Referenser (63 st i TR)
Matteusevangeliet (16)
Igen tog djävulen honom till ett mycket
högt berg och visade alla världens riken och deras prakt
(ära, glans).
[Detta är det första av Jesu fem tal i Matteusevangeliet.] När Jesus såg folkskaran gick han upp på berget. När han satte sig kom hans lärjungar (efterföljare, lärlingar) fram till honom.
Ni är världens ljus. Inte kan
[väl] en stad döljas
(gömmas, hemlighållas) som ligger uppe på ett
berg?
[Kanske syftade Jesus på Safed, Galileens högst belägna stad, vars ljus kunde ses från stora delar av regionen.]När han kommit ner från berget följde stora folkskaror honom. [I följande sektion fram till presenterar Matteus nio berättelser som visar på Jesu kraft. De är ordnade i grupper om tre, och mellan dem sektioner som handlar om lärjungaskap.]
När han hade gjort detta, gick han ensam upp på berget för att be. [Folket ville med våld göra honom till kung, se . Att Jesus var tvungen att så bestämt skicka i väg lärjungarna, antyder att de också dragits med i folkets önskan att starta en politisk revolution mot romarna. Anledningen till att de kommit hit var att Jesus sökt en enslig plats för att vara i stillhet och bön efter nyheten om hans släkting Johannes Döparens död, se .] Det blev kväll och han var fortfarande kvar där själv. [Jesus hade nu varit i bön i flera timmar och fortsätter vaka och be hela natten fram till fjärde nattväkten, se .]
Jesus lämnade den platsen
[Tyros och Sidon, se , och rörde sig österut via Dekapolis, se ]. Han gick längs med
[östra sidan av] Galileiska sjön och sedan upp på ett
berg [en bergssluttning] där han satte sig.
Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och hans bror Johannes upp på ett högt
berg där de kunde vara för sig själva
(i enskildhet).
[Enligt tradition är det berget Tabor, men det är mer troligt att det är berget Hermon i närheten av Caesarea Filippi, som är den senaste platsen som Jesus besökte, se . Det är troligt att Matteus knyter an till hur Mose gick upp på berget Sinai och efter sex dagar fick se Gud, se . Jesus är den andre Mose som det talas om i och den som fullbordar Moses kallelse.]Medan de var på väg ner från berget befallde Jesus dem: "Berätta inte för någon om det ni har sett förrän Människosonen har uppstått från de döda."
Han svarade: "På grund av er otro. Sannerligen säger jag er (jag säger sanningen till er), om ni har tro som ett senapskorn [det minsta av alla frön, se ] kan ni säga till det här berget: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig. Ingenting blir omöjligt för er." [Jesus illustrerar nu sin undervisning genom att använda berget, som de står vid foten av, som en bild på långt större och omöjliga problem och svårigheter än att driva ut en demon. Det är inte storleken på tron som är avgörande, utan inställningen, viljan att tro till skillnad från apati och ovilja. I parallellstället i ber pojkens far en enkel bön: "Herre, jag tror! Hjälp min otro." Tro som ett senapskorn är en ihållande tro, den fortsätter att växa och ger inte upp och den får näring av Guds ord och bön.]
"Vad tror ni om det här? [Visst är det så här.] Om en man har hundra får och ett av dem kommer bort, lämnar han då inte de nittionio kvar i bergen och ger sig ut och letar efter det som är borta?
[Denna händelse inleder den sista veckan av Jesu verksamma tjänst. Det var vår och alla judar vallfärdade till Jerusalem för att fira påskhögtiden. Detta gjorde även Jesus och lärjungarna. På vägen dit hade de passerat området Pereen öster om Jordanfloden, för att sedan komma till staden Jeriko. De hade vandrat upp den sista sträckan mot Jerusalem och var nu i byn Betfage, som ordagrant betyder "fikonhuset".] När de
[Jesus, lärjungarna och följet med alla som var på väg för att fira påskhögtiden] närmade sig
Jerusalem och kom till
[byn] Betfage vid
Olivberget, skickade Jesus i väg två lärjungar
Jesus svarade: "Jag säger er sanningen
(sannerligen, amen), om ni har tro och inte tvivlar, ska ni inte bara göra det som skedde med fikonträdet, utan ni ska också kunna säga till detta
berg [och Jesus tar nu som exempel Olivberget där de befinner sig]: 'Upp med dig och kasta dig i havet
[Medelhavet]', och det skulle ske.
Jesus satt sedan på
Olivberget [en och en halv kilometer öster om Jerusalem, varifrån man ser ut över hela Jerusalem och templet som de nyss lämnat]. Då kom lärjungarna
[brödraparen Petrus och Andreas, och Jakob och Johannes, se ] fram till honom enskilt
(för att samtala privat med honom) och frågade:
- När ska allt detta ske [templets förstörelse, se ]? - Vilket tecken ska markera
din återkomst
och tidsålderns slut?
[Resten av kapitel 24 och hela kapitel 25 är Jesu svar på dessa två frågor.] då måste de som bor i
Judéen fly till
bergen.
[Måltiden som varade i flera timmar var nu klar.] När de sjungit en lovsång
(hymn), gick de ut till
Olivberget.
[Under påskmåltiden sjöng man först Psalm 113 och 114, efter måltiden sjöng man Psalmerna 115-118.] De elva lärjungarna begav sig till
Galileen, till det
berg där Jesus hade stämt möte med dem.
Markusevangeliet (11)
Han gick upp på berget [för att be, se , och ber hela natten, se ]. Sedan kallade han till sig dem som han själv hade utvalt, och de kom till honom.
Ständigt, natt och dag, höll han till bland gravarna och uppe i bergen och skrek och skar sig med stenar. [Markus beskriver med flest detaljer hur djupt plågad den här mannen är av de onda andarna, och hur brutalt han har behandlats av omgivningen. Mannens personlighet har blivit förvriden, men när han ser Jesus ser han den som kan befria honom. Markus och Lukas nämner bara en man, medan Matteus skriver att de var två, se ; . Evangelierna är ögonvittnesskildringar och denna typ av skillnader är inte ovanliga eller konstiga. Troligtvis är det två eller flera män som bor här bland gravarna. En av dem är mer framträdande och den som för konversationen.]
En stor svinhjord [på omkring 2 000 svin, se ] betade där vid berget. [Svinet var ett orent djur för judarna.]
När han hade tagit avsked från dem [folket] gick han upp på berget för att be.
Sex dagar efter detta tog Jesus med sig Petrus, Jakob och Johannes och förde dem upp på ett högt
berg, ensamma i avskildhet.
[Bibeln anger inte på vilket berg detta sker. De har nyligen varit i Caesarea Filippi i norr, se , och efteråt nämns det att de är i Galileen, se . De två vanligaste alternativen som bibelforskare föreslår är det höga berget Hermon i norr, inte långt från Caesarea Filippi, eller berget Tabor i södra Galileen som man kan nå på fyra dagar från Caesarea Filippi.]Hans yttre förvandlades inför dem,
På väg ned från berget instruerade (förbjöd, varnade) han dem att inte berätta för någon vad de sett förrän Människosonen uppstått från de döda. [Petrus skriver drygt 35 år senare om denna upplevelse på berget, se .]
Jag säger sanningen till er, om någon
(vem som helst) kommenderar
(säger med auktoritet till) detta
berg [och Jesus tar Olivberget som de står vid som ett exempel]: 'Upp med dig och kasta dig i havet!' och inte tvivlar i sitt hjärta, utan tror att det han säger ska hända, då ska det ske
(göras för) honom.
[Jesus går till Olivberget som ligger en och en halv kilometer öster om Jerusalem. Därifrån kunde man se ut över hela Jerusalem och templet som de nyss lämnat.] När Jesus sedan satt på
Olivberget mitt emot templet, frågade Petrus, Jakob, Johannes och Andreas honom enskilt:
-
"När ni ser 'det i Guds ögon avskyvärda som ödelägger och skapar förödelse'
[som profeten Daniel, se , omnämner i ], stå
(ställa sig, träda fram) där det inte ska vara
[i Jerusalems tempel] – må den som läser detta förstå detta – då ska de som är i
Judéen fly till
bergen.
Efter att ha sjungit en lovsång gick de ut till
Olivberget.
[Enligt den judiska traditionen sjöngs före måltiden och efter måltiden.]Lukasevangeliet (12)
Varje dal (ravin) ska fyllas,
varje berg och höjd ska sänkas.
Det som är krokigt (snedvridet) ska rätas,
och ojämna vägar jämnas.
[Ordningen i Lukas uppräkning skiljer sig från Matteus och han skiftar plats mellan den andra och tredje frestelsen. Genom att lägga händelsen i Jerusalem sist, betonar han staden Jerusalem som har en central plats i hans två böcker. Det är sannolikt att Matteus ordning är den kronologiska eftersom beskrivningen och konjunktionerna är mer precisa. Han använder det grekiska tote som anger tid, medan Lukas använder det grekiska kai som inte indikerar någon tidsmässig ordning.] Djävulen förde honom upp
[på ett högt berg, se ] och under ett ögonblick visade han honom alla riken i världen.
[Det var som om han reste runt jorden och fick se alla världens riken i en syn, och kanske främst det stora Romarriket som var den dominerande världsmakten då.] [Samlingen avbröts abrupt och på ett vanvördigt sätt.] De rusade upp och drev ut honom ur staden och förde honom fram till branten av det berg som staden var byggd på. De hade tänkt knuffa ner honom där,
Vid den tiden
[någon gång då han verkade i Galileen] gick Jesus upp på ett
berg för att be, och tillbringade hela natten i bön till Gud.
Nu gick där en stor svinhjord [2 000, se ] och betade på berget, och demonerna bad honom att få fara in i svinen, och det tillät han.
Omkring åtta dagar efter att Jesus sagt detta
[att han skulle komma i härlighet och att några av dem skulle få se Guds rike med sina ögon, se ] tog han med sig Petrus, Johannes och Jakob och gick upp på
berget för att be.
[Bibeln anger inte på vilket berg detta sker. De har nyligen varit i Caesarea Filippi i norr, , och efteråt nämns det att de är i Galileen, . De två vanligaste alternativen som bibelforskare föreslår är det höga berget Hermon i norr, inte långt från Caesarea Filippi, eller berget Tabor i södra Galileen som man kan nå på fyra dagar från Caesarea Filippi.]Nästa dag, när de kom ner från berget, möttes han av en stor skara människor.
När han närmade sig
[byarna] Betfage och
Betania vid det
berg som kallas
Olivberget, skickade han i väg två av sina lärjungar
När han närmade sig vägen som leder ner från
Olivberget [öster om Jerusalem] började hela skaran av lärjungar i glädje prisa Gud högt för alla de mäktiga kraftgärningar som de hade sett.
Då måste de som är i
Judéen fly till
bergen, och de som är inne i staden måste lämna den, och de som är ute på landet får inte gå in i staden.
På dagarna undervisade Jesus i tempelområdet, men på kvällarna gick han till det
berg som kallas
Olivberget och stannade där över natten.
[Getsemane, som ordagrant betyder olivpress, var en muromgärdad olivodling vid foten av Olivberget. Platsen, med en eller flera olivpressar, var välkänd för Jesus och hans lärjungar. Kanske kände de även ägaren. Det är ingen tillfällighet att det just är på denna plats – där oliver pressas och krossas – som Jesus prövas och pressas till det yttersta.] Han
[Jesus] gick ut och begav sig till
Olivberget som han brukade, och hans lärjungar följde honom.
Då ska man säga till bergen: 'Fall över oss', och till höjderna: 'Dölj oss.' []
Johannesevangeliet (5)
Våra förfäder har tillbett
(böjt sig ner i ödmjukhet, fallit ner på knä) på detta
berg [Gerizim], men ni
[judar] säger att den rätta platsen där man ska tillbe är i
Jerusalem."
[I dalen mellan berget Gerizim och det närbelägna Eval låg de samariska städerna Sykar och Shechem. Även om templet på berget blivit förstört av judarna ansåg samariterna att det var den platsen man skulle tillbe på. Den centrala boken inom den samaritanska religionen var den samaritiska versionen av Moseböckerna. Den samaritiska Torahn har ungefär 6000 skillnader jämfört med den masoretiska texten, där den största är att platsen för tillbedjan är berget Gerizim. I den samaritiska versionen är det tionde budet att man ska bygga ett altare på berget Gerizim.]Jesus sade till henne: "Kära kvinna, tro
(luta dig mot, förlita dig på) mig, för det kommer en tid när ni alla ska tillbe Fadern
(böja er ner i ödmjukhet, falla på knä; bildligt kyssa hans hand i vördnad) inte
[bara] på detta
berg eller
[bara] i
Jerusalem.
[Jesus lyfter diskussionen från den religiösa konflikten om hur och var man ska tillbe, till att handla om hjärtats inställning och en personlig tro på honom.]Jesus vandrade upp på bergssidan och satte sig ner med sina lärjungar.
Jesus, som visste att de var på väg att med våld ta med sig honom och göra honom till kung, drog sig undan till berget igen, denna gång ensam.
Men Jesus gick till
Olivberget [som låg tre kilometer öster om Jerusalem där han övernattade, se ].
Apostlagärningarna (3)
Då vände de tillbaka till
Jerusalem från
berget, som kallas
Olivberget och ligger nära
Jerusalem,
[bara] en sabbatsväg
(omkring en kilometer) därifrån.
[Den längsta sträcka man enligt rabbinerna tilläts gå på vilodagen för att inte vanhelga sabbaten, uträkningen baseras på och .]När fyrtio år hade gått visade sig en ängel för honom i öknen vid
berget Sinai, i lågan från en brinnande törnbuske.
Det var han som i församlingen i öknen var tillsammans både med ängeln som talade till honom på
berget Sinai och med våra förfäder, och han tog emot levande ord för att ge till oss.
1 Korintierbrevet (1)
Om jag har profetians gåva,
förstår alla Guds dolda planer (mysterier),
har all kunskap,
och om jag har all tro så jag kunde flytta berg,
men saknar kärlek [som är osjälvisk och utgivande],
så är jag ingenting [värd].
Galaterbrevet (2)
Nu, låt oss ta en bild
(analogi) från detta. Ett förbund
(testamente) har sitt ursprung från
berget Sinai [där lagen gavs] och föder sina barn in i slaveri, detta är Hagar.
Ordet Hagar representerar
berget Sinai i
Arabien [öknen; Arava], det är också en bild av det nuvarande
Jerusalem, för hon tjänar som en slav tillsammans med sina barn.
[Jerusalem var ockuperat och förslavat dels under Romarriket, dels under ett religiöst slaveri som huvudstad för judendomen med alla dess lagar och förordningar.]Hebreerbrevet (4)
De gör tjänst i en helgedom som bara är en kopia (prototyp, modell) och skuggbild av den [verkliga och sanna] himmelska helgedomen. För även när Mose höll på att bygga tabernaklet blev han varnad av Gud:
Se till att du gör allt efter den förebild (det mönster, den ritning)
som du har fått se på berget. []
Världen var inte värdig att ta emot dem. De irrade omkring i
öknar och bergstrakter,
i grottor och hålor.
[Nu följer en jämförelse mellan det Gamla och nya förbundet. De två bergen Sinai och Sion används i liknelsen. På berget Sinai fick israeliterna lagen under fruktan, se . I kontrast finns nu ett himmelskt Jerusalem på berget Sion genom Jesu blod.] Ni har inte kommit till
(närmat er) något
[ett fysiskt Sinai berg] som man kan röra vid
[],
ett
berg täckt av eld
[],
töcken,
mörker,
storm
(oväder, åska),
De stod inte ut med det som befalldes: "Även om det är ett djur som rör vid berget ska det stenas." []
Nej, ni har i stället
(närmat er) kommit till
Sions berg,
den levande Gudens stad,
det himmelska
Jerusalem [i kontrast till Sinai berg som israeliterna kom till efter uttåget ur Egypten, se ],
till myriader
(ordagrant "tiotusentals", beskriver också ett oräkneligt antal) av änglar samlade till fest
(festival, gr. panegyris – ordet användes om de olympiska spelen) [i kontrast till förskräckelsen då Gud visade sig på Sinai],
2 Petrusbrevet (1)
Vi [Petrus, Jakob och Johannes] hörde den rösten som kom från himlen [Guds tron], för vi var med honom på det heliga berget. [; ]
Uppenbarelseboken (8)
Och himlen försvann som när en bokrulle rullas ihop, och alla berg och öar flyttades från sina platser. [Jesaja beskriver samma händelse med samma språkbruk, se . Här sker en förändring i de tre rumsdimensionerna och kanske även i tiden och i fler av de totalt 10 dimensioner som den moderna kvantfysiken talar om, se ; ; ; .]
Jordens kungar och deras stormän [ländernas högsta politiska ledare] och befälhavarna [militära ledare], de rika och mäktiga [med ekonomiskt inflytande] och alla slavar och fria gömde sig i hålor och bland bergens klippor,
och de sade till bergen och klipporna: "Fall över oss och göm oss för honom som sitter på tronen och för Lammets vrede!
Den andra ängeln blåste i sin basun. Då var det som om ett stort brinnande berg kastades i havet. [Det är något som liknar ett berg, kanske refererar det till ett vulkanutbrott eller en meteor som i sitt släptåg har giftiga gaser. Andra förslag är att det är ett symboliskt uttryck för miljöförstöringen i havet eller en atombomb. Världshaven täcker två tredjedelar av jordens yta. Babylon liknas vid ett berg, se ; .]
En tredjedel av havet förvandlades till blod,
Och jag såg, och se
(en uppmaning att vara uppmärksam på vad som följer) [de dubbla verben "såg" och uppmaningen "se" ger uttryck för en kontrast och en ny dimension i synen, frasen återkommer i ]: Lammet stod på
Sions berg, och med honom de 144 000 som hade hans namn och hans Fars namn skrivet på sina pannor.
[I kontrast till de som tagit vilddjurets märke på pannan eller handen, se .][Till skillnad från den falska profeten, som såg ut som ett lamm se , är Jesus det verkliga Lammet. Sions berg kan antingen syfta på det jordiska Jerusalem eller den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, se . De 144 000 är sannolikt samma grupp som introducerades i . Då stod de på jorden under Guds beskydd. Eftersom de nu står inför tronen, är det troligtvis det himmelska Jerusalem som åsyftas, se . Budskapet är tydligt. Gudsfolket, som nu kämpar mot ondskan, ska i framtiden stå segrande.]Alla öar flydde, och bergen fanns inte mer.
Här krävs ett sinne med vishet: de sju huvudena är sju
berg som kvinnan sitter på.
[Rom var byggt på sju kullar, men det är inte enda tolkningen.] De är också sju kungar.
Han förde mig i Anden upp på ett stort och högt
berg och visade mig den heliga staden
Jerusalem, som kom ner från himlen, från Gud.
berg
