För det ska inte förbli nattsvart mörker där det nu råder ångest . Förr i tiden lät han Sebulons land och Naftalis land vara ringaktat, men efteråt ska han ära området kring vägen vid sjön, landet på andra sidan Jordan, hedningarnas Galileen.

Det folk som vandrar i mörker ser ett stort ljus. Över dem som bor i dödsskuggans land skiner ett ljus.

Du har gjort folket stort och du ger honom stor glädje. De gläder sig inför ditt ansikte, som man gläder sig under skördetiden, som män fröjdar sig när de delar byte.

För oket som tyngde ner dem, tvärslån över deras skuldror och deras plågares stav har du brutit ner på samma sätt som på midjaniternas tid.

Varje soldats krigsskor som marscherat och fått marken att vibrera, och varje mantel som sölats med blod ska brännas upp och förtäras av eld.

För ett barn har fötts åt oss, en son är oss given, och herradömet vilar på hans skuldra ; och hans namn är : Under, Rådgivare, Gud den Mäktige, Evig Fader, Fridsfurste.

Hans herradöme ska vara stort och ha oändlig frid. Han ska regera från Davids tron och över hans rike. Han ska befästa och stödja det genom rättvisa och rättfärdighet, från nu och till evig tid. Det är Härskarornas Herres intensiva kärlek som ska göra detta.

Herren sände ett ord mot Jakob, och det slår ner i Israel,

Och allt folket ska veta, även Efraims och Samariens invånare, som säger med stolthet och arrogans i hjärtat:

"Tegelstenarna har ramlat ner men vi ska bygga med huggen sten, sykomorerna är nedhuggna men vi ska plantera cedrar på deras plats."

Därför har Herren placerat motståndarna från Retsin på en höjd mot honom och sporrat hans fiender,

araméerna i öster och filistéerna i väster, och de slukar Israel med vidöppen mun. För allt detta är hans vrede inte bortvänd utan han sträcker fortfarande ut sin hand.

Likväl vänder inte folket om till honom som slår dem, inte heller söker de Härskarornas Herre.

Därför hugger Herren bort huvud och svans, palmkvistar och kaveldun från Israel på en dag.

Åldringen och mannen av rang, han är huvudet, och profeten som lär ut lögner, han är svansen,

för de som leder folket för dem fel, och de som leds av dem blir fördärvade.

Därför har Herren ingen glädje i deras unga män, inte heller förbarmar han sig över deras faderlösa och änkor, för alla är ogudaktiga och gör det onda, och varje mun talar hänsynslöst. För allt detta är hans vrede inte bortvänd utan han sträcker fortfarande ut sin hand.

Ondskan brinner som en eld, den slukar törnbuskarna och taggarna, ja, den glöder djupt i skogen och den väller upp i tjocka moln av rök.

Genom vreden hos Härskarornas Herre brinner landet upp, också folket är som bränsle för elden, ingen man skonar sin bror.

En hugger åt höger och är hungrig och han äter den vänstra, men är inte tillfredsställd, var och en äter köttet från sin egen arm.

Manasse Efraim och Efraim Manasse, och tillsammans mot Juda. För allt detta är hans vrede inte bortvänd utan han sträcker fortfarande ut sin hand.