bedra/råna och sist finns ett par med döv/blind. Centralt står frasen att hålla inne arbetarens lön. På var sin sida om den frasen belyses två aspekter, det första är exploateringen att inte betala ut lön, den andra är hjälplösheten i offret som är utsatt. Strukturen i denna passage gör att inte bara fem lagar räknas upp, uppställningen får läsaren att undersöka sambandet – inte bara lagens bokstav utan anden i undervisningen. I jämförelse med vers 11–12 så nämndes "vittna falskt". Där handlade det om stöld och lögn mellan någon som var kapabel att ta ärendet till domstol, här i vers 13–14 handlar det om de svaga och utsatta som inte har den möjligheten.]
Ni ska inte döma partiskt –
    varken gynna den fattige [bara för att han är fattig],
    eller ta den rikes parti [bara för att han är rik och har inflytande].
Du ska döma din landsman på ett rättvist sätt.
Du ska inte gå runt och förtala (baktala, spionera på) ditt eget folk.
Du ska inte bara se på [utan att ingripa] om din medmänniskas liv står på spel.
    [Ordagrant "Du ska inte stå på din medmänniskas blod".] Jag är Herren (Jahve). [Från vers 15 återkommer hebreiska suffixet -ka sju ggr, något som ökar närheten till objektet av dina handlingar.]
Du ska inte hata din broder i ditt hjärta,
    tillrättavisa i stället honom så att du inte blir delaktig i hans synd.
Du ska inte hämnas eller bära bitterhet inom dig (bära på oförsonlighet och sårade känslor) mot någon i ditt folk,
    älska i stället din medmänniska som dig själv. Jag är Herren (Jahve).
Mina stadgar ska ni hålla. Du ska inte låta två slags djur av din boskap para sig med varandra.
Du ska inte så två slags säd i din åker.
Ta inte på dig klädesplagg av två olika slags garn.
Om en man har legat med en kvinna som är en annan mans slavinna
och sädesuttömning har skett, och hon inte har blivit friköpt eller frigiven, ska de straffas men inte dödas eftersom hon inte var fri.
När ni kommer in i landet och planterar olika slags träd med ätbar frukt, ska ni se deras frukt som deras förhud. I tre år ska ni betrakta dem som oomskurna och inte äta deras frukt.
Ni ska inte äta något som innehåller blod.
Ni ska inte befatta er med spådom eller trolldom.
Ni ska inte rundklippa kanten av ert hår [för att offra till de döda, se 5 Mos 14:1],
    inte heller ska du stympa kanten av ditt skägg.
Ni ska inte rista (tatuera) märken på er kropp för någon död
    och inte heller bränna in skrivtecken på er. Jag är Herren (Jahve), er Gud (Elohim).
Vanära (ohelga) inte din dotter genom att låta henne bli prostituerad,
    så att landet blir fördärvat av otukt och uppfyllt av skamligheter.
[Ordet vanära är ett rikt ord med betydelsen att inte värdesätta, men har också betydelsen att genomborra, såra, döda och offra. I ordet finns också betydelsen "att börja" och initiera en process. Betydelsen kan vara att ge bort sin dotter till kananeiska fruktbarhetsriter, se Jer 2:20; Hos 2, men också incestförhållande, se 3 Mos 18:17.]
När en främling bor hos er i ert land,
    ska ni inte förtrycka honom.

Ni ska inte göra orätt i domen
i mått [längdmått för att mäta mark; men även generellt ord för att mäta torra varor och vätska],
    i vikt [mätning av vikt] och
i mätning [av vätska (hin-måttet), se Hes 4:11, 16, men även torra varor, se 1 Krön 23:29].
[Man + kvinna + hennes mor, se 3 Mos 18:17]
Om en man till hustru tar en kvinna
    och dessutom hennes mor,
    så är det en skändlighet.
Man ska bränna upp både honom och dem i eld,
    för att ingen skändlighet ska finnas ibland er.
Du ska inte blotta nakenheten hos din mors syster (moster) [3 Mos 18:13]
    eller din fars syster (faster) [3 Mos 18:12],
    för den som gör det blottar en nära släktings nakenhet.
De kommer att bära på missgärning.
Ni ska hålla alla mina stadgar och regler och följa dem, för att landet inte ska spy ut er, det land dit jag nu för er så att ni får bo där.
Ni ska inte följa sederna hos de folk som jag driver undan för er, för just därför att de gjort som de gjort avskyr jag dem.
Gör alltså skillnad mellan rena och orena fyrfotadjur och mellan rena och orena fåglar, så att ni inte gör er själva avskyvärda på grund av dessa fyrfotadjur eller fåglar eller kräldjur som rör sig på marken, alla dessa djur som jag har avskilt från er som orena.
Herren (Jahve) sade till Mose: Säg till prästerna, Arons söner, säg så här till dem:

Kontakt med döda

Ingen ska bli orenad bland er för någon död bland folket.
och för hans syster som är en jungfru, som står nära honom och som inte har någon man, för henne kan han bli orenad.
Men han ska inte orena sig själv med att råda bland sitt folk och vanhelga sig själv.
De ska inte göra sina huvuden skalliga, inte heller ska de raka hörnen på sina skägg, och inte göra några märken på sin kropp.
De ska vara heliga för sin Gud (Elohim) och inte vanära deras Guds (Elohims) namn. För Herrens (Jahves) offer gjorda med eld och deras Guds (Elohims) bröd som de offrar ska de vara heliga.
De ska inte ta en hustru som är en sköka eller hädisk, inte heller ska de ta en som är förskjuten från sin man, för han är helgad till hans Gud (Elohim).
[Översteprästen har fler krav än en vanlig präst.]
Och han som är överstepräst bland sina bröder, över vars huvud smörjelseoljan är utgjuten och som är avskild för att ta på sig kläderna, ska inte avtäcka sitt huvud och inte riva sönder sina kläder.
Han ska inte gå in till någon död kropp och inte orena sig själv för sin far eller för sin mor.
Han ska inte gå ut från helgedomen, inte vanhelga sin Guds (Elohims) helgedom, för hans Guds (Elohims) smörjelseolja är kronan över honom. Jag är Herren (Jahve).
En änka eller en frånskild kvinna, eller en hädisk, eller en sköka ska han inte ta, men han ska ta en jungfru av sitt eget folk till hustru.
Han ska inte heller vanhelga sin säd bland sitt folk, för jag är Herren (Jahve) som helgar honom.
Tala till Aron och säg: "Vem han än är av din säd i dina generationer som har något lyte (en defekt), låt honom inte komma nära för att offra hans Guds (Elohims) bröd.
För varje man som har ett lyte (en defekt) ska inte komma nära, en blind man eller en lam eller han som har en platt näsa eller någon överflödig sak (missbildning),
Ingen man som har ett lyte (en defekt) av prästen Arons säd (ättlingar) ska komma nära för att offra Herrens (Jahves) offer gjorda med eld. Han som har ett lyte (en defekt), han ska inte komma nära för att offra sin Guds (Elohims) bröd.
Men han ska inte komma nära altaret eftersom han har en defekt, för att han inte ska vanhelga min helgedom, för jag Herren (Jahve) helgar dem. [5 Mos 23:1]
Tala till Aron och till hans söner att de ska avskilja sig själva från Israels söners heliga ting som de har helgat (avskilt) åt mig, så att de inte vanhelgar mitt heliga namn med det som de helgar till mig. Jag är Herren (Jahve).
Oavsett vilken man av Arons släkt (säd, avkomma) som lider av en svampinfektion (mögel) eller ett problem med flytningar, han ska inte äta av det heliga förrän han har blivit ren. Och den som berör någonting som är orent genom de döda eller en man vars säd har lämnat honom,
Den själen som har rört något sådant ska vara oren till kvällen och ska inte äta av det heliga förrän han har tvättat sin kropp med vatten.
Det som är självdött eller rivet av rovdjur ska han inte äta och orena sig själv med. Jag är Herren (Jahve).
De ska hålla (vakta, skydda, bevara) mina sedvänjor, annars bär de synden för det och därför dör de om de vanhelgar. Jag är Herren (Jahve) som helgar dem.
Ingen främling [som inte är av Arons prästsläkt] ska äta av det heliga, en gäst hos prästen eller en inlånad tjänare ska inte äta av det heliga.
Om prästens dotter gifter sig med en främling ska hon inte äta av de heliga offren.
Men om prästens dotter blir änka eller frånskild och inte har några barn och återvänder till sin fars hus som i sin ungdom, ska hon äta av sin fars kött. Men ingen främling ska äta av det.
Och de ska inte vanhelga Israels söners heliga ting som de offrar till Herren (Jahve),
Men det som har någon defekt (fel, lyte) ska ni inte offra, för det kommer inte att ge er nåd (bli välbehagligt, villkorad nåd – hebr. ratson).
Och han som offrar ett shalomoffer till Herren (Jahve) för att infria sitt löfte, eller ett frivilligt offer av nötboskap eller får, så måste det vara felfritt (hebr. tamim) för att ge nåd (bli välbehagligt, villkorad nåd – hebr. ratson). Det får inte ha någon defekt (fel, lyte).
Något blint eller brutet [något brutet ben] eller stympat (något skuret; defekt) eller skrovligt (en utväxt, ett utslag) eller öppet sår eller fjällighet – dessa ska ni inte offra till Herren (Jahve). Gör inget eldsoffer av dem på altaret till Herren (Jahve).
En oxe eller ett lamm som har någon missbildning (extra utväxt) eller saknar någon kroppsdel, kan offras som ett frivilligt offer, men för ett löfte (som löftesoffer) ger det ingen nåd (villkorad nåd – hebr. ratsa).
Ni ska inte offra till Herren (Jahve) det som är söndermalt, eller krossat eller brutet eller skuret, inte heller ska ni göra något offer av sådant i ert land.
Inte heller från en främlings hand ska ni offra Guds (Elohims) bröd av något av detta, eftersom deras förruttnelse är i dem och defekter (lyten) är i dem, ska de inte ge er nåd (villkorad nåd – hebr. ratsa)."
Och om det är en ko eller kviga ska ni inte döda henne och hennes kalv på samma dag.
Det ska ätas samma dag, ni ska inte lämna något av det till morgonen. Jag är Herren (Jahve).
Ni ska inte vanhelga mitt heliga namn utan jag ska vara helig bland Israels söner. Jag är Herren (Jahve) som helgar er,
Sex dagar ska arbete utföras. Sjunde dagen är sabbat för högtidlig vila, en helig sammankomst. Du ska inte utföra något arbete. Det är Herrens (Jahves) sabbat var du än bor. [Sabbaten inleds vid solnedgången på fredagskvällen och avslutas på lördag kväll en timma efter solnedgången. Kvällen inleds med ljuständning och ofta en bönegudstjänst i synagogan. Det är ett dygn då man inte arbetar, umgås med familjen och går till synagogan. Ingenstans i Nya testamentet befalls de kristna att hålla sabbatsbudet på detta sätt. Jesus säger dock att människan inte är till för sabbaten, utan att sabbaten är till för människan. Vi behöver en dag av vila, en dag att söka Gud enskilt och fira gudstjänst. Se även 2 Mos 20:8–11; 31:12–17; 35:1–3; 4 Mos 28:9–10; 5 Mos 5:12–15]
På första dagen ska ni hålla en helig sammankomst och ni ska inte utföra något arbete.
Istället ska ni bära fram ett eldsoffer till Herren (Jahve) i sju dagar. På den sjunde dagen ska ni hålla en helig sammankomst och ni ska inte utföra något arbete. [Det osyrade brödet är en bild på syndfrihet och talar dels om Jesus, men även om oss som genom Jesu försoningsverk har rätten att ta del av Hans syndfrihet genom frälsningen. Se även 4 Mos 28:24–25; 5 Mos 16:8.]
Du ska inte äta bröd, rostad säd eller ny säd (från årets skörd) förrän denna dag, inte förrän du har burit fram offret till din Gud (Elohim). Det ska vara ett evigt påbud genom alla generationer överallt där ni bor. [Bikkurim kan infalla både andra och tredje dagen under det osyrade brödets högtid, eftersom det är dagen efter sabbat. Om en vanlig veckosabbat och den högheliga sabbaten som är första dagen i det osyrade brödets högtid infaller efter varandra blir det två sabbatsdagar innan man kan fira förstlingsfruktens högtid. Det kan varit det som inträffade det året då Jesus korsfästes, se Matt 28:1; Mark 11. Pesach firas alltid 14:e Nisan och den första dagen i det osyrade brödets högtid den 15:e Nisan. Den tredje dagen i osyrade brödets högtid är 17:e Nisan. Veckodagarna varierar år från år. År 30 e.Kr. är dock 17:e Nisan en söndag. Det året sammanfaller söndagen också med Förstlingsfruktens högtid, Bikkurim. Tänk om samtidigt som en kärve viftades i templet som ett förstlingsoffer spreds nyheten om att Jesus var uppstånden, se 1 Kor 15:20. När vi väljer att fira förstlingsfruktens högtid och, även att i enlighet med andra skriftställen i ämnet, ge vår förstlingsfrukt till Herren regelbundet (Ords 3:9; Hes 44:30) då är det ett sätt för oss att markera att vi alltid vill ha Gud först i våra liv. Det finns särskilda välsignelser utlovade när vi lever på det sättet, se Matt 6:19–21.]
Du ska utfärda ett påbud (förkunna, proklamera) samma dag att det ska vara en helig sammankomst, och du ska inte utföra något arbete. Det ska vara ett evigt påbud överallt där ni bor genom alla generationer.
När du nu skördar din hands grödor ska du inte skörda till det yttersta hörnet av din åker eller samla in efterskörden av din gröda. Istället ska du lämna detta till de fattiga och främlingarna. Jag är Herren din Gud (Jahve Elohim). [Flera exempel på detta finns i Bibeln. Rut plockade ax på Boas åker, se Rut 2:2; Jesus och lärjungarna gick genom ett sädesfält, se Mark 2:23. Se även 3 Mos 19:9–10; 5 Mos 24:19–22.]
Du ska inte utföra något arbete och du ska bära fram ett eldsoffer till Herren (Jahve). [Denna högtid kallas även Trumpethögtiden eller Basunhögtiden. Profetiskt pekar den fram mot när den sista basunen ska ljuda inför Jesu återkomst till jorden. Det är också denna högtid som markerar det bibliska nyåret i Herrens kalender. Sedan 1600-talet kallas den därför även för Rosh Hashana (årets huvud) bland judarna. Judisk litteratur beskriver hur man blåste trettio stötar med shofarerna, och i modern judendom blåser man hundra gånger för att proklamera det nya året.]
Ni ska inte utföra någon form av arbete över huvud taget denna dag, för det är Försoningsdagen (Jom Kippur) då ni ska bringa försoning för er inför Herren er Gud (Jahve Elohim).
Vem det vara må ibland er som inte rannsakar sin själ (sig själv) den dagen ska bli avhuggen (avskiljas från) sitt folk.
Ni ska inte göra något arbete. Det ska vara ett evigt påbud genom alla generationer överallt där ni bor.
På första dagen ska ni hålla en helig sammankomst, då ska inget arbete utföras [det är en sabbatsdag].
I sju dagar ska ni bära fram eldsoffer till Herren (Jahve). Den åttonde dagen ska vara en helig sammankomst för er och ni ska föra fram ett eldsoffer till Herren (Jahve). Det är en högtidlig sammankomst, ni ska inte utföra något arbete [det är en sabbatsdag].
Men det sjunde året ska vara en sabbatsvila för landet, en sabbat för Herren (Jahve) [till Herrens ära], du ska inte beså ditt fält och du ska inte beskära din vinstock.
Det som växer upp av självsådd ska du inte skörda och de druvor som växer på dina obeskurna vinstockar ska du inte plocka. Detta är ett sabbatsår med vila för marken.
Ett jubelår ska detta 50:e år vara för er. Ni ska inte så, inte heller skörda det som självgrott, inte heller plocka druvor från era obeskurna vinstockar.
Ni ska inte förtrycka varandra med detta utan vörda er Gud (Elohim), för jag är Herren er Gud (Jahve Elohim).
Och om ni säger: "Vad ska vi äta det sjunde året? Se, vi ska inte så och inte samla in vår gröda."
Landet ska inte säljas för alltid, för landet är mitt och ni är främlingar och vandrare med mig.
Och om mannen inte har någon återlösare men själv får möjlighet att återlösa det,
Men om han inte har möjlighet att återbörda det till honom, då ska det som är sålt förbli hos honom som köpte det till jubelåret, och under jubelåret ska det återlämnas och han ska återvända till sin besittning.
Om det inte återlöses inom ett fullt år, ska huset som finns i staden med stadsmur för alltid bli kvar i köparens ägo genom hans generationer. Det ska inte återlämnas vid jubelåret.
Men den öppna marken som tillhör deras städer får inte säljas, för det är deras eviga besittning.
Du ska inte ge honom dina pengar med ocker och inte låna ut till honom med ränta.
Och om din bror som bor hos dig blir fattig och blir såld till dig, ska du inte tvinga honom att tjäna dig som en slav,
För de är mina tjänare som jag har fört ut ur Egypten, de ska inte säljas som slavar.
Du ska inte råda över honom med stränghet utan ska vörda din Gud (Elohim).
Och ni ska ta dem som ett arv för era söner efter er, att ärva för dem som en besittning, de ska vara era slavar för alltid. Men över dina bröder, Israels söner, ska ni inte råda den ena över den andre med stränghet.
Och som en anställd tjänare år för år ska han vara mot honom och den andre ska inte råda över honom med stränghet i dina ögon.
Och om han inte blir återlöst under dessa år då ska han lämna vid jubelåret, både han och hans barn med honom.
Ni ska inte göra någon avgud eller skuren bild, inte heller resa upp någon stod. Ni ska inte sätta upp någon bild av sten i ert land för att böja er ner inför den, för jag är Herren er Gud (Jahve Elohim).
Och jag ska ge frid (shalom, all slags välstånd, hälsa och framgång) i landet och ni ska ligga ner och ingen ska göra er rädda, och jag ska rensa bort onda djur från landet, inte heller ska svärdet gå genom ert land.
Och jag ska resa upp mitt tabernakel (hebr. miskan) mitt ibland er, och jag (min själ) ska inte avsky er.
Men om ni inte vill lyssna till mig och inte vill göra alla dessa budord (tydliga befallningar),
Och om ni trots detta inte vill lyssna på mig, då ska jag straffa er sju gånger värre för era synder.
Och din styrka ska användas förgäves, för din mark ska inte ge sin skörd, inte heller ska landets träd ge sin frukt. [Nu följer fortsatt tre varningar. Hebreiska ordet qeri används bara sju gånger i hela Bibeln, se vers 21, 23, 24, 27, 28, 40 och 41. Det betyder motsatt och kommer från ordet qara som betyder att möta någon eller att något inträffar. Eftersom ordet bara används här är betydelsen inte helt fastlagd, rabbiner lär också att ordet betyder apati och man är likgiltig inför Gud.]
Om ni vandrar i motstånd (lever i uppror, fientligt – hebr. qeri) mot mig och inte lyssnar till mig [är apatiska och likgiltiga], ska jag ge sju gånger mer plågor [straffdomar] över er för era synder.
Om ni inte låter mig förändra er med dessa ting utan vandrar i motstånd (lever i uppror, fientligt) mot mig,
När jag har brutit staven av ditt bröd, ska tio kvinnor baka bröd i en ugn, och de ska ge dig brödet igen efter vikt, och du ska äta utan att bli mätt.
Och om du inte trots allt detta vill lyssna till mig utan vandrar i motstånd (lever i uppror) mot mig,
Och jag ska göra era städer öde, och göra era helgedomar till ödemark, och jag ska inte känna (lukta på) doften av era söta odörer.
Så länge det ligger öde ska det vila, för det fick ingen vila under era sabbater när ni bodde där.
Och de ska falla den ene på den andre som om det vore för svärd när ingen jagar, och de ska inte ha någon kraft att stå framför sina fiender.
Likväl, för allt detta, när de är i sina fienders land, ska jag inte helt förkasta dem, inte heller ska jag avsky dem för att helt förgöra dem och bryta mitt förbund med dem, för jag är Herren deras Gud (Jahve Elohim).
Han ska inte ändra det, inte byta ut det ett gott mot ett ont eller ett ont för ett gott. Men om han alls skulle byta ett djur mot ett djur, ska det och det utbytta (båda djuren) vara heligt.
Om det är något orent djur som man inte offrar något offer till Herren (Jahve) med, då ska han visa djuret för prästen.
Och om han inte vill återlösa fältet, eller om han har sålt fältet till en annan man, ska det inte återlösas igen.
Och om en man helgar till Herren (Jahve) ett fält som han har köpt som inte är hans besittning,
Bara förstlingen av djuren, som är Herrens (Jahves) förstling, ska ingen man helga, oavsett om det är en oxe eller ett får. Det är Herrens (Jahves).
Och om det är ett orent djur, då ska han återlösa det enligt dina uppskattningar och ska lägga till en femtedel därtill, eller om det inte återlöses ska det säljas enligt din uppskattning.
Se till att inget helgat föremål som en man har helgat till Herren (Jahve) av allt som han har, både människor och djur och fältens gröda, blir sålt eller återlöst. Varje helgat föremål är högheligt för Herren (Jahve).
Inget helgat som är helgat av människor ska återlösas, utan ska dödas.
Han ska inte efterforska om det är bra eller dåligt och inte byta ut det, och om han byter ut det, då ska både det och det utbytta vara heligt, det ska inte återlösas.

4 Moseboken (190)

Men leviterna efter sina fäders stam räknades inte ibland dem.
"Du ska inte räkna Levi stam, inte heller ska du summera dem bland Israels söner,
Men leviterna ska slå upp (sina tält) runt omkring vittnesbördets tabernakel för att inte Israels söners menighet ska drabbas av vrede. Leviterna ska ta hand om (sköta om, ta ansvar för) vittnesbördets tabernakel. [Leviterna ersätter de förstfödda sönerna av Israel som ursprungligen skulle ha skött dessa uppgifter men de förlorade det privilegiet när de tillbad guldkalven. Leviterna förblev trogna under den tiden och vann på så sätt Guds favör, se 2 Mos 13:2; 13:11–13, 32:25–26; 4 Mos 3:12–13.
    Som tjänare till prästerna är leviterna placerade med ansvar för möblerna och konstruktionerna i tabernaklet – de tar ner, bär och sätter upp allting varje gång som israeliterna flyttar vidare under ökenvandringen. Detta är ett så heligt uppdrag att endast leviterna tillåts att närma sig tabernaklet. Varje icke auktoriserad person som närmar sig straffas med döden, se 4 Mos 1:47–51.
    Det är också nödvändigt att Leviterna sätter upp sina tält runt tabernaklet i alla fyra väderstreck till skillnad från övriga stammar som är tilldelade ett väderstreck. De formar en skyddsmur för att hindra israeliterna från att komma för nära tabernaklet, vilket kan utlösa att Guds vrede drabbar lägret, se 4 Mos 1:53.]
Men leviterna räknades inte bland Israels söner som Herren (Jahve) befallt Mose.
Och Nadav och Aviho dog framför Herren (Jahve) när de offrade främmande eld framför Herren (Jahve) i Sinais öken, och de hade inga söner. Och Elazar och Itamar tjänstgjorde i prästens ämbete i närvaro av sin far Aron.
Och när Aron och hans söner är klara med att täcka över de heliga möblerna och alla de heliga redskapen, när lägret ska [är redo att] dra vidare, då ska Kehats söner komma och bära dem, men får inte vidröra de heliga föremålen, då dör de. Dessa föremål är den börda som Kehats söner har i mötestältet. [De ska bära allting med stänger eller med ok.]
utan gör så här mot dem för att de ska leva och inte dö när de närmar sig de heligaste föremålen: Aron och hans söner ska gå in och förordna var och en av dem till hans arbete och till hans börda,
men de får inte gå in och se de heliga föremålen, då dör de." [Syndiga människor kan inte se Guds härlighet. Kehatiterna får inte se de heliga föremålen, ens för ett ögonblick, utan att de måste vara helt täckta. De får alltså inte vara nyfikna och lyfta lite på täcket utan måste bära allting precis som det är när Aron och hans söner har gjort jobbet att täcka över allting.]
både män och kvinnor ska ni skicka ut, utanför lägret ska ni skicka dem, så att de inte orenar lägret i vars mitt jag bor."
och en man ligger med henne, och det är dolt från hennes mans ögon, blir hon hemligt orenad, och där finns inga vittnen mot henne, inte heller blir hon påkommen i akten,
och avundsjukans ande kommer över honom, och han är avundsjuk på sin hustru, och hon är orenad, eller om avundsjukans ande kommer över honom, och han är avundsjuk på sin hustru, och hon inte har blivit orenad.
Då ska mannen ta sin hustru till prästen och ska bära fram ett offer för henne, tiondelen av en efa av kornmjöl, han ska inte hälla någon olja på det, och inte lägga någon rökelse på det, för det är ett matoffer för avundsjuka [3 Mos 2:1], ett matoffer för åminnelse som gör att synden blir ihågkommen.
Och prästen ska låta henne avlägga en ed och säga till kvinnan: 'Om ingen man har legat med dig, och om du inte har gått åt sidan till orenhet, medan du varit under din man, ska du vara fri från detta bitterhetens vatten som orsakar förbannelse,
Men om kvinnan inte är orenad, utan ren, då ska hon bli rentvådd och ska bära säd. [Märkligt nog används ordet säd här, trots att det är mannens säd som befruktar kvinnans ägg.]

Han ska avhålla sig från vin och starka drycker, han ska inte dricka något från vinstocken, varken vinäger eller stark dryck, inte heller ska han dricka någon saft från vindruvorna eller äta färska druvor eller russin.
Alla dagar som hans nasirskap varar ska han låta bli att äta allt som är gjort av vindruvor, från pressade druvor och även (det som är gjort av) druvskalet.
Under hela löftesperioden ska ingen rakkniv komma på hans huvud förrän dagarna är fullföljda som han har avskiljt (helgat) sig själv inför Herren (Jahve). Han ska vara helig, han ska låta hårlockarna växa sig långa. [Håret var den yttre symbolen på att han var en nasir]
Så länge han är avskild (helgad) åt Herren (Jahve) ska han inte komma nära en död kropp. [Kan vara en symbol på synd, eftersom syndens lön är döden.]
Han ska inte göra sig själv oren genom sin far eller sin mor, på grund av sin bror eller sin syster när (om) de dör, eftersom hans avskiljning (helgelse) inför Herren (Jahve) är över hans huvud. [Avser det långa håret som är nasirtecknet.]
Men till Kehats söner gav han inget, eftersom tjänsten med de heliga tingen tillhör dem, de bär dem på sina skuldror. [Kehatiterna var också ättlingar till Levi, se 4 Mos 4:1–49.]
Och jag har gett leviterna, de är givna till Aron och till hans söner från Israels söner, för att betjäna Israels söner i mötestältet, och för att bringa försoning för Israels söner, för att ingen plåga ska drabba Israels söner när Israels söner kommer nära helgedomen."
och från 50 års ålder ska de återvända (upphöra med sin tjänst) och inte längre tjänstgöra i arbetet,
men ska betjäna med sina bröder i mötestältet för att behålla uppsikten, men de ska inte längre utföra själva arbetet [de fysiskt krävande uppgifterna]. Så ska du göra med leviterna angående deras uppgifter (det de har ansvar för)." [Strax tidigare hade åldern för att börja prästtjänsten varit 30 år, se 4 Mos 4:3. Här i vers 24 anges 25 år. En förklaring till de olika uppgifterna kan vara att då innebar den ansvarsfulla uppgiften att också transportera tabernaklet. De första fem åren fungerade också troligtvis som en lärlingstid, den tolkningen är den vanliga i den rabbinsk traditionen. Längre fram i historien görs fler justeringar, David minskar åldern från 25 till 20 år, se 1 Krön 23:24, 27; 2 Krön 31:17. Även i perioden efter exilen började prästerna tjänstgöra redan vid 20 års ålder, eftersom det fanns så få leviter tillgängliga, se Esra 3:8. Åldersintervallet 25-50 var troligen anpassat för att både ha mognad och styrka. Män över 50 var inte förbjudna att tjäna, men hade då mer rollen av mentorer för de yngre prästerna. Jesus var omkring 30 år när han började sin publika tjänst, se Luk 3:23.]
Men där fanns några män som var orena genom en död mans kropp så att de inte kunde fira påsken på den dagen, och de kom inför Mose och inför Aron den dagen
de ska inte lämna något av det till morgonen och inte bryta något av dess ben [2 Mos 12:46] i enlighet med alla förordningar (ordagrant "saker inristat") för påsken ska de fira den [2 Krön 30:1–27].
Men den man som är ren och inte är på resa långt bort och underlåter att fira påsken, den själen ska bli avhuggen från sitt folk, eftersom han inte bär fram Herrens (Jahves) offer på sin bestämda tid, den mannen ska bära sin synd.
Och när molnet dröjde över Tabernaklet många dagar, höll (vaktade, skyddade, bevarade) Israels söner Herrens (Jahves) åläggande och vandrade inte.
Om det var två dagar eller en månad eller ett år som molnet dröjde över Tabernaklet och stannade (ordagrant bosatte sig) över det, förblev Israels söner lägrade och vandrade inte men när det togs upp vandrade de.
Men när församlingen ska samlas ihop ska ni blåsa, men inte en larmsignal.
Och han sade till honom: "Jag vill inte(med er), men jag ska gå till mitt land och till min släkt."
Och Mose sade till Herren (Jahve): "Varför har du handlat illa med din tjänare? Varför har jag inte funnit nåd (oförtjänt nåd – hebr. chen) i dina ögon, så att du har lagt bördan av hela detta folk på mig?
Jag klarar inte av att bära hela detta folk själv, ensam, eftersom det är för tungt för mig.
Och jag ska komma ner och tala med dig där, och jag ska ta av anden som är över dig och ska lägga den på dem, och de ska bära bördan av detta folk med dig, så att du inte bär den själv (ensam).
Ni ska äta [kött], inte bara en dag, eller två dagar, eller fem dagar, eller tio dagar eller tjugo dagar [i streck]
Och Herren (Jahve) sade till Mose: "Är Herrens (Jahves) hand för liten? Nu ska du se huruvida mitt ord kommer att ske för dem eller inte."
Och Herren (Jahve) kom ner i ett moln och talade till honom och tog av anden som var över honom och lade den över de 70 äldste, och det hände sig att när anden vilade över dem profeterade de, men det upphörde (de gjorde det inte igen).
Men två män var kvar i lägret, den ene hette Eldad och den andre hette Medad, och anden vilade över dem för de var bland dem som var räknade men hade inte gått ut till tältet, och de profeterade i lägret.
De [både Mirjam och Aron] sade: "Är Mose den ende som Herren talar till? Han talar väl till oss också." Herren hörde det [och kommer snart att svara dem].
Så är det inte med min tjänare Mose.
    Han är betrodd i hela mitt hus.
Med honom talar jag mun mot mun,
    öppet och inte fördolt,
    och han ser Herrens (Jahves) skepnad.
Varför är ni då inte rädda (fruktar)
    för att tala mot min tjänare, mot Mose?"
Och Herren (Jahve) sade till Mose: "Om hennes far hade spottat henne i ansiktet, skulle hon då inte gömma sig i skam i sju dagar? Låt henne vara isolerad utanför lägret sju dagar, därefter ska hon föras in igen."
Och Mirjam var isolerad utanför lägret sju dagar, och folket vandrade inte förrän Mirjam fördes in igen.
Men männen som hade gått upp med honom sade: "Vi är inte kapabla att gå upp mot folket, för de är mycket starkare än vi." [De tio andra spejarna, förutom Josua och Kaleb, använder samma ord som Kaleb, men vänder på dem och säger att de inte ska gå och de inte är starkare, jmf vers 30.]
Och varför har Herren (Jahve) fört oss till detta land för att dö för svärdet? Våra fruar och våra små ska bli ett [krigs-]byte, är det inte bättre för oss att återvända till Egypten?"
Och Herren (Jahve) sade till Mose: "Hur länge ska detta folk förakta mig? Och hur länge ska de låta bli att tro på mig, trots alla tecken som jag har gjort bland dem?
"Herren (Jahve) är sen (långsam) till vrede [ordagrant: näsor – det vanligaste uttrycket för vrede är "brinnande näsa", men här står det bara näsor i plural] och rik på nåd (omsorgsfull kärlek, trofasthet – hebr. chesed), förlåter (lyfter bort) synd och överträdelse, men frikänner inte från skuld, men fastställer fädernas synd över deras söner, över tredje och över fjärde [led]. [2 Mos 20:5–6]
sannerligen, alla dessa män som har sett min härlighet och mina tecken som jag gjorde i Egypten och i öknen, men likväl har prövat mig dessa tio gånger, och inte lyssnat till min röst, [Talet tio är ett fullhetstal och kan här ses som att nu är deras överträdelser fullständiga, syndens mått är rågat, därför kommer nu domen som gör att den vuxna generation som lämnade Egypten inte får komma in i löfteslandet.]
med säkerhet ska de inte se landet som jag med ed lovade till deras fäder, inte någon av dem som föraktat mig ska se det.
Säg till dem: "Jag lever", förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), "med säkerhet, som ni har talat (det ni har sagt) i mina öron, så ska jag göra mot er (agera i enlighet med era egna ord).
Jag Herren (Jahve) har talat. Med säkerhet ska jag göra detta mot denna onda församling som har samlat ihop sig mot mig. I denna öken ska de förtäras och där ska de dö."
Men Mose sade. "Varför överträder ni nu Herrens (Jahves) befallning? Det kommer inte att lyckas (ni får ingen framgång).
inte upp för Herren (Jahve) är inte bland er, så att ni inte slås ner framför era fiender.
Det finns amalekiter och kananéer framför er och ni kommer att falla för svärd. Eftersom ni har vänt er bort från att följa (vänt ryggen till) Herren (Jahve) ska Herren (Jahve) inte vara med er."
Men de dristade sig till att gå upp på bergets topp, likväl lämnade inte Herrens (Jahves) förbundsark och Mose lägret.
Och när ni av misstag inte gör alla dessa budord (tydliga befallningar) som Herren (Jahve) har talat till Mose,
De höll honom häktad eftersom det inte var klart vad de skulle göra med honom.
För er ska det vara en hörntofs som när ni ser på den ska komma ihåg alla Herrens (Jahves) budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot) och göra (följa, efterleva) dem och inte utforska (undersöka – hebr. tor) ert eget hjärta [som är bedrägligt, se Pred 2:3; Jer 17:9–10; Ords 3:5–7; Matt 15:19] och era egna ögon som får er att vandra vilse,
Och Mose sände efter Datan och Aviram, Eliavs söner men de sade: "Vi vill inte komma,
Dessutom har du inte fört oss till ett land som flyter av mjölk och honung, inte gett oss arv med fält och vingårdar, vill du peta ut ögonen på dessa män? Vi kommer inte."
Och Mose blev mycket vred och sade till Herren (Jahve): "Ta ingen hänsyn till deras offer, jag har inte tagit en åsna från dem, inte heller har jag skadat någon av dem."
Och Mose sade: "Genom detta ska ni veta (vara intimt förtrogna med) att Herren (Jahve) har sänt mig att göra allt detta arbete och att jag inte har gjort det av eget sinne (ordagrant: från mitt hjärta).
Om dessa män dör en vanlig död som alla människor, och drabbas av det som drabbar alla människor, då har Herren (Jahve) inte sänt mig.
för att bli ett minnesmärke för Israels söner, för att göra slut på att ingen vanlig man som inte är Arons säd kan komma nära för att bränna rökelse inför Herrens (Jahves) ansikte, och inte förgås som Korach och hans sällskap, som Herren (Jahve) talade till honom genom Mose hand.
Och Herren (Jahve) sade till Mose: "Lägg tillbaka Arons stav framför vittnesbördet, det ska bevaras (vaktas, skyddas) där som ett tecken till de rebelliska sönerna, för att det ska bli slut på deras knotande mot mig och de inte dör."
Och de ska hålla (vakta, skydda, bevara) det som du håller (vaktar, skyddar, bevarar) och allt som ska hållas (vaktas, skyddas, bevaras) i tältet. De ska bara inte komma nära de heliga möblerna och till altaret för att de inte ska dö, varken de eller du.
Och de ska vara tillsammans med dig och hålla (vakta, skydda, bevara) mötestältets åligganden, oavsett vilket arbete i tältet det kan vara, men en vanlig man (någon som inte är levit) ska inte komma nära dig.
Och ni ska noga som väktare hålla (vakta, skydda, bevara) de heliga tingen och vara väktare för altaret så att ingen ytterligare vrede kommer över Israels söner.
Men det förstfödda av en oxe eller det förstfödda av ett får, eller det förstfödda av en get ska du inte lösa ut. De är heliga. Du ska stänka deras blod mot altaret, och ska göra en rök av deras fett som ett eldsoffer som en söt arom till Herren (Jahve).
Och Herren (Jahve) sade till Aron: "Du ska inte ha något arv i deras land, inte heller ska du ha någon del ibland dem. Jag är din del och ditt arv bland Israels söner. [Detta är förebilden på hur vi ska se på oss själva som präster i det nya förbundet, så länge vi lever här i världen ska vi inte leva av den utan i den med Herren och himlen som vår del och vårt arv, se 1 Pet 2:9]
Och hädanefter ska inte Israels söner komma tomhänta till mötestältet, för att inte bära på synd och dö.
Men leviterna ensamma ska tjänstgöra i mötestältet och de ska bära sin synd, det ska vara en förordning (ordagrant "saker inristat") för evigt genom era generationer och bland Israels söner ska ni inte ha något arv.
För Israels söners tionde som de lägger undan som en gåva till Herren (Jahve), har jag gett till leviterna som ett arv. Därför har jag sagt till dem: "Bland Israels söner ska ni inte ha något arv."
Och ni ska inte bära någon synd på grund av det, eftersom ni har tagit undan från det bästa av det, men ni ska inte vanhelga Israels söners heliga ting, för att ni inte ska dö.
Detta är undervisningens (Torah) förordningar (ordagrant "saker inristat") som Herren (Jahve) har befallt och sagt: Tala till Israels söner att de för fram en röd kviga (hebr. parah adoma) till dig, felfri (rituellt ren – hebr. tamim) som är utan defekt, som aldrig har burit något ok. [Offren av djur för att göra stänkelsevattnet var annorlunda än offren för synder och tacksägelse. Det var en hona (inte en hane som i alla andra offer), färgen var specificerad, den skulle dödas utanför lägret och mer material skulle kastas med in i offret. Denna text ingår i Torah-läsningen den sista sabbaten i månaden Adar, just innan Pesah. Det är en av flera kopplingar till Jesus död utanför stadsmuren, se Heb 13:12.]
Den personen ska rena sig själv på den tredje dagen och den sjunde dagen och han ska vara ren. Men om han inte renar sig själv den tredje dagen och den sjunde dagen ska han vara (förbli) oren.
Alla som vidrör det döda, också en död människas kropp, och inte renar sig själv har vanhelgat Herrens (Jahves) Tabernakel. Den själen (människan) ska bli avhuggen från Israel, eftersom stänkelsevattnet inte stänktes mot honom, han ska vara (förbli) oren. Hans orenhet är fortfarande kvar på honom.
Men den man som är oren och inte renar sig själv, den själen (människan) ska huggas av från församlingens mitt eftersom han har vanhelgat Herrens (Jahves) helgedom. Stänkelsevattnet har inte stänkts mot honom. Han är oren.
Och där fanns inget vatten till församlingen, och de samlade ihop sig mot Mose och mot Aron.
Och varför har du låtit oss komma ut ur Egypten för att föra oss till denna onda plats? Det är ingen plats för säd eller fikon eller vin eller granatäpplen, och inte finns det något vatten att dricka."
Och Herren (Jahve) sade till Mose och till Aron: "Eftersom ni inte trodde mig och höll mig helig i Israels söners ögon, därför ska ni inte föra denna församling in i det land som jag har gett dem."
Låt oss passera, jag ber dig, genom ditt land. Vi ska inte gå genom fält eller genom vingårdar, inte heller dricka vatten från dina källor. Vi ska gå längs kungens huvudväg, vi ska inte vika av åt höger eller åt vänster förrän vi har passerat din gräns."
Och Edom sade till honom: "Ni ska inte gå genom mig, annars kommer jag ut med svärdet mot er."
Och han svarade: "Du ska inte gå igenom." Och Edom kom ut mot honom med mycket folk och med en stark (fast, säker, tapper) hand.
Aron ska samlas till sitt folk, för han ska inte gå in i det land som jag har gett till Israels söner eftersom han gjorde uppror mot mig vid Merivas vatten.
"Låt oss passera genom ditt land. Vi ska inte gå på sidan genom fält eller genom vingårdar, vi ska inte dricka vatten från dina källor. Vi ska gå längs kungens huvudväg till dess vi har passerat din gräns."
Men Sichon kunde inte stå ut med att Israel passerade genom hans gränser. Och Sichon samlade allt sitt folk och gick ut mot Israel i öknen och kom till Jahats, och han stred mot Israel.
Och Gud (Elohim) sade till Bileam: "Du ska inte gå med dem, du ska inte förbanna folket för de är välsignade."
Och Bileam svarade och sade till Balaks tjänare: "Om Balak skulle ge mig hans hus fullt med silver och guld, kan jag inte gå utanför Herren (Jahve) min Guds (Elohims) ord och göra något, (varken) smått eller stort.
Och åsnan sade till Bileam: "Är inte jag din åsna, som du har ridit på i hela ditt långa liv, till denna dag? Har jag någonsin gjort så här mot dig (förut)?" Och han sade: "Nej."
Och Bileam sade till Herrens (Jahves) ängel: "Jag har syndat, för jag visste inte att du stod i vägen mot mig, därför om det misshagar dig (att jag fortsätter) ska jag gå tillbaka."
Och Balak sade till Bileam: "Sände jag inte efter dig och kallade enträget på dig? Varför kom du inte till mig? Har jag inte möjlighet att befordra dig och ge dig ära?"

Hur ska jag förbanna (hebr. qavav)
    den som Gud (El) inte har förbannat (hebr. qavav)?
Och hur ska jag förbanna (hebr. zaam)
    den som Herren (Jahve) inte har förbannat (hebr. zaam)?
Från klippornas topp ser jag honom [landet Israel],
    från höjderna skådar jag honom.
Se, ett folk som bor avskilt
    och som inte ska räknas (erkännas) som ett folkslag av andra folk.
    [Ett folk som är unikt och inte likt andra folk.]
Och han svarade och sade: "Måste jag inte hålla (vakta, skydda, bevara) det som Herren (Jahve) har lagt i min mun?"
Och Balak sade till honom: "Kom, jag ber dig, till en annan plats från vilken man kan se dem. Du ska se flertalet av dem men inte se alla, och förbanna dem därifrån."
Gud (El) är inte en man så att han kan ljuga,
    inte en människoson så att han kan ändra sig (gå från sorg till att trösta – hebr. nicham).
När han har sagt, ska han då inte göra det?
    Eller när han talar, ska han då inte fullborda det?
Se, jag är instruerad att välsigna
    och när han har välsignat kan jag inte kalla tillbaka (upphäva) det.
Ingen har skådat orättfärdighet i Jakob,
    inte har någon sett vrånghet i Israel,
Herren hans Gud (Jahve Elohim) är med honom,
    och ropet för kungen är ibland dem.
Där finns ingen trolldom hos Jakob
    inte heller någon spådom hos Israel.
Man säger hos Jakob och hos Israel:
    '[Se!] Vad Gud (El) har gjort (gör och utför)!'
Se ett folk som reser sig upp som en lejoninna,
    och som ett lejon lyfter han upp sig själv,
han ska inte ligga ner förrän han har ätit av bytet
    och druckit blodet av det slagna."
Och Balak sade till Bileam: "Förbanna dem inte alls och välsigna dem inte alls"
Men Bileam svarade och sade till Balak: "Talade jag inte om för dig och sade att allt som Herren (Jahve) talar, det måste jag göra?"
Och när Bileam såg att det var gott i Herrens (Jahves) ögon att välsigna Israel, gick han inte som den andra gången för att söka spådomar utan vände sitt ansikte mot öknen.
Och Bileam sade till Balak: "Sade jag inte till dina budbärare att du inte skulle sända efter mig när jag sade:
Om Balak skulle ge mig hans hus fullt med silver och guld, kan jag inte gå utanför Herren (Jahve) min Guds (Elohims) ord och göra något, (varken) gott eller ont av mitt eget sinne (av mina egna idéer). Vad Herren (Jahve) talar det ska jag tala? [4 Mos 22:18]
Jag ser honom, men inte nu.
    Jag ser honom, men inte nära.
Det ska komma fram en stjärna från Jakob
    och en spira ska resa sig ur Israel
och ska slå runt Moavs hörn
    och bryta ner alla Sets söner.
Pinchas, son till Elazar, son till prästen Aron, har vänt bort min vrede från Israels söner när han nitälskade (var svartsjuk) för min skull ibland dem, så att jag inte förtärde Israels söner i min nitälskan (svartsjuka).
Men Korachs söner dog inte.
Och Tselofechad, Chefers son,
    hade inga söner men döttrar, och detta är namnen på Tselofechads döttrar:
    Machla
    och Noa,
    Chogla,
    Milcha
    och Tirtsa.
Och de som blev räknade bland dem var 23 000, alla män från en månads ålder och uppåt, för de räknades inte bland Israels söner eftersom de inte fick något arv bland Israels söner.
Men bland dessa fanns inte en enda man (kvar) av dem som räknades av Mose och prästen Aron som räknade Israels söner i öknen Sinai [38 år tidigare, se 4 Mos 1:2].
För Herren (Jahve) hade sagt om dem: "De ska med säkerhet dö i öknen." [4 Mos 14:20–24] Och inte en enda man var kvar av dem förutom Kaleb, Jefunnes son och Josua, Nuns son.
"Vår far dog i öknen och han var inte bland dem som gaddade ihop sig mot Herren (Jahve) i Korach grupp, utan dog sin egen död och han hade inga söner.
som kan gå framför dem och som kan komma framför dem, och som kan leda dem och som kan föra dem in, så att Herrens (Jahves) församling inte blir som får utan en herde." [Matt. 9:36]
Den första dagen ska vara en helig sammankomst, ni ska inte göra något slags arbete,
Och på den sjunde dagen ska ni ha en helig sammankomst, då ska ni inte göra något arbete.
Och på förstlingsfruktens dag, när ni för fram ett nytt matoffer till Herren (Jahve) på er veckohögtid (Shavuot) ska ni hålla en helig sammankomst, då ska ni inte göra något slags arbete,
Och i den sjunde månaden [Tishri] på den första dagen i månaden, ska ni hålla en helig sammankomst, ni ska inte utföra något slags arbete, det är en dag då ni ska lyssna på ljudet från shofaren. [Ordagrant signaldagen.]
Och på den 10:e dagen i denna sjunde månad [Tishri] ska ni hålla en helig sammankomst, och ni ska rannsaka era själar, ni ska inte utföra något slags arbete,
På den 15:e dagen i den sjunde månaden [Tishri] ska ni hålla en helig sammankomst, ni ska inte utföra något slags arbete, och ni ska hålla en fest till Herren (Jahve) i sju dagar,
På den åttonde dagen ska ni hålla en helig sammankomst, ni ska inte utföra något slags arbete,
När en man svär en ed till Herren (Jahve) och svär en ed att binda sin själ vid ett löfte, ska han inte bryta sitt ord, han ska göra i enlighet med allt som har kommit ut från hans mun.
Men om hennes far inte tillåter henne den dagen han hör henne (svära en ed), ska inga av hennes eder eller löften varmed hon binder sin själ vara giltiga, och Herren (Jahve) ska förlåta henne eftersom hennes far inte tillät henne.
och hennes man hör det och tiger och inte hindrar henne, då ska alla hennes eder vara giltiga, och varje löfte varmed hon binder sin själ, ska gälla för henne.
Men om hennes man annullerar dem den dagen han hör dem, vad som än kommer ut över hennes läppar, om det är en ed eller ett löfte som binder hennes själ, gäller det inte, hennes man har ogiltigförklarat dem, och Herren (Jahve) ska förlåta henne.
Men alla flickor som inte har känt någon man genom att ligga med honom kan ni låta leva och behålla för er själva.
alla ting som kan vara i eld, ska ni luttra i eld och det ska bli rent, men det ska även renas genom att bestänkas med vatten. Och allt som inte tål eld ska ni doppa i vatten.
Och människosjälar, från kvinnorna som inte har känt någon man genom att ligga med honom, 32 000.
och de sade till Mose: "Dina tjänare har räknat stridsmännen som var under vårt ansvar och inte en enda man bland oss saknas.
Sannerligen ska ingen av de män som kom upp från Egypten, från 20 års ålder och uppåt, se det land som jag med ed lovade till Abraham, till Isak och till Jakob, eftersom de inte helhjärtat har följt mig,
Vi ska inte återvända till våra hus, förrän Israels söner har intagit sin arvedel. [Substantivet arvedel (hebr. nachala) kommer från verbet inta (hebr. nachal).]
För vi ska inte ärva med dem på den andra sidan Jordan och längre bort, eftersom vårt arv tillfaller oss på denna sida, öster om Jordan."
Men om ni inte gör så, då har ni syndat inför Herren (Jahve), och ska veta att er synd hittar (kommer ikapp) er.
men om de inte vill gå över med er rustade till strid, då ska de ha sina besittningar i Kanaans land."
Och de vandrade från Alosh och slog läger i Refidim, där fanns inget vatten för folket att dricka.
Men om ni inte driver ut landets invånare framför er, då ska deras kvarleva bli som törnen i era ögon, och som taggar i era sidor, och de ska plåga er i landet som ni bor i. [Det kan vara detta talesätt som Paulus refererar till när han nämner om sin "törntagg", se 2 Kor 12:7.]
Och städerna ska vara en tillflykt för er från hämnden, så att mandråparen inte dör till dess han ställs framför församlingen för att dömas.
Men om han stöter till honom plötsligt,
    utan fiendskap,
eller kastar mot honom något
    utan att ligga i bakhåll,
eller med en sten som en människa kan dö av,
    utan att se honom och kastar den på honom så att han dör,
och han inte var hans fiende och inte heller ville skada honom,
Alla som dödar en själ (person), den mördaren ska dödas inför vittnenas mun, men ett vittne ska inte vittna mot någon själ så att han dör.
Ni ska inte ta någon lösen för en mördares liv, han är skyldig till döden, och ska bli dödad.
Och ni ska inte ta någon lösen för den som lämnat sin fristad för att bo i sitt land igen förrän prästen har dött.
Och ni ska inte orena landet som ni är i, för blod orenar landet, och ingen försoning kan göras för landet för det blod som spillts där, utom genom blodet av den som spillde det.
Och ni ska inte orena landet som ni ärvt, i vars mitt jag bor, för jag (Herren) bor mitt bland Israels söner."
På det sättet ska inget arv bland Israels söner flyttas från stam till stam, för Israels söner ska hålla fast vid varje del av arvet i hans fars stam.
På det sättet ska inget arv flytta från en stam till en annan stam, för Israels söners stammar ska var och en hålla sig till sitt eget arv."

5 Moseboken (412)

Och jag talade till er vid den tiden och sade: "Jag ensam kan inte själv bära er,
Ni ska inte ha anseende till person när ni dömer, ni ska lyssna på den lilla och den stora lika. Ni ska inte vara rädda för någon mans ansikte, för domen är Guds (Elohims), och de fall som är för svåra för er ska ni ta till mig, och jag ska lyssna på dem."
Ändå ville ni inte dra upp utan gjorde uppror mot Herren er Guds (Jahve Elohims) befallning,
Då sade jag till er: "Frukta inte och var inte rädda för dem.
Även mot mig var Herrens (Jahves) vrede för er skull när han sade: 'Även du ska inte komma till platsen.'
Era små som ni sade skulle bli ett byte och era söner som inte känner (har intim kunskap om) gott och ont idag, de ska komma till platsen och till dem ska jag ge den och de ska besitta den.
Men Herren (Jahve) sade till mig: "Säg till dem: 'Gå inte upp och strid, för jag är inte ibland er, annars blir ni slagna av era fiender.' "
Så talade jag till er men ni lyssnade inte utan var upproriska mot Herrens (Jahves) befallningar och var övermodiga och gick upp till bergsbygden.
Och ni återvände och grät inför Herrens (Jahves) ansikte, men Herren (Jahve) lyssnade inte på er röst och gav er inte sitt öra.
Ge er inte in i strid med dem, för jag ska inte ge er av deras land, nej inte ens så mycket som en fotsula kan trampa på, eftersom jag har gett Seir [landet Edom] till egendom åt Esau.
För Herren din Gud (Jahve Elohim) har välsignat dig i allt arbete som dina händer utför, han känner till (är intimt förtrogen med) din vandring i denna stora öken. Dessa 40 år har Herren er Gud (Jahve Elohim) varit med er, ingenting har fattats er (ni har inte saknat något).
Och Herren (Jahve) sade till mig: "Angrip inte Moav och börja inte strida med dem, för jag ska inte ge dig av hans land som besittning eftersom jag har gett Ar [stad i Moav; betecknar här även hela området] till Lots söner som en besittning.
och när ni kommer nära, mitt emot Ammons söner, ansätt dem inte och strid inte med dem, för jag ska inte ge er Ammons söners land som en besittning, eftersom jag har gett det till Lots söner som en besittning.
"Låt mig gå genom ditt land på en bred väg, jag ska varken vika av till höger eller till vänster.
Men Sichon, Chesbons kung, ska inte låta oss gå förbi honom, för Herren din Gud (Jahve Elohim) har förhärdat hans ande och gjort hans hjärta styvnackat för att han ska ge honom i din hand, som det har visat sig idag.
Och vi tog alla hans städer vid den tiden och ödelade varje stad fullständigt, männen och kvinnorna och de små, vi lämnade inte kvar någon (vi lät ingen leva).
Från Aroer som ligger på gränsen till Arnons dal och från staden som är i dalen ända till Gilead, fanns inte en enda stad som var för hög för oss, Herren vår Gud (Jahve Elohim) överlämnade alla framför oss.
Endast Ammons söners land kom ni inte nära, längs hela floden Jabbok och städerna i bergsbygden och överallt som Herren vår Gud (Jahve Elohim) inte tillät (förbjöd) oss.
Och vi tog alla hans städer vid den tiden, det fanns inte en stad som vi inte tog från dem, 60 städer hela Argovs område, Ogs kungarike i Bashan.
För bara Bashans kung Og var kvar av Refaims kvarleva [1 Mos 14:5]. Ja [se, notera – detta är anmärkningsvärt], hans säng var en säng av järn. Finns den inte i Ammons söners Rabba [nuvarande staden Amman i Jordanien, som ett museiföremål]? [Sängens storlek var också spektakulär:] Längden var 9 alnar [4,1 meter] och bredden var 4 alnar [1,8 meter], efter en mans aln. [Järn var ovanligt vid den här tiden under sena bronstiden. Det tillsammans med sängens storlek var anledningen att den uppmärksammas. Måttet en aln härstammar från längden på en mans underarm; avståndet mellan armbågen och långfingret – ca 45 cm.]
Ni ska inte vara rädda (frukta) för dem, för Herren er Gud (Jahve Elohim), han är den som strider för er."
Men Herren (Jahve) var vred på mig för er skull och lyssnade inte på mig och Herren (Jahve) sade till mig: "Det räcker, tala inte mer med mig om denna sak.
Gå du upp till toppen av Pisga och lyft upp dina ögon västerut och norrut och söderut och österut och se med dina egna ögon, för du ska inte gå över denna Jordan.
Ni ska inte lägga något till orden som jag befallt er, inte heller ska ni dra bort något från dem, utan ni ska hålla Herren er Guds (Jahve Elohims) budord (tydliga befallningar) som jag befallt er. [Upp. 22:18-19]
Därför, skydda (vakta, bevara) noga (med stor omsorg ständigt) över era liv (själar). Eftersom ni inte såg någon konkret form (inget förkroppsligande) den dagen då Herren (Jahve) talade till er på Chorev [Sinai berg, se 5 Mos 4:10] ut från mitten av elden,
jag kallar himlarna och jorden att vittna mot er idag, att ni då med hast fullständigt ska förgås från landet som ni går över Jordan för att besätta. Era dagar ska inte bli många och långa där utan ni ska fullständigt förgås,
Där ska ni tjäna gudar gjorda av människors hand, trä och sten som inte ser, inte hör, inte äter, inte luktar.
För Herren din Gud (Jahve Elohim) är en barmhärtig Gud [ordet beskriver den starka kärlek en förälder känner för sitt barn]. Han ska inte överge (släppa taget om) dig eller förgöra dig. Han ska inte glömma förbundet med dina fäder som han med ed svurit [att hålla].
för att en person som oavsiktligt dräpt någon (ordagrant: "den mandråpare som dödat") ska kunna fly dit [4 Mos 35:9–34], och inte har hatat honom dessförinnan, och som har flytt till en av dessa städer för att kunna leva.
Herren (Jahve) skar (slöt) inte detta förbund med våra fäder utan med oss, ja oss alla, vi som lever här idag.
Jag stod mellan Herren (Jahve) och er den gången för att förkunna för er Herrens (Jahves) ord, för ni var rädda på grund av elden och gick inte upp på berget. Han sade:
Du ska inte ha några andra gudar över mitt ansikte (jämte mig).
Du ska inte göra dig några skurna bilder, inte på något sätt några avbilder av det som finns i himlarna eller det som finns på jorden under, eller det som finns i vattnet under jorden.
Du ska inte böja dig för dem eller tjäna dem, för jag Herren din Gud (Jahve Elohim) är en nitälskande Gud (El) [kräver odelad lojalitet], som hemsöker fädernas synder över sönerna och över tredje och fjärde generationen hos dem som hatar mig,
Du ska inte ta (använda) Herren din Guds (Jahve Elohims) namn fåfängt (lättvindigt, obetänksamt), för Herren (Jahve) ska inte hålla den skuldfri som tar (använder) hans namn fåfängt (lättvindigt, obetänksamt).
men den sjunde dagen är en sabbat för Herren din Gud (Jahve Elohim), på den ska du inte göra något slags arbete, varken du själv, din son eller din dotter eller din tjänare eller din tjänarinna, inte din oxe, inte din åsna eller någon av din boskap, inte främlingen inom dina portar, så att din tjänare och din tjänarinna får vila precis som du.
Du ska inte döda (mörda).
Du ska inte begå äktenskapsbrott.
Du ska inte stjäla.
Du ska inte bära falskt vittnesbörd mot din granne.
Du ska inte åtrå din grannes hustru, inte heller ska du ha lust till din grannes hus, hans fält eller hans tjänare eller hans tjänarinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som din granne har."
Dessa ord talade Herren (Jahve) till hela församlingen på berget, ut ur mitten av elden, ur molnet och ur det tjocka mörkret, med en stark röst och det fortsatte inte mer. Och han skrev dem på två tavlor av sten och gav dem till mig.
Ni ska därför hålla (vakta, skydda, bevara) så att ni gör som Herren er Gud (Jahve Elohim) har befallt er, vänd inte åt sidan till höger eller till vänster.
Och det ska vara när Herren din Gud (Jahve Elohim) för dig in i landet som han svurit (lovat) till dina fäder, till Abraham, till Isak och till Jakob att ge dig, stora och goda städer som du inte har byggt (själv),
och hus fyllda av alla goda ting som du inte har fyllt (själv) och uthuggna cisterner som du inte har huggit ut (själv), vingårdar och olivträd som du inte har planterat, att du ska äta och bli mätt.
Du ska inte gå efter andra folks gudar som är runt omkring dig,
Ni ska inte pröva (fresta) Herren er Gud (Jahve Elohim) som ni prövade honom i Massa.
och när Herren din Gud (Jahve Elohim) ska överlämna dem framför er, och ni ska slå dem, då ska ni i grund förgöra dem, ni ska inte skära (ingå) något förbund med dem och inte visa nåd (oförtjänt välvilja) mot dem.
Ni ska inte ingå äktenskap med dem, dina döttrar ska inte ge sig till deras söner och deras döttrar ska inte tas till dina söner,
Det var inte för att ni var större än alla andra folk som Herren fäste sig vid (längtade efter en relation med er) och utvalde er, ni var tvärtom mindre än alla andra folk.

Och som straffar
    dem som hatar honom [avvisar hans förbund] – till deras ansikten (personligt, mot dem direkt),
    
    han dröjer inte [att agera]
    mot dem som hatar honom – till deras ansikten,
ska han straffa.
[Frasen "till dem som hatar honom till deras ansikten" används bara här och utifrån konstruktionen så verkar betydelsen vara att det är att de straffas, inte nästa generation.]
Du ska vara välsignad mer än alla folk. Ingen man eller kvinna ska vara ofruktsam bland er eller bland er boskap.
Och Herren (Jahve) ska ta bort från dig all sjukdom, och han ska inte lägga någon av Egyptens onda sjukdomar som du känner till (har god kunskap om) på dig, utan ska lägga dem (sjukdomarna) på alla dem som hatar dig.
Och du ska sluka alla folk som Herren din Gud (Jahve Elohim) ger till dig, dina ögon ska inte ha medömkan med dem, inte heller ska du tjäna deras gudar, för det blir en snara för dig.
Du ska inte frukta (vara rädd) för dem. Du ska komma ihåg vad Herren din Gud (Jahve Elohim) gjorde mot farao och mot hela Egypten,
Du ska inte frukta (vara rädd) för dem, för Herren din Gud (Jahve Elohim) är i din mitt, en Gud (El) stor och respektingivande.
Och Herren din Gud (Jahve Elohim) ska kasta ut dessa folkslag framför dig lite i taget (hebr. meat meat). Du ska inte sluka [se vers 16] dem snabbt annars kan fältens rovdjur föröka sig över er.
Och han ska ge deras kungar i din hand och du ska låta deras namn försvinna från under himlarna, ingen man ska kunna stå dig emot till dess du har förgjort dem.
De skurna avbilderna av deras gudar ska ni bränna i eld, du ska inte åtrå silvret eller guldet som är på dem och inte ta det åt dig själv, då blir det en snara för dig, för det är en styggelse för Herren din Gud (Jahve Elohim).
Och du ska inte föra in en styggelse i ditt hus och bli förbannad tillsammans med den (styggelsen), du ska innerligt avsky den, för det är ett invigt (avskilt) föremål.
Och du ska komma ihåg alla de vägar som Herren din Gud (Jahve Elohim) har lett dig dessa 40 år i öknen, att han har ödmjukat dig (tvingade dig att böja dig ner) för att pröva dig, för att veta (ha intim förståelse för, kunskap om) vad som är i ditt hjärta, om du vill hålla (vakta, skydda, bevara) hans budord (tydliga befallningar) eller inte.
Och han ödmjukade dig (tvingade dig att böja sig ner) och lät dig lida av hunger och mättade dig med manna [2 Mos 16:31–36] som du inte visste (saknade kunskap om) vad det var, inte heller dina fäder visste (kände till), för att han skulle låta dig veta (få intim kunskap om) att människan inte lever enbart av bröd, utan människan lever av allt som kommer från Herrens (Jahves) mun. [Jesus citerar detta ord när han frestas, se Matt 4:4; Luk 4:4.]
Dina kläder blev inte gamla (slitna) på dig, inte heller fick du svullna fötter dessa 40 år.
Ett land utan fattigdom där du ska äta bröd, du ska inte sakna något i det, ett land vars stenar är järn och ur dess berg ska du bryta (gräva) koppar [som används för att ta fram brons].
som mättade dig med manna i öknen [2 Mos 16:31–36], som dina fäder inte kände till,
att han ödmjukade dig (tvingade dig att böja sig ner) och att han prövade dig, för att göra dig gott till slut,
På samma sätt som länderna som Herren (Jahve) låter förgås framför dig, ska du förgås, eftersom du inte lyssnat till Herren din Guds (Jahve Elohims) röst.
Inte för din rättfärdighet och ditt hjärtas rakhet går du in för att besätta deras land, utan för dessa länders ondska driver Herren din Gud (Jahve Elohim) ut dem framför dig och för att stadfästa ordet som Herren (Jahve) gav med ed (svor, lovade) till Abraham, till Isak och till Jakob.
Vet därför (ha intim kunskap om) att det inte är för din rättfärdighet som Herren din Gud (Jahve Elohim) ger dig detta goda land för att besätta det, för du är ett styvnackat folk.
När jag var borta uppe på berget för att ta emot stentavlorna, förbundets tavlor (förbundet) som Herren (Jahve) skurit med er, då stannade jag på berget i 40 dagar och 40 nätter, jag varken åt bröd eller drack vatten,
Och jag föll ner inför Herren (Jahve) som de första 40 dagarna och 40 nätterna. Jag åt inget bröd och drack inget vatten, på grund av er synd som ni syndat när ni gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon och provocerade (förtörnade) honom.
Och när Herren (Jahve) sände er från Kadesh-Barnea och sade: "Gå upp och besätt landet som jag har gett er" då var ni upproriska mot Herren er Guds (Jahve Elohims) befallning och trodde honom inte och lyssnade inte till hans röst.
Eftersom Levi inte har någon del eller arv med sin bröder är Herren (Jahve) hans arv som (i enlighet med vad) Herren din Gud (Jahve Elohim) har talat till honom.
Nu står jag på berget som den första gången, 40 dagar och 40 nätter, och Herren (Jahve) lyssnade till mig även den gången så att Herren (Jahve) inte utrotar er.
Omskär därför ert hjärtas förhud och var inte längre styvnackade.
För Herren (Jahve) din Gud (Elohim) han är Gudarnas Gud och Herrarnas Herre, den Store Guden, den Mäktige och den Vördnadsbjudande, som inte har anseende till person och inte tar mutor.
Och vet (var intimt förtrogen med) idag [kom ihåg detta], för jag har inte talat till era söner som inte har känt till och inte har sett Herren er Guds (Jahve Elohims) tuktan, hans storhet, hans mäktiga hand och hans utsträckta arm,
Landet som du går för att besätta är inte Egyptens land, från vilket du kom, där du sådde din säd och vattnade den med dina fötter som en örtträdgård,
och Herrens (Jahves) vrede upptänds mot dig, och han stänger himlarna [1 Kung 17:1] så att det inte regnar och marken inte bär sin frukt, och ni snabbt förgås från det goda land som Herren (Jahve) ger dig.
Där ska ingen man kunna stå emot dig för Herren din Gud (Jahve Elohim) ska lägga fruktan för dig och skräck för dig över alla de länder ni ska trampa på, som han har sagt till er.
och förbannelsen om ni inte lyssnar
    till Herren er Guds (Jahve Elohims) budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot, plural)
    utan vänder av från vägen som jag har befallt er idag och går efter andra gudar som ni inte känner.
Är de inte på andra sidan Jordan, efter vägen mot solnedgången i kananéernas land som bor i Arava mittemot Gilgal bredvid Mores terebinter [1 Mos 12:6]?
Så ska ni inte göra till Herren er Gud (Jahve Elohim). [Ni ska inte tillbe Herren på samma sätt och på samma platser där man offrat och tillbett avgudar.]
Ni ska inte göra efter allt det som vi gör här idag, varje man gör det som verkar bäst i hans egna ögon,
för ni har ännu inte kommit till vilan (trösten) och till ert arv som Herren er Gud (Jahve Elohim) har gett er.
Du ska bara låta bli att äta blod, du ska hälla ut blodet på marken som vatten.
Inom dina portar ska du inte äta tiondet av din säd eller av ditt vin eller av din olja, eller förstlingen från din hjord eller från din flock och inget löfte som du har lovat, inte dina frivilliga gåvor och inte din hands offer,
Var bara stark (fast, säker, tapper) i att inte äta blodet, för blodet är livet och du ska inte äta livet med köttet.
Du ska inte äta det utan du ska hälla ut det som vatten på marken.
Du ska inte äta det för att det ska gå väl för dig och för dina söner efter dig, när du gör det som är rätt i Herrens (Jahves) ögon.
Du ska inte göra så mot Herren din Gud (Jahve Elohim), för varje styggelse för Herren (Jahve) som han hatar har de gjort för sina gudar, även deras söner och deras döttrar har de bränt i eld till sina gudar.
Alla dessa ord som jag befaller er ska ni hålla (vakta, skydda, bevara) för att göra (leva och agera efter) dem. Ni ska inte lägga något till dem och inte ta bort något från dem. [5 Mos 4:2; Upp 22:19]
och tecknet eller undret sker som han har talat till er om och sagt: "Låt oss följa andra gudar som du inte känner och tjäna dem",
då ska du inte lyssna till orden från den profeten eller på den som drömmer drömmar, för Herren din Gud (Jahve Elohim) sätter dig på prov för att veta om du älskar Herren din Gud (Jahve Elohim) med hela ditt hjärta och med hela din själ.
Om din bror, din mors son eller din son eller din dotter eller hustrun i din famn eller din vän som är som din egen själ (en själsfrände) förleder dig i hemlighet och säger: "Låt oss gå och tjäna andra gudar" som du inte känner, varken du eller dina fäder,
ska du inte samtycka med honom, inte heller lyssna på honom, inte heller ska dina ögon tycka synd om honom, du ska inte skona och du ska inte gömma (skydda) honom,
Och hela Israel ska höra och frukta och ska inte mer göra sådan ondska som denna i sin mitt.
"Några människor har gått ut från din mitt och har dragit med sig invånarna i deras stad och sagt: "Låt oss gå och tjäna andra gudar som vi inte har känt",
Och du ska samla allt tillspillogivet därifrån på dess öppna plats (stadens torg) och ska bränna det med staden i eld, allt det tillspillogivna till Herren din Gud (Jahve Elohim), och den ska bli en stenhög för alltid, den ska inte byggas upp igen.
Och inget av det avskilda ska finnas (vara fastklistrat) vid din hand för att Herren (Jahve) ska vända bort sin vredes häftighet och ge dig nåd (oändlig barmhärtighet – hebr. rachamim) och ha nåd (evigt förbarmande – hebr. rachamim) med dig och föröka dig som han har lovat (sjufallt svurit en ed till – hebr. shaba) dina fäder,
Ni är Herren er Guds (Jahve Elohims) söner, ni ska inte klippa er själva eller göra någon skallighet mellan era ögon för de döda, [I kulturerna runtomkring var det vanligt att man klippte av eller rakade sitt hår helt eller delvis för de döda.]
Du ska inte äta något avskyvärt.
Men dessa får ni inte äta av dem som idisslar och av dem som har kluvna klövar:
    kamelen,
    haren (hebr. arnevet) och
    klippdassaren [klipphyraxen – typ av grävling],
för även om de idisslar har de inte klövar. De är orena för er.
Och svinet eftersom det har delade klövar men inte idisslar, det är orent för er, av deras kött ska ni inte äta och deras kadaver ska ni inte vidröra. [I beskrivningen i 3 Mos 11:4–7 definieras mer vad idissla innebär, vilket också inkluderar harens ätande av sin egen avföring (vilket är en form av idissling) och även klippdassaren som har tre olika magar och använder syror för att bryta ner födan.]
Och vad det än är som inte har fenor och fjäll ska ni inte äta, det är orent för er.

Men dessa är de som ni inte ska äta:
örnen
och lammgamen
och fiskgjusen
Och alla bevingade svärmande varelser är orena för er, dem ska ni inte äta.
Ni ska inte äta av något som är självdött, det kan du ge till främlingen som är inom dina portar så att han kan äta det eller du kan sälja det till en främling, för du är ett heligt folk för Herren din Gud (Jahve Elohim). Du ska inte koka kalven i dess moders mjölk. [Detta bud har gett upphov till dagens kosherregler, men handlar om kananeiska ockulta fertilitets riter, se 2 Mos 23:19.]
Och om vägen är för lång för dig så att du inte kan bära det, eftersom platsen ligger för långt bort från dig, som Herren din Gud (Jahve Elohim) ska välja för att sätta sitt namn där, när Herren din Gud (Jahve Elohim) välsignar dig,
Och leviten som är inom dina portar ska du inte överge, för han har ingen del och inget arv med dig.
Och detta är vad du ska efterskänka. Varje långivare som har lånat ut till sin granne, han ska inte kräva det av sin granne och av sin bror, eftersom Herrens (Jahves) eftergift (skuldbefrielse – hebr. shmita) har ropats ut (förkunnats, proklamerats).
För där ska inte längre finnas några behövande bland er, för Herren (Jahve) ska rikligt välsigna (ordagrant välsigna, välsigna) dig i landet som Herren din Gud (Jahve Elohim) ger dig som ett arv att besätta,
För Herren din Gud (Jahve Elohim) ska välsigna dig som han har lovat dig och du ska ge lån till många länder, men du ska inte låna (av någon), och du ska råda över många länder, men de ska inte råda över dig.
Om det finns någon fattig inom dina portar (i dina städer) i det land som Herren din Gud ger dig, får du inte förhärda ditt hjärta och tillsluta din hand (vara okänslig) för din fattige broder.
Var på din vakt (skydda och bevara dig själv – hebr. shamar) så att inte den onda tanken kommer i ditt hjärta: "Det är nu nära det sjunde året då alla skulder avskrivs (efterskänks)." Om ditt öga är ont (ditt hjärtas inställning är fel) mot din fattige broder och du inte lånar honom någonting, då kan han ropa till Herren mot dig, och synd kommer att vila på dig (du är skyldig). [Inom den judiska läran anses budet att låna ut pengar vara större än att ge gåvor till välgörenhet. Anledningen är att ett lån bevarar värdigheten hos den som tar lånet. Förutom pengarna så visar också långivaren att han har en tro på att låntagarens situation kommer att förändras till det bättre och han blir självförsörjande. Rabbiner lär också att lånen ska ges i vittnens närvaro eller skriftligt, annars kan det bli en nästan orättvis frestelse att fördröja betalningen. Se även 2 Mos 22:25; 3 Mos 25:35–37; Ps 37:21; Matt 5:42.]
Du ska frikostigt (villigt) ge till honom och ditt hjärta ska inte vara sorgset (ont, motvilligt) [ett lån så nära friåret, var detsamma som att ge bort pengarna], för på grund av en sådan sak ska Herren din Gud välsigna allt ditt arbete (det du gör, din inkomst) och allt du företar dig (lägger din hand vid).
Det kommer aldrig att saknas fattiga i landet [se Mark 14:7]. Därför befaller jag dig att villigt öppna handen för din broder som är fattig och lider nöd i ditt land.
Och när du låter honom gå fri från dig ska du inte låta honom gå tomhänt.
Och det ska ske om han säger till dig: "Jag ska inte gå härifrån", eftersom han älskar dig och ditt hus för att han har behandlats väl av dig,
Det ska inte kännas tungt för dig när du låter honom gå fri och lämnar dig, för två (dubbla) löner har han arbetat åt dig i sex år, och Herren din Gud (Jahve Elohim) ska välsigna dig i allt du gör.
Allt förstfött av hankön som föds i din hjord och i din flock ska du helga till Herren din Gud (Jahve Elohim). Du ska inte göra något arbete med förstlingen av dina oxar eller klippa förstlingen i din flock.
Och om det har någon defekt, lamhet eller blindhet eller någon annan slags defekt, ska du inte offra det till Herren din Gud (Jahve Elohim).
Du ska endast avstå från att äta dess blod, det ska du utgjuta på marken som vatten.
Du ska inte äta något syrat (jäst) bröd med det, sju dagar ska du äta osyrat bröd med det, lidandets bröd, för med hast kom du ut från Egyptens land, för att du ska komma ihåg dagen då du kom ut från Egypten hela ditt liv.
Och inget syrat ska ses hos dig innanför alla dina gränser i sju dagar, inte heller ska något av köttet som du offrade den första kvällen vara kvar hela natten till morgonen.
Du ska inte offra påskoffret innanför någon av dina murar som Herren din Gud (Jahve Elohim) ger dig [Jesus offrades som påskoffer utanför stadsmuren i Jerusalem, se Heb 13:12],
Sex dagar ska du äta osyrat bröd och på den sjunde dagen ska det vara en högtidsförsamling till Herren din Gud (Jahve Elohim). Då ska du inte göra något arbete.
Tre gånger varje år ska alla dina män komma inför Herren din Guds (Jahve Elohims) ansikte på platsen som han ska välja [Jerusalem].
    På det Osyrade brödets högtid
    och på veckohögtiden (Shavout)
    och på lövhyddofesten (Sukkot).
Och de ska inte komma inför Herrens (Jahves) ansikte tomhänta.

Du ska inte förvränga (ändra, anpassa, göra krokig) rätten (det rättfärdiga domslutet, beslutet).
Du ska inte ha anseende till person (ordagrant ansikten).
Du ska inte heller ta emot mutor (gåvor),
    för en muta förblindar ögat på den vise (kloke) och perverterar den rättfärdiges ord.
[Förräderi är det högsta brottet som kan begås, i en teokrati är det avguderi. Det är domarnas viktigaste ansvar att förhindra detta.] Du ska inte plantera åt dig (resa upp) en asera av något slags träd [2 Mos 34:13; 5 Mos 7:5] vid sidan om Herren (Jahve) din Guds (Elohims) altare, som du ska göra åt dig.
Du ska inte heller sätta upp en obelisk åt dig, som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) hatar.
Du ska inte offra till Herren (Jahve) din Gud (Elohim) en oxe eller ett får som har något lyte och inget annat (ordagrant allt eller alla) ont föremål, för det är en styggelse mot Herren (Jahve) din Gud (Elohim). [3 Mos 22:17–25]
och har gått och tjänat andra gudar och tillbett dem eller solen eller månen eller någon annan av himlarnas härar, som jag har befallt er att låta bli [5 Mos 4:19],
Utifrån (ordagrant över munnen) på två vittnen eller tre vittnen, ska den som ska dö dödas. Utifrån (ordagrant över munnen) ett vittne ska han inte dödas. [4 Mos 35:30]
I enlighet med undervisningen (hebr. torah) som de lär ut till dig och i enlighet med domslutet som de avkunnar för dig, ska du göra. Du ska inte vika av från domen som de förklarar för dig, varken åt höger eller åt vänster.
Hela (allt) folket ska höra och frukta och inte vidare vara arroganta (stolta).
då ska du verkligen se till (vara noga med) att du sätter en kung över dig som Herren din Gud (Jahve Elohim) utväljer.
En av dina egna bröder ska du göra till kung över dig. Du får inte sätta en främling över dig, en som inte är din broder. [Detta pekar profetiskt på Jesus, Messias, som ska vara en kung efter Davids ätt, se Matt 1:6; Luk 3:31. Han är därmed en broder.]
Dock (detta gäller), han ska inte samla hästar i mängd åt sig [Jes 2:7–9], inte heller få folket att återvända till Egypten för att skaffa många hästar [1 Kung 10:26]. Som Herren (Jahve) med betoning har sagt till er: "Ni ska aldrig mer gå tillbaka denna väg."
Inte heller ska han ta sig många hustrur, för att hans hjärta inte ska vända sig bort [avfalla genom att tappa fokus på Herren]. [Här är Salomo ett tragiskt exempel, se 1 Kung 11:1–13]. Inte heller ska han samla stora mängder silver och guld till sig själv [1 Kung 10:14–25]. [Det är inte hästarna, silvret eller guldet i sig som är problemet, utan myckenheten av dessa rikedomar och risken att då förtrösta mer på dessa än Gud, se Matt 6:33.]
Prästerna, leviterna – alla av Levi stam, ska inte ha någon arvedel med Israel. De ska äta av Herrens (Jahves) eldsoffer och hans arvedel.
De ska inte ha något arv bland sina bröder [4 Mos 26:62; Jos 13:14; 14:4–5; 21]. Herren (Jahve) är deras arvedel, så som han har talat till dem [5 Mos 10:9; 2 Mos 32:25–29; Jos 18:7].
När du kommer in i det land som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger dig, ska du inte lära dig att göra efter dessa länders styggelser.
Man ska hos dig inte finna någon som låter sin son eller dotter gå genom eld [5 Mos 12:30–31], någon som använder spådom [2 Mos 7:11; Hes 21:21], en siare eller en trollkarl eller en magiker.
Dessa länder, som du ska besätta (inta), lyssnar till siare och till spåmän. Men Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har inte tillåtit dig att göra sådant.
Det var om detta du [Israels folk] bad Herren, din Gud, när ni var församlade vid [berget] Horeb [5 Mos 1:6]. Du sade: "Jag vill inte höra Herrens, min Guds, röst igen, och denna väldiga eld vill jag inte mera se, för då kommer jag att dö."
Och det skall ske att vemhelst som inte lyssnar till mina ord som han ska tala i mitt namn, av honom ska jag utkräva det.
Men den profet som talar ett förmätet ord i mitt namn, som jag inte har befallt honom att tala eller som talar i namnet av andra gudar, den profeten ska dö."
Och om du säger i ditt hjärta: "Hur ska jag veta om det är ett ord som Herren (Jahve) inte har talat"?
När en profet talar i Herrens (Jahves) namn, om det inte sker och går i uppfyllelse, är det något som Herren (Jahve) inte har talat. Profeten har talat förmätet, du ska inte vara rädd för honom.
Detta gäller en mandråpare som ska fly dit och leva [2 Mos 21:13–14; 4 Mos 35:6–34; Jos 20]. Vemhelst som råkar döda sin granne utan uppsåt (av misstag, olyckshändelse) och inte hatade honom dessförinnan,
För att inte blodshämnaren (ordagrant: återlösaren av blod – hebr. gaal ha-adam) ska jaga dråparen med vrede i sitt hjärta (när hans känslor svallar över) och övermanna honom, eftersom vägen är lång [till den närmsta fristaden], och ge honom ett dödligt slag [i stundens hetta ta lagen i egna händer], när han inte förtjänar att dö eftersom det inte fanns något hat till honom [osämja mellan dråparen och offret innan olyckan].
så att oskyldigt blod inte spills mitt i ditt land, som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger dig som arvedel, och blodet kommer över dig.
Dina ögon ska inte beklaga honom [ingen nåd ska visas mot den skyldige mördaren, anledningen är att människan är Guds avbild, se 1 Mos 1:27; 9:6], istället ska du rena Israel från skulden för oskyldigt blod för att det ska gå väl för dig.
Du ska inte flytta på din grannes råmärke som har funnits där sen gamla (urminnes) tider i ditt arv [5 Mos 27:17; Job 24:2–4; Ords 23:10–11; Hos 5:10]. Det markerar vad du ska ärva i landet som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har gett dig för att inta (besätta).
Ett vittne ska inte stå upp mot en man för någon missgärning eller för någon synd, oavsett i vad han har syndat. Över munnen på två vittnen eller över munnen på tre vittnen ska ett ärende bevisas (vara giltigt).
De som är kvar ska höra och frukta och ska inte vidare göra sådana onda ting i din mitt. [De ska ta varning av händelsen].
Ditt öga ska inte beklaga, liv för liv (själ för själ), öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot. [2 Mos 21:24–25; 3 Mos 24:17–20]
När du drar ut för att strida mot dina fiender, och du ser hästar och vagnar och människor som är fler än du själv, ska du inte vara rädd för dem. För Herren (Jahve) din Gud (Elohim), som förde dig upp ur Egyptens land, är med dig.
Och generalerna ska tala och säga till folket:
[Undantag från krigstjänst:]
"Vilken man finns bland er som har byggt ett nytt hus,
    och inte invigt det?
Låt honom vända om och gå tillbaka till sitt hus,
    annars kanske han dör i striden och en annan man inviger det.
Och vilken man finns bland er som har planterat en vingård,
    men inte ätit dess frukt?
Låt honom vända om och gå tillbaka till sitt hus,
    annars kanske han dör i striden och en annan man äter dess frukt.
Och vilken man finns bland er som har trolovat sig med en kvinna,
    men inte tagit henne till hustru?
Låt honom vända om och gå tillbaka till sitt hus,
    annars kanske han dör i striden och en annan man tar henne." [En liknande lag finns i 5 Mos 24:5 som friställer en nygift man under ett år för hans frus skull.] [Rabbiner lär utifrån denna ordning att en man ska först ordna en bostad och ha ett arbete (plantera en vingård) innan han gifter sig.]
Och generalerna ska vidare tala till folket och säga: "Vilken man finns hos er som är ängslig och räddhågad?
Låt honom vända om och gå tillbaka till sitt hus,
    annars kan hans bröders hjärtan smälta (börja bli räddhågsna) som hans hjärta."
Om de inte vill ingå fred med dig utan vill strida mot dig, då ska du belägra dem.
Så ska du göra mot alla städer som är långt bort från dig, som inte tillhör detta lands städer.
Dessa städers befolkning som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger dig som ett arv, där ska du inte låta något som andas få leva [du ska döda allt levande både människor och boskap].
så att de inte lär dig att följa alla deras styggelser som de har gjort med sina gudar (elohim), så att du syndar mot Herren (Jahve) din Gud (Elohim).
När du belägrar en stad en längre tid, då du strider mot den för att inta den, ska du inte fördärva dess träd genom att slunga en yxa mot dem, för du ska äta av dem [trädens frukt] och du ska inte hugga ner dem, för fältets träd är väl inte en människa så att du behöver belägra det?
Bara de träd som du vet är träd som man inte använder till mat, de kan du fördärva och hugga ner så att du kan bygga belägringsvallar mot staden som du strider med till dess att den faller.
Om någon hittas död i landet, som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har gett dig för att besitta (inta), liggandes på fältet och det är okänt hur han har blivit slagen.
Och det ska ske att den stad som är närmast mannen som dödats, de äldste i den staden ska ta en kviga från sin hjord som inte har använts till arbete och som inte har gått i något ok.
De äldste i den staden ska föra ner kvigan till en djup dal, som varken plöjs eller besås och där i dalen ska de bryta nacken av kvigan.
Och de ska tala och säga:
    "Våra händer har inte spillt detta blod, inte heller har våra ögon sett det.
Och det ska ske att om du inte finner tillfredsställelse i henne, då ska du låta henne gå vart hon vill, men du får inte sälja henne för pengar. Du ska inte behandla henne som en slav, för att inte förnedra henne.
då ska det vara så att när den dagen kommer då hans söner ska ärva vad han haft, då får han inte göra den älskade hustruns son till förstfödd framför den hatade hustruns son, som är den förstfödde.
Om en man har en uppstudsig och rebellisk son som inte vill lyssna på sin fars röst och på sin mors röst [båda föräldrarnas röster], och som inte vill lyssna på dem, trots att de tuktar (fostrar, tyglar; är stränga mot) honom,
då ska hans kropp inte lämnas kvar i trädet över natten, utan du ska begrava honom samma dag [Jesu kropp togs ner från korset i enlighet med detta bud]. För den som är hängd är en förbannelse (något lätt, en bagatell – hebr. klala) för Gud (Elohim). [Gal 3:13] Du ska inte förorena ditt land som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har gett till dig som ett arv.[Trots att klala är det mildaste ordet för förbannelse som finns i bibelhebreiskan och handlar om att vara missunnsam, se ner på någon, vanära eller ta lätt på det hela som en bagatell, så betraktar Gud detta ändå som en stor synd som fördärvar landet med orenhet.]
Om du ser att din broders oxe eller får är på villovägar, ignorera det inte [göm dig inte och låtsas att du inte ser], du ska vara angelägen om (se till) att föra tillbaks dem till din broder [2 Mos 23:4–5].
Om din broder inte är en nära släkting och du inte känner honom, ska du föra dem till ditt hus och de ska vara där till dess din broder kommer och frågar efter dem, då ska du ge tillbaks dem till honom.
Så ska du göra med hans åsna, och så ska du göra med hans mantel, och så ska du göra med alla din broders förlorade tillhörigheter, som han har tappat bort och som du har återfunnit, ignorera det inte (du får inte gömma dig själv).
Om du ser din broders åsna eller oxe falla på vägen, ignorera det inte [göm dig inte och låtsas att du inte ser], du ska vara angelägen om (se till) att hjälpa honom resa upp det igen.

En kvinna ska inte bära manskläder, inte heller ska en man bära kvinnokläder, för den som gör detta är en styggelse för Herren (Jahve) din Gud (Elohim).

Om ett fågelbo råkar komma i din väg, i något träd eller på marken, med ungar eller ägg, och fågelmamman sitter på ungarna eller på äggen (har ungarna under sina vingar eller ruvar på äggen) ska du inte ta fågelmamman med ungarna.

När du bygger ett nytt hus ska du göra ett räcke för ditt tak, så att du inte drar blod över ditt hus om någon faller ner därifrån. [Husen som byggdes hade platta tak som användes för vila, arbete och bön, se t.ex. Dan 6:10; Apg 10:9; Matt 24:7. Det var vanligt att man vistades på taket och därför viktigt att göra vad man kan för att förebygga olyckor. Rent strukturellt så finns en röd tråd på temat liv/död från dråp (5 Mos 19:1-21:23), ovillighet att rädda liv (5 Mos 22:1-4) och nu oaktsamhet som leder till död här i vers 4–8. Allt sammanfattas i budet "Du ska inte mörda", se 2 Mos 20:13; 5 Mos 5:17.]
Du ska inte beså din vingård med två sorters frön, då förlorar du fröets fyllighet, som du har sått, tillsammans med tillväxten i vingården.
Du ska inte plöja med en oxe och en åsna tillsammans. [Om två djur drar plogen gemensamt ska det vara antingen två oxar eller två åsnor, inte en av varje.]
Du ska inte bära blandat tyg, ull och linne tillsammans. [När man gör tyg ska det vara rent ylletyg eller rent linnetyg.]
och anklagar henne för att vara en lättsinnig kvinna och kallar henne för elaka saker och säger: "Jag tog denna kvinna och när jag gick in till henne fann jag inte hennes tecken på jungfrulighet",
och han anklagar henne för att vara en lättsinnig kvinna och säger: 'Jag fann inte i din dotter hennes tecken på jungfrulighet', men detta är tecknen på min dotters jungfrulighet" och de ska sprida ut plaggen framför de äldste i staden.
De ska bötfälla honom med 100 shekel silver och ge dem till ungmöns far eftersom han har kallat en jungfru i Israel för elaka saker, och hon ska vara hans hustru och han får inte förskjuta henne i hela sitt liv (ordagrant alla dagar).
Men om det är sant att man inte finner ungmöns tecken på jungfrulighet,
då ska båda föras ut till stadens port och ni ska stena dem med stenar så att de dör. Ungmön därför att hon inte ropade när hon var i staden och mannen eftersom han har förödmjukat sin nästas hustru. Så ska du ta bort ondskan från din mitt.
Mot ungmön ska du inte göra något, för det finns ingenting i ungmön som är värt döden. Utan som när en man reser sig mot sin granne och slår ihjäl honom, så är det också i detta fall,
Om en man finner en ungmö som är en jungfru som inte är trolovad och övermannar henne och ligger med henne, och man finner dem,
då ska mannen som låg med henne ge ungmöns far 50 shekel silver och hon ska vara hans hustru, eftersom han har förödmjukat henne. Han får inte förskjuta henne i hela sitt liv (ordagrant alla dagar). [2 Mos 22:16–17]
En man ska inte ta sin fars [tidigare] hustru och ska inte avtäcka sin fars nakenhet. [3 Mos 18:7–8; 20:11]
[Här används hebr. qahal JHVH översatt "Guds församling". I den grekiska översättningen Septuaginta används gr. ekklesia (församling). Guds församling här syftar på de som samlas för högtider, gudstjänster och undervisning.] Den som är krossad eller lemlästad i sina privata delar (genitalier) får inte komma in i Guds (Jahves) församling. [Den etiopiske finansmannen som Filippus möter var en kastrerad hoveunuck och fick bara beträda den yttre förgården, se Apg 8:26–40.]
Ingen som är född i förbjudna relationer (utanför äktenskapet) [ordet används bara här och i Sak 9:6 om ett blandfolk som levde i Ashdod] får komma in i Herrens (Jahves) församling. Ända till den tionde generationen ska ingen av hans efterkommande komma in i Herrens (Jahves) församling.
En ammonit eller moabit får inte komma in i Guds (Jahves) församling. Ända till den tionde generationen ska ingen av dem komma in i Herrens (Jahves) församling för evigt,
eftersom de inte mötte dig med bröd och med vatten på vägen när du kom från Egypten, och eftersom de hyrde Bileam, Beors son från Petor i Aram-Naharaim, emot dig för att förbanna dig. [4 Mos 22–24]
Likväl lyssnade inte Herren (Jahve) din Gud (Elohim) till Bileam, utan Herren (Jahve) din Gud (Elohim) vände förbannelsen till en välsignelse för dig, eftersom Herren (Jahve) din Gud (Elohim) älskar dig.
Du ska inte söka deras frid (shalom) och inte heller deras välfärd i alla dina dagar för evigt. [Det är inte din sak att välsigna dem eller söka någon form av gemenskap med dem. Men du ska inte heller söka deras ofärd, utan bara låta dem vara.]
Du ska inte hata en edomit, för han är din bror (ättlingar till Esau, bror till Jakob/Israel). Du ska inte hata en egyptier eftersom du var en främling i hans land. [På Josefs tid överlevde Guds folk en hungersnöd genom att flytta till Egypten, se 1 Mos 41–42.]
Om det finns någon man hos dig som inte är (rituellt) ren av anledningar som råkat drabba honom under natten [3 Mos 15:16], då ska han gå ut utanför lägret, han ska inte komma in i lägret.
För Herren (Jahve) din Gud (Elohim) vandrar mitt i ditt läger för att befria dig och ge dig dina fiender framför dig. Därför ska ditt läger vara heligt, så att han inte ser något opassande hos dig och vänder sig bort från dig.
Du ska inte lämna ut en slav till hans herre som har flytt från sin herre till dig.
Han ska bo med dig, i din mitt, på en plats som han ska välja inom dina portar [i dina befästa städer], där det passar honom bäst. Du ska inte behandla honom illa.
Det ska inte finnas någon tempelprostituerad (hebr. qadesah) bland Israels döttrar, inte heller någon tempelprostituerad (hebr. qades) bland Israels söner.
Du ska inte föra in skökolön eller betalningen för en hund [en manligt prostituerad] i Herren (Jahve) din Guds (Elohims) hus på grund av någon ed, för båda dessa är en styggelse för Herren (Jahve) din Gud (Elohim).
Du ska inte låna ut med ränta till din bror, inte ränta på pengar, inte ränta på mat, inte ränta på någonting som man kan låna ut med ränta.
Från en främling kan du ta ränta, men av din broder ska du inte ta någon ränta, för att Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ska kunna välsigna dig i allt du använder dina händer till i landet som du går för att inta.
När du ska avlägga en ed inför Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ska du inte vara sen att infria den, för Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ska begära den av dig, annars blir det en synd i dig.
Men om du avstår från att avlägga en ed blir det ingen synd i dig.
När du kommer till din grannes vingård får du äta så mycket du vill, men du får inte lägga något i din korg. [Detta påminner om den svenska allemansrätten.]
När du kommer till din grannes sädesfält får du plocka ax med din hand, men du får inte använda en skära på din grannes sädesfält. [Detta bud hänvisade Jesus till när lärjungarna plockade ax på sabbaten, se Mark 2:24.]
När en man tar en hustru och äktar henne, och det sedan händer att hon inte finner nåd (oförtjänt kärlek) i hans ögon, eftersom han har funnit något oanständigt hos henne och skriver ett skilsmässobrev till henne och ger i hennes hand och skickar ut henne ur hans hus,
då ska hennes tidigare man som sände iväg henne inte ta henne till hustru igen efter att hon blivit orenad. Det är en styggelse inför Herren (Jahve) och du ska inte förorsaka att landet syndar, som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger dig som arv. [Matt 5:31–32; 19:3–9]
När en man tar sig en ny hustru ska han inte dra ut med armén, inte heller ska han vara upptagen med något slags yrkesutövande. Han ska vara fri för sitt hus (hushåll) under ett år och ska ägna sig åt sin hustru som han har tagit. [5 Mos 20:7]
Ingen man ska ta kvarnen eller den övre kvarnstenen som pant, då tar han en mans liv som pant.
När du lånar till din granne, vilken sorts lån som helst, ska du inte gå in i hans hus för att ta en pant.
Om det är en fattig man ska du inte sova med hans pant,
Du ska inte förtrycka en inhyrd tjänare som är fattig och behövande, oavsett om han är en av dina bröder eller en främling som är i ditt land inom dina portar.
Samma dag ska du ge honom hans lön, solen ska inte gå ner över det, för han är fattig och sätter sitt hjärta över det (hans förtröstan och hopp står till den lön han kan få) för att han inte ska ropa mot dig till Herren (Jahve) och det blir synd i ditt liv.
En far ska inte dödas för sitt barns skull, inte heller ska ett barn dödas för sin fars skull. Var och en ska dödas för sina egna synder [Jer 31:29–30; Hes 18:1–4].
Du ska inte förvanska rätten för främlingen eller den faderlöse, och inte ta en änkas kläder som säkerhet för ett lån [se vers 10–13].
När du skördar din åker och glömmer kvar en kärve på åkern, ska du inte gå tillbaka för att hämta den. Den ska tillhöra främlingen (invandraren), den faderlöse och änkan. Då ska Herren, din Gud, välsigna dig i allt du företar dig (alla dina händers verk). [Rut 2]
När du slår ner dina oliver, ska du inte sedan söka igenom grenarna. Det som finns kvar ska tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan.
När du plockar druvorna i din vingård, ska du inte göra någon efterskörd. Det som finns kvar ska tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan.
Fyrtio slag kan han ge honom, inte fler, annars om du ger fler och slår honom med många slag, blir din broder vanhedrad inför dina ögon.
Du ska inte sätta munkorg på oxen när han tröskar din säd. [Oxen ska få äta av säden om han vill, citeras av Paulus i 1 Kor 9:9.]
Om bröder bor tillsammans och en av dem dör och inte har några barn. Då ska hustrun till den döde inte bli bortgift med någon som inte är av hans släkt. Hennes mans bror ska gå in till henne och ta henne som hustru och fullfölja sitt ansvar som makens bror för henne. [Detta kallas leviratäktenskap och är vad Boas gör för Rut och Noomi i Ruts bok, se även 1 Mos 38 med Juda och Tamar.]
Och det ska ske att den förstfödda som hon föder ska ta namnet från hans bror som dog, så att hans namn inte blir utrotat från Israel.
Om mannen inte vill ta sin brors hustru, då ska broderns hustru gå upp till de äldste i stadens port och säga: "Min mans bror vägrar att resa upp sin brors namn i Israel, han vill inte fullfölja sitt ansvar som bror till min make för mig".
Då ska stadens äldste kalla på honom och tala med honom. Om han håller fast och säger: "Jag vill inte ta henne",
då ska hans brors hustru gå fram till honom, inför ögonen på de äldste, och ta av skon från hans fot och spotta honom i ansiktet och hon ska svara honom och säga: "Så gör man mot den man som inte bygger upp sin broders hus".
då ska hennes hand huggas av. Dina ögon ska inte ha något medlidande.
I din väska ska du inte ha olika vikter, en stor och en liten. [Ordagrant: "sten och sten".]
I ditt hus ska du inte ha olika efa-mått, ett stort och ett litet. [Ordagrant: "efa och efa"; en efa var ett volymmått på 22-36 liter.]
hur han mötte dig på vägen och slog dig bakifrån, hur han gjorde alla svaga och kraftlösa i slutet på ditt tåg när ni var utmattade, och han fruktade (vördade) inte Gud (Elohim).
Därför ska det vara så: När Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har gett dig ro från alla dina fiender runtomkring i det land som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger dig som ett arv för att besitta (inta) det, då ska du fullständigt utradera minnet av Amalek från under himlarna. Glöm inte detta! [Saul glömde, se 1 Sam 15, men amalekiterna (även kallade agagiterna) mötte sitt öde i slutet på Esters bok, se Est 3:1; 9:10.]
då ska du säga inför Herren (Jahve) din Gud (Elohim):
    "Jag har lagt undan det heliga och tagit ut det ur mitt hus och gett det till leviten och till främlingen, till de faderlösa och till änkan enligt alla dina budord (klara tydliga befallningar) som du har befallt mig, jag har inte överträtt något av dina budord, inte heller har jag glömt dem.
Jag har inte ätit av det i min sorg, jag har heller inte lagt undan något av det som är (rituellt) orent och inte givit av det för någon död. Jag har lyssnat till Herren (Jahve) min Guds (Elohims) röst och jag har gjort enligt allt som du har befallt mig.
Och där ska du bygga ett altare till Herren (Jahve) din Gud (Elohim), ett altare av stenar. Du ska inte lyfta något järnverktyg över dem (inte bearbeta stenarna med järn).
"Förbannad är den man som inte bekräftar orden i denna undervisning
    genom att göra (hålla, efterleva) dem."
    Och hela folket ska säga: "Amen" (det är sant, låt det ske så).
Herren (Jahve) ska öppna för dig hans goda skattkammare – himlarna, till att ge dig landets regn i sin tid (rätt årstid) och till att välsigna alla dina händers verk (arbete), och du ska låna ut till många länder, men du (själv) ska inte låna av någon.
Och Herren (Jahve) ska göra dig till huvud och inte till svans, och du ska vara över och inte under, om du lyssnar till Herrens (Jahves) din Guds (Elohims) budord (klara tydliga befallningar), som jag befaller dig idag så att du håller (vaktar, skyddar) och gör (handlar, agerar) efter dem.
Och du ska inte vika av från något (bokstavligt från alla) av de ord som jag befaller dig denna dag, varken till höger eller till vänster, och gå efter andra gudar och följa dem.
Det kommer att ske om du inte vill lyssna till Herren (Jahve) din Guds (Elohims) röst och hålla (vakta, skydda, bevara) alla budord (klara tydliga befallningar) och förordningar (ordagrant "saker inristat") som jag befallt dig denna dag, då ska dessa förbannelser drabba (ta över) dig:
Herren (Jahve) ska slå dig med Egyptens öppna (ordagrant kokande) sår, och med hemorrojder, och med skabb, och med klåda som du inte kan bli botad ifrån.
Och du ska famla mitt på dagen som en blind famlar i mörkret, och du ska inte kunna göra dina vägar framgångsrika. Du ska enbart vara förtryckt och rånad alla dagar, och ingen ska finnas som räddar dig.
Du ska trolova dig med en kvinna,
    men en annan man ska våldta henne [hebr. shagal, se Jes 13:16; Sak 14:2].
Du ska bygga ett hus,
    men du ska inte bo i det.
Du ska plantera en vingård,
    men inte äta dess frukt.
Din oxe ska slaktas inför dina ögon,
    men du ska inte äta av den,
din åsna ska tas ifrån dig med våld framför ditt ansikte,
    och ska inte återlämnas till dig,
dina får ska ges till dina fiender
    och du ska inte ha någon som räddar dig.
Din marks frukt och allt ditt arbete ska en nation som du inte känner äta upp, och du ska enbart bli förtryckt och åsidosatt,
Herren (Jahve) ska slå dig på knäna och på benen med smärtande (ordagrant kokande) sår, som du inte kan bli botad från, från fotsulan till toppen av ditt huvud.
Herren (Jahve) ska föra bort dig och den kung som du kommer sätta över dig [Saul blev den första kungen, se 1 Sam 10:20–24] till ett folk som du inte känner, varken du eller dina fäder, och där ska du tjäna andra gudar av trä och sten.
Du ska plantera vingårdar och beskära dem, men du ska inte dricka av vinet och inte heller samla druvorna, för larver ska äta dem.
Du ska ha olivträd mot alla dina gränser, men du ska inte smörja dig själv med oljan, för dina oliver ska falla av (karten ramlar av innan den mognat).
Du ska föda söner och döttrar, men de ska inte vara dina, för de ska gå i fångenskap.
Han ska låna ut till dig, men du ska inte låna ut till honom, han ska bli huvudet och du ska bli svansen.
Alla dessa förbannelser ska komma över dig, och ska jaga dig och ta över dig (bli övermäktiga), till dess du tynar bort (går under, förgås, blir utrotad), eftersom du inte lyssnar på Herrens (Jahves) din Guds (Elohims) röst, så att du håller (vaktar, skyddar) alla hans budord (klara tydliga befallningar) och förordningar (ordagrant "saker inristat") som jag befallt dig.
eftersom du inte tjänade Herren (Jahve) din Gud (Elohim) med glädje och hjärtats fröjd, på grund av överflödet av allt.
Herren (Jahve) ska föra fram en nation mot dig långt bortifrån, från jordens ände, som gamen sveper ner, ett land vars språk du inte ska förstå [Jer 5:15–17],
en nation (ett folk) med våldsam (grym) uppsyn, som inte ska ha anseende till gamla människor och inte ge nåd (favör – hebr. chanan) till de unga.
Och han ska äta frukten från din boskapshjord, och din marks frukt, till dess du tynar bort (går under, förgås, blir utrotad), de ska inte heller lämna säd, vin eller olja, nötboskapens mångfald (tillväxt i antal) eller de unga i din flock, förrän de har fått dig att tyna bort (gå under, förgås, bli utrotad).
Den ömsinta och barmhärtiga kvinnan ibland er, som inte skulle riskera att sätta sin fotsula på marken för ömsinthet och barmhärtighet, hennes ögon ska bli onda mot hennes man vid hennes barm och mot hennes son och mot hennes dotter,
Om du inte är noga med att göra (hålla, skydda) undervisningens alla ord som är nedskrivna i denna bok (bokrulle), så att du vördar (respekterar, högaktar) detta ärevördiga (respektingivande, tunga, fantastiska) och strålande (storslagna) namn, Herren (Jahve) din Gud (Elohim),
Även alla sjukdomar och alla plågor som inte är nedskrivna i denna bok med undervisning, dem ska Herren (Jahve) föra fram över dig till dess du tynar bort (går under, förgås, blir utrotad).
Och bara ett fåtal ska lämnas kvar där ni var som himlens stjärnor i stort antal [1 Mos 15:5; 22:17; 26:4; 2 Mos 32:13], eftersom du inte lyssnade till Herren (Jahve) din Guds (Elohims) röst.
Och Herren (Jahve) ska förskingra dig bland folken från den ena änden av världen till den andra änden av världen [Jer 9:16; 18:17; Hes 12:15], och där ska du tjäna andra gudar, som du inte känner, inte heller dina fäder, även trä och sten.
Och bland dessa länder ska du inte ha något lugn (ro) och där ska inte vara någon vila för din fotsula, utan Herren (Jahve) ska ge dig ett bävande hjärta och trånande ögon och en försmäktande själ.
Ditt liv kommer att hänga på en skör tråd för dig, och du ska frukta natt och dag och ska inte ha någon säkerhet för ditt liv.
Herren (Jahve) ska föra dig tillbaka till Egypten på skepp, på den väg om vilken jag sade: "Du ska aldrig se den igen" och där ska ni sälja er själva som drängar och pigor men ingen ska köpa er. [Detta skedde med omkring en miljon judar efter Jerusalems förstöring år 70 e.Kr.]
men Herren (Jahve) har inte gett er ett hjärta som vet (känner till, har intim kunskap), och ögon som ser och öron som hör, förrän denna dag. [Andlig okänslighet är ett straff i sig självt. Det är inte så att Herren inte vill att de ska se hur hans gärningar visar på hans karaktär och syften, men den kunskapen finns bara tillgänglig för den som ödmjukar och lyder honom. Andlig klarsyn är en gåva från Gud, och ges inte till den som motsätter sig Gud, istället tillåts de fortsätta ha ögon som inte ser och öron som inte hör.]
Jag har lett er fyrtio år i öknen, era kläder har inte blivit slitna på er och era skor har inte blivit slitna på era fötter.
Ni har inte ätit bröd, ni har inte druckit vin eller starka drycker, för att ni ska veta (känna till, har intim kunskap om) att jag är Herren (Jahve) er Gud (Elohim). [Herren hade gett dem manna varje dag för att de skulle förstå att det var han som försörjde dem.]
Inte bara (enbart) med dig skär jag detta förbund och denna ed,
Herren (Jahve) ska inte vara villig att förlåta honom, men Herrens (Jahves) vrede och hans nitälskan ska upptändas mot den mannen, och alla förbannelser som är skrivna i denna bok ska läggas på honom, och Herren (Jahve) ska utrota hans namn från under himlarna.
och att hela detta land är svavel och salt och en eld, att det inte är besått, inte blomstrar, inget gräs växer där, det är omstörtat som Sodom och Gomorra [1 Mos 19], Adma och Zeboim [1 Mos 14:2; Hos 11:8], som Herren (Jahve) omstörtade i sin vrede och i sin ilska,
och de gick och tjänade andra gudar och tillbad dem, gudar som de inte kände och som han inte tillåtit dem,
[Detta stycket, vers 11–20, är det centrala stycket i Mose sista ord (kap 27-34).] För dessa budord (klara tydliga befallningar) som jag befaller dig idag, är inte för svåra för dig och inte för långt bort.
De är inte i himlarna, så att du skulle säga: "Vem ska gå upp åt oss till himlarna, och ta hit det till oss och låta oss få höra det, så att vi kan göra (agera, handla efter) det"
Inte heller är de bortom havet, så att du skulle säga: "Vem ska gå över havet åt oss och ta hit det till oss och låta oss få höra det, så att vi kan göra (agera, handla efter) det?"
Men om ditt hjärta vänder sig bort och inte vill höra, utan i stället dras i väg för att tillbe och tjäna andra gudar,
då förklarar jag för er i dag att ni kommer att utplånas. Ni kommer inte leva länge i landet på andra sidan Jordan som ni ska ta i besittning.
Han sade till dem:
"Jag är nu 120 år gammal, jag kan inte leda er längre. Herren har sagt till mig: 'Du ska inte korsa denna Jordan.' [4 Mos 20:12]
[Mose uppmanar nu folket:]
Var starka (fasta, säkra, tappra)
    och frimodiga (ståndaktiga, alerta, modiga)!
Var inte rädda [det hebreiska ordet jare kan även användas om att "frukta Herren", dvs. att vörda och respektera honom]
    eller förskräckta (rädda, uppskrämda) för dem [era fiender],
för Herren (Jahve), din Gud (Elohim),
    går själv (han är den som går) med dig [Israel].
Han ska inte lämna dig (svika dig; låta dig sjunka)
    eller överge (lämna; släppa taget om) dig [Heb 13:5]."
Herren (Jahve) går själv (han är den som går) framför dig
    – han ska vara med dig.
Han ska inte lämna dig (svika dig, låta dig sjunka)
    eller överge (lämna, släppa taget om) dig.
Var inte rädd (frukta inte)
    eller förfärad (bestört, modfälld, nedslagen).
    [Herren upprepar senare dessa ord till Josua, se Jos 1:5, 9.]
och så att deras barn som inte känner till [undervisningen] ska höra och lära sig att frukta (vörda) Herren deras Gud (Jahve Elohim) [Ords 1:7]. Detta ska ni göra så länge ni lever i landet dit ni går över Jordanfloden, för att ta det i besittning."

Sabbatsår
På samma sätt som den sjunde dagen i veckan är en vilodag för människan, är det sjunde året ett viloår för marken. Under detta sabbatsår (shmita-året) låter man all odlingsmark ligga i träda. Detta är också året då skulder regleras så att man blir skuldfri, se 2 Mos 23:10–11; 5 Mos 15. Det är ett år då det finns mer tid och då ska hela Torah (de fem Moseböckerna) läsas under Lövhyddohögtiden. Shmita efterlevs idag i Israel, men genom ett försäljningskontrakt (hebr. heter mechira), som rabbinerna upprättar mellan judiska landägare med en icke-jude, säljs marken för ett års tid. Denna teknikalitet gör att man rent tekniskt sett inte äger någon mark som behöver ligga i träda. Jubelår
Det 49:e året är ett jubelår (hebr. jovel-år). Förutom att landet ligger i träda ska även slavar bli fria och marken ska återgå till sina ursprungliga familjer, se 3 Mos 25:8–34. Det är detta som anspelas i Jes 61:1–2 och som Jesus refererar till i Luk 4:16–22. Jubelåret är en radikal justering av ägandet av mark, som gör att även om någons föräldrar misslyckats ekonomiskt, så får nästa generation en ny chans. Jubelåret har inte firats och efterlevts de senaste 2 000 åren, och kanske inte någon gång. Eftersom det står "alla invånare" i 3 Mos 25:10 har rabbiner tolkat att det villkoret inte är uppfyllt då inte alla 12 stammarna lever i landet längre, och på så vis har man inte behövt följa detta bud som skulle få långtgående ekonomiska konsekvenser för hela samhället.

Sedan ska min vrede upptändas mot dem på den dagen och jag ska överge dem och jag ska gömma mitt ansikte för dem och de ska bli uppslukade och mycket ondska och bekymmer ska komma över dem. Den dagen ska de säga: 'Har inte denna ondska kommit över oss eftersom vår Gud inte är ibland oss?'
då ska det ske när mycket ondska och bekymmer kommer över dem att denna sång ska vara för dem ett vittnesbörd (ett vittne som vittnar). Den ska inte bli bortglömd i munnarna på deras ättlingar, eftersom jag känner till deras fantasier, hur de agerar redan nu, innan jag har fört dem till landet som jag med ed har lovat."
Tillhör det korrupta honom [tillbedjan av guldkalven, se 4 Mos 9:12]?
    Nej! Det felaktiga tillhör hans söner (barn),
    en generation som är korrupt, förvriden och pervers.
Behandlar ni (gör ni så mot) Herren (Jahve) ni dåraktiga folk utan vishet? Är Han inte er far som har fött er? Har Han inte gjort (skapat) er och planterat (etablerat) er?
De offrade åt demoner (onda andar) som inte är en gud (Eloha)
    nya [gudar] som dök upp från ingenstans, som dina fäder inte fruktade.
Han sade: Jag ska gömma mitt ansikte för (från) dem.
    Jag ska se vilket deras slut blir,
    för de är en bakvänd (upp och nervänd, avig, på tvären) generation,
    söner som saknar trofasthet (är utan trohet eller rättrogenhet).
De har drivit mig till avundsjuka [5 Mos 4:24] med en icke-gud (hebr. lo el),
    de har provocerat mig med sina fåfängligheter.
Jag ska driva dem till avundsjuka med ett icke-folk,
    jag ska provocera dem med en vidrig nation.
var det inte så att jag fruktade fiendens trakasserier,
    för att inte deras motståndare skulle anklaga dem felaktigt,
så att de skulle säga: "Vår hand är upphöjd,
    Herren (Jahve) har inte gjort allt detta."
Hur ska en (person) kunna slå tusen,
    och två (personer) kunna driva tiotusen på flykten,
om inte deras Klippa hade överlämnat dem (fienderna) till döden
    och deras Herre (Jahve) hade gett det till dem? [5 Mos 28:25–27]
Deras klippa [avgud; ideologi, mänskliga grund] är inte som vår Klippa [Gud],
    även våra fiender blir själva dömda.
Är inte detta lagt i förvar hos mig,
    förseglat i min skattkammare?
För det är ingen fåfäng sak för er, eftersom det är ert liv, och genom dessa ord ska ni förlänga era dagar i landet som ni går över Jordan för att inta (besitta).
Eftersom du syndade mot mig i Israels söners mitt, vid Meribat-Kadesh vatten, i Tsins öken, eftersom du inte höll mig helig i Israels söners mitt. [4 Mos 20:1–13]
Du ska se landet på avstånd men du ska inte gå in dit, in i landet som jag ger Israels söner. [Från berget Nebo, i nuvarande Jordanien, kan man vid klart väder se hela Israel från berget Hermon i norr ner till området söder om Beer-Sheva i Negevöknen och ända ut till Medelhavet i väster.]
Vem sade till sin far och till sin mor: 'Jag har inte sett honom', och till hans bröder 'vill inte kännas vid', och till hans söner 'känner dem inte', för de har hållit (vaktat, skyddat, bevarat) ditt ord och bevarat ditt förbund.
Herren (Jahve) sade till honom: "Detta är landet som jag med ed lovade Abraham, Isak och Jakob att ge åt deras säd (efterkommande). Jag låter dig se det med dina egna ögon, men du kommer inte att gå över dit."
Och han begravdes i dalen i Moavs land mittemot Bet – Peor, och ingen vet var hans grav finns till denna dag.
Mose var 120 år när han dog, hans ögon var inte skumma, inte heller hade hans kraft avtagit. [Han dog vid full vigör.]
Och det har aldrig uppstått (rests upp; funnits eller kommit) en profet i Israel lik Mose, som har känt (haft en intim relation med) Herren (Jahve) ansikte mot ansikte [4 Mos 12:8; 5 Mos 18:15–18],

Josua (103)

Ingen (ingen man) ska kunna stoppa dig (stå dig emot) under alla dina livsdagar. Så som jag var med Mose, så ska jag också vara med dig [Josua]. Jag ska inte lämna dig (svika dig, låta dig sjunka) eller överge (lämna, släppa taget om) dig. [5 Mos 7:24; 31:6, 8; Heb 13:5]
Låt inte denna skrift med undervisning (hebr. Torah) [denna instruktionsbok]
    lämna din mun.
Begrunda (reflektera över) den [upprepa den lågmält för dig själv] både dag och natt
    – så att du noga beaktar och följer (vakar över; ser till att göra) allt som är skrivet i den –
    för då ska du lyckas (ordagrant: rusa fram)
    
    på din väg
    och du kan agera vist [med insikt och förstånd och ha framgång]. [Vers 7–8 har flera parallella uttryck. Verben hör och gör (hebr. shama och asha) upprepas i varje vers. Hebreiskan har inte ordet "och" mellan dessa ord, vilket knyter dem ännu tätare tillsammans som en enhet – beakta och följ. Höger/vänster hör ihop med dag/natt och "vart du än går" hör ihop med "din väg". Begrunda (hebr. hagah) innebär att mumla och tala för sig själv i en låg ton, se även Ps 1:2. Ordet "meditera" skulle också kunna användas, men eftersom det ofta förknippas med österländsk religion är det viktigt att lyfta fram Skriftens uppmaning att enbart livnära sig på Guds Ord, se Jes 55:1–3; Joh 6:27, 35.]
Har jag inte befallt dig [nu, se vers 6 och 7, men även tidigare genom Mose ord, se 5 Mos 31:6, 7, 23]: Var stark (fast, säker, tapper) och frimodig (ståndaktig, alert, modig)!
Var inte förskräckt (rädd, uppskrämd) och var inte förfärad (bestört, modfälld, nedslagen),
    för Herren (Jahve) din Gud (Elohim) är med dig vart du än går [överallt i det du gör]. [Mod är förmågan att övervinna sin fruktan och göra något man egentligen är rädd för. Fruktan förlamar medan frimodighet för med sig initiativförmåga och handlingskraft. I 4 Mos 27:16–23 utsåg Gud Josua till Moses efterträdare. Josua var en andefylld man som redan tidigare uppvisat mod (4 Mos 14:6–9), men Gud instruerade ändå Mose att styrka Josua i sitt uppdrag, se 5 Mos 1:38; 3:28. Även strax innan Mose avslutade sina jordiska dagar ingöt han mod i hela Israels folk och speciellt i Josua, se 5 Mos 31:6, 7, 23. Nu uppmanar Herren återigen Josua att vara stark och frimodig genom att stå fast och följa Guds undervisning. Styrkt av Herren befaller Josua Israels folk att göra sig redo för intåget i löfteslandet, se vers 16–18. Gud styrker och ingjuter mod hos dem som han kallar! Denna viktiga livserfarenhet förmedlar Josua även senare i sina uppmaningar till folket, se Jos 10:25; 23:6.]
Vem som än sätter sig upp mot dina befallningar och inte lyssnar till dina ord i allt som du befaller honom, han ska dödas, var bara stark (fast, säker, tapper) och frimodig (ståndaktig, alert, modig)."
Men kvinnan gömde de två männen och svarade: "Ja, männen var mina klienter, men jag visste inte varifrån de kom.
När det blev mörkt och porten skulle stängas gick de sin väg. Jag vet inte vart de tog vägen, men skynda er att jaga dem så hinner ni få tag på dem!"
När vi hörde detta tappade vi allt mod och vågade knappt andas i skräck inför er. För Herren er Gud, är Gud uppe i himlen och nere på jorden.
Männen sade till henne: "Om du dör, då dör vi också. Om du inte förråder oss ska vi visa barmhärtighet mot dig när Herren ger oss landet." [Männen går i borgen med sina egna liv.]
Och de gick och kom till bergen och uppehöll sig där i tre dagar, till dess förföljarna hade återvänt, och förföljarna letade efter dem på alla vägar men fann dem inte.
men var noga med att låta det vara ett avstånd på omkring tvåtusen alnar [900 meter] mellan den och er. Närmare bör ni inte komma den, för att ni ska veta vilken väg ni ska gå, eftersom ni inte har gått den vägen förut." [Arken symboliserar Guds närvaro, person och hans löften. I den guldbelagda trälådan 1,2 m lång och 0,6 m bred och hög låg stentavlorna med budorden, se 2 Mos 25:10–22. Arken var alltid i mitten av lägret både när man stod still och när man vandrade. De leviter som var ättlingar till Kehat, kehatiterna, skötte i normala fall sysslorna vid arken och bar den, men nu skulle i stället prästerna, dvs. ättlingarna till Aron, bära arken före folket. Dessa instruktioner är specifika för just detta tillfälle då man ska passera Jordanfloden, en anledning kan vara att arken skulle vara synlig för alla och lätt att följa då man korsar över floden. Texten säger inte om arken fortfarande är täckt av förhänget som under transporten tidigare i öknen, se 2 Mos 40:19.]
[Kapitel 5 är den fjärde sektionen, och den centrala av de sju första (kap 1-8). Israeliterna helgar sig inför Herren och crescendot finns i vers 10 då man för första gången firar Pesach i det nya landet.] Och det skedde när alla amoréernas kungar som var bortom Jordan, västerut, och alla kananéernas kungar som var vid havet [Medelhavet], hörde hur Herren (Jahve) hade torkat upp Jordan framför Israels söner till dess att alla gått över, att deras hjärtan smälte [av rädsla], inte heller var deras ande kvar i dem längre på grund av Israels söner. [Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Kungarna skakade av skräck och kunde inte göra någonting åt situationen.]
Allt folk som drog ut ur Egypten var omskuret, men allt folk som var födda i öknen under vägen när de drog ut ur Egypten hade inte blivit omskurna. [4 Mos 14:29–34]
För Israels söner vandrade fyrtio år i öknen, även stridsmännen som kom ut ur Egypten förgicks, eftersom de inte lyssnade till Herrens (Jahves) ord, varför Herren (Jahve) svurit att han inte skulle låta dem se landet som Herren med ed lovade deras fäder att han skulle ge oss, ett land som flyter av mjölk och honung.
Och han reste upp deras söner i deras ställe, dem lät Josua omskära, för de var oomskurna, eftersom de inte blivit omskurna under vägen.
Och mannat upphörde på morgonen efter att de ätit av landets mat. Israels söner hade inte längre något manna [2 Mos 16:35] utan de åt av Kanaans lands frukt det året.
Och han sade: "Nej, men jag är härförare för Herrens (Jahves) härskara. Nu har jag kommit." [2 Mos 15:3]
    Och Josua föll med sitt ansikte mot jorden och böjde sig ned och sade till honom: "Vad säger min herre till sin tjänare?"
Och Josua befallde folket och sade: "Ni ska inte ropa och inte låta er röst bli hörd, inte heller ska några ord passera ut ur era munnar förrän den dag jag ber er ropa – då ska ni ropa."
Därför kan inte Israels söner stå framför sina fiender, de vänder ryggen mot sina fiender eftersom de har blivit förbannade. Jag ska inte vara med dig längre om du inte utrotar de förbannade ibland er.
Res dig, helga folket och säg: "Så säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim), det finns en förbannelse i din mitt, Israel. Du kan inte stå inför dina fiender förrän du har tagit bort (utrotat) de förbannade tingen ibland er.
Och det hände när kungen i Ai såg det, att stadens män skyndade sig och reste sig upp tidigt och gick ut för att strida mot Israel, han och hans folk på den avtalade tiden, i riktning mot Arava (ödemarken, stäppen, öknen) [syftar på riktningen österut mot Jeriko och Jordandalen]. Men han visste inte att det fanns ett bakhåll mot honom bakom (på andra sidan; väster om) staden.
Där var ingen man kvar i Ai eller Betel som inte drog ut efter Israel. De lämnade staden öppen och jagade efter Israel.
Och när männen från Ai vände sig om, såg de hur röken från staden steg upp mot himlarna, och de hade ingen kraft att fly den ena vägen eller den andra vägen. Och folket [israeliterna] som flydde till öknen vände sig om mot förföljarna.
För Josua drog inte tillbaka sin hand med vilken han hade sträckt ut sabeln (kortare böjt svärd – hebr. kidon), förrän han fullständigt förgjort alla invånare i Ai. [Mose hade tidigare sträckt upp sina händer i bön, se 2 Mos 17:11.]
som Mose, Herrens (Jahves) tjänare, befallt Israels söner, som det är skrivet i boken med Moses undervisning [Torah – de fem Moseböckerna], ett altare av ohuggna stenar, varpå man inte använt något järn, och de offrade brännoffer till Herren på det och offrade shalomoffer (gemenskapsoffer).
Det fanns inte ett enda ord som Josua underlät att läsa, av allt det som Mose befallt, inför hela Israels församling och kvinnorna och barnen och främlingen som vandrade bland dem.
Och männen tog av deras mat, men frågade inte om råd från Herrens (Jahves) mun.
Och Israels söner slog dem inte eftersom menighetens (församlingens) ledare hade avlagt ed inför Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim).
    Och hela menigheten muttrade (knorrade) mot ledarna. [Folket var antagligen oroliga för att det skulle få konsekvenser att man brutit mot Guds instruktioner, se Jos 6:17; 5 Mos 20:17.]
Men alla ledare sade till hela menigheten [Israels folk samlade där]: "Vi har svurit en ed inför Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim), därför kan vi inte röra dem nu.
Så här ska vi göra med dem och låta dem leva. Låt vreden komma över oss på grund av den ed vi gav till dem."
Därför är ni nu förbannade (utrotade, helt förgjorda – hebr. arar). Ni ska aldrig upphöra att vara våra slavar, både vedhuggare och vattenhämtare till min Guds (Elohims) hus."
Och så gjorde han mot dem och räddade dem ur Israels söners hand, så att de inte dödade dem.
Och Herren (Jahve) sade till Josua: "Frukta inte för dem för jag har gett dem i din hand, inte en enda man av dem ska stå dig emot."
Och solen stod stilla
    och månen stannade
    till dess landet hade hämnats på alla sina fiender. Är inte detta skrivet (nedtecknat) i Jashars ["den rättfädiges"] bok? [Jashars bokrulle omnämns igen i 2 Sam 1:18 och även i den grekiska översättningen av 1 Kung 8:13. Händelsen här var något extraordinärt som även skrevs ner i andra sekulära krönikor. Än har inga kopior av den hittats. Jashar betyder "rättfärdig" så bokens namn är den rättfärdiges bokrulle.] Och solen stannade mitt på himlarna [ordagrant på halva himlarna] och hade ingen brådska med att gå ner på en hel dag.
Det har inte funnits någon dag som denna, varken förr eller senare, då Herren (Jahve) lyssnade på en mans röst, för Herren (Jahve) stred för Israel.
att hela folket återvände till lägret till Josua i Makeda i fred (shalom), ingen vässade sin tunga (vågade ens säga det minsta) mot någon av Israels söner.
Och Josua tog Makeda den dagen och slog det med eggen av svärdet och dess kung, han ödelade dem fullständigt och själarna som var där inne, han lämnade ingen, och han gjorde med Makedas kung som han hade gjort med Jerikos kung.
Och Herren (Jahve) gav även det och dess kung i Israels hand, och han slog det med sin svärdsegg, och alla själar som var därinne, han lämnade ingen där, och han gjorde mot dess kung som han hade gjort med Jerikos kung. [Livna har inte med säkerhet identifierats, men fynd vid utgrävningar i Tel Burna 2015, gör att det kan vara den bibliska Livna.]
Och de tog det och slog det med svärdsegg, och dess kung och alla dess städer och alla själar som var därinne, han lämnade ingen på samma sätt som han gjort med Eglon, han förgjorde det fullständigt och alla själar som var därinne.
Och han tog det och dess kung och alla dess städer och de slog dem med svärdsegg, och förgjorde i grunden alla själar som var därinne, han lämnade ingen, som han hade gjort med Hebron så gjorde han med Devira och dess kung, liksom han hade gjort med Livna och dess kung.
Så slog Josua hela landet, bergsbygden och södern och Låglandet [hebr. Shefela – låglandet mellan Medelhavskusten och Juda bergsbygd] och sluttningarna (bergsbranterna; wadikanterna – hebr. aseda) [troligtivs sluttningarna ner mot Döda havet öster om den centrala bergsbyggden] och alla deras kungar, han lämnade ingen utan förgjorde i grunden allt som andades, som Herren Israels Gud (Jahve Elohim) befallt.
Och de slog alla själar som var där med svärdsegg och förgjorde dem grundligt, ingen var kvar som andades och han brände Chatsor i eld.
Men städerna som stod på sina murar brände Israel inte förutom Chatsor som Josua brände ner.
Och allt tillspillogivet i dessa städer och boskapen tog Israels söner som ett byte för sig själva, men de slog varje man med svärdsegg till dess de hade förgjort dem, de lämnade ingen som andades.
Som Herren (Jahve) hade befallt sin tjänare Mose, så hade Mose befallt Josua och så gjorde Josua. Han lämnade ingenting ogjort av allt det som Herren (Jahve) hade befallt Mose. [Chatsor (även känd som Hasor eller Hazor) betyder slott/fästning på hebreiska. Den första initiala utgrävningen skedde 1926, följt av en större expedition på 50-talet och 90-talet. Stadens yta var på hela 80 hektar med en övre och lägre del av staden. Här bodde vid den här tiden 15 000 – 20 000 invånare, tio gånger fler än i Jerusalem. Vid utgrävningarna 1992 hittades en inskription "till kungen Javin" som dateras till 1500-1600 f.Kr. Tidigare har en annan äldre inskription från 1700 f.Kr. hittats där också namnet Javin används. Troligtvis var Javin en titel, på liknande sätt som farao, kungen av Egypten, se 2 Mos 6:11. I lagret från denna tid hittas aska och stenar som krackelerat av hetta, vilket bekräftar att staden har bränts ner. Den typen av förstörelse har inte setts i utgrävningar i omkringliggande städer.]
Där var ingen stad som gjorde (ingick) fred med Israels söner förutom hivéerna, Givons invånare, de tog alla (städer) i strid.
Ingen anakit lämnades i Israels söners land, bara i Gaza, i Gat och i Ashdod fanns några kvar.
Likväl drev inte Israels söner ut geshureerna och inte maachateerna utan Geshur och Maachat bor mitt i Israel till denna dag.
Bara till Levi stam gav han inget arv. Herrens (Jahves) Israels Guds (Elohims) offer gjorda med eld är deras arv som Herren (Jahve) talat till honom.
Men till Levi söner gav Mose inget arv. Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim) är deras arv, som han talat till dem.
För Mose hade gett arvet till de två stammarna och den halva stammen bortom Jordan, men till Levi gav han inget arv bland dem.
Josefs söner var två stammar, Manasse och Efraim. Och de gav ingen del till Leviterna i landet, förutom städer att bo i med öppet land runtomkring för deras boskap och småboskap.
Och Mose svor på den dagen och sade. 'Sannerligen, landet som dina fötter har trampat på ska vara ett arv till dig och till dina söner för evigt, eftersom du helhjärtat följde Herren min Gud (Jahve Elohim).'
Men jevuséerna, Jerusalems invånare kunde inte Juda söner driva ut, utan jevuséerna bor med Juda söner i Jerusalem till denna dag.
Men de drev inte ut kananéerna som bodde i Gezer utan kananéerna bor mitt i Efraim till denna dag och blev tjänare för att utföra det tunga arbetet.
Men Tselofechad, Chefers son, Gileads son, Machirs son, Manasses son, hade inga söner utan döttrar och detta är namnen på hans döttrar: Machla och Noa, Chogla, Milcha och Tirtsa.
Men Manasses söner kunde inte driva ut invånarna i dessa städer för kananéerna var beslutna att bo i detta land.
Och det hände när Israels söner hade blivit starka (vuxit sig stora, blivit många) att de satte kananéerna att göra hårt arbete, men de drev inte ut dem fullständigt.
Och Josefs söner sade: "Bergsbygden är inte tillräckligt för oss och alla kananéerna som bor i landets dal har vagnar av järn, både de som är i Beit-Shean och dess byar och de som är i Jizreels dal."
Och Josua talade till Josefs hus till Efraim och till Manasse och sade: "Du är ett stort folk och har stor kraft (styrka), du ska inte ha bara en lott,
Bland Israels söner återstod sju stammar som ännu inte fått sitt arv.
Och om blodshämnaren jagar efter honom ska de inte utlämna mandråparen i hans hand eftersom han slog sin granne oavsiktligt och inte hatade honom dessförinnan.
Dessa vara de avskilda städerna för alla Israels söner och för främlingen som vistades ibland dem, så att alla som dödar en annan själ av misstag (olyckshändelse) kan fly dit och inte dö för blodshämnarens hand innan han stått inför församlingen.
Och Herren (Jahve) gav dem vila runtom i enlighet med allt som han lovat (gett sin ed) till deras fäder, och inte en enda man av alla deras fiender var emot dem, för Herren (Jahve) gav alla deras fiender i deras hand.
Det saknades ingenting av alla goda ting som Herren (Jahve) hade talat till Israels hus. Allt skedde (kom till dem).
ni har inte lämnat (övergett) era bröder alla dagar till idag, utan har hållit (vaktat, skyddat, bevarat) uppdraget som Herren er Gud (Jahve Elohim) befallt er.
Är Peors synd för liten för oss, från vilken vi inte har renat oss själva till denna dag, trots att det kom en plåga över Herrens (Jahves) församling,
Gjorde inte Achan, Zerachs son, en överträdelse angående de heliga tingen, och vreden föll över hela Israels församling? Och den mannen förgicks inte ensam i sin synd."
och om vi inte snarare på grund av oro har gjort detta och sagt: I kommande tider kanhända era söner kommer och talar med våra söner och säger: Vad har ni att göra med Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim)?
Därför sade vi: Låt oss nu förbereda för att bygga ett altare, inte för brännoffer och inte för offer,
men det ska vara ett vittne mellan oss och er och mellan våra generationer efter oss, så att vi gör Herrens (Jahves) tjänst inför honom med våra brännoffer och med våra offer och med våra shalomoffer, så att era söner inte säger till våra söner i framtiden: Ni har ingen del i Herren (Jahve).
Därför sade vi: Det ska vara så när de säger så till oss eller till våra generationer i tider som kommer, att vi ska säga: Se på mallen (mönsterbilden) av Herrens (Jahves) altare, som våra fäder gjorde, inte till brännoffer, inte till offer, utan som ett vittne mellan oss och er.
Och Pinchas, prästen Elazars son, sade till Rubens söner och Gads söner och Manasses söner: "Idag vet vi (är vi intimt förtrogna med) att Herren (Jahve) är i vår mitt, eftersom ni inte har varit förrädiska mot Herren (Jahve), och inte utlämnat Israels söner till att komma bort från Herrens (Jahves) hand."
Dessa ord behagade Israels söner och Israels söner välsignade Herren (Jahve) och talade inte mer om att gå upp och strida mot dem, för att fördärva landet där Rubens söner och Gads söner bodde.
så att ni inte kommer (blir assimilerade) bland dessa nationer som finns kvar bland er, inte nämner namnen på deras gudar, inte svär (avlägger ed) vid dem och inte tjänar dem och inte tillber dem,
Därför har Herren (Jahve) drivit ut framför er stora och mäktiga folk och för er har ingen man stått emot er till denna dag.
vet då med säkerhet att Herren er Gud (Jahve Elohim) inte ska driva bort dessa länder från ditt ansikte (din åsyn) längre, utan de ska bli en snara och en fälla för er, och ett gissel i er sida [slavdrivares piska], och taggar i era ögon [som förblindar] till dess ni förgås från det goda land som Herren er Gud (Jahve Elohim) har gett er.
Se, jag vandrar (tar nu nästa steg) på den väg allt [vi alla här] i världen måste gå [1 Kung 2:2], betänk därför i hela ert hjärta och med hela er själ att inte en enda sak av allt det goda som Herren er Gud (Jahve Elohim) talade över er har uteblivit, allt har kommit till er, inget av det saknas.
Men jag lyssnade inte till Bileam, därför välsignade han er och jag befriade er ur hans hand.
Och jag sände bålgetingar framför er som drev ut dem framför er, två av amoréernas kungar, inte med svärd, inte med båge.
Och jag gav er ett land på vilket ni inte hade arbetat, och städer som ni inte hade byggt, och ni bodde i dem, ni åt av vingårdar och olivlundar som ni inte planterat.
Och Josua sade till folket: "Ni kan inte tjäna Herren (Jahve) för han är en helig Gud (Elohim). Han är en nitälskande Gud (Elohim). Han ska inte förlåta era överträdelser, inte era synder.
Och folket sade till Josua: "Nej, men vi vill tjäna Herren (Jahve)."

Domarboken (134)

[Sammanfattande summering:] Och Herren (Jahve) var med Juda och han drev ut invånarna i bergsbygden, men han kunde inte driva ut invånarna i dalen för de hade vagnar av järn. [Hästekipagen var av trä, men med beslag och förstärkningar av järn.]
Och jevuséerna som bodde i Jerusalem blev inte utdrivna av Benjamins söner utan jevuséerna bor med Benjamins söner i Jerusalem till denna dag.
Och Manasse drev inte ut invånarna från:
Beit-Shean och dess byar (döttrar),
Taenach och dess byar (döttrar)
invånarna i Dor och dess byar (döttrar),
Jibleam och dess byar (döttrar),
invånarna i Megiddo och dess byar (döttrar) utan kananéerna var beslutna att bo i det landet.
Och det hände när Israel hade vuxit sig starkt att de satte kananéerna till tvångsarbetare (de blev skattskyldiga), men de drev på inget sätt ut dem.
Och Efraim drev inte ut kananéerna som bodde i Gezer [stad halvvägs mellan Joppe och Jerusalem], utan kananéerna bodde i Gezer bland dem.
Sebulon (Zevolun) drev inte ut Kitrons invånare och inte Nahalols invånare utan kananéerna bodde bland dem och blev tvångsarbetare (skattskyldiga).
[Även här finns en uppställning med sju städer som inte intogs.] Asher drev inte ut
Akkos invånare,
och Sidons invånare [Kanaans ättlingar från Tsidon, se 1 Mos 10:15],
och Achlavs [invånare]
och Achzivs [invånare]
och Chelbas [invånare]
och Afiks [invånare]
och Rechovs [invånare],
utan Asher bodde bland kananéerna, landets invånare, för de drev inte ut dem.
Naftali drev inte ut invånarna från Beit-Shemesh och invånarna från Beit-Anat utan bodde bland kananéerna, landets invånare. Dock blev Beit-Shemesh och Beit-Anats invånare tvångsarbetare (skattskyldiga).
Och amoréerna tvingade Dans söner till bergsbygden, för de ville inte låta dem komma ner till dalen [Jos 19:47–48; Dom 18].
[Samlingen vid Gilgal (Dom 1:1–2) var entusiastisk och uppräkningen av de sju stammarna gick från segrar till allt större nederlag. Som en parallell följer nu en sorgsen samling vid Bochim. Budbäraren här identifieras ibland med Gud själv, se 1 Mos 16:7; 2 Mos 14:19; 23:20. Hebreiska frasen malach JHVH kan översättas "Herrens budbärare" eller "Herrens ängel". Den förekommer 19 ggr i denna bok och varianten malach ha-elohim (Guds budbärare/ängel) förekommer tre ggr (Dom 6:20; 13:9, 9). Profeter kallas ofta Herrens budbärare (2 Krön 36:15–16; Jes 42:19; 44:26; Hag 1:13; Mal 3:1). Att han sägs komma från Gilgal (och inte himlen) kan också tala för det. Samtidigt särskiljs mellan profeten (Dom 6:8) och Herrens budbärare/ängel (Dom 6:11) i kapitel 6. Det är därför mest troligt att det är en himmelsk ängel, kanske samma som sändes ut under Mose tid, se 2 Mos 23:20–23; 33:2; 32:34.] Och Herrens (Jahves) budbärare (ängel) kom upp från Gilgal till Bochim. Och han sade: "Jag fick dig att dra upp ut ur Egypten och har fört dig till landet som jag lovade (gav min ed) till dina fäder och jag sade: 'Jag ska aldrig bryta mitt förbund med dig' [1 Mos 17:7; 2 Mos 6:4],
och ni ska inte skära förbund med invånarna i detta land [2 Mos 23:32], ni ska bryta ner deras altaren [5 Mos 7:2], men ni har inte lyssnat på min röst. Vad är det ni har gjort?"
Och jag säger även: "Jag ska inte driva ut dem framför er, utan de ska vara sidor för er [finnas runt omkring er; ska tränga er och blir en snara; irritera som en törntagg i sidan] och deras gudar ska bli en fälla för er." [5 Mos 33:55; Jos 23:12–13]
Och även hela den generationen samlades till sina fäder [hade dött] och det uppstod en ny generation efter dem som inte kände (var intimt förtrogna med) Herren (Jahve) eller hans gärningar som han hade gjort för Israel.
Och Herrens (Jahves) vrede upptändes mot Israel och han gav dem i händerna på förgörarna som förgjorde dem, och han gav dem i händerna på deras fiender runtomkring, så att de inte längre kunde stå emot sina fiender. [Frasen "gjorde det som var ont i Herrens ögon" i vers 11 återkommer sex gånger till, se Dom 3:7, 12; 4:1; 6:1; 10:6; 13:1.]
[Detta stycke hör ihop med vers 10–13. Kommande generationer går djupare i syndens destruktiva nedåtgående spiral, se även Rom 1:21–32.] Ändå lyssnade de inte på sina domare, utan gick istället iväg efter andra gudar och tillbad dem. De var snabba att vika av från den väg som deras fäder vandrat. De [deras fäder] lyssnade till Herrens (Jahves) budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvah), men de gjorde det inte.
Men det hände när en domare dog, att de [den nästa generationen] vände tillbaka och handlade mer fördärvligt (korrupt) än sina fäder. De följde andra gudar och tjänade dem och tillbad dem. De gav inte upp sitt sätt eller sina omedgörliga (hårda, envisa, styvnackade) vägar.
Så Herrens (Jahves) vrede upptändes mot Israel och han sade: "Eftersom denna nation har övergett mitt förbund som jag befallde deras fäder och inte har lyssnat till min röst,
ska inte heller jag driva ut någon av de folkslag (nationer) som Josua lämnade när han dog,
för att jag genom dem ska pröva Israel, om de ska hålla (vakta, skydda, bevara) Herrens (Jahves) vägar och vandra på dem som deras fäder höll (vaktade, skyddade, bevarade) dem, eller inte."
Så Herren (Jahve) lämnade dessa folkslag (nationer) utan att driva ut dem med hast och han gav dem inte i Josuas hand.
Dessa är folkslagen (nationerna) som Herren (Jahve) lämnade [tillät vara obesegrade] för att pröva Israel genom dem – alla de som inte kände till alla krig med Kanaan,
bara så att [alla nya] generationerna av Israels söner skulle veta och lära sig strida, åtminstone de som tidigare inte visste något om det:
Även skaftet följde med in efter bladet och fettet omslöt bladet, för han drog inte ut svärdet från hans buk och avföring kom ut.
Och han sade till dem: "Följ efter mig för Herren (Jahve) har gett era fiender moabiterna i er hand."

Slut på förtrycket

Och de gick ner efter honom och tog Jordans vadställen [strax norr om Döda havet] mot (mitt emot) moabiterna, och tillät ingen att gå över. [Vadställena vis Jordanfloden var en strategisk position att besitta, se även Jos 2.7. Detta hindrade moabiternas styrka väster om Jordan att få förstärkning, och hindrade också deras reträtt. Linknande strategi används i Dom 12:5–6 när Jefta strider mot eframiterna och i Ramses II beskrivning av striden om Kadesh mot hitéerna 1285 f.Kr.]
Och de slog i Moab vid den tiden omkring 10 000 män, varje frisk man och varje stridsman, inte en enda man flydde (lyckades fly).
Och hon sände efter och kallade på Barak, Avinoams son från Kedesh-Naftali, och sade till honom [detta är det första av tre tal till Barak som Debora ger]: "Har inte Herren Israels Gud (Jahve Elohim) befallt och sagt: 'Gå och dra ut mot berget Tavor och ta med dig 10 000 män från Naftali söner och från Zevulons söner?'
Och Barak sade till henne: "Om du går upp med mig då ska jag gå, men om du inte går med mig går inte jag heller."
Och hon sade [hennes andra tal]: "Jag ska verkligen gå med dig, trots detta ska resan som du ska företa dig inte bli till din ära, för Herren (Jahve) ska ge Sisera i en kvinnas hand."

Truppen samlas – går upp

Och Debora steg upp och gick med Barak till Kedesh.
Och Debora sade till Barak [tredje talet]: "Upp! Detta är dagen som Herren (Jahve) har utlämnat Sisera i din hand, har inte Herren (Jahve) gått ut framför dig?"
Men Barak jagade efter vagnarna och efter hela armén till Charoshet-Gojim och hela Siseras armé föll för svärdsegg, inte en enda man lämnades kvar.
Kungarna kommer, de strider,
    sedan strider Kanaans kungar,
i Taanach vid Megiddos vatten,
    de har ingen vinning av silver.
"Förbanna Meroz," säger Herrens (Jahves) ängel (budbärare),
    "ja, förbanna dess invånare
eftersom de inte kom Herren (Jahve) till hjälp,
    Herren (Jahve) till hjälp mot de mäktiga." [Meroz kan vara ett uttryck för en ond andemakt, eller namnet på en stjärna. "Förbanna den som är emot oss" är andemeningen i detta uttryck.]
"De har säkert funnit byte, och nu delar de bytet.
    Ett sköte (moderliv), två sköten till varje stridsman,
    till Sisera ett byte med färgade kläder, ett byte med färgade, broderade kläder,
    två färgade broderade klädnader till nacken på varje plundrare."
[Sexuella övergrepp var inte ovanligt i krig, men Siseras mors objektifierande, nästan vulgära uttryck, står ut och chockar läsaren.]
och de slog läger mitt emot dem och förstörde (fördärvade) markens gröda, ända till Gaza [i väst], och lämnade inget ätbart i Israel, varken får, oxar eller åsnor.
Jag sade till er: Jag är Herren, er Gud (Jahve Elohim),
    ni ska inte tillbe (vörda, frukta) amoréernas gudar i vars land ni bor,
men ni lyssnade inte på mig."[Israeliterna hade börjat tillbe fertilitetsguden Baal, och hans älskarinna Asherah. Genom att offra sina förstfödda söner i eld och genom sexuella riter trodde man att man kunde väcka upp Baal så han gav goda skördar.]
Gideon svarade honom: "Men, Herre (Adonai), om Herren (Jahve) är med oss, varför har då allt detta drabbat oss? Var är alla de under som våra fäder talade om när de berättade hur Herren (Jahve) förde oss ut ur Egypten? Nu har Herren (Jahve) svikit oss och gett oss i midjaniternas hand."
Herren (Jahve) vände sig till Gideon och sade: "Gå, och använd den styrka (hebr. koash) du har och du ska rädda Israel ur midjaniternas händer. Är det inte jag som sänder dig?"
Och Herren (Jahve) sade till honom: "Frid (shalom) vare med dig, var inte rädd, du ska inte dö."
Och Herren (Jahve) sade till Gideon: "Folket är fortfarande för många, för ner dem till vattnet och jag ska pröva dem åt dig där. Och det ska vara så att om dem som jag säger: ’De ska gå med dig’, de ska gå med dig och dem om vilka jag säger att: ’De ska inte gå med dig’, de ska inte gå med dig."
Och han sade till dem: "Vad har jag gjort i jämförelse med er? Är inte Efraims insamlande [efterskörd av vindruvor] bättre än Aviezers vinskörd?
Och han sade: "De var mina bröder, min mors söner, Herren (Jahve) lever, om ni hade räddat dem levande skulle jag inte slå er."
Och han sade till Jeter hans förstfödde: "Upp och slå dem." Men ynglingen drog inte sitt svärd för han var rädd eftersom han var en yngling.
Och Gideon sade till dem: "Jag ska inte regera över er och inte heller mina söner ska regera över er, Herren (Jahve) ska regera över er."
Och Midjan underkastades inför Israels söner och de lyfte inte längre upp sina huvuden. Och landet hade ro i 40 år i Gideons dagar.
Men Israels söner kom inte ihåg Herren deras Gud (Jahve Elohim) som hade gett i deras hand alla deras fiender på alla sidor.
Och de visade ingen nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) mot Jerubaals hus, Gideon efter allt det goda som han visat mot Israel.
Och Gaal, Eveds son, sade: "Vem är Avimelech och vem är Shechem, att vi skulle tjäna honom? Är inte det Jerubaals son? Och Zevul hans härförare? Ni kan tjäna Chamors män, Shechems far, men varför ska vi tjäna honom?
Och Zevul sade till honom: "Var är din mun när du säger: Vem är Avimelech att vi ska tjäna honom? Är inte detta folket som du har föraktat? Gå, jag ber dig, och strid mot dem."
Och Israels söner gjorde igen det som var ont i Herrens (Jahves) ögon och tjänade [nu räknas sju avgudar upp:]
    baalerna
    och ashtarot (stjärnorna) och
    Arams gudar [som var Chadad, Mot, Anat och Rimon]
    och Sidons gudar
    och Moavs gudar [Chemosh, se 5 Mos 21:29]
    och Ammons söners gudar [Molek, se 1 Kung11:7]
    och filistéernas gudar [Dagon, se Dom 16:23]
och de övergav Herren (Jahve) och tjänade honom inte.
Och Herren (Jahve) sade till Israels söner:
"Har inte [jag räddat/frälst er från dessa sju länder/folk:]
    från Egypten (hebr. mitsrajim; betyder bokstavligt belägring, inträngdhet) [2 Mos 1–14]
    och från amoreen [4 Mos 21:3]
    och från Ammons söner [genom Shamgar, se Dom 3:12]
    och från filistéerna
Men ni har övergett mig och tjänat andra gudar. Därför ska jag inte vidare rädda er.
Och Gileads hustru födde till honom söner och när hans hustrus söner växte upp drev de ut Jiftach och sade till honom: "Du ska inte ärva vår fars hus för du är son till en annan kvinna."
Och Jiftach sade till Gileads äldste: "Var det inte ni som hatade mig och drev ut mig från min fars hus? Varför kommer ni till mig nu, när ni är i knipa?"
Och Gileads äldste sade till Jiftach: "Herren (Jahve) är (ska vara) vittne mellan oss, om inte vi ska göra i enlighet med dina ord."
och han sade till honom:
"Så säger Jiftach: Israel tog inte landet från Moav och inte Ammons söners land. [Nu följer en lång utläggning där Jiftach visar att han känner väl till Israels historia. Han klargör att Ammons söner aldrig har blivit intagna av Israel. Tvärtom är det tre länder som Gud säger att Israel inte ska strida emot eftersom de är deras bröder. Dessa är Ammon och Moav som är ättlingar till Lot som var Abrahams brorson samt Edom som är ättlingar till Esau som var Jakobs bror. Det som Jiftach nu redogör för från vers 16 till 26 är hur Israel har vandrat i öknen och inte rört dessa tre länder, men hur däremot amoréerna för länge sedan har tagit det område som Ammon nu gör anspråk på och hur Israel tog det från amoréerna och därmed har laglig rätt till detta område, se 4 Mos 21:21–26.]
och Israel sände budbärare till Edom och sade: ’Låt mig, jag ber dig, gå genom ditt land,’ men Edoms kung lyssnade inte. Och på samma sätt sände han till Moavs kung men han ville inte och Israel vistades i Kadesh.
Och de vandrade genom öknen och gick runt (tog en omväg runt) Edoms land och Moavs land och kom till östra sidan om Moav och de slog läger på den andra sidan om Arnon. Men de kom inte innanför Moavs gränser för Arnon var Moavs gräns.
Men Sichon litade inte på Israel till att passera hans gränser och Sichon samlade ihop hela sitt folk och slog läger i Jatsa och de stred mot Israel.
Ska du nu ta i besittning det som Kemosh, din gud har gett dig att besätta? Vemhelst Herren vår Gud (Jahve Elohim) har förflyttat framför oss, dem ska vi besätta.
Medan Israel bodde i Chesbon och i dess städer och i Aroer och dess städer och i alla städer utefter sidan av Arnon i 300 år, varför återtog du dem inte under den perioden?
Därför har jag inte syndat mot dig, utan du har gjort fel mot mig som strider mot mig. Herren (Jahve), Domaren ska döma idag mellan Israels söner och Ammons söner."
Men Ammons söners kung lyssnade inte till orden som Jiftach sände till honom.
Och det skedde när han såg henne att han rev sönder sina kläder och sade: "Ack, min dotter! Du har böjt mina knän mycket djupt (ödmjukat mig) och har gjort mig drabbad (har blivit mitt bekymmer). Jag öppnade min mun till Herren (Jahve) och kan inte backa (ta tillbaka det jag sagt)." [Se 4 Mos 30:3]
Och det skedde när de två månaderna var slut att hon kom tillbaka till hennes far som gjorde med henne efter eden som han avlagt. Och hon hade inte känt någon man.
    Och det blev en sedvänja i Israel
Och Efraims män samlades och gick över till Tsafon och de sade till Jiftach: "Varför gick du över och stred mot Ammons söner utan att kalla på oss att gå med dig? Ditt hus ska vi bränna över dig i eld."
Och Jiftach sade till dem: "Jag och mitt folk var i stor strid med Ammons söner och när jag ropade på er räddade ni mig inte från deras hand.
Och giladiterna tog Jordans vadställen [Dom 3:28] mot Efraim och det blev så att när någon av Efraims flyktingar sade: "Låt oss gå över", sade Gileads män till honom: "Är du en efraimit?" Om han sade: "Nej,"
då sade de till honom: "Säg, jag ber dig, Shibbolet" [hebreiska ordet betyder flod/bäck], och han sade: "Sibbolet" eftersom han inte kunde uttala det rätt [jmf Matt 26:73], då tog de fast honom och slog honom vid Jordans vadställen. Och vid den tiden föll från Efraim 42 000. [Detta är ett fruktansvärt inbördeskrig.]
Och där fanns en man från Tsora [25 km väster om Jerusalem, strax norr om Bet Shemesh], från daniternas familj och hans namn var Manoach [betyder "viloplats", från ordet noach som betyder vila]. Och hans hustru var barnlös och födde inte. [Frasen är väldigt lik 1 Mos 11:30, och läsaren får genast koppling till berättelsen om Abram och Saraj, som inte heller kunde få barn. Intressant är att mannen identiferas först geografiskt, sedan stam och sist hans namn.]
Och Herrens (Jahves) ängel (budbärare) visade sig för kvinnan och sade till henne:
"Se, jag ber dig, du är ofruktsam och föder inte, men du ska bli gravid och föda en son.
eftersom se, du ska bli gravid och föda en son. Ingen kniv ska komma över hans huvud, eftersom ynglingen ska vara en Guds (Elohims) nasir från moderlivet och han ska börja att rädda Israel från filistéernas hand." [Nasirlöftena finns beskrivna i 4 Mos 6:1–21. Det vanliga var att dessa var frivilliga, här ges nasirlöftet redan innan befruktningen. Det innebär att även modern ska avhålla sig från vin redan under graviditeten. Att inte äta något orent är ett tillägg som är unikt för Simsons nasirlöfte. Exakt betydelse av det är oklart, eftersom ingen jude ska äta oren mat enligt föreskrifterna i Torah. Men detta visar att renheten är väldigt viktig för Simson]
Och kvinnan kom och berättade för sin man och sade:
"En man från Gud (Elohim) kom till mig och hans utseende var som utseendet hos en Guds (Elohims) ängel, mycket respektingivande, och jag frågade honom inte vem han var och han berättade inte sitt namn för mig,
Från allt som växer från vinrankan ska hon inte äta och vin och starka drycker ska hon inte dricka och allt orent ska hon inte äta, allt som jag befallde henne ska hon hålla (vakta, skydda, bevara)."
Och Herrens (Jahves) ängel sade till Manoach: "Även om du håller kvar mig ska jag inte äta av ditt bröd och om du gör i ordning ett brännoffer måste du offra det till Herren (Jahve)." Eftersom Manoach inte visste att han var Herrens (Jahves) ängel.
Och Herrens (Jahves) ängel visade sig inte igen för Manoach och för hans hustru. Vid den tiden visste Manoach att han var en Herrens (Jahves) ängel.
Och hans hustru sade till honom: "[Om] Herren (Jahve) har behag till att döda oss skulle han inte ta emot ett brännoffer och ett matoffer från vår hand och han skulle inte låta oss se alla dessa ting och inte vid denna tid låtit oss höra dessa ting."
Men hans far och hans mor visste inte att det var från Herren (Jahve), eftersom han [Herren] sökte ett tillfälle (anledning – hebr. toanah) mot filistéerna. Vid den tiden rådde filistéerna över Israel. [Denna kommentar från författaren är en nyckelvers för att förstå hela episoden med Simson. Substantivet toanah används bara här, men verbet anah används för att beskriva en lämplig tid för att något ska ske. Israeliterna hade blivit mer och mer bekväma med att dras med i de omkringliggande folkens seder och moral. Nu kommer Gud låta även mänsklig svaghet verka för hans syften, tog inte israeliterna upp striden mot filistéerna, kommer han låta filistéerna resa sig upp mot Israel.]
Och Herrens (Jahves) Ande kom mäktigt (föll, svepte hastigt och med kraft) över honom och han slet sönder (delade – hebr. shasa) det [det stora lejonet] som om det var en [liten] killing, och han hade ingenting [inget verktyg eller vapen] i sin hand. Men han berättade inte för sin far och sin mor vad han hade gjort.
Och han skrapade ut den i sin hand och gick, och åt medan han gick, och han kom till sin far och till sin mor och gav till dem och de åt. Men han berättade inte för dem att han skrapat honungen ur lejonets kropp. [Ännu en gång följer Simson sina begär. Det anas hur han nonchalant tar det han vill och sedan går och äter. Han ger också till sina föräldrar, vilket gör att de också blir rituellt orenade. Hans föräldrar hade helgat honom, nu vanhelgar han dem utan att de ens vet om det.]
Men om ni inte kan berätta för mig, då ska ni ge mig 30 linneskjortor och 30 ombyten kläder." De svarade honom: "Förelägg gåtan för oss och låt oss höra." [Dåtidens investeringar var bland annat kläder, se Matt 6:19. Utifrån männens protester i vers 15 förstår vi också att värdet på belöningen var stor.]
Han sade till dem:
"Från ätaren kommer fram mat
    och från den starke kommer fram sötma." Men ingen av dem kunde berätta gåtan på tre dagar.
Och det skedde på den sjunde dagen att de sade till Simsons hustru: "Locka din man så att han berättar gåtan för oss, annars bränner vi dig och din fars hus med eld, har ni kallat hit oss för att göra oss fattiga?"
Och Simsons hustru grät över (på) honom [klängde sig mot honom] och sade: "Du hatar mig bara, du älskar mig inte, du har förelagt en gåta till mitt folks söner och berättar inte för mig."
Och männen i staden sade till honom på den sjunde dagen innan solen gick ner:
"Vad är sötare än honung
    och vad är starkare än ett lejon?" Och han sade till dem: "Om ni inte hade plöjt med min kviga, hade ni inte löst min gåta."
Och det skedde efter en tid, när det var dags för veteskörden [i maj-juni] att Simson besökte sin hustru [i Timna] med en killing och han sade: "Jag vill gå in till (ha sexuellt umgänge med) min hustru i kammaren." Men hennes far lät honom inte gå in.
Och hennes far sade: "Jag tänkte verkligen att du hatar henne, därför gav jag henne till din kompanjon [som ansvarade för festligheterna kring bröllopet]. Är inte hennes yngre syster vackrare än hon? Ta henne [den yngre], jag ber dig, istället för henne [din hustru]."
Och 3 000 män från Juda gick ner till klippans klyfta i Etam och sade till Simson: "Vet du inte att filistéerna råder över oss? Vad är det du har gjort mot oss?"
    Han svarade dem: "Som de gjorde mot mig så har jag gjort mot dem."
De svarade honom och sade: "Nej, men vi ska binda dig och ge dig i deras hand men försäkrar att vi inte ska döda dig." Och de band honom med två nya rep och förde upp honom från klippan.
Simson svarade [med en lögn]: "Om de binder mig med sju färska linor (tältlinor; rep av senor; hebr. jeter) som inte har hunnit torka, så blir jag lika svag som en [vanlig] människa." [Tältlinor och bågsträngar gjordes ofta av inälvorna av boskapsdjur. Även senor från ben av får användes. Jämför med hebr. avot i vers 11.]
Då kom filistéernas furstar upp till henne med sju färska linor som aldrig hade torkat och hon band honom med dem.
De som satt i bakhåll hos henne var i den inre kammaren. Hon sade då till honom [Simson]: "Filistéerna är över dig Simson!" Han slet sönder linorna som man sliter sönder en tråd av lingarn i hans andedräkts eld, och han lät [henne] inte veta (få kunskap om) hans styrka. [Se Dom 15:14 om linet!]
Han sade till henne [och ljög igen]: "Om de binder mig i nya rep (hebr. avot; tvinnat rep) som inte har brukats till något (ordagrant: som inget arbete gjorts med) så blir jag lika svag som en [vanlig] människa."
Då sade hon till honom: "Hur kan du säga att du älskar mig men ditt hjärta inte är med mig? Dessa tre gånger har du förnedrat (lurat – hebr. talal) mig och inte berättat för mig var din stora styrka kommer från."
Och han berättade till henne hela sitt hjärta och sade till henne: "Ingen rakkniv har kommit över mitt huvud eftersom jag är en Guds (Elohims) nasir från min mors livmoder. Om jag blir rakad viker min styrka ifrån mig och jag ska bli svag och vara likadan som alla [vanliga] människor."
Och hon sade: "Filistéerna är över dig Simson!" Och han vaknade ur sin sömn och sade (alternativt: tänkte): "Jag ska gå som de andra gångerna och skaka av mig själv." Men han visste inte att Herren (Jahve) hade vikt från honom.
[Följande fras återkommer fyra gånger i avslutningen av Domarboken, se Dom 17:6; 19:1; 21:25.]
-
I dessa dagar fanns det ingen kung i Israel.
-
Och i dessa dagar sökte daniterna [fortfarande] efter ett arv [ett eget landområde] åt sig att bo i, eftersom inget tillfallit dem till denna dag som ett arv bland Israels stammar. [Mose har tidigare välsignat Dan och tilldelat dem Bashan, vilket ligger i Golanområdet norr om Naftali stam, se 5 Mos 33:22. Under Josuas ledning hade Dans stam fått området väster om Jerusalem ut mot Medelhavet mellan Efraim och Benjamin, se Jos 19:40–48. Dock verkar daniterna inte nöjda med sin tilldelning (området är för "snävt", se Jos 19:47) och man vill ha det område Mose nämner i sin välsignelse, hellre än det de fick genom lotten av Josua. Det är hur de erövrar staden Laish, som sedan får namnet Dan, som beskrivs i detta kapitel.]
Men mannen var inte villig till att övernatta [ännu en natt utan gjorde iordning sig på eftermiddagen den 6:e dagen], så han steg upp och gick och upp i höjd med Jevus (Jebus), det är [det tidigare namnet på staden] Jerusalem. Han hade ett par sadlade åsnor med sig, och hans konkubin var med honom. [Även hans manliga tjänare var med i följet tillbaka, se vers 3 och 11.]
Hans herre svarade honom: "Nej, vi ska inte stanna till i en främande stad, där det inte finns några israeliter. Vi går vidare [norrut] mot Giva."
Se, min dotter, jungfrun och hans konkubin kan jag föra ut till er, jag ber er, och med dem kan ni göra det som är gott i era ögon, men denne man ska ni inte göra sådan ondska med."
Men männen lyssnade inte till honom och mannen tog hans konkubin och förde ut henne till dem och de kände (hade sexuellt umgänge med) henne och skändade (kränkte) henne hela natten till morgonen och när dagen grydde sände de iväg henne.
Och det skedde att alla som såg det sade: "Något sådant har inte skett och inte setts från den dag Israels söner kom ut från Egyptens land till denna dag." [Syftet med mannens handling var att mobilisera militärt genom att shocka och skapa fruktan. Det finns en parallell mellan 1 Sam 11:7 och vers 29–30 som är slående.] Tänk på henne (sätt dig in i hennes situation)!
Överväg!
Tala! [Hebreiskan är märklig här och byter pronomen. En del sätter de sista orden i munnen på de som fick den makabra försändelsen, men mer troligt är att författaren gör något väldigt ovanligt här och talar till läsaren direkt. Denna händelse är horribel och ber läsaren noggrant läsa det som följer. Det finns flera detaljer som måste påpekas. Det står aldrig att kvinnan är död innan mannen styckar henne, en viss ovisshet finns här. När mannen sedan återberättar händelsen blir fokus att de var ute efter honom, han utelämnar detaljen att det var han som utlämnade henne för att rädda sitt eget liv, jmf Dom 19:25; 20:5.]
Och hela folket steg upp som en man och sade: "Ingen man vill gå till hans tält och ingen man vill vika av till hans hus.
Och nu, ge oss männen, Beliars [ordagrant: den värdelöse, men även ett judiskt namn på satan] söner som är i Giva och låt oss döda dem och ta bort (ordagrant bränna) ondskan från Israel." [Beliar nämns även i Dom 19:22.]
    Men Benjamins söner lyssnade inte till sina bröder Israels söners röst.
Från hela detta folk var 700 utvalda män vänsterhänta, [med] sin högra hand kunde alla dessa slunga sten och träffa ett hårstrå [träffa med hårfin precision] och inte missa (hebr chata). [Ordet för missa är samma ord som annars översätts synd, se 1 Mos 13:13.]
Och de kom från söder till Giva, 10 000 män utvalda från hela Israel, och de stred intensivt (ordagrant: "striden var tung"), men de visste inte att ondska var nära att komma över dem.
Och Israels män hade avlagt en ed i Mitspa och sagt: "Ingen av oss ska ge sin dotter till Benjamin som hustru."
Och Israels söner sade: "Vem finns som inte kom upp i församlingen från alla Israels stammar till Herren (Jahve)?" eftersom de hade avlagt en stor ed angående den som inte kom upp till Herren (Jahve) till Mitspa och sagt: "Den ska säkerligen dödas."
Och de sade: "Finns det en från Israels stammar som inte kommet till Herren (Jahve) i Mitspa?" Och se, det kom inte en man till lägret från Javesh-Gilead till församlingen.
Och de fann från Javesh-Gileads invånare 400 unga jungfrur som inte haft sexuellt umgänge med en man genom att ligga i hans säng. Och de förde dem till lägret i Shilo som är i Kanaans land.
Och Benjamin återvände vid den tiden och de gav dem kvinnorna som de hade sparat från Javesh-Gilead, men de räckte inte till dem (var för få).
Och de sade: "De som har flytt måste bli till ett arv till Benjamin. Så att en stam inte utrotas från Israel.
Men vi kan inte ge dem fruar från våra döttrar." Eftersom Israels söner hade avlagt en ed och sagt: "Förbannad är den som ger en hustru till Benjamin."
Och det ska ske eftersom deras fäder eller deras bröder kommer till att kämpa med oss, att vi ska säga till dem: "Var nådiga (ge dem oförtjänt kärlek – hebr. chanan) mot dem eftersom vi inte tog till dem (benjaminiterna) varje man en hustru i striden. Inte heller gav ni till dem så att ni nu skulle vara skyldiga."

Rut (18)

Då sade Boas till Rut: "Min kära dotter! [En varm och välkomnande fras till främlingen Rut.]inte bort och plocka ax på någon annan åker, stanna kvar på den här åkern och håll dig här till de kvinnliga arbetarna.
Se efter var de [maskulin form – skördemännen] arbetar på åkern, och följ efter dem [feminin form – de kvinnliga skördearbetarna]. [Männen skar säden, och kvinnorna gick efter och band ihop den i kärvar.] Jag har sagt till männen att låta dig vara (inte avvisa dig, inte röra vid dig). När du är törstig, så gå till vattenkrukorna och drick av det som mina tjänare (unga män) har hämtat."
Boas svarade henne: "Man har berättat för mig om allt du gjort för din svärmor [Noomi] sedan din make [Mahlon, se Rut 4:10] dog – hur du har lämnat dina föräldrar och ditt hemland och begett dig till ett folk som du inte kände förut.
Då sade Rut: "Herre (adoni), du har varit god mot mig (jag har funnit nåd hos dig, jag vill fortsätta att behaga dig). Du har tröstat mig (jag kan andas ut, du har lättat min börda, vänt min sorg till hopp) och talat till din tjänarinnas hjärta, trots att jag inte är som någon av dina tjänarinnor (kvinnliga arbetare)."
[Efter lunchen:] När Rut hade rest sig och gått tillbaka till arbetet, gav Boas order till sina arbetare: "Låt henne plocka ax mellan kärvarna. Skäm inte ut (håna och förnedra inte) henne. [De skulle inte tala nedvärderande och skymfa henne.]
Dra också medvetet ut strån från de kärvar som redan är bundna, och lämna dem där, så hon får plocka upp dem. Se till att ingen tillrättavisar henne för det." [Boas går längre än lagen kräver för att Ruts arbete skulle bli belönat.]
Noomi sade till sin sonhustru: "Välsignad vare han av Herren (Jahve), som inte har slutat att visa nåd (trofast kärlek, omsorg) både mot levande och döda." [Uttrycket levande och döda syftar på hela Noomis familj. Noomi och Rut levde; Elimelek, Mahlon och Kiljon var döda. I denna vers är det andra gången som bokens viktiga nyckelord chesed används, se även Rut 1:8. Ordet beskriver nåd, kärlek, omsorg, godhet, trofasthet, osv. Här är betoningen Guds trofasthet och omsorg om Noomis familj.]
    Noomi sade också till henne: "Den mannen är en nära släkting till oss; han är en av våra återlösare (beskyddare)." [Enligt judisk tradition var Boas Elimeleks brorson, och därför kusin med Ruts avlidne man Mahlon. Boas far var alltså bror med Noomis avlidne man Elimelek. Återlösare, hebreiska gaal, är en nära släkting som har extra juridisk omsorg för sina anhöriga. Kan i viss mån jämföras lite med en fadder. De tre frivilliga åtagandena för en återlösare var: 1. Om hans äldre bror dör barnlös ska han gifta sig med hans hustru, se 5 Mos 25:5–10. Dessa äktenskap kallas leviratsäktenskap, från det latinska ordet levir, som betyder svåger. I ett samhälle där änkan annars skulle tvingats ut i tiggeri garanterar det hennes försörjning och bevarar den avlidne mannens namn. Seden fanns redan före Moseböckernas undervisning, se 1 Mos 38:8. I Israel var det extra viktigt att det fanns arvingar i alla familjer så att Israels folk kunde fortsätta att besitta landet som Gud har gett dem. I första hand var det äldste sonen som ärvde, men även döttrarna kunde få ärva just för att bevara landet Israel hos de judiska familjerna. Selofhads döttrar är ett sådant exempel, se 4 Mos 27:1–10.
2. Återlösa mark som en släkting tvingats sälja, se 3 Mos 25:35.
3. Hämnas en mördad släkting, se 4 Mos 35:19.]
Noomi sade då till sin sonhustru: "Ja, det är bra, min dotter, att du är med hans kvinnliga arbetare. Om du arbetar på något annat skördefält, kan någon skada (antasta) dig."
[Efter att skörden hade bärgats var det dags att tröska kornet och vetet för att skilja agnarna från säden. Det skedde under den torra perioden i senare delen av maj och i juni. Tröskplatsen låg vanligtvis på en öppen plats utsatt för vinden. Ytan var stenlagd eller hårt stampad, ofta som en cirkel upp till 15 meter i diameter. Kärvarna av korn eller vete löstes upp och breddes ut på några decimeters höjd. På mindre tröskplatser klappade man ut kornen för hand genom att slå med en stav, se Rut 2:17. På större tröskplatser använde man djur som fick trampa runt och krossa kornen, se 5 Mos 25:4. Ibland användes tröskslädar, se Jes 41:15.
    Nästa steg i processen var att skilja sädeskornen från agnarna. Under kvällsbrisen kastades blandningen upp med hjälp av en skovel eller gaffel. Vinden blåste då de lättare agnarna och halmen åt sidan, medan kornen föll ner igen på tröskplatsen. När kornen sedan hade sållats, rensats från småsten och skräp, var de klara att malas eller lagras, se Amos 9:9; Luk 22:31. Händelserna här i kapitel 3 utspelar sig troligtvis i juni när skörden är över. Det har gått en till två månader sedan händelserna i kapitel 2 och kornskörden håller på att tröskas, se Rut 3:2. Rut är inte längre på fälten utan hemma hos Noomi på dagarna. En dag tar Noomi upp ett ämne som vi förstår att hon har funderat på en längre tid. Hon har också tänkt ut en plan.]
Noomi, Ruts svärmoder, sade till henne: "Min dotter, det är mitt ansvar att se till att du kan få ro [ett tryggt hem och en god make], så det går väl för dig (så du får ett gott liv).
Boas är vår släkting, du har varit med hans kvinnliga arbetare. Ikväll kommer han att tröska korn på tröskplatsen.
Var kvar här i natt. [På nytt är författaren noga med ord så att det inte kan missuppfattas. Istället för "ligg här" väljs ordet "var här", samma ord som används när Rut säger att hon vill vara varhelst Noomi är, jämför Rut 1:16; 4:13.] Imorgon på morgonen [på en gång] ska jag ge honom möjlighet att få agera som en återlösare [och gifta sig med dig]. Om han vill det så får han göra det, men om han inte vill så lovar jag så sant Herren (Jahve) lever att göra det. Var kvar här tills det blir morgon. [Det är inte tryggt för dig att bege dig iväg nu mitt i natten.]"
Noomi svarade: "Sitt här [var lugn, vänta här hos mig] min dotter, tills du ser hur allting går, för den mannen kommer inte unna sig någon vila innan han ordnat med detta idag."
Därför tänkte jag underrätta dig och säga: Förvärva det inför de som sitter här och de äldste av mitt folk. Vill du återlösa det, så återlös; men vill du inte återlösa, så säg till mig så jag vet det, för ingen annan än du har rätt att återlösa det, och jag är efter dig." [Drygt tio år tidigare hade Elimelek och Noomi flyttat från Betlehem till Moab på grund av svält, se Rut 1:1, 4. Innan familjen tog ett sådant drastiskt beslut, som också var fyllt av skam, hade Elimelek säkert gjort allt för att rädda situationen. Troligen hade han sålt sin åkermark till någon utanför familjen, se 3 Mos 25:30. Under svälttider stod åkermark inte högt i kurs, så de ekonomiska svårigheterna fortsatte. Han stod då inför två val: Sälja sig själv som slav, se 3 Mos 25:47–55, eller flytta någonstans där det fanns mat. Han valde det sistnämnda och flyttade till Moab. Det hebreiska ordet mashar i vers 3 översätts ibland "sälja", men har också betydelsen att "överlämna". I sammanhanget här är det Noomi som överlämnar nyttjanderätten och ger tillåtelse för deras återlösare att köpa tillbaka den mark som hennes man Elimelek hade sålt. Enligt Mose lag säljs aldrig mark permanent eftersom den tillhör Gud, se 3 Mos 25:23. Någon i släkten kunde alltid köpa tillbaka marken. Vart 50:e år, då det var jubelår, återgår marken till den ursprungliga familjen, se 3 Mos 25:28.] Han svarade: "Jag vill återlösa det."
Återlösaren svarade: "Då kan jag inte återlösa, jag vill inte sätta mitt eget arv på spel. Ta du min rätt att återlösa, för jag kan inte göra det." [Anledningen till att återlösaren tackar nej kan vara att han redan är gift, eller är änkeman. Fler barn skulle minska arvet till hans barn och hans släkt. En annan anledning kan vara Ruts nationalitet. Det kan vara ordet i 5 Mos 23:3–6 som vägde tyngre än omtanken om Noomi och Rut.]
Jag har också förvärvat (tagit ansvar för) Rut, kvinnan från Moab som var gift med Mahlon. Hon blir min fru. Jag gör detta för att hennes avlidne makes arvedel ska stanna kvar inom familjen, så att hans namn blir ihågkommet bland hans släktingar och vid porten till hans stad. Ni är alla här i dag vittnen till detta."
Då sade kvinnorna [i Betlehem] till Noomi: "Lova (prisa) Herren (Jahve), som i dag har gjort så att det inte saknas en återlösare [syftar nu på barnet]! Må hans namn bli ärat i Israel!

1 Samuelsboken (197)

Och han gjorde så år efter år [här står det år till skillnad från vers 3 som har dagar] när hon gick upp till Herrens (Jahves) hus så retade hon henne, därför grät hon och kunde inte äta.
Och Elkana sade till henne: "Channa, varför gråter du? Och varför äter du inte? Och varför sörjer ditt hjärta? Är inte jag bättre för dig än tio söner?"
Och hon gav ett löfte och sade: "O Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), om du verkligen vill se på din tjänarinnas lidande och komma ihåg mig och inte glömma bort din tjänarinna, men vill ge din tjänarinna en son, då ska jag ge honom till Herren (Jahve) för hela hans liv, och ingen rakkniv ska komma på hans huvud." [Han ska bli en Guds nasir, se 4 Mos 6:1–21.]
Men Channa talade över sitt hjärta, hennes läppar rörde sig bara men hennes röst hördes inte, därför tänkte Eli att hon var berusad,
Men Channa svarade och sade: "Nej, min herre, jag är en kvinna med en djupt bedrövad ande, jag har inte druckit vin och inga starka drycker, men utgjutit min själ inför Herren (Jahve).
Och hon sade: "Låt din tjänarinna finna nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon." Så gick kvinnan sin väg och åt, och hennes ansiktsuttryck var inte längre sorgset.
följde inte Channa (Hanna) med utan sade till sin man: "Jag väntar tills pojken blivit avvand. Då ska jag ta med mig honom och föra fram honom inför Herrens (Jahves) ansikte och sedan låta honom få stanna där för alltid." [Hebreiska barn ammades normalt fram tills de var två eller tre år gamla.]
Tala inte längre så högmodigt [mina ovänner],
    låt inte arrogant tal flöda ur er mun.
För Herren (Jahve) är en Gud (El) som vet allt,
    han väger varje handling (utvärderar allt vad människor gör).
Han vaktar (bevarar) sina trognas steg,
    men de onda går under (tystas) i mörkret,
    av egen kraft lyckas ingen.
Men Elis söner var söner till uselheten (söner av Balial), de kände inte (saknade en intim relation till) Herren