Sedan vände vi och vandrade in i öknen längs vägen till Vasshavet, så som Herren hade talat till mig, och vi gick runt berget Seir många dagar.

Och Herren talade till mig och sa:

"Ni har gått runt detta berg länge nog, vänd norrut.

Och befall folket och säg att det är dags att gå över gränsen till era bröder, Esaus söner som bor i Seir, och de ska bli rädda för er, därför ska ni vara vid gott mod.

Ge er inte in i strid med dem, för jag ska inte ge er av deras land, nej, inte ens så mycket som en fotsula kan trampa på, eftersom jag har gett Seir till egendom åt Esau.

Ni ska köpa mat av dem för pengar och ni ska äta, och ni ska även köpa vatten av dem för pengar så att ni kan dricka.

För Herren din Gud har välsignat dig i allt arbete som dina händer utför, han känner till din vandring i denna stora öken. Dessa 40 år har Herren er Gud varit med er, ingenting har fattats er."

Så vi gick vidare från våra bröder, Esaus söner som bor i Seir, från Aravas väg, från Eilat och från Etsjon-Gever. Och vi vände och tog vägen genom Moabs öken.

Och Herren sa till mig: "Angrip inte Moab och börja inte strida med dem, för jag ska inte ge dig av hans land som besittning eftersom jag har gett Ar till Lots söner till besittning.

Eméerna bodde där tidigare, ett stort folk, många och resliga som anakiterna,

dessa räknas även som Refaim, liksom anakiterna, men moabiterna kallar dem eméer.

I Seir bodde tidigare horéerna, men Esaus söner besegrade dem och de förgjorde dem som var före dem och bodde där i deras ställe som Israel gjorde mot landet som han besatt, som Herren gav till dem.

Nu, res er upp och gå över bäcken Zered." Och vi gick över bäcken Zered.

Och dagarna då vi kom från Kadesh Barnea till dess vi kom över bäcken Zered var 38 år, till dess hela generationen, alla stridsdugliga män, hade försvunnit från lägrets mitt, som Herren svurit till dem.

Även Herrens hand var emot dem, för att utrota dem från lägrets mitt, till dess de var förgjorda.

Så hände det när alla stridsdugliga män var förgjorda och döda från folkets mitt,

att Herren talade till mig och sa:

"Idag är den dag då ni ska gå över Moabs gräns och Ar,

och när ni kommer nära, mitt emot Ammons söner, ansätt dem inte och strid inte med dem, för jag ska inte ge er Ammons söners land som en besittning, eftersom jag har gett det till Lots söner som en besittning.

Det räknas också som ett Refaims land, Refaim bodde där tidigare men ammoniterna kallade dem Zamzumim,

ett stort folk och många och resliga som anakiterna, men Herren förgjorde dem framför dem och de besegrade dem och bodde där i deras ställe,

som han gjorde för Esaus söner som bor i Seir när han förgjorde horéerna framför dem och de övervann dem och bodde i deras ställe till denna dag.