6485a – פָּקַד (paqad)

att sköta, besöka, uppbåda, utse


Typ:
Hebreiska: פָּקַד (paqad)
Ursprung: en ursprunglig rot
Användning: 302 ggr i GT

Engelsk översättning

to reckon
appoint, [idiom] at all, avenge, bestow, (appoint to have the, give a) charge, commit, count, delive

Engelsk beskrivning

1) to attend to, muster, number, reckon, visit, punish, appoint, look after, care for
1a) (Qal)
1a1) to pay attention to, observe
1a2) to attend to
1a3) to seek, look about for
1a4) to seek in vain, need, miss, lack
1a5) to visit
1a6) to visit upon, punish
1a7) to pass in review, muster, number
1a8) to appoint, assign, lay upon as a charge, deposit
1b) (Niphal)
1b1) to be sought, be needed, be missed, be lacking
1b2) to be visited
1b3) to be visited upon
1b4) to be appointed
1b5) to be watched over
1c) (Piel) to muster, call up
1d) (Pual) to be passed in review, be caused to miss, be called, be called to account
1e) (Hiphil)
1e1) to set over, make overseer, appoint an overseer
1e2) to commit, entrust, commit for care, deposit
1f) (Hophal)
1f1) to be visited
1f2) to be deposited
1f3) to be made overseer, be entrusted
1g) (Hithpael) numbered
1h) (Hothpael) numbered


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (302 st)


Och Herren (Jahve) kom ihåg Sara som han hade sagt och Herren (Jahve) gjorde mot Sara som han hade talat.
Josef fann nåd (oförtjänt kärlek; favör) i hans ögon och blev hans personlige tjänare. [En position som finns väl dokumenterad i egyptisk litteratur.] Potifar utsåg Josef till arbetsledare (tillsyningsman) över sitt hus och allt som tillhörde honom gav han i hans hand [att ansvara över].
Från den tiden då Potifar utsåg Josef till arbetsledare i sitt hus och över allt han ägde, lät Herren (Jahve) egyptierns hus bli välsignat på grund av Josef. Herrens välsignelse vilade över allt han ägde, i huset och på fältet.
Chefen över livvakten befallde Josef att vara med dem och han betjänade dem. Dagarna gick och de förblev i fängelset.
Låt farao göra detta och låt honom utse tillsyningsmän över landet. Samla in en femtedel [spara 20%] från Egyptens land under de sju överflödande åren (då det blir stora skördar).
Josef sade till sina bröder: "Jag dör men Gud (Elohim) ska verkligen besöka er (hebr. paqad paqad) och föra er upp, ut ur detta land, exakt som han gav sin ed (lovade) till Abraham, till Isak och till Jakob.
Josef tog en ed av Israels söner och sade: "Gud ska verkligen besöka er och då [när ni lämnar Egypten] ska ni bära med er mina ben härifrån" [Hebr. paqad är ett rikt ord som betyder att se, besöka, komma ihåg och kan även användas för att räkna och mönstra. Ordet upprepas två gånger både här och ivers 24, detta förstärker och försäkrar att Gud ska se och beskydda israeliterna.]
Gå nu och kalla samman Israels äldste och säg till dem: 'Herren, era fäders Gud – Abrahams, Isaks och Jakobs Gud – har uppenbarat sig för mig och sagt att jag har sett vad som händer er i Egypten,
och folket trodde [på Mose och Arons ord]. När de hörde att Herren hade tagit sig an israeliterna och att han hade sett hur de led, föll de ner och böjde sig ner och tillbad [i tacksägelse till Gud].
Mose tog även med sig Josefs ben, eftersom han hade tagit en ed, ett löfte av Israels söner (barn) och sagt: Gud (Elohim) ska säkerligen komma ihåg er och då ska ni ta mina ben med er. [Josef kände med säkerhet till det ord som Gud talat till Abraham när han sagt att de skulle vara slavar i Egypten under fyra generationer och sedan komma tillbaka till landet, se 1 Mos 15:13–16, därför tog han detta löfte av Israels söner som nu Mose uppfyller.]
Du ska inte tillbe (böja dig inför) dem, och inte heller tjäna dem. [Ordet tjäna är felstavat i den hebreiska texten, en förklaring kan vara att förstärka det bisarra i att försöka tjäna avgudar, det är så fel så att inte ens ordet "tjäna" är värd en korrekt stavning. Ordet för att tjäna (hebr. avad) betyder både att tjäna något gudomligt och att arbeta. Samma ord används i vers 9 om att "arbeta" sex dagar, se även 1 Mos 2:5; 15. För Gud hör tillbedjan och arbete ihop och är inte åtskilda som grekiska tänkande där det heliga och profana skils åt.] Jag, Herren din Gud, är en svartsjuk Gud [i fråga om avgudadyrkan och falsk tillbedjan]. Jag låter fädernas synd drabba (besöker, konsekvenserna av denna synd drabbar) barnen fram till tredje och fjärde släktled när man hatar mig,
"När du räknar Israels söner efter deras antal, då ska de ge, varje man en lösensumma för sin själ till Herren (Jahve), när du räknar dem, så att ingen plåga kommer bland dem när du räknar dem.
Detta ska de ge, var och en av dem som går förbi som är räknad, en halv shekel efter helgedomens shekel – shekeln är 20 gera – en halv shekel som ett offer till Herren (Jahve).
Alla som går förbi bland dem som räknas, från 20 års ålder och uppåt ska ge offret till Herren (Jahve).
Gå tillbaka nu, led folket till den plats jag har talat med dig om. Min ängel ska gå framför dig. Men den dag kommer då jag ska gå till rätta med dem för deras synd."
som bevarar nåd (omsorgsfull kärlek) mot tusenden [i alla kommande släktled, för evigt],
    förlåter (lyfter upp) missgärning och överträdelse och synd. [Ordet nåd (hebr. chesed) beskriver Guds nåd och trofasta kärlek. Ordet förekommer både i vers 6 och 7. Den första förekomsten beskriver Guds nåd och barmhärtighet mot Israel när han förnyar förbundet och ger dem Torah för andra gången. I vers 7 handlar det om nåd för tusenden. Det syftar på framtida släktled och även andra folk än Israel. En parallell finns i Guds löfte till Abraham i 1 Mos 12:3 där Gud lovar sin välsignelse både till honom och kommande släktled. Samma tanke finns i Joh 1:17. Nåd och sanning, hebr. chesed ve emet, hör oskiljaktigt ihop. De presenteras alltid i samma inbördes ordning (1 Mos 24:27; Ps 40:12; Ords 3:3; Ords 16:6; Jes 16:5). Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig.] Samtidigt låter han inte den skyldige bli ostraffad,
    utan låter straffet för fädernas skuld drabba barn och barnbarn intill tredje och fjärde led." [Gud straffar inte barn och barnbarn för något som deras fäder gjort, i stället beskriver det Guds rättvisa straff för en viss synd i varje generation. Gud påminner att en generation inte kan komma undan Guds straff, eftersom Gud straffade en tidigare generation. Gud är rättvis och hans natur är både nåd och sanning, se vers 6.]
[Detta är det centrala stycket i kapitel 34-40.] Detta är redovisningen (inventeringen, räkningen – hebr. pekodim) [en summering, inspektion och förteckning av allt material som använts] för tabernaklet – vittnesbördets tabernakel [tabernaklet där vittnesbördets tavlor (de tio budorden) förvarades, se 2 Mos 20]. Mose gav leviterna detta uppdrag (påbud) att göra denna redovisning under överseende (under handen) av Itamar, prästen Arons son.
Och silvret från dem som var räknade i församlingen var 100 talenter och 1 775 shekel, efter helgedomens vikt [totalt 301 775 shekel – motsvarar 3,5 ton].
En beka [hebreiska för "halv/delad", var en viktenhet på 5,5 gram] per huvud, det är en halv shekel efter helgedomens vikt, för varje som gick över till dem som är räknade, från 20 års ålder och uppåt, 603 550 män. [Antalet är exakt samma som vid folkräkningen i 4 Mos 1:46.]
då ska det ske, om han som har syndat och är skyldig, ska lämna tillbaka (återställa) det som han har stulit eller det han skaffat med förtryck, eller handpenningen eller panten som fanns hos honom, eller det förlorade som blev funnet,
Och landet är därför orenat, och jag ska hemsöka deras missgärning på dem, så att landet själv utspyr sina invånare. [I detta kapitel beskrivs att sexuell synd är något skändligt (vers 17), avskyvärt (vers 22) och förvirrat (vers 23). Samma nedåtgående moraliska spiral beskrivs av Paulus, se Rom 1:24–32. Guds nåd och tålamod är stort 2 Pet 3:9. Här i Mosebokerna nämns Guds tålamod i fyra generationer, se 1 Mos 15:16. I Korintierbrevet lyfter Paulus fram fem sexuella synder tillsammans med avgudadyrkan och girighet och är tydlig med att ingen som lever så ska ärva Guds rike. Han fortsätter sedan med att sådana har några av er varit, men ni har tvättats rena och blivit helgade och förklarats rättfärdiga i Herren Jesu namn, se 1 Kor 6:9–11. Till äktenskapsbryterskan säger Jesus "Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer", se Joh 8:11.]
då ska jag också göra detta mot er.

Första varningen – sjukdomar

Jag ska besluta terror över er, förtärelse och brinnande feber som slukar ögonen och ger hjärtat sorg, och ni ska så er säd fåfängt för era fiender ska äta den.
från 20 års ålder och uppåt, alla som är skickade att gå ut i krig i Israel. Ni ska räkna dem efter deras härordning (deras plats i armén), du och Aron.
Så som Herren (Jahve) befallde Mose, så gjorde han och räknade dem i Sinais öken.
detta var antalet av dem av Rubens stam, de var 46 500.
Simons söner, deras generationer, efter deras familjer efter deras fäders hus, enligt antalet namn, varje man var för sig, varje man från tjugo års ålder och uppåt, alla som är skickade att gå ut i krig,
detta var antalet av dem av Simons stam, de var 59 300.
detta var antalet av dem av Gads stam, de var 45 650.
detta var antalet av dem av Juda stam, de var 74 600.
detta var antalet av dem av Issachars stam, de var 54 400.
detta var antalet av dem av Zevoluns stam, de var 57 400.
detta var antalet av dem av Efraims stam, de var 40 500.
detta var antalet av dem av Manasses stam, de var 32 200. [Josef har fått förstfödslorättens dubbla arvslott. När Ruben syndade förlorade han sin förstfödslorätt och den delades upp på tre av hans bröder. Levi fick rätten att vara präster, Juda fick rätten att vara kung och Josef fick den dubbla arvslotten, se 1 Krön 5:1; 1 Mos 35:22.]
detta var antalet av dem av Benjamins stam, de var 35 400.
detta var antalet av dem av Dans stam, de var 62 700.
detta var antalet av dem av Ashers stam, de var 41 500.
detta var antalet av dem av Naftalis stam, de var 53 400.
Detta är de som räknades (blev mönstrade), de som räknades av Mose, Aron och Israels furstar. Furstarna var tolv män, var och en var en ledare för sin faders hus (stam).
Dessa som räknades av Israels söner efter sina fäders hus (stammar) från tjugo års ålder och uppåt, alla som är skickade att gå ut i krig,
alla dem som räknades var totalt 603 550.
Men leviterna efter sina fäders stam räknades inte ibland dem.
"Du ska inte räkna Levi stam, inte heller ska du summera dem bland Israels söner,
men förordna leviterna över vittnesbördets tabernakel, över alla dess möbler och över allt som tillhör det. De ska bära tabernaklet och alla dess möbler och de ska göra tjänst för det och ska tälta runt om tabernaklet.
och deras avdelning och de som är räknade bland dem, 74 600.
och deras avdelning och de som är räknade bland dem, 54 400.
och deras avdelning och de som är räknade bland dem, 57 400.
Alla som räknades i Juda läger var 186 400
    efter deras avdelningar.
De ska dra ut (gå) först (varje gång som lägret bryter upp för att flytta vidare). [Att Juda går först nämns även i Dom 1:1. Juda betyder lovsång och här finns en viktig princip om att alltid ha lovsången först i våra liv, både inför vanliga förändringar och i den andliga kampen.]
och deras avdelning och de som är räknade bland dem, 46 500.
och deras avdelning och de som är räknade bland dem, 59 300.
och deras avdelning och de som är räknade bland dem, 45 650.
Alla som räknades i Rubens läger var 151 450 efter deras avdelningar. De ska dra ut (gå) som nummer två [tåga efter de tre första stammarna].
och deras avdelning och de som är räknade bland dem, 40 500.
och deras avdelning och de som är räknade bland dem, 32 200.
och deras avdelning och de som är räknade bland dem, 35 400.
Alla som räknades i Efraims läger var 108 100
    efter deras avdelningar.
De ska dra ut (gå) som nummer tre [tåga efter de sex första stammarna och leviterna].
och deras avdelning och de som är räknade bland dem, 62 700.
och deras avdelning och de 41 500 som är räknade bland dem.
och deras avdelning och de som är räknade bland dem, 53 400.
Alla som räknades i Dans läger var 157 600
    efter deras avdelningar.
De ska dra ut (gå) sist (tåga efter de övriga stammarna) under sina baner.
Detta är de som räknades av Israels söner, efter deras fäders hus. Alla som räknades i lägret enligt deras avdelningar var 603 550.
Men leviterna räknades inte bland Israels söner som Herren (Jahve) befallt Mose.
Och du ska förordna Aron och hans söner så att de håller (sköter om, vaktar, skyddar) prästämbetet, och en vanlig människa som kommer nära ska dödas."
"Räkna Levis söner efter deras fäders hus, efter deras familjer, alla män från en månads ålder och uppåt ska du räkna bland dem."
Och Mose räknade dem efter Herrens (Jahves) ord, som han var befalld.
De som räknades bland dem enligt antalet av alla män från en månads ålder och uppåt, de som räknades bland dem var 7 500.
Och de som räknades bland dem enligt antalet av alla män från en månads ålder och uppåt, de som räknades bland dem var 7 500.
Alla de som räknades av leviterna, som Mose och Aron räknade på Herrens (Jahves) befallning efter deras familjer, alla män från en månads ålder och uppåt, var 22 000.
Och Herren (Jahve) sade till Mose: "Räkna alla förstfödda män av Israels söner, från en månads ålder och uppåt, och ta antalet av deras namn.
Och Mose räknade, som Herren (Jahve) befallt honom, allt förstfött bland Israels söner.
Och alla förstfödda män enligt antalet namn, från en månads ålder och uppåt, av dem som räknades bland dem, var 22 273.
från 30 år och uppåt till 50 år ska du räkna dem, alla som träder in och väntar på sin tjänst för att utföra arbetet i mötestältet.
På Arons och hans söners befallning ska allt arbete utföras av Gershoniterna, i alla deras bördor och i all deras tjänstgöring ska de vara utsedda att ansvara för dessa bördor.
[Mose fortsätter att tala:] "För Meraris söner ska du räkna dem efter deras familjer, efter deras fäders hus,
från 30 år och uppåt till 50 år ska du räkna dem, alla som träder in och väntar på sin tjänst för att utföra arbetet i mötestältet.
och stolparna runt gården och deras fotstycken och deras tältpinnar, och deras rep, och övriga tillbehör, och allt som behövs till arbetet. Och du ska förordna dem med namn för ansvaret för varje del av bördan.
Och Mose och Aron och församlingens ledare räknade Kehatiternas söner efter deras familjer och deras fäders hus,
Och de som räknades av dem efter deras familjer var 2 750.
Dessa är de som räknades av Kehatiternas familjer, av alla dem som tjänstgjorde i mötestältet, som Mose och Aron räknade enligt Herrens (Jahve) befallning genom Mose hand.
Och dessa var de som räknades av Gershons söner, efter deras familjer och deras fäders hus,
De som räknades av dem efter deras familjer, efter deras fäders hus, var 2 630.
Dessa är de som räknades av Gershons söners familjer, av alla dem som tjänstgjorde i mötestältet, som Mose och Aron räknade enligt Herrens (Jahve) befallning.
Och dessa var de som räknades av Meraris söners familjer, efter deras familjer och deras fäders hus,
De som räknades av dem efter deras familjer, var 3 200.
Dessa är de som räknades av Meraris söners familjer, som Mose och Aron räknade enligt Herrens (Jahve) befallning genom Mose hand.
Alla dessa som räknades av leviterna, som Mose och Aron och Israels ledare räknade efter deras familjer och efter deras fäders hus,
De som räknades bland dem var 8 580.
Enligt Herrens (Jahves) befallning utsågs de av Moses hand, var och en till sin tjänst och för sin börda, de var räknade som Herren (Jahve) befallt Mose.
så att Israels ledare, huvudena för deras fäders hus, kunde komma nära [för att bära fram sina offergåvor], dessa är ledarna för stammarna, som är över (ledare för) dem som blev räknade [i folkräkningen som gjordes tidigare, se 4 Mos 1:2–3].
"Herren (Jahve) är sen (långsam) till vrede [ordagrant: näsor – det vanligaste uttrycket för vrede är "brinnande näsa", men här står det bara näsor i plural] och rik på nåd (omsorgsfull kärlek, trofasthet – hebr. chesed), förlåter (lyfter bort) synd och överträdelse, men frikänner inte från skuld, men fastställer fädernas synd över deras söner, över tredje och över fjärde [led]. [2 Mos 20:5–6]
Era döda kroppar ska falla i denna öken, och alla de av er som blev räknade, efter hela ert antal, från 20 års ålder och uppåt, ni som har knotat (klagat) mot mig,
Om dessa män dör en vanlig död som alla människor, och drabbas av det som drabbar alla människor, då har Herren (Jahve) inte sänt mig.
Detta är rubeniternas familjer, och de som räknades bland dem var 43 730.
[Första räkningen: 46 500, en minskning på 2 770.]
Dessa är Gads söners familjer, de som var räknade av dem, 40 500.
[Första räkningen 46 650, en minskning på 5 150.]
Dessa är Judas familjer, de som räknades av dem, 76 500.
[Första räkningen: 74 600, en ökning på 1 900.]
Dessa är Isaskars familjer, de som var räknade av dem, 64 300.
[Första räkningen: 54 400, en ökning på 9 900.]
Dessa är Zevoluns familjer, de som räknades av dem, 60 500.
[Första räkningen: 57 400, en ökning på 3 100.]
Dessa är Manasses familjer och de som räknades av dem, 52 700.
[Första räkningen: 32 200, en ökning på 20 500.]
Dessa är Efraims söners familjer, de som räknades av dem, 32 500.
[Första räkningen: 40 500, en minskning på 8 000.] Dessa är Josefs söner efter deras familjer.
Dessa är Benjamins söner efter deras familjer, de som räknades av dem, 45 600.
[Första räkningen: 35 400, en ökning på 10 200.]
Alla shochamiternas familjer, de som räknades av dem, 64 400.
[Första räkningen: 62 700, en ökning på 1 700.]
Dessa är Ashers söners familjer, de som var räknade bland dem 53 400.
[Första räkningen: 41 500, en ökning på 11 900.]
Dessa är Naftalis familjer efter deras familjer, de som var räknade bland dem 45 400.
[Första räkningen 53 400, en minskning på 8 000.]
Dessa är de som räknades av Israels söner 601 730. [Den första räkningen var 603 550, en minskning på 1 820.]
De som är fler ska ges ett större arv, de som är färre ska ges ett mindre arv. Till var och en av dessa som är räknade ska en del av arvet ges.
Och dessa är de som är räknade bland leviterna efter deras familjer:
Av Gershon, gershoniternas familj,
av Kehat, kehatiternas familj,
av Merari, merariternas familj.
Och de som blev räknade bland dem var 23 000, alla män från en månads ålder och uppåt, för de räknades inte bland Israels söner eftersom de inte fick något arv bland Israels söner.
Dessa var de som räknades av Mose och prästen Elazar som räknade Israels söner på Moavs slätt vid Jordan, vid Jeriko.
Men bland dessa fanns inte en enda man (kvar) av dem som räknades av Mose och prästen Aron som räknade Israels söner i öknen Sinai [38 år tidigare, se 4 Mos 1:2].
"Låt Herren (Jahve), Gud (Elohim) (som är) Andarna över allt kött, (sätta) en man över församlingen,
Och Mose var vred på härhövitsmännen, ledarna för 1 000 och ledarna för 100, som kom från striden.
Och härhövitsmännen, ledarna för 1 000 och ledarna för 100, kom nära Mose,
och de sade till Mose: "Dina tjänare har räknat stridsmännen som var under vårt ansvar och inte en enda man bland oss saknas.
Du ska inte böja dig för dem eller tjäna dem, för jag Herren din Gud (Jahve Elohim) är en svartsjuk Gud (El), som hemsöker fädernas synder över sönerna och över tredje och fjärde generationen hos dem som hatar mig,
Och det ska ske när generalerna har slutat att tala till folket att härens kaptener ska utses som ledare för folket.
Och Josua steg upp tidigt på morgonen och räknade folket och gick upp, han och Israels äldste, framför folket till Ai.
Josua svarade: "Rulla stora stenar framför grottans öppning [ordagrant mun] och sätt män där att bevaka dem,
Noomi stod upp (bestämde sig), med sina svärdöttrar, för att vända hem från Moabs slättland. För hon hade hört i Moab att Herren (Jahve) hade tagit sig an sitt folk och gett dem bröd (hebr. lechem). [Betlehem var återigen en "brödstad".]
Så kom Herren (Jahve) ihåg Channa och hon blev gravid och födde tre söner och två döttrar. Och ynglingen Samuel blev stor (växte till) med Herren (Jahve).
Och han räknade dem i Bezek och Israels söner var 300 000 och Juda män 30 000.
Och Samuel steg upp och gick från Gilgal till Giva-Benjamin [staden Giva i Benjamins stamms område]. Och Saul räknade folket som var hos honom, omkring 600 män.
Och Saul sade till folket [armén] som var med honom: "Räkna och se vem som har lämnat oss." Och när de hade räknat kom det fram att Jonatan och hans vapenbärare var inte där.
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): Jag kommer ihåg det som Amalek gjorde mot Israel, hur han ställde sig i vägen för honom på vägen när de kom upp, ut ur Egypten. [2 Mos 17:8–16; 4 Mos 25:17–19]
Och Saul samlade folket och räknade dem i Telaim [stad söder om Hebron i Negevöknen, troligtvis samma som Telem längs med Judas södra gräns mot Edom, se Jos 15:21, 24], 200 000 fotfolk och 10 000 män från Juda. [Totalt 210 000 män, den näst största under hans karriär. Den största var tidigare 1 Sam 11:8.]
Och ta dessa tio ostar till härhövitsmannen över deras tusen, och till dina bröder ska du ta med dig hälsningar och höra hur de har det,
Om din far alls saknar mig, säg: 'David frågade mig om han fick lämna så att han kunde springa till sin stad Betlehem, för det är ett årligt offer där för deras familj.'
Och Jonatan sade till honom: "I morgon är det nymånad (nymåne) och du kommer att saknas, din stol ska vara tom.
Och kungen satt på sin stol som de andra gångerna, på sin stol vid väggen, och Jonatan stod upp och Avner satt vid Sauls sida, men Davids plats var tom.
Och det hände på morgonen efter nymånen, som var den andra dagen, att Davids plats var tom, och Saul sade till Jonatan: "Varför kommer inte Jishajs son [David] till måltiden, varken igår eller idag?"
Jag har hört att du klipper och dina herdar är nu med oss och vi gör dem inget illa utan vi ser till att ingenting fattas dem (vi vaktar deras tillhörigheter när de inte är här) under tiden som de är i Karmel.
Men männen var mycket goda mot oss och vi blev inte skadade, vi förlorade ingenting så länge som vi vandrade med dem när vi var på fälten.
Och David hade sagt: "Helt fåfängt har jag vaktat allt som tillhör denne man i öknen så att ingenting fattades honom, allt som tillhör honom, och han har lönat mig med ont för det goda.
Men filistéernas ledare var arga på honom och sade till honom: "Låt mannen återvända så att han kan gå tillbaka till den plats där du valde honom och låt honom inte gå med oss till striden, annars kan han bli en motståndare till oss i striden, för hur skulle denne man kunna försona sig med sin herre? Är det inte med dessa mäns huvuden?
Och Joav återvände från att följa Avner och när han samlade hela folket saknades 19 män av Davids tjänare och Asahel.
Och Avner blev mycket arg över Ishboshets ord och sade: "Är jag ett hundhuvud som tillhör Juda? Idag har jag gjort nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) mot din far Sauls hus, till dina bröder och till hans vänner och har inte gett dig i Davids hand, och du anklagar mig idag för en synd med denna kvinna!
[Stycket ramas in av hur David väntar vid porten, se vers 4 och vers 19.] Och David räknade folket som var med honom och satte ledare över 1 000 och ledare över 100.
Och kungen sade till Joav, arméns härförare som var med honom: "Gå nu fram och tillbaka bland alla Israels stammar från Dan [i norr] till Beer-Sheva [i söder] och räkna folket, så att jag vet folkmängden."
Men kungens ord stod fast (starkt, säkert) mot Joav och mot arméns härförare. Och Joav och arméns härförare gick ut från kungens ansikte och räknade Israels folk.
Och mannen Jerovam var en mäktig stridsman, och Salomo såg den unga mannen att han var flitig och han gav honom ansvar över alla arbetare från Josefs hus.
Och kung Rechavam gjorde (tillverkade) i deras ställe sköldar av koppar och överlät dem i händerna på hövitsmannen för vakten som bevakade dörren till kungens hus.
Och han räknade furstarnas unga män och de var 232. Och efter dem räknade han hela folket, alla Israels söner som var 7 000.
Och det hände när året kom tillbaka (ett år hade gått) att Benhadad mönstrade araméerna och gick upp till Afek för att strida mot Israel.
Och Israels söner mönstrades och provianterade och gick mot dem, och Israels söner slog läger framför dem som två små flockar av lamm, men araméerna fyllde landet.
Och när kungen gick förbi ropade han till kungen och sade: "Din tjänare gick ut mitt i striden, och se en man avvek och förde en man till mig och sade: Håll (vakta, skydda, bevara) denna man. Om han saknas (försvinner) på något sätt, då ska ditt liv utkrävas för hans liv eller du ska betala en talent silver.
Och kung Jehoram gick ut från Samarien vid den tiden och mönstrade hela Israel.
Och när han kom till kullen tog han dem ur deras händer och förvarade dem i huset och lät männen gå, och de gick.
Och kungen utsåg hövitsmannen, vars hand kungen lutade mot (som kungen litade på), och satte honom att ha ansvar för porten. Men folket trampade ner honom i porten och han dog som gudsmannen hade sagt, som talade när kungen kom ner till honom.
Och han kom in och åt och drack och han sade: "Ta hand om, jag ber er, denna förbannelse (hebr. arar) och begrav henne, för hon är en kungs dotter."
Kalla därför till mig alla baals profeter, alla hans tillbedjare och alla hans präster, låt ingen saknas, för jag har ett stort offer att göra till baal. Vemhelst som saknas ska inte leva." Men Jehu bluffade för hans avsikt var att förgöra alla baals tillbedjare.
Och prästen Jehojada befallde ledarna över de hundra och härhövitsmännen och sade till dem: "För ut henne mellan folket, och den som följer henne ska ni slakta med svärdet," för prästen sade: "Låt henne inte bli dödad i Herrens (Jahves) hus."
Och de gav silvret som var uppvägt i händerna på dem som utförde arbetet, som hade översyn över Herrens (Jahves) hus, och de betalade det till snickarna och till byggmästarna som utförde arbetet på Herrens (Jahves) hus,
och låt dem ge det i arbetarnas händer som har översyn över Herrens (Jahves) hus, och låt dem ge det i hantverkarnas händer som är i Herrens (Jahves) hus till att stärka (reparera) skadorna på huset,
Och Shafan, skrivaren, kom till kungen och förde ord tillbaka till kungen och sade: "Din tjänare har hällt ut silvret som man funnit i huset och gett det i arbetarnas händer som har översyn över Herrens (Jahves) hus."
Och folket som var kvar i Juda land, som Nebukadnessar, Babels kung hade lämnat, över dem gjorde han Gedaljaho, Achiqams son, Shafans son, till guvernör.
Och alla härförare över trupperna, de och deras män, hörde att Babels kung hade gjort Gedaljaho till guvernör, och de kom till Mitspa. Och Jishmael, Netanjas son och Jochanan, Qareach son och Seraja, Tanchumets son netofatiten och Jaazanjaho, maachatitens son, de och deras män.

Så säger Kyros, Persiens kung: Alla kungariken på jorden har Herren (Jahve) himmelens Gud (Elohim) gett till mig, och han har befallt mig att bygga ett hus åt honom i Jerusalem, som ligger i Juda.
[Prästerna och leviterna utgjorde nästan hälften av befolkningen i Jerusalem, se Neh 11:6–19 jämfört med 1 Krön 9:9–22). Uppgiften att vakta portarna till templet har alltid varit ett av leviternas uppdrag, se 1 Krön 9:17–22; 26:12–19. Nu utvidgas detta uppdrag till att gälla Jerusalems portar.] När nu muren var byggd och jag hade satt in dörrarna, och portvakterna och sångarna
    och leviterna var utsedda (tjänsterna var tillsatta),
Vid samma tid tillsattes män som skulle förestå förrådskamrarna där offergåvor, förstlingsfrukter och tionden lades ner. Från stadens åkrar skulle de samla in det som enligt undervisningen (Torah) tillföll prästerna och leviterna. Det rådde glädje i Juda över prästerna och leviterna som gjorde tjänst.
Må kungen utse ämbetsmän i sitt rikes alla provinser så att de kan samla varje ung kvinna – jungfru, som ser bra ut – till palatset i Susa, till kvinnornas hus – under överinseende av Hege, kungens eunuck som ansvarar för kvinnorna – och ge dem skönhetsbehandlingar.
Och du ska veta (vara intimt förtrogen med) eftersom ditt tält är din frid (fred; fullständig harmoni; helhet på alla områden – hebr. shalom)
    och du ska besöka din betesmark (navel) och du ska inte synda.
vad skulle jag då göra när Gud (Elohim) reser sig?
    Och när han kommer ihåg, vad ska jag svara honom?
Vem gav honom befallning över jorden? Eller vem har ordnat hela världen?
Vem har tillägnat honom hans vägar? Och vem har sagt: ’Du har begått ondska’?

Vad är [då] ett [bräckligt] människosläkte (hebr. enosh)
    att du tänker på (kommer ihåg) det?
    (Vad är en människa att du lägger märke till henne?) En människoson ("Adams son") [kommen av jord],
    att du har omsorg om (vakar över) honom?
Du har prövat mitt hjärta (mina inre motiv),
    du har besökt mig på natten [då vi inte är sysselsatta med allt vardagligt och har tid att tänka och reflektera över livet],
    du har noga rannsakat (som en smältdegel renar silver och guld) mig [även på dagen då vi interagerar med andra människor, se Ps 12:7] men finner inget.
Jag har bestämt mig för att inte överträda (säga något ont, synda) med min mun.
I din hand överlämnar (lämnar) jag min ande (mitt liv). [Jesus citerar från första delen av denna vers på korset, se Luk 23:46. Det hebreiska ordet för överlämnar betyder att överlämna något i någons vård, men här finns också bilden på en deposition, där någon lämnar något och sedan får tillbaka det. Inom judendomen citeras ofta denna vers som avslutning på den dagliga kvällsbönen. Tanken är att man överlämnar sin ande till Gud för att han ska ha den i tryggt förvar under natten. I den judiska morgonbönen Mohed Ani finns sedan en fras där man tackar Gud för att han på nytt gett vår inre människa liv, se Ps 111:10.] Du friköper mig, Herre (Jahve),
    du trofaste Gud (Elohim).
Därför Gud, härskarornas Gud (Jahve Elohim Sebaot), Israels Gud (Elohim),
res dig upp och straffa alla länder.
    Visa dem ingen nåd (oförtjänt kärlek) för några (inte för en enda) förrädiska överträdelser.
    [Här används ett uttryck som även kan betyda "quisling".] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Du besöker jorden och vattnar den,
    du berikar den i stora mått.
Guds flod är full av vatten.
    Du bereder deras säd [människornas sådd],
    för du bereder jorden så den ger skörd.
Härskarornas Herre (Elohim Sebaot), återvänd (kom hit igen) vi ber dig!
    Titta ner från himlarna och se och kom ihåg din vinplanta [Israel].
då ska jag besöka (hämnas) deras överträdelser med min stav
    och deras missgärningar med slag.
Kom ihåg mig Herre (Jahve) när du belönar ditt folk,
    tänk på mig när du ger frälsning,
Må du sätta en ond man över honom
    och låt en åklagare stå vid hans högra hand.
Att frukta (vörda, respektera, ära) Herren (Jahve) leder till liv,
    den som gör det vilar mätt (tillfredsställd, har överflöd) och undgår ondska.
Därför ska det ske att när Herren (Adonai) har fullbordat hela sitt verk (arbete) på berget Sion [tempelberget i Jerusalem] och över Jerusalem, ska jag straffa frukten av kungens arroganta hjärta i Assyrien och härligheten av hans högfärdiga utseende.
[Nu räknas 12 städer upp, längs en linje från norr till söder mot Jerusalem. Detta är inte ordningen som Sanherib följde när han kom mot Jerusalem 701 f.Kr.] Han har kommit över Ajat,
    han har passerat genom Michmas,
    han har lagt upp sina redskap (medhavd utrustning).
Lyssna! Muller på bergen som av ett stort folk!
    Lyssna! Tumultet från ländernas kungariken som kommer samman!
Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) mönstrar krigets ledare.
Och jag ska besöka världen för dess ondska
    och illgärningsmännen för deras överträdelser,
och jag ska låta de stoltas arrogans upphöra,
    och jag ska lägga ner (göra låg; ödmjuka) tyrannernas högfärd.
Och det ska ske efter slutet på de 70 åren att Herren (Jahve) ska komma ihåg Tsor (Tyros) och hon ska återvända till sin sysselsättning och ska bedriva handel med alla världens kungariken på jordens ansikte (yta).
Och det ska ske den dagen att Herren (Jahve) ska straffa
    de höga i höjden och jordens kungar på jorden.
Och de ska samlas tillsammans
    som fångar samlas i fängelsehålan
och blir inlåsta i fängelset,
    och efter många dagar ska de bli straffade.
De döda lever inte,
    skuggorna reser sig inte,
till slutet har du tuktat och ödelagt dem
    och låtit deras minne förblekna.
Herre (Jahve) i trångmål har de sökt dig,
    i tysthet har de utgjutit en bön när din tuktan var över dem.
För se, Herren (Jahve) kommer fram från sin plats (boning)
    för att besöka jordens inbyggare för deras synd,
jorden ska blotta hennes blod
    och ska inte heller dölja sina slagna (slaktade).
-
På den dagen,
ska Herren (Jahve) med sitt svärd,
    det stora och starka
straffa Leviatan, den snabba (flyende, hala) ormen,
    och Leviatan, den slingriga ormen,
och döda draken som är i havet.
Jag, Herren vaktar vingården.
    Jag vattnar den regelbundet.
Jag vaktar den dag och natt
    så att ingen kan skada den.
Det ska bli ett besök från Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)
med dunder (åska) och jordbävning och stort oväsen,
    virvelvind och storm och flammor av slukande eld.
Utforska Herrens (Jahves) bokrulle och läs: Ingen av dessa ska saknas,
    ingen ska vara utan sin maka,
för min mun har befallt
    och dess Ande (andedräkt) har samlat dem.

Jag sade (tänkte): "Vid middagstiden av mina dagar
    ska jag gå till Sheols portar (ingången till underjorden, de dödas plats) [Matt 16:18],
    jag är berövad på resten av mina år."
På dina murar Jerusalem, har jag satt väktare [för att vaka efter goda nyheter, se Jes 52:7–8];
    hela dagen och hela natten – de ska aldrig tiga
Ni som påminner Herren (Jahve) [i bön],
    ge er ingen vila,
Jag sätter dig i dag över folk och riken [som en profet som ska varna för framtida händelser och tala Guds ord], för att: rycka upp [nationer och riken]
    och bryta ner,
förgöra
    och fördärva,
bygga upp
    och plantera."
Och det ska ske när jag förökar dig och låter er bära frukt i landet förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), då ska man inte längre säga: Herrens (Jahves) förbundsark och den ska inte stiga upp över hjärtat (komma i sinnet) och den ska inte kommas ihåg och inte saknas (besökas) och inte tillverkas igen.
Ska jag inte straffa er för dessa ting, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve)? Och ska inte min själ hämnas på ett sådant folkslag som detta?
Ska jag inte straffa er för dessa ting, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve)? Och ska inte min själ hämnas på ett sådant folkslag som detta? Finns det någon kiasm här? Vers 9 och 29 har samma ordalydelse. Eller är det något annat mönster?
Därför säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) så: Hugg ner hennes träd och kasta upp en belägringsvall mot Jerusalem. Detta är staden som ska straffas, överallt finns förtryck i hennes mitt.
De ska skämmas eftersom de har gjort det avskyvärda, men de skäms inte, de vet inte hur man rodnar. Därför ska de falla bland dem som faller, på den tiden då jag straffar dem som ska snubbla säger Herren (Jahve).
Ska jag inte straffa dem för dessa ting
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve)?
Ska inte min själ hämnas
    på ett sådant folk som detta?
Se, dagarna kommer förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), då jag ska straffa alla dem som är omskurna i deras oomskurenhet.
Därför säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) så: Jag ska straffa dem, deras unga män ska dö för svärd, deras söner och döttrar ska dö av hungersnöd.
Vad ska du säga eftersom de utses över dig, dem du har fostrat åt dig [sätts] över dig, vännerna [blir] till ditt huvud? Ska inte smärta övermanna dig, som smärtan hos en kvinna i födslovånda?
Så säger Herren (Jahve) till detta folk: Trots det har de älskat att gå hit och dit och inte avstått från sina steg, och Herren (Jahve) ska inte ge nåd (villkorad nåd – hebr. ratsa). Nu ska han komma ihåg deras synder och straffa deras överträdelser.
Och jag ska utse över dem fyra sorter förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve):
    Svärdet till att slå,
    hundarna till att släpa och
    himlarnas fåglar och
    markens djur till att sluka och till att fördärva.
Du vet Herre (Jahve), kom ihåg mig och tänk på mig och hämnas mig för mina förföljare, ta inte bort mig, för du är långmodig. Vet att för din skull har jag lidit hån.
Och jag ska straffa dig efter dina gärningars frukt förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) och jag ska tända en eld i hennes skog och den ska sluka allt runt omkring henne.
Därför säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim) så mot herdarna som matar (föder) mitt folk: Ni har förskingrat min flock och drivit bort dem och har inte tagit hand om dem. Se jag ska besöka er för era onda gärningar förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Jag ska resa upp [nya ansvarstagande] herdar som föder (beskyddar, vallar) dem, och mina får ska inte längre frukta eller vara förskräckta. Inget av dem ska saknas (eller gå förlorad), förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve). [Zerubbavel (Serubbabel), Esra och Nehemja var goda herdar som kom, men Messias är den som helt uppfyllde denna profetia.]
Och profeten och prästen och folket som säger: Herrens (Jahves) börda, ska jag hemsöka över den mannen och över hans hus.
Och det ska ske när de 70 åren är fullkomliga (till ända) att jag ska straffa Babels kung och folkslagen förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) för deras synd och kaldéernas land och jag ska göra det till en evig ödeplats.
Och det ska ske att folkslag och kungariken som inte vill tjäna Nebukadnessar, Babels kung och som inte vill ställa sina nackar under Babels kungs ok, det folkslaget ska jag besöka genom svärd och genom hungersnöd och genom pest förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) till dess jag har slukat dem med min hand.
De ska bäras bort till Babel och de ska bli kvar där till den dag då jag kommer ihåg dem förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) och för upp dem och återställer dem till denna plats.
För så säger Herren (Jahve): "När ordet för Babylon är uppfyllt – sjuttio år [Troligvis 609-539 f.Kr., se Jer 25:11] – ska jag ta mig an (besöka, mönstra, utse) er och uppfylla (resa upp) mitt goda ord (löfte) till er att föra er tillbaka till denna plats."
därför säger Herren (Jahve) så: Se, jag ska straffa Shemaja, nehelamiten och hans säd (efterkommande), han ska inte ha någon man som bor bland detta folk, han ska inte se det goda som jag ska göra mot mitt folk, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), eftersom han har talat förvrängt mot Herren (Jahve).
Och deras söner ska bli som i forna tider och deras församling ska vara väl grundad inför mitt ansikte, och jag ska straffa alla som förtrycker dem.
Och han ska leda Tsidqijaho till Babel och där ska han vara tills jag kommer ihåg honom förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), eftersom du strider med kaldéerna men inte ska ha framgång?
Och de kom in till kungens gård, men de hade deponerat bokrullen i skrivaren Elishamas kammare, och de berättade alla orden i kungens öron.
Och jag ska utkräva över honom och hans säd och hans tjänare deras synder, och jag ska föra över dem och över Jerusalems invånare och över Juda män, all den ondska som jag har kungjort mot dem, men de lyssnade inte."
Och kung Tsidqijaho befallde och de överlät Jeremia till gårdsvakten och de gav honom en kaka bröd varje dag från bagarens gata till dess allt bröd i staden var slut. Så förblev Jeremia på vaktgården.
Men han ville inte vända tillbaka. "Gå då tillbaka till Gedaljaho, Achiqams son, Shafans son, som kungen i Babel har gjort till guvernör över städerna i Juda och bo med honom bland folket, eller gå varthelst det är rätt i dina ögon att gå."
    Och ledaren för vakten gav honom ett underhåll och en gåva och lät honom gå.
Och när alla kaptener över trupperna som var på fälten, de och deras män, hörde att kungen i Babel hade gjort Gedaljaho, Achiqams son till guvernör i landet, och hade anförtrott honom män och kvinnor och barn och de klenaste i landet av dem som inte förts bort i fångenskap till Babel,
Och även alla judar som var i Moav och bland Ammons söner och i Edom och som var i alla länder, hörde att Babels kung hade lämnat en kvarleva i Juda och satt Gedaljaho, Achiqams son Shafans son, över dem.
Och Jishmael, Netanjahos son, och de tio männen som var med honom steg upp och slog Gedaljaho, Achiqams son, Shafans son, med svärdet och dödade honom som Babels kung hade gjort till guvernör över landet.
Och Jishmael bar bort i fångenskap hela återstoden av folket som var i Mitspa, kungens döttrar och hela folket som var kvar i Mitspa, som Nevozaradan, ledaren för vakten hade överlåtit till Gedaljaho, Achiqams son. Jishmael, Netanjahos son bar bort dem i fångenskap och lämnade för att gå över till Ammons söner.
på grund av kaldéerna, för de var rädda för dem eftersom Jishmael, Netanjahos son hade dödat Gedaljaho, Achiqams son, som Babels kung gjort till guvernör över landet.
För jag ska straffa dem som bor i Egyptens land som jag har straffat Jerusalem med svärdet, med hungersnöden och med pesten,
Och detta ska vara tecknet för er förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), att jag ska straffa er på denna plats, för att ni ska veta (vara intimt förtrogna med) att mina ord verkligen står er emot för ont.
Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) Israels Gud (Elohim) säger: Se, jag ska straffa Amon från No och farao och Egypten med hennes gudar och hennes kungar, farao och de som litar på honom.
Fly, vänd om, rota er djupt Dedans invånare, för jag bringar Esaus olycka över honom, tiden då jag ska straffa honom.
Se, han ska komma upp som ett lejon från Jordans buskar mot den starka boningen, för jag ska plötsligt få honom att springa därifrån och den som är utvald ska jag sätta över det, för vem är lik mig? Och vem ska utse en tid åt mig? Och vem är den herde som ska stå framför mitt ansikte?
Därför säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) Israels Gud (Elohim) så: "Se, jag ska straffa Babels kung och hans land, som jag straffade Assyriens kung.
Se, jag är emot dig du stolta (arroganta) förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), för din dag har kommit, tiden då jag ska straffa dig.
Se, han ska komma upp som ett lejon från Jordans buskar mot den starka bebyggelsen, för jag ska plötsligt få dem att rusa ifrån den, och den som är vald, honom ska jag utse över det, för vem är lik mig? Och vem vill bestämma en tid åt mig? Och vem är den herde som ska stå framför mig?
Res upp ett banér i landet, blås shofar bland folkslagen, förbered folkslagen mot henne, kalla samman mot henne kungarikena från Ararat, Minni och Ashkenaz. Utse en härförare (general, marskalk) mot henne, låt hästarna komma upp som de lurviga gräshoppslarverna.
Och jag ska straffa Bel i Babel, och jag ska föra ut ur hans mun det som han har slukat, och folkslagen ska inte längre fly till honom, Babels mur har fallit.
Därför, se, dagar kommer och jag ska döma över Babels skurna avgudar och hela hennes land ska skämmas, och alla hennes slagna ska falla i hennes mitt.
Därför, se, dagarna kommer förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) när jag ska döma över hennes skurna avgudabilder, och genom hela hennes land ska de skadade stöna.
Straffet för dina synder är fullbordat (har nått sitt slut) dotter Sion [tempelberget i Jerusalem],
    han ska inte längre fördriva dig (i exil).
Men han ska straffa dina överträdelser dotter Edom,
    dina synder ska han blottlägga. [Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – Tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Ordet "fullbordat" börjar med denna bokstav, och då detta är sista versen i kapitlet och även den sista versen som är alfabetisk i Klagovisorna, så ger det också extra tyngd åt att sorgeprocessen har nått sitt slut. När det gäller Jerusalem är nu straffet fullbordat. Folket har rannsakat sig och istället för att sörja börjar de se framåt. Här lämnas bearbetningsfasen och det börjar bli dags att gå in i nyorienteringsfasen.]
Och du återupplivade din ungdoms oanständighet när de från Egypten smekte ditt sköte och dina ungdomliga bröst.
Efter lång tid ska du kallas till tjänst. I kommande år ska du tåga in i ett land som har fått ro från svärdet. [Israel ska leva i fred.] De som bor där har samlats från många folk upp till Israels berg som länge legat öde. De har förts ut från folken, och alla bor där nu i trygghet.
Och Herren (Jahve) sade till honom:
"Ge honom namnet Jizreel [betyder: 'Gud ska skingra', se Sak 10:9],
för ännu en liten tid
    och jag ska besöka Jizreels blod över Jehus hus
    och ska få Israels hus kungarike att upphöra. [Jehu var den som dödade Ahabs familj, se 2 Kung 9:16, 25, 33]
Och jag ska hemsöka henne på baalernas dagar,
    eftersom hon offrade till dem
och klädde sig själv med sina örhängen och sina juveler
    och gick efter sina älskare och glömde bort mig,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Det är med folket som med prästen,
    och jag ska straffa honom för hans vägar
    och ska löna honom för hans gärningar.
Jag ska inte straffa dina döttrar
    när de blir prostituerade,
inte dina sonhustrur
    när de begår äktenskapsbrott,
för de umgås med oanständiga kvinnor
    och de offrar med prostituerade,
    och folket som är utan kunskap är nedtryckt.
Offer är gåvor till mig.
    Ska de offra kött och sedan äta det?
    Herren (Jahve) ger inte nåd (villkorad nåd – hebr. ratsa) till dem.
Nu kommer han ihåg deras överträdelse
    och straffar deras synd.
    De ska återvända till Egypten.
De har bedragit sig själva grundligt
– som i Givas dagar [Dom 19–20]. Han ska komma ihåg deras överträdelse.
Han ska straffa deras synd.
Herren (Jahve) har sak med Juda
    och ska straffa Jakob efter hans vägar
    och i enlighet med hans agerande ska han återgälda honom.
"Bara dig har jag känt (varit intimt förtrogen med) bland jordens alla familjer,
därför ska jag hemsöka (för att göra räkenskap med) dig för alla dina överträdelser.
"I de dagarna då jag ska hemsöka (för att göra räkenskap med) Israels överträdelser,
    ska jag också hemsöka (för att göra räkenskap med) Betels altaren
    och hornen på altaret ska bli avhuggna och falla till marken.
På dagen för Herrens (Jahves) offer
    ska jag straffa furstarna och kungens söner
    och alla de som klär sig i främmande kläder. [Främmande kläder syftar på att folket adapterat sig till hednisk kultur och religion. Varför nämns inte kungen? Kanske Sefanja fick budskapet tidigt i Josias regeringstid då han var åtta år, se 2 Kung 22:1. Om så är fallet kanske han utelämnades på grund av sin ålder eller för att han var rättfärdig, se 2 Kung 22:2.]
På den dagen ska jag straffa alla som hoppar över tröskeln [tillber Dagon, se 1 Sam 5:5]
    de fyller sin herres hus [avgudatempel] med ondska och bedrägeri. [Uttrycket "över tröskeln" kan syftar på att ett blodsförbund kan ingås genom att gå över en tröskel, att hoppa över tröskeln är ett sätt att vanhelga förbundet.]
Och det ska ske på den tiden att jag ska genomsöka Jerusalem med lampor
    och jag ska straffa de män som är som bottensatsen i vinet som stelnat
    (har förhärdade hjärtan – är fast i sina onda vägar)
och som säger i sina hjärtan:
    "Herren (Jahve) kan varken göra gott eller ont."
Kusten ska tillhöra kvarlevan av Juda hus
    och där ska de beta.
I Ashkelons hus ska de lägga sig ner på kvällen,
    för Herren deras Gud (Jahve Elohim) ska besöka dem
    och föra tillbaks dem från fångenskapen.
Jag sade:
    "Sannerligen, nu ska du [staden Jerusalem personifierad] frukta (respektera) mig,
    och ta emot min tillrättavisning (korrigering)."
Då skulle hennes boning inte utplånas,
    enligt allt [de domar] jag fastställt om henne.
Men de steg ändå upp tidigt
    och utförde alla sina sysslor korrumperat. [Tidig morgon, innan middagssolens hetta, är bästa tiden för affärsverksamhet i Mellanöstern. Uttrycket "steg upp tidigt" beskriver hur de målmedvetet, villigt och engagerat ger sig hän åt ondska, det som är utan värde och leder till undergång. Uttrycket "de stiger upp", inte "hon" eller "mitt folk" stiger upp innebär en ytterligare distansering i språket, de har lämnat Guds vägar.]
Min vrede har upptänts mot herdarna
    och jag ska straffa baggarna,
för Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) har kommit ihåg sin hjord, Juda hus,
    och gjort dem till sina majestätiska hästar i striden.
för jag ska resa upp en herde i landet som inte ska tänka på dessa som är avhuggna, och inte heller ska söka upp de unga och inte hela det som är brutet. Inte heller ska han mata det som fortfarande finns kvar, utan han ska äta köttet och det feta och bryta sönder deras klövar i bitar."



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.