Referenser (72 st)
1 Krönikeboken (1)
Bäva inför honom, hela jorden (hebr. erets),
världen (hebr. tevel) står fast, den kan inte rubbas (vackla).
[Här finns en annan fras jämfört med .]
Job (1)
Hans hudveck (överhäng) sitter fast mot varandra,
som gjutna på honom, orubbliga.
Psaltaren (35)
Den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) säger i sitt högmod (ordagrant "höjer föraktfullt sin näsa i vädret"):
"Han [Gud] kommer inte efterfråga (söka, ställa mig till svars), det finns ingen Gud (han bryr sig inte)."
[Alternativ översättning: "den gudlöse söker inte Gud", men gör att det är troligare att det är Gud som ska hålla räkenskap.]
[Hans framgångar gör honom självsäker:]
Han tänker (säger i sitt hjärta): "Aldrig att jag ska vackla,
ingen olycka ska någonsin (genom alla generationer) drabba mig."
Han tänker (säger i sitt hjärta):
"Gud (El) har glömt det, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig." [ och ramar in beskrivningen av den ogudaktige med hans citat om att Gud inte skulle ställa någon till svars och se vad som sker. Även har liknande citat. Efter sex saknade bokstäver återupptas det akrostiska mönstret nu i .]
Bryt av (krossa) den gudlöses och den ondes arm [bildspråk för styrka, kraft och makt].
Sök (leta, ställ dem till svars för) deras ondska (ogudaktighet) tills du inte hittar den mer.
[Ordet sök (hebr. darash) används i och i betydelsen "ställa någon till svars". Samma betydelse finns även här, dock i en mer poetisk fras som ordagrant är: "sök tills du inte längre hittar".]
för att upprätta (ge rätt åt) den faderlöse och den nedtryckta (krossade),
så att ingen på jorden längre kan skrämma dem. [Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – Tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Ordet "längtan" i börjar med denna bokstav. Det förstärker hur Gud hör den som väljer att ödmjuka sig inför Gud och be till honom, se . Som den sista punkten är detta också en lämplig signatur som avslutar detta akrostiska mönster som startade i Psalm 9.]
Jag säger till Herren (Jahve): "Du är min Herre (Adonaj),
jag har inget gott (ingen lycka, glädje, rikedom) utanför dig." [Psalmisten uttrycker sitt fulla beroende av Gud. Här finns inte plats för kompromiss och religionsblandning. Ordet gott innefattar allt från moralisk godhet till materiellt välstånd. Hos Gud finns godhet, glädje, lycka, välbehag och allt skönt och vackert.]
De som springer efter (väljer) andra gudar mångdubblar (multiplicerar) sina problem (bedrövelser, sorger, smärtor).
Jag vill inte offra drickoffer av blod till dem,
eller ta deras namn på mina läppar [svära en ed på deras namn]. [ är svåröversatta. De heliga skulle kunna syfta på Guds änglar, se , men eftersom de "är i landet" är det troligare att det handlar om Guds folk eller det religiösa ledarskapet, se ; . är ännu svårare att översätta. Versen kan beskriva de israeliter som utöver Herren också tillber andra gudar, så kallad synkretism, eller ren avgudadyrkan. Oavsett så är poängen att dessa mångdubblar sina sorger eftersom dessa tyranniska avgudar kräver avskyvärda riter och offer. Det är ironiskt att denna vers om just avgudadyrkan är svårtydd. Det förstärker faktiskt litterärt poängen att avgudadyrkan är något obegripligt i Guds ögon och något vi inte ska ägna oss åt!]
Jag har ständigt Herren (Jahve) inför mig (har satt honom främst, litar på honom i allt),
eftersom han är på min högra sida, ska jag inte falla (vackla, bli omkullkastad).
Du har prövat mitt hjärta (mina inre motiv),
du har besökt mig på natten [då vi inte är sysselsatta med allt vardagligt och har tid att tänka och reflektera över livet],
du har noga rannsakat (som en smältdegel renar silver och guld) mig [även på dagen då vi interagerar med andra människor, se ] men finner inget.
Jag har bestämt mig för att inte överträda (säga något ont, synda) med min mun.
Mina steg går stadigt på dina vägar (spår, välkända leder – jag har följt dina instruktioner; levt mitt liv efter ditt Ord),
mina fötter har inte stapplat (jag har inte vacklat, vikit av från din väg). [Två vägar beskrivs i dessa två verser: Guds väg och våldsverkarens väg. Den rättfärdige kan lära sig även från de ogudaktiga genom att betrakta deras livsval och konsekvenser.]
Du gav honom hans hjärtas önskan [],
hans läppars begäran har du inte nekat honom. Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
För kungen förtröstar på Herren (Jahve),
genom den Högstes (Elions) nåd (omsorg, trofasta kärlek) står han trygg och säker.
När de riktat ondska mot dig [ordagrant "sträckt ut ondska"; lagt ut snaror och nät],
tänkt ut onda planer, lyckas de inte.
[Det är inte Herren som tar initiativ till att attackera människor, han svarar på deras attack.]
[I kommer bakgrunden till den kris och konflikt som beskrivits i tidigare verser.] I min framgång (trygghet) sade jag (tänkte jag för mig själv):
"Jag ska aldrig vackla."
Var inte som en häst eller mula
utan insikt,
som måste prydas med töm och betsel för att kontrolleras
om den ska komma till dig (ordagrant: annars kommer den inte nära dig). [Frasen "som måste prydas med" består av det hebreiska substantivet adiy, som förutom "huvudlag" och "mun" också har betydelsen "smycke". Troligtvis är innebörden – i en nästan ironisk ton – att hästens "utsmyckning" är töm och betsel. Detta substantiv är snarlikt ordet för galopp, och kan då även påminna om att djurets rörelse och temperament måste kontrolleras.]
Du gör oss till ett ordspråk (talesätt – hebr. mashal) bland hednafolken,
en anledning till att de skakar på huvudet åt oss.
Gud (Elohim) bor i staden, den kan inte falla (skakas).
Gud (Elohim) räddar den när morgonen gryr.
[Refräng:]
En människa i allt sitt välstånd (rikedom) förblir inte,
hon är som boskapen som förgår.
Jag vill tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig bland folken Herre (Adonaj),
jag vill sjunga ditt lov bland folkslagen.
Låt dem bli som en snigel (ofullgånget foster) som smälter bort (löses upp),
likt en kvinnas missfall låt dem aldrig se solen. [Även denna vers är svåröversatt. Hebreiska ordet "shablul" används bara här i GT. Är det en snigel så kan bilden vara det slemspår den lämnar som snabbt torkar upp i solen. Det kan också vara en parallell till missfall och ett oigenkännligt foster.]
Han vände deras floder till blod
så att de inte kunde dricka ur strömmarna. [; ; ]
Herren (Jahve) regerar (är kung)!
Han är klädd i härlighet (höghet).
Herren (Jahve) har iklätt sig
och spänt om sig makt som ett bälte (runt sig, omgjordat sig). [Styrka liknas vid ett bälte som håller ihop klädnaden. Herrens kraft gör att han kan regera. Här finns också ett bildspråk för att vara redo att agera. Dåtida klädnader hängde löst och för att göra sig redo att arbeta omgjordade man länderna och band upp klädnaden.] Ja, världen är skapad och står fast,
den kan inte rubbas (vackla, står tryggt fast).
Säg bland hednafolken: "Herren (Jahve) regerar (är kung),
världen står fast och vacklar inte.
Han ska döma folken med rättvisa."
Du grundade jorden på dess fästen,
så att den aldrig kommer att vackla.
Du har satt en gräns som vattnen inte får gå över,
aldrig mer ska de täcka jorden. []
Jag ska tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig Herre (Jahve) bland folken,
jag ska prisa dig bland folkslagen.
[Den sextonde hebreiska bokstaven är: ע – Ajin. Talvärdet är 70. Tecknet avbildar ett öga eller en vattenkälla. Den symboliserar ofta profetisk klarsyn och uppenbarelse. Tre gånger förekommer frasen "din tjänare". Först i och som leder upp till där frasen står först i meningen och med deklarationen "Din tjänare – är jag"! Förtryckare och stolta struntar i Guds undervisning. vi anar en frustration hos psalmisten i bönen för Gud att gripa in, se . Symbolen för Ajin förstärker frågorna om inte Gud ser de ogudaktiga och om han inte ser hans tjänare?] Jag har gjort det som är rätt (hebr. mishpat) och rättfärdigt,
utlämna mig inte till mina förtryckare.
låt brinnande kol falla över dem,
låt dem bli kastade i elden,
i avgrundsdjupet, så att de aldrig mer kan resa sig.
En baktalare (någon som skvallrar eller sprider falska rykten) ska inte upprättas på jorden (ska inte förbli i landet),
våldsamma och onda människor ska bli jagade med olycka på olycka.
Låt inte mitt hjärta vika av (luta, dras iväg) mot onda ting,
så det blir upptaget med ondskans gärningar,
med människor som begår överträdelser,
och låt mig inte äta av deras läckerheter [vara delaktig i deras synd].
Han har inte gjort så med något annat land (något hednafolk),
och hans domar har de inte haft kunskap om.
[När det gäller hans domar känner de personligen inte till dem.] Prisa Herren (lova Jah – hebr. ´jah)!
För att verkställa hämnd över nationerna
och tillrättavisning över folken.
Ordspråksboken (10)
Det finns en annan kvinna som kallas dårskapen, hon är rastlös (bullrig, stökig),
hon är lättsinnig (agerar utan tanke; är öppen för alla former av ondska) och vet inget.
[Hon är omedveten om allt som är av evighetsvärde.]
Den rättfärdige ska aldrig vackla [när världen skakar av oro],
men de ogudaktiga ska inte bo kvar i landet.
Ingen människa kan bestå (vara säker) genom [att göra] ondska,
men de rättfärdiga står stadigt (är djupt rotade) och kan inte rubbas.
Håll dig på avstånd från en dåraktig (självgod) människa,
du kommer inte höra något vettigt från den personen.
Att frukta (vörda, respektera, ära) Herren (Jahve) leder till liv,
den som gör det vilar mätt (tillfredsställd, har överflöd) och undgår ondska.
Observera en människa som är skicklig i sitt arbete. Han kommer att stå inför (tjäna, arbeta för) kungar,
han ska inte stå inför (tjäna, arbeta för) tvivelaktiga (låga, obetydliga) män.
För som han tänker i hjärtat, sådan är han.
Beräknande säger han till dig,
varsågod ta för dig,
men menar inte ett ord av vad han säger.
Du säger: "De slog mig, men jag blev inte skadad,
de misshandlade mig men jag kände inget.
När ska jag vakna upp,
så jag kan dricka igen [för att fly verkligheten]."
Detta är också de visas ord: Att diskriminera (vara partisk) när man dömer
är fasansfullt (fruktansvärt).
Jesaja (24)
Förbered slakt av hans barn
för deras fäders synd,
då de inte stod upp och intog landet
och fyllde jordens ansikte (yta) med städer.
Låt nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chanan) visas den onde,
annars lär han sig inte rättfärdighet,
i de rättrådigas (rakryggades) land ska han handla orätt (vara genomsyrad av ondska – hebr. aval) []
och ska inte se Herrens (Jahves) majestät.
Herre (Jahve) din hand är upplyft [redo att handla]
men de ser inte,
de ska se med skam din nitälskan för folket,
eld ska uppsluka dina motståndare.
De döda lever inte,
skuggorna reser sig inte,
till slutet har du tuktat och ödelagt dem
och låtit deras minne förblekna.
Vi har varit gravida, vi har varit i smärta,
vi har fött fram vind,
vi har inte åstadkommit någon befrielse i landet,
inte heller har jordens invånare kommit till liv. [Det hebreiska ordet för "vara gravid" här är i formen herajon och skrivs med fem bokstäver: He, Resh, Jod, Vav och Nun. Talvärdet för detta ord är 271 (5+200+10+6+50). En graviditet varar mellan 266-280 dagar, där just talet 271 är medianen!]
Se, på Sion [tempelberget] staden för våra högtidliga samlingar,
dina ögon ska se Jerusalem en fridfull boning,
ett tält ska inte flyttas,
dess tältpluggar (tältpinnar) ska inte dras upp,
inte heller ska någon av tältlinorna brista (gå av, gå sönder).
Där ska Herren (Jahve) vara med oss i majestät,
på en plats med breda floder och strömmar,
där ska inga galärer med åror komma,
inte heller ska stora skepp dra förbi.
Dina rep (tåg, tackel) är lösa,
de håller inte masten stadig,
de sprider inte ut seglen,
sedan är bytet av en stor tillspillogivning fördelat,
de lama tar sitt byte.
Invånarna [i Sion] ska inte säga: "Jag är sjuk (svag)",
folket som bor där ska ha sina synder förlåtna. [Bilden med rep till tält och segel från fortsätter här. Repen till masterna är lösa vilket gör att fartyget kommer kapsejsa på den breda floden, och bli ett lätt byte för dess motståndare. Det är inte helt klart om skeppet syftar på Assyrien, eller på Jerusalem och dess nuvarande situation innan upprättelsen, se . I finns en parallell mellan ordet sjuk och synd. En sjukdom behöver inte vara en direkt konsekvens av en specifik synd, samtidigt vet vi att det var i syndafallet i ; som förgängelse och sjukdom introducerades. I nämns också orden tillsammans, se även ]
Inga lejon ska finnas där,
inga blodtörstiga vilddjur ska vara på vägen – de ska inte finnas där.
Bara de återlösta [de som Herren har befriat från fångenskap]
ska vandra på den,
Otillräckligt har de planterat,
otillräcklig är deras sådd,
otillräckligt har den slagit rot i marken,
när han blåser på den vittrar den
och virvelvinden för bort den som agnar.
som ledde ut vagnar och hästar,
tillsammans med en mäktig armé dit [för att gå under].
De föll för att aldrig mer resa sig upp igen,
de utplånades, släcktes ut som en brinnande veke. [.]
Frukta inte och var inte förskräckta (var inte paralyserad av skräck).
[Inför det som ska komma, närmast Babylons fall och judarnas frigörelse.]
Har jag inte för länge sedan låtit er höra om detta och förkunnat det?
Ni är ju mina vittnen. Finns det någon Gud (Eloha) [Elohim i singular – den ende Guden] förutom mig?
Nej, det finns ingen annan klippa, jag vet ingen.
De som formar (hebr. jatsar) en skuren avbild är alla fåfänga,
och deras ljuvliga ting ger ingen framgång (fördel)
och deras egna vittnen ser ingenting
och vet ingenting (saknar kunskap) för att de ska skämmas.
Hosea (1)
Låt dem inte säga till sina egna hjärtan
att jag kommer ihåg alla deras synder,
nu är det deras egna handlingar
som vänt dem bort från mitt ansikte.
kan inte, inte, ingen, inget
