7667 – שֶׁ֫בֶר (shever)

bruten, deformation, skada


Typ:
Hebreiska: שֶׁ֫בֶר (shever)
Ursprung: or שֵׁבֶר från H7665 (שָׁבַר)
Användning: 45 ggr i GT

Engelsk översättning

breaking
affliction, breach, breaking, broken(-footed, -handed), bruise, crashing, destruction, hurt, interpr

Engelsk beskrivning

1) breaking, fracture, crushing, breach, crash, ruin, shattering
1a) breaking, fracture, shattering, crushing
1b) crashing
1c) breaking (of a dream), interpretation
1d) quarries


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (45 st)


eller en man som har deformerade fötter eller deformerade händer,
Något blint eller brutet [något brutet ben] eller stympat (något skuret; defekt) eller skrovligt (en utväxt, ett utslag) eller öppet sår eller fjällighet – dessa ska ni inte offra till Herren (Jahve). Gör inget eldsoffer av dem på altaret till Herren (Jahve).
Skada för skada, öga för öga, tand för tand, som han har orsakat en skada för någon, så ska det göras mot honom.
Och det var så när Gideon hörde drömmen berättas och dess uttydning, då tillbad han och han återvände till Israels läger och sade: "Stå upp för Herren (Jahve) har gett Midjans armé i vår hand."
När han reser sig [för att attackera eller försvara sig] bävar gudarna (de mäktiga),
    brutna (krossade) retirerar de. [Versen är svåröversatt. Den första delen har hebr. el-im, gudar i plural. Det kan vara en anspelning på det mytologiska havsodjuret som strider mot olika gudar. Syftar Leviatan på Satan, kan det vara striden mellan Guds och Satans änglar som beskrivs, se Upp 12:7–9. Är Leviatan bara ett djur måste "gudar" översättas till "de mäktiga" och syftar då på stridshjältar som försöker angripa odjuret. Den andra delen är också svårtolkad. Den består i hebreiskan av två ord seber och chata. Det första betyder "fraktur, att något bryts, krossas och förstörs" och det andra "synd, att missa målet, retirera eller att gå vilse". Betydelsen verkar vara att den som utmanar Leviatan krossas mentalt och får fly.]
Du har fått marken att skaka, du har fått den att rämna (så att raviner bildas);
    hela dess brutna ben [poetisk omskrivning där ravinerna i marken beskrivs som benbrott]
    för den (marken) lider av skälvningar.
Den tunga som talar helande (läkande, uppbyggande) ord är ett livets träd,
    men när den avsiktligt är falsk (förvanskande, förvriden) krossar den anden.
    [Hos både den som lyssnar och den som talar.]
Stolthet går före undergång,
    och en arrogant (högmodig) ande före fall (olycka).
Den som älskar synd,
    
    älskar strider (tvister, ordstrider, tävlan, gräl),
    den som bygger höga portar [som en fasad för att imponera och verka bättre än vad han är]
    
    försäkrar sig om sitt eget fall (ras).
Högmod (arrogans, övermod) i människans hjärta går före fall (krasch, degradering),
    ödmjukhet (beskedlighet, ett hjärta som kan underordna sig Gud och människor)
    är vägen till ära (upphöjelse, respekt).
Men där ska vara ett fördärv av överträdare och syndare tillsammans,
    och de som överger Herren (Jahve) ska uppslukas.
Mitt hjärta ropar för Moab,
    hennes flyktingar sträcker sig till Tsoar, som en treårig kviga,
som Lochit stiger upp, går de upp med gråt, på
    Choronaims väg häver de upp ett undergångens skri.
därför ska denna orättfärdighet bli för er
    som en rämna som sprider ut sig i en hög mur, redo för fall,
    vars fall kommer plötsligt på ett ögonblick.
Och han ska bryta den som en krukmakares kärl krossas,
    bryta den i bitar utan återhållsamhet,
så att man inte bland bitarna ska finna en enda skärva
    som duger till att hämta eld från eldstaden
    eller vatten från cisternen.
Och ljuset från månen ska bli som ljuset från solen och solens ljus ska förökas sju gånger, som ljuset från sju dagar, den dag då Herren (Jahve) binder upp sitt folks skada och botar deras sår.
Dessa två ting drabbade dig,
    vem ska begråta dig?
Förödelse och ödeläggelse och hungersnöden och svärdet,
    vem ska trösta dig?
Deras fötter hastar till ondska
    och de skyndar sig att utgjuta oskyldigt blod.
Deras tankar är syndiga tankar,
    ödeläggelse och förstörelse finns (följer) i deras spår.
Man ska inte längre höra [ljudet av, höra talas om] våld (terror) i ditt land,
    inte heller [ska man höra ljudet av, höra talas om] förtryck (krig) och förödelse inom dina gränser.
Du ska kalla dina murar frälsning (räddning),
    dina portar lovsång. [Herrar i vers 17 är hebr. nagas, det översätts slavdrivare i 2 Mos 3:7. Här är det i plural och används ironiskt för att förstärka det skifte som ska ske. Jerusalem har tidigare härskats av tyranner, men nu är det personifierad framgång och upprättelse som ska "dominera" och styra staden.]
Se, min tjänare ska sjunga av hjärtats fröjd,
    men ni ska ropa i hjärtesorg och ska klaga i andens förtvivlan.
Res upp ett baner Sion, bli stark (ta skydd, rädda dig), res dig inte, eftersom jag ska låta ondska komma från norr, en stor förödelse.
Det ena fördärvet förkunnas efter det andra fördärvet, eftersom hela landet är förött. Plötsligt är mitt tält spolierat, mina tältdukar i ett ögonblick.
Sök skydd Benjamins söner från Jerusalems mitt och blås shofar i Tekoa och lyft upp en varningssignal (tänd en fyrbåk) över Beit-Kerem, eftersom ondska visar sig från norr och stor förödelse.
Och de har helat mitt folks skada lätt (inte tagit den på allvar) och sagt: Frid, frid (hebr. shalom shalom; dubbel frid, ro, helhet – fullständig harmoni) men där finns ingen frid (shalom).
Och de har tagit lätt på helandet av dottern,
    mitt folks skada
och sagt: frid, frid (hebr. shalom shalom; dubbel frid, ro, helhet – fullständig harmoni),
    där det inte finns någon frid. [Jer 6:14]
Över dottern mitt folks smärta (benbrott, lidande) är jag krossad med vånda,
    jag är aska, förskräckelse har mig i sitt grepp.
Ve till mig över min smärta!
    Mitt sår är djupt (en allvarlig skada)
men jag säger: "Detta är en sjukdom
    och jag måste bära den."
Och du ska säga dessa ord till dem: Låt mina ögon fälla tårar natt och dag och låt dem inte torka, för jungfrun, mitt folks dotter är bruten med ett stort brott med ett mycket allvarligt sår.
Därför säger Herren (Jahve) så: Din skada går inte att läka och ditt sår är allvarligt.
Varför ropar du över din skada att din smärta är obotlig? Över myckenheten av din synd, då dina överträdelser har förökats, har jag gjort detta mot dig.
En röst ropar från Choronim: "Ödeläggelse och stort fördärv!"
För med Luchits uppstigande med oavbruten gråt ska de stiga upp, för i nedstigandet av Choronim har de hört ångestens undergångsrop:
Hör! Striden är i landet och stor förödelse.
Lyssna, ett rop från Babel och stor ödeläggelse från Kaldéernas land.
Mina ögon är fyllda med tårar,
    vänder sig inom mig (bubblar, kokar) gör min mage (mina tarmar) [samma två ord som i Klag 1:20, fast omvänd ordning],
min lever rinner ut på marken,
    på grund av förstörelsen av dottern mitt folk.
eftersom de unga barnen och dibarnen
    tynar bort på stadens torg. [Den elfte hebreiska bokstaven är: כ – Kaf. Tecknet avbildar en handflata. Den kan både symbolisera givmildhet, genom att sträcka ut handen för att välsigna, men också för att ta emot. I denna vers börjar ordet "är fyllda" med denna bokstav och förstärker att det som sker är totalt, sorgen är fullkomlig, det känns inte som att det finns någon ljusglimt i mörkret. Det är en normal känslomässig reaktion i denna fas av sorgearbetet. Handen är uträckt men det enda den fylls med är sorg.]
Vad ska jag ta till vittne (undervisningsexempel) för dig?
    Vad ska jag likna dig vid, du dotter Jerusalem?
Vad kan jag jämföra dig med så att jag kan trösta dig,
    du jungfru, dotter Sion?
För din skada är stor som havet,
    vem kan läka dig? [Den trettonde hebreiska bokstaven är: מ – Mem. Tecknet avbildar vatten och står för vatten, folk, nationer och språk. I denna vers börjar ordet "Vad" och "vem" på denna bokstav. Det upprepas flera gånger och förstärker därmed behovet av att få ställa frågor om vad, hur och varför, som är en viktig del i sorgens reaktionsfas.]
Skräck (terror) och en avgrund har kommit över oss,
    ödeläggelse och förstörelse.
Floder av vatten rinner ner från mina ögon,
    över dottern mitt folks förstörelse. [Den sjuttonde hebreiska bokstaven är: פ – Pe. Tecknet avbildar en mun. Symboliserar ofta tal och relationer. Här är det orden "öppnat på vid gavel", "Skräck" och "Floder av vatten" som börjar med denna bokstav, och förstärker allt det onda tillsammans med gråten över detta.]
Kvinnors händer, fulla av nåd (barmhärtighet),
    har kokat sina egna barn,
de (barnen) var deras mat
    när dottern mitt folk fördärvades. [5 Mos 28:56–57][Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – Jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Eftersom denna bokstav är en punkt så är det början på alla andra bokstäver, och beskriver ofta skapelsen. Handen symboliserar styrka och kraft. I denna vers börjar ordet "händer" med denna bokstav och här blir händerna en bild på hur desperat situationen har blivit. Här kan man läsa in att dessa händer borde ha varit ömma modershänder som nu tvingas till att göra något fruktansvärt. Men hebreiskan ger också utrymme till en tolkning där mödrarna i ren desperation vill skona sina barn från en ond framtid, och ser det som en barmhärtigare lösning att låta dem dö och därigenom slippa eländet istället för att alla går mot en säker, långsam undergång.]

Jag ska oroa hjärtat hos många folk
    när jag för ut ditt fördärv bland folkslagen till länder som du inte känner till.
ni dricker vin ur skålar,
    och smörjer er själva med de bästa salvorna,
    men ni sörjer inte över Josefs smärta.
Det finns ingen som lindrar din smärta,
    dina sår är allvarliga (oläkliga).
Alla som hör ryktet om dig
    slår ihop sina händer över dig (applåderar).
Över vem har inte din ondska passerat oavbrutet?
    [Vem har inte upplevt din ändlösa ondska?]
På den dagen, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
    ska det höras skrik från Fiskporten
    
    [Neh 3:3; 12:39 – i norr där fisk från bl.a. Tyros importerades],
    klagan från det andra området [de nya kvarteren i Jerusalem]
    och ett stort brak från kullarna. [Det andra området (ha-mishne) syftar troligtvis på expansionen av Jerusalem, väster om Davids stad, se 2 Krön 32:5; 33:14. Här bodde Hulda, se 2 Kung 22:14, det är till henne Josia sänder bud 621 f.Kr. när Moseböckerna hittats i templet.]



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.