6697 – צוּר (tsor)

klippa


Typ:
Hebreiska: צוּר (tsor)
Ursprung: or צֻר från H6696 (צוּר)
Användning: 79 ggr i GT

Engelsk översättning

rock
edge, [idiom] (mighty) God (one), rock, [idiom] sharp, stone, [idiom] strength, [idiom] strong See a

Engelsk beskrivning

1) rock, cliff
1a) rocky wall, cliff
1b) rock (with flat surface)
1c) block of stone, boulder
1d) rock (specific)
1e) rock (of God)
1f) rock (of heathen gods) n pr dei
1g) Rock


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (79 st)


Jag ska stå framför dig på klippan vid Horeb, och du ska slå på klippan, och då ska det komma vatten från den så att folket kan dricka." Mose gjorde så inför de äldste i Israel.
Sedan sade Herren: "Här är en plats nära mig, ställ dig där på klippan.
När min härlighet (mäktiga närvaro) passerar dig, ska jag ställa dig i en klyfta i berget och täcka dig med min hand medan jag passerar.
Från klippornas topp ser jag honom [landet Israel],
    från höjderna skådar jag honom.
Se, ett folk som bor avskilt
    och som inte ska räknas (erkännas) som ett folkslag av andra folk.
    [Ett folk som är unikt och inte likt andra folk.]
som ledde dig genom den stora och skräckinjagande öknen
    
    där det fanns ormar, ettriga ormar och skorpioner, och törstig mark utan vatten,
    som gav dig vatten ur den hårda klippan [2 Mos 17:1–7],
    
Klippan [en benämning på Gud] – hans gärningar är fulländade,
    för alla hans vägar är rätta.
En trofast Gud (El) utan missgärning;
    rättvis och rättfärdig är han.
Han lät honom resa på jordens höga platser
    och han åt fältens frukter.
Han lät honom suga honung ur klippan
    och olja ur den hårda stenen,
Men Jesjurun [poetiskt namn för Israel, betyder "den rättfärdige"] blev fet och sparkade [upproriskt vilt omkring sig],
    du växte dig fet och du blev tjock, du blev en frossare.
Han glömde (övergav) Gud (Eloha) [Elohim i singular – den ende Guden] som skapat honom
    och hånade sin frälsnings klippa.
Du har varit obekymrad för Klippan som födde dig
    och du har glömt bort Gud (El) som bar fram dig.
Hur ska en (person) kunna slå tusen,
    och två (personer) kunna driva tiotusen på flykten,
om inte deras Klippa hade överlämnat dem (fienderna) till döden
    och deras Herre (Jahve) hade gett det till dem? [5 Mos 28:25–27]
Deras klippa [avgud; ideologi, mänskliga grund] är inte som vår Klippa [Gud],
    även våra fiender blir själva dömda.
Det ska sägas: "Var är deras gudar (elohim) [avgudar],
    klippan som de litade på (tog sin tillflykt till)"?
Vid den tiden sade Herren (Jahve) till Josua: "Gör dig knivar av flinta och omskär igen Israels söner en andra gång." [1 Mos 17:7–14]
Och Josua gjorde sig knivar av flinta och omskar Israels söner vid Givat-Haaralot [betyder: "förhudarnas kulle" eller "kullen där man räknas som oomskuren"].
Och Herrens (Jahves) ängel sträckte fram spetsen på sin stav som han hade i sin hand och vidrörde köttet och de osyrade brödkakorna, och det slog ut eld från klippan och förtärde köttet och det osyrade brödet. Och Herrens (Jahves) ängel försvann från hans ögon.
Och de tog två av Midjans furstar, Orev och Zeev, och de slog Orev vid Orevs klippa och Zeev slog de i Zeevs vinpress, och jagade midjaniterna. Och de förde Orevs och Zeevs huvuden till Gideon på andra sidan Jordan.
Ingen är helig (avskild) som Herren (Jahve),
    för det finns ingen utom du (ingen finns förutom dig).
    Och ingen klippa (fast punkt; styrka) är som vår Gud (Elohim). [5 Mos 32:4; Ps 18:2]
Och Saul tog 3 000 utvalda män från hela Israel och gick och sökte David och hans män på klipporna med stenbockar.
Och Ritspa, Ajas dotter, tog säcktyg och spred ut åt sig på klippan från början av skörden till dess vatten hälldes ut på det från himlarna, och hon tillät inte himmelens fåglar att vila på det på dagen och inte fältets djur på natten. [Normalt sett regnar det inte i Israel från det att kornskörden börjar på våren till dess att hela skörden är avslutad på hösten efter högtiderna. Från slutet på mars till slutet på oktober i vår kalender.]
Min Gud (Elohim)
    min klippa (fasta punkt; mitt massiva berg) – till vilken jag tar min tillflykt [Matt 7:24],
    min sköld,
    min frälsnings horn [hornet på en vild oxe är en metafor för militär styrka och seger] och
    mitt försvarstorn (värn; min fästning, säkra höjd)
    mitt värn (min tillflykt, upphöjd plats, högt på ett berg)
    min frälsare (räddare)!
Du räddade mig från våldet (ondskan).
För vem är Gud (El) förutom Herren (Jahve),
    och vem är en klippa (berg, en säker och stabil grund) utom vår Gud (Elohim)?
Herren (Jahve) lever!
Lovad (värdig att prisa, att böja sig inför i vördnad) är min Klippa (berg som står fast),
    upphöjd är Gud, min frälsnings klippa!
Israels Gud (Elohim) sade,
    Israels klippa talade till mig:
"Den som råder över människor ska vara rättfärdig,
    den som råder i Gudsfruktan,
Herre (Jahve),
    min bergsklyfta (ointagliga bergskam; skyddade plats)
    och min borg (mitt starka fäste)
    och min räddare (befriare).
Min Gud (El),
    min klippa (fasta punkt; mitt massiva berg) – till vilken jag tar min tillflykt [Matt 7:24],
    min sköld
    och min frälsnings horn [hornet på en vild oxe är en metafor för militär styrka och seger]
    och mitt försvarstorn (värn; min fästning, säkra höjd)! [I vers 2–3 riktar psalmisten sig direkt till Herren och använder åtta termer som alla har med försvar att göra: min styrka, min bergsklyfta, min borg, min räddare, min klippa, min sköld, min frälsnings horn och mitt värn. Detta är den längsta uppräkningen i Psaltaren och visar på Gud som Hjälparen och Beskyddaren! I vers 4–7 summeras hela psalmen. Här finns ett kiastiskt mönster i flera nivåer som inramar Davids rop och vädjan till Herren.]
För vem är Gud (Eloha) [Elohim i singular – den ende Guden] förutom Herren (Jahve),
    och vem är en klippa (berg, en säker och stabil grund) utom vår Gud (Elohim)?
    [Nej, ingen är som du!]
[Psalmen avslutas med ett stycke som fint hör ihop med inledningen, se vers 2–7.] Herren (Jahve) lever!
Lovad (värdig att prisa, att böja sig inför i vördnad) är min Klippa (berg som står fast),
    upphöjd är min frälsnings Gud! [De två verben kompletterar varandra, det första har en rörelse nedåt att böja sig, medan det andra en rörelse uppåt. Följande två verser summerar Herrens gärningar:]
Låt min muns ord (tal – plural)
    och mitt hjärtas tankar (begrundan, eftertanke; lågmälda grubblande – singular) [det jag ofta reflekterar över]
    behaga (glädja; finna nåd inför) dig [som ett välbehagligt offer, se 3 Mos 1:3],
Herre (Jahve), min klippa (styrka)
    och min återlösare (förlossare) [den som alltid finns där, redo att betala priset för att rädda och befria mig]. [Den avslutande bönen i denna vers berör både vårt yttre och vårt inre liv – orden som vi talar till andra människor och orden som formas inom oss, se även hur ord förmedlas och beskrivs i vers 3 och 11. Davids avslutande ord "min klippa och min återlösare" knyter ihop psalmens tre delar. Klippa är något konkret som associerar till skapelsen och återlösare är ett abstrakt ord som sammanfattar huvudbudskapet i Skriften: att Gud vill återupprätta relationen med människan genom sin Son.]
För han skyddar (gömmer) mig i sin hydda (hebr. soch, i sitt sammanflätade och täckande skydd),
    på olyckans dag;
han döljer mig på en undangömd (hemlig) plats i sitt tält (tabernakel),
    han lyfter mig [högt] upp på en klippa.
Av David
-

Hör mitt rop

Till dig, Herre (Jahve), ropar jag (höjer min röst i bön och åkallan);
    min klippa, var inte stum mot mig.
Om du förblir tyst mot mig,
    blir jag lik dem som gått ner i graven.
Vänd ditt öra (lyssna noga) till mig,
    rädda (ryck bort; lyft upp) mig snabbt.
Var min klippa och värn (tillflykt, skydd, försvar),
    en borg (ett hus med många starka fästningar) som räddar (frälser) mig.
Från jordens yttersta gräns ropar jag (höjer jag min röst i bön) till dig
    när mitt hjärta försvagas. Led mig till en klippa som är för hög för mig,
Bara han är min klippa och min räddning,
    mitt försvarstorn (värn; min fästning, säkra höjd),
    jag ska inte vackla mycket (svikta så stort, vara så osäker).
    [Jag kan stå trygg, vara säker och inte falla.]
Bara han är min klippa och min räddning (frälsning),
    mitt försvarstorn (värn; min fästning, säkra höjd),
    jag ska inte vackla [jag står verkligen trygg, faller inte]. [Här utelämnar David adjektivet "mycket" i en annars identiskt upprepning av den tidigare frasen, se vers 3. Istället skriver han: "jag ska inte vackla". Denna nyansskillnad visar att David nu har en total tillit till Guds beskydd. Han står helt fast och ger inte vika en tum.]
Gud (Elohim) är den som befriar och upphöjer mig.
    Gud är min starka beskyddare och min tillflykt.
Var min beskyddare och tillflykt,
    en stark befäst borg där jag kan bo (komma gång på gång och vara trygg).
Du har befallt (har bestämt dig för) att rädda mig,
    för du är min klippa [höga och ointagliga bergskam] och min borg (fästning). [Ps 31:4]
När mitt kött (kropp) och mitt hjärta ger (har gett) upp,
    är Gud (Elohim) mitt hjärtas klippa och min del (min lott som tilldelats mig) för evigt.
Han klöv klippor i öknen
    och gav dem rikligt med vatten som vore det ur djupen.
Se, han slog klippan så att vatten kom ut
    och strömmarna rann,
kan han också ge oss bröd att äta
    eller ska han förse sitt folk med kött? [2 Mos 16:2, 12–13, 31]
De [Israels folk under ökenvandringen] kom ihåg
    att Gud var deras beskyddare (starka befästa klippa), och
    att Gud den Högste (El Elion) var deras befriare.
    
[D´]
De skulle också bli mättade med det bästa vetet (ordagrant: det feta vetet)
    och med honung från klippan skulle jag tillfredsställa dem.
Han ska ropa (höja sin röst i bön) till mig:
    "Du min Fader, min Gud (Elohim), min frälsnings klippa!"
Ja du vänder hans svärdsegg,
    och har inte låtit honom stå i striden (han förlorar).
till att förkunna att Herren (Jahve) är uppriktig,
    min klippa, i vilken inte finns någon orättfärdighet.
    [Ps 28:1; 42:9; 62:2; 4 Mos 32:4]
Men Herren (Jahve) har varit mitt försvarstorn (värn; min fästning, säkra höjd),
    och min Gud (Elohim) min tillflykts klippa.
Kom (börja gå, vandra; sätt igång)! Låt oss sjunga (höja gälla triumferande jubelrop)
    till Herren (Jahve).
Låt oss ropa högt (i segerjubel; väsnas med rop och härskri)
    till vår frälsnings klippa. [Det hebreiska ordet yesha som betyder frälsning, räddning, befrielse, säkerhet, vård och välgång används sextio gånger i Psaltaren och är detsamma som Jeshua – det hebreiska namnet på Jesus.]
Han öppnade klippan och vatten forsade ut,
    det rann en flod på en torr plats. [2 Mos 17:1–7]
han som förvandlar (då förvandlade och fortfarande förvandlar) klippan till en vattenrik sjö,
    det hårda berget (hårdaste kisel) till en vattenkälla.
Till (av) David. [Den grekiska översättningen Septuaginta har tillägget "mot Goliat".]
-

Klagan

Välsignad är Herren (Jahve) min klippa,
    som övade min hand för krig,
    och mina fingrar för striden. [Det hebreiska ordet för krig, kerav, beskriver ett fientligt möte. Ordet för strid lacham är närbesläktat med ordet för bröd lechem och kan tolkas både som en närkamp och som en kamp för brödfödan.]
Örnens väg (bana) i luften. - Ormens väg över klippan. - En val (stor fisks, eller fartygs) väg mitt i havet. - En mans väg hos en kvinna. [Gemensam nämnare för alla dess fyra är att de lämnar inget synligt yttre spår, man kan inte se att en örn har flugit, en orm har slingrat på klippan, ett skepp har passerat, och kärleken mellan en man och en kvinna]
Gå in i klippan och göm dig i jorden av fruktan för Herren (Jahve)
    och härligheten av hans majestät.
Människor ska gå in i klippans grottor och jordens hålor,
    på grund av fruktan för Herren (Jahve) och glansen från hans majestät, när han reser sig för att skaka jorden.
De går in i klippskrevorna och alla skrymslen de kan finna,
    på grund av fruktan för Herren (Jahve) och glansen från hans majestät, när han reser sig för att skaka jorden.
Han ska vara er helighet,
    men en stötesten [som de snubblar på] och en klippa till anstöt
för både Israels hus
    och en fälla och en snara för Jerusalems invånare.
Och Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) ska uppvigla ett gissel mot honom,
    som när Midjan slaktades vid Orevs klippa [då Gideons lilla armé besegrade midjaniterna med Herrens hjälp, se Dom 7:25],
och som hans stav var över havet,
    så ska han lyfta upp den på Egyptiskt maner (sätt, vis). [2 Mos 14:15–16]
För du har glömt bort din frälsnings Gud (Elohim) och du har inte varit uppmärksam på dina starka fästens klippa, därför planterade du behagliga växter och satte främmande (exotiska) skott ibland dem.
Förtrösta på (lita på; var trygg/frimodig i) Herren (Jahve) för evigt (för alltid) [ta din tillflykt till honom],
    för i Herren Herren (Jah Jahve) finns en evig klippa (är evig styrka). [I hebreiskan står två ord för Herren i den andra strofen: kortformen Jah följt av hela gudsnamnet Jahve. Upprepningen betonar Guds oföränderlighet. Grundtextens tsur är ett massivt berg som bildligt talar om styrka och en fast punkt, se Matt 7:24.]
Ni ska ha sånger
    som på natten när man firar en helig fest,
och glädje i hjärtat
    som när någon går med flöjten för att komma till Herrens (Jahves) berg, Israels klippa.
Frukta inte och var inte förskräckta (var inte paralyserad av skräck).
    [Inför det som ska komma, närmast Babylons fall och judarnas frigörelse.]
    Har jag inte för länge sedan låtit er höra om detta och förkunnat det?
Ni är ju mina vittnen. Finns det någon Gud (Eloha) [Elohim i singular – den ende Guden] förutom mig?
    Nej, det finns ingen annan klippa, jag vet ingen.
och de törstade inte när han ledde dem genom öknen,
    han lät vattnet flöda från klippan till dem,
han klöv klippan
    och vattnet forsade ut.' [Jes 43:19; 2 Mos 17:6; 4 Mos 20:11]
Lyssna på mig,
    ni som strävar efter (jagar, verkligen vill ha) rättfärdighet,
    ni som söker Herren (som ser det som en nödvändighet att söka honom för sin existens).
Se på klippan, som ni är huggna ur,
    på grottan som ni grävts fram från.
Faller Libanons snö från fältets klippa? Eller har den stränga kylan fått vatten att flöda?
Se, jag är emot er dalens invånare och slättens klippa förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve). Ni som säger: "Vem ska komma ner mot oss?" Eller: "Vem ska komma in i vår boning?"
Då krossades alltsammans på en gång, järnet, leran, kopparn, silvret och guldet. Allt blev som agnar från tröskplatserna på sommaren. Vinden tog tag i dem och förde bort dem och inget blev kvar. Men stenen som hade träffat statyn blev ett stort berg som uppfyllde hela jorden.
Du [kung Nebukadnessar] såg ju hur en sten höggs ut från ett berg, men inte genom en mänsklig hand. Stenen krossade järnet, kopparn, leran, silvret och guldet. Den store Guden har uppenbarat för kungen vad som ska ske i framtiden. Drömmen är sann och tydningen tillförlitlig." [Profetiskt talar vers 35 och 45 om Jesus – hörnstenen, se Mark 12:10; Ef 2:20; 1 Pet 2:7. Troende kallas "levande stenar" i Guds husbygge, se 1 Pet 2:4–5. Se även Matt 16:15–19.]
Vem kan stå (bestå) inför hans harm (vredesord)?
    Vem kan stå ut med (uthärda) hans brinnande vrede? [Här bryts det alfabetiska mönstret. Det första ordet "inför" börjar på Lamed, och det andra ordet är zaam som börjar på bokstaven Zajin.]

ח – Chet

Hans raseri är som en eld som kommit lös
    och klipporna rämnar (bryts sönder) inför honom.
Är inte du från urminnes tid (från öster) Herre min Gud (Jahve Elohim) min Helige?
    Vi ska inte dö.
Herre (Jahve) du har förordnat dem för dom
    och du Klippa (ett omskrivet tilltal till Gud) har gjort dem till tuktan.



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.