3513 – כָּבֵד (kaved)

ära, hedra, skumma, svår, förhärda


Typ:
Hebreiska: כָּבֵד (kaved)
Ursprung: or כָּבֵד a primitive root
Användning: 113 ggr i GT

Engelsk översättning

to honor
abounding with, more grievously afflict, boast, be chargeable, [idiom] be dim, glorify, be (make) gl

Engelsk beskrivning

1) to be heavy, be weighty, be grievous, be hard, be rich, be honourable, be glorious, be burdensome, be honoured
1a) (Qal)
1a1) to be heavy
1a2) to be heavy, be insensible, be dull
1a3) to be honoured
1b) (Niphal)
1b1) to be made heavy, be honoured, enjoy honour, be made abundant
1b2) to get oneself glory or honour, gain glory
1c) (Piel)
1c1) to make heavy, make dull, make insensible
1c2) to make honourable, honour, glorify
1d) (Pual) to be made honourable, be honoured
1e) (Hiphil)
1e1) to make heavy
1e2) to make heavy, make dull, make unresponsive
1e3) to cause to be honoured
1f) (Hithpael)
1f1) to make oneself heavy, make oneself dense, make oneself numerous
1f2) to honour oneself


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (113 st)


Herren (Jahve) sade: "Ropet från Sodom [betyder "brinna"] och Gomorra [betyder "dop", grundordet handel, tyranni] är verkligen enormt och deras synd är överväldigande (ond bortom all beskrivning).
Och ynglingen dröjde inte med att göra detta eftersom han älskade Jakobs dotter. Och han var upphöjd över alla i sin fars hus.
Nu var Israels ögon grumliga på grund av hög ålder så att han inte kunde se. Han förde dem nära honom och han kysste dem och omfamnade dem.
Gör därför deras arbete så hårt för dem så att de inte har tid att tänka på något annat än arbete. Kanske slutar de då att lyssna på dessa lögner [som Mose och Aron talar]!"
Men när farao såg lättnaden, förhärdade (tillslöt) han sitt hjärta och lyssnade inte på dem så som Herren (Jahve) hade sagt.
Men farao förhärdade (tillslöt) sitt hjärta och lät inte folket gå.
När farao frågade hade inte ett enda djur som tillhörde Israels söner (barn) dött. Men faraos hjärta blev förhärdat (tillslutet) och han lät inte folket gå.
Men när farao såg att regnet, haglet och åskan hade upphört, utökade han sin synd och förhärdade (tillslöt) sitt hjärta, både han och hans tjänare.
Sedan sade Herren (Jahve) till Mose: "Gå till farao, för jag har förhärdat (tillslutet) hans hjärta och hans tjänares hjärtan, så att jag kan visa mina tecken i deras mitt.
Jag ska göra så att faraos hjärta förhärdas (tillsluts) och han ska komma efter dem, sedan ska jag bli förhärligad på farao tillsammans med hela hans armé och egyptierna ska veta att Jag Är Herren (Jahve). Så blev det.
Och jag, se, skåda, jag ska förhärda (tillsluta) egyptiernas hjärtan och de ska jaga efter dem så att jag ska bli förhärligad på farao och hans armé, hans vagnar och körsvenner.
Då ska egyptierna veta att Jag Är Herren (Jahve), när jag förhärligar mig på farao och hans vagnar och hans körsvenner.
Hedra (värdera högt, visa vördnad och respekt för) din far och din mor. Då ska du få leva länge i det land som Herren, din Gud ska ge dig. [Detta bud har både att göra med vördnad för Gud och vördnad för människor. För ett barn är deras föräldrar som en gud. Ett barn lär sig att vörda Gud genom att vörda sina föräldrar. Genom livet förändras betydelsen av att "vörda sina föräldrar". För ett barn är att vörda att lyda, som vuxen att ha en jämlik relation och när föräldrarna blir äldre att ta hand om dem.]
Då sade Mose till Aron:
"Detta är vad Herren (Jahve) talade och sade,
    jag ska vara helig
i dem som kommer nära mig
    och över hela folkets ansikte ska jag förhärligas." Aron var tyst (som förstelnad, rörde sig inte, väntade). [Ordet används ofta vid katastrofer, se Hes 24:17.]
[Balak kunde inte ta ett nej, och ger sig inte.] Och Balak sände furstar igen, fler och mer ärbara [ännu högre rang] än de [första].
för jag ska befordra dig och ge dig stor ära, vad du än säger till mig (begär) ska jag göra. Kom, jag ber dig (vädjar), förbanna detta folk åt mig.' "
Och Balak sade till Bileam: "Sände jag inte efter dig och kallade enträget på dig? Varför kom du inte till mig? Har jag inte möjlighet att befordra dig och ge dig ära?"
Och nu försvinn (gå din väg) till din plats (dit där du kom ifrån)! Jag tänkte befordra dig och ge dig stor ära men se, Herren (Jahve) har hållit dig borta från ära.
Hedra (värdesätt, högakta, respektera) din far och din mor som Herren din Gud (Jahve Elohim) befallt dig, för att dina dagar ska bli många och det ska gå dig väl (bra) i det land (ordagrant: "på/över den mark") som Herren din Gud (Jahve Elohim) gett dig. [Det är föräldrarnas uppgift, inte de religiösa ledarnas, att föra vidare Guds undervisning till nästa generation. Detta bud har både att göra med vördnad för Gud och vördnad för människor (och är placerat centralt). För ett barn är deras föräldrar som en gud. Genom att respektera sina föräldrar, som ett barn kan se, lär det sig att respektera Gud som de inte kan se. Barnet ser också hur föräldrarna står under sin Fader i himlarna som de lyder. Genom detta lär sig barnet också gudsfruktan. Den sista delen "i det land..." finns inte med i 2 Mos 20:12, och refereras inte heller i Ef 6:2. ]
Om du inte är noga med att göra (hålla, skydda) undervisningens alla ord som är nedskrivna i denna bok (bokrulle), så att du vördar (respekterar, högaktar) detta ärevördiga (respektingivande, tunga, fantastiska) och strålande (storslagna) namn, Herren (Jahve) din Gud (Elohim),
Och amoreerna var beslutna att bo i Harcheres i Ajalon [ordagrant: "hjortarnas fält"] och i Shaalvim [ordagrant: "rävarnas plats"], men Josefs hus hand segrade så att de blev tvångsarbetare (skattskyldiga).
Varför sparkar du på mina slaktoffer och mina matoffer, som jag har befallt dig i min boning, och ärar dina söner över mig, för att göra dig själv fet med de bästa bitarna från alla offer från Israels folk?
Därför säger Herren Israels Gud (Jahve Elohim): ’Jag har verkligen sagt att ditt hus och dina fäders hus ska vandra inför mig för evigt (alltid)’, men nu säger Herren (Jahve): Vare det fjärran ifrån mig, för dem som ärar mig ska jag ära och de som föraktar mig ska bli utan uppskattning.
Men Herrens (Jahves) hand var tung över dem i Ashdod och han fördärvade dem och slog dem med bölder, Ashdod och dess omnejd.
De sände därför efter och samlade ihop filistéernas ledare och de sade: "Sänd bort Israels Guds (Elohims) ark och låt den gå tillbaka till sin plats, så att den inte slaktar oss och vårt folk," för en dödlig pest rådde över hela staden, Guds (Elohims) hand var mycket tung där.
Varför har ni förhärdat era hjärtan som egyptierna och farao förhärdade sina hjärtan? När han var vred bland dem, lät de inte folket gå, men de gick?
Och han sade till honom: "Se nu, där i staden [troligvis Rama] finns en gudsman, och han är en man som hålls i ära, allt som han säger sker verkligen, låt oss nu gå dit, till äventyrs kan han berätta för oss om vår resa, vart vi ska gå."
Och han sade: "Jag har syndat, hedra mig nu, jag ber dig, inför mitt folks äldste och inför Israel, och återvänd med mig så att jag kan tillbe Herren (Jahve) din Gud (Elohim).
Och Achimelech svarade kungen och sade: "Vem bland alla dina tjänare är lika betrodd som David, som är kungens svärson, och ger akt på kungens påbud och är ärad i ditt hus?
Och striden var hård mot Saul och bågskyttarna kom ikapp honom och han kom i stor nöd på grund av bågskyttarna.
Sedan återvände David för att välsigna sitt eget hushåll. Och Michal, Sauls dotter, kom ut och mötte David och sade: "Hur har Israels kung gett sig ära idag, som har klätt av sig själv idag inför ögonen på hans tjänares tjänstekvinnor, som en av de fåfänga männen som skamlöst klär av sig!" [David var inte naken, han hade tagit av sig sin kungliga mantel, i ödmjukhet inför Gud, se 2 Sam 6:16, och var som en bland folket, detta retade Michal för hon gillade statusen att vara kungens fru.]
Och jag ska ödmjuka mig mer än så, jag ska bli lätt i mina egna ögon, och angående tjänstekvinnorna som du talade om, av dem ska jag bli ärad."
Jabes var mer ansedd (ärofylld, aktad, hade mer dignitet) än sina bröder, hans mor hade gett honom namnet Jabes [som betyder smärta], för hon sade: "Jag har fött honom med smärta."
Men de tidigare ståthållarna som var före mig lade bördor på folket. De tog bröd (mat) och vin av dem motsvarande mer än 40 shekel av silver [0,4 kg]. Också deras tjänare uppträdde som herrar över folket. Men så gjorde inte jag eftersom jag fruktar (vördar) Gud (Elohim). [Ords 1:7]
Det som tillagades varje dag var en oxe och sex utvalda lamm, även fåglar tillagades åt mig. [Det dagliga behovet var inte obetydlig, men kan knappast jämföras med de 30 oxar och 100 får som dagligen behövdes på Salomos tid, se 1 Kung 4:22‑23.] Var tionde dag serverades även alla sorters vin. För allt detta begärde jag inte något av ståthållarnas bröd (mat) eftersom arbetet var tungt för folket.

Den som föraktar
    den förkastade [inte ärar och beundrar den som medvetet valt att lämna Gud].
    De som fruktar (vördar, respekterar) Herren (Jahve),
dem ärar han. [Detta är Psalmens centrum och huvudpunkt. Den hebreiska ordföljden förstärker detta genom att forma ännu en kiasm här där verben ramar in satsen.] [Tre negativa punkter:]
Den som inte överger ett löfte även om det skadar (är ofördelaktigt för) honom själv,
Ni som fruktar (vördar, respekterar – hebr. jare) Herren (Jahve), lovsjung honom (hebr. halleluhu).
Alla ni Jakobs barn,
    ära honom [hebr. kavad; visa honom tyngd – låt inte ord och handlingar väga lätt],
    och bäva (stå i förundran) inför honom,
alla ni Israels barn.
För dag och natt
    vilade din hand tung över mig;
min kraft försvann
    som [en planta som tynar bort] under sommarens torka (perioder av extrem hetta). [Det räcker med några timmar i den heta ökensolen för att kroppen ska bli uttorkad. Bilden som målas upp är hur både den inre och yttre människan dräneras på liv. Den obekända synden påverkar David både fysiskt och psykiskt.]Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
För mina felsteg (synder, skulder) överväldigar mig (rör sig över mitt huvud)
    [som flodvågor som håller på att dränka mig];
    de är som en tung börda [omöjlig att bära].
Och kalla på mig nödens dag [då du är trängd och möter svårigheter],
    jag ska befria dig och du ska ära mig.
Ett lovets offer ärar mig,
    och till den som styr sina steg rätt
    ska jag visa Guds (Elohims) frälsning."
Alla hednafolk som du har gjort ska komma och tillbe (falla ner inför) dig, Herre (Adonai),
    och de ska ära ditt namn. [Upp 15:4]
Jag vill tacka (med öppna händer prisa) dig Herre (Adonai), min Gud (Elohim), av hela mitt hjärta,
    och jag vill ära ditt namn för evigt.
Förunderliga, underbara och härliga ting är sagda (uttalade) om dig,
    du Guds (Elohims) stad. Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Han ska ropa (höja sin röst i bön) till mig och jag ska svara honom.
    Jag ska vara med honom i nöden [svårigheterna]. [Den centrala versen.]
Jag ska rädda (rycka/slita/dra bort; befria) honom och föra honom till ära [hedra honom].
För att binda kungar i kedjor
    och fjättra deras furstar med järn.
Ära Herren (Jahve) med allt du äger,
    ge honom den första (och bästa) delen av din skörd (inkomst).
    [2 Mos 23:19; 3 Mos 23:9‑14; 4 Mos 18:4; 28:8; Mal 3:10‑12]
Värdera vishet högt och upphöj henne,
    så ska hon upphöja dig; hon kommer att ge dig ära när du omfamnar henne.
När det ännu inte fanns oceaners djup, föddes jag,
    när det ännu inte fanns källor som flödade över med vatten.
Bättre ha ett lågt anseende (vara ringaktad, föraktad av människor) och ha en tjänare,
    än att skryta om sin status (och sig själv) men inte ha mat för dagen.
Fattigdom och skam får den som vägrar ta emot tillrättavisning (undervisning),
    men den som tar till sig korrigering blir ärad.
Den som förtrycker den fattige, utmanar (trotsar, förolämpar) hans skapare,
    men den som är vänlig (visar nåd; ger favör; är god) mot den utsatte (fattige, den som lider nöd), ärar Gud.
    [Ordagrant "ärar honom", vilket syftar på Gud som skapat alla människor.]
Den som vårdar (beskyddar) sitt fikonträd får äta dess frukt,
    den som sköter om (är noggrann, troget skyddar) sin mästare blir ärad.
Och folket ska förtrycka varandra,
    varje man sin medmänniska, och varje man sin granne.
Barnen ska vara oförskämda mot de gamla
    och de usla mot de ärbara. [I den hebreiska kulturen ses ungdom, och då ännu mer barn, som något negativt när det gäller ledarskap. Man har stor respekt för den livserfarenhet och visdom som hög ålder ger. Därför är äldre ledare mycket högre sedda än unga ledare. Att Gud nu säger att han ska sätta barn och spädbarn som ledare, är att på ett extremt sätt tala om att Jerusalem och Juda inte är värda några riktiga ledare.]
Gör detta folks hjärtan feta,
    och gör deras öron tunga och förblinda deras ögon.
Annars skulle de se med sina ögon,
    och höra med sina öron,
    och förstå med sina hjärtan,
och omvända sig och bli helade."
Men det ska inte förbli nattsvart mörker [i det land] där det nu råder ångest (lidande). I tidigare tidsåldrar lät han Sebulons och Naftalis land vara ringaktat (förbannat, utan välsignelse). [Dessa två israeliska områden i norr intogs av Assyrien tio år innan Jesaja skriver detta, se 2 Kung 15:29.] Men i framtiden ska han ära området kring vägen vid [Galileiska] sjön, landet på andra sidan Jordan, hedningarnas Galiléen. [Det var i detta område runt Kapernaum Jesus verkade, och som han uppfyllde denna profetia.]
Vem har tänkt ut detta mot Tsor (Tyrus), den krönta staden, vars köpmän är furstar, vars resande är de ärbara på jorden?
Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) har tänkt ut det för att orena härlighetens stolthet, för att föra till förakt jordens alla ärbara.
Ära därför Herren (Jahve) i ljuset, på öarna i havet,
    Herrens (Jahves) namn, Israels Gud (Elohim).
Jorden rullar fram och tillbaka som en drucken
    och svajar hit och dit som en hydda (koja)
och dess överträdelser är tunga
    över den och den ska falla och inte resa sig igen.
Därför ska ett starkt (våldsamt, grymt) [hedniskt] folk ära dig,
    orten (samlingsplatsen) [kollektivt singular för omgivande städer] med grymma (skoningslösa) hedningar frukta dig.
Du har samlat åt dig från folkslagen Herre (Jahve),
    du har samlat åt dig från folkslagen ära (härlighet, tyngd – hebr. kavod)
    till jordens alla yttersta gränser.
Och Herren (Jahve) säger: "Lika mycket som detta folk har kommit nära
    och ärar mig med sin mun och sina läppar,
har de flyttat bort sina hjärtan långt från mig
    och deras vördnad för mig är ett inlärt människobud."
Eftersom du är dyrbar i mina ögon,
    eftersom jag ärar dig och älskar dig,
därför ger jag människor i utbyte för dig,
    och andra nationer i utbyte mot ditt liv."
Markens djur ska ära mig,
    schakaler och struts,
för jag utgjuter (ger) vatten i vildmarken
    – strömmar (floder) i öknen för att ge mitt utvalda folk att dricka. [2 Mos 17:3‑6]
Du har inte burit fram brännofferfår till mig,
    inte heller har du ärat mig med dina slaktoffer.
Jag har inte belastat dig med matoffer
    och inte ansträngt dig med rökelse.
Jag var vred på mitt folk,
    jag vanhelgade mitt arv
och gav dem i din hand
    och du visade dem ingen nåd (barmhärtighet, medlidande – hebr. rachamim),
på de gamla
    lade du ditt mycket tunga ok.
Nu säger Herren (Jahve), han som har skapat mig till sin tjänare redan i moderlivet,
    för att jag ska föra Jakob tillbaka så att Israel samlas hos honom.
[I den hebreiska tankevärlden har profetior flera uppfyllelser. Judarna skulle föras tillbaka från den babyloniska fångenskapen, men har även en uppfyllelse som vi ser i vår tid när judarna är tillbaka i landet Israel. Här finns också en profetia att bli förd tillbaka från den största fångenskapen av dem alla – synden.] Jag vill bli ärad i Herrens ögon, för Herren är källan till min styrka.
    [Även om tjänaren skulle bli missförstådd, föraktad och avvisad av folket, har han sin ära och styrka i Herren.]
Om du på sabbaten avhåller din fot
    från att sköta dina affärer på min heliga dag
och kallar sabbaten din lust
    och hedrar (ärar) det som Herren (Jahve) håller heligt,
om du hedrar det och inte söker din egen njutning
    och inte går dina egna vägar
    eller sköter dina egna sysslor och inte ägnar dig åt tomt prat,
Se, Herrens (Jahves) hand är inte avkortad, så att den inte kan frälsa (rädda),
    inte heller är hans öra tungt, så att det inte kan höra.
Libanons härlighet (tyngd) ska komma till dig,
    cypressen, platanträdet och lärkträdet tillsammans,
för att göra min heliga plats vacker
    och jag ska göra platsen för mina fötter ärbar.
Hör Herrens (Jahves) ord,
    ni som darrar vid hans ord:
Era bröder som hatar er,
    som har kastat ut er för mitt namns skull, har sagt:
"Låt Herren (Jahve) bli ärad
    så att vi kan se på er glädje!"
Men de ska bli till skam.
Jerusalem har syndat svårt [ordagrant "synd syndar"; begått upprepade överträdelser, syndat mer och mer],
    därför har hon blivit som en rituellt oren.
Alla som tidigare höll henne i ära,
    föraktar henne nu när de ser hennes nakenhet.
Själv suckar hon (stönar av sorg och smärta)
    och vänder sig bort. [Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – Chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. Denna vers inleds i hebreiskan av det hebreiska ordet chata som upprepas två gånger, först som substantiv och sedan som verb. Upprepningen är hebreiskans sätt att förstärka ett uttryck och översätts "har syndat svårt". Här görs det tydligt hur avgrundsdjupa dessa överträdelser och synder är. Det förstärker lidandet i sorgen. Att hon vänder sig bort blir som en markering av en gräns där murar och staket saknas.]
Han har vallat in (byggt en mur omkring) mig, så att jag inte kan gå någonstans,
    han har gjort mina kedjor tunga.
och säg: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Se jag är emot dig Tsidon
    och jag ska bli förhärligad i din mitt,
och de ska veta att jag är Herren (Jahve)
    när jag har verkställt domarna i henne
    och ska bli helgad i henne.
Ja, allt folket i landet ska begrava dem, och det ska bli ett rykte om dem på den dag då jag ska bli förhärligad, förkunnar (säger, proklamerar) Herren Gud (Adonai Jahve).
I stället ska han ära fästningarnas gud. [Hans gud kommer att vara militär styrka, i vers 40‑45 beskrivs hans krig.] En gud som hans fäder inte har känt ska han ära med guld och silver och ädelstenar och andra dyrbarheter.
Likväl fördes hon bort,
    hon gick i fångenskap.
Hennes unga barn slogs i stycken mitt på alla gator
    och de kastade lott om hennes ärbara män
    och alla hennes stora män blev bundna i kedjor.
Där ska elden sluka dig,
    svärdet ska hugga av dig,
det ska sluka dig
    som skadliga larver. Föröka dig som larverna,
    föröka dig som gräshopporna (se till att ni blir många).
[Genom alla tider har människor undrat över ondskan i världen. Habackuk har ställt frågor till Gud. Först handlade det om ondskan i Juda, se Hab 1:2‑4. Senare undrar han hur Gud kan tillåta Babylon att invadera en nation som i jämförelse i alla fall är mer rättfärdig, se Hab 1:12‑17. Habackuk inser att Gud är allsmäktig och håller sin hand över det som sker, se Jer 1:11‑12.
    Följande stycke är som en sång som de nationer som drabbats av Babylons våld sjunger ut. De sex ve-ropen börjar alla med ett smädande (vers 6, 9, 12, 15, 19a), fortsätter med ett hot (vers 7, 11, 13, 16, 20) följt av kritik (vers 8, 10, 14, 17‑19b).]
Ska inte alla dessa göra ett ordspråk mot honom
    och hånfullt begabba honom och säga:

Ve till den som utpressar

Ve över honom som förökar det som inte är hans! Hur länge?
    Och som fyller sig själv med tunga skulder [alternativ översättning: många löften]!
Gå upp till bergsbygden och hämta virke och bygg huset (templet).
    Jag ska ha min glädje i det och jag ska bli ärad,"
säger Herren (Jahve).
Men de vägrade att vara uppmärksamma. Envist vände de skuldran till och stängde sina öron, så att de inget skulle höra.
En son hedrar sin far
    och en tjänare sin herre.
Så om jag är far [Fadern],
    var är min heder?
Om jag är Herre (Adonai) [Herren],
    var är [då] min vördnad? säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), till er präster som föraktar mitt namn. Men ni säger (ändå frågar ni): "Hur har vi föraktat ditt namn?"



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.