Ve den som ristar in orätt som förordningar, och över skrivarna som sätter synden på pränt,

för att vända bort de behövande från domen och ta bort rätten från de fattiga bland mitt folk, för att änkor ska bli tillspillogivna och för att de ska kunna göra de faderlösa till sitt byte.

Och vad ska ni göra på hemsökelsens dag, när ödeläggelsen kommer från fjärran? Till vem ska ni fly för hjälp? Och var ska ni lämna kvar er ära?

De kan inget göra förutom att huka sig under de fångna och falla under de döda. För allt detta är hans vrede inte bortvänd utan han sträcker fortfarande ut sin hand.

Ve Assyrien, min vredes stav, i vars hand min skummande vrede är som en stav.

Jag sänder honom mot en ogudaktig nation, och mot folket min vrede ger jag honom ett uppdrag att tillspilloge och att ta byte och att trampa ner dem som dy på gatan.

Men detta är inte vad han menar, inte heller tänker hans hjärta så, hans mål att fördärva och hugga bort nationer, inte några få.

För han säger: "Är inte alla mina furstar kungar?

Är inte Kalno som Karkemish? Är inte Arpad som Chamat? Är inte Samarien som Damaskus?

Som min hand har nått avgudarnas kungadömen, vars inristade bilder övertrumfar dem av Jerusalem och Samarien.

Skulle jag inte kunna göra – som jag har gjort mot Samarien och hennes avgudar – också mot Jerusalem och hennes avgudar?"

Därför ska det ske att när Herren har fullbordat hela sitt verk på berget Sion och över Jerusalem, ska jag straffa frukten av kungens arroganta hjärta i Assyrien och härligheten av hans högfärdiga utseende.

För han har sagt: "Genom min hands styrka har jag gjort det, och med min vishet, för jag har förstånd. Jag har tagit bort folkets gränser och har rövat deras skatter, och har brutit ner invånarna som en mäktig.

Min hand har hittat folkets rikedomar som ett fågelbo, och som man samlar äggen som är övergivna, har jag samlat hela jorden, och där var ingen som rörde en vinge, eller som öppnade sin mun eller kvittrade."

Ska yxan förhäva sig mot honom som svingar med den? Ska sågen förhärliga sig själv över den som sågar med den? Som om en stav skulle förflytta dem som lyfter upp den, eller som om en gren lyfter upp honom som inte är trä.

Därför ska Herren Härskarornas Herre sända magerhet bland hans feta, och under hans härlighet ska det tändas en låga som en brinnande eld.

Och Israels ljus ska vara som en eld och hans Helige som en flamma, och den ska brinna och sluka hans törne och hans tistel på en dag.

Och härligheten av hans skogar och hans bördiga fält ska han sluka, både själ och kropp, och det ska vara som när en sjukling tynar bort.

Och kvarlevan av träden i hans skog ska vara få, så att en yngling kan skriva dem.

Och det ska ske på den dagen att Israels kvarleva och de som har flytt av Jakobs hus, aldrig mer ska lita på honom som slog dem, utan de ska lita på Herren, Israels Helige, i sanning.

En kvarleva ska återvända, Jakobs kvarleva, till Gud den Mäktige.

För även om ditt folk Israel, är som havets sand, ska bara en kvarleva av dem återvända, en förintelse är bestämd, skyfall med rättfärdighet.

För en helt fastställd utrotning ska Herren Härskarornas Herre göra mitt på jorden.

Därför säger Herren Härskarornas Herre : "Mitt folk som bor i Sion, var inte rädd för Assyrien, även om han slår dig med staven, och lyfter upp sin stav mot dig, på samma sätt som Egypten.