0408 – אַל (al)

inte


Typ: H:Adv
Hebreiska: אַל (al)
Uttal: al
Talvärde: 31 (1 + 30)    ord med samma talvärde
Ursprung: a negative particle (akin till H3808 (לֹא))
Användning: 728 ggr i GT

Engelsk översättning

not
nay, neither, [phrase] never, no, nor, not, nothing (worth), rather than

Engelsk beskrivning

1) not, no, nor, neither, nothing (as wish or preference)
1a) do not, let not (with a verb)
1b) let there not be (with a verb understood)
1c) not, no (with substantive)
1d) nothing (as substantive)


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Referenser (728 st)


1 Moseboken (39)

Abram sade till Lot: "Låt det nu inte råda någon osämja mellan dig och mig eller mellan mina herdar och dina herdar – vi är ju bröder.
En tid därefter kom Herrens ord till Abram i en syn:
"Var inte rädd, Abram (Avram)!
Jag är din sköld,
    din belöning,
mycket stor." [Den sista delen kan tolkas som att Abrams belöning ska bli stor eller att Herren är hans stora belöning. Utifrån sammanhanget verkar det till en början syfta på en materiell belöning, men det kan vara en medveten dubbeltydighet i den hebreiska texten. Abram hade nyligen avböjt erbjudandet från Sodoms kung att behålla ett krigsbyte. Utifrån svaret i nästa vers, verkar det som Abram tolkar det som en materiell belöning, men undrar vad detta spelar för roll när han inte har någon arvinge. Gud har däremot något mycket större än bara rikedom för Abram – han ska bli Abraham och kallas "trons far" och få Herren som sin belöning.]
Han sade: "Min Herre (Adonai), om jag har funnit nåd för dina ögon så gå inte förbi din tjänare.
Då sade Abraham: "Herre, bli inte upprörd över att jag fortsätter fråga! Vad händer om det bara är 30 där?" Han svarade: "Jag ska inte göra det på grund av de 30."
Till sist sade Abraham: "Herre, bli inte upprörd över att jag frågar en gång till! Vad händer om det bara är 10 där?" Han svarade: "Jag ska inte göra det på grund av de 10." [Abraham ber inte bara för de rättfärdiga i staden utan för alla där. Gud vill rädda hela platsen om det finns 10 rättfärdiga där.]
Och han sade: "Jag ber er mina bröder, gör inte denna ondska.
Se, jag har två döttrar som inte har känt (haft en sexuell relation med) någon man, låt mig, jag ber er, föra ut dem till er och ni kan göra vad ni finner för gott i era ögon med dem, gör bara ingenting mot dessa män, så sant som de har kommit under skuggan av mitt tak (är under mitt beskydd)."
Och när de hade fört ut dem utanför sade han: "Fly för ert liv, se er inte tillbaka och stanna inte i slättlandet, fly till bergen, annars sveps ni bort." [Slättlandet var det område som förmodligen omstörtades och bildade Döda Havet.]
Lot sade till dem: "inte så min herre,
Och Gud (Elohim) sade till Abraham: "Låt inte detta vara smärtsamt (sorgligt, bedrövligt) i dina ögon på grund av ynglingen och på grund av din tjänstekvinna. I allt som Sarah sagt till dig ska du lyssna på hennes röst (det hon sagt), för i (genom) Isak ska säd (avkomlingar, framtida generationer) uppkallas efter dig.
Hon gick och satte sig ner mitt emot, ett gott stycke bort, så det var ett bågskott emellan, för hon sade: "Låt mig inte se när barnet dör." Och hon satt mitt emot honom och lyfte upp sin röst och grät.
Och Gud (Elohim) hörde ynglingens röst och Guds (Elohims) ängel (budbärare) ropade på Hagar från himlarna och sade till henne: "Vad plågar dig Hagar? Frukta inte, för Gud (Elohim) har hört ynglingens röst där han är.
Han (Herrens ängel) svarade: "Lägg inte din hand på gossen, gör ingenting mot honom, för nu vet jag att du är en gudfruktig man, jag ser att du inte har undanhållit din son, din ende son, från mig." [Heb 11:17–19; Jak 2:21–23]
Han sade till dem: "Försena mig inte, se Herren (Jahve) har gjort min resa lyckosam, sänd iväg mig så att jag kan gå till min herre."
Herren (Jahve) visade sig för honom och sade: "Gå inte ner till Egypten [som Abraham gjorde, se 1 Mos 12:10]. Stanna [istället] i landet som jag ska berätta för dig om [peka ut till dig]. [Isak stannar i landet. Det är i likhet med hela Isaks liv en bild på Jesus. I det större perspektivet ser vi att Abraham lämnade landet och gick till Egypten, det är en bild på hur Israels barn hamnade i den babyloniska fångenskapen. På samma sätt är Jakobs alla år utanför Israel en bild på den stora diasporan för det judiska folket från år 70 e.Kr. fram till modern tid då de återvänt till Israel som återupprättades som stat 1948. Det faktum att Isak stannade hela sitt liv inom landets gränser pekar på att Jesus tillbringade all sin tid i landet när han var här första gången, på samma sätt som han snart kommer tillbaka till Jerusalem och kommer att vara där och därifrån regera över hela jorden. Att Jakob vistas en tid i Gerar, på samma sätt som Jesus vandrar igenom Dekapolis, motsäger inte detta då dessa områden tillhör och ligger inom löfteslandets gränser, även om de låg utanför det egentliga Israels gränser just vid Jesu tid.]
Herren (Jahve) visade sig för honom samma natt och sade: "Jag är din fader Abrahams Gud. Frukta inte, för jag är med dig och ska välsigna dig och föröka din säd (dina ättlingar) för min tjänare Abrahams skull."
Och hon sade till sin far: "Bli inte arg, herre (låt det inte vara förargelseväckande i min herres ögon), att jag inte kan resa mig inför dig, för det är med mig på kvinnors vis (jag har det som kvinnor brukar ha)" [3 Mos 15:19] Så sökte han efter husgudarna men kunde inte finna dem.
Och Jakob svarade: "Nej, jag ber dig, om jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, ta då emot gåvorna ur min hand, för så sant som jag har sett ditt ansikte, som när någon ser Guds (Elohims) ansikte, ger du mig nåd (villkorad nåd – hebr. ratsa).
Och det skedde när hon var i svåra födslosmärtor att barnmorskan sade till henne: "Frukta inte för även detta är en son till dig."
Ruben fortsatte: "Spill inget blod! Kasta honom i brunnen i ödemarken (öknen), men lägg inte er hand på honom (döda honom inte)." Han sade så för att han skulle kunna rädda Josef ur deras händer och föra tillbaka honom till hans far.
Kom, så säljer vi honom till ismaeliterna och låter inte vår hand komma vid honom, han är ju trots allt vår bror, vårt kött." Hans bröder lyssnade på honom.
Ruben svarade dem och sade: "Talade jag inte till er och sade att ni inte skulle synda mot barnet, men ni lyssnade inte? Därför utkrävs hans blod"
Josef svarade: "Frid (shalom) vare med er, frukta inte. Er Gud (Elohim) och era fäders Gud har gett er skatter i era säckar. Jag hade era pengar." Sedan förde han ut Simon till dem.
Juda kom nära honom och sade: "Min herre, låt din tjänare, jag ber dig (vädjar) få tala ett ord i min herres öra, och låt inte din vrede upptändas mot din tjänare, för du är som farao.
Var inte ledsna och arga på er själva för att ni sålde mig hit. Gud har sänt mig före er för att bevara människors liv.
Skynda er att gå upp till min far och säg till honom: "Så säger din son Josef, Gud har gjort mig till herre över hela Egypten, kom ner till mig, dröj inte. [Josefs ord måste ha påmint dem om vad han sagt tidigare, se 1 Mos 37:8.]
Oroa er inte för era tillhörigheter, för det bästa i hela Egyptens land är ert."
Så sände han iväg sina bröder och de reste och han sade till dem: "Se till att ni inte blir oroliga, börjar att skaka (darra) på vägen."
Han sade: "Jag är Gud (El) dina fäders Gud (Elohim). Frukta inte att gå ner till Egypten, för där ska jag göra dig till ett stort folkslag.
Tiden närmade sig när Israel [Jakob] måste dö och han kallade på sin son Josef och sade till honom: "Om jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek) i dina ögon, lägg, jag ber dig, din hand under min höft och agera välvilligt och trofast med mig. Jag ber dig, begrav mig inte i Egypten.
Instabil som vatten [utan förmåga till självdisciplin] saknar du överlägsenheten,
    eftersom du steg upp i din fars bädd,
    där orenade du den, han steg upp till min bädd.
Låt inte min själ komma till deras rådslag,
    må aldrig min heder bli förenad med deras sällskap,
för i sin vrede slaktar de män
    och med sin egen vilja lemlästar de oxar.
Men Josef svarade dem: "Var inte rädda, skulle jag ta Guds plats?
Var inte rädda, jag ska försörja er och era barn." Sedan tröstade Josef dem och talade till deras hjärta (uppmuntrade dem). [Samma tanke utvecklas av Paulus i Rom 8:28. Gud vänder det som var tänkt att skada till att verka för hans syften.]

2 Moseboken (19)

Gud sade: "Kom inte närmare! Ta av dig dina sandaler, för den plats du står på är helig mark." [Det är på grund av Guds närvaro som det blir en helig, en från världen avskild, plats.]
Gör därför deras arbete så hårt för dem så att de inte har tid att tänka på något annat än arbete. Kanske slutar de då att lyssna på dessa lögner [som Mose och Aron talar]!"
Mose svarade: "Se, jag går ut från dig, och jag ska be till Herren (Jahve) att flugsvärmarna lämnar farao, hans tjänare och folket imorgon. Bara farao upphör med att vara bedräglig (luras, hånar) och inte låta folket gå för att offra till Herren (Jahve)."
Ät inte köttet rått eller kokat i vatten, utan stekt över eld med huvudet, benen och innanmäte.
Mose sade till folket: "Sluta att känna fruktan! Stå fasta (fly inte) och ni ska få se hur Herren befriar (frälser) er i dag. De egyptier ni ser i dag, ska ni aldrig mer se igen. [Går också att översätta: "Så som ni ser egyptierna idag, ska ni aldrig mer se dem igen."]
Mose sade också till dem: Låt ingen spara någonting av detta till morgonen.
Se, Herren (Jahve) har gett er sabbaten, så på den sjätte dagen ger han er bröd för två dagar. Låt var och en stanna på sin plats och låt ingen gå ut på den sjunde dagen.
Han sade till folket: "Var redo på den tredje dagen. Kom inte nära era fruar (ha inget sexuellt umgänge)." [3 Mos 15:16–18]
Sedan sade Herren (Jahve) till honom: "Gå ner. Du ska komma tillbaka upp, du och Aron med dig. Men låt inte prästerna och folket bryta igenom för att komma upp till Herren (Jahve), annars ska Han fara ut mot dem."
De sade till Mose: "Tala du till oss så ska vi lyssna, men låt inte Gud (Elohim) tala till oss för då ska vi dö.
Mose sade till folket: "Frukta inte, var inte rädda, för Gud (Elohim) ska pröva er, för att vördnad för Honom ska finnas i er så att ni inte syndar."
[Israels rättssystem bygger på rättvisa lagar, ärliga domare och vittnen som talar sanning. Rättvisan ska inte styras av den allmänna opinionen, mutor, personliga känslor eller social status. Att vara trogen sanningen är det enda sättet för ett samhälle att kunna bestå.] Du ska inte sprida (skapa eller sprida vidare) ett falskt rykte. Gör inte gemensam sak med den orättfärdige (den som är skyldig till ett brott) genom att bli ett falskt (laglöst, destruktivt) vittne. [Ordet "falskt" är det hebreiska ordet chamas som har stark betoning på våld och terror. Här blir betydelsen "en rättslig terrorist" som bryter ner rättssystemet inifrån.]
Håll dig borta från falska anklagelser som kan bli döden för den oskyldige och den som har rätt, för jag frikänner inte den skyldige.
Ge akt på honom (bokstavligt: "bevaka från hans ansikte"), lyssna noga på hans röst. Var inte upproriska mot honom, för han ska inte ursäkta dina överträdelser, för mitt namn är i honom. [Denna ängel eller budbärare är Jesus, fast ännu inte i mänsklig gestalt.]
Och Aron svarade: "Låt inte min herres vrede bli brinnande het, du känner folket (är intimt förtrogen med dem) att de är inställda på (vända till) ondska.
Och han sade till honom: "Om ditt ansikte (din närvaro) inte går med oss, så för oss inte upp dit.
Och ingen man ska komma upp med dig, låt inte någon man synas på hela berget, låt inte heller några flockar eller hjordar beta på berget."
Och Mose befallde att man skulle kungöra i lägret och säga: "Varken man eller kvinna ska göra något mer arbete för offret till helgedomen." Så hindrades folket från att föra fram mer.

3 Moseboken (11)

Och Mose sade till Aron och till Elazar och Itamar, hans söner: "Täck inte av era huvuden och riv inte sönder era kläder, för att ni inte ska dö så att vreden kommer över hela folket, men låt era bröder, hela Israels hus begråta elden (som dödade Nadav och Aviho) som Herren (Jahve) tände.
"Drick inte vin eller starka drycker, inte du eller dina söner med dig när ni går in i mötestältet för att inte dö. Det ska vara en förordning (ordagrant 'saker inristat') för evigt genom dina generationer,
    
Ni ska inte göra er själva styggelser med något krypande ting som kryper, inte heller ska ni göra er själva orena med dem, så att ni blir orena.
och Herren (Jahve) sade till Mose: Tala till Aron din bror, att inte komma när som helst in till den heliga platsen innanför förhänget [2 Mos 25:17–22], framför nådastolen som är ovanpå arken, så att han inte dör, för jag ska visa mig i molnet ovanpå nådastolen. [Nådastolen var arkens lock med en 1,25 m lång och 0,75 m bred utsmyckning i rent guld, se 2 Mos 25:17.]
Orena er inte med något av detta, för med allt sådant har de folkslag orenat sig, som jag fördriver (kastar ut) för er.
Ni ska inte vända er till avgudar
    och inte göra er några gjutna gudar. Jag är Herren (Jahve), er Gud (Elohim).
Vanära (ohelga) inte din dotter genom att låta henne bli prostituerad,
    så att landet blir fördärvat av otukt och uppfyllt av skamligheter.
[Ordet vanära är ett rikt ord med betydelsen att inte värdesätta, men har också betydelsen att genomborra, såra, döda och offra. I ordet finns också betydelsen "att börja" och initiera en process. Betydelsen kan vara att ge bort sin dotter till kananeiska fruktbarhetsriter, se Jer 2:20; Hos 2, men också incestförhållande, se 3 Mos 18:17.]
Ni ska inte vända er till förtroliga andar [demoner som förställer sig och talar för den döde],
    inte heller söka efter spåmän så att ni blir orena genom dem. Jag är Herren (Jahve), er Gud (Elohim).
Och om du säljer något till din granne eller köper något från din grannes hand, ska ingen förtrycka sin broder.
Ta inget ocker eller ränta av honom, utan vörda din Gud (Elohim), så att din bror kan leva med dig.

4 Moseboken (14)

"Hugg inte av Kehatiternas familjestam från leviterna,
Han svarade då: "Lämna oss inte, jag ber dig, för du har stor kunskap om hur vi kan slå läger i öknen och du ska vara för oss istället för våra ögon.
Om du handlar så här mot mig så döda mig, jag ber dig döda; om jag har funnit nåd (oförtjänt nåd – hebr. chen) i dina ögon, låt mig inte se mitt elände."
Och Aron sade till Mose: "Min herre, lägg inte synd på oss, jag ber dig, för att vi har betett oss dåraktigt och eftersom vi har syndat.
Låt henne inte, jag ber, bli som en död, som den vars kött är halvt förtärt när han kommer ut ur sin mors livmoder."
Gör inte uppror mot Herren (Jahve), frukta inte heller för folket i landet, för de är bröd (som brödsmulor) för oss, deras försvar är avlägsnat från över dem och Herren (Jahve) är med oss. Frukta inte för dem."
inte upp för Herren (Jahve) är inte bland er, så att ni inte slås ner framför era fiender.
Och Mose blev mycket vred och sade till Herren (Jahve): "Ta ingen hänsyn till deras offer, jag har inte tagit en åsna från dem, inte heller har jag skadat någon av dem."
Och han talade till församlingen och sade: "Avlägsna er, jag ber er, från dessa onda mäns tält, och vidrör ingenting som tillhör dem, annars sveps ni bort i alla deras synder."
Och Herren (Jahve) sade till Mose: "Frukta inte för honom, för jag har gett honom i din hand, och hela hans folk och hela hans land. Och du ska göra mot honom som du gjorde mot amoréernas kung Sichon som bodde i Chesbon."
Och de kom till Bileam och sade till honom: "Så säger Balak, Tsippors son: 'Låt ingenting, jag ber dig, hindra dig från att komma till mig,
Och de sade: "Om vi har funnit nåd (chen, oförtjänt kärlek) inför dina ögon, låt detta land ges till dina tjänare som besittning, för oss inte över Jordan."

5 Moseboken (20)

Se, Herren din Gud (Jahve Elohim) har lagt landet framför dig, gå upp och ta det i besittning, som Herren (Jahve) dina fäders Gud (Elohim) har talat till dig, frukta inte och var inte missmodig."
Ge er inte in i strid med dem, för jag ska inte ge er av deras land, nej inte ens så mycket som en fotsula kan trampa på, eftersom jag har gett Seir [landet Edom] till egendom åt Esau.
Och Herren (Jahve) sade till mig: "Angrip inte Moav och börja inte strida med dem, för jag ska inte ge dig av hans land som besittning eftersom jag har gett Ar [stad i Moav; betecknar här även hela området] till Lots söner som en besittning.
och när ni kommer nära, mitt emot Ammons söner, ansätt dem inte och strid inte med dem, för jag ska inte ge er Ammons söners land som en besittning, eftersom jag har gett det till Lots söner som en besittning.
Och Herren (Jahve) sade till mig: "Frukta inte för honom för jag har gett honom och hela hans folk och hans land i din hand, och du ska göra mot honom som du gjorde mot Sichon, amoréernas kung som bodde i Cheshbon." [4 Mos 21:33–35]
Men Herren (Jahve) var vred på mig för er skull och lyssnade inte på mig och Herren (Jahve) sade till mig: "Det räcker, tala inte mer med mig om denna sak.
Tala (tänk) inte i ditt hjärta efter att Herren din Gud (Jahve Elohim) har kastat ut dem framför dig och säg: "För min rättfärdighet har Herren (Jahve) fört hit mig för att besätta detta land", då det är för dessa länders ondska som Herren (Jahve) driver ut dem framför dig.
Kom ihåg, glöm inte hur du gjorde Herren din Gud (Jahve Elohim) vred i öknen. Från den dag då du gick ut från Egyptens land till dess du kom till denna plats, har du varit upprorisk mot Herren (Jahve).
Och jag bad till Herren (Jahve) och sade: "Herre (Jahve) utrota inte ditt folk och din arvedel som du har återlöst genom din storhet, som du har fört ut ur Egypten med en mäktig hand.
Kom ihåg dina tjänare, Abraham, Isak och Jakob. Se inte till envisheten hos detta folk och inte till deras ondska, och inte till deras synd,
och säga till dem: "Hör Israel, ni närmar er dagen för strid mot era fiender, låt inte era hjärtan tappa modet. Frukta inte (var inte rädda), bli inte oroliga och förfäras inte av dem,
Förlåt Herre (Jahve) ditt folk Israel, som du har återlöst, och tillåt inte [skulden av] oskyldigt blod att vara kvar mitt bland ditt folk Israel". Så ska blodet förlåtas dem [i den staden].
[Mose uppmanar nu folket:]
Var starka (fasta, säkra, tappra)
    och frimodiga (ståndaktiga, alerta, modiga)!
Var inte rädda [det hebreiska ordet jare kan även användas om att "frukta Herren", dvs. att vörda och respektera honom]
    eller förskräckta (rädda, uppskrämda) för dem [era fiender],
för Herren (Jahve), din Gud (Elohim),
    går själv (han är den som går) med dig [Israel].
Han ska inte lämna dig (svika dig; låta dig sjunka)
    eller överge (lämna; släppa taget om) dig [Heb 13:5]."
[Mose ger nu sin välsignelse för de tolv stammarna, på liknande sätt som Jakob gjorde på sin dödsbädd (1 Mos 49). De tolv stammarna nämns 28 gånger i GT och uppräkningen olika: födelseordning, se 1 Mos 29–30; placering i förhållande till tabernaklet, se 4 Mos 2; tilldelat landområde, se Hes 48; de tolv portarna, se Hes 48:30–35.
    I denna uppräkning kommer den förstfödde Ruben först, dock saknas Simon. Stammen kan dock finnas "dold" i vers 11.]

Ruben

"Låt Ruben (hebr. Reoven; betyder: "se en son") leva, och inte
    av att hans män är få." [Ruben tilltalas på ett annorlunda sätt än de övriga stammarna. Troligtvis är det på grund av Jakobs ord i 1 Mos 49:4.]

Josua (19)

Var bara stark (fast, säker, tapper) och mycket frimodig (ståndaktig, alert, modig)!
    [Samma fras som i vers 6 och 9, men med adverbet "bara" och förstärkningen "mycket".]
Var noga med att beakta och följa (vaka över; se till att göra efter)
    all den undervisning (hebr. Torah) som min tjänare Mose har gett (befallt) dig.
Vik inte av från den vare sig åt höger eller åt vänster [följ instruktionerna],
    så kan du agera vist [med insikt och förstånd och ha framgång]
    
    vart du än går.
Har jag inte befallt dig [nu, se vers 6 och 7, men även tidigare genom Mose ord, se 5 Mos 31:6, 7, 23]: Var stark (fast, säker, tapper) och frimodig (ståndaktig, alert, modig)!
Var inte förskräckt (rädd, uppskrämd) och var inte förfärad (bestört, modfälld, nedslagen),
    för Herren (Jahve) din Gud (Elohim) är med dig vart du än går [överallt i det du gör]. [Mod är förmågan att övervinna sin fruktan och göra något man egentligen är rädd för. Fruktan förlamar medan frimodighet för med sig initiativförmåga och handlingskraft. I 4 Mos 27:16–23 utsåg Gud Josua till Moses efterträdare. Josua var en andefylld man som redan tidigare uppvisat mod (4 Mos 14:6–9), men Gud instruerade ändå Mose att styrka Josua i sitt uppdrag, se 5 Mos 1:38; 3:28. Även strax innan Mose avslutade sina jordiska dagar ingöt han mod i hela Israels folk och speciellt i Josua, se 5 Mos 31:6, 7, 23. Nu uppmanar Herren återigen Josua att vara stark och frimodig genom att stå fast och följa Guds undervisning. Styrkt av Herren befaller Josua Israels folk att göra sig redo för intåget i löfteslandet, se vers 16–18. Gud styrker och ingjuter mod hos dem som han kallar! Denna viktiga livserfarenhet förmedlar Josua även senare i sina uppmaningar till folket, se Jos 10:25; 23:6.]
men var noga med att låta det vara ett avstånd på omkring tvåtusen alnar [900 meter] mellan den och er. Närmare bör ni inte komma den, för att ni ska veta vilken väg ni ska gå, eftersom ni inte har gått den vägen förut." [Arken symboliserar Guds närvaro, person och hans löften. I den guldbelagda trälådan 1,2 m lång och 0,6 m bred och hög låg stentavlorna med budorden, se 2 Mos 25:10–22. Arken var alltid i mitten av lägret både när man stod still och när man vandrade. De leviter som var ättlingar till Kehat, kehatiterna, skötte i normala fall sysslorna vid arken och bar den, men nu skulle i stället prästerna, dvs. ättlingarna till Aron, bära arken före folket. Dessa instruktioner är specifika för just detta tillfälle då man ska passera Jordanfloden, en anledning kan vara att arken skulle vara synlig för alla och lätt att följa då man korsar över floden. Texten säger inte om arken fortfarande är täckt av förhänget som under transporten tidigare i öknen, se 2 Mos 40:19.]
De återvände till Josua och sade till honom: "Låt inte hela folket dra upp, utan låt omkring två eller tretusen män gå upp och slå Ai. Låt inte hela folket anstränga sig med att gå dit, för de är få."
Och Josua sade till Achan: "Min son, jag ber dig, ge ära till Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim) och bekänn inför honom, och tala om för mig vad du har gjort, dölj ingenting för mig."
Herren sade till Josua: "Frukta inte och var inte förskräckt, ta hela krigsfolket [inte bara 3 000, se Jos 7:5] med dig och stå upp och gå till Ai. Se, jag har gett kungen i Ai och hans folk och hans stad och hans land i din hand.
Och han befallde dem och sade:
"Se, ni [en mindre grupp på 5 000 män, se vers 12] ska ligga i bakhåll mot staden bakom (på andra sidan; väster om) staden, inte långt från staden, och håll er redo.
Och Givons män sände (bud) till Josua till lägret i Gilgal [intill Jeriko] och sade: "Släpp inte dina händer från dina tjänare, kom upp till oss snabbt och rädda oss och hjälp oss, för alla amoréernas kungar som bor i bergsbygden [Jerusalem, Hebron, Jarmot, Lachish och Eglon] har samlat sig tillsammans mot oss."
Och Herren (Jahve) sade till Josua: "Frukta inte för dem för jag har gett dem i din hand, inte en enda man av dem ska stå dig emot."
men stanna inte, jaga efter våra fiender och slå de bortersta (ordagrant bakersta, de som är i eftertruppen) av dem, tillåt dem inte att gå in i deras städer, för Herren vår Gud (Jahve Elohim) har gett dem i vår hand."
Och Josua sade till dem: "Frukta inte, var inte missmodiga, var starka och vid gott mod, för på detta sätt ska Herren (Jahve) göra med alla våra fiender som vi strider mot."
Och Herren (Jahve) sade till Josua: "Var inte rädd för dem, för i morgon vid denna tid ska jag ge dem alla till slakt inför Israel, du ska skära av hälsenorna på deras hästar och bränna upp deras vagnar i eld." [En skadad häst kunde inte längre bli använd i kavalleriet, se även Ps 20:8; 147:10.]
Och om landet som ni besitter blir orent, kom då över till landet med Herrens (Jahves) besittning, där Herrens (Jahves) Tabernakel finns och ta er besittning bland oss, men gör inte uppror mot Herren (Jahve) och gör inte uppror mot oss genom att bygga ett altare vid sidan av Herren vår Guds (Jahve Elohims) altare.
"Gud, Gud Herren (El, Elohim Jahve) Gud, Gud Herren (El, Elohim Jahve), han vet (är intimt förtrogen med) och Israel han ska veta (bli intimt förtrogen med), om det är i uppror eller om det är förrädiskt mot Herren (Jahve), rädda oss inte idag,

Domarboken (17)

Och Jael gick ut och mötte Sisera och sade till honom: "Kom in, min herre, kom in till mig, frukta inte." Och han gick in till henne i hennes tält och hon täckte honom med en filt.
Lämna inte härifrån, jag ber dig, förrän jag kommer till dig och för fram min gåva och lägger den framför dig."
    Och han sade: "Jag stannar här tills du kommer tillbaka."
Och Herren (Jahve) sade till honom: "Frid (shalom) vare med dig, var inte rädd, du ska inte dö."
Och Gideon sade till Gud (Elohim): "Låt inte din vrede upptändas mot mig, och jag ska tala bara en gång till, låt mig pröva, jag ber dig, men denna gång med ulltussen, låt det vara torrt på ulltussen och fullt med dagg på marken."
Och i denna tid ska du hålla (vakta, skydda, bevara), jag ber dig, och inte dricka vin och starka (alkoholhaltiga) drycker och du ska inte äta något (rituellt) orent,
men han sade till mig: 'Se, du ska föda en son och nu ska du inte dricka vin och inte dricka starka drycker och inte äta något orent eftersom ynglingen ska vara en Guds (Elohims) nasir från moderlivet till den dag han dör.' " [I en jämförelse mellan hennes rapport och det första budskapet i vers 3b–5 finns några skillnader. Hon utelämnar den sista delen att hans uppdrag har att göra med att börja rädda Israel från filistéernas hand. Hon tar inte heller med frasen att "ingen kniv ska komma över hans huvud". Detta tillsammans med hennes tillägg "tills han dör" är illavarslande och leder till sist till hans död, se Dom 16:17]
Från allt som växer från vinrankan ska hon inte äta och vin och starka drycker ska hon inte dricka och allt orent ska hon inte äta, allt som jag befallde henne ska hon hålla (vakta, skydda, bevara)."
De svarade [på en gång]: "Stig upp och låt oss dra upp över dem, eftersom vi har sett landet, och se det är mycket gott. Och de är stilla, vi tvekar (atsal, används bara här) inte till att gå, till att komma till att ärva landet.
Men Dans söner svarade honom: "Låt inte din röst höras bland oss, annars kommer bittra män över din själ (ditt liv) och du samlar din själ och ditt hus själar (du och ditt hushåll mister livet)."
Och den gamla mannen sade: "Shalom till dig, låt alla dina behov vila på mig, stanna bara inte på den öppna platsen (torget)."
Och mannen, husets herre, gick ut till dem och sade till dem: "Nej, mina bröder, gör inte så ont, jag ber er, efter att denna man kom till mitt hus ska ni inte göra denna onda gärning.

Rut (8)

skulle ni då vänta på att de blev vuxna? Skulle ni förbli ogifta så länge? Nej, mina döttrar, följ inte med mig. Mitt öde är så bittert att dela [änka i ett okänt land, fattigdom], för Herrens hand har drabbat mig."
Men Rut svarade:
"Försök inte övertala mig att överge dig,
att vända tillbaka, bort från dig!
För dit du går, vill jag gå,
och där du bor, där vill jag bo.
Ditt folk ska bli mitt folk,
och din Gud (Elohim) min Gud (Elohim).
"Kalla mig inte Noomi ["välbehag", "den ljuva"], utan kalla mig Mara ["den bittra"], för den Väldige (Allsmäktige – hebr. Shaddai) har låtit mycket bedrövelse drabba mig.
Då sade Boas till Rut: "Min kära dotter! [En varm och välkomnande fras till främlingen Rut.]inte bort och plocka ax på någon annan åker, stanna kvar på den här åkern och håll dig här till de kvinnliga arbetarna.
Tvätta dig, smörj dig [med välluktande olja] och klä dig [lägg bort dina sorgekläder]. [Här används det generella ordet för kläder (hebr. simla). Samma ordningsföljd med att "tvätta, smörja och klä sig" finns i 2 Sam 12:20 där David avbryter en tid av sorg. Det finns även en parallell med Guds handlande med Jerusalem, där Gud breder ut sin mantel, tvättar, smörjer och klär sin blivande brud, se Hes 16:8–14. Noomi uppmanar nu troligtvis Rut att byta ut sina sorgekläder till vanliga kläder, och troligtvis också hennes finaste klänning. Vi vet inte hur länge Rut bar sorgekläder, men i exemplet med Tamar rör det sig om många år, se 1 Mos 38:14, 19. Om så är fallet hade hon sorgekläder när hon arbetade på fältet. Det kan förklara varför Boas inte gjort någon ansats att uppfylla sin roll som återlösare, utan väntar på att hon ska vara redo.] Gå sedan ner till tröskplatsen [utanför Betlehem], men [var försiktig] låt honom inte se dig innan han avslutat sin måltid (ätit och druckit).
Så var nu inte rädd, min dotter. Allt vad du säger vill jag göra för dig. [Nu är rollerna omvända, Boas blir Ruts tjänare! Här finns också en bild på hur Jesus blir vår tjänare, se Mark 10:45; Joh 13:4–5; Fil 2:5–8.] Alla i stadsporten [där de äldste möttes, och beslut togs] vet att du är en ärbar (värdig, stark, modig, inflytelserik) kvinna. [Samma ord för någon som ärbar och stark tillskrivs både Boas, Rut och deras framtida släkt, se Rut 2:1; 4:11.]
Så Rut låg kvar vid hans fötter ända till tidig morgon. Hon steg upp tidigt före gryningen, innan folk kunde känna igen varandra, för Boas hade sagt till henne: "Låt det inte bli känt att det kom en kvinna hit till tröskplatsen." [Boas är mån om att behålla Ruts anseende som en ärbar kvinna, så ingen skulle tro att hon var en prostituerad som varit där.]
Hon sade också: "Han gav mig också dessa sex mått korn, för han sade: 'Gå inte tomhänt hem till din svärmor.' " [Samma ord för "tomhänt" används i Rut 1:21 där Noomi klagat att Gud lämnat henne tomhänt. Boas roll som återlösare gällde via Noomis man Elimelek, se Rut 2:1. Noomi är inkluderad i denna återlösning och har nu hopp om en trygg framtid.
    Gåvan kan ha fungerat som en handpenning vid en förlovning, hebr. mohar. Att det just var sex mått kan också anspela på de sex dagar som Gud använde för att skapa innan han vilade på sabbaten. Boas kommer inte att vila förrän uppdraget är slutfört. Oavsett så ger denna handling Noomi förvissning om att Boas tar rollen att återlösa dem på allvar. Därför kan Noomi svara som hon gör i nästa vers och lugnt vänta ut det som kommer att ske. Här finns även en koppling till den helige Ande som är ett förskott som garanterar vårt arv, se Ef 1:14. Den helige Ande kan också anas i den icke namngivne tjänaren som presenterar Rut för Boas, se Rut 2:5–6. Även förskottsbetalningen med sex mått korn för tankarna till pingstdagen och högtiden Shavuot, se 2 Mos 34:22; Apg 2:1–3.]

1 Samuelsboken (26)

Räkna inte din tjänarinna för en ond kvinna (dotter av Balial) för hela tiden har jag talat ur min stora ångest och oro."
Tala inte längre så högmodigt [mina ovänner],
    låt inte arrogant tal flöda ur er mun.
För Herren (Jahve) är en Gud (El) som vet allt,
    han väger varje handling (utvärderar allt vad människor gör).
Nej, mina söner, det är inte goda rapporter som jag hör att Herrens (Jahves) folk sprider ut.
Och han sade: "Vilka ord har han talat till dig? Jag ber dig, dölj det inte för mig. Må Gud (Elohim) göra så mot dig och mer, om du döljer något från mig av alla de ord som han har talat till dig."
Och när hon höll på att dö sade kvinnorna som var hos henne: "Frukta inte, för du har fött en son." Men hon svarade inte och tog det inte till sitt hjärta.
Och de sade: "Om ni sänder bort Israels Guds (Elohims) ark, sänd den inte tom utan sänd honom på något sätt ett skuldoffer, sedan ska ni bli botade, och det ska bli känt för er varför hans hand inte har tagits bort från er."
Och Israels söner sade till Samuel: "Sluta inte att ropa till Herren vår Gud (Jahve Elohim) för oss, så att han räddar oss ur filistéernas hand."
Och vad angår dina åsnor som försvann för tre dagar sedan, så tänk inte på dem för de är återfunna. Och till vem står hela Israels önskan? Är det inte till dig och till hela din fars hus?"
Och hela folket sade till Samuel: "Be för dina tjänare till Herren din Gud (Jahve Elohim) att vi inte dör, för vi har lagt denna ondska till våra synder, att be om en kung." [Här säger folket inte "vår Gud" utan "din Gud" och gör alltså skillnad mellan sig själva och Samuel.]
Och Samuel sade till folket: "Frukta inte, ni har verkligen gjort all denna ondska, men vänd er inte bort från att följa Herren (Jahve) och tjäna Herren (Jahve) med hela ert hjärta,
Men Herren (Jahve) sade till Saul: "Se inte på hans utseende, eller på hans längd, för jag har förkastat honom, för det är inte som människan ser, för människan ser det som är för ögonen, men Herren (Jahve) ser till hjärtat."
Och David sade till Saul: "Låt ingen människas mod få falla (hjärta vara missmodigt). Din tjänare ska gå och strida med denne filisté."
Och Saul sade till David: "Se, min äldsta dotter Merav [betyder: "ökning"], henne vill jag ge dig till hustru, bara du är en tapper son och strider Herrens (Jahves) strider." För Saul sade (tänkte): "Låt inte min hand vara över honom, utan låt filistéernas hand vara över honom." [Saul ger uttryck för en förhoppning om att David ska dödas. Detta är Sauls tredje försök att Döda David.]
Och Jonatan talade gott om David till sin far Saul och sade till honom: "Låt inte kungen synda mot sin tjänare, mot David, för han har inte syndat mot dig och hans arbete har varit mycket gott för dig [och för hela riket].
Men David gav sin ed igen och sade: "Din far vet mycket väl att jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon. Han säger: Låt inte Jonatan veta detta, så han blir ledsen, och så sant Herren (Jahve) lever och som du själv (din själ) lever, det är bara ett steg mellan mig och döden."
Och Jonatan ropade efter pojken: "Fortare, skynda dig, stanna inte." Och Jonatans pojke tog upp pilen och kom till sin herre.
David svarade prästen Achimelech: "Kungen har befallt mig ett ärende och har sagt till mig: Låt ingen man veta något om ärendet som jag sänder dig med, och vad jag har befallt dig, och de unga männen har jag bestämt den och den platsen.
Har jag idag börjat fråga Gud (Elohim) för honom? Låt det vara långt från mig. Låt inte kungen tillskriva sina tjänare någonting, inte till hela min fars hus, för din tjänare visste inget av allt detta, smått eller stort."
Stanna du hos mig. Var inte rädd, för han som söker mitt liv, söker ditt liv. Med mig är du i trygghet."
Och han sade till honom: "Frukta inte, för min far Sauls hand ska inte finna dig och du ska bli kung över Israel och jag ska vara nästa under dig. Och det vet även min far Saul."
Låt inte min herre, jag ber dig, fästa någon vikt vid denne man, vid Naval, för han är som sitt namn, sådan är han. Naval är hans namn och han är rå, girig och buffelaktig, men jag din tjänarinna såg inte min herres unga män som du sände.
Men David sade till honom: "Fördärva honom inte, för vem kan sträcka fram sin hand mot Herrens (Jahves) smorde och vara utan skuld?"
Och nu, låt inte mitt blod falla till marken långt bort från Herrens (Jahves) ansikte, för Israels kung har kommit ut för att leta efter en ensam loppa, som en som jagar rapphöns i bergen."
Achish frågade: "Var har ni gjort en räd idag?" Och David svarade: "Mot södra Juda och mot södra Jerachmel och mot södra Qeni."
Och kungen sade till henne: "Var inte rädd. Vad ser du?" Och kvinna sade till Saul: "Jag ser en gudalik varelse komma upp ur jorden."

2 Samuelsboken (23)

Berätta det inte i [den filisteiska staden] Gat,
    gör det inte känt på Ashkelons gator,
för att inte filistéernas döttrar ska fröjdas,
    för att inte de oomskurna ska triumfera.
Gilboas berg,
    låt där inte bli någon dagg,
    inget regn över dig,
    inga fält med utsökta frukter,
för där kastades de mäktigas sköld bort,
    Sauls sköld utan att vara smord med olja.
Låt det falla över Joavs huvud och över hans fars hus, och låt det inte saknas någon i Joavs hus som har ett bekymmer eller som har en hudsjukdom (hebr. tsara) [3 Mos 13–14] eller som lutar sig på en stav eller som faller för svärdet eller som saknar bröd."
Och David sade till honom: "Frukta inte, för jag ska med säkerhet visa dig nåd (hebr. chesed) för Jonatan din fars skull, och ska återställa hela din far Sauls mark och du ska alltid få äta bröd vid mitt bord."
Och David sade till budbäraren: "Detta ska du säga till Joav: 'Låt inte denna sak misshaga dig, för svärdet slukar på det ena sättet eller det andra, låt er styrkas (bli fasta, säkra, tappra) i striden mot staden och omstörta den,' och styrk honom du."
Och hon sade till honom: "Nej min bror, tvinga mig inte, för något sådant ska inte ske i Israel. Gör inte denna hänsynslösa handling.
Och hon sade till honom: "inte så eftersom detta stora fel att köra ut mig är värre än det andra som du har gjort mot mig."
    Men han lyssnade inte på henne.
Och Avshalom hennes bror sade till henne: "Har Amnon din bror varit med dig? Lugna dig min syster, han är din bror, ta inte detta till hjärtat." Och Tamar förblev ensam i sin bror Avshaloms hus.
Men kungen sade till Avshalom: "Nej min son, låt oss inte alla gå, annars blir det betungande för dig." Och han pressade honom, dock gick han inte men han välsignade honom.
Och Avshalom befallde sina tjänare och sade: "Lägg märke till när Amnons hjärta är glatt av vin, och när jag säger till er: Slå Amnon, då ska ni döda honom. Frukta inte för jag har befallt er, var starka (fasta, säkra, tappra) och var riktiga krigare (ordagrant var krigets söner)."
Och Jonadav, Shimeas son, Davids bror, svarade och sade: "Låt inte min herre tro att de har dödat alla de unga männen, kungens söner, för Amnon är den ende som är död, för Avshalom har bestämt detta och varit fast besluten från den dag då han våldtog hans syster Tamar.
Och låt nu inte kungen ta detta till sitt hjärta och tänka att alla kungens söner är döda, för det är bara Amnon som är död."
Och Joav sände till Tekoa och hämtade därifrån en vis kvinna och sade till henne: "Jag ber dig, förklä dig själv till en som sörjer och ta på dig en sorgdräkt, jag ber dig, och smörj inte dig själv med olja utan var som en kvinna som har sörjt länge över en död,
Och kungen svarade och sade till kvinnan: "Göm ingenting från mig, jag ber dig, vad jag än ska fråga dig om."
    Och kvinnan sade: "Tala, jag ber dig, min herre kungen."
Sänd därför snabbt och berätta för David och säg: Sov inte i natt på slätten i öknen utan i något lämpligt bergspass ovanför, annars blir kungen slukad och hela folket som är med honom."
Han sade till kungen: "Låt inte min herre tillräkna mig synd, kom inte heller ihåg det som din tjänare gjorde orättfärdigt den dagen min herre kungen gick ut från Jerusalem, så att kungen skulle ta det till sitt hjärta.
Och David sade till Gad: "Jag är i stor vånda, låt oss falla i Herrens (Jahves) hand för hans nåd (evig nåd, barmhärtighet – hebr. rachamim) är stor och låt mig inte falla i en människas hand.

1 Kungaboken (13)

Och nu, låt honom inte vara skuldfri, för du är en vis man och du vet vad du ska göra mot honom, och du ska föra ner hans gråa hår i Sheol (graven, underjorden, de dödas plats) med blod."
Och nu har jag en förfrågan till dig – vänd inte bort mitt ansikte."
    Hon svarade honom: "Tala."
Sedan sade hon: "Jag vill be dig om en liten sak, vänd inte bort ditt ansikte (neka mig inte)." Kungen svarade henne: "Be mig, jag ska inte vända bort mitt ansikte."
Den kvinna som var mor till barnet som levde sade då till kungen, för hennes hjärta brann av kärlek till sonen: "Min herre, ge henne barnet som lever, döda det inte!"
    Men den andra sade: "Det ska varken vara mitt eller ditt. Hugg ni!"
Herren vår Gud (Jahve Elohim) är med oss, som han var med våra fäder, låt honom inte lämna oss och inte överge oss,
utan kom tillbaka och åt bröd och drack vatten på platsen om vilken Herren (Jahve) sagt: Ät inget bröd och drick inget vatten, så ska din kropp inte komma till dina fäders grav."
Elia sade till henne: "Var inte rädd. Gå och gör som du har sagt, men gör först ett litet tunt bröd och kom med det till mig [ära Gud genom att ge bort den första delen, se Hes 44:30, Ords 3:9], sedan gör du i ordning något till dig och din son,
Och Elia sade till dem: "Ta Baals profeter, låt inte någon av dem fly." Och de tog dem och Elia förde ner dem till Kishons bäck och dräpte dem där.
Och alla äldste och hela folket sade till honom: "Lyssna inte och bejaka inte."
Och Israels kung [Ahav] svarade och sade: "Säg till honom: Låt inte den som omgjordar sig med sin rustning förhäva sig som den som tar av den."
Och Israels kung sade till Jehoshafat: "Det finns en man genom vilken vi kan fråga Herren (Jahve), men jag hatar honom för han profeterar inte gott om mig utan ont, Michajeho, Imlas son."
    Och Jehoshafat sade: "Låt inte kungen säga så."

2 Kungaboken (23)

Och Herrens (Jahves) ängel sade till Elia: "Gå ner med honom, var inte rädd för honom." Och han steg upp och gick ner med honom till kungen.
Och de kom tillbaka till honom medan han dröjde sig kvar i Jeriko och han sade till dem: "Sade jag inte till er: Gå inte?"
Och Elisha sade till Israels kung. "Vad har jag att göra med dig? Gå till din fars profeter och till din mors profeter." Och Israels kung sade till honom: "Nej, för Herren (Jahve) har kallat dessa tre kungar tillsammans för att ge dem i Moavs hand."
Och han sade: "Gå och låna åt dig kärl runtomkring från alla dina grannar, tomma kärl, låna inte för få.
Och han sade: "Vid denna tid när tiden har kommit runt, ska du ha en son." Och hon sade: "Nej min herre, du gudsman, ljug inte för din tjänarinna."
Och hon sadlade en åsna och sade till sin tjänare: "Driv på och gå framåt, låt inte ritten tappa fart, om jag inte ber dig [sakta ner]."
Han svarade: "Var inte rädd, för de som är med oss är fler än de som är med dem."
Han svarade: "Om Herren (Jahve) inte hjälper dig, hur ska jag kunna hjälpa dig, från tröskgolvet eller från vinpressen?"
men kung Joram hade återvänt för att bli läkt i Jizreel från skadorna som araméerna hade gett honom, när han stred mot Chazael, Arams kung. Och Jehu sade: "Om detta är i ert sinne, låt då ingen undkomma och gå och berätta det utanför staden till att berätta det i Jizreel."
Kalla därför till mig alla baals profeter, alla hans tillbedjare och alla hans präster, låt ingen saknas, för jag har ett stort offer att göra till baal. Vemhelst som saknas ska inte leva." Men Jehu bluffade för hans avsikt var att förgöra alla baals tillbedjare.
Och det skedde så snart han hade slutat att offra brännoffret att Jehu sade till vakten och härföraren: "Gå in och slå dem, låt ingen komma ut." Och de slog dem med svärdsegg och vakten och härföraren kastade ut dem och gick till baals hus stad.
Och prästen Jehojada befallde ledarna över de hundra och härhövitsmännen och sade till dem: "För ut henne mellan folket, och den som följer henne ska ni slakta med svärdet," för prästen sade: "Låt henne inte bli dödad i Herrens (Jahves) hus."
Och kung Jehoash kallade på Jehojada, prästen och de andra prästerna och sade till dem: "Varför stärker (reparerar) ni inte huset? Och nu, ta inte silvret från varje man hans gåva utan att ge det till sprickorna (skadorna) på huset."
Då sade Eljakim och Shevna och Joash till [den assyriska] befälhavaren (hebr. ravshake): "Snälla, tala till dina tjänare på arameiska, för vi förstår det. Tala inte till oss på judiska, på hörhåll inför folket som står på muren."
Så säger kungen [världshärskaren över dåtidens stormakt]: Låt inte [er kung] Hiskia lura er, för han kommer inte att kunna befria er.
Låt inte heller Hiskia få er att lita på Herren (Jahve) och säga att Herren (Jahve) säkert ska rädda oss, denna stad ska inte ges i den assyriske kungens hand.
Lyssna inte på Hiskia, för så säger Assyriens kung: Gör fred med mig och kom ut till mig och ät var och en av sitt vin och var och en av sitt fikonträd och drick var och en vattnet från hans egen källa,
tills jag kommer och för bort er till ett land som liknar ert eget, ett land med säd och vin, ett land med bröd och vingårdar, ett land med olivträd och honung så att ni får leva och inte dö. Akta er så att inte Hiskia övertalar er och säger: 'Herren (Jahve) ska befria oss.'
Och Jesaja sade till dem: "Så ska ni säga till er herre: Så säger Herren (Jahve): Var inte rädd för orden som du har hört, varmed Assyriens kungs tjänare har hånat mig.
"Så ska ni tala till Hiskia, Juda kung och säga: Låt inte din Gud (Elohim) på vilken du litar bedra dig och säga: Jerusalem ska inte ges i Assyriens kungs hand.
Och han sade: "Låt honom vara, låt ingen man flytta hans ben." Och de lämnade hans ben med profetens ben som kom från Samarien.
Och Gedaljaho gav sin ed till dem och till deras män och sade till dem: "Var inte rädda på grund av att kaldéernas tjänare bor i landet, tjäna Babels kung och det ska gå väl för er."

1 Krönikeboken (7)

[Och sade:] "Rör inte mina smorde (utvalda)
    och tillfoga inte mina profeter någon skada."
David svarade Gad: "Jag är i stor vånda. Men låt mig falla i Herrens hand, för hans barmhärtighet är mycket stor. I människors hand vill jag inte falla."
Då ska du ha framgång, om du noggrant följer de stadgar och föreskrifter som Herren befallde Mose att lägga på Israel. Var stark och frimodig, var inte rädd eller modlös.
David sade till sin son Salomo: "Var stark och frimodig och gå till verket. Var inte rädd eller modlös, för Herren Gud, min Gud, ska vara med dig. Han ska inte lämna dig och inte överge dig, ända tills allt arbete för tjänstgöringen i Herrens hus är avslutat.

2 Krönikeboken (20)

Herre Gud, visa inte tillbaka din smorde. Tänk på den nåd du har lovat din tjänare David."
Och se, Gud är med oss, i spetsen för oss, och vi har hans präster med larmtrumpeterna för att blåsa till strid mot er. Ni Israels barn, strid inte mot Herren, era fäders Gud, för ni kommer inte att lyckas."
Då ropade Asa till Herren sin Gud: "Herre, utom dig finns ingen som kan hjälpa i striden mellan den starke och den svage. Så hjälp oss, Herre vår Gud, för vi stöder oss på dig, och vi har kommit hit i ditt namn mot denna skara. Herre, du är vår Gud. Låt ingen människa stå dig emot."
Men var nu starka och låt inte modet falla, för ert arbete ska få sin lön."
Israels kung svarade Joshafat: "Här finns ännu en man, Mika, Jimlas son. Genom honom kan vi fråga Herren. Men jag hatar honom, för han profeterar aldrig lycka åt mig utan alltid bara olycka." Joshafat sade: "Kungen ska inte säga så."
Han sade: "Lyssna, alla ni i Juda och ni Jerusalems invånare och kung Joshafat! Så säger Herren till er: Var inte rädda eller modlösa inför denna stora skara, för striden är inte er utan Guds.
Men då är det inte ni som ska strida. Ni ska bara stiga fram och stå stilla, och ni ska få se Herrens frälsning. Han är med er, ni från Juda och Jerusalem. Var inte rädda eller modlösa. Gå i morgon ut mot dem, och Herren är med er."
Men ingen annan än prästerna och de tjänstgörande leviterna ska gå in i Herrens hus. De får gå in, för de är heliga. Men allt det övriga folket ska hålla vad Herren har befallt dem att hålla.
Då kallade kungen till sig översteprästen Jojada och sade till honom: "Varför har du inte sett till att leviterna driver in från Juda och Jerusalem den avgift till vittnesbördets tabernakel som Herrens tjänare Mose har pålagt Israels församling?
Så var nu inte försumliga, mina barn, för Herren har utvalt er att stå inför hans ansikte och göra tjänst inför honom till att vara hans tjänare och tända rökelse inför honom."
Och var inte som era fäder och bröder, som var trolösa mot Herren, sina fäders Gud, så att han utlämnade dem åt ödeläggelse, som ni själva har sett.
Var alltså nu inte hårdnackade som era fäder, utan räck Herren er hand och kom till hans helgedom som han har helgat för evig tid, och tjäna Herren er Gud, så ska hans brinnande vrede vändas från er.
"Var frimodiga och starka! Var inte rädda eller modlösa inför Assyriens kung och hela skaran som han har med sig, för med oss är en som är större än den som är med honom.
Nej, låt inte Hiskia lura och bedra er och tro inte på honom, för ingen gud hos något folk eller i något rike har lyckats befria sitt folk ur min hand eller ur mina fäders hand. Hur mycket mindre ska då er Gud (Eloha) kunna befria er ur min hand!"
Då skickade Neko bud till honom och sade: "Vad har jag med dig att göra, du Juda kung? Det är inte mot dig jag kommer i dag, utan mot den fiende jag är i krig med. Gud (Elohim) har befallt mig att skynda. Sluta stå emot Gud (Elohim), som är med mig! Akta dig så att han inte förgör dig."

Esra (2)

Därför ska ni inte ge era döttrar till deras söner och inte ta deras döttrar till era söner. Sök aldrig deras frid (shalom) eller deras välfärd. Så kan du bli stark, äta av landets goda och lämna det som arv till dina barn för evigt.

Nehemja (9)

Överskyl inte deras överträdelser och låt inte deras synd raderas ut inför dig, för de har utmanat dig (Gud) inför byggnadsmännen. [Lägg märke till att denna bön handlar om Guds ära och heder, inte att de själva är drabbade av föraktet.]
När jag sett över situationen, reste jag mig och sade till ädlingarna, ledarna och resten av folket: "Var inte rädda för dem. Kom ihåg vår stora och respektingivande Herre (Adonai) och strid för era bröders skull, för era söner, era döttrar, era hustrur och era hem."
Ståthållaren Nehemja och den skriftlärde prästen Esra och leviterna som undervisade folket sade till allt folket: "Denna dag är helgad åt Herren er Gud. Sörj inte, gråt inte." Allt folket grät nämligen när de hörde undervisningens (Torahs) ord.
Och han sade till dem: "Gå och ät er bästa mat och drick ert sötaste vin. Och skicka gåvor av mat till dem som inte har något färdigt, för denna dag är helgad åt vår Gud. Var inte bedrövade, för glädje i Herren är er styrka."
Även leviterna lugnade allt folket och sade: "Var stilla, för dagen är helig. Var inte bedrövade."
Och nu, vår Gud (Elohim) – den store, den väldige (hjälten, den mäktige krigaren) och fruktade Gud (Elohim),
    du som håller förbundet och nåden (trofasta kärleken):
Låt den inte vara liten i dina ögon,
    den plåga som har drabbat oss,
våra kungar, våra furstar,
    våra präster, våra profeter,
    våra fäder och hela ditt folk –
från de assyriska kungarnas dagar
    ända till i dag.
Tänk därför på mig, min Gud, och utplåna inte vad jag av kärlek har gjort för min Guds hus och för tjänstgöringen där.

Ester (4)

sade Mordochaj att de skulle ge detta svar till Ester: "Tro inte att du skulle vara den ende av alla judar som slipper undan, bara för att du bor i kungens hus.
"Gå och samla alla judar som finns i Susa [Persiens huvudstad där de befann sig] och fasta [och be] för mig. Ät och drick inte på tre dygn, varken natt eller dag. Jag och mina tjänsteflickor ska också fasta på samma sätt. Sedan går jag till kungen, även om det bryter mot lagen. Om jag mister livet, så må det ske så." [Detta var förenat med fara för livet, se vers 11.]
Då sade kungen till Haman: Skynda dig och ta en kunglig klädnad och en häst som du har sagt och gör detta för juden Mordochaj som sitter i kungens port. Låt inget av det du sagt bli ogjort.

Job (25)

Herren sade till Åklagaren (Satan): "Se [här är han], allt han äger är i din hand, men du får inte räcka ut din hand mot honom själv." Satan lämnade (gick bort från) Herrens ansikte (närvaro). [Meningen ger intrycket av att Satan ivrigt ger sig av förvissad om att kunna knäcka Job. Notera att det inte är Herren som räcker ut sin hand mot Job. Satan har makt över Jobs jordiska förutsättningar, men inte över hans liv. Satans makt är alltså begränsad. Satans intentioner är tydliga genom hela Bibeln. Under den sista måltiden riktar sig Jesus till Petrus och säger att Satan har begärt att få skaka och sålla Petrus och de övriga lärjungarna som vete. Jesus stannar dock inte där utan försäkrar dem om att han har bett för dem så att deras tro inte ska släckas ut, se Luk 22:31–32.]
Låt den dagen vara mörk, må Gud (Eloha) [Elohim i singular – den ende Guden] i höjden inte fråga efter den, inte skina över den något dagsljus (nehara – finns bara här).
Låt mörker beslagta den natten, låt ingen glädje (chada) [finnas] i årets dagar, låt inte månader komma i antal.
Se, den natten är ofruktsam (steril – galmod), ingen kommer med glädjerop.
Låt skymningens stjärnor bli mörka, vänta på ljus, men där finns absolut inget ljus att se, ingen gryning i mina ögonlock.
Se, lycklig den man som Gud (Eloha) förebrår
    och den Allsmäktige förmanar (moralisk disciplin), [det ska] du inte förakta. [Ords 3:11–12]
Åt plundring (förödelse) och svält (hebr. kafan) [Job 30:3] skrattar du,
    och från den levande marken fruktar du inget.
Vänd om, låt ingen orätt ske!
    Vänd om, min sak är rättfärdig!
Låt honom ta bort sin käpp [kortare klubba för att försvara fåren] från mig [Ps 23:4; Job 21:9]
    och låt inte hans skräck göra mig rädd,
Säger till Gud (Eloha) du ska inte göra ont mot mig,
    hur ska jag veta över vad jag kämpar?
Låt honom inte lita på tomhet (falskhet, fåfänga – hebr. shav)
    för tomheten (falskheten, fåfängan – shav) ska bli hans belöning.
Jord, täck inte över mitt blod!
    Och låt inte mitt skrik (rop i förtvivlan – hebr. zeaqa) ha en plats (att vila på?).
Han ska inte få se (glädja sig att se porlande) bäckar, strömmar av honung och smör (tjock mjölk, kvarg, ostmassa).
Eftersom vreden (chema) annars lockar dem till straff,
    och rikedom blir en muta som inte varar.
Längta inte efter natten
    när människor stiger upp (lämnar, försvinner) från sina platser.
Håll (vakta, skydda, bevara) dig från att vända ditt ansikte till synd,
    för detta har du valt framför bedrövelse.
Ger du dig på den (lägger din hand)
    blir det en strid du sent glömmer,
    och aldrig gör om [om du ens överlever]!

Psaltaren (114)

Frukta (skaka; var arg) men synda inte.
    Tänk efter i era hjärtan när ni ligger ned [på kvällen] och var stilla [rena era hjärtan i Guds nåd]. Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] [En uppmaning till Davids motståndare att inte brusa upp i känslomässig hetta och göra förhastade beslut, utan i stillhet begrunda situationen. Orden riktas både till dem som redan övergett David, men också till dem som fanns med honom och kanske övervägde att förråda honom. Här finns ett vist råd – som gäller varje troende och även David – att i slutet på varje dag rannsaka sitt hjärta inför Guds nåd och barmhärtighet. Paulus citerar denna vers i Ef 4:26–27.]
Herre (Jahve),
    i din vrede – straffa (tukta, tillrättavisa) mig inte,
    i din glöd – disciplinera mig inte! [Orden vrede och glöd kommer först i den hebreiska ordföljden. Skrivsättet betonar dessa ord som blir framträdande. Formuleringen gör det tydligt att David är medveten om att han syndat och ber om nåd.]
Stå upp, Herre (Jahve)!
    Låt inte människor ha makten (överhanden)!
    Låt hednafolken bli dömda inför ditt ansikte.
Stå upp, Herre (Jahve)! Gud (El), lyft din hand,
    glöm inte de ödmjuka (förtryckta på grund av orättfärdighet, de som har böjt sig inför dig och söker dig).
bevara också din tjänare [hjälp din livegne att avstå] från uppenbar synd (stolthet, arrogans, fräckhet).
Låt inte sådant [både dold och uppenbar synd, och då speciellt högmod] ha kontroll (makt) över mig,
    då ska jag vara ren och oskyldig från stor (påfallande, grov) synd (överträdelse). [Ordet "sådant" syftar på synd såsom felsteg, brister och överträdelser, och då kanske främst på högmod, se Ords 16:18. Samma hebreiska ord för "dold" används medvetet både i vers 7 och 13b. Ingenting är dolt för solens hetta, värmen tränger ner i markens djup. På samma sätt tränger Guds ord in i människans inre och berör vårt samvete. Ordet för att "ha kontroll" är samma som i 1 Mos 4:7 där Gud vädjar till Kain att "kontrollera" och råda över sin ilska.]
Var inte långt borta ifrån mig,
    för nöden är nära (en trång passage, en pressad och ångestladdad situation), och det finns ingen som hjälper.
Men du Herre (Jahve),
    var inte långt borta ifrån mig!
    Du min starkhet, skynda till min hjälp!
min Gud (Elohim)! [Den första hebreiska bokstaven är: א – Alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. I denna vers är det orden "Till dig" och "min Gud" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker att det första och viktigaste beslutet jag kan göra är att ge hela mitt liv till Gud. Det sista ordet "min Gud", "Elohim" på hebreiska, börjar även det på bokstaven Alef, men den uttalas "e". Ordet står utanför det alfabetiska mönstret vilket ger extra fokus på utropet "Min Gud".]

ב – Bet

Jag förtröstar på dig (litar, lutar mig emot, är trygg i dig),
    tillåt mig inte att bli förödmjukad (komma på skam, tappa hoppet),
    låt inte mina fiender triumfera (glädja sig) över mig. [Den andra hebreiska bokstaven är: ב – Bet. Tecknet avbildar ett hus med bara en dörr. Det symboliserar ett hem och total tillit. Ordet "Jag förtröstar" börjar med denna bokstav vilket förstärker hemvisten och förtröstan som tron ger.]
Min ungdoms synder (mina omogna felsteg) och mina upproriska handlingar (överträdelser, uppror mot auktoriteter)
    – kom inte ihåg (tänk inte på, räkna inte upp) dem;
    kom [istället] ihåg (tänk på) mig med din nåd (omsorgsfulla kärlek), för din godhets skull, Herre (Jahve). [Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – Chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers är det ordet "synder" som börjar med den bokstaven. Det förstärker bönen om förlåtelse för tidigare överträdelser.]
Bevara mig (min själ) och rädda mig;
    låt mig inte bli besviken (komma på skam, bli modlös, förvirrad och uppgiven på grund av lång väntan)
    för min tillflykt är i dig. [Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – Shin. Tecknet avbildar två tänder, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. I denna vers är det ordet "Bevara" som börjar med denna bokstav och det blir en kontrast, i stället för att krossas av fienden är bönen att Gud ska rädda och bevara från döden.]
Ta inte bort mig (ryck inte bort mitt liv) med syndare,
    ta inte bort mitt liv (min existens) med mördare (män av blod, plural, de som har spillt oskyldigt blod),
dölj inte ditt ansikte för mig (ignorera mig inte).
Avvisa mig inte (kasta inte bort mig) i vrede,
    du som varit min hjälp;
överge mig inte, lämna mig inte,
    du min frälsnings Gud (Elohim). [I dessa två avslutande rader i vers 9 beskrivs två situationer där Gud "sitter" och "går". I den första liknas Gud vid en sittande kung som potentiellt avvisar den som söker nåd hos honom. I den andra är Davids oro att Gud ska gå sin väg, som en vän som lämnar någon när det är som svårast. Vår familj, och speciellt våra föräldrar, är de som vi förväntar oss förblir lojala mot oss, oavsett vad vi går igenom och anklagas för. I nästa vers tas just denna djupaste av mänskliga relationer som ett exempel. Ett barn som överges av sin far och mor blir ett starkt bildspråk på en total försakelse.]
överlämna mig inte till mina fienders vilja.
För de har uppviglat (rest upp) falska vittnen mot mig,
    som andas (är fyllda med) våld. [Apg 9:1]
Av David
-

Hör mitt rop

Till dig, Herre (Jahve), ropar jag (höjer min röst i bön och åkallan);
    min klippa, var inte stum mot mig.
Om du förblir tyst mot mig,
    blir jag lik dem som gått ner i graven.
Släpa inte bort mig med de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla),
    tillsammans med våldsverkare [till döden];
de som talar fred med sina grannar,
    men har ondska i hjärtat.
I dig, Herre (Jahve) har jag min tillflykt (finner jag vila och trygghet).
    Låt mig aldrig komma på skam.
    Rädda (bered en flyktväg för) mig genom din rättfärdighet.
Herre (Jahve), låt mig inte skämmas (bli förödmjukad), för jag ropar [höjer min röst i bön] till dig;
    låt [istället] de gudlösa (ogudaktiga, medvetet ondskefulla) skämmas (bli förödmjukade),
    låt dem bli tystade (gå klagande, sörjande ner) i Sheol (graven, underjorden – de dödas plats). [Fiender har anklagat psalmisten och det kommer att bli skam och vanära i något läger. David ber att sanningen ska fram och de som falskt anklagar ska bli förödmjukade. På samma sätt verkar situationen kräva någons död. Fienderna anklagar David för något som skulle kunna leda till dödsstraff. Om deras anklagelser visar sig falska, blir de istället ansvariga, skyldiga och drabbas av det straffet.]
Var inte som en häst eller mula
    utan insikt,
som måste prydas med töm och betsel för att kontrolleras
    om den ska komma till dig (ordagrant: annars kommer den inte nära dig). [Frasen "som måste prydas med" består av det hebreiska substantivet adiy, som förutom "huvudlag" och "mun" också har betydelsen "smycke". Troligtvis är innebörden – i en nästan ironisk ton – att hästens "utsmyckning" är töm och betsel. Detta substantiv är snarlikt ordet för galopp, och kan då även påminna om att djurets rörelse och temperament måste kontrolleras.]
De som noggrant skådar mot honom strålar [av glädje, se Jes 60:5],
    och deras ansikten behöver inte rodna av vanära (tappa fattningen på grund av skam eller förvirring). [Den femte hebreiska bokstaven är: ה – He. Tecknet avbildar en människa med uppsträckta händer. Bokstavens betydelse är att se, titta, andas och att få uppenbarad insikt om något stort och viktigt som pekats ut. I denna vers är det ordet för "De som noggrant skådar" som börjar med denna bokstav. Det förstärker hur viktigt det är att ha Guds perspektiv.
    Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – Vav. Andra delen i vers 6 börjar på Vav med ordet "och" – bokstaven finns alltså i rätt ordning, men inte som en egen vers med två rader som alla andra bokstäver. Det ska noteras att i hälften av alla psalmens 22 verser börjar den andra raden med Vav, så det är inte en ovanlig kombination. Se även inledningen till psalmen för en utförligare diskussion.]
De ska inte glädja sig över mig, de som attackerar mig på falska grunder,
    de som är mot mig utan skäl, och blinkar med ögonen.
    [Har hemliga planer och signaler eller använder magi, se Ords 6:12–13; 10:10]
Du har sett allt [deras planer, allt hyckleri], Herre (Jahve) – var inte tyst;
    min Herre (Adonai), var inte långt borta från mig!
Döm mig enligt din rättfärdighet, Herre (Jahve) min Gud (Elohim),
    låt inte dem [mina fiender] glädja sig över mig.
Låt dem inte tänka (säga i sina hjärtan):
    "Haha (hebr. heach), vi fick som vi ville!"
De får inte säga: "Vi har slukat honom!"
Låt inte de högmodigas fot trycka ner mig,
    eller de gudlösas (ogudaktigas, ondskefullas) hand tvinga bort mig.
Av David.
-

א – Alef

Upptänds inte av vrede (reta inte upp dig) över de onda [när de verkar ha framgång],
    avundas inte dem som gör orätt [som begår orättfärdiga handlingar].
Var stilla inför (vila i) Herren,
    vänta tålmodigt på honom.
Bli inte upprörd (irritera dig inte, låt dig inte upptändas av vrede) över den som har [skenbar] framgång,
    en människa som utför (verkar lyckas med) onda planer. [Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – Dalet. Tecknet avbildar en dörr. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg. Ordet "Var stilla" börjar med denna bokstav och förstärker hur viktigt det är att inte rusa i väg för kortsiktiga vinster, utan vila i Gud i alla beslut vi tar. Här finns också en koppling till vers 1 att inte uppröra sig över de ondas kortvariga framgång.]
Släpp vreden, överge (lämna) ilskan,
    reta inte upp dig (låt dig inte upptändas av vrede), det leder till ondska [då blir du själv ond].
Herre (Jahve), straffa (tukta, tillrättavisa) mig inte i din vrede,
    disciplinera mig inte i din glöd!
[Psalmen avslutas som den började med en bön. På samma sätt som i vers 2 är det två negationer. Den tredje raden och det sista verbet blir positivt, och ber inte bara om ett ingripande, utan ett ingripande nu, se vers 23.] Överge (lämna) mig inte Herre (Jahve),
    min Gud (Elohim), var inte långt borta (stanna inte borta) från mig.
Rädda (ryck bort) mig från mina överträdelser (medveten rebelliskhet mot Gud),
    låt mig inte bli hånad (förnedrad) av dårar (oförnuftiga).
Hör min bön, o Herre (Jahve),
    lyssna på (vänd ditt öra till) mitt rop (i kval, djup vånda),
    var inte tyst vid mina tårar;
för jag är en främling hos dig,
    en temporär gäst som alla mina förfäder. [Det finns ett rabbinskt uttryck som beskriver tre typer av böner, i ökad grad av intensitet: tyst bön, bönerop med hög röst och slutligen tårar. Tårarna är det starkaste uttrycket för bön. Det finns ingen stängd dörr som inte tårar kan tränga igenom står det i en kommentar i Mishna (den judiska tolkningarna av Torah) se Berachot 32b. Uttrycket "främlingar och gäster" har sitt ursprung från 1 Mos 23:4, där Abraham köper ett markområde i Hebron för att begrava sin hustru Sarah. Gäst och främling beskriver också människans flyktighet och korta tid på jorden, se 1 Krön 29:15; Heb 11:13; 1 Pet 2:11. I 3 Mos 25:23 äger Gud landet och israeliterna är "främlingar och gäster hos Gud". Utifrån hela sammanhanget i hela kapitlet i 3 Mos 25 framträder ännu en poäng. På samma sätt som israeliterna skulle ta hand om främlingen finns en önskan hos David att Gud ska ta hand om honom.]
Jag är betryckt (ansatt) och fattig [helt beroende av Gud, se Matt 5:3],
    men Herren [Jahve] tänker på mig ("väver" – planerar, tänker och räknar ut för mig).
Min hjälp och min befriare är du,
    min Gud (Elohim) – dröj inte!
Herren ska bevara honom och upprätthålla (återge) hans liv,
    han ska kallas välsignad i landet.
inte ska du överlämna honom åt hans fienders vilja.
Vakna upp! Varför sover du Herre (Adonai)?
    Res dig upp! Förkasta oss inte för alltid!
    [Jesus sov mitt i stormen, se Matt 8:23.]
Frukta inte när en människa blir rik,
    och hans hus (familj, ägodelar) växer i härlighet [och hans inflytande ökar, se vers 6–7],
vår Gud (Elohim) kommer och han tiger inte (kan inte tiga).
En förtärande eld stormar kraftigt framför honom
    och runt omkring honom.
Förkasta mig inte från ditt ansikte
    och ta inte din Helige Ande ifrån mig.
Lyssna (vänd ditt öra), Gud (Elohim), till min bön
    och göm inte dig själv från min bön om hjälp (ignorera mig inte).
Därför Gud, härskarornas Gud (Jahve Elohim Sebaot), Israels Gud (Elohim),
res dig upp och straffa alla länder.
    Visa dem ingen nåd (oförtjänt kärlek) för några (inte för en enda) förrädiska överträdelser.
    [Här används ett uttryck som även kan betyda "quisling".] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
[Psalmen började med en bön att befria från fiender, se vers 2–6, och fortsatte med bön mot dem, vers 9–11. Nu kommer några uppseendeväckande fraser som inleds med en bön att inte förgöra motståndarna. Syftet kan vara detsamma som efter Josuas död då Gud inte genast drev undan kananéerna, utan lät dem vara kvar. Hotet från fienden gjorde att israeliterna vandrade på Guds väg, se Dom 2:20–23.] Slakta dem inte för att mitt folk inte ska glömma,
    låt dem vandra hit och dit genom din makt.
Slå ner dem, Herre (Adonai) vår sköld,
Sätt inte ditt hopp till vad du kan vinna genom utpressning,
    sätt inte falska förhoppningar till vad du kan få genom att råna.
Om rikedomen växer,
    så bli inte för fäst vid den (låt inte ditt hjärta fångas av den).
han som genom sin makt härskar för evigt.
Hans ögon vakar över hednafolken,
    upprorsmännen – de kan inte resa sig [och utmana honom]. Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Må de som sätter sitt hopp till dig, inte skämmas för min skull,
    Herre Härskarornas Herre (Adonai Jahve Sebaot).
Låt inte dem som söker dig hamna i förvirring genom mig,
    Israels Gud (Elohim).
Rädda (ryck bort) mig från dyn och låt mig inte sjunka,
    låt mig bli befriad från dem som hatar mig, upp ur de djupa vattnen.
Låt inte flodvågen dränka mig;
    låt inte djupet svälja mig;
    låt inte slukhålet stänga sin mun över mig!
och dölj (göm) inte ditt ansikte för din tjänare.
[Att dölja sitt ansikte betyder att ignorera, se Ps 13:2; 51:11, eller ännu starkare att avvisa, se Ps 30:8; 88:14] För jag är i nöd, svara mig med hast (fort).
Låt deras läger bli öde,
    låt ingen få bo i deras tält.
Ge dem (addera) överträdelse till deras överträdelser
    och låt dem inte komma in i din rättfärdighet.
Låt dem raderas ur Livets bok
    och låt dem inte bli upptecknade bland de rättfärdiga.
Jag är betryckt (ansatt) och fattig [helt beroende av dig Gud]. Gud (Elohim) skynda dig till mig,
    du är min hjälp och min befriare,
Herre (Jahve), dröj inte! [Psalmen börjar och slutar på samma sätt och använder samma hebreiska vokabulär i vers 1 (ezrah choch – till min hjälp skynda) och här i vers 6 omvända ordföljden (choch ezri – skynda till mig hjälp). Psalmens sista ord är "dröj" (hebr. achar) som beskriver någon som går i tjära och därför blir fördröjd.]
[Av David. Av Jonadab och de första som togs tillfånga.] [Ovan är ett tillägg i den grekiska översättningen Septuaginta som inte finns i den hebreiska texten. Psalm 71 är den första psalmen sedan psalm 33 som inte har en inledning i den hebreiska texten. Psalm 43 saknar också inledning, men hör tydligt ihop med Psalm 42 med gemensam refräng som återkommer i båda psalmerna. Liknande strukturella samband finns mellan Psalm 9 och 10. Psalm 71 och 70 hör ihop, men inte lika tätt som 9-10 och 42-43. Eftersom flera hebreiska manuskript kombinerar dessa två psalmer är det naturligt att det inte finns en inledning. Det är också förståeligt hur de grekiska översättarna lade till David som författare, eftersom mycket av materialet kommer från andra psalmer som David författat. Hänvisningen till Jonadab pekar på att psalmen sammanställdes efter exilen i Babylon.]
-

Du har alltid varit mitt hopp

I dig, Herre (Jahve) har jag min tillflykt (finner jag vila och trygghet),
    låt mig aldrig komma på skam (skämmas). [Ps 31:2]
Kasta inte bort mig när jag blir gammal,
    när min styrka veknar (på grund av hög ålder),
överge mig inte.
Gud (Elohim) var inte långt borta,
    min Gud (Elohim) kom snabbt (fort) till min räddning.
Så även när jag blir gammal och grå [ska jag fortsätta att göra det].
    Gud (Elohim) överge mig inte,
ända tills dess att jag berättat om din starka arm för nästa generation,
    om din makt till alla (generationer) som kommer
Låt inte din turturduvas liv (själ) bli given till vilddjuren.
    Glöm inte bort dina plågades liv för alltid (som det känns). [Samma ord som i vers 1.]
Låt inte de förtryckta falla tillbaka i skam (förvirring).
    Låt den fattige och förtryckte prisa ditt namn.
Glöm inte bort rösten (ljudet, larmet) från dina fiender,
    deras uppror (kaoset bland dem som reste sig upp emot dig) som fortsätter att stiga (öka utan avbrott).
[Det kan vara Gud som fortsätter att tala även i vers 5–7, men frasen "Jag säger" brukar ofta vara psalmistens röst i Psaltaren. Vers 3–8 formar också en kiasm där ordet "döma" och "domaren" ramar in stycket. Jorden i vers 4 speglar väderstrecken i vers 7 och centralt i vers 5–6 finns varningen till de arroganta att inte använda sin egen styrka, som hornet är en bild på.] Jag säger till de arroganta: "Inget mer skryt",
    och till de ogudaktiga: "Lyft inte upp ditt horn (våga inte visa din egen styrka)."
Lyft inte upp ditt horn högt,
eller tala inte med en högdragen nacke (styvnackat, arrogant sätt).
Håll inte våra fäders synder emot oss.
    Låt din barmhärtighet (ömsinta, oändliga nåd) komma och möta oss med hast (fort),
    för vi har förts mycket djupt (lågt, förtryckts, ödmjukats).
Gud (Elohim),
    tig inte,
    var inte tyst
    och var inte overksam,
Gud (El).
Jag vill lyssna på vad Herren säger,
    för han ska tala frid (välsignelse på alla områden)
till sitt folk, hans trogna (heliga, de som följer honom);
    låt dem inte återvända till dårskap.
    [Ett liv där man aktivt väljer att gå mot Guds lagar och är självrättfärdig.]
"Förhärda inte ert hjärta, som vid Meriva [hebreiska för strid, provokation, tvist och gräl, se 2 Mos 17:7],
    som [den där] dagen i Massa [hebreiska för prövning, frestelse, test och förtvivlan] i öknen (vildmarken) [då israeliterna var utan vatten],
Göm inte ditt ansikte för mig
    i mina tider av nöd (på min nöds dag).
Vänd ditt öra (lyssna noga) till mig,
    den dag då jag ropar [höjer min röst i bön], svara mig med hast (fort).
Jag säger: Min Gud (El) ta inte bort mig mitt i mina dagar (mitt i livet),
    du vars år varar genom alla släkten (generationer).
Välsigna (prisa; böj dig ner inför) Herren (Jahve),
    min själ (hela min varelse),
    och glöm inte alla hans välgärningar (ingripanden, förmåner) [allt det goda han gör]. [Det hebreiska ordet för själ (nefesh) innefattar kropp, hjärta, sinne och styrka. David uppmanar hela sin varelse att böja sig inför Gud och påminna sig om Guds omsorg och trofasthet.]
[Och sade:] "Rör inte mina smorde (utvalda)
    och tillfoga inte mina profeter någon skada."
Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias "den strålande morgonstjärnan", se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.] En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av David.
-
Gud (Elohim) som jag lovsjunger,
    var inte tyst (döv).
Låt det inte visas någon nåd (omsorgsfull kärlek) mot honom,
    låt inte heller någon visa nåd (oförtjänt kärlek) mot hans faderlösa barn.
Låt hans fäders missgärningar bli ihågkommen inför Herren (Jahve)
    och låt inte hans mors synder glömmas bort,
Jag ska hålla (skydda, följa, ge akt på) dina förordningar (hebr. chuqim),
    överge mig inte fullständigt (ordagrant "mycket"). [Hebr. meod som betyder mycket, många och med full kraft och intensitet används både i vers 4 och 8. Ordet "hålla" (hebr. shamar) används både här i avslutningen och i första versen i nästa stycke och binder samman dessa stycken.]
Med hela mitt hjärta har jag frågat efter (sökt, tagit min tillflykt till, närmat mig) dig,
    låt mig inte göra fel mot dina budord (hebr. mitzvot).
En resenär (främling) på jorden [det är inte mitt hemland] är jag –
    göm inte dina budord (hebr. mitzvot) från mig.
Jag håller fast vid (följer efter, "är som limmad mot" – hebr. dabaq) dina stadgar (hebr. edot).
    Herre, låt mig inte komma på skam!
Böj (vänd) mitt hjärta till dina stadgar (hebr. edot)
    och inte till girighet.
Och ta aldrig någonsin bort från min mun – ordet (hebr. davar) med din sanning,
    för jag hoppas på dina påbud (hebr. mishpat).
    [De tre första verser beskriver hur psalmisten är under press.]

Uppehåll mig enligt ditt löftesord (hebr. imrah) så att jag får leva,
och låt inte mitt hopp komma på skam.
[Detta är den centrala versen.]
Garantera (ge ett löfte att göra) din tjänare gott,
    låt inte de stolta [som föraktar Gud och hans Ord] förtrycka mig. [Detta är den enda versen i hela kapitlet som inte har med ett av åtta ord för Guds ord. Dock tolkas ordet "gott" som att det syftar på att Guds ord är gott!]
Led mina steg (gör dem fasta) med ditt löftesord (hebr. imrah),
    låt ingen synd dominera (styra, regera över) mig.

Han låter inte din fot slinta (han låter dig inte tappa fotfästet) [förlora balansen],
han som bevarar (beskyddar; vakar över) dig ska inte vila (slumra).
[d. En bön för David]
För din tjänare Davids skull,
    vänd inte bort ditt ansikte från din Smorde.
Herren (Jahve) ska fullborda sitt verk för mig.
Herre (Jahve), din nåd (omsorgsfulla kärlek) varar för evigt;
    överge inte (upphör inte med) dina händers verk.
Herre (Jahve) låt inte de ondas önskningar gå i uppfyllelse,
    befrämja inte deras onda uppsåt, så att de kan upphöja sig själva. Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Låt inte mitt hjärta vika av (luta, dras iväg) mot onda ting,
    så det blir upptaget med ondskans gärningar,
med människor som begår överträdelser,
    och låt mig inte äta av deras läckerheter [vara delaktig i deras synd].
Låt den rättfärdige drabba mig, det är nåd (omsorgsfull kärlek),
    och tillrättavisa mig, det är olja på mitt huvud.
    Men mina böner är fortfarande emot deras ondska.
För mina ögon är vända till dig O, Gud, min Herre (Jahve Adonai),
    i dig har jag min tillflykt, utgjut inte min själ (släck inte mitt liv, låt det inte rinna bort).
Inled inte en rättsprocess med din tjänare,
    för inför dig är ingen levande [varelse] rättfärdig [Rom 3:22; Gal 2:16].
[Nu i vers 7–12 staplas i snabb följd tolv uppmanande verb i en desperat vädjan till Gud:] Skynda att svara (se, uppmärksamma) mig Herre (Jahve),
    min ande orkar inte mer (min ande förgås; jag har ingen styrka kvar).
Dölj inte ditt ansikte för mig,
    så att jag blir lik (liknar) dem som far (går) ner i graven (gropen).
Förtrösta inte på furstar [politiker och ledare i samhället, på deras generositet och rikedom],
    eller någon annan människoson [någon enskild människa], som inte kan befria (frälsa, rädda).

Ordspråksboken (90)

Min son (mitt barn, min vän), lyssna på tillrättavisning från din far,
    förkasta (överge) inte din mors undervisning (instruktioner – hebr. Torah).
Min son (mitt barn, min vän), om syndare frestar (lockar, förleder) dig,
    följ inte med dem (håll inte med om vad de säger, och längta inte att vara med dem).
Min son (mitt barn, min vän), följ inte med dem,
    avhåll din fot ifrån deras stig.
Min son (mitt barn, min vän),
    glöm inte min undervisning (mina instruktioner – hebr. Torah),
    och bevara (beskydda, vakta) mina budord (bud – hebr. mitzvot) i ditt hjärta,
    
    
Låt aldrig nåd (kärleksfull omsorg) och sanning (stabilitet, fasthet, trofasthet) lämna dig –
    bind dem runt din hals [som påminnelsetecken, se 5 Mos 6:8; 4 Mos 15:38],
    skriv (gravera in) dem [rista in deras initialer] på ditt hjärtas tavla [Jer 31:33; Rom 2:15],
Förtrösta på (luta dig mot; lita på) Herren (Jahve) av hela ditt hjärta,
    och förlita (stöd) dig inte på ditt eget förstånd (din egen kompetens/bedömningsförmåga).
Var inte vis i dina egna ögon;
    frukta (vörda, respektera) Herren (Jahve) och fly (vänd helt om/vik av från) det onda.
Min son (mitt barn, min vän),
    förakta inte (stå inte emot; ta inte avstånd från) Herrens (Jahves) fostran (disciplinering, tuktan)
    
    [avvisa inte "Herrens skola"],
    och bli inte frustrerad (känn ingen rädsla; förarga dig inte) över hans tillrättavisning
    
    (korrigering, bestraffning; utlåtande dom) [som en juridisk argumentation].
Min son (mitt barn, min vän), skydda (vakta) sunt förnuft och ett gott omdöme (urskillningsförmåga),
    släpp inte blicken från dem.
Var inte rädd för plötslig (oväntad) terror (panik, skräck, alarmerande rapporter),
    eller för den kommande stormen (förstörelsen, undergången) av de ogudaktiga.
Undanhåll inte gott (glädje, välgång, framgång)
    till någon som har rätt till det [dess rättmätiga ägare],
    när det står i din makt att ge det.
Säg inte till din granne:
    "Gå, kom tillbaka imorgon, då ska jag ge dig det",
    när du redan nu har det [han frågar efter].
Planera inte (hitta inte på, gräv inte efter) ondska mot din granne,
    som tror sig vara trygg i din närhet.
Bråka (tvista) inte med någon utan orsak,
    när han inte har gjort dig något ont.
Avundas inte en våldsam man (en grym förtryckare)
    och välj inte någon av hans vägar.
För jag ger er god lärdom (goda doktriner),
    lämna (överge) inte min undervisning (instruktioner – hebr. Torah).
Införskaffa (sök, förvärva) vishet, införskaffa förstånd (urskillningsförmåga).
    Glöm inte och vänd dig inte bort från min muns ord.
Överge inte visheten, hon ska bevara (försvara, skydda) dig, älska henne,
    och hon ska skydda dig.
Ta ett stadigt tag om min förmaning (tillrättavisning, fostran, förädlingsprocess),
    släpp den inte, för den är ditt liv.
    [Vik inte undan för prövning utan låt den få göra sitt verk i dig.]
inte in på de ogudaktigas stig (välkända, upptrampade gångväg),
    vandra inte på de ondas väg.
Undvik (avhåll dig från) den, gå inte in på den,
    [men om du gjort ett misstag] vänd om och vandra vidare [på Guds väg för ditt liv].
Släpp dem inte med blicken,
    bevara (skydda, memorera) dem djupt i ditt hjärta.
Vik inte av till höger eller vänster,
    och håll din fot borta från det onda.
Lyssna nu på mig söner (vänner, barn),
    överge (lämna) inte vad jag säger:
Låt din väg vara långt borta från henne,
    gå inte nära dörren till hennes hus.
Unna inte ögonen någon sömn,
    stäng inte ögonlocken.
Min son (mitt barn, min vän), bevara din fars bud [hebr. mitzvah – givna från Gud]
    och förkasta (lämna, överge) inte din mors undervisning (hebr. Torah) [från Guds ord].
Låt inte ditt hjärta ha lust till hennes skönhet,
    låt dig inte fångas av hennes blickar.
Låt inte era hjärtan vika av på hennes vägar,
    irra inte in på hennes stigar.
Ta hellre emot min undervisning (förmaning) än [strävan efter] silver,
    och [min] kunskap hellre än utvalt guld.
Ta till er min tillrättavisning (förmaning) och bli visa,
    ignorera (förkasta, vägra) den inte.
Om du tillrättavisar en hädare, kommer han att hata dig.
    Tillrättavisa en vis människa och han kommer att älska [respektera] dig.
På rättfärdighetens stig (välkända, upptrampade gångväg) finns liv,
    och på den vägen finns ingen död utan evigt liv.
Det är bättre att möta en björnhona som blivit separerad från sina ungar,
    än att möta en [högfärdig, arrogant] dåre i sin dårskap.
Fostra din son medan det ännu finns hopp,
    låt inte din ovilja (tveksamhet) [att säga ifrån] leda till hans död.
Älska inte sömn för då blir du fattig.
    Öppna dina ögon [vakna upp från slumrandet] och du får mat i överflöd.
Säg inte: "Jag ska ge igen för det onda!"
    Vänta på Herren (Jahve) [sök Herren med en ivrig förväntan] – han ska rädda dig.
    [5 Mos 32:35; Rom 12:17–21]
Råna inte den fattige bara för att han är fattig,
    och använd inte din position för att förtrycka den svage i porten [där stadens domstol hölls].
Umgås inte (associera dig inte, var inte vän) med arga (lättretade) personer,
    vandra inte [ha ingenting att göra] med en hetlevrad person.
inte i borgen
    för den som redan har skulder [och äventyra din familjs framtid].
Flytta inte på gränslinjer
    som dina förfäder har satt upp.
Åtrå inte hans delikatesser,
    det kan finnas dolda motiv [till att du blev bjuden].
Trötta inte ut dig för att bli rik,
    lita inte på din egna [mänskliga, begränsade] förståelse (insikt).
Ät inte den missunnsammes (hårdes, avundsjukes) mat,
    sukta inte efter hans delikatesser (smakliga rätter).
Bemöda dig inte att tala en dåre tillrätta
    
    [ordagrant "tala inte i hans öron", dvs. i ett försök att få hans fulla uppmärksamhet],
    han föraktar (gör sig lustig över) ditt kloka (insiktsfulla) prat (resonemang – hebr. mileh).
Flytta inte på gamla (forntida) tomtmarkeringar (gränslinjer)
    och gör inte intrång på de faderlösas (änkors, föräldralösas) åkrar.
Undanhåll inte tillrättavisning (korrigering, disciplinering) från ett barn;
    om du bestraffar [olydighet] med riset (spöstraff) ska han inte[kommer inte att ta fysik skada].
Låt inte ditt hjärta avundas syndare,
    fortsätt i stället att dagligen i vördnadsfull tillbedjan frukta Herren (Jahve).
Umgås inte (associera dig inte) med alkoholmissbrukare
    eller med dem som frossar i kött [var inte delaktig i deras fester].
Lyssna på din far, som fött dig (gett dig livet),
    och förakta inte (se inte ner på) din mor när hon är gammal.
Införskaffa sanning och sälj den inte,
    införskaffa också vishet, disciplin och gott omdöme (insikt, förståelse).
Titta inte på vinet när det är rött,
    när det glittrar i vinglaset,
    när det lätt rinner ner.
    [Bedöm inte vinet efter årgången, märket eller smaken, utan efter dess effekt:]
Var inte avundsjuk på onda människor,
    längta inte efter att vara med dem.
Ligg inte på lur vid den rättfärdiges hem, som den ogudaktige gör.
    Försök inte förstöra den rättfärdiges boning (få den på fall).
Gläd dig inte när din fiende faller,
    låt inte ditt hjärta glädja sig (fröjda sig i dans) när han störtar (lider nederlag).
Irritera (reta, gräm) dig inte på ondskefulla människor,
    var inte avundsjuk på de ogudaktiga.
Min son (barn), frukta Herren (Jahve) och kungen,
    och associera dig inte med rebeller (upprorsmän).
Vittna inte mot din nästa (granne) utan orsak,
    på så sätt bedrar du med dina läppar.
Säg inte: "Jag ska ge igen för vad han gjort mot mig,
    jag ska ge honom vad han förtjänar."
Var inte framfusig (påflugen, skrytsam) i kungens närvaro,
    ta inte självmant plats bland de mäktiga (hedersplatserna längst fram);
Rusa inte in i en dispyt (diskussion, ordstrid, rättslig prövning),
    för vad ska du göra när den är över och din motpart [kanske visar sig ha rätt och] får dig att komma på skam?
Diskutera i stället [uppmanade] och lägg fram din åsikt (problem, oenighet),
    men berätta inte vad en annan person har sagt i förtroende till dig
    [använd inte sådan personlig information för att stödja din sak].
[Hur ska dåren bemötas? Varje situation är unik och det krävs vishet för att veta om man antingen ska ignorera eller bemöta dårskap:] Svara inte en [självgod, arrogant] dåre på hans dåraktiga sätt,
    då befinner du dig själv på hans [låga] nivå.
    [Ibland är det inte värt att ge sig in i en diskussion med en dåre.]
När han talar älskvärt (ljuvligt, inställsamt),
    så tro inte på honom för sjufaldiga avskyvärdheter (otäckheter, vidrigheter) finns i hans hjärta.
Skryt inte om din framtid [prisa och upphöj inte dig själv och dina planer],
    du vet ju inte [ens] vad den här dagen bär i sitt sköte.
Låt någon annan berömma (prisa, skryta över) dig,
    inte din egen mun. En främmande (någon utanför dina egna kretsar), inte dina egna läppar.
Överge inte din och din fars vän. [De har varit trogna länge, lämna inte dem om de behöver din hjälp.]
    Gå inte till din broders hus (familj) när du drabbas av olycka.
Bättre med en nära granne
    än en broder som är långt borta.
    [De släktmässiga banden mellan människor kan ibland vara mindre pålitliga än genuin vänskap.]
Om en man medvetet utgjuter en människas blod [mördar någon],
    blir han en flykting ända till sin egen grav,
    låt ingen understödja (hjälpa, försörja) honom.
Lägg inte till något till hans ord, då tillrättavisar (dömer) han dig,
    och det visar sig att du är en lögnare.
Två saker frågar (önskar, ber) jag [dig Gud],
    vägra mig dem inte innan jag dör.
Låt fåfänglighet (tomhet, tomt prat, lögn) vara långt borta från mig.
    Ge mig varken fattigdom eller rikedom;
    Låt mig få den mat jag behöver.
Förtala inte en tjänare inför hans herre,
    då kommer han att förbanna dig [p.g.a. din falska anklagelse mot honom],
    och du är skyldig [får böta, betala priset för ditt förtal].
Ge inte din kraft till lösaktiga kvinnor,
    lev inte på ett sådant sätt som utblottar (avsätter, förintar) en kung.
Det passar sig inte för kungar, O Lemuel,
    det passar sig inte för kungar att dricka vin,
    eller för ledare att sukta (ha en stark längtan) efter rusdrycker (alkohol).

Predikaren (21)


Bli aldrig förhastad med din mun
    och låt inte ditt hjärta ha bråttom med att yttra ett ord inför Gud (Elohim),
för Gud är i himlarna
    och du är på jorden.
Låt därför dina ord vara få.
När du ger ett löfte till Gud (Elohim), dröj inte med att infria det, för han har inget behag i dårar. Infria det du lovar.
Tillåt inte din mun att föra in ditt kött (din kropp) i skuld, inte heller ska du säga till budbäraren att det var ett misstag. Varför ska Gud (Elohim) bli arg på din röst (det du säger i oförstånd) och fördärva dina händers arbete?
Om du ser att den fattige förtrycks och att våldet förvränger rätten och rättfärdigheten i landet, ska du inte förvånas över detta. En auktoritet vakar över en annan auktoritet, och det finns ännu högre auktoriteter än dessa.
Låt inte din ande förhasta sig i att bli arg,
    för ilska vilar i dårens sköte.
Säg inte: "Hur kommer det sig att forna dagar var bättre än dessa?",
    för det är inte av vishet som du ställer dig sådana frågor (har sådana funderingar eller bekymmer).
Var inte överambitiös i det rätta
    och inte heller överdrivet vis.
    Varför ska du fördärva (förta) dig själv?
Var inte överambitiös i ondska
    och inte heller en dåre.
    Varför ska du dö innan det är din tid (att avsluta livet)?
Det är gott att du tar hand om det ena,
    men dra inte undan din hand från det andra,
    för den som vördar (fruktar) Gud (Elohim) ska vara fri från ansvar i allt. [Denna mening är svåröversatt, men talar tydligt om att vi har ansvar för både det ena och det andra under vårt liv här på jorden. Samtidigt pekar den också på att det yttersta ansvaret inte är vårt. Det betyder att om vi har det rätt ställt med Gud så blir vi frikända på domens dag.]
Ge inte akt på alla ord som talas,
    för att du inte ska höra din tjänare förbanna dig,
Var inte förhastad med att lämna hans närvaro, bibehåll inte någon ond sak, för han gör vadhelst som behagar honom.
Låt alltid din klädnad vara vit och låt inte olja saknas på ditt huvud.
Om en ledares ande reser sig upp emot dig,
    lämna inte din plats,
    för mildhet stillar stora överträdelser.
Förbanna inte (ta inte lätt på, vanära inte) kungen,
    inte ens i dina tankar (för dig själv)
och förbanna inte (ta inte lätt på, vanära inte) en rik man [som Gud välsignat, se Ps 112:3],
    inte ens i ditt sovrum,
för en fågel i skyn kan bära rösten (viska i någons öra)
    och någon med vingar kan sprida dina ord. [Ordspråket "en fågel har viskat i mitt öra..." härstammar från detta Bibelställe. Var varsam vad du säger för rykten och skvaller sprids snabbt och blir lätt allmänt känt.]
Så din säd på morgonen,
    och avhåll inte din hand (från att så) på eftermiddagen [då det ofta blåser],
för du vet inte vilket som har framgång,
    om det är det ena eller det andra
    eller om båda ska bli lika bra.

Höga Visan (2)

Se inte på mig (nedsättande) för att jag är svart,
    för att solen har bränt mig.
Min mors söner (mina bröder och/eller halvbröder) var förbittrade på mig
    och tvingade mig att arbeta i deras vingård,
    men min egen vingård har jag inte kunnat ta hand om.
    [Denna vers beskriver en fattig kvinna som förmodligen varit tvungen att göra slavarbete.]
Din navel är som en rund bägare
    som inte saknar blandat vin,
din mage är som en hög med vete
    smyckad med liljor.

Jesaja (45)

Människorna böjer sig ned och männen gör sig låga,
    de har ingen ursäkt.
Och han sade:
"Gå och säg till detta folk:
Hör ni verkligen,
    men förstår ingenting,
och ser ni verkligen,
    men uppfattar ingenting.
och säg till honom: Var vaksam (skydda och bevara dig själv) och var stilla (lugn, tyst). Du ska inte frukta och inte bli försagd för dessa två stubbar med pyrande eld, på grund av den brinnande vreden hos Retsin från Aram, inte heller för Remaljahos son.
Därför säger Herren Härskarornas Herre (Adonai Jahve Sebaot): "Mitt folk som bor i Sion [Jerusalem],
    var inte rädd för Assyrien,
även om han slår dig med staven,
    och lyfter upp sin stav mot dig, på samma sätt som Egypten.

Gläd er inte Filisteen, ingen av er,
    för att staven som slog dig är bruten,
för från ormens rot ska det komma en basilisk,
    och dess frukt ska vara en flygande orm.
Ge råd,
    verkställ dom,
gör din skugga som natten [som ett skydd]
    mitt på ljusa dagen [som skydd mot den gassande solen],
göm undan de utstötta,
    förråd inte flyktingen.
Därför säger jag: Titta (se) bort ifrån mig,
    jag ska gråta bittert [Jes 21:3–4],
gör inga ansträngningar att trösta mig,
    på grund av fördärvet av dottern mitt folk."
Sluta därför bespotta,
    så att inte dina fjättrar blir starka,
för en förintelse, fast besluten, har jag hört från Herren Härskarornas Herre (Adonai Jahve Sebaot)
    över hela landet.
Säg till de som är rädda (har panik, bokstavligt "vars hjärta slår snabbt"):
    "Var stark, frukta inte, för er Gud kommer med hämnd.
    Med Guds vedergällning kommer han för att rädda (frälsa) er."
Då sade Eljakim och Shevna och Joash till [den assyriska] befälhavaren (hebr. ravshake): "Snälla, tala till dina tjänare på arameiska, för vi förstår det. Tala inte till oss på judiska, på hörhåll inför folket som står på muren."
Så säger kungen [världshärskaren över dåtidens stormakt]: Låt inte [er kung] Hiskia lura er, för han kommer inte att kunna befria er.
Låt inte heller Hiskia få er att lita på Herren (Jahve) och säga att Herren (Jahve) säkert ska rädda oss, denna stad ska inte ges i den assyriske kungens hand.
Lyssna inte på Hiskia, för så säger Assyriens kung: Gör fred med mig och kom ut till mig och ät var och en av sitt vin och var och en av sitt fikonträd och drick var och en vattnet från hans egen källa,
Och Jesaja sade till dem: "Detta ska ni säga till er herre, så säger Herren (Jahve): 'Var inte rädd för dessa ord som du har hört, genom vilka Assyriens kungs unga män (hebr. naar) har smädat mig.
"Detta ska ni tala till Hiskia, Juda kung, och säga: Låt inte din Gud som du litar på lura dig och säga: 'Jerusalem ska inte ges i den Assyriske kungens hand.'
Gå upp på ett högt berg, du Sion
    som bär fram ett glädjens budskap.
Ropa ut det högt,
    du Jerusalem som bär fram ett glädjens budskap.
Ropa, var inte rädd!
    Säg till städerna i Juda: "Här är er Gud!"
Var inte rädd (frukta inte),
    för jag är med dig;
förfäras inte [se dig inte hela tiden ängsligt om],
    för jag är din Gud (Elohim).
Jag styrker dig [gör dig ståndaktig, frimodig och alert],
    ja, jag hjälper (bistår, undsätter, omger) dig,
    ja, jag uppehåller (stöder) dig med min rättfärdighets högra hand (ordagrant: min rättfärdighets högra)! [Ordet för hand eller arm finns inte med i den hebreiska grundtexten, se även vers 13. I denna typ av kontext syftar "min högra" på höger arm eller hand. Ett annat exempel är då Jakob välsignar och sträcker ut sina händer, se 1 Mos 48:14. Guds högra hand är ett uttryck för Guds mäktiga kraft, dvs. hur han griper in, beskyddar och bevarar, se 2 Mos 15:6; Ps 63:9.]
För jag, Herren (Jahve) din Gud (Elohim),
    som håller (upprätthåller, styrker) din högra hand (ordagrant: din högra),
säger till dig: "Frukta inte (var aldrig någonsin rädd),
    jag hjälper dig".
Frukta inte (var aldrig någonsin rädd) du mask Jakob,
    och ni Israels män,
jag hjälper dig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
    din återlösare – Israels Helige.
Nu säger Herren (Jahve),
    han som har skapat dig, Jakob,
    han som har format dig, Israel: "Frukta inte, för jag har återköpt dig [från fångenskapen].
    Jag har kallat dig vid ditt namn, du är min.
Frukta inte (var inte rädd) för jag är med dig,
    från öster ska jag föra din säd (dina avkomlingar)
    och från väster ska jag samla dem.
Jag ska säga till norr: "Ge hit!"
    och till söder: "Håll inte tillbaka,
för hit mina söner från fjärran
    och mina döttrar från jordens yttersta gräns,
Tänk inte på det som har varit [påminn er inte om dessa tidigare händelser]
    och bry er inte om det [fokusera inte på de ting] som var förr.
Så säger Herren (Jahve),
    han som skapade dig,
    han som formade dig redan i moderlivet och som hjälper dig:
Frukta inte, du min tjänare Jakob,
    du Jesurun som jag har utvalt.
    [Jesurun är en kärleksfull poetisk titel för Israel, betyder antagligen "den rättfärdige".]
Frukta inte och var inte förskräckta (var inte paralyserad av skräck).
    [Inför det som ska komma, närmast Babylons fall och judarnas frigörelse.]
    Har jag inte för länge sedan låtit er höra om detta och förkunnat det?
Ni är ju mina vittnen. Finns det någon Gud (Eloha) [Elohim i singular – den ende Guden] förutom mig?
    Nej, det finns ingen annan klippa, jag vet ingen.
Lyssna till mig, ni som känner till (är intimt förtrogna med) rättfärdighet,
    folket i vars hjärta min undervisning (hebr. Torah) finns.
Frukta inte människors hån,
    bli inte heller nedslagna av deras smädande.
Lämna, lämna, gå bort från platsen,
    vidrör inga orena föremål.
Lämna hennes mitt (centrum).
    Gör er rena, ni som bär Herrens (Jahves) tillhörigheter.
    [Kärl, skovlar och andra redskap som användes i templet. Föremål som hade rövats bort, se 2 Krön 36:18; Esra 1:7.]
Gör platsen stor,
    utvidga den för dina tält,
    spänn ut tältdukarna på ditt tabernakel;
håll ingenting tillbaka (var inte sparsam),
    förläng dina tältlinor
    och förstärk dina pålar [som du fäster tältlinorna i]. [Nu räcker det inte med enkla tältpinnar, det krävs större och starkare pålar! Hebreiskan använder både ordet för tält och tabernakel. I Joh 1:14 står det uttryckligen att Gud "tabernaklar" – tar sin boning och tältar – hos oss. När återlösningen är ett ömsesidigt faktum bor den Helige Ande i en troende människa. Här finns även en profetisk förebild utifrån de tolv stammarnas placering som bildar ett kors med tabernaklet i skärningspunkten, se 4 Mos 2.]
Frukta inte,
    för du ska inte skämmas!
Låt dig inte generas,
    för du ska inte mer förödmjukas.
Du ska glömma bort din ungdoms skam
    och ditt änkestånds vanära ska du inte mer komma ihåg. [Att vi alla här liknas vid änkor hör ihop med att den viktigaste uppgiften som en återlösare har är att se till att när någon blir änka så måste det finnas barn till den avlidne mannen för att inte någon del av landet ska hamna i orätta händer på grund av avsaknad av arvingar. Vi är alla, både män och kvinnor, del av Jesu brud när vi blir frälsta, se Ef 5:25–27; Upp 21:2.]
Låt inte främlingen som har anslutit sig till Herren (Jahve) tala och säga:
    'Herren ska sannerligen skilja mig från hans folk',
låt inte heller eunucken säga:
    'Se, jag är ett dött träd.' "
Ropa högt (med stark röst, för full hals) håll inte tillbaka,
    lyft upp din röst som ett horn
och förkunna (proklamera) för mitt folk deras överträdelser
    och för Jakobs hus deras synder.
På dina murar Jerusalem, har jag satt väktare [för att vaka efter goda nyheter, se Jes 52:7–8];
    hela dagen och hela natten – de ska aldrig tiga
Ni som påminner Herren (Jahve) [i bön],
    ge er ingen vila,
och ge honom ingen vila förrän han stadfäster
    och gör Jerusalem till en lovsång på jorden.
    [Jämför med Messias, se Jes 61:1; 62:6–7; 62:1.]
Var inte gränslöst arg Herre,
    kom inte ihåg vår synd för evigt.
Se noga på oss, vi ber dig,
    vi är alla ditt folk.
De säger: "Stå för dig själv, kom inte nära mig,
    för jag är heligare än du."
Dessa är röken i min näsa,
    en eld som brinner hela dagen.
Så säger Herren (Jahve): "Som när en frisk druva hittas i en klase
    och någon säger 'förstör den inte
    för det finns en välsignelse i den',
så ska jag göra för min tjänares skull,
    jag ska inte förgöra dem allihop.

Jeremia (89)

Då sade Herren till mig:
"Säg inte att
    du [bara] är en ungdom (hebr. naar), för överallt dit jag sänder dig
    – ska du gå
och allt jag befaller dig säga
    – det ska du tala.
Var inte rädd för dem (deras ansiktsuttryck),
    för jag är med dig och beskyddar (räddar) dig,"
förkunnar (säger, proklamerar) Herren.
Så gör dig nu redo [Jeremia] att agera (fäst upp kläderna)! Gå till dem [dina landsmän i Juda] och tala allt jag befaller dig att säga. Var inte rädd för deras uppsyn (hur deras ansiktsuttryck ser ut, när du talar Guds ord), då kommer jag att ge dig goda skäl att bli rädd för dem (då kommer de att håna och bryta ner dig).
Därför säger Herren (Jahve) så till Juda män och till Jerusalem: Bryt år er mark [som legat] i träda och så inte bland törnen.
Res upp ett baner Sion, bli stark (ta skydd, rädda dig), res dig inte, eftersom jag ska låta ondska komma från norr, en stor förödelse.
Gå upp på deras tak och fördärva, men gör inte helt slut på dem, ta bort hennes skott (nya grenar), för de är inte Herrens (Jahves).
Vandra inte ut på fältet och gå inte på vägen, eftersom fiendens svärd är där, skräck på alla sidor.
Sluta att sätta er förtröstan på lögner [från de falska profeterna] som säger:
    "Detta är Herrens tempel,
    Herrens tempel,
    Herrens tempel." [Som om templet och byggnaderna i sig skulle beskydda Jerusalem.]
inte förtrycker invandraren, den faderlöse och änkan,
    inte låter oskyldigt blod flyta på denna plats [i Jerusalem]
    och inte skadar er själva genom att följa andra gudar.
Och du, be inte för detta folk, lyft inte upp något rop eller vädjan för dem, plädera inte med mig, eftersom jag inte kommer att lyssna på dig.
Varje man måste hålla (vakta, skydda, bevara) sig från sin granne och inte lita på någon bror, för alla bröder agerar bedrägligt (subtilt) och varje granne går runt med skvaller.
Så säger Herren (Jahve): Låt inte den vise ha sin ära i (skryta över, berömma sig över) sin vishet.
Låt inte den mäktige (inflytelserike, starke) ha sin ära i (skryta över, berömma sig över) sin styrka.
Låt inte den rike ha sin ära i (skryta över, berömma sig över) sin rikedom.
Så säger Herren (Jahve): Lär er inte (ordagrant: bli inte lärlingar till) folkslagens vägar,
    bli inte förfärade av himlarnas tecken
    eftersom folkslagen blir förfärade för dem.
De är som pelare i gurklandet (grönsakslandet)
    och talar inte.
De måste bäras
    eftersom de inte kan gå.
Var inte rädda för dem
    för de kan inte göra [något] ont,
    inte heller kan de göra gott.
Herre (Jahve) tillrättavisa mig, i rättvisa –
    inte i din brinnande näsa (vrede),
    annars försvagas jag.
Och du, be inte för detta folk, lyft inte upp ett rop i bön för dem, för jag ska inte lyssna på dem på den tiden då de ropar till mig i sin nöd.
Eftersom även dina bröder och din fars hus, även de har handlat bedrägligt med dig, även de har ropat högt efter dig. Tro dem inte eftersom de talar fagra ord till dig.
Lyssna och ge era öron, var inte stolta eftersom Herren (Jahve) har talat.
Varför skulle du vara som en överrumplad man, som en mäktig man som inte kan rädda? Du Herre (Jahve) är i vår mitt och ditt namn är utropat över oss, lämna oss inte!
Och Herren (Jahve) sade till mig: "Be inte för detta folk dem till godo.
Och du ska säga dessa ord till dem: Låt mina ögon fälla tårar natt och dag och låt dem inte torka, för jungfrun, mitt folks dotter är bruten med ett stort brott med ett mycket allvarligt sår.
Förakta oss inte för ditt namns skull, vanära inte din härlighets tron, kom ihåg: Bryt inte ditt förbund med oss.
Du vet Herre (Jahve), kom ihåg mig och tänk på mig och hämnas mig för mina förföljare, ta inte bort mig, för du är långmodig. Vet att för din skull har jag lidit hån.
Därför säger Herren (Jahve): Gå inte in i sorgehuset, gå inte till jämmer, begråt dem inte, för jag har tagit bort min shalom (frid, fred välgång) från detta folk förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), nåden (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) och nåden (barmhärtighet - hebr. rachamim). [Här används två ord för nåd som Gud har tagit bort, både den kärleksfulla omsorgsnåden och den barmhärtiga, eviga nåden.]
Var inte borta (sluta inte existera) från mig (som) en ruin, du är min tillflykt på ondskans dag.
Låt dem skämmas som förföljer mig, men låt inte mig skämmas. Låt dem vara bestörta, men låt inte mig bli bestört. Låt ondskans dag drabba dem och fördärva dem med dubbel förstörelse. Titta på formateringen här, det finns väl ett mönster?
Så säger Herren (Jahve): Håll (vakta, skydda, bevara) för era själars skull och bär inga bördor på sabbatsdagen, för inte in något genom Jerusalems portar,
Och de säger: Kom låt oss tillräkna hans påfund mot Jeremia, för undervisning saknas inte från prästen, och råd från de visa och ord från profeten. Kom och låt oss slå honom med tungan och låt oss inte lyssna på något av hans ord.
Herre (Jahve) du känner alla deras råd mot mig till att döda mig, förlåt inte deras synd, sudda inte ut deras synd från dina ögon, utan låt dem snubbla inför ditt ansikte och gör mot dem som i tiden för din vrede.
Förbannad (helt omintetgjord - hebr. aror) är dagen jag föddes [även Job förbannar sin födelsedag, se Job 3:1],
    dagen då min mor födde mig, låt den inte vara välsignad.
Så säger Herren:
    - Döm rättfärdiga domar. - Befria de som plundras av förtryckare. - Utnyttja inte och var inte hård mot (misshandla och kränk inte) invandraren, de faderlösa och änkan [de svagaste i samhället]. - Spill inte oskyldigt blod på denna plats.
Gråt inte för de döda, sörj honom inte, utan gråt ljudligt för honom som går iväg, för han ska inte mer återvända, inte se landet där han föddes.
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): Lyssna inte till profeternas ord som profeterar för er, de leder er in i fåfänga, de talar syner från sina egna hjärtan och inte från Herrens (Jahves) mun.
och gå inte efter andra gudar till att tjäna dem och till att tillbe dem, och provocera mig inte med era händers arbete, och jag ska inte skada (straffa) er.
Så säger Herren (Jahve): Stå på gården i Herrens (Jahves) hus och tala alla dessa ord till Juda städer som kommer för att tillbe i Herrens (Jahves) hus, alla de ord som jag befaller dig att tala till dem, förminska inte ett enda ord.
Men ni, lyssna inte till era profeter, inte till era spåmän, inte till era drömmar, inte till era siare inte till era trollkarlar som berättar för er och säger: Ni ska inte tjäna Babels kung,
Och lyssna inte till profeternas ord som berättar för er och säger: Ni ska inte tjäna Babels kung, för de profeterar lögn till er,
Och till prästerna och till hela folket talar jag och säger: Så säger Herren (Jahve): Lyssna inte till era profeters ord som profeterar till er och säger: Se, redskapen från Herrens (Jahves) hus ska snart komma tillbaka från Babel, för de profeterar lögn till er.
Lyssna inte till dem. Tjäna Babels kung och lev. Varför skulle denna stad bli öde?
Gift er och skaffa söner och döttrar;
    hitta fruar åt era söner
    
    och tillåt era döttrar att gifta sig så att de också kan få söner och döttrar.
Bli fler där,
    inte färre!
För så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), Israels Gud (Elohim): "Låt inte era profeter och spåmän som är mitt bland er tjusa er (leda er vilse, bedra, lura och utnyttja er) och lyssna inte till de drömmar som ni [eller de falska profeterna/spåmännen] drömmer
Och frukta inte du Jakob min tjänare,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
var inte förskräckt Israel, eftersom se,
    jag ska frälsa (rädda) er från fjärran och din säd från deras fångenskaps land.
Och Jakob ska återvända och ha lugn och ro
    och ingen ska göra honom rädd (oroa honom med skräck av någon sort).
Jag har sänt till er alla mina tjänare profeterna, sänt dem många gånger och ofta och sagt: Återvänd, jag ber er, var man från sin onda väg. Ändra ert beteende och gå inte efter andra gudar till att tjäna dem, och ni ska bo i landet som jag har gett till er och era fäder. Men ni har inte lutat ert öra och lyssnat till mig.
Och furstarna sade till Baroch: "Gå och göm er, du och Jeremia och låt ingen man veta var ni är."
Så säger Herren (Jahve): Bedra inte er själva och säg: ’Kaldéerna ska säkert lämna oss’, för de ska inte lämna.
Och nu, lyssna, jag ber dig, min herre kungen: Låt min bön, jag ber dig, bli framförd inför dig, att du inte låter mig återvända till skrivaren Jehonatans hus, annars dör jag där."
Och Tsidqijaho, kungen sände och tog profeten Jeremia till sig i den tredje ingången som var i Herrens (Jahves) hus och kungen sade till honom: "Jag ska fråga dig en sak, göm ingenting för mig."
Och Tsidqijaho sade till Jeremia: "Låt ingen man få veta dessa ord och du ska inte dö."
Men om furstarna hör att jag har talat med dig och de kommer till dig och säger till dig: Tala nu om för oss vad du har sagt till kungen, dölj det inte från oss, och vi ska inte döda dig, och vad kungen sade till dig,
"Ta honom och se efter honom väl och skada honom inte, utan gör mot honom som han säger till dig."
Och Gedaljaho, Achiqams son, Shafans son, gav sin ed till dem och till deras män och sade: "Var inte rädda för att tjäna kaldéerna, bo i landet och tjäna Babels kung och det ska gå väl för er.
Men Gedaljaho, Achiqams son, sade till Jochanan, Qareas son: "Du ska inte göra denna sak, för du talar lögn om Jishmael."
Men det fanns tio män ibland dem som sade till Jishmael: "Döda oss inte för vi har lager gömda på fältet, av vete och av korn och av olja och av honung." Så han avhöll sig och dödade dem inte bland deras bröder.
Var inte rädda för Babels kung som ni är rädd för, var inte rädda för honom förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), för jag är med er för att frälsa er och befria er från hans hand.
Herren (Jahve) har talat över er, Juda kvarleva: Gå inte till Egypten, vet med säkerhet att jag har varnat er idag.
Och jag sände till er alla mina tjänare profeterna, sände dem tidigt och ofta och sade: ’Gör inte dessa avskyvärda ting som jag hatar.’
Och du söker åt dig det som är stort, sök det inte, för se jag ska föra ondska över allt kött förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), men din själ (ditt liv) ska jag ge dig som ett byte på alla platser dit du går."
De snabba kan inte fly bort, de mäktiga kan inte undkomma, i norr vid floden Eufrat har de snubblat och fallit.
Men frukta inte Jakob min tjänare. Var inte bestört Israel, för se, jag ska rädda dig från långt bort, och din säd (dina efterkommande) från deras fångenskaps land. Och Jakob ska åter vara stilla och väl till mods och ingen ska oroa honom.
Frukta inte Jakob min tjänare förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) för jag är med dig, jag ska helt göra slut på alla de folkslag dit jag har drivit bort dig, men jag ska inte göra helt slut på dig, och jag ska fostra (disciplinera) dig i omgångar, men jag ska inte fullständigt fördärva dig.
Ve! Herrens (Jahves) svärd [en symbol på Herrens dom],
    hur länge ska det hålla på innan det blir tyst?
Stick ner dig själv i din skida,
    vila och var stilla.
Förkunna bland folkslagen och låt dem höra, res upp ett baner, låt dem höra dölj det inte, säg: "Babel är intaget, Bel är satt i skam, Merodach är förskräckt, hennes avgudabilder är satta i skam, hennes avgudar är förskräckta.
Ställ dig i stridsordning mot Babel runtom, alla ni som spänner bågen, ropa mot henne, spara inga pilar för hon har syndat mot Herren (Jahve).
Kom emot henne från alla håll, öppna hennes spannmålsmagasin, kasta upp henne som en stenhög och fördärva henne fullständigt, låt inget av henne bli kvar.
Samla ihop bågskyttarna mot Babel, alla dem som spänner bågen, slå läger mot henne runtom, låt ingen av dem undkomma, vedergäll henne efter hennes gärningar, i enlighet med allt som hon har gjort, gör [likadant] mot henne. För hon har varit stolt (arrogant) mot Herren (Jahve), mot den Helige i Israel.
Låt bågskytten spänna sin båge mot henne och låt honom lyfta sig själv upp mot henne i sin pansarskjorta, och skona inte hennes unga män, fördärva alla hennes härar fullständigt.
Fly från Babels mitt och rädda varje man sin själ (sitt liv), bli inte avhuggen i hennes synd, för det är tid för Herrens (Jahves) hämnd, han ska vedergälla henne.
Ni som har flytt svärdet, gå, stå inte still, kom ihåg Herren (Jahve) från långt borta och låt Jerusalem komma i ert sinne.

Klagovisorna (5)

Deras hjärta ropade till Herren (Adonai):
    "Dotter Sions [templet i Jerusalems] murar,
låt tårar flöda ner som en flod
    både dag och natt.
Ge dig själv ingen lindring,
    låt inte dina ögon vila (från gråten)."
    [Ordagrant "låt inte dotter ögat ditt vila", för liknande uttryck se Ps 17:8.][Den artonde hebreiska bokstaven är: צ – Tsade. Tecknet avbildar en fiskkrok eller en man som böjt sig i ödmjukhet och symboliserar ofta rättfärdighet. Ordet "ropade" börjar med denna bokstav och förstärker ropet efter Gud i en svår och uppgiven situation. Också i denna vers ser vi hur viktiga tårarna är i bearbetningen av sorg.]
Du hörde min röst:
    "Göm inte dina öron för mitt kvidande rop om räddning."
Du kom nära den dagen som jag ropade på dig,
    du sade: "Frukta inte!" [Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – Qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud och är också en bild på att stå bakom någon och hjälpa. I de här verserna är det orden "Jag ropade", "min röst" och "Du kom nära" som börjar på den bokstaven. Man anar i vers 55 att den som ropar har känslan av att vara bakom Guds huvud, för att sedan komma framför och kanske som genom ett nålsöga faktiskt får erfara att Gud både hör och svarar med de tröstande orden "Frukta inte".]
"Ur vägen – oren!" ropar man till dem,
    "Ur vägen, ur vägen, vidrör inte!"
Man säger bland hedningarna,
    de ska inte vistas här. [Den femtonde hebreiska bokstaven är: ס – Samech. Tecknet avbildar en pelare och symboliserar stöd och stabilitet. I den här versen är det orden "Ur vägen", vilket upprepas flera gånger, som börjar med denna bokstav. Profeterna, som skulle visa på vägen till Gud och leva ett helgat liv, hade blivit korrumperade. Istället för att ge stöd och vara en pelare hade de oskyldiga människors blod på sina händer. De hade blivit som spetälska som folket skulle hålla sig undan från. Upprepande "Ur vägen, ur vägen" och frasen "Oren! Oren!" anknyter till just detta i 3 Mos 13:35–46.]

Hesekiel (13)

Och du människoson ska inte vara rädd för dem och inte vara rädd för deras ord, fast utmanare och föraktare finns hos dig och du bor bland skorpioner. Var inte rädd för deras ord och bli inte bestört över deras uppsyn, för de är ett upproriskt hus.
Men du, människobarn, hör nu på vad jag säger till dig. Var inte upprorisk som detta upproriska folk. Öppna din mun och ät det jag ger dig." [Lyssna nu och ta emot mitt budskap, och utför sedan det.]
Tiden har kommit, dagen är nära, låt inte köparna glädja sig, inte säljarna sörja, för vrede är över alla deras skaror.
Och till de andra [sex] sade han så att jag hörde det: Gå genom staden efter honom och slå, låt inte era ögon skona och ha inget medlidande,

slakta fullständigt, gamla män, unga män, jungfrur och de små och kvinnor, men kom inte nära någon man som har märket, och börja vid min helgedom. Sedan började de med de äldste som var framför huset.
och jag sade till dem: "Kasta bort varje man från sina ögon de osmakliga tingen och orena inte er själva med Egyptens avgudar. Jag är Herren er Gud (Jahve Elohim).
Och jag sade till deras söner i öknen: Vandra inte i era fäders förordningar och håll (vakta, skydda, bevara) inte deras påbud, och orena inte er själva med deras avgudar.

Daniel (7)

Då gick Daniel till Arjok, han som hade fått uppdraget av kungen [Nebukadnessar] att avrätta alla de visa i Babylon. Daniel sade till honom: "Döda inte de visa i Babylon! För mig till kungen så ska jag berätta vad drömmen betyder (ge uttydningen)."
[Daniels barmhärtighet blir synlig i hur han förmedlar tolkningen. Daniel skulle kunnat ha gett uttydningen och gått därifrån, istället ser vi Daniels medlidande. Han blir personligt berörd och har svårt att veta hur han ska förmedla budskapet. Daniel är inte känslokall för en dom över en hednisk kung som fört bort honom från sitt hemland. Hans engagemang visar sig även i hans avslutande råd där han vädjar till Nebukadnessar att omvända sig. Daniels tillvägagångssätt ger en biblisk mall för hur ett budskap om dom förmedlas i kärlek med praktiska instruktioner.] Daniel, som kallades Belteshassar, blev till en början synbart bestört (chockerad, tagen), uppfylld av oroliga (skrämmande) tankar.
    Men kungen sade: "Belteshassar, låt inte drömmen eller tydningen skrämma dig."
    Belteshassar [Daniel] svarade: "Min herre, om drömmen ändå hade gällt dina fiender, och betydelsen dina motståndare!
[Ryktet om vad som hänt spred sig snabbt i palatset.] När drottningen [troligtvis Nebukadnessars fru eller dotter] fick höra vad kungen och stormännen sade gick hon till festsalen. [Drottningen var inte Belshassars fru, eftersom hans fruar redan fanns där, se vers 2. Hon måste ha varit väl respekterad eftersom hon kommer in i hallen oinbjuden, och väl där tar hon kommandot. Hon är antingen Nebukadnessars eller Nabonidus fru. Är hon Nabonidus fru är hon Belshassars mamma och då också troligtvis Nebukadnessars dotter. Hon har förstahandsinformation om Daniels tjänst i hovet, något som stämmer om hon var Nebukadnessars fru eller dotter.] Hon sade: "Må kungen leva för evigt! Låt inte dina tankar skrämma dig, och var inte blek (låt inte färgen vika bort från ditt ansikte).
O Herre hör [vår bön]!
O Herre förlåt [vår synd]!
O Herre agera!
Dröj inte, min Gud,
    [inte för min skull utan] för din skull,
    för din stad
    och ditt folk som bär ditt namn (är uppkallat efter ditt namn)."
Sedan sade han till mig: "Var inte rädd Daniel, från första dagen då du bestämde dig (vände ditt hjärta) till att söka förstånd och ödmjuka dig inför din Gud har dina ord varit hörda. Jag har blivit sänd på grund av vad du har sagt (din bön).
Han sade: "Var inte rädd, du högt älskade man (du är dyrbar i Guds ögon, han har sin glädje i dig)! Frid vare med dig (Guds välsignelse på alla områden)! Var stark, ja var stark!"
    Medan han talade till mig blev jag styrkt. Jag sade: "Låt min herre tala nu, för du har styrkt mig."

Hosea (7)

Låt ingen man bemöda sig,
    låt ingen man förebrå,
för folket är som de
    som strider med en präst.
Om Israel är en prostituerad
    låt inte Juda få skulden
och kom inte till Gilgal [betyder "ring av stenar", en kultisk offerplats (Hos 9:15; 12:11; Amos 4:4; 5:5), låg troligtvis strax nordöst om Jeriko, se Jos 4:19],
    gå inte upp till Beit Aven [ordagrant: "ondskans hus"; en referens till Betel som betyder "Guds hus"]
    och svär inte "Som Herren (Jahve) lever."
Fröjda dig inte, Israel,
    som folken i triumf,
för du har gått på avvägar från din Gud (Elohim),
    du har älskat en betald prostituerad på alla tröskgolv.

Joel (4)

Riv sönder era hjärtan,
    inte bara era kläder
och vänd om till Herren (Jahve), er Gud (Elohim)
för han är barmhärtig (förlåtande, känner medlidande) och nådefull,
    sen till vrede och visar stor (överflödande) nåd (omsorgsfull kärlek)
    och han tar tillbaka det onda.
[Citat från 2 Mos 34:6, efter händelserna med guldkalven.]
Må prästerna, Herrens tjänare, gråta mellan förhuset och altaret och säga:
    "Herre, skona ditt folk och låt inte din arvedel hånas och bli ett ordspråk (talesätt) bland hednafolken. Varför skulle man få säga bland folken: 'Var är nu deras Gud?' "[På prästernas förgård stod brännofferaltaret, och knappt tio meter framför det stod förhuset som ledde in i själva tempelbyggnaden, se 1 Kung 6:3. Nöden är så stor i landet att det inte finns något kvar att offra, se vers 14. Vända mot det heliga templet uppmanas nu prästerna att offra sina tårar i djup ånger och genuin omvändelse.]
Frukta inte du land,
    var glad och fröjda dig,
för Herren (Jahve) har gjort stora ting.
Frukta inte ni markens djur,
    för öknens betesmarker har spirat,
träden bär sin frukt;
    fikonträdet och vinstocken skördar sin styrka.
    [Grödan har återhämtat sig så att allting på nytt bär riklig skörd.]

Amos (2)

Men sök inte Betel,
inte in i Gilgal
    och gå inte igenom Beer-Sheva,
för Gilgal ska verkligen gå i fångenskap
    och Betel ska bli till intet."
Sök gott och inte ont
    så att ni får leva,
och så att Herren Härskarornas Gud (Jahve Elohim Sebaot) ska vara med er,
    som ni säger.

Obadja (8)

Du skulle inte ha stirrat (sett med skadeglädje) på din bror [Israel] när katastrofen kom,
    på deras lidande på deras olyckas dag!
inte heller skulle du ha fröjdat dig över Juda söner
    den dag fördärvet drabbade dem!
Du skulle inte heller ha talat i stolthet (med stolta ord)
    på deras olyckas dag!
Du skulle inte ha gått in i mitt folks portar
    på deras olyckas dag!
Du skulle inte ha stirrat (sett med skadeglädje) på deras lidande
    på deras olyckas dag!
inte heller skulle du ha lagt dina händer på deras ägodelar
    på deras olyckas dag!
inte heller skulle du ha stått i vägskälen
    för att slå ner dem som lyckats undfly!
Du skulle inte heller åter ha fängslat dem som var kvar
    [den lilla kvarlevan som inte blev bortförd till Babylon]
    på deras olyckas dag!

Jona (5)

Så de ropade till Herren (Jahve) och sade: "Vi bönfaller dig Herre (Jahve), vi bönfaller dig, låt oss inte gå under på grund av berättelsen om denne mans själ (det vi har hört om denne mans liv) och placera (lägg) inte på oss oskyldigt blod (håll oss fria från ansvar). För du Herre (Jahve) har gjort det som behagar dig." [I vers 5 ropade var och en till sin gud men här ber alla istället till Jonas Gud.]
Han gjorde ett tillkännagivande och sade:
"I Nineve, på kungens och de styrandes befallning, ska ingen människa eller något djur, kreatursbesättning eller flock med småboskap, smaka (äta) någonting. De får inte beta och inte dricka vatten.

Mika (6)

I Gat – berätta (hebr. nagad) inte,
    gråt inte så högljutt.
[Gat var Goliats hemstad och namnet är snarlikt ordet för att berätta. Man skulle kunna översätta "Berätta det inte i Berättar-staden". Mika vill inte att hednafolken skulle få njuta av att höra om Guds folks nederlag.] I Bet-leafra ("Stoftstaden")
    vältra dig i stoftet (hebr. afar).
"Predika (profetera) inte",
    predikar (profeterar) de,
"De ska inte predika (profetera)
    om sådana ting för att slippa skam (för att inte få tillbaka förebråelser). [Det hebreiska ordet nataf kan översättas både med predika och profetera. Ordagrant är betydelsen att sippra eller droppa, men kan även används om att uttrycka sig spontant. Det gör denna vers mångtydig och svåröversatt.]
Lita inte på en vän,
    sätt inte ditt hopp till en rådgivare,
    vakta tungan inför kvinnan som vilar i din famn.
Gläd dig inte över mig,
    du min fiende.
När jag har fallit,
    har jag rest mig upp igen.
    [Ordagrant "när jag har fallit, har jag rest mig" – verbformen förstärker att återupprättelsen sker snabbt.]
När jag sitter i mörker,
    är Herren (Jahve) mitt ljus.

Sefanja (2)

På den dagen [då Jesus kommer tillbaka för att regera] ska det sägas till Jerusalem:
"Frukta inte, Sion,
    låt inte dina händer falla (tappa inte modet, frimodigheten)! [2 Mos 17:12]

Haggai (1)


[Central vers:]
"Ordet [de tio budorden, se 2 Mos 20] som jag gick i förbund med er på, när ni kom ut ur Egypten, har jag stadfäst och min Ande förblir ibland er – frukta inte."

Sakarja (7)

Var inte som era fäder till vilka de tidigare profeterna ropade och sade: Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): "Kom tillbaka nu från era onda vägar och från era onda gärningar." Men de lyssnade inte och gav inte akt på mig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Förtryck inte änkan, inte heller den faderlöse eller främlingen och inte heller den fattige. Låt ingen bland er i sitt hjärta tänka ut något ont mot sin broder.' [2 Mos 22:21–24; 23:9; 3 Mos 19:33–34; 5 Mos 24:17–18]
Det skall ske att på samma sätt som ni var en förbannelse (något man tog lätt på, gjorde spe av, föraktade) bland nationerna ni Juda hus och Israels hus, så ska ni bli en välsignelse (något man beundrar, ser upp till). Frukta inte, låt era händer bli starka.
så ska jag åter planera, men i dessa dagar att göra gott mot Jerusalem och mot Juda hus. Frukta inte.
Låt ingen av er tänka ut ont i sitt hjärta mot sin nästa
    och älska inte falsk ed,
    för allt sådant är vad jag hatar,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve). [I en grekisk text som upptäcktes 2021 i en av grottorna i Nahal Hever vid Döda Havet, står det "gator" istället för "portar" i vers 16.]

Malaki (1)

Ingen har gjort så, som har en kvarleva av ande (i sig) [fortfarande är vid liv]. Vad söker den ende om inte avkomma från Gud (Elohim). Skydda och bevara din ande så att du inte bedrar din ungdoms hustru.



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.