Till Moab. Så säger Härskarornas Herre Israels Gud : Ve till Nevo! För det är tillspillogivet. Qirjatim måste skämmas, det är taget. Misgav måste skämmas och förskräckas.

Moabs lov finns inte mer. I Cheshbon har de tänkt ut ont mot henne: "Kom, låt oss hugga av henne från att vara en nation." Även du Madmen ska föras till tystnad, svärdet ska jaga dig.

En röst ropar från Choronim: "Ödeläggelse och stort fördärv!"

Moab är tillintetgjort, hennes små har låtit ett rop höras.

För med Luchits uppstigande med oavbruten gråt ska de stiga upp, för i nedstigandet av Choronim har de hört ångestens undergångsrop:

Fly! Rädda era liv och var som en tamarisk i öknen.

Eftersom du har litat på ditt arbete och på dina skatter, ska du fångas och Kemosh ska gå i fångenskap, hans präster och hans furstar tillsammans.

Och fördärvaren ska komma över varje stad och ingen stad ska komma undan, dalen ska förgås och fältet ska fördärvas, som Herren har sagt.

Ge vingar till Moab för hon måste flyga och ge sig av, och hennes städer ska bli en ödeplats utan någon som bor där.

Förbannad är den som utför Herrens ärenden med en slö hand, och förbannad är den som håller tillbaka sitt svärd från blod.

Moab har varit lätt från sin ungdom och han har satt sig på botten och inte blivit tömd från kärl till kärl – han har inte gått i fångenskap, därför finns hans smak kvar hos honom och hans doft har inte förändrats.

Därför, se dagarna kommer, förkunnar Herren, då jag ska sända till honom dem som plöjer och de ska plöja honom och de ska tömma deras kärl och bryta deras krukor i bitar.

Och Moab ska skämmas för Kemosh som Israels hus skämdes för Betel, deras tillförsikt.

Hur säger ni: Vi är mäktiga män, stridsmän till striden?

Moab är tillspillogivet och de har gått upp, in i hennes städer och hennes utvalda unga män har gått ner till slakten, förkunnar Konungen, vars namn är Härskarornas Herre.

Katastrofen för Moab kommer nära och hennes bedrövelse hastar mycket.

Begråt honom alla ni som är runt omkring honom, och alla ni som känner hans namn. Säg: "Hur har den starka staven brutits, den vackra spiran!"

Du dotter som bor i Divon, kom ner från din härlighet och sitt törstig, för Moabs fördärvare har kommit emot dig, han har brutit ner dina starka fästen.

Aroers invånare, stå vid vägen och se och skåda, fråga honom som flyr och han som kommer undan. Säg: "Vad har hänt?"

Moab måste skämmas, för det är nedbrutet, jämra er och ropa, berätta det i Arnon, att Moab är fördärvat.

Och domen har kommit till slättlandet, till Cholon och till Jahetsa och över Mejfaat

och över Divon och över Nevo och över Beit-Divlatajim

och över Kirjatajim och över Beit-Gamol och över Beit-Meon

och över Qeriot och över Botsra och över alla städer i Moabs land, nära och långt borta.

Moabs horn är avhugget och dess arm är bruten, förkunnar Herren.

Gör honom drucken för han har gjort sig själv stor mot Herren och Moab ska vältra sig i sina spyor och han ska även bli till åtlöje.

För var inte Israel ett åtlöje för dig? Blev han funnen bland tjuvar? För så ofta som du talade om honom skakade du ditt huvud.

Och ni som bor i Moab, lämna städerna och bo bland klipporna och var som duvor som bygger sina bon vid hålets öppning.