Jakob bodde i landet där hans fäder vandrat runt, i Kanaans land.

Detta är Jakobs fortsatta historia. Josef, hans son, som nu var 17 år – fortfarande en yngling, vallade småboskapen tillsammans med sina bröder, sönerna till Bilhah och sönerna till Zilpah, hans fars fruar. Josef lämnade dåliga rapporter om dem till sin far.

Israel älskade Josef mer än sina andra söner eftersom han var den son som han fått på sin ålderdom, och han lät göra en speciell mantel åt honom.

När hans bröder såg att deras far älskade honom mer än alla hans bröder, hatade de honom och kunde inte tala vänligt med honom.

Josef drömde en dröm, och han berättade den för sina bröder, och de hatade honom ännu mer.

Han sa till dem: "Lyssna, detta är en dröm som jag har drömt.

Vi band kärvar på fältet och min kärve reste på sig och stod upprätt, och se, era kärvar kom och stod runt omkring och bugade sig för min kärve."

Hans bröder sa till honom: "Skulle du verkligen regera över oss? Eller ska du råda över oss?" Och de hatade honom ännu mer på grund av hans drömmar och hans ord.

Han drömde en annan dröm och återberättade den för sina bröder och sa: "Se, jag har haft ännu en dröm och solen och månen och 11 stjärnor böjde sig ner inför mig."

Han återberättade den för sin far och sina bröder, men hans far tillrättavisade honom och sa till honom: "Vad är denna dröm som du drömmer? Ska jag och din mor och dina bröder verkligen komma och böja oss ner på marken inför dig?"

Hans bröder var avundsjuka på honom men hans far kom ihåg vad han hade sagt.

Hans bröder gick iväg för att valla sin fars hjord i Shechem.

Israel sa till Josef: "Vallar inte dina bröder flocken i Shechem? Kom, jag ska sända dig till dem", och han svarade: "Här är jag."

Han sa till honom: "Gå nu och se att allt står väl till med dina bröder och att allt är väl med småboskapen. Kom sedan tillbaka och berätta för mig." Han sände iväg honom från Hebrons dal och han kom till Shechem.

En man fann honom där och såg hur han vandrade på fälten, och frågade honom: "Vad letar du efter?"

"Mina bröder letar jag efter", sa han, "Jag ber er, berätta för mig var de vallar sin hjord."

Mannen sa: "De har gått härifrån, jag hörde dem säga: Låt oss gå till Dotan." Josef gick efter sina bröder och fann dem i Dotan.

De såg honom på långt håll och innan han kom nära dem smidde de planer mot honom och bestämde sig för att döda honom.

De sa till varandra: "Se, där kommer den där 'drömmästaren'.

Kom nu och låt oss döda honom och kasta honom i en av brunnarna, sedan säger vi att ett rovdjur slukade honom, så får vi se vad det blir av hans drömmar."

Men Ruben hörde det och räddade honom ur deras hand och sa: "Låt oss inte ta hans liv."

Ruben fortsatte: "Spill inget blod! Kasta honom i brunnen i ödemarken, men lägg inte er hand på honom." Han sa så för att han skulle kunna rädda Josef ur deras händer och föra tillbaka honom till hans far.