Referenser (41 st i TR)
Matteusevangeliet (2)
Översteprästerna tog pengarna och sade: "[Vad ska vi göra?] Det är inte tillåtet att lägga dem i [den heliga] offerkistan, eftersom det är blodspengar."
Då uppfylldes det som sagts av profeten Jeremia:
"De tog de trettio silvermynten,
det pris som var satt på honom,
det pris som några israeliter hade värderat honom till,
Johannesevangeliet (1)
För Jesus hade själv vittnat om att en profet inte är ärad
(aktad, respekterad) i sitt eget land
[dvs. sin uppväxtort Nasaret som ligger i Galileen].
Apostlagärningarna (6)
Ingen av dem led någon nöd [], för de som ägde åkrar eller hus, sålde dem (vid behov) och bar fram det belopp de fått,
I samråd med sin hustru behöll de en del av köpesumman för sig själva. Han tog sedan med sig en del av pengarna och lade ner dem vid apostlarnas fötter. [Ananias är den grekiska formen av hebreiska Hananja som betyder "Gud är nådefull". Safira betyder "safir" och "vacker" på arameiska.]
Då sade Petrus: "Ananias, varför har Satan fyllt ditt hjärta (fått kontroll över dina tankar och dina handlingar) så att du försökte bedra den helige Ande genom att undanhålla en del av pengarna för marken?
Deras kroppar fördes till Sikem och lades i den grav som Abraham hade köpt
[för sin hustru Sara] för en summa i silver av Hamors barn i Sikem
[som ligger i Samarien på 'ohelig' mark].
[I sitt korta och pressade tal verkar Stefanos sammanfatta två händelser för att få fram sin poäng att Gud verkar utanför Jerusalem, och då särskilt Samarien som klingade illa för Stora rådets anhängare. Graven som Abraham köpte var i Hebron, inte Sikem . Josef var begravd i Sikem och Jakob i Hebron. Abraham köpte grottan från hettiterna, se , och det var Jakob som köpte fältet från Hamor, se .]Många av dem som hade utövat magi samlade ihop sina böcker och brände dem offentligt. Man räknade ut vad de var värda och kom fram till 50 000 silvermynt. [Lukas skriver för grekisktalande så han syftar med största sannolikhet på det grekiska silvermyntet "drachmer". Det motsvarade den romerska denaren som var en arbetares dagslön. Totala värdet på böckerna motsvarande alltså omkring 160 årslöner.]
De visade oss sin uppskattning på många sätt, och när vi skulle segla försåg de oss med vad vi behövde.
[Maltas befästa huvudstad i antiken och Romarriket var Mdina. Det är troligt att Publius bor där. Enligt tradition är Pauluskatedralen i Mdina byggd på samma ställe som Publius hus en gång låg. Under resan till Rom finns flera av Andens gåvor i funktion i Paulus liv: profetia, se ; helande, se .]Romarbrevet (6)
Evigt liv åt dem som uthålligt (tålmodigt) gör det goda
och söker (har för vana att leva för) härlighet, ära och oförgänglighet [det som har evighetsvärde],
men härlighet, ära (högaktning) och frid åt var och en som gör det goda,
juden först men också greken,
Har inte krukmakaren den rätten över leran att av samma klump göra ett kärl för hedrande ändamål och ett annat för mindre hedrande?
är tillgivna varandra i syskonkärleken (broderskärleken) [den ömma och vänskapliga kärlek som finns mellan barnen i Guds familj]
och respektfullt (med vördnad; i ära) högaktar varandra [på ett föredömligt sätt visar varandra vägen genom att överträffa varandra i ömsesidig aktning].
[För att kärleken inte ska urvattnas till att bara bli en sentimental känsla måste den vara uppriktig, hata det onda och troget hålla fast vid det som är gott.]
Betala tillbaka alla det ni är skyldiga dem (fullgör era skyldigheter mot dem): Skatt till den som ska ha skatt, tull till den som ska ha tull, respekt till den som ska ha respekt, ära (heder) till den som ska ha ära. [Vid den här tiden hade kejsar Nero höjt skatterna och folk var allmänt missnöjda. Paulus är mån om att de troende inte ska dras med i missnöjesyttringarna och han betonar just vikten av att betala skatt.]
1 Korintierbrevet (4)
ni är köpta till ett högt pris.
Ära då Gud med er kropp!
Ni är köpta till ett högt pris [Jesus betalade med sitt liv på korset],
så bli inte slavar under människor.
och de delar av kroppen som vi inte tycker är värdefulla (ärofyllda),
just dem klär vi med värdighet,
och de mindre attraktiva delarna
omger vi med så mycket större omtanke (elegans),
medan de andra delarna inte behöver något sådant.
Gud har sammanfogat kroppens alla delar (förenat, kombinerat dem i rätt proportioner), och gett större ära till de delar som saknar ära [de som inte har uppenbar yttre betydelse].
Kolosserbrevet (1)
Dessa mänskliga regler ser ut att ha ett sken av vishet, med sin självpålagda fromhet, sin ödmjukhet och sin asketism (stränga kroppsliga disciplin, späkning), men de har inget värde förutom att tillfredsställa köttet (den fallna naturen).
1 Thessalonikerbrevet (1)
Att ni var och en vet hur ni ska kontrollera (äga, vinna) ert eget kärl (er egen kropp, redskap, hustru)
på ett helgat och hedervärt sätt.
1 Timoteusbrevet (4)
[Paulus skiftar fokus från sig själv till Gud, och brister ut i en spontan lovprisning.]
Nu till den eviga Konungen (evigheternas konung, han som är Herre över tiden, som alltid funnits och alltid kommer att finnas),
oförgänglig (oförstörbar, odödlig),
osynlig,
den ende Guden.
Hans är äran och härligheten i evigheters evigheter, Amen (ja, det är sant).
De äldste som sköter sin ledaruppgift väl ska ni anse värda dubbel heder [tillräckligt finansiellt stöd, kanske dubbelt så mycket stöd som en änka fick, se ], särskilt dem som arbetar med predikan och undervisning.
[Paulus har gett instruktioner till olika grupper i församlingen, se kapitel 5. Den sista gruppen är slavar. Det romerska samhället var beroende av slavar. Under den första tiden var omkring nittio procent av befolkningen slavar. Även om slaveriet hade minskat var omkring hälften av den romerska befolkningen slavar, när Paulus skriver detta brev. De slavar som arbetade i gruvor och på fälten hade ofta det väldigt svårt, medan de som tjänade i hemmen kunde ha det mer drägligt. Vissa av dessa slavar var väl utbildade och tjänade som skrivare och läkare. Paulus hade tidigare skrivit att i Jesus är det inte längre slav eller fri, se . Vad innebar det uttalandet i en församling som växte och bestod av både slavar och slavägare?] Alla som bär slaveriets ok ska anse sina herrar värda all respekt, så att Guds namn och läran inte smädas.
Han som ensam är odödlig och bor i ett oåtkomligt ljus,
han som ingen människa har sett eller kan se –
honom tillhör ära och evig makt. Amen (låt det ske).
2 Timoteusbrevet (2)
Men i ett stort hus [i en stor församling] finns det
inte bara kärl av guld och silver
utan också av trä och lera, några till hedrande ändamål,
andra till mindre hedrande.
Den som nu renar sig från detta
[de falska lärorna, vänder sig bort från orättfärdighet, ]
blir ett kärl till hedrande ändamål,
helgat,
användbart för sin herre
och redo för varje god gärning. [Ordet "detta", som ibland översätts "dessa", är i formen neutrum, och syftar inte på människor. Strax kommer Paulus uppmana Timoteus att vara vänlig mot alla och i ödmjukhet tillrättavisa motståndarna, se .]
Hebreerbrevet (4)
En liten tid lät du honom
vara lägre än änglarna,
med härlighet och ära
krönte du honom.
Men vi ser Jesus, som för en kort tid hade lägre rang än änglarna, men nu är krönt med härlighet och ära på grund av sitt lidande och sin död, så att han genom Guds nåd smakade (upplevde) döden för alla.
För Jesus förtjänar mycket större ära än Mose, på samma sätt som den som bygger ett hus förtjänar mycket större ära än själva huset. [Jesus kallas ofta överstepräst, men detta är enda gången i NT han benämns apostel. Samma grekiska ord apostello används i berättelsen där Mose kallas och "sänds" av Gud att gå till farao, se .]
Ingen tar sig denna värdighet, utan man blir kallad av Gud liksom Aron blev det. [Aron var Moses bror och israeliternas första överstepräst, se .]
1 Petrusbrevet (3)
Syftet med dessa prövningar är att pröva äktheten i er tro (trofasthet, karaktär). Er tro är långt mer dyrbar än förgängligt guld som även det prövas i eld, trots att det förgås. Allt detta [genuin, äkta tro som bestått prövningar] ska bli till lov, pris och ära, när Jesus den Smorde (Messias, Kristus) uppenbaras.
Ni som tror ser hans värde [den levande stenen Jesus är dyrbar för er], men för dem som inte tror står det
"stenen som byggnadsarbetarna förkastade
har blivit en hörnsten" [],
På samma sätt ska ni män leva förståndigt med era hustrur, som är det svagare
(skörare) kärlet. Visa dem aktning
(respekt) som medarvingar till livets nåd
(Guds liv) så att inget står i vägen för era böner.
[Versen kan inte mena att kvinnan är andligt, mentalt eller emotionellt svagare än män. Versens andra del gör det tydligt att både man och kvinna är Guds avbild och medarvingar! Även om det finns fysiska skillnader, kvinnor är ofta kortare än män och har inte samma muskelmassa, så är det inte det som är poängen här. Det finns kvinnor som är längre och starkare än män. Både mannen och hustrun liknas vid ett kärl, och i den jämförelsen är kvinnan den "svagare". Paulus använder en liknande bild med hedrande och mindre hedrande bruk, se . När det gäller porslin är inte "svagare" ett negativt ord som är likställt med mindre värd, snarare tvärtom. Huvudorden i versen är aktning och respekt. På samma sätt som vi värdesätter och behandlar ett fint, dyrbart keramikkärl på ett värdigt sätt, jämfört med ett grovt vardagsporslin, ska mannen visa sin hustru respekt och aktning!
Det är också intressant att notera alla detaljer kring de heliga kärlen i tabernaklet, se . Kvinnor och män är tänkta att vara den helige Andes tempel och Guds heliga kärl. Under fångenskapen i Babylon länsades templet och även de heliga kärlen fördes bort, se .]2 Petrusbrevet (1)
För [vi var med när] han fick ta emot ära och härlighet från (intill, alldeles bredvid) Gud, Fadern. En röst kom från denna majestätiska härlighet [i det ljus som strålade över Jesus]: "Detta är min älskade son som jag gett min favör till (har behag i, är belåten med, som är utvald)."
Uppenbarelseboken (6)
När (varje gång som) dessa varelser prisar, ärar och tackar honom som sitter på tronen och som lever i evigheternas evigheter,
"Värdig är du, vår Herre och Gud, att ta emot
härligheten (lovprisningen, äran)
och äran (priset, aktningen, respekten)
och makten (styrkan, kraften, förmågan), för du skapade allt detta (dem alla; alla dessa),
genom din vilja (önskan) kom de till
och blev skapade."
De sade med hög (stark) röst:
"Lammet som blev slaktat är värdigt att ta emot:
makten [gr. dynamis – kraften och kapaciteten att utföra Guds gärningar]
och rikedom
och vishet
och kraft [gr. ischys – förmåga, styrka att genomföra Guds gärningar]
och ära (pris, aktning, respekt)
och härlighet (ära, lovprisning)
och lov (lovord, lovprisning)."[Dessa sju substantiv är samlade under en bestämd artikel i grekiskan, vilket gör att de bildar en enhet. Talet sju står för fulländning och fullkomlighet och det förstärker innebörden av att Jesu död på korset är det fullkomliga priset som är värd all tillbedjan! Tre av dessa substantiv uttryckte de tjugofyra äldste i sin lovprisning – dock i denna ordning: härligheten, äran och makten, se . Här följer nu ett crescendo i lovprisningen:]
Allt skapat (varje skapad varelse som finns) i himlen och på jorden och under jorden och på havet, ja, allt det (alla de) som finns i dem hörde jag säga:
"Honom som sitter på tronen [Fadern]
och Lammet [Jesus]
tillhör
lovet (lovordet, lovprisningen),
och äran (priset, aktningen, respekten)
och härligheten (äran, lovprisningen)
och väldet (herraväldet; kratos – kraften att regera, makten att styra)
i evigheternas evigheter."
och sade:
"Amen (detta är sanningen, låt det ske):
Lovsången (priset) och
härligheten och
visheten och
tacksägelsen och
äran och
makten och
kraften
tillhör vår Gud i evigheters evighet.
Amen." [Denna doxologi (lovprisning av Gud) är sjufaldig (sju substantiv), vilket pekar på fulländning och helhet. Detta förstärks också av inramningen med ordet amen (låt det ske) både först och sist!]
[De tre veropen från kungar, köpmän och handelsmän får en parallell i tre lovprisningar. Ordet halleluja är ett låneord från hebreiskan som betyder "prisa Jahve" där Jahve är Guds personliga namn. Ordet används bara fyra gånger i NT. Alla fyra tillfällen är här i det nittonde kapitlet, se , , och . Nu sker ett skifte. Den stora vedermödan som har dominerat kapitel 4-18 kommer till sitt slut. Kapitel 19 börjar med frasen "Efter detta". Det indikerar nästa kronologiska händelse.] Efter detta [händelserna i kapitel 18] hörde jag liksom en stark röst från en stor skara i himlen:
"Halleluja (prisa Gud)!
Frälsningen och äran och makten tillhör vår Gud,
Folken ska vandra i dess ljus, och jordens kungar ska föra in sin härlighet i den.
och folkens härlighet och ära ska föras in i staden.
pris, heder
