2022 – הַר (har)

berg


Typ:
Hebreiska: הַר (har)
Ursprung: a shortened form of H2042 (הָרָר)
Användning: 559 ggr i GT

Engelsk översättning

mountain
Hill (country), mount(-ain), [idiom] promotion

Engelsk beskrivning

1) hill, mountain, hill country, mount


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (559 st)


Allt högre steg vattnet över jorden, tills det täckte även de högsta bergen under himlen.
Vattnet steg mer än 15 alnar [7 meter] över bergen.
På sjuttonde dagen i sjunde månaden blev arken vilande (hebr. nuach – snarlikt Noas namn) på Araratbergen [bergskam i gränsområdet mellan Turkiet och Armenien].
Vattnet fortsatte hela tiden att minska fram till den tionde månaden. På den första dagen i den tionde månaden blev bergens toppar synliga.
De hade sina boplatser från Mesha som går mot Sefar till bergen i öster. [Här används hebr. kedem för öster. Det är ett rikt ord som inte bara har betydelsen av ett väderstreck utan också används för att beteckna när en människa gör bokslut i sitt liv och ser både bakåt och framåt. Vi får göra upp med det som har varit och se visioner och planera för framtiden i detta väderstreck. Det finns också mycket annat knutet till öster som soluppgången med alla dess typologier, morgonstjärnan i öster och så vidare.]
Och han flyttade från den platsen (Shechem) till bergen öster om Betel och slog upp sitt tält så att han hade Betel i väster och Ai i öster. Där byggde han ett altare åt Herren (Jahve) och åkallade Herrens (Jahves) namn.
och horeerna på deras berg Seir [sydöst om Döda havet – Edom], intill El-Paran, som är vid öknen.
Men Siddimsdalen var full av jordbecksgropar. Sodoms och Gomorras kungar flydde och föll då ner i dem. De andra flydde till bergsbygden.
Och när de hade fört ut dem utanför sade han: "Fly för ert liv, se er inte tillbaka och stanna inte i slättlandet, fly till bergen, annars sveps ni bort." [Slättlandet var det område som förmodligen omstörtades och bildade Döda Havet.]
se till att din tjänare har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, och du har visat stor nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) mot mig genom att du har räddat mitt liv. Jag kan inte [hinner inte] fly till bergen för att inte ondskan ska komma ikapp mig och jag dör. [Lot förhandlar med huvudängeln på liknande sätt som Abraham med sina gäster, se 1 Mos 18:22‑33. Han önskar fly till den lilla staden Tsoar. Här finns det hebreiska ordet chesed för första gången i GT. Det betyder nåd, omsorgsfull kärlek och trofasthet. Även ordet chen för nåd används här men det beskrivs ingående i 1 Mos 6:8. Chesed är det vanligaste ordet för nåd i GT. Det förekommer 241 gånger. Totalt finns det fem olika rötter som betyder nåd fast på lite olika sätt i hebreiskan. Chesed är den typen av nåd som beskriver en omsorgsfull kärlek och även trofasthet. Det är nåden som bryr sig om på ett praktiskt sätt, driven av äkta kärlek som håller över tid. Chesed är en nåd som aldrig sviker.]
Och Lot drog upp från Tsoar och bodde i bergen och hans två döttrar med honom, för han var rädd för att bo i Tsoar och han bodde i en grotta, han och hans två döttrar.
Han (Gud) sade: "Ta nu din son, din ende son som du älskar, Isak, och gå till Morias land och offra honom där som ett brännoffer till mig, på ett berg som jag ska berätta för dig om. [I den här versen används ordet ahava för första gången i GT. Ahava betyder att älska eller kärlek. Det är signifikativt att på samma sätt som Abraham älskar Isak, är Jesus Guds älskade Son. Hela detta kapitel är en bild på hur Gud kommer att offra Jesus för hela mänskligheten. In i minsta detalj ser vi här många förebilder till det som kommer ske längre fram. Gud bevisade sin kärlek till oss att han utgav sin ende Son. Faktum är att här finns en viktig förutsättning för fortsättningen på det förbund som Gud ingick med Abraham i 1 Mos 15. Om Abraham är villig att offra sin son är Gud beredd att göra samma sak, vilket också sker 2000 år senare. I ett blodsförbund måste båda parter vara villiga till samma uppoffringar för varandra.]
Abraham gav platsen namnet Jahve Jire, som man säger än idag "på berget där Herren (Jahve) ska förse." [Det finns ett flertal beskrivande namn på Gud i GT. Jahve Jire, Herren vår försörjare, är ett av dem.]
Och Esau bodde i Seirs bergsbygd. Esau är Edom.
Och detta är Esaus generationer, far till edomiterna i Seirs bergsbygd.
Mose vallade fåren åt sin svärfar Jetro, som var präst i Midjan. En gång drev han fåren bortom öknen och kom till Guds berg Horeb. [Mose är nu 80 år, han lämnade Egypten vid 40-års ålder och har vallat sin svärfars får sedan dess, se Apg 7:30. Horeb är ett annat namn för Sinai berg. Här var han nu som en enkel herde då Gud kallar honom att bli en herde för Israels folk och föra dem hit. Det var på Sinai berg Gud senare skulle ge dem lagen och bekräfta sitt förbund.]
Gud svarade: "Jag ska verkligen vara med dig (jag är med nu och kommer alltid att vara med dig). Detta ska vara tecknet för dig att jag har sänt dig: När du har fört folket ut ur Egypten, ska ni tjäna Gud på detta berg." [Detta är inledningen till Guds förklaring av sitt namn. Det viktiga är inte tjänarens kvalifikationer, utan vem Gud är och att han är med sin tjänare, då är inget omöjligt.]
Herren sade till Aron [Moses tre år äldre bror som var kvar i Egypten]: "Gå och möt Mose i öknen." Han gick, och vid Guds berg träffade han honom och kysste honom. [Det var ett kärt återseende efter fyrtio år. Det visar också att de inte hade någon osämja mellan sig eftersom kyssen på den här tiden var ett viktigt fredstecken.]
Du förde dem in och planterade dem
    på bergen av ditt arv,
platsen Herre (Jahve) som du har gjort för dig själv att på bo på,
    det heliga (templet) Herre (Adonai) som dina händer har förberett.
Så Jetro, Mose svärfar, kom med hans söner och hans hustru till Mose i öknen där han slagit läger på Guds (Elohims) berg.
De lämnade nämligen Refidim och kom till Sinais öken och slog läger i öknen. De slog läger framför berget [Sinai].
Mose gick upp till Gud, och Herren talade till honom från berget:
"Så ska du säga till Jakobs hus (släkt) och förkunna för israeliterna:
Var redo på den tredje dagen. För på den tredje dagen ska Herren (Jahve) komma ner på berget Sinai i folkets åsyn.
Du ska sätta upp gränser för folket runtom och säga: "Var noggranna med att inte gå upp på berget eller beröra dess gräns. Den som rör berget ska med säkerhet dödas.
Inte en hand får röra det [att röra vid en död kropp gjorde en person oren, se 4 Mos 5:2], utan blir stenad eller genomborrad, oavsett om det är ett djur eller en människa, ska det inte leva. När shofaren (vädurshornet) ljuder, ska de komma till berget."
Sedan gick Mose ned från berget till folket, helgade dem och sedan tvättade de sina kläder.
På morgonen på den tredje dagen var det åska (röster) och blixtar (ljungeldar), ett tjockt moln på berget och tonen (ljudet) av en extraordinärt skarp (hög, ljudlig) shofar. Allt folket i lägret bävade. [Det finns några intressanta kommentarer till denna passage i den judiska traditionen. Rabbi Johanan skriver: "Guds röst splittrades till 70 röster som talade på 70 språk så att alla länder kunde förstå. När varje land hörde rösten på sitt eget modersmål ingav det dem fruktan." Här kan vi se likheter med vad som skedde på pingsten, se Apg 2.]
Då förde Mose ut folket ur lägret för att möta Gud (Elohim), och de stod på den lägsta delen av berget.
Nu var hela Sinai berg höljt i rök, eftersom Herren (Jahve) hade stigit ned på det i eld. Röken steg upp som röken från en ugn. Hela berget skakade kraftigt.
Sedan kom Herren (Jahve) ner till berget Sinai, till toppen på berget. Herren kallade upp Mose till toppen på berget, så Mose gick upp.
Mose sade till Herren (Jahve): "Folket kan inte komma upp på berget Sinai för du är den (den ende), [syftar på att Herren är en som det står i 5 Mos 6:4] som har varnat oss och sagt: Sätt gränser runt berget och håll det heligt."
Allt folket blev vittnen till åskmullret och blixtarna och ljudet från shofaren och rykandet (röken som rykte)berget. När folket såg det blev de förskräckta och stod långt bort.
och Mose skrev ned alla Herrens ord. Tidigt nästa morgon byggde Mose ett altare nedanför berget och reste tolv stenar – en för varje stam i Israel.
Herren (Jahve) sade till Mose: "Kom upp till mig på berget och var kvar där, så ska jag ge dig stentavlorna med undervisningen (hebr. Torah) och buden, som jag har skrivit för att undervisa folket." [De tio budorden hade redan talats men skulle nu ges i skriftlig form.]
Mose började gå tillsammans med sin tjänare Josua, och Mose gick upp på Guds berg.
Mose gick [högre] upp på berget [tillsammans med Josua], och molnet täckte berget.
Herrens härlighet vilade på berget Sinai och molnet täckte det under sex dagar. [Mose följer löftet att "vara kvar där" som han fick i vers 12.] På den sjunde dagen kallade Gud på Mose inifrån molnet.
Herrens härlighet visade sig som en förtärande eld inför israeliterna, på bergets topp.
Mose gick in i mitten på molnet och steg upp på berget. Där var han fyrtio dagar och fyrtio nätter [utöver de första sex dagarna som han och Josua väntade längre ner på berget].
Se till att du gör den exakt efter ritningen som jag visade dig på berget. [Sinai berg, där Mose vistades 40 dygn då han fick stentavlorna med budorden och alla andra instruktioner från Gud.Här liksom i vers 9 är det viktigt att inte göra något på sitt eget sätt utan precis som Gud vill ha det gjort.]
Och du ska resa upp tabernaklet i enlighet med dess ritningar som jag har visat dig på berget. [Man kan se på plankorna som individer i församlingen. Då är vi vända med ansiktet inåt, alltså står var och en av oss med blicken fäst på de föremål som finns inne i tabernaklet som symboliserar Jesus och Gud själv. Då står vi samtidigt skuldra vid skuldra med våra syskon i tron och vänder ryggen mot världen. De är den position som varje troende behöver ha för att ha rätt fokus i sitt liv.]
De ska tillverka dem av plankor så de är ihåliga. Precis som jag har visat dig på berget (Sinai) så ska det tillverkas. [Här är Gud åter noggrann med att vi följer hans instruktioner exakt.]
Och han gav till Mose, när han hade fullbordat talandet med honom på berget Sinai, vittnesbördets två stentavlor skrivna med Guds (Elohims) finger.
Folket märkte att Mose dröjde kvar på berget (de blev otåliga och besvikna och skämdes för honom eftersom han var kvar längre än väntat). De samlade sig omkring (bildade en gruppering mot) Aron och sade till honom: "Gör någonting (sitt inte bara där), gör gudar åt oss som kan gå framför oss! Vi vet inte vart den där Mose har tagit vägen, han som förde oss ut ur Egypten."
Varför ska egypterna få tala och säga 'Till ont förde han dem ut för att slakta dem i bergen och förtära dem från jordens ansikte (yta)?' Vänd om från din brinnande vrede och ångra denna ondska mot ditt folk.
Och Mose vände om och gick ner från berget med vittnesbördets två tavlor i sina händer, tavlorna som var skrivna på båda sidor, på den ena sidan var det skrivet och på den andra sidan var det skrivet.
När Mose närmade sig lägret och han såg kalven och dansen, då blev han brinnande vred (hans vrede blev brinnande het). Han kastade tavlorna ur sina händer och bröt dem nedanför berget.
Och Israels söner tog av sig alla sina smycken från berget Chorev (Horeb).
Var redo på morgonen och kom upp till berget Sinai på morgonen och ställ dig på platsen högst upp på berget (ordagrant 'över bergets huvud').
Och ingen man ska komma upp med dig, låt inte någon man synas på hela berget, låt inte heller några flockar eller hjordar beta på berget."
Och han högg ut två stentavlor, likadana som de första, och Mose steg upp tidigt på morgonen och gick upp på berget Sinai som Herren (Jahve) hade befallt honom och tog de två stentavlorna i sina händer.
När Mose kom ner från Sinai berg med vittnesbördets två stentavlor i sin hand, visste han inte om att hans ansikte strålade (att ljus sköt fram som horn), därför att han hade talat med Herren.
Sedan kom alla israeliterna fram till honom, och han befallde dem allt som Herren hade sagt på Sinai berg.
som Herren (Jahve) befallde Mose på berget Sinai den dag då han befallde Israels söner att offra sina offer till Herren (Jahve) i Sinais öken.
Herren (Jahve) talade till Mose på berget Sinai och sade:
Detta är förordningarna (ordagrant "sakerna inristat") och påbuden (bindande juridiska beslut) och undervisningen som Herren (Jahve) har gjort mellan sig och Israels söner på berget Sinai genom Mose hand.
Detta är budorden (de tydliga befallningarna) som Herren (Jahve) befallde Mose för Israels barn på berget Sinai.
Detta är Arons och Moses generationer (släkt) den dagen då Herren (Jahve) talade med Mose på Sinai berg.
De bröt upp från Herrens (Jahves) berg och vandrade i tre dagar. Herrens (Jahves) ark gick före dem under de tre dagarna till nästa plats där de skulle stanna.
Och Mose lät dem gå ut och bespeja (utforska, undersöka) Kanaans land och sade till dem:
"Gå upp här in i söder (Negev) och gå upp i bergen,
Amalek bor i Sydlandet (Negev) och hetiterna och jevuséerna och amoreerna bor i bergen, och kananeerna bor vid havet och längs Jordan."
Och de steg upp tidigt på morgonen och gick upp på bergets topp och sade: "Här är vi och ska gå upp till platsen som Herren (Jahve) har lovat, för vi har syndat."
Men de dristade sig till att gå upp på bergets topp, likväl lämnade inte Herrens (Jahves) förbundsark och Mose lägret.
Amalekiterna och kananeerna som bodde i bergsbygden kom ner och slog dem och slog ner dem ända till Chorma.
Och de vandrade från Kadesh och Israels söner, hela församlingen kom till berget Hor.
Och Herren (Jahve) talade till Mose och till Aron på berget Hor vid gränsen till Edoms land och sade:
Ta Aron och hans son Elazar och för upp dem på berget Hor.
Och Mose gjorde som Herren (Jahve) befallt, och de gick upp på berget Hor inför hela församlingens ögon (i hela församlingens åsyn).
Och Mose tog av Aron hans kläder och satte dem på hans son Elazar. Och Aron dog där på toppen av berget. Och Mose och Elazar kom ner från berget.
De vandrade [söderut] från berget Hor i riktning mot Röda havet för att gå runt Edom [eftersom Edoms kung inte tillät dem passera, se 4 Mos 20:21]. Under vandringen [den långa omvägen] blev folket otåligt,
Och han [Bileam] tog upp sitt talesätt (började han tala i bilder och ordspråk, ofta med många bottnar; ibland även profetiskt – hebr. mashal) och sade:
"Från Aram [nuvarande centrala och södra Syrien; betyder "upphöjd"]
    hämtade Balak mig,
    Moavs kung
från bergen i öster:
'Kom, förbanna (hebr. arar) Jakob
och kom förbanna (hebr. zaam) Israel.'
Och Herren (Jahve) sade till Mose: "Gå upp på Avarims berg och se landet som jag har gett till Israels söner.
Det är ett oavbrutet brännoffer som offrades på berget Sinai som en söt arom, ett offer gjort med eld till Herren (Jahve).
Och de vandrade från Kehelata och slog läger i Shefer.
Och de vandrade från Shefer och slog läger i Charada.
Och de vandrade från Kadesh och slog läger vid berget Hor, på gränsen till Edoms land.
Och prästen Aron gick upp till berget Hor på Herrens (Jahves) befallning, och dog där, i det fyrtionde året efter att Israels söner kommit ut ur Egyptens land, i den femte månaden på den första dagen i månaden.
Och Aron var 123 år när han dog på berget Hor.
Och de vandrade från Hor och slog läger i Tsalmona.
Och de vandrade från Almon Diblatajma och slog läger i Avarims berg, framför Nebo.
Och de vandrade från Avarims berg och slog läger på Moavs slätt vid Jordan mittemot Jeriko.
[Nord]
Och detta ska vara er norra gräns, från stora havet [Medelhavet i väst] ska ni dra en linje till berget Hor,
från berget Hor ska ni dra en linje till ingången till Chamat, och gränsen ska gå till Tsedads gräns,
Det är elva dagsresor [ca 20 mil] från [berget] Chorev (Horeb) till Kadesh Barnea via vägen från berget Seir. [Kadesh betyder "helig", platsen kan vara Tel el-Qudeirat i Sinaiöknen, just vid dagens gräns mellan Israel och Egypten.]
"Herren vår Gud (Jahve Elohim) talade till oss i Chorev och sade: 'Ni har vistats (bott) tillräckligt länge i dessa berg,
vänd er och vandra till amoreernas bergsland och till alla platser runtomkring i Arava, i bergsbygden, i låglandet [hebr. Shefela – låglandet mellan Medelhavskusten och judeiska bergsbyggden] och i söder och utefter kusten, kananéernas land och Libanon så långt bort som den stora floden, floden Eufrat.
Och vi vandrade från Chorev och gick genom hela denna stora och fruktansvärda öken som ni såg längs vägen till amoreernas bergsland som Herren vår Gud (Jahve Elohim) befallt oss, och vi kom till Kadesh Barnea. [Resan och farorna längs med vägen beskrivs i mer detalj i 4 Mos 11:1‑12:16.]
Och jag sade till er: "Vi har kommit till amoreernas bergsland som Herren vår Gud (Jahve Elohim) gett till oss.
och de vände och gick upp till bergen och kom till Eshkols dal och utforskade den.
Då svarade ni och sade till mig: "Vi har syndat mot Herren (Jahve), vi ska gå upp och strida i enlighet med allt som Herren vår Gud (Jahve Elohim) har befallt oss." Och ni omgjordade er, varje man med sitt stridsvapen och menade att det var en enkel sak att gå upp i bergsbygden.
Så talade jag till er men ni lyssnade inte utan var upproriska mot Herrens (Jahves) befallningar och var övermodiga och gick upp till bergsbygden.
Och amoreerna som bor i bergsbygden kom ut mot er och jagade er som bin gör och slog ner er i Seir ända till Chorma.
Sedan [äntligen, efter 38 års vandring] vände vi och vandrade in i öknen längs vägen till Vasshavet (Röda Havet), som Herren (Jahve) talade till mig, och vi gick runt berget Seir [sydväst om Döda havet; bergsplatån där Edom ligger] många dagar.
"Ni har gått runt detta berg länge nog, vänd norrut.
Ge er inte in i strid inte med dem, för jag ska inte ge er av deras land, nej inte ens så mycket som en fotsula kan trampa på, eftersom jag har gett Seir [landet Edom] till egendom åt Esau.
Endast Ammons söners land kom ni inte nära, längs hela floden Jabbok och städerna i bergsbygden och överallt som Herren vår Gud (Jahve Elohim) inte tillät (förbjöd) oss.
Och vi tog landet på den tiden ur handen på amoreernas två kungar som var bortom Jordan från Arnons dal [i söder] till berget Hermon
Vi besatte detta land vid den tiden, från Aroer som ligger vid Arnons dal och hälften av Gileads bergsland, och dess städer gav jag till Rubeniterna och Gaditerna.
Låt mig gå över, jag ber dig, och se det goda land som finns på andra sidan Jordan, det goda bergsbygden och Libanon."
Och ni kom nära och stod under berget och berget brann i eld ända till himlarnas hjärta, med mörker, moln och tjocka mörka moln.
från Aroer som är på kanten till Arnons dal ända till berget Sion, detsamma som Hermon,
Ansikte mot ansikte talade Herren (Jahve)berget, ut ur mitten av elden.
Jag stod mellan Herren (Jahve) och er den gången för att förkunna för er Herrens (Jahves) ord, för ni var rädda på grund av elden och gick inte upp på berget. Han sade:
Dessa ord talade Herren (Jahve) till hela församlingen på berget, ut ur mitten av elden, ur molnet och ur det tjocka mörkret, med en stark röst och det fortsatte inte mer. Och han skrev dem på två tavlor av sten och gav dem till mig.
[Mose talar till folket:] Då trädde alla ledare för era stammar tillsammans med era äldste fram till mig [eftersom ni var så rädda], när ni hörde rösten ur mörkret, medan berget brann i eld.
För Herren din Gud (Jahve Elohim) för dig till ett gott land, ett land med vattenbäckar, med källor och djup som forsar fram i dalar och på berg.
Ett land där du ska äta bröd utan fruktan, du ska inte sakna något i det, ett land vars stenar är järn och ur dess berg ska du gräva koppar.
När jag var borta uppe på berget för att ta emot stentavlorna, förbundets tavlor (förbundet) som Herren (Jahve) skurit med er, då stannade jag på berget i 40 dagar och 40 nätter, jag varken åt bröd eller drack vatten,
och Herren (Jahve) gav till mig två stentavlor skrivna med Guds (Elohims) finger, och de var skrivna enligt alla de ord som Herren (Jahve) talat med er på berget ut från mitten av elden på samlingens dag.
Så jag vände och kom ner från berget, och berget brann i eld och de två förbundstavlorna var i mina två händer.
Och jag tog er synd, kalven som ni hade gjort och brände den i eld och slog den i bitar och malde ner den tills det bara var fint damm, och jag kastade dess damm i bäcken som rann ner från berget.
Vid den tiden sade Herren (Jahve) till mig: "Hugg dig två tavlor av sten, likadana som de första, och kom upp till mig på berget och gör dig en ark av trä,
Så jag gjorde en ark av akaciaträ och högg två stentavlor, likadana som de första, och gick upp på berget med de två tavlorna i mina händer.
Och han skrev på tavlorna som den första gången, de tio orden som Herren (Jahve) talade till er på berget ut från mitten av elden på samlingens dag, och Herren (Jahve) gav dem till mig.
Och jag vände om och kom ner från berget och lade tavlorna i arken som jag hade gjort och där är de som Herren (Jahve) befallde mig.
Nu står jag på berget som den första gången, 40 dagar och 40 nätter, och Herren (Jahve) lyssnade till mig även den gången så att Herren (Jahve) inte utrotar er.
utan landet som du går över för att besätta, är ett land med berg och dalar och det dricker vatten när regnet från himlarna kommer ner (faller).
Och det ska bli när Herren din Gud (Jahve Elohim) för dig in i landet som du går för att besätta, att du ska placera välsignelsen på berget Gerizim och förbannelsen på berget Ejval [5 Mos 27‑28; Jos 8:30‑35].
Ni ska helt förgöra (hebr. aved aved; upprepningen förstärker en fullständig förödelse) alla platser där folkslagen som ni fördriver har tjänat (tillbett) sina gudar, på de höga bergen och på kullarna och under alla grönskande träd.
Och det ska ske när du har gått över Jordan att du ska sätta upp dessa stenar, som jag har befallt dig om idag, på berget Ejval (Ebal) och du ska vitkalka dem med kalk.
Dessa [sex stammar] ska stå på berget Gerizim [nuvarande Jebel-et-Tur, till söder] och välsigna folket när ni har gått över Jordan:
Simon (Shimon) och
Levi och
Juda (Jehoda) och
Isaskar (Jisashchar) och
Josef och
Benjamin (Binjamin).
Och dessa [sex stammar] ska stå på berget Ejval [Ebal – nuvarande Imad-el-Deen, åt norr] för förbannelsen:
Ruben (Reoven) [den älste, Leas förstfödde];
Gad och Asher [vars mor var Silpa – Leas tjänsteflicka] och
Sebulon (Zevolon);
Dan och Naftali [var mor var Bilha – Rakels tjänsteflicka].
En eld har tänts i mina näsborrar
    och brinner till Sheols (underjordens) djup.
Den slukar jordens grödor
    och sätter bergens grundvalar i brand. [Uttrycket "En eld har tänts i mina näsborrar" är en variant på hebreiskans vanliga sätt att uttrycka vrede. Grundordet för vrede på hebreiska betyder ordagrant "brinnande näsa".]
"Gå du upp till detta Abarims berg, till berget Nebo, som är i Moabs land, som ligger mitt emot Jeriko, och bese Kanaans land, som jag ger till Israels söner som en ägodel,
och dö på berget som du går upp på och bli samlad till ditt folk, som Aron, din bror dog på berget Hor, och samlades till sitt folk. [4 Mos 20:22‑29].
Han sade:
"Herren (Jahve) kom från Sinai
    och stod upp från Seir [ett annat namn för Edom] till dem,
    han trädde fram i glans (strålade tydligt) från [berget] Paran,
och han kom från myriader heliga,
    vid hans högra var ett brinnande dekret.
och från de gamla bergstopparna, och från de eviga bergens dyrbarheter,
Ni ska kalla folket till berget, där ska de offra rättfärdiga offer, för de ska dia havets överflöd och sandens gömda rikedomar."
Mose gick [norrut] från öknen i Moab upp till berget Nebo, som ligger [på östra sidan om Jordanfloden] mitt emot Jeriko. Han gick upp på toppen Pisga. [En bergskam med flera toppar som ligger strax nordväst om berget Nebo.] Där visade Herren (Jahve) honom hela landet [som han blivit lovad att få se 5 Mos 32:49]:
[Mose står på den östra kanten mitt i det land som ska bli Israels, och med början från norr till söder (i en halv cirkel i moturs riktning) visar Gud honom hela landet.] Gilead [norrut längs med bergskammen] ända till [staden] Dan [i norr]
Och hon sade till dem: "Gå upp i [judeiska] bergen, så att inte förföljarna kommer ikapp er, och göm er där i tre dagar till dess att förföljarna har återvänt [till Jeriko], sedan kan ni fortsätta er väg [tillbaka till lägret på andra sidan Jordan]."
Och de gick och kom till bergen och uppehöll sig där i tre dagar, till dess förföljarna hade återvänt, och förföljarna letade efter dem på alla vägar men fann dem inte.
Sedan återvände de två männen och gick ner från berget och gick över [Jordanfloden] och kom till Josua, Nuns son, och de berättade för honom allt som de varit med om.
[Denna sista sektion fokuserar på Guds ord och hör tematiskt ihop med det inledande stycket i Jos 1:1‑18. I det första kapitlet hade Guds ord till Josua en central roll. Här leder Josua en ceremoni vid berget Ejval.] Sedan byggde Josua ett altare till Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim)berget Ejval (Ebal),
Och hela Israel, deras äldste och ledare och deras domare stod på båda sidor om arken och mittemot stod prästerna, leviterna som bar Herrens förbundsark, både främlingen och den i huset födde. Hälften av dem framför berget Gerizim och hälften av dem framför berget Ejval (Ebal). Som Herrens tjänare Mose hade befallt till välsignelse av Israels folk först.
[Tidigare hade motståndet bestått av enskilda städer, nu i detta och följande kapitel kommer motståndet från allianser med städer och dess kungar.] Och det hände sig att när alla kungar som var bortom Jordan i bergsbygden, i Låglandet [hebr. Shefela – låglandet mellan Medelhavskusten och judeiska bergsbyggden] och utefter hela Stora Havets (Medelhavets) kust framför Libanon, hettiterna och amoreerna, kananiterna, perisséerna, hivéerna och jebusiterna hörde detta,
Och Gibeons män sände (bud) till Josua till lägret i Gilgal [intill Jeriko] och sade: "Släpp inte dina händer från dina tjänare, kom upp till oss snabbt och rädda oss och hjälp oss, för alla amoréernas kungar som bor i bergsbygden [Jerusalem, Hebron, Jarmot, Lachish och Eglon] har samlat sig tillsammans mot oss."
Så slog Josua hela landet, bergsbygden och södern och Låglandet [hebr. Shefela – låglandet mellan Medelhavskusten och judeiska bergsbyggden] och sluttningarna (bergsbranterna; wadikanterna – hebr. aseda) [troligtivs sluttningarna ner mot Döda havet öster om den centrala bergsbyggden] och alla deras kungar, han lämnade ingen utan förgjorde i grunden allt som andades, som Herren Israels Gud (Jahve Elohim) befallt.
och till kungarna som var i norr,
i Bergsbygden
och i Arava (ödemarken, hedmarken) [området kring Jeriko i Jordandalen] söder om Kinnerot [områden kring Genesarets sjö]
och i Låglandet [hebr. Shefela – låglandet mellan Medelhavskusten och judeiska bergsbyggden] och i området väster om Dor vid havet [Medelhavet],
till kananiterna i öster och väster
och amoreerna
och hettiterna
och perisséerna
och jebusiterna i Bergsbygden
och hivéerna under Hebron i Mitspas land.
Så tog Josua hela landet, Bergsbygden och hela Södern och hela Goshens land och Låglandet [hebr. Shefela – låglandet mellan Medelhavskusten och judeiska bergsbyggden] och Arava (ödemarken, hedmarken) [området kring Jeriko i Jordandalen] och Israels bergsland och dess lågland,
från de kala bergen som sträcker sig upp till Seir och ända till Baal Gad i Libanons dal under berget Hermon, och alla deras kungar tog han och han slog dem och dödade dem.
Och Josua kom på den tiden och högg av Anakim från Bergsbygden, från Hebron, från Devir, från Anav och från hela Juda Bergsbygd och från hela Israels Bergsland. Josua förstörde dem fullständigt med deras städer.
Detta är landets kungar som Israels söner slog och besatte deras land på andra sidan Jordan mot soluppgången, från Arnons dal till berget Hermon och hela Arava österut.
och regerade på berget Hermon och i Salcha och i hela Bashan till gränsen mot geshureerna och maachateerna och halva Gilead till gränsen mot Sichon, Cheshbons kung.
Och dessa är landets kungar som Josua och Israels söner slog på andra sidan Jordan västerut, från Baal Gad i Libanons dal [i norr] till de kala bergen som går upp till Seir [Edom – i söder]. Och Josua gav det till Israels stammar som en besittning efter deras indelning,
i bergsbygden och i låglandet och i Arava och på sluttningarna och i öknen och i söder (Negev). Hetiterna, amoreerna och kananeerna, periseerna, hivéerna och jebuseerna,
och gevaleernas land och hela Libanon mot soluppgången från Baal–Gad under berget Hermon till Chamats ingång,
alla invånare i bergsbygden från Libanon till Misrefot-Maim, hela Tsidonien, dem ska jag driva ut från framför Israels söner, du ska bara fördela det som ett arv åt Israel som jag har befallt dig.
och Gilead och gränsen mot geshureerna och maachateerna och hela berget Hermon och hela Bashan till Salcha
och Kirjatajim och Sivma och Tseret–Shachar i dalens berg,
Ge mig nu därför dessa berg som Herren (Jahve) talade om den dagen, för du hörde den dagen hur anakiterna var där och städerna var stora och befästa. Det kommer att vara så att Herren (Jahve) är med mig och ska driva ut dem som Herren (Jahve) talade."
och gränsen går upp i Hinnoms sons dal till sidan av jevuséerna söderut, det är Jerusalem, och gränsen går upp till toppen på berget som ligger framför Hinnoms dal västerut som är den yttersta gränsen av Refaims dal norrut.
Och gränsen är dragen från bergets topp till källan med Neftoachs vatten och går ut till städerna på berget Efron och gränsen är dragen till Baala, det är Kirjat- Jearim.
Och gränsen vänder från Baala västerut till berget Seir och passerar längs sidan av berget Jearim i norr, det är Chesalon, och går ner till Beit-Shemesh och går vidare till Timna.
Och gränsen går till sidan av Ekron norrut och gränsen är dragen till Shikrona och passerar till berget Baala och går ut vid Javneel och gränsen går ut vid havet (Medelhavet).
Och i bergsbygden:
Shamir och Jatir och Socho
[I detta stycke handlar det om Rakes son Josef, och hans söners arv. Det hör ihop med Benjamin i Jos 18:11‑28.] Och lotten för Josefs söner gick ut från Jordan vid Jeriko, vid Jerikos vatten i öster och gick upp från Jeriko genom bergsbygden till öknen, till Betel.
Och Josua sade till dem: "Om du är ett stort folk gå då upp till skogen och hugg ner för dig själv där i perisséernas land och Refaim, eftersom Efraims bergsland är för trångt för dig."
Och Josefs söner sade: "Bergsbygden är inte tillräckligt för oss och alla kananeerna som bor i landets dal har vagnar av järn, både de som är i Beit-Shean och dess byar och de som är i Jizreels dal."
men bergsbygden ska vara ditt, för fast det är en skog ska du hugga ner den och förtjänsten därav ska vara din, för du ska driva ut kananeerna fast de har vagnar av järn och fast de är starka."
Och deras gräns på den norra sidan var från Jordan och gränsen gick upp till sidan av Jeriko i norr och gick upp genom bergsbygden västerut, och därifrån gick den till Beit-Avens öken.
Och gränsen passerade därifrån till Loz, till sidan av Loz, det är Betel söderut, och gränsen gick ner till Atrot-Adar vid bergen som ligger söder om Beit-Choron, det nedre. [Samma som Josefs stammars södra gräns, se Jos 16:1‑4]
Och gränsen drogs och vände på den västra sidan söderut från bergen som ligger framför Beit-Choron söderut och går ut därifrån vid Kirjat-Baal, samma som Kirjat-Jearim, en av Juda söners städer, detta var den västra sidan.
Och gränsen gick ner till den yttersta delen av bergen som ligger framför Hinnoms söners dal, som är i Refaims dal norrut, och den gick ner från Hinnoms dal till sidan av jevusiterna söderut och gick ner till Ein-Rogel.
Som Herren (Jahve) hade befallt [4 Mos 14:30], gav de honom [Josua] den stad han begärde – Timnat-Serach i Efraims bergsbygd. Och han byggde en stad och bodde i den.
Och de avskilde Kedesh i Galiléen i Naftalis bergsbygd
och Shechem i Efraims bergsbygd
och Kirjat-Arba som är Hebron i Juda bergsbygd.
Och de gav dem Kirjat-Arba, det Arba som var Anaks fars, samma som Chevron, i Juda bergsland med den öppna marken runtom.
Och de gav dem Shechem med den öppna marken runtom i Efraims bergsbygd, fristaden för en mandråpare, och Gezer med den öppna marken runtom,
Och till Isak gav jag Jakob och Esau, och till Esau gav jag berget Seir, för att besätta det, och Jakob och hans söner gick ner till Egypten.
Och de begravde honom på gränsen till hans arv i Timnat-Serach, som är i Efraims bergbygd, norr om berget Gaash.
Och Elazar, Arons son, dog och de begravde honom på hans son Pinchas kulle, som getts till honom i Efraims berg.
Därefter gick Juda söner ner och stred mot kananeerna som bodde i bergsbygden och i Söder (Negev) och i Låglandet.
[Sammanttande summering:] Och Herren (Jahve) var med Juda och han drev ut invånarna i bergsbygden, men han kunde inte driva ut invånarna i dalen för de hade vagnar av järn. [Hästekipagen var av trä, men med beslag och förstärkningar av järn.]
Och amoreerna tvingade Dans söner till bergsbygden, för de ville inte låta dem komma ner till dalen [Jos 19:47‑48; Dom 18].
Och amoreerna var beslutna att bo i Harcheres i Ajalon [ordagrant: "hjortarnas fält"] och i Shaalvim [ordagrant: "rävarnas plats"], men Josefs hus hand segrade så att de blev tvångsarbetare (skattskyldiga).
Och de begravde honom på gränsen till hans arv i Timnat-Cheres [även kallat Timnat Serah, se Jos 19:50; 24:30] i Efraims bergsland, på norra sidan av berget Gaash.

De fem filisteiska furstarna [för städerna Gaza, Ashkelon, Ashdod vid Medelhavskusten och Ekron och Gat lite längre in från kustremsan, se Jos 13:3],
och alla kananéer [generell term för folkslagen i landet]
och sidoniterna [Fenikien, nuvarande kustremsan vid Libanon med städerna Tsor (Tyros) och Sidon, se Dom 1:31; 1 Mos 10:15] och hivéerna [1 Mos 34:2] som bodde i Libanons berg
    från berget Baal-Hermon [Jos 11:17] till Lebo Chamat [hebr. lebo betyder "ingång" och kan också syfta på Chamats bergspass; troligtvis staden Labweh i norra Libanon vid Orontesflodens källor]. [Filisteerna är en beteckning på de sjöfolk som på 1200-talet f.Kr. kom från de grekiska öarna (främst Kreta, se 1 Mos 10:13‑14; 4 mos 24:24; Jer 47:4; Amos 9:7). Dessa fem städer/riken (pentapolis) hade ett gemensamt stadsförbund och var israels fiende, se 1 Sam 6:16‑18.]
Och det skedde när han kommit att han blåste i en shofar i Efraims berg, och Israels söner kom ner med honom från bergsbygden, och han framför dem.
Hon satt under Deboras palmträd (daddelpalm – hebr. tomer) mellan Rama [betyder: "höjd"] och Betel [betyder: "Guds hus"] i Efraims bergsbygd [1-2 mil norr om Jerusalem], och Israels söner kom upp till henne för juridiska beslut. [Deboras dubbla roll som profetissa och domare återkommer språkligt i att saker beskrivs i två. Texten nämner två höjder: Rama (profeten, domaren och prästen Samuels födelseplats) och Betel (där Jakob brottades med Gud). Efraim betyder "dubbelt fruktsam" och ordet för dadelpalm tomer delar rot med Tamar som födde tvillingar till Juda (1 Mos 38:27‑30).]
Och hon sände efter och kallade på Barak, Avinoams son från Kedesh-Naftali, och sade till honom [detta är det första av tre tal till Balak som Debora ger]: "Har inte Herren Israels Gud (Jahve Elohim) befallt och sagt: 'Gå och dra ut mot berget Tavor och ta med dig 10 000 män från Naftali söner och från Zevulons söner?'
Och de berättade för Sisera att Barak, Avinoams son, hade gått upp till berget Tavor.
Och Debora sade till Barak [tredje talet]: "Upp! Detta är dagen som Herren (Jahve) har utlämnat Sisera i din hand, har inte Herren (Jahve) gått ut framför dig?"
Bergen darrar av Herrens (Jahves) närvaro,
    liksom Sinai av Herrens (Jahves) närvaro, Israels Gud (Jahve Elohim).
    [Här jämförs striden med hur Herren mötte Mose på Sinai efter uttåget ur Egypten.]
… grottorna och bergsfästningarna [naturliga bergsfästen och klippor – hebr. masad; samma ord som den kända antika fästningen Masada i Negevöknen].
[Eftersom den som helgats till tjänst i tabernaklet inte har man och barn, gråter hon över sin barnlöshet.]
[Frasen "På den tiden fanns det ingen kung i Israel. Var och en gjorde vad han själv ansåg vara rätt." återkommer se vers 6 och Dom 21:25]
Det fanns en man från Ramatajim-Tsofim, från Efraims bergsbygd, och hans namn var Elkana, Jerochams son, Elihos son, Tochos son, Tsofs son, en efraimit.
Och han gick genom Efraims bergsbygd och passerade genom Shalishas land men fann dem inte. Sedan passerade han genom Shaalims land men där var de inte, och han passerade genom benjaminiternas land men fann dem inte.
Och Saul valde åt sig 3 000 män från Israel, varav 2 000 var med Saul i Michmas [betyder: "dold plats"; troligvis nuvarande Mukmas 11 km nordöst om Jerusalem] och i Betels berg, och 1 000 var med [hans son] Jonatan i Giva-Benjamin [staden Giva i stammen Benjamins område, se även vers 15], och resten av folket sände han var och en till sitt tält.
Och alla Israels män som hade gömt sig själva i Efraims bergsland, när de hörde att filistéerna flydde förföljde även de dem i striden.
Filistéerna stod på det ena berget och israeliterna stod på det andra berget, med den smala dalen mellan sig. [Två olika ord för dal används här. I vers 2 är ordet emek som är en bredare som i Jezereldalen osv. I vers 3 används däremot gai som beskriver en smalare sektion.]
Och David vistades i öknen i bergfästena [naturliga bergfästen, grottor och klippor som gav skydd – hebr. masad; samma ord som den kända antika fästningen Masada i Negevöknen] och förblev i bergslandet i öknen Zif. [Tel Sif ligger strax söder om Hebron, ett kargt område med inte så många invånare där det är lätt att gömma sig.] Och Saul sökte honom varje dag men Gud (Elohim) gav honom inte i hans hand.
Och Saul gick på den ena sidan av berget och David och hans män på den andra sidan av berget, och David skyndade sig att komma bort från Saul, för Saul och hans män omringade David och hans män runtom för att ta dem.
Och det skedde när hon red på sin åsna och kom ner till bergets gömställe, att se, David och hans män kom ner mot henne och hon mötte dem.
Och David gick över till den andra sidan och stod på bergets topp, långt bort så att det var ett stort avstånd mellan dem.
Och nu, låt inte mitt blod falla till marken långt bort från Herrens (Jahves) ansikte, för Israels kung har kommit ut för att leta efter en ensam loppa, som en som jagar rapphöns i bergen."
Och filistéerna stred mot Israel och Israels män flydde framför filistéerna och föll ner slagna på berget Gilboa.
Och det skedde på morgonen när filistéerna kom för att klä av de slagna att de fann Saul och hans tre söner fallna på berget Gilboa.
Och den unga mannen som berättade för honom sade:
"När jag råkade vara på berget Gilboa, se då lutade sig Saul över sitt spjut och vagnarna och ryttarna ansatte honom hårt.
Gilboas berg,
    låt där inte bli någon dagg,
    inget regn över dig,
    inga fält med utsökta frukter,
för där kastades de mäktigas sköld bort,
    Sauls sköld utan att vara smord med olja.
Och dessa är deras namn:
Hurs son – i Efraims bergsland;
Och Salomo hade 70 000 som bar bördor och 80 000 som var stenhuggare i bergen,
Och nu, sänd efter och samla åt mig hela Israel på berget Karmel, och baals 450 profeter och aserans 400 profeter [1 Kung 14:15] som äter vid Izevels (Isebels) bord."
[Den traditionella platsen för följande händelser är Muchraka på berget Karmel.] Och Achav sände till alla Israels söner och samlade profeterna tillsammans på Karmel.
Då gick han upp och åt och drack. Måltiden gav honom kraft att gå i fyrtio dagar och nätter tills han nådde Guds berg Horeb. [Elia är fortfarande på flykt. Det tar omkring en vecka att vandra Från Beer-Sheva till berget Horeb. Tankarna förs tillbaka till hur israeliterna vandrade 40 år i öknen, och hur Mose var 40 dagar på berget Horeb, se 2 Mos 34:28.]
Herren sade: "Gå ut och ställ dig på berget inför Herren. Där ska Herren passera förbi dig."
En stark vind gick före Herren och delade bergen och bröt sönder klipporna,
    men Herren var inte i vinden.
Efter vinden kom en jordbävning,
    men Herren var inte i jordbävningen.
Då sände kungen en hövitsman över 50 med hans 50. Och han gick upp till honom, och se, han satt på toppen av kullen. Och han talade till honom: "Gudsman, kungen har sagt: Kom ner."
Och de sade till honom: "Se, vi ber dig, det finns med dina tjänare 50 män, styrkans söner, låt dem gå, vi ber dig, och söka din herre, om till äventyrs Herrens (Jahves) ande har tagit upp honom och kastat honom på ett berg eller i någon dal."
Då svarade han: "Ni ska inte gå iväg."
Därifrån gick Elisha till berget Karmel [nära dagens Haifa, vid Medelhavskusten], och därifrån vände han tillbaka till Samarien.
Och han sade: "Allt är i sin ordning. Min herre har sänt mig och sagt: "Se, nu kom det till mig från Efraims bergsland två unga män av profetsönerna, ge dem, jag ber dig, en talent silver och två ombyten dräkter."
Och Elisha bad och sade: "Herre (Jahve), jag ber dig, öppna hans ögon så att han ser." Och Herren (Jahve) öppnade ögonen på den unge mannen och han såg, och se, berget var fullt av hästar och vagnar av eld runtom Elisha.
… Sions berg [tempelberget i Jerusalem]
och att man skulle tillkännage och utropa i alla deras städer och i Jerusalem: "Gå ut på bergen och hämta löv av olivträd, planterade eller vilda, och löv av myrten, palmer och andra lummiga träd, och gör lövhyddor som det är skrivet."
På Sinai berg steg du ner
    och talade till dem från himlen,
du gav dem rättfärdiga föreskrifter (hebr. mishpatim)
    och sann undervisning (plural – hebr torot),
goda stadgar (hebr. chuqim)
    och påbud (hebr. mitzvot).
Han [Gud] flyttar berg [jordbävning] innan de vet det [det sker plötsligt],
    omstörtar dem i sin vrede.
Hon spanar upp mot bergskullarna efter bete,
    hon letar efter allt som är grönt [i dessa karga regioner].
Bergen [vegetationen i dalgångarna] ger den mat,
    där leker alla de vilda djuren [kring den utan att vara rädda att bli attackerade].
"Jag har insatt min Kung på Sion [Jerusalem],
    mitt heliga berg." [Sion är ett namn på platsen Jerusalem, men har också en vidare betydelse som Guds stad, rike och hans folk, se 1 Kung 8:1; Jes 40:9; Heb 12:22. Ursprungligen syftade Sion på det berget där David lät bygga sitt palats, se 2 Sam 5:6‑7, 9. Sedan Salomo hade byggt templet innefattades även det i begreppet "Sion", se Ps 132:13. Petrus citerar Jes 28:16 och refererar till hur Jesus har blivit "hörnstenen i Sion", se 1 Pet 2:6. I föregående vers liknas de troende vid levande stenar i ett andligt tempel, se 1 Pet 2:5. Platsen har också en framtida betydelse då alla hednafolk ska strömma dit, se Jes 2:2; Upp 21:2‑3.]
Jag, jag höjer min röst (ropar i bön) till Herren (Jahve),
    och han svarar mig från sitt heliga berg [Sion, templet, se Ps 2:6; 48:1‑2]. Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias "den strålande morgonstjärnan", se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.] Av David.
-

Del 1

I Herren (Jahve) har jag tagit min tillflykt. [Den hebreiska verbkonstruktionen med perfekt, "har tagit min tillflykt" beskriver troligtvis en avslutad handling med ett pågående resultat. David har sin trygghet och säkerhet hos Herren. Han är på klippan och det finns inget behov att hitta flyktvägar.] Hur kan ni då säga till mig:
"Fly som [skrämda, hjälplösa] fåglar [till eller från] ert berg. [Uttrycket 'som en fågel' används som en bild på någon som är jagad, se Klag 3:52. Pluralformen inkluderar alla som är i liknande situation. Det finns ingen preposition framför berg, så antingen är uppmaningen att fågeln ska fly till eller från berget. Än idag i Israel ser man fåglar som tar skydd i skrevor och grottor i bergen och klipporna kring Jerusalem. Jesus säger i sitt tal om framtiden att det kommer en tid då de som bor i Judéen måste fly till bergen, se Matt 24:16. Bergen är alltså en tillflyktsort. Skillnaden är dock att i den här psalmen är berg i singular. Det kan då syfta på Jerusalem.
    I den här psalmen jämförs David och hans allierade med små fåglar. Fåglar sjunger ofta och det skulle kunna referera till psalmisten och sångarna. De blir antingen skrämda från det öppna fältet och flyr till det trygga berget eller så överger de sina reden i berget och flyr därifrån. Oavsett om det är till eller från berget så är kontrasten tydlig mellan en fågel som är lättskrämd och ett berg som står fast.]
En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av David.
-
Vem får vistas (ha sin temporära boning) i ditt tabernakel?
Vem får bo (ha sin permanenta boning) på ditt heliga berg? [Som svar på dessa frågor följer ett antal satser med positiva och negativa föreskrifter. Gud är helig och begär fullkomlighet i ord och handling. Psalmen har flera beröringspunkter med de tio budorden, se 2 Mos 20:1‑17. Psalmen har ibland kallats "Davids Bergspredikan", se Matt 5:20. Jesus avslutar sex punkter i Bergspredikan med orden "Var fullkomliga på samma sätt som er Fader är fullkomlig", se Matt 5:20, 48. Jesus höjer inte ribban för att sålla bort dem som inte duger. Han gör det för att vi ska inse att vi inte klarar det utan hans nåd.]
[Guds närmande beskrivs i liknande termer som mötet på Sinai berg, se 5 Mos 32:22. Jämför också med förstörelsen av Sodom och Gomorra, se 1 Mos 19:24‑29. I följande stycke fram till vers 16 beskrivs Guds ingripande i termer som en jordbävning, storm, åska och kanske ett vulkanutbrott.] Då gungade jorden (upp och ner) och den skakade,
    bergens grundvalar darrade och skakade, eftersom han var vred (upptänd av ilska).
Vem får gå upp på Herrens (Jahves) berg?
    Vem kan stå upprätt i hans helgedom? [Herrens tempel i Jerusalem, se Jes 2:2‑3.]
Herre (Jahve), genom din nåd (favör, välvilja)
    hade du gjort mitt berg starkt.
    [David regerade från berget Sion, Jerusalem. Gud hade gett honom framgång, trygghet och makt, som berget är en metafor för här.]
Du dolde ditt ansikte (ignorerade, var långt borta, se Ps 88:14);
    jag blev skräckslagen.
    [Den prästerliga välsignelsen avslutas med att Herren vänder sitt ansikte, se 4 Mos 6:25‑26. Att Herren döljer sitt ansikte är motsatsen.]
Din rättfärdighet (trofasthet)
    är som de högsta bergen (Guds majestätiska berg).
Dina domar
    är som det djupaste hav [outgrundligt].
Du beskyddar (bevarar, hjälper)
    både människa och djur (mänskligheten och djurriket), Herre (Jahve). [Vers 6‑7 ramas in av Herrens namn. De två ytterligheterna som beskrivs, "himlen och molnen" och "högsta berg och djupaste hav", visar på omfattningen av Herrens trofasthet. Det finns ingen gräns på hans kärlek, se Rom 8:35‑39; Ps 139:7‑12. Ordvalet i vers 11, att sträcka ut din trofasta kärlek, binder fint samman denna del med psalmens avslutande bön!]
Gud (Elohim), jag är deprimerad (hela min varelse är bedrövad inom mig),
    därför ber jag till dig (kommer jag ihåg dig)
från [övre] Jordans land och Hermons höjder [plural],
    från det lilla (unga) berget (Misars berg). [Israels norra gräns var Hermons höjder. Misars berg är okänt. Hebreiska ordet misar betyder "mindre" och kan syfta på någon av de mindre topparna i Hermons bergsmassiv. Troligtvis nämns de som exempel på platser långt från Jerusalem och templet. Inom judendomen tolkas platserna som en del i berättelsen om uttåget ur Egypten mot löfteslandet. De korsade Jordan, och landet sträcker sig till Hermon i norr. Berget Misar tolkas som det "yngre", tidigare berget Sinai där Mose fick lagen och Gud förlät israeliternas avgudadyrkan av guldkalven.]
Sänd ditt ljus och din sanning [som lyser upp vägen],
    må de leda mig [till dig].
De kan föra mig till ditt heliga berg [Sion, Moria berg],
    till dina boningar [templet i Jerusalem].
Därför ska vi inte frukta (vara rädda) även om jorden förändras (ger vika, skälver, skakar)
    och bergen störtar ner i havens djup,
även om vågorna är i uppror och skummar (svallar),
    och bergen skakas på grund av stora forsande vattenmassor. [Bergen kan i detta sammanhang även syfta symboliskt på städer och riken, och haven på hednafolk. Vi ska inte frukta även om jorden skakas av ekonomiska, politiska och sociala problem som aldrig tidigare skådats.] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Stor är Herren (Jahve) och högt är han prisad
    i vår Guds stad.
Hans heliga berg
är den vackraste höjden,
    den största glädjen på hela jorden. [Klag 2:15]
Sions berg [tempelberget i Jerusalem] är [som] nordsidan [som gudaberget Safon i norr],
    den store Kungens stad. [Matt 5:35] [Hebreiska safon är det vanliga ordet för "norr". Safon identifieras i ugaritiska och andra kanaaneiska myter som boningsplatsen för stormguden Bal-Safon och ansågs även vara en samlingsplats för andra gudar. Platsen identifieras som berget Jebel Aqra på gränsen mellan moderna Syrien och Turkiet vid mynningen av floden Orontes, några mil norr om Ugarit.]
Låt Sions berg [tempelberget i Jerusalem] glädja sig.
    Låt Juda döttrar [städerna i Juda] fröjda sig,
på grund av dina domar.
Alla skogens djur är mina,
    boskapen på tusen kullar.
    [Ett uttryck för att allt levande tillhör Gud, han har ju skapat allting till sig själv.]
Jag känner alla bergets fåglar
    och fältets vilda djur är mina.
Du som gör bergen fasta med din makt,
    rustade med kraft.
Berget Bashan [Hermon] är ett guds (elohim, ett upphöjt, majestätiskt) berg,
    ett berg med många (höga, rundade) toppar [bergskedjan i Golanhöjderna, med början i Hermon med dess toppar]. [Bashan motsvarar området för nuvarande Golanhöjderna. Berget Bashan syftar troligtvis på berget Hermon. Ett av ordets betydelser är "bördig mark", vilket är en lämplig beskrivning på detta område norr och öster om Galileiska sjön. Ordet "Bashan" betyder också "orm" och kopplar an till en andlig, demonisk dimension. Ugaritiska lertavlor från 1200 f.Kr. benämner Bashan som "ormens plats". Området har ofta förknippats med ockult verksamhet. I grottorna vid foten av berget Hermon ansågs det finnas en portal till dödsriket. Här tillbads avgudar som Baal och Pan. Inom judisk teologi var det i detta område som Guds söner steg ned och beblandade sig med människors döttrar, se 1 Mos 6. Kungen Og från Bashan, som Josua besegrade, omnämns som "den siste av rafaéerna". Rafaéer är ett hebreiskt ord för jättar. Hans säng, eller grav, var 4 meter lång, se 5 Mos 3:8‑11; Jos 12:4‑5.]
Varför ser ni, berg med många (höga, rundade) toppar, med avund (hat, förakt),
    på berget [Sion, se Ps 48:3, 9] som Gud (Elohim) valt till sin boning?
    Ja, Herren (Jahve) ska bo där för alltid.
Bergen ska ge (bära, berätta nyheten om) frid åt folket,
    och höjderna rättfärdighet. [Bergen och höjderna är poetiskt personifierade som budbärare som kommer med frid, det hebreiska ordet shalom, som innebär Guds välsignelser på alla områden.]
Må säden växa rikt i landet,
    ända upp till bergens toppar.
Må dess frukt vaja som Libanons skogar [cederträd]
    och städernas folk blomstra som markens örter.
Kom ihåg din församling som du friköpt (hebr. kana) i forna tider,
    stammarna som du återlöst som ett arv,
Sions berg [tempelberget i Jerusalem] där du bodde.
    
Du är strålande,
    mer än majestätisk berg full av byte (föda – hebr. taref).
    [Kanske är bilden bergen kring Jerusalem där fiendehärar är slagna, se Hes 38:12.]
Han tog dem till sitt heliga område (gräns),
    bergen som hans högra hand hade fått.
Men han utvalde Juda stam,
    Sions berg [tempelberget i Jerusalem], som han älskade.
Bergen täcktes av dess skugga
    och de mäktiga cedrarna med dess grenar.
Som elden bränner ner skogen,
    och som flammorna sätter bergen i brand,
En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av Korachs söner, en sång.
-
Hans grund (grundvalar) finns i de heliga bergen.
Innan bergen föddes,
    eller du ens hade format jorden
och världen (marken, den bebodda delen), från evighet till evighet är du (har alltid varit, och kommer alltid att vara) Gud (El).
I hans hand är jordens djup,
    och bergstopparna tillhör honom.
Bergen smälter som vax inför Herren (Jahve),
    inför hela jordens Herre (Adonai).
Låt floderna klappa sina händer,
    låt bergen jubla (höja gälla triumferande jubelrop) tillsammans
[Refräng:]
Upphöj Herren vår Gud (Jahve Elohim),
    och tillbe på hans heliga berg,
för Herren vår Gud (Jahve Elohim) är helig. [Han är helig upprepas som en refräng i vers 3 och 5 och här upprepas det igen med Guds fulla namn som ett crescendo på refrängen.]
Du täckte den med djupet som en klädnad,
    vattnet stod högt över bergen.
De gick över bergen,
    de gick ner i dalarna, till den plats du hade bestämt för dem.
Du förvandlar källor till flöden,
    och låter dem forsa fram mellan bergen.
Du vattnar bergen från dina salar,
    jorden mättas av din frukt.
De höga bergen är [ett hem] för stengetterna [Job 39:4‑7],
    klipporna är en tillflyktsort för klippdassarna [en typ av grävling, se 3 Mos 11:5].
Han som ser på jorden och den darrar [det blir jordbävningar],
    han rör vid bergen och de ryker [det sker vulkanutbrott].
Bergen hoppade som baggar,
    höjderna som lamm.
    [Kan syfta på jordbävningen när Gud uppenbarade sig på berget Sinai, se 2 Mos 19:18‑19.]
Berg, varför hoppade ni som baggar,
    och ni höjder som lamm?
    [Genom dessa frågor förstärks nu slutsatsen som de leder fram till:]
En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]
-
Jag lyfter mina ögon mot bergen [som omger Jerusalem – Sions berg och Moria berg].
    Varifrån ska min hjälp komma (träda in – hebr. bo)?
En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]
-
De som förtröstar på (litar, sätter sitt hopp till) Herren (Jahve)
är som Sions berg [tempelberget i Jerusalem]
    som inte kan rubbas (skakas) utan står fast (stadigt, stabilt) för evigt.
Som bergen omger Jerusalem, så omger Herren sitt folk både nu och för evigt. [Vers 1‑2 formar en kiasm där centralt en bild av Sion och Jerusalem används för att illustrera Guds beskydd. Jerusalem ligger på 800 meters höjd över havet i Judéens bergsområde. Runt hela staden reser sig bergen något högre än själva Jerusalem, särskilt österut. Jerusalem själv är också en kuperad stad eftersom den ligger på flera berg. Här i psalmen kan vi föreställa oss pilgrimen som firar en högtid i Jerusalem och som blickar ut över de omgivande bergen och liknar dem med Guds beskydd som omringar Guds folk. Bergen, och särskilt Sions berg, står för något fast och stadigt.]
Som daggen på Hermon [i norra Israel] som kommer ner
    över Sions berg [tempelberget i Jerusalem].
[I ett regnfattigt land så är daggen livsavgörande för växtligheten, skörden och livet, se Jes 26:19; Sak 8:12; Hos 14:6. Kungens välvilja är lika livgivande och svalkande som daggen på gräset, se Ords 19:12. I 1 Mos 27:28 formar olja och dagg ett par, där oljan är en bild på regn.] För därifrån befaller Herren (Jahve) sin välsignelse – evigt liv! [En intressant notering med regn (och dagg) är att den berör alla, rättfärdig och orättfärdig, se Matt 5:45. Att leva i förlåtelse och endräkt är en troendes aktiva beslut, se Matt 6:12, 14‑15; Rom 12:18 som påverkar hela samhället. Denna psalm avlutas med ett svindlande löfte att som respons på sann enhet ska Herren befalla sin välsignelse – evigt liv.]
O, Herre, låt himlarna (universum) böja (kröka) sig och kom ned [här antyds relativitetsteorin, se Ps 18:10],
    rör vid bergen så att det ryker om dem.
[lovsjung] honom som täcker himlarna med moln,
    som bereder regn åt jorden,
som låter gräset växa (gro; skjuta upp)bergen;
    
[Landskapet:]
Berg och alla höjder. [Vegetationen:]
Fruktträd [som ger föda] och alla [vilda] cederträd [som användes som byggnadsmaterial].
Innan bergen fick sin form (grund),
    innan höjderna hade skapats, föddes jag.
Efter att skörden har bärgats kommer nytt gräs upp
    och när fodret samlas in från bergen,
[I bokens andra sektion (vers 8‑17) kommer den unga mannen till kvinnans hem och inbjuder henne att följa med ut i landsbygden. Den har sin parallell i den näst sista sektionen där det är kvinnan som vill bjuda ut mannen, se Höga V 7:12‑8:4. Stycket består av tre delar med kvinnans beskrivning av mannens inbjudan, mannens inbjudan och en avslutande refräng som beskriver hur de hör ihop.]

Brudens ord

Hör rösten av min älskade (raring),
    se någon kommer,
hoppandes och skuttandes över bergen,
    springande över kullarna.
Till dess att dagen svalnar
    och skuggorna flyr bort,
vänd om min älskade (raring)
    och bli som en gasell
eller en ung hjort
    på de kryddiga bergen.
Se, du är skön min älskade (kära),
    se du är skön! [Nu följer beskrivning av sju kroppsdelar, se även Höga V 6:5‑7:]
Dina ögon är som duvor bakom din slöja.
Ditt hår är som en flock tackor som myllrar ner från berget Gilead.
Till dess att dagen svalnar
    och skuggorna flyr bort,
vill jag ta mig till myrrabergen
    och bergen med rökelse.
Kom med mig från Libanon, min brud,
    kom med från Libanon.
Skåda ut från Amanas topp,
    från toppen på Senir och Hermon [Israels högsta berg],
från lejonets kula,
    från leopardernas berg.
Skynda dig min älskade (raring), var som en gasell eller en ung hjort, på de kryddiga bergen (bergen som doftar av alla slags kryddor).
Det ska hända i den sista tiden, att det berg där Herrens hus är ska bli fast grundat och vara det högsta berget, upphöjt över andra höjder, och alla nationer ska strömma dit.
Många folk ska komma och säga: "Kom låt oss gå upp till Herrens berg, till Jakobs Guds Hus, så att han kan undervisa oss om sina vägar, så vi kan vandra på hans stigar. För från Sion ska undervisning utgå (komma, förkunnas) och Herrens (Jahves) ord från Jerusalem.
Och [efter det] över alla de höga bergen och kullarna som är upphöjda,
sedan ska Herren (Jahve) skapa över hela berget Sions område och över hennes sammankomster, ett moln på dagen och en rök och en skinande eldsflamma på natten, och över allt (detta) ska härligheten vara en bröllopsbaldakin (tak, skydd – hebr. chuppa). [Orden påminner om molnstoden och eldstoden som ledde och följde Israels barn under ökenvandringen. Alla traditionella judiska vigslar äger rum under en bröllopsbaldakin. Tyget som är fäst på pelare liknar en sänghimmel. Att ordet chuppa används här visar hur Guds härlighet är som ett tak som skyddar, men associerar också till den djupa gemenskap som Gud vill ha med sitt folk. Äktenskapet är det starkaste förbund människan kan ingå. Herren önskar denna totala och ömsesidiga överlåtelse och intima relation med sitt folk.]
Därför är Herrens (Jahves) vrede upptänd mot hans folk
    och han har sträckt ut sin hand emot dem och har slagit dem.
Och bergen skakar
    och deras kadaver är som avfall mitt på deras gator. För allt detta är hans vrede inte bortvänd
    utan han sträcker fortfarande ut sin hand.
    [Frasen återkommer senare, se Jes 9:12, 17, 21; 10:4.]
På alla kullar som sköttes med hackan, ska du inte längre gå av rädsla för tistel och törne. Istället ska det vara (en plats) för betande oxar och kringströvande får.
Se, jag och barnen som Herren (Jahve) har gett mig, ska vara som ett tecken och väcka förundran i Israel, från Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) som bor på berget Sion [tempelberget i Jerusalem].
Därför ska det ske att när Herren (Adonai) har visat hela sitt arbete över berget Sion (tempelberget i Jerusalem) och över Jerusalem, ska jag straffa frukten av kungens arroganta hjärta i Assyrien och härligheten av hans högfärdiga utseende.
Denna dag ska han stanna vid Nov [1 Sam 21‑22],
    skaka sin hand
mot berget Sion (tempelberget),
    Jerusalems kulle.
Ingenstans på mitt heliga berg [Sion; tempelberget i Jerusalem, se Jes 2:2] ska man skada (göra något ont; bryta ner, förstöra) eller förgöra (skövla),
    för jorden ska vara full av Herrens (Jahves) kunskap, liksom vattnen övertäcker havet (döljer havets djup).
    [Citeras av Habackuk i Hab 2:14.]
Res upp ett tecken (flagga, signal) på det trädlösa (bara) berget [ge en signal till strid],
    lyft upp rösten till dem [mederna; att samla en armé],
vifta er hand [välkomnande]
    att komma in i furstarnas portar [stadens mäktiga huvudportar].
    [Furstarna kan syfta på tyranniska ledare, se Ps 107:40.]
Lyssna! Muller på bergen som av ett stort folk!
    Lyssna! Tumultet från ländernas kungariken som kommer samman!
Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) mönstrar krigets ledare.
Och du säger i ditt hjärta: 'Jag ska stiga upp
    till himlarna, över (ovanför) Guds stjärnor
ska jag upphöja min tron,
och jag ska sitta på mötesberget (berget Sion, tempelberget i Jerusalem)
    längst upp i norr.
Jag ska bryta (krossa) Assyrien i min hand,
    och på mitt berg trampa honom under foten.
Sedan ska hans ok lämna dem,
    och hans börda försvinna från deras skuldror.
Skicka lamm till landets härskare från Sela (den branta klippan)
    från öknen till Sions döttrars berg.
Länderna ska rusa som många vatten rusar, men han ska tillrättavisa dem och de ska fly långt bort och ska bli jagade som bergens agnar i vinden, och som virvlande damm i stormen. [Bilden som målas upp här är när man tröskar sin säd med hjälp av uppvindarna på en hög kulle, där vinden för bort de lätta agnarna medan de tunga kornen faller ner på marken igen.]
Alla ni världens invånare
    och ni som bor på jorden,
när ett baner lyfts upp på bergen,
    se, lägg märke till det,
och när ni hör shofaren ljuda,
    lyssna (hör upp)!
De ska lämnas tillsammans till bergens rovlystna fåglar
    och till rovdjuren på marken.
De rovlystna fåglarna ska tillbringa sommaren på dem
    och markens vilddjur ska tillbringa vintern på dem.
På den tiden ska en hyllningsgärd bäras fram till Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)
    från ett folk som är högrest och med blank hud,
    
    och från ett folk fruktansvärt från begynnelsen till idag (ett folk som alltid varit känt för sin ondska och råhet),
    ett land som är kraftigt och trampar ner,
    
    vars land delas av floderna,
till platsen för Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) namn, berget Sion (tempelplatsen i Jerusalem).
Det är en dag av kaos (förvirring)
    och av trampande och av bestörtning från Herren Härskarornas Herre (Adonai Jahve Sebaot) [Jes 2:12; Mika 7:14]
i Synernas dal [Jerusalem] bryts muren ner (stödet tas bort – allt undermineras),
    och ett rop [om hjälp hörs] upp mot berget [tempelberget].
Sedan ska månen blygas och solen skämmas,
    för Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) ska regera
på Sions berg och i Jerusalem och inför hans äldste ska härlighet råda.
Och på detta berg [Jerusalem] ska Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) göra (tillreda)
    en [stor] festmåltid för alla folk (folkslag från alla länder).
En festmåltid med feta rätter, en festmåltid med vin av goda årgångar
    – av feta mustiga (märgrika) rätter och lagrat, klarat vin. [I Jerusalem, på berget Sion har Gud redan planerat och förberett för ett stort gästabud när Jesus kommer tillbaka för att upprätta tusenårsriket. Sista delen lyder ordagrant: "en fest med fetter, en fest med bottensatser, märgfulla fetter, filtrerade bottensatser". Fett ansågs vara en delikatess. Vin med bottensats är vin där kärnorna fått mogna i vinet.]
Ja, på detta berg ska han uppsluka (utplåna; ordagrant: har han uppslukat)
    den slöja (den ytliga ansiktsskylande täckmantel) som är [tätt] höljd
    
    över alla folk,
    det täckelse (gjutna beläte) som ligger utspritt (sammanflätat, -vävt)
    
    över alla hednafolk. [Som hindrar dem från att se Gud, se 2 Kor 4:4.]
För Herrens (Jahves) hand ska vila på (över) detta berg,
    och Moab är nertrampat under honom,
    som halm trampas ner i dyngpölen (dyn; gödselpölen).
Och det ska ske den dagen att en stor shofar (bagghorn) ska blåsas, och de ska komma som var förlorade i Assyrien, och de som var skingrade i Egypten, och de ska tillbe Herren (Jahve) på det heliga berget i Jerusalem.
För Herren (Jahve) ska resa sig som på berget Peratsim [2 Sam 5:20],
    han ska bli vred som i Gibeons dal [Jos 10:10‑14],
för att han ska göra sitt görande, förunderligt är hans görande,
    och arbeta sitt arbete, noggrant är hans arbete.
Och det ska bli som när en hungrig man drömmer,
    och se han äter men han vaknar och hans själ är tom (inre är tomt),
eller som när en törstig man drömmer,
    och se han dricker men han vaknar och se han är svag och hans själ är hungrig,
så ska skarorna från alla länder vara
    som stred mot Sion.
Tusen ska fly
    vid hotet från en,
vid hotet från fem
    ska ni fly,
till dess ni lämnas
    som en fyr på en bergstopp
    och som ett baner (flagga) på en kulle.
    [Som en påle utan någon flagga, se Jes 33:23; Hes 27:5.]
Och det ska vara på varje högt berg och varje hög kulle, strömmar och vattendrag på den stora slaktens dag, när tornen faller.
Ni ska ha sånger
    som på natten när man firar en helig fest,
och glädje i hjärtat
    som när någon går med flöjten för att komma till Herrens (Jahves) berg, Israels klippa.
För så säger Herren (Jahve) till mig: "Som lejonet
    ja det unga lejonet morrar mot (lågmält begrundar – hebr. haga, se Jos 1:8; Ps 1:2) sitt byte
även om många herdar
    kallas samman mot det,
skräms det inte av deras rop
    eller ryggar undan av deras larm (skrammel med vapen),
så ska Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) komma ner [som lejonet av Juda, se Upp 5:5]
    och strida på berget Sion och på dess kullar.
Deras slagna (slaktade) ska kastas ut
    och stanken av deras kadaver ska stiga upp,
    och bergen ska smälta från deras blod.
Genom dina tjänare
    har du hånat Herren (Jahve) och sagt: 'Med skaror av mina vagnar
    kommer jag till de höga bergen,
till de innersta delarna av Libanon,
och jag har huggit ner dess höga cedrar,
    och dess utvalda cypresser,
och jag har kommit till hans högsta höjder
    och skogarna med hans fruktbärande fält.
För från Jerusalem ska en kvarleva komma fram
    och från berget Sion de som överlevt.
Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) nitälskan
    ska göra detta.
Varje dal (ravin) ska höjas
    och varje berg och höjd sänkas.
Den ojämna terrängen ska bli jämn
    och otillgängliga platser bli slät mark.
Gå upp på ett högt berg, du Sion
    som bär fram ett glädjens budskap.
Ropa ut det högt,
    du Jerusalem som bär fram ett glädjens budskap.
Ropa, var inte rädd!
    Säg till städerna i Juda: "Här är er Gud!"
Vem har mätt upp (hebr. madad) vattnet i hans kupade hand
    och fastställt (mätt, fördelat – hebr. tiken) [kalibrerat avståndet mellan] himlarna med ett mätsnöre?
    Omfattat jordens dammkorn i ett mätmått [sea-mått, det vanliga måttet i hushållet på omkring 8 liter]
och vägt bergen med våg och kullarna med en balansvåg?
Se, jag gör dig till en ny tröskvagn
    med skarpa tänder,
du ska tröska berg och mala dem till smått
    och låta kullarna bli som agnar.
Låt öknen och dess städer lyfta upp sina röster,
    byarna som Kedar bebor [en nomadstam i norra Arava mellan Edom och Babylon],
    låt Selas [Edoms huvudstad, troligtvis nuvarande Petra] invånare jubla,
låt dem ropa från bergens toppar.
Jag ska omintetgöra bergen och kullarna
    och torka upp alla deras örter
och jag ska torrlägga floderna (bokstavligt göra dem till öar, torrt land)
    och jag ska torka ut sjöarna (vattensamlingarna).
Sjung ni himlar, för Herren (Jahve) har gjort det,
    ropa ni jordens djup (jordens lägsta platser)
brist ut i sång ni berg
    och skogar och varje träd som finns i dem,
för Herren (Jahve) har återlöst Jakob
    och förhärligar sig själv i Israel.
Jag ska göra alla mina berg till en väg
    och mina vägar ska vara stora (breda, lätta att fara på) och upphöjda."
Stäm upp till glädjesång, ni himlar!
    Gläd dig, du jord!
    Brist ut i jubelsång, ni berg!
För Herren har tröstat sitt folk,
    och förbarmar sig över sina betryckta.
Hur ljuvliga (efterlängtade) är inte budbärarens steg på bergen,
    när han närmar sig med glädjebud (om seger) och fred (frid),
han som bär fram goda nyheter och förkunnar frälsning (befrielse),
    och säger till Sion [Guds heliga stad, Jerusalem]: "Din Gud regerar (är konung)!" [Citeras i Rom 10:15.]
För bergen ska rubbas (rämna, försvinna; vika bort; dra sig undan)
    och höjderna [ska] vackla (falla ner; förflyttas, skaka, svaja, kollapsa),
men min nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet – hebr. chesed) mot dig ska inte rubbas
    och mitt fridsförbund [ska] inte vackla",
säger han som älskar dig – Herren (Jahve).
För ni ska gå ut med fröjd
    och ledas framåt i frid (fullständig harmoni; helhet på alla områden – hebr. shalom).
Bergen och kullarna ska brista ut i sång
    och fältets alla träd ska klappa sina händer.
alla dem ska jag föra till mitt heliga tempel
    och jag ska ge dem glädje i mitt bönehus.
Deras brännoffer och slaktoffer
    ska ge nåd (vara välbehagligt; villkorad nåd – hebr. ratson) på mitt altare,
för mitt tempel ska kallas
    ett bönens hus för alla folk.
Överst (ovanpå) ett högt och upphöjt berg har du placerat din bädd,
    dit går du också för att offra dina offer.
När du ropar (på hjälp)
    låt dem [dina avgudar] som du har samlat (omkring dig) rädda dig,
men vinden ska bära dem långt bort,
    ett andetag ska föra bort dem.
Men den som tar sin tillflykt i mig
    ska besitta landet och ska ärva mitt heliga berg.
Åh, att du ville riva isär himlarna, att du ville komma ner,
    så att bergen kan skälva och skaka i din närvaro.
När du gör fantastiska ting, som vi inte ens sökt (tittat efter),
    åh, att du ville komma ner, så att bergen må skälva i din närvaro!
Era egna överträdelser och era fäders överträdelser tillsammans,
    säger Herren (Jahve),
vilka ni har offrat över bergen
    och hädat mig med över kullarna.
Därför ska jag först mäta upp deras lön i deras sköte.
Jag ska föra fram en säd från Jakob
    och från Juda en arvtagare till mina berg,
och mina utvalda ska ärva det
    och min tjänare ska bo där.
Men ni som har övergett Herren (Jahve),
    som har glömt bort mitt heliga berg,
som gör i ordning ett bord åt Ödet
    och offrar blandat vin i fullt mått till avgudarna,
Varg och lamm ska äta tillsammans
    och lejon ska äta gräs som oxen
    och jord ska vara ormens föda.
De ska inte skada och inte fördärva
    på hela mitt heliga berg," säger Herren (Jahve).
De ska föra alla dina bröder ut från alla de länderna som ett offer till Herren (Jahve), på hästar och i vagnar, på bärstolar och på mulor och på raska djur till mitt heliga berg Jerusalem, säger Herren, som Israels söner bär fram sina offer i rena kärl in i Herrens hus.
… Låglandet [hebr. Shefela – låglandet mellan Medelhavskusten och judeiska bergsbyggden]
Än en gång ska du få plantera vingårdar,
    på Samariens berg.
De som planterar dem,
    ska själva njuta av frukten.
Det kommer en dag,
    när väktarna på Efraims berg ropar:
'Kom, låt oss gå upp till Sion
    upp till Herren, vår Gud (Jahve Elohim).' "
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), Israels Gud: "Ännu en gång ska man säga detta ord i Juda land och dess städer, när jag har återfört deras fångar (från exilen):
'Må Herren (Jahve) välsigna dig [4 Mos 6:24],
    du rättfärdighetens boning,
    du heliga berg.'
Se, jag är emot dig fördärvande berg, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), som fördärvar hela jorden, och jag ska sträcka ut min hand över dig och rulla ner dig från klipporna och ska göra dig till ett bränt berg.
Våra förföljare är snabbare (bokstavligt "lättare")
    än himlens örnar [Jer 4:13],
de jagar oss uppe på bergen
    och ligger i bakhåll för oss i öknen.
    [De finns överallt och kommer hela tiden ikapp oss, se Jer 52:8‑9.] [Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – Qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud och är också en bild på att stå bakom någon och hjälpa. I den här versen är det ordet "snabbare" som börjar på den bokstaven. Det förstärker känslan av att de är bakom ryggen, baksidan av huvudet där jag inte ser dem, hela tiden.]
Sions berg [tempelberget i Jerusalem] som är öde,
    vandrar rävarna omkring. [Denna vers börjar med ordet "På" (hebr. al) där första bokstaven är Ajin. I den hebreiska texten avslutas versen med bokstaven Pe. Detta Pe är en markering för att avgränsa texten i olika stycken och kallas parashah. Även om det är en teknisk detalj i texten, som inte översätts, gör det ändå att det kiastiska mönstret återfinns här med Ajin och Pe i samma ordning som i första kapitlet, se Klag 1:16‑17. Däremot i de centrala sektionerna i kapitel 2-4 är ordningen omvänd, se Klag 2:16‑17; 3:46‑51; 4:16‑17.]
Människobarn vänd ditt ansikte mot Israels berg [där man byggt offerplatser till avgudar, se 1 Kung 14:23] och profetera mot dem
och säg: Ni Israels berg hör Herrarnas Herres (Adonai Jahves) ord: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve) till bergen och till kullarna, till ravinerna och till dalarna: Se jag ska komma över er med svärd och jag ska fördärva era höga platser. [5 Mos 12; 2 Kung 23:8]
Och ni ska veta att jag är Herren (Jahve) när deras slagna ska finnas bland deras avgudar runtomkring deras altaren på varje hög kulle, på alla bergstoppar och under varje lövträd och under varje tjock terebint, platserna där de offrar söt arom till sina avgudar.
Och Herrens (Jahves) härlighet gick upp från mitt i staden och stod på berget som är på den östra sidan om staden (Olivberget).
Och de sätter honom i en bur
    med krokar och för honom till Babels kung
och sätter honom i säkert förvar
    så att hans röst inte kan höras mer på Israels berg.
Hos dig har skvallerbyttorna utgjutit blod och i dig har de ätit på bergen, i din mitt har de begått äktenskapsbrott (sexuella skändligheter).
Du var den vida smorda keruben
    och jag satte dig
så att du bredde ut dig över Guds (Elohims) heliga berg,
    du har vandrat upp och ner mitt ibland stenarna av eld.
I myckenheten av din handel
    har de fyllt din mitt med våld
    och du har syndat.
Därför har jag kastat ut dig som vanhelgad (förorenad) från Guds (Elohims) berg
    och jag har förgjort dig du vida kerub från mitt ibland stenarna av eld.
Och främlingarna, folkslagens fruktade, ska hugga av honom och kasta ner honom, över bergen och i alla dalar är hans fallna grenar och hans stam ligger bruten i landets alla vattendrag, och alla jordens folk går ner från hans skugga och lämnar honom.
Och jag ska göra landet ännu mer öde och stoltheten över hennes styrka ska försvinna, och Israels berg ska bli öde så att ingen passerar förbi.
Mina får vandrar över alla berg och över alla höga höjder, ja över hela jordens ansikte är mina får förskingrade, och det finns ingen som söker och ingen som letar.
Jag ska föra ut dem från de främmande folken, och samla in dem från främmande länder. Jag ska föra dem till deras eget land. Jag ska valla (leda, föda) dem på Israels berg, vid bäckarna och de bebodda platserna i landet.
Jag ska låta dem få äta på goda betesplatser. Israels höga berg ska bli deras betesmark (hem). Där ska de lägga sig i lummiga betesmarker, och de ska äta saftigt bete på Israels berg.
"Människobarn vänd ditt ansikte mot Seirs berg [sydöst om Döda havet – Edom] och profetera mot det
och säg till det: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Se jag är emot dig du Seirs berg och jag ska sträcka ut min hand mot dig och jag ska göra dig till en ödslig ödeplats.
Och jag ska ge berget Seir till total ödeläggelse och hugga bort det från honom (den) som går igenom och han (den) som återvänder.
Och jag ska fylla detta berg med hans slagna, på dina kullar och i dina dalar och i alla dina strömmar ska de falla, de som är slagna med svärdet.
Och du ska veta att jag Herren (Jahve) har hört alla dina hädelser som du har talat mot Israels berg och sagt: De är ödelagda, de har getts oss för att slukas.
Som du gladdes över Israels hus arv, eftersom det var öde, så ska jag göra mot dig. Du ska bli ödelagd, Seirs berg och hela Edom och allt som finns i det. Och de ska veta (vara intimt förtrogna med ) att jag är Herren (Jahve).
Och du människobarn, profetera till Israels berg och säg till dem: Israels berg hör Herrens (Jahves) ord:
Därför Israels berg, Hör Herrarnas Herres (Adonai Jahves) ord: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve) till
    bergen och till höjderna
    till bäckarna och till dalarna
    och till de ödelagda ruinerna
    och till de övergivna städerna
som har blivit ett byte och åtlöje för länderna som är runtomkring. [6 olika ord används för att beskriva hela landet.]
Profetera därför över Israels mark och säg till bergen och till höjderna till bäckarna och till dalarna: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Se jag har talat i min svartsjuka och i mitt raseri eftersom ni har burit folkslagens skam.
Men ni Israels berg ska skjuta skott och bära frukt till mig, Israels folk, för de är på gång att komma.
Jag ska göra dem till ett enda folk i landet, på Israels berg, en kung ska regera över dem alla. De ska aldrig mer vara två folk och aldrig mer vara delade i två riken.
Efter lång tid ska du kallas till tjänst. I kommande år ska du tåga in i ett land som har fått ro från svärdet. [Israel ska leva i fred.] De som bor där har samlats från många folk upp till Israels berg som länge legat öde. De har förts ut från folken, och alla bor där nu i trygghet.
så att fiskarna i havet och fåglarna under himlarna och markens vilda djur och allt som kryper på marken och alla människor som är på jordens ansikte, ska skakas av min uppenbarelse (närvaro) och bergen ska kastas ner och de branta platserna ska falla och varje mur ska falla till marken.
Och jag ska kalla på svärdet mot honom över alla mina berg, förkunnar (säger, proklamerar) Herren Gud (Adonai Jahve). Varje mans svärd ska vara (vändas) mot hans bror.
och jag ska vända dig om och leda (dra; driva) dig vidare och ska få dig att komma från de yttersta (bortersta) delarna i norr, och jag ska föra dig upp på Israels berg,
Du ska falla på Israels berg, alla dina arméer och folket som är med dig. Jag ska ge dig till alla slags rovgiriga fåglar och fältets djur ska sluka dig.
Människobarn, så säger Herren Gud: Säg till alla slags fåglar och till markens alla djur: Samla er, kom hit och samlas från alla håll till mitt slaktoffer, till ett stort slaktoffer som jag ordnar åt er på Israels berg. Ni ska få äta kött och dricka blod.
Herre, för all din rättfärdighets skull (eftersom du alltid gör det som är rättvist och rätt), vänd bort din vrede och ilska från din stad Jerusalem, ditt heliga berg. På grund av våra synder och våra förfäders (fäders) skuld blir Jerusalem och ditt folk hånat av alla folk omkring oss. [Jer 29:18]
Medan jag fortfarande talade, bad och bekände min synd och mitt folk Israels synd inför Herren, min Gud, och bar fram min bön inför Guds heliga berg
Sina palatstält ska han slå upp mellan havet och helgedomens härliga berg. Men han går mot sin undergång och ingen hjälper honom.
De offrar på bergstoppar och offrar på kullarna, under ekar och popplar och terebinter
eftersom deras skugga är bra.

Kvinnor

Därför har dina döttrar blivit prostituerade
    och dina sonhustrur begått äktenskapsbrott.
[Beit] Avens höga platser ska förgöras,
    liksom Israels synd.
Törne och tistel ska komma upp över deras altaren,
    och de ska säga till bergen: "Övertäck oss",
    och till kullarna: "Fall över oss".
[Om Joel är en tidig profet så kan det här handla om varning för en assyrisk invasion. Assyrierna var kända som vildsinta krigare och de uppvisade en nyskapande militär skicklighet som hjälpte dem att utöka sitt territorium.] Blås shofar (vädurshorn) i Sion [tempelberget i Jerusalem]!
    Låt larmet ljuda på mitt heliga berg! Låt alla landets invånare darra och bäva,
    för Herrens (Jahves) dag kommer,
den är verkligen nära.
En dag av mörker och dysterhet,
    en dag med moln och tjockt mörker
som sprider sig som svärta över bergen.
    Ett stort och mäktigt folk,
från urtiden har aldrig något varit som detta
    och ska inte bli igen härefter, från generation till generation.
Som ljudet av vagnar
    hoppar de på bergstopparna,
som knastrande eldslågor slukar stubbar,
    som ett mäktigt folk uppställt (ordnat i rader) till strid.
Och det ska ske att var och en som kallar på (åkallar) Herrens (Jahves) namn [inbjuder och ropar på honom]
    ska bli räddad (frälst; ska undkomma). [Jer 33:3; Apg 2:21; Rom 10:13]
För på Sions berg [tempelberget] och i Jerusalem
    ska finnas en räddad skara (de som undkommer; en kvarleva) [ska finnas befrielse och en utväg],
    precis som Herren (Jahve) har sagt (lovat),
och bland de överlevande [bland kvarlevan ska de finnas]
    som Herren (Jahve) kallar [ska inbjuda och ropa på].
Så ska du veta att jag är Herren (Jahve) din Gud (Elohim),
    som bor i Sion [Jerusalem], mitt heliga berg.
Då ska Jerusalem vara helig
    och inga främlingar ska längre gå över henne.
Det ska ske på den dagen att bergen ska drypa av sött vin
    och kullarna ska flöda av mjölk
    och alla Judas flodbäddar (wadis) ska flöda med vatten.
En källa ska flöda fram från Herrens (Jahves) hus
    och vattna Shittims dal.
Förkunna det på Ashdods palats (mäktiga byggnader)
    och över palatsen (de mäktiga byggnaderna) i Egyptens land och säg:
"Församla dig på Samariens berg
    och se den stora förvirringen därinne och förtrycket i dess mitt".
[Det andra budskapet. Inleds på samma sätt, "Hör detta ord", som förra kapitlet, se Amos 3:1] Hör (hörsamma, lyd) detta ord ni Bashans kvigor på Samariens berg: [ni kvinnor] som förtrycker den fattige,
    som krossar den behövande,
som säger till deras herrar:
    "Ge mig [vin] så jag kan festa!"
Se vem som är här:
Han som formar bergen och skapar vinden (anden).
    [Han som skapar både det som syns för ögat och det som inte syns.]
Han som uppenbarar sina tankar för människan [Amos 3:7].
    [Kan också översättas att han ser människans alla tankar, se Ps 139:2.]
Han som vänder morgonen till mörker.
    [Vänder de ogudaktigas framgång till mörker, se Amos 5:8, 20; 8:9; Jer 13:16.]
Han som marscherar fram på jordens höjder.
    [Ödmjukar de högmodiga, se Mika 1:3] Herren Härskarornas Gud (Jahve Elohim Sebaot), är hans namn. [Vers 13 är den första poetiska stycket i Amos, även Amos 5:8‑9 och Amos 9:5‑6 räknas dit. Det kan vara tre sektioner från en och samma hymn.]
Ve, över dem som är lugna (inte oroar sig, tar det med lättja) i Sion [tempelberget i Jerusalem]
    och dem som känner sig säkra på Samariens berg,
de celebra männen [de som anser sig vara eliten] i den första av nationerna,
    till vilka Israels hus hör (ordagrant: kommer).
"Se, det ska komma dagar", förkunnar (säger, proklamerar) Herren,
"när plöjaren [som förbereder för höstsådden]
    ska hinna ikapp skördemannen [det tar sådan tid att få in de stora skördarna],
när de som trampar druvorna
    ska hinna ikapp [inte hinner bli klara innan det är dags för] såningsmannen.
Då ska bergen drypa av druvsaft
    och alla höjder flöda (ordagrant "smälta"; samma ord som i vers 5) över.
Ska inte jag på den dagen
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve)
utrota Edoms kloka män
    och skilja ut Esaus berg?
Dina mäktiga män, Teman [staden som fått namnet från Esaus barnbarn, se 1 Mos 36:11], ska bli förfärade (bestörta, modfällda, nedslagna),
    för att varenda en ska huggas av från Esaus berg genom slakt.
Så som ni har druckit på mitt heliga berg,
    så ska alla hedningar dricka oavbrutet (kontinuerligt),
ja de ska dricka och bälga i sig
    och bli som om de aldrig hade existerat (funnits till). [Domen liknas med vin som nationerna tvingas dricka. På samma sätt som vinet gör att den som dricker tappar förmågan att tänka klart och börjar raggla, kommer Gud få dessa nationer att stappla i förvirring. Denna metafor är hämtad från Jer 25:15‑29; 49:12.]
[På samma sätt som de två tidigare profetböckerna, Joel och Amos, beskrivit vad som ska hända efter Herrens dag, beskrivs nu hur Gud ska resa upp Davids hus, se Joel 2:32 och Amos 9:11‑15.] Men på Sions berg [tempelberget i Jerusalem] ska finnas en kvarleva (en räddad skara; en befrielse)
    och det ska vara heligt [igen],
och Jakobs hus ska återbesätta
    sina besittningar (komma tillbaka och bo i sina områden).
De i söder (Negev) ska
    besätta Esaus berg
och de från filistéernas lågland
    ska besätta Efraims fält och Samariens fält
    och Benjamin ska besätta Gilead.
Frälsare (räddare) [mäktiga stridsmän, de som blivit befriade] ska komma upp på berget Sion [tempelberget i Jerusalem]
    för att döma Esaus berg [Seir],
    och kungariket (herraväldet) ska vara Herrens (Jahves).
Jag gick ner [se Jona 1:3, 5] till bergens botten,
    jorden med hennes stängsel var omkring mig för alltid.
Likväl tog du mig upp ur djupet,
    Herre min Gud (Jahve Elohim).
Och bergen ska smälta under honom
    och dalarna ska bli kluvna
som vax inför elden,
    som vatten som hälls ner i djupa hålor.
Därför ska för din skull
    Sion bli plöjt som ett fält,
och Jerusalem ska bli till ruinhögar
    och tempelberget ska bli som en hög plats i en skog.
I de sista (yttersta) dagarna ska det berg där Herrens tempel står
    bli det högsta berget av alla (det viktigaste av alla berg i världen, alla ögon kommer vara riktade på det).
Det ska vara mer framträdande (mer upphöjt och ärat) än andra berg
    och alla folk ska strömma dit.
Många folk ska komma och säga: "Kom låt oss gå upp till Herrens berg,
    upp till Jakobs Guds hus,
han ska lära oss sina vägar,
    och vi ska vandra på hans stigar (leva efter hans instruktioner)." För undervisning (hebr. torah) ska gå ut från Sion,
    Herrens (Jahves) ord från Jerusalem.
och jag ska göra henne som haltade till en kvarleva,
    och hon som var förskjuten till en mäktig nation,
och Herren (Jahve) ska regera över dem på berget Sion
    från därifrån (den tiden) och för alltid och evigt.
Snälla, lyssna nu på vad Herren (Jahve) säger: Stå upp, klaga (åberopa, lägg fram din sak) inför bergen
    och låt kullarna höra din röst,
Hör ni berg, Herrens (Jahves) polemik (resonemang, sak),
    och ni eviga klippor, jordens grundvalar,
för Herren (Jahve) har sak med sitt folk
    och han ska plädera med Israel.
Det ska komma en dag när de ska komma till dig
    från Ashur, också till Egyptens städer
och från Egypten ända till floden
    och från hav till hav och från berg till berg.
Bergen skakar för honom
    och kullarna smälter bort.

ו – Vav

Lyfter sig gör jorden i hans närvaro,
    världen och allt som bor därpå.
bergen syns hans fötter,
    han som kommer med goda nyheter och förkunnar frid (shalom, all slags välgång)!
"Fira dina fester Juda,
    kungör dina löften,
för de onda skall inte längre komma nära dig,
    de är helt borthuggna." [Denna vers är en nyckelvers i Nahum! Profeten Jesaja använder liknande ord om hur de tillfångatagna judarna ska återvända från exilen i Babylon till Juda, se Jes 52:7. I den grekiska översättningen Septuaginta används ordet "euangelizo", från vilket vi har fått ordet "evangelist"! Här anar vi också hur Gud proklamerar sin frid – shalom – till alla folk i alla tider!]
Dina herdar slumrar, O Assyriens kung,
    dina ärbara vilar,
ditt folk är utspritt över bergen
    och det finns ingen som samlar ihop dem.
Gud (Eloha) [singular för Elohim – den ende Guden] kommer från Teman
    [öster om Israel – där solen går upp; dvs. en ny dag/tid]
    och den Helige från berget Paran [på Sinaihalvön; språket speglar uppenbarelsen på Sinai berg, se 5 Mos 33:2]. Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] Hans härlighet täcker himlarna
    och jorden är full av hans lovprisning.
Han står och jorden skakar,
    en blick och får nationerna att darra
och de eviga bergen slås i bitar,
    de urgamla höjderna böjer sig.
    Hans vägar är eviga.
Bergen har sett dig och de skälver,
stormar av vatten dränker (flödar över så att vattnet täcker allting),
    djupen ger sin röst (talar) och lyfter upp sina händer högt (i en gest av att ge upp).
På den dagen ska du inte längre skämmas
    för alla synder som du begått mot mig.
Då ska jag befria dig [Jerusalem]
    från de stolta och högmodiga (de som gläder sig i sin stolthet),
och ni ska aldrig mer uppträda arrogant
    på mitt heliga berg.
Gå upp till bergsbygden och hämta virke och bygg huset (templet).
    Jag ska ha min glädje i det och jag ska bli ärad,"
säger Herren (Jahve).
Jag har kallat på torka över landet och över bergen och över säden och över vinet, oljan och det som jorden ger, över människor och boskap och över alla som arbetar med sina händer."
Vem är du stora (mäktiga) berg framför Serubbabel (Zerubbavel)? Du ska bli plan mark. Och han ska föra fram huvudstenen (den översta stenen, slutstenen, den sista stenen som fullbordar bygget) med rop av nåd, nåd till den." [Här står ordet chen två gånger som betyder nåd, oförtjänt kärlek, att ordet upprepas är en förstärkning av typen verklig nåd.]
[Detta är den åttonde synen, den har likheter med den första som också har hästar i olika färger. I den första synen är det en häst vardera med en ryttare. Här är det vagnar som troligtvis dras av två hästar vardera. Bergen av brons fungerar som symboler på pelarna till ingången på Herrens tempel, se 1 Kung 7:15‑22.] Igen lyfte jag upp mina ögon och såg, och se, jag såg fyra vagnar [hästekipage som representerar riken och härskare] komma fram mellan två berg, berg av brons. [Bergen, och dalgången mellan dem, i synen kan syfta på någon av dalarna kring Jerusalem och i så fall troligast Kidrondalen mellan berget Moria och Olivberget. Den dalen kallas också Jehoshafats dal (som just betyder "Gud ska döma"), se Joel 3:1‑2 och refereras till just den plats där Gud en dag ska döma folk och nationer. Lite längre fram i Sakarja beskrivs hur Messias ska stå på Olivberget med sina fötter och berget ska klyvas till en väldig dal, se Sak 14:4‑5.]
Så säger Herren (Jahve):
Jag ska återvända till Sion och bo mitt i Jerusalem,
    och Jerusalem ska kallas:

    "Sanningens stad", och
    "Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) berg", och
    "Det heliga berget".
Hans fötter ska på den dagen stå på Olivberget, på Jerusalems ansikte österut, och Olivberget ska rämna mitt itu och bilda en mycket stor förkastning mot öster och väster, halva berget ska flyttas norrut och halva berget ska flyttas söderut.
Ni ska fly till bergsklyftorna, för bergsklyftorna ska nå ända till Atsel [okänd plats öster om Jerusalem; betyder "reserverad"]. Ja, ni ska fly som ni flydde för jordbävningen på kung Ussias, Juda kungs tid [som regerade 792-742 f.Kr.], och Herren (Jahve) min Gud (Elohim) ska komma och alla hans heliga med honom. [Matt 25:31; 1 Thess 3:13; Jud 1:14; Upp 19:14]
men Esau
hatade jag? [Hebreiska ordföljden i vers 2c och 3a är ordagrant ahav jakov v´esav sane. Verben står först och sist och förstärker kontrasten älska/hata. Uttrycket "hata" betyder inte att skoningslöst hata, utan är ett hebreiskt uttryck för jämförelse där någon blir utvald och på så vis blir mer älskad. Esau blir också välsignad, se 1 Mos 27:39, och folkslaget edomiterna som är ättlingar till Esau är ett brödrafolk till Jakob, se 5 Mos 23:7. Se även 1 Mos 25:19‑34; Rom 9:13] Jag gjorde hans höjder ogästvänliga och gav hans arv till ödemarkens schakaler.



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.