Referenser (45 st)
Efter denna händelse befordrade kung Ahasveros (Xerxes) Haman, son till Hammedata, agagiten, och placerade honom på platsen över alla furstar som var med honom.
[Händelsen som refereras till är att Mordochaj har räddat kungens liv, se . Läsaren anar att allt inte står rätt till. Borde inte Mordochaj fått någon belöning eller erkännande för att ha räddat kungens liv? Istället introduceras en helt annan person – Haman. Oavsett om Haman var aktivt inblandad i att tysta ner Mordochajs roll, eller om det varit en byråkratisk miss, uppdagas detta av kungen senare () och Mordochaj blir belönad. I har det gått fyra år sedan Ester blev drottning, . Händelserna i och inträffar någon gång under denna fyraårsperiod (479 – 474 f.Kr.).
Haman introduceras som "agagiten", en medveten referens till konflikten mellan israeliterna och amalekiterna. Konflikten härrör från uttåget när israeliterna stred mot Amalek, se ; . Bileam förutspår att Israels kung ska bli större än "Agag", se , . Saul som var en benjaminit, se , fick i uppdrag att förgöra amalekiterna, men gör det inte trots att han vinner striden, se . Kopplingen mellan benjaminiten Mordochaj, se , och agagiten Haman förbereder läsaren på en kommande konfrontation i någon form. Namnet Haman betyder: Magnifik, praktfull och fantastisk. På arameiska betyder det: halsband, kedja, smycke; men även "av främmande ursprung". Haman har flera anspelningar på Lucifer, se , och har även en parallell med vad som hände med hans söner, se och .]
Alla kungens tjänare, som fanns i kungens port, böjde sig och bugade djupt inför Haman, för det hade kungen befallt om honom. Men Mordochaj böjde sig inte, inte heller bugade han inför honom.
[Det finns flera exempel där judar har böjt sig för att visa vördnad för andra människor, se ; ; ; ; ; . Anledningen att Mordochaj inte böjde sig måste därför haft en religiös förklaring. Perserna ansåg att kungen var gudomlig, och det är inte otroligt att Haman också ansåg sig vara gudomlig. Eftersom judarna följer buden att inte tillbe andra gudar () böjde Mordochaj sig inte för Haman, se . Se även .]
Och de sa detta till honom varje dag, men han lyssnade ändå inte till dem och de berättade detta för Haman, för att se om Mordochajs ord (förklaring) skulle gälla, för han hade berättat att han var en jude [och tillber inte avgudar, se ].
När Haman såg att Mordochaj inte böjde sig för honom, fylldes Haman av vrede.
Men det tycktes honom i hans ögon vara alltför simpelt att bara lägga hand på Mordochaj, för de hade berättat för honom vilket folk Mordochaj tillhörde, därför sökte Haman efter att förgöra alla judar som fanns utöver hela Ahasveros (Xerxes) kungarike, hela Mordochajs folk.
I den första månaden, som är månaden nisan (mars/april), i kung Ahasveros (Xerxes) 12:e regeringsår [fem år efter att Ester blivit drottning, omkring 474 f.Kr.], kastade man lott (hebr. por) inför Haman, från dag till dag och från månad till månad, [lotten föll på] den tolfte månaden som är månaden adar (februari/mars).
[I den hedniska världsbilden lades stor vikt vid att fråga gudarna om råd. Haman ville kasta lott för att hitta den "mest lyckosamma" dagen att utföra sin plan. Fynd av antika tärningar i det assyriska riket visar på hur viktig de olika gudarnas roll var i detta. Det är troligt att i början på året kastas lotten för att avgöra dagar för viktiga händelser. Lotten faller nu på sista månaden, knappt ett år från det att man kastat lott.]
Haman sa till kung Ahasveros (Xerxes): "Det finns ett särskilt folk [judarna] utspritt och skingrat bland folken i alla provinser i ditt kungarike. Deras lagar skiljer sig från dem hos alla andra folk, de håller inte heller kungens lagar. Därför gagnar det inte kungen att bevara (tolerera) dem.
Kungen tog sin ring från sin hand och gav den till Haman, son till Hammedata, agagiten, judarnas fiende,
och kungen sa till Haman: "Silvret är dig givet, folket likaså, gör med dem så som du finner bäst (lämpligast)."
Sedan kallades kungens skrivare in i den första månaden på den 10:e dagen i månaden.
[Detta är dagen innan påskhögtiden som börjar den 14:e nisan, se . År 479 f.Kr. inföll den 17 april.] Allt skrevs i enlighet med det som
Haman befallde, till kungens satraper
[provinsståthållare – "beskyddare av landet"; det fanns 20-28 st] och guvernörerna som var över alla provinser, och till furstarna över varje folkslag, till alla provinser efter deras eget skrivsätt
(på deras olika skriftspråk) och till varje folk på deras eget språk. I kung Ahasveros
(Xerxes) namn blev det skrivet och det var förseglat med kungens signetring.
[Här i finns ett märkligt kodat budskap. Med ett intervall på 6 bokstäver står det Haman v´Satan rajach som betyder "Haman och Satan stinker." Nummer sex är människans tal. Se även ; ; ; , ; ; ; och faktarutan sist i Esters bok om hur Guds namn är gömt i Esters bok.]Breven distribuerades med hast av kungens kurirer, så snart dekretet hade utfärdats i Susas slott.
Kungen och Haman satte sig ner och drack, men staden Susa var i chock.
Mordochaj berättade för honom [Hatach] vad som hade hänt honom och den exakta summan pengar som Haman hade lovat att betala ut ur kungens skattkammare för att förgöra judarna.
Ester svarade: "Om det syns gott för kungen, må kungen och Haman komma idag till en bankett som jag har förberett för honom."
[Här i finns Guds namn JHVH kodat i de fyra orden som översatts "må kungen och Haman komma idag". Begynnelsebokstäverna formar framlänges ett akrostiskt mönster för Guds namn Jahveh, se även ; ; .]
Då svarade kungen: "Se till att Haman skyndar sig så att vi kan göra som Ester har sagt."
Kungen och Haman kom till banketten som Ester hade förberett.
att om jag har funnit nåd (favör, oförtjänt kärlek) inför kungens ögon och det behagar kungen att garantera mig min begäran och verkställa min önskan, låt kungen och Haman komma till en andra bankett som jag ska förbereda för dem, då ska jag i morgon göra som kungen har sagt."
Sedan gick Haman ut den dagen, glad och lycklig i hjärtat. Men när Haman såg Mordochaj i kungens port, och att han inte reste sig eller flyttade på sig för honom, fylldes Haman av vrede mot Mordochaj.
Likväl hejdade Haman sig (han gav inte utlopp för sin vrede) och gick hem.
Han skickade efter sina vänner och sin hustru Zeresh. [Namnet har persiskt ursprung och betyder "guld".]
Haman redogjorde (räknade upp, återgav i detalj – hebr. safar) [skröt] om sin rikedom och ära för dem, och om skarorna av hans barn och allting om hur kungen hade befordrat honom och hur han hade avancerat över furstarna och kungens tjänare.
Haman sa dessutom: "Ja, drottning Ester lät ingen följa med kungen till hennes bankett som hon förberett, förutom jag, och i morgon är jag också inbjuden av henne tillsammans med kungen.
Då sa Zeresh, hans hustru, och alla vänner till honom: "Låt göra en 50 alnar [22 meter] hög träpåle (galge) och tala med kungen i morgon bitti så att Mordochaj kan hängas där, sedan kan du gå med kungen på banketten med glädje." Detta behagade Haman och han lät göra och uppföra träpålen (galgen). [Var och en som är upphängd på trä är förbannad, se .]
Då sa kungen: "Vem befinner sig på gården?"
Nu kom Haman in på den yttre gården till kungens hus, för att tala med kungen om att hänga Mordochaj på pålen (galgen) som han hade gjort i ordning för honom. [Den yttre gården i Susa var 62 x 53 meter.]
Kungens tjänare svarade honom: "Titta, Haman står på gården."
Kungen sa: "Låt honom komma in."
Haman kom in och kungen sa till honom: "Vad ska göras för den man som kungen vill hedra?"
Haman tänkte i sitt hjärta: Vem skulle kungen vilja hedra förutom mig?
Så Haman sa till kungen: "För den man som kungen vill hedra,
Då sa kungen till Haman: "Skynda dig och ta en kunglig klädnad och en häst som du har talat och gör detta för juden Mordochaj som sitter i kungens port. Låt inget av det du talat bli ogjort."
Då tog Haman den kungliga klädnaden och hästen, klädde Mordochaj och paraderade med honom genom stadens gator och ropade ut: "Detta är vad man gör med den man som kungen vill hedra!"
Efteråt återvände Mordochaj till kungens port. Men Haman skyndade sig hem till sitt hus och sörjde och täckte över sitt huvud.
Haman räknade upp allt som hade drabbat honom för sin hustru Zeresh och alla sina vänner. om allt som hade drabbat honom.
Då sa hans visa män och hans hustru Zeresh till honom: "Om Mordochaj, inför vilken du har börjat falla, verkligen är en jude kommer du inte att kunna stå honom emot. Faktum är att du verkligen kommer att falla inför honom." [Detta är ett råd som stämmer överens med Guds löfte till Abraham, se .]
Medan de ännu talade kom kungens kammarherrar skyndande för att hämta Haman till banketten som Ester förberett.
Kungen och Haman kom till banketten med drottning Ester.
Ester svarade: "En motståndare och en fiende, denne onde Haman."
Då blev Haman skräckslagen inför kungen och drottningen.
Kungen reste sig i vrede från banketten med vin och gick ut i slottsträdgården. Haman stannade kvar för att be för sitt liv hos drottning Ester, för han såg att det var ont beslutat mot honom, av kungen.
[Här i finns Guds namn JHVH kodat i de fyra orden som översatts "det var ont beslutat mot honom." Den sista bokstaven i dessa ord formar framlänges ett akrostiskt mönster för Guds namn Jahveh, se även ; ; .]
Kungen kom tillbaka från slottsträdgården till banketten i slottet med vin och Haman hade ramlat (böjt sig ned på knä) över soffan där Ester satt. Då sa kungen: "Ska han förgripa sig på drottningen också här inför mig i huset?" När ordet gick ut från kungens mun, täckte man över Hamans ansikte.
Då sa Charvona, en av kungens kammartjänare som var inför kungen: "Se, det finns en 50 alnar [22 meter] hög träpåle (galge), som Haman gjort för Mordochaj, som talade gott för kungen. Den står framför Hamans hus."
Då sa kungen: "Häng upp honom på den."
Man hängde Haman på den träpåle (galge) som han hade förberett för Mordochaj. Sedan var kungens vrede stillad.
På den dagen gav kung Ahasveros (Xerxes) Hamans hus till drottning Ester. Mordochaj kom inför kungen, för Ester hade berättat vem han [Mordochaj] var för henne.
Kungen tog av sig sin ring [signetring som har kunglig stämpel och befogenhet], som han tagit ifrån Haman, och gav den till Mordochaj. Och Ester satte Mordochaj över Hamans hus.
Ester talade igen inför kungen och föll ned vid hans fötter och bad honom med tårar att ta bort agagiten Hamans missgärning, och hans beslut som han hade bestämt mot judarna.
Hon sa: "Om det behagar kungen och jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i hans ögon, och om denna sak verkar riktig för kungen och om jag behagar hans ögon, låt det bli skrivet ett brev som återkallar beslutet av Haman, son till Hammedata, agagiten, som han skrev för att förgöra judarna som finns i alla kungens provinser,
Då sa kung Ahasveros (Xerxes) till drottning Ester och juden Mordochaj: "Se, jag har gett Ester Hamans hus och honom har de hängt upp på träpålen (galgen) eftersom han lade sin hand på judarna.
de tio sönerna till Haman, son till Hammedata, judarnas fiende, slog de. Men de lade inte sin hand på (rörde inget av) det tillspillogivna (deras ägodelar). [Detta visar att de agerade i självförsvar, inte för materiell vinst, se ; .]
[Hamans tio söner och namnens betydelse:
Parshaneddata – självupptagen
Dalfon – tycka synd om sig själv
Aseppata – självtillräcklig
Porata – njutningslysten
Adalja – mindervärdig
Aridata – självsäker
Parmashetta – överlägsen
Arisaj – frimodigt oförstånd, dårskap
Aridaj – stolt och högfärdig
Vajezata – självrättfärdig
Det intressanta med Hamans söner är att deras namn betyder de saker som står i vägen för en relation med Gud. Bildligt talat behöver vi alla hänga Hamans söner i våra liv på träpålen, korsfästa dem med Jesus. Precis som judarna inte lade sin hand på det tillspillogivna, ska vi inte heller vidröra det eller något som har med detta att göra när vi har låtit det lämna våra liv.]
Då sa kungen till drottning Ester: "Judarna har slaktat och förgjort 500 män i Susas slott och Hamans tio söner, vad har de då gjort i resten av kungens provinser? Nåväl, vad än som är din önskan, ska garanteras dig, och vad du än vidare begär ska bli gjort."
Då sa Ester: "Om det behagar kungen, låt judarna i Susa garanteras att få göra även i morgon vad de har gjort enligt dagens dekret, och låt Hamans tio söner bli upphängda på pålar."
Kungen befallde att det skulle göras, och ett dekret utfärdades i Susa och de hängde Hamans tio söner.
eftersom Haman, son till Hammedata, agagiten, judarnas fiende hade gett råd mot judarna för att förgöra dem och kastat "por", det är lott, för att göra dem modfällda och förgöra dem,
