Referenser (16 st)
De mutade rådgivare i avsikt att omintetgöra deras planer alla dagar från Persiens [första] kung Kyros tid till [539 f.Kr.] dess Persiens [tredje] kung Darejavesh regerade [522-486 f.Kr.].
[De tre första kungarna i det persiska riket var: Kyros (539-530 f.Kr.), Kambyses II (530-522 f.Kr.) och Darejavesh I (Dareios den store) (522-486 f.Kr.). Berättelsen fortsätter från i , men däremellan sker en framåtblick som visar att redan efter att templet var klart under Serubbabel fortsatte samarierna att motsätta sig uppbyggandet av Jerusalem.]
[Efter en framåtblick (med en inledning i och exempel från ett brev i ) som visar på även framtida motstånd, återupptas den kronologiska berättelsen från här.]
Alltså upphörde arbetet på Guds hus i Jerusalem. Det blev förhindrat ända till den persiske kungen Darejaveshs 2:a regeringsår [520 f.Kr.].
[Darejavesh I övertog makten i Persien efter inbördeskriget efter Kambyses död. Några år in i hans styre hade det politiska läget stabiliserats (förutom några strider med Egypten 518-519 f.Kr.). Under Darejavesh styre 522-486 f.Kr. nådde det persiska riket sin storhetstid.]
Guds öga vakade över judarnas äldste, så att ingen hindrade dem innan saken hade kommit inför Darejavesh [som regerade 522-486 f.Kr.] och de hade fått brev tillbaka från honom om detta.
Detta är vad som stod skrivet i det brev som Tatnaj, ståthållaren i landet på andra sidan floden, och Shetar-Bosenaj och hans medbröder, afarsekiterna, på andra sidan floden sände till kung Darejavesh.
De sände nämligen en redogörelse till honom, och i den stod det:
"Frid i allt vare med kung Darejavesh.
Då gav kung Darejavesh sin befallning, och man gjorde efterforskningar i arkiven som fanns i skattkammaren i Babel.
Må den Gud som låtit sitt namn bo där slå ner alla kungar och folk som räcker ut sin hand för att överträda denna förordning och förstöra detta Guds hus i Jerusalem. Jag, Darejavesh, ger denna befallning. Se till att den blir noggrant utförd!"
Eftersom kung Darejavesh hade sänt ut en sådan befallning, blev den noggrant utförd av Tatnaj, ståthållaren på andra sidan floden, och av Shetar-Bosenaj liksom av deras medbröder.
Judarnas äldste byggde vidare och gjorde framsteg i arbetet genom profeterna Haggais och Sakarjas, Iddos sons, profetiska ord. Man byggde och slutförde det så som Israels Gud hade befallt och som Kyros och Darejavesh och Artachshaste (Artaxerxes I) [som regerade 465-424 f.Kr., se , ], kung av Persien, hade befallt.
Templet blev färdigt på den tredje dagen i månaden adar [på våren – 12:e mars] i Darejaveshs 6:e regeringsår [516 f.Kr. – ganska precis 70 år efter templets förstörelse i augusti 587 f.Kr.].
[Esra ger den exakta dagen för färdigställandet sedan Serubbabel lagt grunden 21 år tidigare, se . Från det att arbetet återupptagits, genom de två profeterna Haggais och Sakarjas inflytande, var tiden bara fyra år, fem månader och tio dagar.]
I kung Darejavesh 2:a regeringsår, i 6:e månaden [elul] på den 1:a dagen [29 augusti 520 f.Kr.], kom Herrens (Jahvehs) ord genom profeten Haggais (hebr. Chaggaj) hand till:
Serubbabel, son till Shealtiel, guvernör i Juda [; ; ]
och till Josua, son till Jehotsadak, översteprästen [; ; ; ].
[Budskapet riktas först till ledarna, det är först och främst deras ansvar, men det profetiska ordet riktas även till folket, se .]
Han sa [Haggai profeterade]:
Detta skedde den 24:e dagen i den 6:e månaden [elul] i kung Darejavesh andra år [21 september 520 f.Kr.].
[Drygt 3 veckor efter det första budskapet från Haggai (1:a elul, se ) påbörjades arbetet nu med templet. Bygget skulle komma att fortsätta under de kommande fem åren för att bli klart den 3:e adar i Darius 6:e år. Det motsvarar 12 mars 515 f.Kr. i vår kalender, jfr .]
[Det kommande templets glans:]
"Härligheten i detta senare hus ska bli större än den i det förra",
säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot).
"Och på denna plats [Jerusalem] ska jag ge frid (fullständig harmoni; ska fred och frid råda – hebr. shalom)",
förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot).
[Det hebreiska namnet på Jerusalem är Jeroshalajim. Hebreiskan har förutom singular och plural även dual som innebär två, ändelsen ajim indikerar detta. Dual-formen på Jerusalem har ibland tolkats som de två berg som staden vilar på, men går också bokstavligt att se som att staden betyder dubbel frid. Frid, shalom, är en ordlek med Jerusalem. Friden är ett resultat av den kommande kungen, se .]
I 8:e månaden [cheshvan – okt/nov] av kung Darejavesh 2:a regeringsår [år 520 f.Kr., han var persisk kung 522-486 f.Kr.] kom Herrens (Jahvehs) ord till profeten Sakarja [hebr. Zecharja – betyder: ´Gud kommer ihåg´], son till Berechjah [betyder: ´Herren välsignar´], son till Iddo [betyder: ´Hans vittne´].
[Sakarjas farfar Iddo hade återvänt från Babylon 16 år tidigare (538 f.Kr.) under Serubbabels ledning, se , . Sakarja var från en prästfamilj, se , . Hans tjänst börjar en månad innan Haggai får sin sista vision, se , . Händelserna i Sak 1-6 sker samtidigt som händelserna i ]
Han [Sakarja] sa:
På den 24:e dagen i den 11:e månaden som är månaden shvat [den 15 februari 519 f.Kr.], i kung Darejavesh 2:a regeringsår [520-519 f.Kr.], kom Herrens (Jahvehs) ord till profeten Sakarja, son till Berechjah, son till Iddo. [Tre månader efter det profetiska tilltalet, se .] Han [Sakarja] sa:
I kung Darejavesh 4:e regeringsår kom Herrens (Jahvehs) ord till Sakarja på den fjärde dagen i den 9:e månaden, som är kislev. [7 december, 518 f.Kr.]
