Referenser (48 st i TR)
Matteusevangeliet (18)
Jag säger sanningen till dig, du ska inte bli frigiven förrän du betalt det sista öret [det minsta romerska myntet, en skärv]."
"Ni har också hört det sägas till de gamla (förfäderna) [hört fariséernas utläggning av budet i ]:
'Du ska inte bära falsk ed (svära falskt), utan fullfölja ditt löfte inför Herren.'
[detta] så att din gåva (allmosa) får vara i det fördolda [att din medkänsla alltid får möjlighet att ske och verka invärtes i det hemliga – gr. kryptos]. Då ska din Fader, som ser [han som alltid är vaksam på vad som finns och sker] i det fördolda, [öppet] belöna (gottgöra) dig." [Samma avslutande fras återkommer efter undervisningen om bön och fasta i och snarlikt i . Vissa handskrifter har ytterligare några ord en to phanero (i det synliga) på alla dess tre ställen.]
Nej, när du ber (vill be) [umgås med Gud, se ], gå [då] in i din kammare (ditt mest privata rum; din skattkammare), stäng din dörr och be sedan till din Fader som är i det fördolda. Då ska din Fader, som ser [han som alltid är vaksam på vad som finns och sker] i det fördolda (gr. krypto), [öppet] belöna (gottgöra) dig." [Det grekiska ordet proseuchomai beskriver bön som tillbedjan, hängivenhet och förtrolighet med Gud, se , , och . Här talar Jesus specifikt om enskild bön och hjärtats inställning, men det utesluter inte gemensam bön, se ; ; ; ; . Vanligtvis bad man i det övre rummet eller på taket, se ; . Här används ett speciellt ord för kammare, gr. tameion. Det beskriver ett inre rum där de mest värdefulla tillgångarna förvarades, se , . Ordet är besläktat med verbet temno som ordagrant betyder "att dela/fördela" och skulle kunna tolkas som att varor och tillgångar fördelas och distribueras från ett förråd. Jesus antyder att i bönen förmedlas himmelska skatter och rikedomar till bedjaren.]
så att du inte visar [inför] människorna att du fastar, utan [bara inför] din Fader som är i det fördolda (osynliga – gr. kryphaios). Då ska din Fader, som ser [han som alltid är vaksam på vad som finns och sker] i det fördolda (osynliga), kommer [öppet] belöna (gottgöra) dig." [Rättrogna judar fastade två dagar i veckan, måndag och torsdag. Att inte smörja sig var ett yttre sätt att visa sorg, se . Att smörja olja på huvudet för tankarna till glädje och fest () – Guds närvaro är inbjudande och glädjefylld, se . Förmaningarna i dessa verser riktar sig mot den dystra inställningen till fastan och motivet att "visa" det inför människorna (som här främst syftar på icketroende). Här finns inget förbud att prata med andra troende om bön och fasta. Tvärtom – den första församlingen bad och fastade tillsammans inför viktiga beslut, se ; .]
Men jag säger er, på domens dag ska människorna ge räkenskap (redovisa)
för varje fruktlöst (tomt, meningslöst) ord de talat.
Människosonen ska komma med sina änglar i Faderns härlighet (ära, majestät), och då ska han belöna (föra räkenskap med) varje människa efter hans livsstil (gärningar, vanemässiga handlande)."
Eftersom han inte kunde betala, gav hans herre ordern att han skulle säljas [som slav] tillsammans med sin fru, barn och allt han ägde, så att skulden kunde betalas på det sättet.
Då kastade sig tjänaren ner på marken och tillbad (böjde sig i ödmjukhet, föll på knä, kysste hans hand i vördnad) och sade: 'Ha tålamod med mig, jag ska betala tillbaka allt.'
När samme tjänare kom ut, träffade han på en av sina medtjänare, som var skyldig honom hundra denarer. [En denar motsvarade en dagslön för en arbetare, hela summan motsvarade tre månadslöner.] Han tog tag i hans hals och började skaka honom gång på gång och sade: 'Betala det du är skyldig.'
Hans medtjänare kastade sig ner på marken och bad honom: 'Ha tålamod (ge mig tid), så ska jag betala tillbaka dig allt.'
Men han ville inte (vägrade, hade ingen längtan att göra det), utan fängslade honom, till dess han [hans anhöriga] kunde betala skulden.
Upprörd till ilska överlämnade hans herre honom åt fångvaktarna till att bli torterad tills han kunde betala tillbaka allt han var skyldig.
När det blivit kväll [klockan sex, se ] sade vingårdens ägare till förmannen: 'Kalla på arbetarna och betala ut deras lön. Börja med de som kom sist och sluta med de första.'
De [översteprästerna och de äldste] svarade honom: "Dessa ondskefulla män får möta en ondskefull död. Vingården arrenderar han sedan ut till andra vinodlare som ger honom hans del av skörden i rätt tid."
De svarade: "Caesars." [Caesar var både namnet och titeln på den romerska kejsaren.] Då sade han till dem: "Betala (ge tillbaka till) Caesar det som tillhör Caesar, och Gud det som tillhör Gud." [Människan är skapad till Guds avbild, se . På samma sätt som myntet var präglat av kejsaren och tillhörde honom, bär människan Guds bild i sitt innersta och tillhör honom.]
Josef gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp, och Pilatus gav då order om att den skulle utlämnas.
Markusevangeliet (1)
Då sade Jesus till dem: "Ge då Caesar vad som tillhör Caesar, och Gud vad som tillhör Gud!" De tappade helt fattningen och stod som förstelnade och förundrade sig över honom. [Människan är skapad till Guds avbild, se . På samma sätt som myntet var präglat av kejsaren och tillhörde honom, bär människan Guds bild i sitt innersta och tillhör honom.]
Lukasevangeliet (8)
Sedan rullade han ihop bokrullen och gav tillbaka den till tjänaren [som ansvarade för bokrullarna] och satte sig ner. Alla i synagogan följde Jesus med sina blickar (tittade spänt på honom).
När de inte kunde betala efterskänkte han skulden för dem båda. Vem av dem kommer att älska honom mest?" [Liknelsen gör det klart att alla har syndat och står i skuld till Gud, se . En denar var en arbetares dagslön. Den ene var skyldig tjugo månadslöner, den andre två. De två skulderna representerar inte syndens storlek, utan medvetenhet om sin synd. I alla närvarandes begreppsvärld ansågs Simon tio gånger bättre än kvinnan, och man identifierade kvinnan med den personen i liknelsen som var skyldig mest. Men liknelsen säger inte att Simon var mindre brottslig inför Gud. Kvinnan visste att hon hade syndat mot Gud, medan Simon var ovetande om sitt bedrövliga tillstånd.]
Medan pojken [tillsammans med sin far] var på väg fram [till Jesus] kastade demonen omkull honom och ryckte och slet i honom. Men Jesus talade strängt till den orena anden och helade pojken och gav honom tillbaka till hans far.
Nästa dag tog han fram två denarer och gav åt värden och sade: 'Sköt om honom, och alla ytterligare utgifter betalar jag dig när jag kommer tillbaka.' [Två denarer motsvarade två dagslöner, vilket räckte för två månaders vistelse för en person på ett värdshus.]
Jag säger dig: Du kommer inte ut förrän du har betalt till sista öret." [Här anges det judiska kopparmyntet "lepta" som var den lägsta valören i hela Romarriket. Värdet var 1/128 av en denar, som var en arbetares dagslön. Poängen i liknelsen är att Gud kommer att döma världen, och medan vi fortfarande vandrar här på jorden behöver vi ta emot hans nåd och få det rätt ställt med honom.]
kallade han till sig förvaltaren och sade:
'Vad är det jag hör om dig? Lämna redovisning för din förvaltning [av mina affärer], för du kan inte längre vara [min] förvaltare.' [Ryktet att förvaltaren levde i lyx på ett orättfärdigt sätt hade nått ägaren. Förutom pengarna som förskingrats hade förvaltaren gjort att hans herre förlorat sitt anseende. I den här kulturen var hedern viktigare än pengarna. Att han hade anförtrott sin förvaltning till en potentiell tjuv skadade hans rykte och var en stor skam.]
Men Sackeus stod där och sade till Herren: "Herre, hälften av det jag äger ger jag åt de fattiga, och om jag har bedragit någon (vilket jag gjort), ger jag honom fyrdubbelt tillbaka." [Enligt Mose lag skulle den som handgripligen stulit något betala tillbaka det fyrfalt, se . Tillgångar man lurat till sig skulle återgäldas med fulla beloppet plus tjugo procent, se . Detta hade räckt i Sackeus fall. Överväldigad av Jesu godhet och kärlek till honom väljer han att betala igen mer än vad lagen krävde.]
Då sade han till dem: "Ge då Caesar vad som tillhör Caesar, och Gud vad som tillhör Gud." [Människan är skapad till Guds avbild, se . På samma sätt som myntet var präglat av kejsaren och tillhörde honom, bär människan Guds bild i sitt innersta och tillhör honom.
En denar var det vanligaste romerska myntet, värdet motsvarade en dagslön för en arbetare. På ena sidan fanns en bild på den dåvarande kejsaren Tiberius huvud, och längs med kanten en inskrift på latin: Tiberius Caesar Augustus – den gudomlige Augustus son. De romerska mynten ansågs vara en hädelse bland judarna och fick inte användas i templet. Texten och bilden bröt mot både det första och andra budet – att inte ha några andra gudar och att inte göra några ingraverade bilder.]
Apostlagärningarna (4)
Med stor kraft (styrka) frambar apostlarna ständigt vittnesbördet att Herren Jesus hade uppstått, och stor nåd (favör, tacksamhet, glädje) vilade över dem alla.
Petrus frågade henne: "Säg mig, sålde ni marken för det beloppet?" [Det är troligt att Petrus pekar på pengarna som antagligen ligger där.]
Hon svarade: "Ja, för det beloppet."
Våra stamfäder blev avundsjuka på Josef och sålde honom till
Egypten. Men Gud var med honom
Efter det som hänt här i dag riskerar vi att anklagas för uppror. Vi kan ju inte ge något skäl om vi ska stå till svars för det här kaotiska mötet."
Romarbrevet (3)
Han ska löna var och en efter hans gärningar. [Citat från ; . Liknar också Jesu uttalande i .]
Löna inte ont med ont, tänk på (planera för, ordagrant "tänk på förhand om") vad som är gott (rätt, värt att prisas) i alla människors ögon. []
Betala tillbaka alla det ni är skyldiga dem (fullgör era skyldigheter mot dem): Skatt till den som ska ha skatt, tull till den som ska ha tull, respekt till den som ska ha respekt, ära (heder) till den som ska ha ära. [Vid den här tiden hade kejsar Nero höjt skatterna och folk var allmänt missnöjda. Paulus är mån om att de troende inte ska dras med i missnöjesyttringarna och han betonar just vikten av att betala skatt.]
1 Korintierbrevet (1)
Mannen ska ge sin hustru vad han är skyldig henne,
och på samma sätt hustrun sin man.
1 Thessalonikerbrevet (1)
Se [hela tiden] till att ingen lönar ont med ont [skulle ha gett igen med samma mynt, se ],
utan sträva (jaga) alltid efter att göra [det som är] gott, både mot varandra och mot alla [människor].
1 Timoteusbrevet (1)
Men om en änka har barn eller barnbarn, ska dessa först och främst lära sig att visa respekt för sin egen familj och ge tillbaka vad de är skyldiga sina föräldrar, för detta är [gott, rätt och] välbehagligt inför Gud.
2 Timoteusbrevet (2)
Framför mig väntar nu rättfärdighetens segerkrans,
som Herren, den rättfärdige domaren,
ska ge mig på den dagen [då jag får möta honom],
och inte bara mig
utan alla som har älskat (och fortfarande älskar och längtar efter) hans uppenbarelse (återkomst). [; ]
Kopparsmeden Alexander
[i Efesos] har gjort mig mycket ont. Herren ska löna honom efter hans gärningar.
Hebreerbrevet (3)
För stunden (gr. paron) verkar ju ingen fostran (disciplinering, tuktan) vara till glädje utan [snarare] till sorg (bedrövelse, smärta), men efteråt ger den – för dem som har tränats (gr. gymnazo) genom den – [avkastning i form av] rättfärdighetens fridsamma (rofyllda, välgörande) frukt. [Frukt står liksom i och i singular.]
att ingen är sexuellt omoralisk [som bryter förtroende och förbund] eller oandlig som Esau [Jakobs bror, se ], som sålde sin förstfödslorätt för ett enda mål mat.
Lyssna på dina andliga ledare och låt dig överbevisas av dem [utifrån Guds ord som de talar], för de vakar ständigt över era själar och ska avlägga räkenskap [för sin trohet till sin kallelse, se ]. Låt dem kunna göra detta [vaka över er] med glädje och inte med tungt hjärta (suckan, klagan), för det skulle inte gagna er. [Ordet "gagna" är ordagrant en ekonomisk term: "att inte betala". Ett andligt ledarskap som ständigt måste oroa sig för en församling, är en dålig investering.]
1 Petrusbrevet (2)
Löna inte ont med ont
eller förolämpning (hån) med förolämpning [ge inte igen med samma mynt, se ; ],
utan tvärtom ska ni välsigna (tala väl, be för andras välgång), för detta blev ni kallade till för att ni ska (skulle) ärva välsignelse. []
de som ska stå till svars inför honom som är redo att döma levande och döda.
Uppenbarelseboken (4)
Ge henne lika för lika,
ge henne dubbelt igen för vad hon har gjort.
Häll upp dubbelt åt henne i bägaren som hon har blandat.
mitt på stadens
[det nya Jerusalems] huvudgata
[; ]. På båda sidor om floden stod livets träd
[singular] som bär frukt tolv gån
ger om året och
ger sin skörd varje månad. Trädets löv är livgivande
(till helande – gr. therapeian) för folken.
[Livets träd är i singular, och kan tolkas som en enhetlig grupp träd av samma art, eller så flyter floden på båda sidorna om trädet. Livets träd omnämns också i Edens lustgård, se . Efter syndafallet hindrar Gud Adam och Eva från att äta av dess frukt, eftersom det ger evigt liv, se . I hälsningen till församlingen i Efesos lovade Jesus dem att få äta av livets träd i Guds paradis, se . Till skillnad från havet, som står för kaos, är floden en positiv bild på något som är i rörelse och porlar av liv. Evigheten i nära gemenskap med Gud blir aldrig tråkig. På samma sätt som Adam fick i uppdrag att namnge djuren, se , kommer det troligtvis att finnas meningsfulla kreativa uppdrag.][Johannes hör på nytt Jesus:] "Se, jag kommer snart, och jag har med mig lön som ska ges till var och en efter hans gärningar.
betala, belöna, ge
