7665 – שָׁבַר (shavar)

bryta sönder


Typ:
Hebreiska: שָׁבַר (shavar)
Ursprung: en ursprunglig rot
Användning: 148 ggr i GT

Engelsk översättning

to break
break (down, off, in pieces, up), broken (-hearted), bring to the birth, crush, destroy, hurt, quenc

Engelsk beskrivning

1) to break, break in pieces
1a) (Qal)
1a1) break, break in or down, rend violently, wreck, crush, quench
1a2) to break, rupture (fig)
1b) (Niphal)
1b1) to be broken, be maimed, be crippled, be wrecked
1b2) to be broken, be crushed (fig)
1c) (Piel) to shatter, break
1d) (Hiphil) to cause to break out, bring to the birth
1e) (Hophal) to be broken, be shattered


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (148 st)


Och de svarade: "Flytta på dig" och de sade: "Dessa kom hit på genomresa och han [Lot] vill vara domare! Nu ska vi behandla dig värre än dem." Och de pressade sig hårt mot mannen, mot Lot, och kom nära för att bryta sönder dörren.
Haglet slog ner allt som fanns på fälten, både människor och djur, allt i hela Egyptens land. Det slog också ner alla grödor på fälten och bröt sönder alla träd.
I ett och samma hus ska det ätas, ni ska inte bära ut något av köttet ut ur huset, inte heller får något ben krossas. [Denna passage är en tydlig skuggbild av Jesus som vår påsk, vårt påskalamm, bara den som är omskuren enligt förbundets regler får äta, på samma sätt som bara den som är frälst, och därmed har sitt hjärta omskuret i det Nya förbundet kan ta del av Jesus. Redan här förutsägs det också att inget av hans ben ska krossas och det skedde inte heller, se Joh 19:33; Ps 22:18.]
Om en man till sin granne överlämnar en åsna eller en oxe eller ett får eller något djur för att han ska skydda (ta hand om) det och det dör eller skadas eller förs bort och ingen ser det,
Och om en man lånar något av sin granne och det skadas eller dör, och dess ägare inte har haft det hos sig, ska han vara noga med att ersätta det.
Du ska inte böja dig för deras gudar eller tjäna dem, eller göra vad de gör. Tvärtom ska du i grund omstörta dem och bryta deras pelare i bitar.
När Mose närmade sig lägret och han såg kalven och dansen, då blev han brinnande vred (hans vrede blev brinnande het). Han kastade tavlorna ur sina händer och bröt dem nedanför berget.
Herren (Jahve) sade till Mose: "Hugg ut två stentavlor åt dig, likadana som de första och jag ska skriva på tavlorna de ord som var på de första tavlorna som du krossade.
Utan ni ska bryta ner deras altaren och slå deras obelisker i bitar och ni ska hugga ner deras aseror [pålar för avgudadyrkan] .
Men lerkärlen som blivit nersölade ska krossas, och om det är ett kopparkärl som blivit nedsölat ska det både bli skurat och sköljt i vatten.
Och alla lerkärl som de faller ner i, oavsett vad det innehåller, ska vara orent och ni ska krossa det.
Och redskap av lera (keramik) som han med flytningen har kommit i beröring med ska krossas, och varje redskap av trä ska sköljas i vatten.
Jag är Herren din Gud (Jahve Elohim) som fört fram dig ut ur Egyptens land för att ni inte ska vara deras slavar, och jag har brutit banden från ditt ok och låtit dig gå upprätt.
Och jag ska bryta din makts stolthet och jag ska göra din himmel som järn och din mark som koppar.
När jag har brutit staven av ditt bröd, ska tio kvinnor baka bröd i en ugn, och de ska ge dig brödet igen efter vikt, och du ska äta utan att bli mätt.
de ska inte lämna något av det till morgonen och inte bryta något av dess ben [2 Mos 12:46] i enlighet med alla förordningar (ordagrant "saker inristat") för påsken ska de fira den [2 Krön 30:1–27].
Istället ska ni hantera dem så här: bryt ner deras altaren och slå dem i bitar, deras pelare och hugg ner deras aseror [pålar för avgudadyrkan] och bränn deras huggna avgudar i eld.
Och jag tog tag i de två tavlorna och kastade bort dem från mina två händer och bröt dem inför era ögon.
så ska jag skriva på tavlorna de ord som var på de första tavlorna som du bröt sönder och du ska lägga dem i arken."
Och ni ska bryta ner deras altaren och slå deras obelisker i bitar och bränna deras aseror i eld, och ni ska kasta ner de skurna bilderna av deras gudar och ni ska utplåna namnet från den platsen.
Och de tre grupperna blåste i sina shofarer och krossade krukorna och höll facklorna i sin vänstra hand och i högra handen shofarerna som de blåste i och de ropade: "Svärd till Herren (Jahve) och till Gideon!"
Och det hände när han nämnde om Guds (Elohims) ark, att han föll baklänges från sin stol vid sidan av porten och hans nacke bröts och han dog, eftersom han var en gammal man och tung. Och han hade dömt Israel i 40 år.
Och när profeten som förde honom tillbaka från vägen hörde om det sade han: "Det är gudsmannen som gjorde uppror mot Herrens (Jahves) ord, därför har Herren (Jahve) gett honom till lejonet, som rev honom och slog honom enligt Herrens (Jahves) ord som han talade till honom."
Och han gick och fann hans kropp kastad på vägen och åsnan och lejonet som stod vid kroppen. Och lejonet hade inte ätit kroppen och inte rivit åsnan.
Herren sade: "Gå ut och ställ dig på berget inför Herren. Där ska Herren passera förbi dig."
En stark vind gick före Herren och delade bergen och bröt sönder klipporna,
    men Herren var inte i vinden.
Efter vinden kom en jordbävning,
    men Herren var inte i jordbävningen.
Jehoshafat gjorde Tarshishskepp för att gå till Ofir efter guld, men de for inte, för skeppen gick sönder i Etsion-Gever.
Och hela landets folk gick till baals hus och bröt ner det, hans altaren och hans avbilder bröt de fullständigt i bitar (smulade söner) och slog Mattan, baals präst framför altarna.
    Och prästen [Jehojada] utsåg ledare över Herrens (Jahves) hus.
Han tog bort de höga platserna och bröt sönder pelarna och högg ner aserorna [pålar för avgudadyrkan] och han bröt i bitar kopparormen som Mose hade tillverkat, för till dessa dagar hade Israels söner offrat till den och den kallades Nechushtan.
Och han bröt pelarna i bitar och högg ner aserorna [pålar för avgudadyrkan] och fyllde deras plats med människoben.
Och kopparpelarna som var i Herrens (Jahves) hus och fundamenten och kopparhavet som var i Herrens (Jahves) hus, bröt kaldéerna i bitar och förde dess koppar till Babel.
låt då mina skuldror falla loss från skulderbladen
    och mina armar brytas loss från skelettet.
när jag utstakade dess gräns,
    och stängde det med portar och bommar,
De ogudaktiga berövas sitt ljus [som är mörker],
    den arm som lyfts upp [för mord och annan brottslighet] bryts sönder.
Stå upp, Herre (Jahve)!
    Fräls (rädda, befria) mig, min Gud (Elohim)!
För du har slagit alla mina fiender på käkbenet (käften),
    de gudlösas (ogudaktigas, ondas) tänder har du har krossat.
[Det råa poetiska språket liknar Davids fiender vid vilda odjur vars styrka sitter i deras kraftiga käkar och skräckinjagande tänder.]
Bryt av (krossa) den gudlöses och den ondes arm [bildspråk för styrka, kraft och makt].
    Sök (leta, ställ dem till svars för) deras ondska (ogudaktighet) tills du inte hittar den mer.
[Ordet sök (hebr. darash) används i vers 4 och 13 i betydelsen "ställa någon till svars". Samma betydelse finns även här, dock i en mer poetisk fras som ordagrant är: "sök tills du inte längre hittar".]

[Från att ha talat om skapelsen i dåtid skiftar psalmen till vad Herren gör nu. Alla himmelska väsen, och den som sjunger och hör psalmen, uppmanas att se att Gud både har verkat och verkar nu. Vers 5–9 formar själva kärnan i psalmen och är strukturerad som en kiasm. Vers 5 och 9b talar om "träd", vers 6 och 9a handlar om "djur" och centralt nämns öknen i vers 7–8. Även geografiskt finns ytterligheterna med Libanon i norr och Kadesh i söder. Guds röst dånar som ett oväder som drar fram genom landet Israel. Sju gånger ekar Herrens röst som åskknallar med blixtar, se vers 7. På samma sätt som i den första delen nämns inga människor i detta stycke heller. Alla himmelska väsen måste böja sig och även i öknen är Herren allsmäktig.] Herrens (Jahves) röst knäcker cedrar,
Herren (Jahve) knäcker Libanons cedrar.
Herren (Jahve) är nära dem som har ett förkrossat (brustet) hjärta,
    han frälser (befriar) dem som har en bedrövad [fullständigt krossad och söndersmulad] ande. [Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – Qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud och är också en bild på att stå bakom någon och hjälpa. Ordet för "nära" börjar på denna bokstav, vilket betonar att Herren är nära den som har ett förkrossat hjärta. Det hebreiska ordet för "förkrossat" kommer från verbet shavar (att brista/bryta sönder). Verbformen piel intensifierar och beskriver något som är krossat och slaget i bitar. I nästa strof används daka som i Ps 90:3 beskrivs som "stoft". Två väldigt grafiska framställningar av några som är helt beroende av Gud Ps 51:19; Jes 57:15; 61:1.]
Han beskyddar alla hans ben,
    inte ett enda av dem ska krossas. [Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – Shin. Tecknet avbildar två tänder, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. Ordet "beskyddar" börjar med denna bokstav och förstärker att Gud kommer att beskydda så att inte något av hans ben "krossas".]
Deras svärd ska tränga in i deras eget hjärta,
och deras bågar ska brytas sönder. [Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – Chet. Tecknet avbildar ett staket. Ordet "svärd" börjar med denna bokstav och återfinns både i vers 14 och 15. Stycket formar en kiasm där svärd och båge ramar in. De ogudaktigas mål är inte bara att fälla utan att helt förgöra den som vill följa Gud. Dock vänds deras vapen mot dem själva och de förgörs.]
För de gudlösas (ogudaktigas, ondskefullas) makt (kraft, ordagrant: "armar") ska smulas sönder,
    men Herren (Jahve) upprätthåller ständigt de rättfärdiga. [Den nionde hebreiska bokstaven är: ט – Tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg eller en människa böjd i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott – antingen rebelliskhet eller godhet. Den här versen börjar med ordet "Bättre" och förstärker hur det är bättre att böja sig inför Herren och lita på honom. Ordet för armar används också bildligt om kraft och makt, verbformen förstärker ironin att de trolösa inte kan bära allt sitt överflöd i sina armar. Detta speciella ord för "överflöd" har flera betydelser. Huvudbetydelsen är tumult, oväsen och larm. Det används om ljudet av en stor armé och beskriver i detta sammanhang ett kaosartat överflöd, Jer 47:3. Slutsatsen är att om Herren bär dig, räcker det med lite. Däremot om Herren inte gör det, räcker inte ens ett överflöd av rikedom.]
Han stillar strider till jordens ände (gör slut på krig över hela jorden),
    bryter bågen [i bitar] och bräcker (hugger itu; klyver) spjutet,
    bränner vagnarna i eld. [Den grekiska översättningen Septuaginta har "häpnadsväckande ting" istället för "ödeläggelser" i vers 9 och "sköldarna" istället för "vagnarna" i vers 10.]
[Ett skifte i psalmen markeras här genom att verbformen blir imperfekt, även en metafor med skepp introduceras. Psalmisten riktar sig också nu direkt till Gud i bön och tacksägelse:]
Med en östanvind,
    krossade du (förgör du fullständigt, gång på gång) skepp från Tarshish [väst] [Tarshish kan referera till Spanien eller en ö i Medelhavet, se Jona 1:3. I denna vers möts väderstrecken öst och väst. Stora lastskepp var också en symbol på mänsklig storhet och ekonomisk välgång, se Jes 2:16.]
Ett offer till Gud (Elohim) är en brusten ande,
    ett brustet och krossat (tillintetgjort) [ångerfullt] hjärta, o Gud (Elohim), det ska du inte förakta (ringakta, avvisa).
förakt har brutit ner mitt hjärta och jag är svårt sjuk.
Jag söker efter någon som kan visa medlidande,
    men där finns ingen, och efter tröstare men fann ingen.
Du delade havet [Röda havet] med din styrka.
    Du krossade sjömonstrens huvuden på (mot, i) vattnet.
    [Sjömonster är hebr. tannin och beskriver stora havsdjur, se 1 Mos 1:21.]
Där bröt han bågens flammor (blixtrande pilar),
    skölden, svärdet och striden (slaget, kriget). Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits. Pilar, sköld och svärd är metaforer för att Gud avbryter, avslutar allt som står i vägen för fridsriket (tusenårsriket).]
De vattnar alla markens djur,
    vildåsnor släcker sin törst.
Han kallade på en hungersnöd över landet,
    han avbröt hela matförsörjningen (allt bröd uteblev). [1 Mos 41:54]
Han slog deras vinstockar och deras fikonträd
    och bröt sönder träden i deras land. [2 Mos 9:23]
För han har brutit sönder kopparportarna,
    och huggit sönder järnbommarna.
Vi (vår själ) har flytt som en fågel
    ut ur fågelfångarens snara,
    snaran har gått sönder
och vi har flytt.
Han helar (botar, reparerar; syr ihop) de brutnas [dem som har ett brustet och förkrossat] hjärta,
    och förbinder deras sår [dem som har smärta och sorg].
Därför ska plötsligt olycka (katastrof) komma över honom,
    plötsligt blir han krossad utan räddning.
Genom tålamod kan en furste (ledare) vinnas över,
    ett mjukt tal kan bryta ner det mest benhårda motstånd.
Den som gång på gång tillrättavisas men vägrar att ta emot några råd (förblir hårdnackad),
    han kommer plötsligt att krossas (bli helt förgjord), och är helt utan räddning (kan inte återhämta sig).
[Nu kommer avslutningen som börjar med "innan" och syftar tillbaka på vers 1: Frukta alltså Herren och böj dig inför honom innan du dör. Här ges en poetisk bild av några vanliga dödsorsaker:] Innan silvertråden slits av [nervsystemet slutar fungera],
    eller guldskålen brister [hjärnan slutar fungera],
    eller kruset krossas vid källan [hjärtats högra kammare brister],
    eller brunnshjulet går i bitar vid källan [hjärtats vänstra kammare brister].
Många av dem ska snubbla
    och falla och bryta (skada) sig
    och bli snärjda och bli tagna (fångade).
Herren (Jahve) har brutit itu de ondas (ogudaktigas) stav
    och tyrannernas spira [brutala styre],
Jag ska bryta (krossa) Assyrien i min hand,
    och på mitt berg trampa honom under foten.
Sedan ska hans ok lämna dem,
    och hans börda försvinna från deras skuldror.

Gläd er inte Filisteen, ingen av er,
    för att staven som slog dig är bruten,
för från ormens rot ska det komma en basilisk,
    och dess frukt ska vara en flygande orm.
Och se, där kommer en armé med män,
    ryttare i par.
Och han talade och sade: Fallet, fallet är Babel,
    och alla hennes skurna avgudar är slagna till marken."
Nedbruten är tomhetens ort (samlingsplatsen har blivit öde),
    alla hus är stängda så att ingen kan komma in.
När dess grenar förtvinar ska de brytas av,
    kvinnor ska komma och sätta eld på dem (använda dem till bränsle),
för det är ett folk utan förstånd,
    därför ska han som skapade dem inte ha någon nåd (barmhärtighet, förbarmande – hebr. rachamim) med dem,
    och han som formade dem ska inte ha någon nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chanan) med dem.
Så blir Herrens (Jahves) ord för dem
föreskrift till föreskrift,
föreskrift till föreskrift,
rad till rad,
rad till rad,
lite här, lite där.
[Samma fraser som i vers 10] De går och faller baklänges,
    de skadar sig, blir snärjda och fångade.
Och han ska bryta den som en krukmakares kärl krossas,
    bryta den i bitar utan återhållsamhet,
så att man inte bland bitarna ska finna en enda skärva
    som duger till att hämta eld från eldstaden
    eller vatten från cisternen.
Ju mer jag gör mig själv lik ett lejon ända till morgonen,
    desto mer bryts alla mina ben,
    från dag till natt ska du göra slut på mig.
Ett strå som har vikt sig (ligger nerböjt) bryter han inte av,
    och en flämtande låga (slocknande veke) släcker han inte [tjänaren, Jesus ska hela brustna liv].
    Han ska utbreda rätten i sanning.
"Jag ska gå framför dig
    och göra krokiga platser raka,
jag ska bryta koppardörrarna i bitar
    och hugga sönder järnbommarna,
[Jesus citera från vers 1a–2 när han läser profettexten i synagogan i Nasaret, se Luk 4:16–22. Jesus avslutar läsningen mitt i vers 2 och tar inte med den sista delen som handlar om Guds dom. Detta måste ha väckt förundran bland åhörarna. När Jesus kommer tillbaka den andra gången är det för att fullborda den sista delen av denna profetia.] Herrarnas Herres (Adonai Jahves) Ande är över mig, för Herren (Jahve) har smort (utvalt) mig
    att uppmuntra (förkunna glada nyheter för) de fattiga (ödmjuka).
Han har sänt mig att hjälpa (läka, binda upp såren på) de som har brustna hjärtan,
    proklamera (utropa) befrielse för de fångna,
    och frihet (öppnade fängelsedörrar) för de bundna,
Skulle jag låta fostret bli fullgånget
    och sedan inte låta det komma ut (födas)? Säger Herren (Jahve).
Skulle jag som gör fostret fullgånget
    sedan stänga livmodern? Säger din Gud (Elohim).
För mitt folk har begått en dubbel synd (två ondheter),
    de har övergett mig,
    
    källan med levande vatten [Jer 17:13],
    och grävt åt sig brunnar,
    
    trasiga brunnar, som inte kan hålla något vatten. [Ordet för brunnar (hebr. borot) upprepas två gånger i denna vers. Men det unika här är att ordet, förmodligen medvetet, är felstavat båda gångerna och innehåller ett alef som inte borde vara där. Det finns en judisk tradition kring detta som säger att ordet bor (singular av borot) är en brunn som får sitt vatten från yttre källor. Det betyder att den kan vara tom när det inte regnar eller andra vattenkällor fyller på den. Sedan finns ordet beer, som betyder källsprång. Det är en källa eller brunn som har sitt eget vatten och därför aldrig sinar. Genom att göra denna medvetna "felstavning" anser rabbinerna att Jeremia med detta ord vill visa på att ni tror att ni har ett äkta källsprång, men ni bedrar er. Det är bara Guds undervisning som är livgivande och ni har övergett Torah, därför är era brunnar usla, ger inget friskt vatten.]
För sedan evig tid har jag brutit ditt ok
    och låtit dina bojor brista,
    och du sade: "Jag ska inte överträda."
Men på varje hög kulle
    och under varje lövat träd
    har du lutat dig bakåt och utövat prostitution.
    [Tillbett avgudar på kullarna, se 5 Mos 12:2; 1 Kung 14:13; 2 Kung 17:10; Jes 57:5; 65:7; Hes 6:12; 20:28; Hos 4:13.]
Jag ska själv gå till de stora och tala med dem, eftersom de inte känner Herrens (Jahves) vägar och sin Guds (Elohims) påbud (bindande juridiska beslut). Men de har alla brutit oket och sprängt bojorna.
Över dottern mitt folks smärta (benbrott, lidande) är jag krossad med vånda,
    jag är aska, förskräckelse har mig i sitt grepp.
Och du ska säga dessa ord till dem: Låt mina ögon fälla tårar natt och dag och låt dem inte torka, för jungfrun, mitt folks dotter är bruten med ett stort brott med ett mycket allvarligt sår.
Låt dem skämmas som förföljer mig, men låt inte mig skämmas. Låt dem vara bestörta, men låt inte mig bli bestört. Låt ondskans dag drabba dem och fördärva dem med dubbel förstörelse. Titta på formateringen här, det finns väl ett mönster?
Och du ska krossa lerkärlet inför ögonen på männen som går med dig,
och du ska säga till dem: Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): På detta sätt ska jag krossa detta folk och denna stad, som man krossar en krukmakares kärl så att det inte kan lagas igen, och de ska begrava i Tofet i brist på plats att begrava.
Gå upp till Libanon och ropa och lyft upp din röst i Bashan och ropa från Avarim, eftersom alla dina älskare är fördärvade.
Angående profeterna. Mitt hjärta är krossat i mig, alla mina ben darrar, jag är lik en berusad man och lik en man som behärskas av vinet, på grund av Herren (Jahve) och på grund av hans heliga ord.
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) Israels Gud (Elohim), han säger: Jag har brutit oket från Babels kung.
Och jag ska föra tillbaka till denna plats Jechonja, Jehojaqims son, Juda kung med alla Juda fångna som gick till Babel förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), för jag ska bryta oket från Babels kung.
Och profeten Chananja tog av oket från profeten Jeremias nacke och bröt sönder det.
Och Chananja berättade i närvaro av allt folket och sade: "Så säger Herren (Jahve): På detta sätt ska jag bryta oket av Nebukadnessar, Babels kung från nacken på alla folkslag inom två år." Och profeten Jeremia gick sin väg.
Och Herrens (Jahves) ord kom till Jeremia efter att profeten Chananja hade brutit oket från profeten Jeremias nacke, han sade:
Gå och berätta för Chananja och säg: Du har brutit sönder träoket men i dess ställe ska du göra ett ok av järn.
Och det ska ske den dagen, förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), att jag ska bryta av oket från deras nacke och ska krossa deras bojor, och främlingar ska inte längre göra honom till sina slavar.
Han ska bryta Beit-Shemesh pelare som är i Egyptens land och Egyptens gudars hus ska han bränna i eld."
Moav är tillintetgjort, hennes små har låtit ett rop höras.
Begråt (jämra er över) honom alla ni som är runt omkring honom, och alla ni som känner (är väl förtrogna med) hans namn. Säg: "Hur har den starka staven brutits, den vackra spiran!"
Moavs horn är avhugget och dess arm är bruten förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve). [Horn är en bild på styrka.]
På alla Moavs hustak och på dess öppna platser (torg) är det klagan överallt, för jag har krossat Moav som ett kärl som saknar skönhet förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): Se jag ska bryta Elams båge, ledaren för deras styrka.
Hur är världens hammare sönderskuren och bruten? Hur har Babel blivit en ödemark bland folkslagen?
Babel har plötsligt fallit och fördärvats, jämra er över henne, ta balsam på hennes smärta, om hon kan bli helad.
Babels mäktiga män (hebr. gever) upphör att strida, de stannar i sina fästningar, deras mäktiga har misslyckats, de har blivit som kvinnor, hennes boning är eldhärjad, hennes bommar är sönderbrutna.
[Innan den babyloniska armén bränner templet pludrar de templet och staden och tar allt av värde.] Och kopparpelarna som var i Herrens (Jahves) hus [1 Kung 7:15-22] och fundamenten [1 Kung 7:27] och kopparhavet [1 Kung 7:23–26] som var i Herrens (Jahves) hus, bröt kaldéerna i bitar och förde dess koppar till Babel.
Herren (Adonai) har förskjutit
    alla mäktiga män i min mitt,
han har kallat samman en folksamling mot mig,
    för att omintetgöra mina unga män.
Herren (Adonai) har trampat jungfrurna,
    Juda döttrar som i en vinpress. [Jes 63:1–6] [Den femtonde hebreiska bokstaven är: ס – Samech. Tecknet avbildar en pelare och symboliserar stöd och stabilitet. I den här versen är det ordet "har förskjutit" som börjar med denna bokstav, och det förstärker att Gud inte längre vill se deras högmod eftersom de har använt sin mäktighet till att begå synd och överträdelser. Gud är inte längre deras stödjepelare.]
Hennes portar sjunker ner i marken,
    han har fördärvat och brutit sönder hennes galler.
Hennes kung och furstarna är bland hedningarna (utspridda i andra länder),
    det finns ingen undervisning (hebr. Torah) längre.
Hennes [Jerusalems] profeter får inte längre
    några syner från Herren (Jahve). [Den nionde hebreiska bokstaven är: ט – Tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg eller en människa böjd i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott – antingen rebelliskhet eller godhet. I den här versen börjar ordet "sjunker ner" med denna bokstav, och förstärker här hela nederlaget när allt är borta som fanns då Gud själv var hos dem i templet.]
Mina muskler och min hud är utslitna,
    han har brutit mina ben (hela kroppen är nedbruten och svag).
Och han sade till mig: "Människobarn, se jag bryter brödstaven i Jerusalem och de ska äta bröd efter vikt och med ängslan, och de ska dricka vatten efter mått och i förfäran,
Jag sänder de onda pilarna över dem med hungersnöd som är till fördärv, som jag sänder för att fördärva dig, och jag förökar hungersnöden över dig och ska bryta din brödstav i bitar,
Era altaren ska bli öde och era solbilder ska bli krossade och jag ska kasta ner era slagna män framför era avgudar.
På alla platser där ni bor ska städerna bli ödelagda och de höga platserna ska bli öde, så att era altaren blir omintetgjorda och öde och era avgudar blir krossade och tystnar och era solbilder blir nedkastade och ert arbete blir omintetgjort.
Och de som undkommer av er ska komma ihåg mig bland folken dit de förs som fångar, hur jag har haft kval för deras vilsna hjärtan som har vikit av från mig, och med sina ögon har de gått bort efter sina avgudar. Och de ska avsky sig själva (ordagrant: "krossas/brytas i sina egna ansikten") för den ondska som de har begått med alla deras styggelser.
Människobarn när ett land syndar mot mig med smärtsamma överträdelser och jag sträcker ut min hand över dem och bryter deras brödförsörjning och sänder hungersnöd över det och hugger bort från det människor och djur,
Människobarn, eftersom Tsor har sagt mot Jerusalem: Haha! (hebr. heach – ett uttryck för skadeglädje) hon är bruten, det var folkets port, hon är vänd till mig, jag ska fyllas med henne som är ödelagd.
Dina roddare har fört dig till stora vatten, östanvinden har brutit dig i havens hjärta.
Nu är du bruten av havet i vattnens djup och dina köpmän och alla dina skaror har fallit i din mitt.
När de tar tag i dig med handen brast du och alla deras skuldror slets av, och när de lutade sig över dig gick du sönder och alla deras höfter (länder) bröts i bitar.
Och de ska veta att jag är Herren (Jahve)
    när jag startar en eld i Egypten
    och alla hennes hjälpare är fördärvade.
Och i Techafneches ska dagen dra sig undan (hålla tillbaka sig själv)
    när jag där bryter sönder Egyptens ok
och hennes makts stolthet ska upphöra i henne,
    ett moln ska täcka henne och hennes döttrar ska gå i fångenskap. [Techafneches var en by och gränspost i östra Nilens delta. Under exilen bosatte sig judar här efter Jerusalems fall 586 f.Kr. De tar med sig Jeremia hit, mot hans vilja, se Jer 43:7.]
Människobarn jag har brutit av faraos arm, kungen i Egypten, och den har inte blivit omlagd så att den kan botas, den har inte blivit spjälad och fått styrka att hålla svärdet.
Därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve) så: Se, jag är emot farao, kungen i Egypten och ska bryta hans armar, den starka och den som var bruten, och jag ska få svärdet att falla ur hans hand.
Och jag ska styrka Babels kungs armar och lägga mitt svärd i hans hand, men jag ska bryta faraos armar och han ska stöna framför honom med stönandet från en dödligt sårad man.
Och främlingarna, folkslagens fruktade, ska hugga av honom och kasta ner honom, över bergen och i alla dalar är hans fallna grenar och hans stam ligger bruten i landets alla vattendrag, och alla jordens folk går ner från hans skugga och lämnar honom.
Och du, mitt bland de oomskurna ska du bli sönderbruten och ligga bland dem som är slagna med svärd.
De svaga har ni inte styrkt, inte heller har ni botat det som varit sjukt, och ni har inte bundit upp det som varit brutet. Ni har inte fört tillbaka det som varit vilse och ni har inte letat efter det som varit förlorat [Matt 18:12; Luk 15:4], utan med våld har ni regerat över dem och med stränghet.
Jag ska söka efter de förlorade och föra tillbaka de som drivits bort (tvingats bort mot sin vilja). Jag ska förbinda de skadade, och stärka de svaga. Men de feta och de starka ska jag förgöra. Jag ska mata dem med dom (rättvisa ska skipas).
Markens träd ska bära sin frukt och jorden ska ge sin gröda. De ska leva tryggt i sitt land. När jag bryter sönder deras ok och räddar dem från dem som har förslavat dem, då ska de veta (förstå, inse) att jag är Herren (Jahve).
Att tårna på fötterna var delvis av järn och delvis av lera, betyder att riket delvis ska vara starkt och delvis svagt (bräckligt).
Jag såg [i min syn] hur bocken kom fram till baggen i förbittring och bröt av hans två horn. Baggen hade inte kraft att stå emot honom. Bocken kastade baggen på marken och trampade ner honom. Ingen kunde befria baggen från bockens våld (hans hand).
[Denna seger gjorde att geten tog baggens plats.] Bocken blev ännu större (agerade ännu mer arrogant), men när den stod på höjden av sin makt bröts det stora hornet av. Fyra andra [horn] växte fram i dess ställe, mot himlens fyra väderstreck. [De fyra framträdande hornen refererar till Alexander den stores efterträdare. Efter hans död 323 f.Kr. delades riket under en tjugoårsperiod med många stridigheter bland fyra av hans generaler. Kassandros, tog Makedonien och Grekland; Lysimachos, tog Trakien och mindre Asien; Seleukos, tog Syrien och området åt öster; och Ptolemaios, tog Egypten och Israel.]
Hornet som bröts av och de fyra andra som växte fram i dess ställe [Dan 8:8] betyder att fyra riken ska uppstå ur hans folk, men de ska inte ha hans [den första kungen, Alexander den stores] styrka.
Genom sin kunskap (finurlighet) ska han lyckas med sitt svek (bedrägeri, ha svek i sin hand).
Han ska ha en arrogant attityd (bli stor i sitt eget sinne).
Utan förvarning (med fred, i stillhet) ska han förgöra många.
    [Betydelsen kan vara "med lätthet" eller "genom en falsk fred" eller när allt är stilla och fridfullt.]
Han ska till och med sätta sig upp mot furstarnas Furste och krossas, men inte av människohand.
Men när han [Alexander] har kommit [till makten], ska hans rike falla sönder och delas efter himlens fyra väderstreck. Det ska inte tillfalla hans efterkommande eller förbli lika mäktigt som när han hade makten. Hans rike ska omstörtas och tillfalla andra än dem. [Alexander dör i feberfrossor, någon vecka efter ett fylleslag i Babylon 323 f.Kr. Hans två söner Alexander IV och Herakles mördas. Riket delas upp mellan fyra av hans generaler.]
I hans ställe ska en annan uppstå [hans son Seleukos IV]. Han ska sända en skatteindrivare igenom det land som är hans rikes prydnad [Judéen i Israel]. Men efter några dagar ska han störtas, dock inte genom vrede eller i strid. [Efter Antiochos III blev hans son Seleukos IV kung. Han regerade 187-175 f.Kr. Han sände sin högt uppsatta ämbetsman Heliodorus för att samla in skatt som skulle gå till romarna. Enligt 2 Mack 3:7-40 hade Seleukos gett en hemlig order om att plundra templet i Jerusalem, men en skrämmande syn hindrar Heliodorus från att göra det. Seleukos regerar bara några få år. Han dör inte "genom vrede", som hans far som lynchades av en uppretad mobb, eller i strid. I stället är det Heliodorus som förgiftar honom, kanske även med hjälp av nästa regent som är Antiochos IV.]
Arméer ska hastigt svepas bort [som en störtflod med vatten efter ett kraftigt regn] och krossas inför honom, likaså en kung som hade fredsförbund med honom.
De som äter hans kungliga mat [sitter vid hans bord i Egypten] ska störta honom. [Syftar på Ptolemaios rådgivare Eulaeus och Lenaeus i Egypten.] Hans här ska svepas bort och många ska bli slagna och falla. [Den Egyptiska kungen Ptolemaios VI tillfångatogs av syrierna, se vers 22. I Egypten blir då hans yngre bror Ptolemaios VII kung.]
Och det ska ske den dagen
    att jag ska bryta Israels båge i Jizreels dal." [Jizreel är ett symboliskt namn som klingar likt namnet Israel. Jizreel är den dalen i Galileen där Jehu segrade över Omri och det nuvarande styret med Joeroam II startade. Se 2 Kung 9–10.]
Och på den dagen ska jag skära ett förbund med dem,
    med fältens djur och med himlarnas fåglar och med det som kryper på marken,
och jag ska bryta bågen och svärdet och striden från landet
    och låta dem ligga ner i trygghet.
Jag ska bryta Damaskus bom [bryta ner porten in till staden]
    och hugga bort invånarna från Bakat-Aven ["den ondskefulla dalen", se Hos 4:15]
    och den som håller spiran från Bet-Eden [stad/regionen vid Eufrat eller ordagrant sarkastiskt: "den lustfyllda staden"]
och folket i Aram [Syrien] ska gå i fångenskap under Kir [betyder mur, troligtvis området Transkaukasus, nuvarande Armenien, Azerbajdzjan och Georgien]," säger Herren (Jahve).
Men Herren (Jahve) slungade (kastade) en stark vind till havet och det blev ett mäktigt oväder på havet så att skeppet höll på att brytas sönder.
Nu ska jag bryta sönder oket från dig
    och jag ska slita dina band (som bundit dig) i bitar."
för jag ska resa upp en herde i landet som inte ska tänka på dessa som är avhuggna, och inte heller ska söka upp de unga och inte hela det som är brutet. Inte heller ska han mata det som fortfarande finns kvar, utan han ska äta köttet och det feta och bryta sönder deras klövar i bitar."



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.