Det fanns en man från Ramatajim-Tsofim, från Efraims bergsbygd, och hans namn var Elkana, Jerochams son, Elihos son, Tochos son, Tsofs son, en efraimit.

Och han hade två fruar, den ena hette Hannah och den andra hette Penina, och Penina hade barn men Hannah hade inga barn.

Och denne man gick upp, ut från sin stad år efter år , för att tillbe och offra till Härskarornas Herre i Shilo. Elis två söner Chofni och Pinchas var präster till Herren där.

Och det hände en dag när Elkana offrade att han gav till sin hustru Penina och till alla hennes söner och hennes döttrar delar,

men till Hannah gav han en dubbel del, för han älskade Hannah, men Herren hade stängt hennes livmoder.

Och hennes rival retades smärtsamt och gjorde henne orolig eftersom Herren hade stängt hennes livmoder.

Och han gjorde så år efter år när hon gick upp till Herrens hus så retade hon henne, därför grät hon och kunde inte äta.

Och Elkana sa till henne: "Hannah, varför gråter du? Och varför äter du inte? Och varför sörjer ditt hjärta? Är inte jag bättre för dig än tio söner?"

Hannah reste sig efter att de hade ätit i Shilo och efter att de hade druckit. Nu satt prästen Eli på sin stol vid dörrposten vid Herrens byggnad.

Och hennes själ var bitter och hon bad till Herren och grät av smärta.

Och hon gav ett löfte och sa: "Härskarornas Herre, om du verkligen vill se på din tjänarinnas lidande och komma ihåg mig och inte glömma bort din tjänarinna, men vill ge din tjänarinna en son, då ska jag ge honom till Herren för hela hans liv, och ingen rakkniv ska komma på hans huvud."

Och det hände när hon bad länge till Herren att Eli såg hennes mun.

Men Hannah talade i sitt hjärta, hennes läppar rörde sig bara, men hennes röst hördes inte, därför tänkte Eli att hon var berusad,

och han sa till henne: "Hur länge ska du vara berusad? Gör dig av med ditt vin."

Men Hannah svarade och sa: "Nej, min herre, jag är en kvinna med en djupt bedrövad ande, jag har inte druckit vin och inga starka drycker, men utgjutit min själ inför Herren.

Räkna inte din tjänarinna för en usel kvinna för hela tiden har jag talat ur min stora ångest och oro."

Då svarade Eli och sa: "Gå i frid. Israels Gud ska ge dig vad du frågat honom om."

Och hon sa: "Låt din tjänarinna finna nåd i dina ögon." Så gick kvinnan sin väg och åt, och hennes ansiktsuttryck var inte längre sorgset.

Och de steg upp tidigt på morgonen och tillbad inför Herrens ansikte och återvände och kom till sitt hem i Rama, och Elkana kände sin hustru Hannah och Herren kom ihåg henne.

Och det hände när tiden kom att Hannah var gravid och födde en son, och hon gav honom namnet Samuel – "eftersom jag har utbett mig honom av Herren."

När sedan Elkana och hela hans familj gick upp för att offra sitt årliga slaktoffer och sitt löftesoffer till Herren,