Om du vill återvända Israel, förkunnar Herren, återvänd till mig och om du vill slänga bort dina osmakliga ting från mina ögon och inte vill vackla,

och vill avlägga ed: Herren lever, i sanning, i rätt och i rättfärdighet, då ska länderna välsigna sig i honom och i honom ska de ha sin ära.

Därför säger Herren så till Juda män och till Jerusalem: Bryt åt er mark i träda och så inte bland törnen.

Omskär er själva till Herren och ta bort ert hjärtas förhud ni Juda män och Jerusalems invånare, för att inte mitt raseri ska dra fram som eld och brinna så att ingen kan släcka från mitt ansikte, för era onda gärningar.

Berätta i Juda och låt det höras i Jerusalem och säg: Blås shofar i landet, ropa högt och säg: "Samla er själva och låt oss gå till de befästa städerna."

Res upp ett baner Sion, bli stark, res dig inte, eftersom jag ska låta ondska komma från norr, en stor förödelse.

Ett lejon har rest sig från sitt snår och en folkslagens fördärvare har gett sig iväg och gått från sin plats till att göra landet öde, så att dess städer blir ödelagda utan invånare.

Omgjorda därför dig själv med säcktyg, klaga och gråt, eftersom Herrens vrede inte vänder bort från oss.

Och det ska ske på den dagen, förkunnar Herren, att kungens hjärta ska svika och furstarnas hjärta och prästerna ska bli överraskade och profeterna ska bli undrande.

Och jag sa: Ack, Herrarnas Herre du har verkligen bedragit detta folk och Jerusalem och sagt: Ni ska ha frid, men svärdet har sträckts ut mot halsen .

Vid den tiden ska det sägas till detta folk och till Jerusalem, en brännande vind från kala höjder i öknen dottern mitt folks väg, inte för att kasta eller för att rensa.

En vind för stark för detta ska komma till mig, nu ska jag även tala rättvisa med dem.

Se, han kommer upp som moln och hans vagnar är som virvelvinden, hans hästar är smidigare än örnar. Ve över oss! Eftersom vi förgås.

Tvätta ditt hjärta från ondska Jerusalem så att du ska kunna räddas. Hur länge ska dina ondskefulla tankar bo i dig?

En röst berättar från Dan och olycka hörs från Efraims berg.

Tänk på folkslagen, se låt det höras över Jerusalem, spejare kommer från ett fjärran land och ger sina röster över Juda städer.

Som fältets väktare är de mot henne runtomkring, eftersom hon har blivit upprorisk mot mig, förkunnar Herren.

Dina vägar och dina gärningar har skapat dessa ting mot dig, detta är din ondska, den är bitter, den sträcker sig ända in i hjärtat.

Min buk! Min buk! Jag vrider mig i smärta, mitt hjärtas kammare, mitt hjärta kvider i mig. Jag kan inte tiga, eftersom du har hört shofarens röst min själ, larmet från krig.

Det ena fördärvet förkunnas efter det andra fördärvet, eftersom hela landet är förött. Plötsligt är mitt tält spolierat, mina tältdukar i ett ögonblick.

Hur länge ska jag se baner, höra rösten av shofar?

Eftersom mitt folk är dårar, de känner mig inte, de är enfaldiga söner och de saknar förstånd, de är kloka i att göra ont, men att göra gott saknar de kunskap om.

Jag ser jorden och se, den är öde och tom och till himlarna och där finns inget ljus.

Jag ser bergen och se, de darrar och alla kullar rör sig fram och tillbaka.