Referenser (1142 st), nedan visas bara de första 1000
1 Moseboken (73)
Då talade Gud till Noa och sade:
Abram gick som Herren (Jahve) hade talat till honom och Lot gick med honom. Abram var 75 år gammal när han gick från Haran (Charan) [].
Hagar gav Herren, som hade talat med henne, ett namn: "Du är en Gud som ser." [På hebreiska är det "El-Roi".] Hon sade: "Har jag verkligen fått se en skymt (ryggen) av honom som ser mig? [Hagar var uppväxt i Egypten och van med gudar gjorda av trä och sten som varken talade eller såg. Nu hade hon med egna ögon fått se den levande Guden.]
Abram föll ner på sitt ansikte och Gud (Elohim) talade med honom och sade:
Han slutade prata med honom och Gud (Elohim) steg upp från Abraham.
Abraham tog sin son Ismael och alla som var födda i hans hus och alla som var köpta med hans pengar, varje manlig person i Abrahams hus, och omskar dem på köttet, på deras förhud, denna samma dag, såsom Gud (Elohim) hade sagt till honom.
Låt mig hämta en bit bröd så ni kan styrka er nu när ni ändå har kommit förbi er tjänares hem. Sedan kan ni fortsätta igen."
De svarade "Ja, gör det!"
Jag har låtit honom lära känna mig (på ett förtroligt och intimt sätt) så att han för alltid ska befalla sina söner och (hela) sitt hushåll efter honom (alla hans ättlingar, födda, köpta och adopterade) att de ska hålla sig till Herrens väg, för att göra det som är rätt och rättfärdigt genom alla tider. Så ska Herren ge till Abraham allt som han har talat om honom."
Sedan frågade Abraham: "Eftersom jag har beslutat mig för att börja tala med Herren (Adonaj, fokus på Guds storhet och makt) så fortsätter jag, trots att jag bara är stoft och aska.
Abraham talade till honom igen: "Vad händer om det bara är 40 där?" Han svarade: "Jag ska inte göra det på grund av de 40."
Då sade Abraham: "Herre, bli inte upprörd över att jag fortsätter fråga! Vad händer om det bara är 30 där?" Han svarade: "Jag ska inte göra det på grund av de 30."
Abraham sade: "Eftersom jag har beslutat mig för att börja tala med Herren så fortsätter jag. Vad händer om det bara är 20 där?" Han svarade: "Jag ska inte göra det på grund av de 20."
Till sist sade Abraham: "Herre, bli inte upprörd över att jag frågar en gång till! Vad händer om det bara är 10 där?" Han svarade: "Jag ska inte göra det på grund av de 10." [Abraham ber inte bara för de rättfärdiga i staden utan för alla där. Gud vill rädda hela platsen om det finns 10 rättfärdiga där.]
Och Herren (Jahve) gick sin väg så fort han hade slutat samtala med Abraham, och Abraham återvände till sin plats.
Och Lot gick ut och talade till sina svärsöner som hade gift sig med hans döttrar och sade: "Upp, gå bort från den här platsen, för Herren (Jahve) ska fördärva staden." Men han var för sina svärsöner som en som skämtar (skojar, driver med). [De lyssnade inte och trodde inte att han menade allvar.]
Och han sade till honom: "Se jag har gått med på din önskan också i denna sak, så jag ska inte omstörta staden som du talar om.
Avimelech steg upp tidigt på morgonen och kallade på alla sina tjänare och berättade allt detta (som han drömt) i deras öron och männen blev mycket rädda.
Och Herren (Jahve) kom ihåg Sarah som han hade sagt och Herren (Jahve) gjorde mot Sarah som han hade talat.
Och Sarah blev havande och födde en son till Abraham vid hans höga ålder, vid den bestämda tiden som Gud (Elohim) hade sagt till honom.
Abraham reste sig upp framför sin döda och talade till Chets söner och sade:
Han talade med dem och sade: "Om det är er önskan att jag ska få begrava min döda i min närhet, så lyssna på mig och bönfall för min räkning inför Efron, Tsoars son,
Han talade till Efron så att folket i landet hörde det och sade: "Om du önskar, ber jag dig (vädjar) lyssna på mig, jag ska ge dig full betalning för fältet, ta emot det av mig och jag ska sedan begrava min döda där."
Abraham hörsammade Efron och Abraham vägde upp silvret till Efron, som han hade nämnt så att Chets söner hade hört det. 400 shekel silver i aktuell valuta som köpmännen använder.
Herren (Jahve), himmelens Gud (Elohim) som har tagit mig ut från min fars hus och från det land där jag föddes och som har talat till mig och gett sin ed och sagt: "Till din säd [alla dina efterkommande barn] ska jag ge detta land", han ska sända sin ängel framför dig och du ska ta en hustru åt min son därifrån.
Och det hände att redan innan han avslutat sin bön kom Rebecka ut, hon var född till Betoel, Milkas son, hustru till Nachor, och hon hade sin kruka på axeln.
Det hände sig att när han såg ringen och armbanden på sin systers händer och när han hörde orden som Rebecka, hans syster, talade då hon sade: "Så talade mannen med mig", så han kom ut till mannen och se, han stod med kamelerna vid källan.
Man satte fram mat för att han skulle äta men han sade: "Jag vill inte äta förrän jag har framfört mitt ärende." Han (Laban) sade: "Tala"
Och innan jag slutat tala till mitt hjärta, se, då kom Rebecka med sin kruka på axeln och hon gick ner till källan och drog. Och jag sade till henne: "Låt mig dricka, jag ber dig".
Då svarade Laban och Betoel och sade: "Det som kommer från Herren (Jahve) kan vi inte tala ont eller gott om.
Se, Rebecka är framför dig, ta henne och gå, och låt henne bli din herres sons hustru, så som Herren (Jahve) har talat."
Rebecka hörde när Isak talade med sin son Esau. Och Esau gick ut på fältet för att jaga en hjort och ta hem den.
Rebecka talade med sin son Jakob och sade: "Se, jag hörde din far tala med din bror Esau och säga:
Och Jakob sade till sin far: "Jag är Esau, din förstfödde. Jag har gjort som du bad mig. Stå upp, jag ber dig, sitt och ät av min anrättning, så att din själ kan välsigna mig."
Se, jag är med dig och ska bevara dig vart du än går, och jag ska föra dig tillbaka till detta land. Jag ska inte överge dig intill dess att jag har gjort vad jag har lovat dig." [Jakob hade ännu inte någon fru, men skulle bli far till tolv söner, nationen Israel, och finns med i släktledet för den utlovade Messias – Jesus.]
Medan har fortfarande talade med dem kom Rakel med sin fars får för hon vallade dem.
Men Gud kom till aramén Laban i en dröm om natten och sade till honom: "Akta dig för att säga något mot Jakob, gott eller ont."
Jag har makt att göra er illa, men er fars Gud sade till mig i natt: Akta dig för att säga något mot Jakob, gott eller ont.
Och han befallde även den andra och den tredje och alla som följde flockarna och sade: På detta sätt ska ni tala till Esau när ni finner honom
Och hans själ fäste sig vid Dina, Jakobs dotter, och han älskade ungmön och talade till ungmöns hjärta.
Och Chamor, Shechems far, gick ut till Jakob för att tala med honom.
Och Chamor talade med dem och sade: "Min son Shechems själ längtar efter din dotter, jag ber dig, ge henne som hustru till honom.
Och Jakobs söner svarade Shechem och hans far Chamor med list och talade eftersom han hade vanhelgat deras syster Dina
Och Chamor och hans son Shechem kom till stadens port och talade med stadens män och sade:
Och Gud (Elohim) steg upp från honom på den platsen där han talat med honom.
Och Jakob reste en pelare på platsen där han talat med honom, en stenpelare, och han hällde ut ett drickoffer på den och hällde olja på den.
Och Jakob kallade platsen där Gud
talat med honom för
Betel [Betel betyder Guds hus].
När hans bröder såg att deras far älskade honom mer än alla hans bröder, hatade de honom och kunde inte
tala vänligt med honom.
Jakobs tolv söner, från den äldste till den yngste: 1. Ruben (Lea)
2. Simon (Lea)
3. Levi (Lea)
4. Juda (Lea)
5. Dan (Bilha, Rakels tjänstekvinna)
6. Naftali (Bilha, Rakels tjänstekvinna)
7. Gad (Zilpa, Leas tjänstekvinna)
8. Asher (Zilpa, Leas tjänstekvinna)
9. Isaskar (Lea)
10. Sebulon (Lea)
11. Josef (Rakel)
12. Benjamin (Rakel)
Även om hon fortsatte att tala till Josef dag efter dag, lyssnade han inte på henne eller ville ligga hos henne eller ens vara (vistas i samma rum; umgås) med henne.
Sedan sade hon samma sak till honom: "Den hebreiske tjänaren som du tog hit kom in till mig och ville förnedra mig (roa sig med mig).
När hans herre hörde sin hustrus ord som hon talade till honom när hon sade: "Detta gjorde din tjänare mot mig", då upptändes hans vrede.
[Förmannen till munskänkarna hörde om drömmarna och kom ihåg Josef.] Då talade förmannen för munskänkarna till farao och sade: "Jag kommer ihåg min försummelse idag,
Farao
talade till Josef:
"I min dröm stod jag på stranden till floden
[Nilen].
Detta är de ting jag talar med farao om, det som Gud är på gång att göra har han visat för farao.
Josef såg sina bröder och kände igen dem, men gjorde sig själv oigenkännlig för dem och talade hårt (med myndig röst) till dem och han sade till dem: "Varifrån kommer ni?" och de svarade: "Från Kanaans land för att köpa mat."
Josef sade till dem: "Det är det jag säger till er när jag säger ni är spioner.
[Josef blev djupt rörd av vad han hörde.] Han vände sig ifrån dem och grät. Han återvände till dem och talade till dem och tog Simon från dem och band honom inför deras ögon. [Simon betyder "den som hör". Josef prövar sina bröder om de skulle överge Simon, på samma sätt som de övergav honom. Simon var känd för sin hårdhet, se ; . Kanske var det han som var den drivande bakom hur bröderna behandlade Josef 20 år tidigare.]
"Mannen, herren i landet, talade hårt (med myndig röst) till oss och tog oss för att vilja spionera på landet.
De kom nära betjänten i Josefs hus och de talade med honom vid dörren till huset
Lägg sedan min bägare, silverbägaren, överst i den yngstes säck och hans pengar för säden." De gjorde så som Josef hade sagt.
När han kom ikapp dem talade han dessa ord till dem.
De svarade honom: "Varför talar min herre ord som dessa? Det är fjärran från dina tjänare att göra något sådant.
Juda svarade: "Vad kan vi säga till vår herre? Vad ska vi tala? Hur ska vi förklara oss själva (rättfärdiga oss)? Gud har funnit dina tjänares missgärningar, vi är min herres slavar, både vi och den i vars hand bägaren blev funnen."
Juda kom nära honom och sade: "Min herre, låt din tjänare, jag ber dig (vädjar) få tala ett ord i min herres öra, och låt inte din vrede upptändas mot din tjänare, för du är som farao.
Och se, era ögon ser och min bror Benjamins ögon (ser), att det är min mun som talar till er.
Han kysste alla sina bröder och grät med dem. Sedan talade hans bröder med honom.
De berättade alla Josefs ord som han hade sagt till dem. När han såg vagnarna som Josef hade sänt för att bära honom, blev Jakobs, deras fars, ande förnyad (återupplivad) i honom.
Alla dessa är Israels tolv stammar, och detta är det som deras far talade till dem och välsignade dem, var och en i enlighet med hans välsignelse, välsignade han dem. [Detta är första gången frasen "Israels tolv stammar" används. När landet så småningom delas upp inkluderas inte Levi; däremot blir Josefs två söner ledare för två stammar. Manasse och Efraim tar Josefs och Levis plats.]
När sorgedagarna var över talade Josef till faraos hus och sade: "Om jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek) i era ögon, tala då, jag ber er, i faraos öra och säg:
bad han oss meddela dig, Josef, detta: 'Jag ber dig [Josef],
var snäll och förlåt dina bröders synder
och allt illa de gjort mot dig.' Vi, tjänare åt din fars Gud, ber dig att förlåta oss." När Josef hörde dessa ord brast han i gråt.
Var inte rädda, jag ska försörja er och era barn." Sedan tröstade Josef dem och talade till deras hjärta (uppmuntrade dem). [Samma tanke utvecklas av Paulus i . Gud vänder det som var tänkt att skada till att verka för hans syften.]
2 Moseboken (87)
Men barnmorskorna fruktade (ärade och tillbad) Gud och gjorde inte som egyptiernas kung befallt dem, utan lät pojkarna leva.
Då sade Mose [och kom med ännu en ursäkt] till Herren (Jahve): "Min Herre (Adonaj, fokus på Guds storhet och makt), jag har så svårt att uttrycka mig. Jag har aldrig varit bra med ord, varken förut eller efter att du har talat till din tjänare. Jag stakar mig och stammar (är långsam att tala och har en trög tunga)."
Så gå nu, jag ska vara med din mun och lära dig vad du ska säga."
Då blev Herren arg på Mose, och sade: "Har du inte en bror, Aron, leviten [som är en skolad präst och är van att tala Guds ord]? Jag vet att han är duktig på att tala, och han är faktiskt på väg just nu för att möta dig. När han ser dig kommer han att glädja sig i sitt hjärta.
Du ska tala till honom och lägga orden i hans mun, och jag ska vara med din mun och med hans mun, och jag ska lära er båda två vad ni ska göra.
Han ska vara din talesman inför folket, och du ska vara som en gud (elohim) för honom och ge honom budskap från mig.
Aron upprepade allt vad Herren hade sagt till Mose, och han gjorde tecknen inför folket,
Ända sedan jag gick till farao för att tala i ditt namn har hans ondska mot detta folk bara ökat, och du har inte gjort något för att rädda ditt folk."
Gud talade till Mose: "Jag är Herren (Jahve).
Mose berättade detta för israeliterna, men de hörde inte på honom på grund av missmod och det hårda arbetet. [Ordagrant är missmod "korta ande". Ordet kan översättas otålig eftersom det inte finns någon ande av hopp kvar. Versen beskriver hur israeliterna både själsligt och kroppsligt var så brutna att de inte kunde ta till sig hans uppmuntrande ord.]
"Gå till farao, kungen av Egypten, och säg att han ska låta israeliterna få lämna hans land."
Men Mose sade till Herren: "Herre, se [hur hopplös situationen är], israeliterna lyssnar inte på mig, varför skulle då farao lyssna. Dessutom har jag ju svårt för att tala." [Ordagrant "har jag omskurna läppar". Uttrycket verkar relatera till tidigare misslyckanden, se .]
Herren talade till Mose och Aron och befallde dem (gav dem uppdraget) att säga till både Israels barn och farao, kungen i Egypten, att israeliterna skulle föras ut ur Egyptens land.
Det var de som talade med farao, kungen av Egypten, om att israeliterna skulle föras ut ur landet – just dessa båda, Mose och Aron.
[I tre verser sammanfattas nu samtalet innan släkttavlan, sedan fortsätter berättelsen där Aron får föra Moses talan.] På den dag då Herren talade till Mose i Egypten
sade han: "Jag är Herren. Allt vad jag säger dig ska du säga till farao, kungen av Egypten."
Du ska tala allt vad jag befaller dig, och din bror Aron ska säga det till farao så att han måste låta israeliterna lämna hans land.
När de talade med farao var Mose 80 år gammal och Aron 83 år.
"När farao säger till er: 'Gör ett övernaturligt tecken. [Bevisa er auktoritet.]', ska du säga till Aron: 'Kasta din stav framför farao', så ska den bli en orm."
Men faraos hjärta blev förhärdat (tillslutet – hebr. chazaq) och han lyssnade inte till dem precis som Herren (Jahve) hade sagt. [Det hebreiska ordet chazaq betyder att "förhärda" och "tillsluta". När det används om hjärtat beskriver det en vilja som är orubblig och hård. Den hebreiska verbformen här anger inte om det är farao själv eller Gud som initierar förhärdandet. Samma öppna skrivsätt används även i ; ; . Gud känner människans hjärta och kan förutsäga människors agerande, se . När Mose först kallades berättar Herren att han vet att farao kommer göra motstånd och vägra att släppa israeliterna, se . Han har också berättat att han i slutändan kommer att förhärda faraos hjärta, se ; .
Är farao då bara en bricka i Guds spel utan någon egen vilja? Under de tio plågorna framträder ett mönster där det sker ett gradvis förhärdande där farao själv först förhärdar sitt eget hjärta, se , ; . Efter femte plågan sker ett skifte, vid den sjätte plågan står det för första gången att Gud förhärdar faraos hjärta, se . Vid sjunde plågan förhärdar farao på nytt sitt egna hjärta, men nu verkar han ha passerat en gräns utan återvändo. Från och med åttonde plågan och framåt är det Herren som förhärdar honom ytterligare, se , ; ; . 1. Blod: Faraos hjärta "blev hårt", se
2. Grodor: Farao "förhärdade sitt eget hjärta", se
3. Insekter: Faraos hjärta "blev hårt", se 4. Flugor (skalbaggar): Farao "förhärdade sitt eget hjärta", se
5. Boskap dör: faraos hjärta blev hårt, se
6. Bölder: "Herren förhärdade faraos hjärta", se 7. Hagel och eld: Farao "förhärdade sitt eget hjärta", se
8. Gräshoppor: Herren säger: "jag har förhärdat faraos hjärta", se ,
9. Mörker: "Herre förhärdade faraos hjärta", se 10. Den förstföddes död: "Herren förhärdade faraos hjärta", se De nio första plågorna (tecknen) kan grupperas i tre grupper med tre plågor i varje grupp. De följer ett liknande mönster: Vid de två första plågorna varnas farao, medan den tredje plågan (i varje grupp) sker utan varning. Vid de tre första plågorna är det Aron som håller ut sin stav (; , ). Den fjärde och femte sänds från Gud (; ). Vid den sjätte plågan använder Mose sina händer och kastar aska i luften () och i de tre sista sträcker han ut sin hand (; , ). Den tionde plågan kommer från Gud, se .]
Men de egyptiska spåmännen (skrivare, från ordet för penna) gjorde samma sak med sina hemliga konster. Faraos hjärta blev förhärdat (tillslutet) och han lyssnade inte på dem, precis som Herren (Jahve) hade sagt.
Men när farao såg lättnaden, förhärdade (tillslöt) han sitt hjärta och lyssnade inte på dem så som Herren (Jahve) hade sagt.
Spåmännen (skrivare, från ordet för penna) sade till farao: "Detta är Guds (Elohims) finger." Men faraos hjärta blev förhärdat (tillslutet) och han lyssnade inte på dem så som Herren (Jahve) hade sagt.
Sedan talade Herren (Jahve) till Mose: "Gå till farao och säg till honom: 'Detta är vad Herren (Jahve) hebréernas Gud (Elohim) säger: "Släpp mitt folk så att de kan betjäna (hålla gudstjänst för) mig.
Men Herren förhärdade (tillslöt) faraos hjärta så att han inte lyssnade till dem. Så som Herren (Jahve) hade sagt till Mose [; ]. [Efter den 5:e plågan står det i att "all boskap dog." Vilka djur var det då som fick bölder i den 6:e plågan, se , och vilken boskap är det som tas in från fälten och skyddas från haglet i den 7:e plågan, se ? Det finns flera förklaringar.
Hebreiska kol, översatt "alla" i , behöver inte betyda vartenda ett utan också "alla typer". I den grekiska översättningen Septuaginta väljs inte gr. holon, som beskriver varenda en, utan pas som beskriver "alla sorter och olika typer". Betydelsen blir då att den femte plågan med någon form av sjukdom påverkade alla olika sorters boskap som hästar, åsnor, kameler, boskap, får och getter. Denna tolkning stärks av att några verser innan räknas just dessa olika typer av tamboskap upp, se .
Bibeln anger inte heller hur lång tid som passerar mellan den femte och sjätte plågan. Om det nu verkligen var varenda en av all boskap som utplånades, kan egyptierna tagit boskap från israeliterna eller köpt från grannländer. Vad det gäller haglet i den 7:e plågan varnades "de som fruktade Herren bland faraos tjänare" att ta in sin boskap under tak för att inte dö, se . Även om Bibeln inte uttryckligen säger det kan dessa gudfruktiga egyptier blivit skonade även tidigare, på samma sätt som israeliterna, när den egyptiska boskapen drabbades av sjukdom redan under den 5:e plågan.]
Faraos hjärta var förhärdat (tillslutet) och han lät inte Israels barn (söner) gå, så som Herren (Jahve) hade sagt genom Moses hand.
Mose svarade: "Som du önskar (du har sagt det), jag ska aldrig se ditt ansikte igen."
Tala nu in i folkets öra och låt varje man bland er begära av sin granne, och varje kvinna av sin grannfru, juveler av silver och juveler av guld.
Berätta för hela Israels folk: På den 10:e dagen i denna månad ska varje familj ta ett lamm – ett lamm för varje hushåll.
Även efter det att ni kommit in i det land som Herren har lovat [Israel] ska ni hålla (bevara) denna högtid (ceremoni, gudstjänst).
[När det gäller dateringen av uttåget finns det två teorier, den sena (1200-talet f.Kr.) och den tidiga (1400-talet f.Kr.). Se för mer info.] Han [farao] kallade på Mose och Aron mitt i natten och sade: "Stå upp, gå ut från mitt folk, både ni och Israels söner (alla israeliter) och gå och betjäna (håll gudstjänst för) Herren (Jahve) som ni har sagt.
Ta era fårflockar och boskapshjordar, som ni har sagt och försvinn! Men välsigna även mig."
Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
Säg åt israeliterna att vända om och slå läger utanför Pi Hachirot [detta ord är snarlikt det hebreiska ordet herut, som betyder frihet] mellan Migdol [betyder torn] och havet; mitt emot Baal Tsefon ska ni slå läger vid havet.
Var det inte det vi sade i Egypten? Vi sade: 'Lämna oss ifred så att vi kan vara slavar under egyptierna.' Det är bättre för oss att tjäna egyptierna som slavar än att dö i öknen."
Herren sade till Mose: "Varför ropar du till mig? Säg till israeliterna att gå framåt [ut i havet].
Medan Aron sedan talade till israeliterna, tittade de alla mot öknen, och då syntes Herrens härlighet (ära, glans, påtagliga närvaro) i ett moln.
Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
"Jag har hört israeliternas klagan. Säg till dem: 'På kvällarna ska ni få kött att äta, och på morgonen ska ni få bröd att äta så ni blir mätta (får alla behov fyllda), så ska ni förstå att jag är Herren, er Gud.' "
Men han sade till dem: Detta är vad Herren (Jahve) har sagt. Imorgon är det sabbatsvila, en helig sabbat för Herren (Jahve). Baka allt ni har lust till och koka det ni vill koka. Lägg undan åt er allt som bli över och spara det till imorgon.
Och ni ska vara ett rike av präster (hebr. kohanim) för mig och ett heligt folk [avskilt för ett uppdrag].' [] Detta är vad du ska säga till israeliterna." [Uttrycket "rike av präster" är unikt här för hela GT (även om språket är snarlikt i ). Ordet rike förutsätter en kung, vilket är Herren själv. En präst hebreiska kohen (plural kohanim) har i sin betydelse att vara en som tjänar en överordnad. Israeliterna har ett uppdrag att vara Guds representanter för världen, se . Den tolkningen stöds även i ur frasen används i NT, se ; . Den första prästen (kohen) som nämns i GT är Melkisedek, se . Ordet används även om präster, se ; ; .]
och hela folket svarade tillsammans: "Allt som Herren har befallt ska vi göra." Mose gick tillbaka till Herren med folkets svar.
Herren (Jahve) sade till Mose: "Jag är på väg att komma till dig i ett tjockt moln så att folket ska höra när jag talar med dig och tro på dig för alltid." Sedan talade Mose folkets ord till Herren (Jahve).
När ljudet av shofaren blev starkare och starkare talade Mose och Gud (Elohim) svarade honom med ett åskmullrande ljud.
[Detta stycke är ett av de mest välkända i Bibeln, det återkommer även i då det upprepas för en ny generation. Även om stycket ofta har rubriken "tio Guds bud" står det ordagrant "ord" och inte "bud" i den hebreiska texten. Det förstärker att det handlar om instruktioner. Ett annat namn är "dekalogen", en term från grekiskt ursprung som också betyder "tio ord". Jesus nämner alla dessa tio budord och förstärker alla utom sabbatsbudet, se ; ; . Se även ; ; .
Lite längre fram i Andra Mosebok är det tydligt att detta stycke består av tio punkter och skrevs på två stentavlor, se , . Bibeln anger inte om bara första ordet skrevs ned, eller hur de delades in, men det är rimligt att tro att det är fem på den ena och fem på den andra, på samma sätt som vi har fem fingrar på vardera handen.
De tio orden kan delas in i två grupper där den första handlar om vördnad och respekt för Gud och den andra om vördnad och respekt för andra människor. Att älska Gud och människor sammanfattar hela undervisningen, se . Det är värt att notera att det första ordet inte är ett förbud utan en beskrivning på något som Herren har gjort (). Det är ett Guds kärleksord hur han har befriat från slaveri. Det ligger som en grund för det som följer. En annan viktig poäng är att orden inte är plural utan singular. Gud riktar sig personligt till var och en av oss.
I den judiska traditionen inkluderas den inledande frasen med första budet, vilket inte den lutherska, katolska eller reformerta traditionen gör. En annan skillnad är placeringen av budet att vörda sina föräldrar, beroende på om det anses höra till den första eller andra gruppen blir det 5:e eller 6:e budet.
Kärnbibelns rubriker följer den judiska uppdelningen. Det finns både en tematisk och tydlig strukturell struktur som talar för detta, förutom att den var den äldsta och även gällde bland de första kristna. De första fem punkterna består alla av två sektioner där den första beskriver budordet och den andra ger förklaring eller beskrivning. De första fem har också samma text "Herren din Gud" i varje punkt. De sista fem punkterna består däremot av kortare fraser med förbud. Här nämns inte Guds namn och det finns inte heller någon tillhörande förklaring.
Det finns också ett spegelvänt mönster i båda dessa halvor som börjar med hjärtat, tar sig uttryck i tal och sedan sist i handlingar. Det är ett kiastiskt mönster där den första och sista punkten handlar om en inre osynlig kvalitet; både första punkten som handlar om tron på Gud och sista som handlar om girighet har att göra med hjärtat. Det andra temat är ord; förbudet att ingå eder och vittna falskt hör ihop. Vad hjärtat är fullt av det talar munnen och leder vidare till praktiska handlingar som att inte respektera vilodagen, sina föräldrar, människoliv, äktenskap och andras egendom.] Sedan talade Gud dessa ord:
De sade till Mose: "Tala du till oss så ska vi lyssna, men låt inte Gud (Elohim) tala till oss för då ska vi dö.
Herren (Jahve) sade till Mose: "Detta ska du säga till Israels barn (söner); ni har själva sett att jag har talat med er från himlen.
Men om du verkligen lyssnar till hans röst, och gör allt som jag talar (säger), då ska jag bli dina fienders fiende och dina motståndares motståndare.
Mose kom [från berget som han gått upp på, se ] och berättade för folket alla Herrens ord och stadgar. Hela folket svarade tillsammans (med en mun): "Allt vad Herren har sagt vill vi göra."
Sedan tog han förbundsakten [hebr. sefer haberit – som nyligen hade skrivits ned, se ] och läste upp den för folket, och de sade: "Allt vad Herren (Jahve) har sagt vill vi göra (agera efter) [följa] och lyda (höra, hörsamma)." [Här i läggs nu även verbet höra/lyda/hörsamma (hebr. shama) till, jmf med . I Israels trosbekännelse Shema Jisrael ("Hör, Israel"), finns samma koppling till att hörsamma och lystra till själva innehållet genom att gensvara, se ; .]
Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
Säg till Israels söner (alla israeliter) att de ska ta upp ett offer till mig (Herren), från alla människor som har hjärtan som gjorts villiga, [] ska du ta mitt offer.
Jag ska möta dig där, ovanför locket till arken mellan de två [bevingade] keruberna som är ovanpå vittnesbördets ark. Där ska jag tala med dig om allt som jag vill ge dig instruktioner om till Israels söner. [Nådastolen, eller arkens lock, är ett självständigt föremål som dock hör intimt ihop med arken. Arken var en öppen låda utan lock men nådastolen som görs med samma mått som arken läggs ovanpå denna och blir därmed som ett lock till arken. Lägg märke till att nådastolen inte på något sätt fästs ihop med arken utan ligger löst ovanpå. En annan detalj i sammanhanget är det faktum att om man räknar de olika föremålen i tabernaklet blir det 6 stycken, om man betraktar arken och nådastolen som ett föremål, men 7 stycken om de behandlas som de separata föremål de faktiskt är.]
Och du ska tala till alla som har visa hjärtan, som jag har fyllt med vishetens ande att de gör (tillverkar) Arons kläder för att helga (avskilja) honom så att han kan tjänstgöra för mig i prästämbetet.
Det ska vara ett oavbrutet brännoffer genom era generationer vid mötestältets öppning inför Herrens (Jahves) ansikte, där jag möter er för att tala med er.
Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
Och du ska tala till Israels söner och säga: 'Detta är en helig smörjelseolja till mig genom era generationer.
Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
Tala till Israels söner och säg: "Var noga med att hålla (vakta, skydda, bevara) mina sabbater, för de är ett tecken mellan mig och era söners söner till generationerna, för att ni ska veta (vara intimt förtrogna med) att jag är Herren (Jahve) som gör er heliga (avskilda).
Och han gav till Mose, när han hade fullbordat talandet med honom på berget Sinai, vittnesbördets två stentavlor skrivna med Guds (Elohims) finger.
Och Herren (Jahve) talade till Mose: "Gå, gå ner med dig, för ditt folk som du förde ut ur Egyptens land har handlat bedrägligt.
Kom ihåg Abraham, Isak och Israel, dina tjänare, till vilka du lovade (svor, gav din ed) vid dig själv och sade till dem: 'Jag ska föröka din säd (så att den blir) som himlarnas stjärnor och hela detta land som jag har talat om ska jag ge till din säd och de ska ärva det för evigt.' "
Och Herren (Jahve) ändrade sig om (sorg-tröstade – hebr. nicham) ondskan som han hade sagt att han skulle göra mot sitt folk. [Hebr. nicham i och översätts ibland till "ångra", men ordet betyder både att känna sorg och att trösta, och också själva "ändringen" i själva skeendet då man går från sorg till att ge tröst. Profeten Nahums namn, som betyder tröst, har samma hebreiska rot (nhm), se även ; ; . Gud känner sorg över hur snabbt folket föll i synd, men börjar nu processen att trösta och genom att inte förgöra dem.]
Gå tillbaka nu, led folket till den plats jag har talat med dig om. Min ängel ska gå framför dig. Men den dag kommer då jag ska gå till rätta med dem för deras synd."
Herren (Jahve) sade till Mose: "Gå upp, du och folket som du har fört upp ut ur Egyptens land, till landet som jag lovade (svor, gav min ed) till Abraham, till Isak och till Jakob och sade: 'till din säd ska jag ge det',
Varje gång Mose gick in i tältet, steg molnstoden [; , ] ned och stod vid ingången (öppningen) och han [Herren] talade med Mose.
Herren (Jahve) talade med Mose ansikte mot ansikte, som en människa talar med en vän []. Sedan vände Mose tillbaka till lägret, men hans tjänare (assistent) Josua, Nuns son, en ung man, lämnade inte tältet. [Mose var nu drygt 80 år, se . Josua, som är Moses högra hand och efterträdare, är nu troligtvis i 40-årsåldern, se ; ; ; .]
Och Herren (Jahve) sade till Mose: "Jag ska göra dessa ting som du har talat, för du har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i mina ögon, och jag känner dig vid namn.
När Mose kom ner från Sinai berg med vittnesbördets två stentavlor i sin hand, visste han inte om att hans ansikte strålade (att ljus sköt fram som horn), därför att han hade talat med Herren.
Men Mose ropade till dem, och Aron och alla folkets ledare vände tillbaka till honom, och Mose talade till dem.
Sedan kom alla israeliterna fram till honom, och han befallde dem allt som Herren hade sagt på Sinai berg.
När Mose hade talat klart med dem hängde han en slöja för ansiktet.
Men när Mose trädde fram inför Herrens ansikte för att tala med honom, tog han av sig slöjan till dess han gick ut igen. När han kom ut, talade han till israeliterna det som han fått befallning om.
Israeliterna såg Mose ansikte, hur det strålade, så Mose hängde slöjan över ansiktet igen till dess han gick in för att tala med Herren.
Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
3 Moseboken (66)
Och Herren (Jahve) kallade på Mose och talade till honom från uppenbarelsetältet. Han sade:
Tala till Israels söner och säg till dem: Om någon bland er vill föra fram ett offer till Herren (Jahve) ska han föra fram sitt offer från sin hjord, från nötboskapen eller småboskapen (får och getter) och presentera det som ett blodsoffer. [Frasen "föra fram" är hebr. korban som betyder att man offrar ett blodsoffer, till skillnad från mincha (; ) där man offrar något utan att blod utgjuts, till exempel säd eller vin. Det önskade resultatet av dessa blodsoffer är att de tas emot välbehagligt av Herren. Ordet för "nåd" här (i ) är ratson som beskriver något som man skulle kunna beskriva som "villkorad nåd". Villkoret för nåden är att offret måste vara felfritt. Då tas det emot och då ges nåd. Jesus var det felfria lammet, se och . Se även ; ; .]
Herren (Jahve) talade till Mose och sade: Tala till Israels söner och säg:
Om någon (ordagrant en själ) skulle synda oavsiktligt mot någon av Herrens (Jahves) tydliga befallningar angående de ting som inte borde göras, och ändå gör mot ett av dem.
[Skuldoffret handlar om synder där någon stulit, förverkat eller undanhållit egendom från medmänniskor och då ska dels det stulna återbördas och även en femtedel av värdet betalas som kompensation.] Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
Tala till Aron och till hans söner och säg: "Detta är undervisningen om syndoffer. På den plats där brännoffret dödas ska syndoffret dödas inför Herrens (Jahves) ansikte. Det är högheligt.
Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
Tala till Israels söner och säg: Ni ska på inget sätt äta något fett, från oxe eller från lamm eller från get.
Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
Tala till Israels söner och säg: Den som offrar ett shalomoffer till Herren (Jahve), ska föra fram sitt djuroffer till Herren (Jahve) från sitt shalomoffer.
Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
Och till Israels söner ska du tala och säga: "Ta en killing från getterna som ett syndoffer, och en kalv och ett lamm, båda årsgamla och felfria (tamim, rena) som ett brännoffer,
Då sade Mose till Aron:
"Detta är vad Herren (Jahve) talade och sade,
jag ska vara helig
i dem som kommer nära mig
och över hela folkets ansikte ska jag förhärligas." Aron var tyst (som förstelnad, rörde sig inte, väntade). [Ordet används ofta vid katastrofer, se .]
De kom nära och bar bort dem i deras kläder, ut ur lägret som Mose sagt.
Och Herren (Jahve) talade till Aron och sade:
och för att ni ska undervisa Israels söner alla de förordningar (ordagrant 'saker inristat') som Herren (Jahve) talat till dem genom Mose hand."
Och Mose talade till Aron och till Elazar och Itamar, hans söner som var kvar: "Ta matoffret som återstår av Herrens (Jahves) eldsoffer och ät det utan jäst bredvid altaret, för det är högheligt.
Och Aron sade till Mose: "Se, denna dag har de offrat sina syndoffer och sina brännoffer inför Herrens (Jahves) ansikte, och sådana saker har hänt [Nadav och Avihos förseelse] och om jag hade ätit syndoffret idag, skulle det ha blivit accepterat i Herrens (Jahves) ögon?
[Följande fem kapitel handlar om rituell renhet. Den består av sju enheter som alla börjar med "Herren talade till Mose" (; ; ; , ; ; ) och avslutas med en sammanfattning som börjar med orden "detta är undervisningen vad gäller ..." (; ; ; ; ; ). Den sjunde och sista sektionen handlar om försoningsdagen, då all rituell orenhet under året blir förlåten.] Herren (Jahve) talade till Mose och Aron och sade till dem:
Tala till Israels söner och säg: Detta är de djur som ni ska äta av alla de djur som vandrar omkring på jorden.
[Efter födseln är kvinnan oren i sju dagar, följt av en reningstid på flera veckor i hemmet. Är det en pojke är det drygt en månad (33 dagar) och en flicka är det den dubbla tiden drygt två månader (66 dagar). Det svenska ordet "oren" har en negativ klang, men ordet används i den judiska traditionen även positivt om Torah-rullen. Händerna på den som rör vid den "orenas". Betydelsen är alltså att den är så helig att den inte får vidröras. För en nybliven moder handlar orenheten och den långa reningstiden om att ge kvinnan tid att återhämta sig. Det är en tid för vila och ro. En av anledningarna till den rituella orenheten vid barnafödande är troligtvis kontakten med blod, se .] Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
Tala till Israels söner och säg: Om en kvinna har blivit gravid och föder (blivit befruktad och fött) en pojke, då ska hon vara oren i sju dagar enligt dagarna för avskiljning för hennes menstruation ska hon vara oren.
Följande stycke (kap 13-14) handlar om hudsjukdomar och mögel på textilier eller husväggar. Det hebreiska ordet som används är tsaraat som beskriver olika yttringar av mögelsvamp.
Eftersom den grekiska översättningen Septuaginta använde det grekiska ordet lepra, kom termen att förknippas med det engelska ordet "leprosy" och sjukdomen spetälska (även kallad lepra eller Hansens sjukdom). Det grekiska ordet användes om fiskfjäll och beskriver också hud som flagar. Sjukdomen lepra påverkar förvisso huden, men det hebreiska ordet (och även det grekiska) är en generell term för verkningarna orsakade av mögelsvamp. Drabbas någon av tsaraat på huden (människans utsida) brukar vi kalla det en svampinfektion, däremot om det är kläder/textilier eller hus/husväggar som drabbas används ordet mögel. Kärnbibeln använder båda dessa ord. Följande personer i GT drabbades av denna sjukdom, förutom Mose () och fyra män (): Mirjam (), Ussia (), Naaman () och Gechasi (). I den judiska traditionen är denna åkomma en varning eller ett straff från Gud för den som ägnar sig åt skvaller eller förtal. Att bli isolerad och inte kunna samtala med någon är ett lämpligt straff för den som har en "ond tunga" (hebr. lashon hara) – ett uttryck som också brukar översättas med just skvaller eller förtal, se . Mirjam drabbades av tsara när hon talade illa om sin bror Mose, se , .
På samma sätt när denna åkomma drabbar ett hus så anses det vara en varning eller ett straff för den som är snål eller ohjälpsam och inte vill dela med sig eller låna ut till sin medmänniska. Här handlar straffet om att man måste ställa ut samtliga ägodelar till allmänt beskådande utanför huset under minst en vecka (). Då är det lätt att se om man har ljugit och sagt att man inte har det som någon annan behöver eller om man säger att man själv är fattig fast man egentligen inte är det.
Herren
(Jahve) talade till Mose och sade:
Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
[På samma sätt som textilier och kläder kunde drabbas av mögel (), kunde även husets väggar drabbas.] Och Herren (Jahve) talade till Mose och till Aron och sade:
Och Herren (Jahve) talade till Mose och till Aron och sade:
Tala till Israels söner och säg till dem: "När någon man har en flytning från sitt kött, är han oren på grund av detta.
[I detta kapitel beskrivs försoningsdagen (Jom Kippur; det bibliska namnet är Jom Hakippurim – ordagrant "Försoningarnas dag"), se . Detta är den heligaste dagen och har kommit att kallas Joma – Dagen.] Herren (Jahve) talade till Mose efter att Arons två söner [Nadab och Abihu] dött, när de offrade framför Herrens ansikte och dog [],
och Herren (Jahve) sade till Mose: Tala till Aron din bror, att inte komma när som helst in till den heliga platsen innanför förhänget [], framför nådastolen som är ovanpå arken, så att han inte dör, för jag ska visa mig i molnet ovanpå nådastolen. [Nådastolen var arkens lock med en 1,25 m lång och 0,75 m bred utsmyckning i rent guld, se .]
Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
Säg till Aron och hans söner och alla Israels barn: Detta är vad Herren har befallt:
Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
Tala till Israels barn och säg till dem: [ formar en kiasm där frasen "Jag är Herren" både ramar in stycket och betonas centralt i . Orden göra/gör, påbud, förordningar och hålla är nyckelord som speglas i varje nivå.]Jag är Herren (Jahve),
er Gud (Elohim).
Det finns många likheter mellan tio Guds budord och vad som tas upp i detta kapitel: – Jag är Herren – , , , , , , , , , , , ,
– Ristade bilder –
– Guds namn –
– Sabbaten, älska Gud – ,
– Vörda föräldrar, älska din nästa –
– Mord –
– Äktenskapsbrott –
– Stöld – , ,
– Falskt vittnesbörd – ,
– Begär –
Herren
(Jahve) talade till Mose och sade:
Tala till hela Israels folk och säg: Ni ska vara heliga (rena, avskilda) för jag, Herren er Gud är helig.
formar en stor kiasm med flera mindre sektioner. Temat har att göra med vem som står bakom fördömandet av synden: samhället eller Herren. I beskrivs hur Guds straff riktas: A Individen, v3-4
B Samhället, v5
A´ Individen, v6
Herren
(Jahve) talade till Mose och sade:
Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
Tala till Aron och säg: "Vem han än är av din säd i dina generationer som har något lyte (en defekt), låt honom inte komma nära för att offra hans Guds (Elohims) bröd.
Och Mose talade det till Aron och till hans söner och till alla Israels söner.
Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
Tala till Aron och till hans söner att de ska avskilja sig själva från Israels söners heliga ting som de har helgat (avskilt) åt mig, så att de inte vanhelgar mitt heliga namn med det som de helgar till mig. Jag är Herren (Jahve).
[Detta stycke gäller hela folket, se .] Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
[Denna sektion hör ihop med kapitel 1-7. Det som tas upp här är defekter på djuren som diskvalificerar dem från att offras.] Tala till Aron och till hans söner och till alla Israels söner och säg till dem: "Vem han än är från Israels hus eller från främlingarna i Israel, som vill offra sitt offer för alla sina löften och alla hans frivilliga gåvor som de vill offra till Herren (Jahve) som ett brännoffer,
Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
Herrens högtider är mer än bara tillfällen att fira en fest. De högtider som omnämns här är Herrens egna, som han själv har instiftat, för att på ett särskilt sätt vid olika tillfällen under året få ha en extra intim gemenskap med oss som troende och delaktiga i blodsförbundet med Gud, se . Sabbaten är en högtidsdag som återkommer varje vecka medan de övriga högtiderna återkommer varje år. Sabbaten handlar om att vi regelbundet behöver avsätta tid då vi släpper vardagens sysslor för att umgås med Gud mer tid än vad som är möjligt när vi också måste ha vårt fokus på vardagligt. Dessa omsorger är i sig själva något som Gud också vill att vi ska ägna oss åt men med sabbaten markeras att vårt umgänge med Gud själv är den viktigaste prioriteringen i våra liv. De årliga högtiderna har, förutom det som vi i varje högtid ska påminna oss om, också samtliga en tydlig profetisk dimension som pekar mot något som Gud ska göra längre fram. De tre vårhögtiderna tillsammans med pingsten pekar på Messias första besök här på jorden. De har alla fått sin fullbordan i det som Jesus gjorde när han vandrade bland oss och när apostlarna fick fullborda pingstdagen. (Dessa högtider hade då firats i storleksordningen 1 500 gånger.) De tre hösthögtiderna pekar profetiskt på det som vi fortfarande väntar på ska ske när Messias kommer tillbaka till jorden för andra gången.
Herren
(Jahve) talade till Mose och sade:
Tala till Israels söner och säg till dem: Angående Herrens (Jahves) högtider (avtalade möten på bestämda tider) som ni ska utropa (förkunna, proklamera). Dem ska ni kalla för heliga sammankomster, de är mina högtider (avtalade möten på bestämda tider – hebr. moed).
Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
Tala till Israels barn (söner) och säg till dem: När ni har kommit in i landet som jag ska ge er och skördar dess gröda, då ska du ta en kärve (hebr. omer) av det första av skörden och föra det till prästen. [Den första grödan som skördas är korn, därför är det en kornkärve som bärs fram som förstlingsfrukt vid detta tillfälle.]
Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
Tala till Israels barn (söner) och säg: I sjunde månaden [Tishri, som infaller september/oktober], på första dagen i månaden ska ni hålla en sabbatsvila, en minnesdag (då ni kommer ihåg) med höga ljud [rop och shofarstötar, se ], en helig sammankomst.
Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
Herren (Jahve) talade till Mose och sade: [För 5:e och sista gången i detta kapitel förekommer denna fras. Det är också 10:e och sista gången ordet "talar" används. Kapitlet är en motsvarighet till tio Guds ord i . Här återfinns tio Guds ord om högtiderna!]
Tala till Israels barn (söner) och säg: På 15:e dagen i denna sjunde månad [Tishri] är det Lövhyddohögtid sju dagar till Herren (Jahve).
Mose talade till Israels barn (söner) om Herrens (Jahves) högtider (avtalade möten på bestämda tider).
Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
Och du ska tala till Israels söner och säga: "Varje man (hebr. ish ish – upprepningen av "man" betonar att det är ett generellt förbud) som förbannar (inte respekterar; ordagrant: "tar lätt på" – hebr. jekalel) sin Gud (Elohim) ska bära sin synd.
Och Mose talade till Israels söner att de skulle föra fram honom som hade förbannat runtom i lägret och stena honom med stenar. Och Israels söner gjorde som Herren (Jahve) befallt Mose.
Herren (Jahve) talade till Mose på berget Sinai och sade:
Tala till Israels söner och säg till dem: När ni kommer till landet som jag ska ge er, då ska landet hålla en sabbat till Herren (Jahve).
[Detta sista kapitel fokuserar på löften som ges till Herren. Kontexten här är speciellt inför bygget av tabernaklet, men gäller även andra löften. De löften som hanteras här är utöver de vanliga offren (). Detta var personliga löften (), som gavs till Herren som speciella tacksägelseoffer (; ; ; ; ; , ; ). Stycket börjar med människor (), följt av djur () och sist livlösa föremål ().] Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
Tala till Israels söner och säg till dem: Om någon vill ge ett speciellt (underbart, ovanligt, svårt) löfte, ska de personer [eden gäller] uppskattas (värderas) inför Herren (Jahve).
4 Moseboken (119)
Och Herren (Jahve) talade till Mose i Sinai öken, i mötestältet (Tabernaklet – hebr. ohel moed), på den första dagen i den andra månaden, det andra året efter att de kommit ut ur Egypten [tabernaklet hade varit uppsatt en månad () och israeliterna hade varit nästan ett år i öknen], och sade:
Herren talade till Mose och sade:
Och Herren (Jahve) talade till Mose och Aron och sade:
Detta är Arons och Moses generationer (släkt) den dagen då Herren (Jahve) talade med Mose på Sinai berg.
Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
Och Herren (Jahve) talade till Mose i Sinai öken och sade:
Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
Och Herren (Jahve) talade till Mose och Aron och sade:
Och Herren (Jahve) talade till Mose och till Aron och sade:
Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
Och Israels söner gjorde så och skickade dem utanför lägret. Som Herren (Jahve) hade sagt till Mose, så gjorde Israels söner.
Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
"Tala till Israels söner: En man eller en kvinna som ska bekänna någon synd som människor brukar bekänna, som bekänner en överträdelse mot Herren (Jahve) och denna själ är skyldig,
Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
"Tala till Israels söner och säg till dem: Om en mans hustru går åt sidan och agerar otroget mot honom,
[Nasirlöften handlar om när någon vill tjäna Herren på ett speciellt sätt. Hebreiska ordet nazir betyder "hängiven" och "överlåten". Löftet var tidsbegränsat, se . När det gäller Samuel () och Simson () gav deras mödrar dem ett livslångt nasirskap. Johannes döparen omnämns i liknande termer, se . Utombibliska källor visar att nasirlöften var vanliga och fungerade som tacksamhetsoffer. Löftestiden var 30 dagar. Det var troligen ett sådant nasirlöfte Paulus gjorde i Korint, se ; . Stycket följer en kiastisk uppställning: A. Introduktion,
B. Förbud,
C. Orening,
B´ Fullbordan,
A´ Summering, ] Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
"Tala till Israels söner och säg till dem: När en man eller kvinna vill avlägga ett löfte (en ed), ett nasirlöfte för att avskilja (helga) sig själv inför Herren (Jahve). [Här betonas speciellt att även kvinnor kan avge dessa löften. Några exempel är Channa (Hanna) och Manoas hustru, se ; .]
Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
Säg till Aron och hans söner, så här ska ni välsigna israeliterna, säg till dem:
Och när Mose gick in i mötestältet (hebr. ohel moed), för att han skulle tala med honom, då hörde han rösten tala till honom från ovanför locket på arken (Nådastolen) som var ovanpå vittnesbördets ark, från mellan de två keruberna, och han talade till honom.
Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
Tala till Aron och säg till honom: "När du tänder lamporna ska de sju oljelamporna ge sitt sken framför ljusstaken (Menoran)."
Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
Och Herren (Jahve) talade till Mose i Sinai öken den första månaden det andra året efter att de kommit ut ur Egyptens land och sade:
Och Mose talade till Israels söner att de skulle fira påsken.
Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
Tala till Israels söner och säg: "Om någon bland er eller era efterkommande blir [rituellt] oren på grund av en död kropp (ordagrant själ) eller är på en resa långt bort, ska han fira Herrens (Jahves) påsk
Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
Och Mose sade till Chovav, midjaniten Roels son, Moses svärfar: "Vi vandrar till platsen om vilken Herren (Jahve) har sagt 'Jag ska ge den till er,' följ du med oss och vi ska göra gott mot dig, för Herren (Jahve) har talat gott över Israel."
Och jag ska komma ner och tala med dig där, och jag ska ta av anden som är över dig och ska lägga den på dem, och de ska bära bördan av detta folk med dig, så att du inte bär den själv (ensam).
Och Mose gick ut och talade Herrens (Jahves) ord till folket och han samlade 70 män av folkets äldste och placerade dem runt omkring tältet.
Och Herren (Jahve) kom ner i ett moln och talade till honom och tog av anden som var över honom och lade den över de 70 äldste, och det hände sig att när anden vilade över dem profeterade de, men det upphörde (de gjorde det inte igen).
Mirjam talade illa om Mose på grund av den nubiska kvinna (från Kush) som han hade tagit till hustru, även Aron var med på detta. Mose hade nämligen tagit en nubisk kvinna till hustru. [Verbet "talade illa om" är i feminin form vilket gör det tydligt att det var Mirjam som ledde samtalet. Eftersom det rörde Mose val av fru, kan motivet varit avundsjuka. Kush är både ett namn och ett område. Kush var Hams son och barnbarn till Noa. Han befolkade de sydliga delarna av jorden. Områden som förknippas med Kush är norra Afrika, Nubien och Etiopien.]
De [både Mirjam och Aron] sade: "Är Mose den ende som Herren talar till? Han talar väl till oss också." Herren hörde det [och kommer snart att svara dem].
Och han sade:
"Hör (lyssna noga på) mina ord. Om det finns en profet ibland er
gör jag Herren (Jahve) mig själv känd för honom i en syn,
jag talar till honom i en dröm.
Med honom talar jag mun mot mun,
öppet och inte fördolt,
och han ser Herrens (Jahves) skepnad.
Varför är ni då inte rädda (fruktar)
för att tala mot min tjänare, mot Mose?"
Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
Och nu, jag ber dig, Herrens (Adonajs) makt, i enlighet med vad du har talat och sagt:
Och Herren (Jahve) talade till Mose och till Aron och sade:
Säg till dem: "Jag lever", förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), "med säkerhet, som ni har talat (det ni har sagt) i mina öron, så ska jag göra mot er (agera i enlighet med era egna ord).
Jag Herren (Jahve) har talat. Med säkerhet ska jag göra detta mot denna onda församling som har samlat ihop sig mot mig. I denna öken ska de förtäras och där ska de dö."
Och Mose talade dessa ord till Israels söner men folket knotade (klagade) mycket.
Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
"Tala till Israels söner och säg till dem: När ni kommer in i landet som ni ska bo i (ert hemland), som jag ger till er,
Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
Tala till Israels söner och säg till dem: "När ni kommer in i landet dit jag för er,
Och när ni av misstag inte gör alla dessa budord (tydliga befallningar) som Herren (Jahve) har talat till Mose,
"Tala till Israels söner och säg till dem att de ska göra sig hörntofsar (tsitsit) i hörnen (vingarna) på sina kläder genom generationerna, och att de ska sätta en blå tråd i varje hörntofs (tsitsit).
Och han talade till Korach och till hela hans sällskap och sade: "I morgon ska Herren (Jahve) visa vem som är hans och vem som är helig och ska låta honom komma nära sig, den som han väljer ska han låta komma nära honom.
Och Herren (Jahve) talade till Mose och Aron och sade:
Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
"Tala till församlingen och säg: Stig upp från Korachs, Datans och Avirams, boplats."
Och han talade till församlingen och sade: "Avlägsna er, jag ber er, från dessa onda mäns tält, och vidrör ingenting som tillhör dem, annars sveps ni bort i alla deras synder."
Och det skedde när han slutade att tala alla dessa ord, att marken som var under dem delades,
Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
för att bli ett minnesmärke för Israels söner, för att göra slut på att ingen vanlig man som inte är Arons säd kan komma nära för att bränna rökelse inför Herrens (Jahves) ansikte, och inte förgås som Korach och hans sällskap, som Herren (Jahve) talade till honom genom Mose hand.
Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
Och Aron tog det Mose hade sagt och sprang in mitt i församlingen, och se, hemsökelsen (plågan) hade börjat bland folket, och han lade på rökelsen och bringade försoning för folket.
Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
Tala till Israels söner och ta av dem stavar, en för varje fars hus av alla deras ledare efter deras fäders hus, 12 stavar. Du ska skriva varje mans namn på hans stav.
Och Mose talade till Israels söner och alla deras ledare gav honom stavar, en för varje ledare efter deras fäders hus, 12 stavar och Arons stav var bland dem.
Och Herren (Jahve) talade till Aron: "Och jag, se, jag har gett dig ansvar för mina lyftoffer, för alla Israels söners heliga ting, till dig har jag gett dem som en helig del, och till dina söner som en evig förordning.
Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
"Du ska tala till leviterna och säga till dem: "När ni tar emot Israels söners tionde som jag har gett er från dem som ert arv, då ska ni ta åt sidan en gåva (ett offer) för Herren (Jahve), en tiondel av tiondet.
Och Herren (Jahve) talade till Mose och till Aron och sade:
Detta är undervisningens (Torah) förordningar (ordagrant "saker inristat") som Herren (Jahve) har befallt och sagt: Tala till Israels söner att de för fram en röd kviga (hebr. parah adoma) till dig, felfri (rituellt ren – hebr. tamim) som är utan defekt, som aldrig har burit något ok. [Offren av djur för att göra stänkelsevattnet var annorlunda än offren för synder och tacksägelse. Det var en hona (inte en hane som i alla andra offer), färgen var specificerad, den skulle dödas utanför lägret och mer material skulle kastas med in i offret. Denna text ingår i Torah-läsningen den sista sabbaten i månaden Adar, just innan Pesah. Det är en av flera kopplingar till Jesus död utanför stadsmuren, se .]
Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
"Ta staven och samla församlingen, du och din bror Aron, och tala till klippan inför deras ögon så att den ger ifrån sig vatten, och du ska frambringa vatten till dem ut ur klippan, så ska du ge församlingen och deras boskap att dricka."
och folket talade mot Gud och Mose och sade: "Varför har du fört oss ut ur Egypten för att vi ska dö i öknen? Här finns varken vatten eller bröd att äta, och vi avskyr denna värdelösa manna."
Då kom folket till Mose och sade: "Vi har syndat, för vi har talat mot Herren (Jahve) och mot dig. Be till Herren (Jahve) att han tar bort ormarna från oss."
Mose bad för folket.
Och Moavs äldste och Midjans äldste gick iväg med [belöning/betalning för] spådom i sina händer. [Balaks uttalande i antyder att betalningen först diskuterades efter att Bileam kommit till honom. Här har de kanske med sig en delbetalning, se även .] Och de kom till Bileam och talade Balaks ord med honom.
[Resan var lång och det var sent.] Och han sade till dem: "Stanna här i natt och jag ska ge de ord tillbaka som Herren (Jahve) talar till mig." Och Moavs furstar stannade hos Bileam.
Därför ber jag er, stanna även ni här denna natt, så att jag kan veta vad Herren (Jahve) talar till mig ytterligare."
Och Gud (Elohim) kom till Bileam på natten och sade till honom: "Om männen har kommit för att kalla på dig, stå upp och gå med dem, men bara de ord jag talar till dig ska du göra."
Och Herrens (Jahves) ängel sade till Bileam: "Gå med männen, men bara de ord som jag talar till dig ska du tala." Så Bileam gick (följde) med Balaks furstar.
Och Bileam svarade till Balak: "Se, jag har kommit till dig, men har jag nu någon makt att alls säga något till dig? Ordet som Gud (Elohim) har lagt i min mun ska jag tala." [Bileam ignorerar de många detaljfrågorna i , han har anlänt nu, och det är det som spelar någon roll.]
Och Balak gjorde som Bileam hade talat och Balak och Bileam offrade på varje altare en oxe och en bagge.
Och Herren (Jahve) lade ett ord i Bileams mun och sade: "Återvänd till Balak och så ska du tala."
Och han svarade och sade: "Måste jag inte hålla (vakta, skydda, bevara) det som Herren (Jahve) har lagt i min mun?"
Och Herren (Jahve) mötte Bileam och lade ett ord i hans mun och sade: "Återvänd till Balak och så ska du tala."
Och han kom till honom och han stod (kvar) vid sitt brännoffer, och Moavs furstar med honom. Och han sade: "Vad har Herren (Jahve) talat?"
Gud (El) är inte en man så att han kan ljuga,
inte en människoson så att han kan ändra sig (gå från sorg till att trösta – hebr. nicham).
När han har sagt, ska han då inte göra det?
Eller när han talar, ska han då inte fullborda det?
Men Bileam svarade och sade till Balak: "Talade jag inte om för dig och sade att allt som Herren (Jahve) talar, det måste jag göra?"
Och Bileam sade till Balak: "Sade jag inte till dina budbärare att du inte skulle sända efter mig när jag sade:
Om Balak skulle ge mig hans hus fullt med silver och guld, kan jag inte gå utanför Herren (Jahve) min Guds (Elohims) ord och göra något, (varken) gott eller ont av mitt eget sinne (av mina egna idéer). Vad Herren (Jahve) talar det ska jag tala? []
Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
Och Mose och prästen Elazar talade med dem på Moavs slätt vid Jordan vid Jeriko och sade:
Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
"Tselofechads döttrar talar rätt. Du ska noggrant ge dem en besittning från arvet bland deras fars bröder, och du ska se till att arvet från deras far förs vidare till dem.
Och du ska tala till Israels söner och säga:
'Om en man dör och inte har någon son,
då ska hans arv gå vidare till hans dotter.
Och Mose talade till Herren (Jahve) och sade:
Och han lade sin hand över honom och han gav honom ett uppdrag, som Herren (Jahve) talat genom Mose hand.
[Ett nytt stycke börjar här. Ordningen följer den i , men fokus här är speciellt prästernas uppgifter. När väl hela offertjänsten är i full gång kommer prästerna att offra 113 oxar, 32 baggar och 1 086 lamm under ett år. Dessutom behövs över ett ton säd och tusentals liter olja och vin.] Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
Och Mose talade till stamhövdingarna för Israels söner och sade: Detta är de ting om vilka Herren (Jahve) har befallt.
[Detta är det centrala stycket:]
Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
Och Mose talade till folket och sade: "Rusta männen hos er för strid, så att de kan dra ut mot Midjan, för att verkställa Herrens (Jahves) hämnd över Midjan.
men dina tjänare ska gå över, varje man rustad till strid inför Herren (Jahve), för att strida som min herre talat."
Och Gads söner och Rubens söner svarade och sade: "Som Herren (Jahve) har sagt till sina tjänare så ska vi göra.
Och Herren (Jahve) talade till Mose på Moavs slätt vid Jordan mittemot Jeriko och sade:
"Tala till Israels söner och säg till dem: 'När ni går över Jordan in i Kanaans land,
Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
Och Herren (Jahve) talade till Mose på Moavs slätt vid Jordan mittemot Jeriko och sade:
Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
Tala till Israels söner och säg till dem: "När ni går över Jordan in i Kanaans land,
Och ledarna för fädernas hus bland familjerna av Gileads söner, Machirs son, son till Manasse, från familjerna av Josefs hus kom nära och talade inför Mose och inför furstarna, huvudena för fädernas hus av Israels söner,
Och Mose befallde Israels söner enligt Herrens (Jahves) ord och sade: "Sönerna av Josefs stam har talat rätt.
5 Moseboken (70)
Dessa är orden (hebr. devarim) som Mose talade till hela Israel på andra sidan Jordan, i öknen i Arava, mittemot Sof mellan Paran och Tofel, och Laban och Chatsarot och Di-Zahav.
Och det hände på det fyrtionde året i den elfte månaden på den första dagen i månaden [den 1 Shevat – motsvarar jan/feb 1406 f.Kr.] att Mose talade till Israels söner angående allt det som Herren (Jahve) befallt dem.
"Herren vår Gud (Jahve Elohim) talade till oss i Chorev och sade: 'Ni har vistats (bott) tillräckligt länge i dessa berg,
Herren (Jahve) era fäders Gud (Elohim) har gjort er tusen gånger större än vad ni var och välsignat er som han har lovat er.
Och ni svarade mig och jag sade: "Det som du har talat är gott för oss att göra."
Se, Herren din Gud (Jahve Elohim) har lagt landet framför dig, gå upp och ta det i besittning, som Herren (Jahve) dina fäders Gud (Elohim) har talat till dig, frukta inte och var inte missmodig."
Så talade jag till er men ni lyssnade inte utan var upproriska mot Herrens (Jahves) befallningar och var övermodiga och gick upp till bergsbygden.
Sedan [äntligen, efter 38 års vandring] vände vi och vandrade in i öknen längs vägen till Vasshavet (Röda Havet), som Herren (Jahve) talade till mig, och vi gick runt berget Seir [sydväst om Döda havet; bergsplatån där Edom ligger] många dagar.
att Herren (Jahve) talade till mig och sade:
Men Herren (Jahve) var vred på mig för er skull och lyssnade inte på mig och Herren (Jahve) sade till mig: "Det räcker, tala inte mer med mig om denna sak.
Och Herren talade till er från mitten av elden, ni hörde rösten med ord men såg ingen gestalt, bara en röst.
Därför, skydda (vakta, bevara) noga (med stor omsorg ständigt) över era liv (själar). Eftersom ni inte såg någon konkret form (inget förkroppsligande) den dagen då Herren (Jahve) talade till er på Chorev [Sinai berg, se ] ut från mitten av elden,
Har någonsin ett folk hört rösten av Gud (Elohim) som talar ut ur mitten av elden, som du har hört och förblivit levande?
Detta är stadgarna (vittnesbörden) och förordningarna (ordagrant "sakerna inristat") och påbuden (bindande juridiska beslut) som Mose talade till Israels söner när de kom ut från Egypten,
Och Mose kallade på hela Israel och sade till dem: Hör Israel förordningarna (ordagrant "sakerna inristat") och påbuden (bindande juridiska beslut) som jag talar i era öron idag, så att ni lär er dem och gör dem.
Ansikte mot ansikte talade Herren (Jahve) på berget, ut ur mitten av elden.
Dessa ord talade Herren (Jahve) till hela församlingen på berget, ut ur mitten av elden, ur molnet och ur det tjocka mörkret, med en stark röst och det fortsatte inte mer. Och han skrev dem på två tavlor av sten och gav dem till mig.
Ni sade: "Se, Herren, vår Gud, har låtit oss se sin härlighet och storhet, och vi har hört hans röst ur elden. I dag har vi sett att en människa kan tala med Gud och ändå förbli vid liv.
Vem här på jorden (bland allt kött) har någonsin hört den levande Gudens röst tala ur (inifrån; från mitten av) elden, och överlevt?
Du [Mose], får gå nära och höra allt vad Herren, vår Gud, säger. Tala sedan om för oss allt vad Herren, vår Gud, har sagt dig så ska vi lyssna och lyda."
Och Herren (Jahve) hörde rösten med dina ord när du talade till mig och Herren (Jahve) sade till mig: "Jag har hört rösten med detta folks ord som de har talat till dig, de har talat väl i allt som de har sagt.
Men du, stanna här hos mig och jag ska tala till dig alla de budord (tydliga befallningar) och förordningar (ordagrant "saker inristat") och påbud (bindande juridiska beslut) som du ska lära dem så att de ska göra dem i landet som jag ger dem att besätta.
Lyssna därför Israel och var noggrann med att göra det, för att det ska gå väl för er och ni ska växa till mäktigt som Herren (Jahve) era fäders Gud (Elohim) har lovat er, ett land som flyter av mjölk och honung.
Du ska [sedan] inpränta dem i dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du är ute och går på vägen [på resa], när du lägger dig [på kvällen] och när du stiger upp [på morgonen].
till att tränga undan alla dina fiender framför dig som Herren (Jahve) har talat.
Vet (ha intim kunskap) därför idag att Herren din Gud (Jahve Elohim) är han som går över framför dig som en förtärande eld. Han ska förgöra dem och han ska ta ner dem inför dig, så ska du driva ut dem och få dem att förgås med hast som Herren (Jahve) har talat till dig.
och Herren (Jahve) gav till mig två stentavlor skrivna med Guds (Elohims) finger, och de var skrivna enligt alla de ord som Herren (Jahve) talat med er på berget ut från mitten av elden på samlingens dag.
för att inte landet som du fört oss ut ur ska säga: 'Eftersom Herren (Jahve) inte kunde föra dem in i landet som han lovat dem och eftersom han hatade dem, har han fört dem ut för att slakta dem i öknen.'
Och han skrev på tavlorna som den första gången, de tio orden som Herren (Jahve) talade till er på berget ut från mitten av elden på samlingens dag, och Herren (Jahve) gav dem till mig.
Eftersom Levi inte har någon del eller arv med sin bröder är Herren (Jahve) hans arv som (i enlighet med vad) Herren din Gud (Jahve Elohim) har talat till honom.
Och ni ska lära era söner dem, tala om dem när ni sitter i era hus och när ni vandrar på vägen, och när ni lägger er och när ni stiger upp.
Där ska ingen man kunna stå emot dig för Herren din Gud (Jahve Elohim) ska lägga fruktan för dig och skräck för dig över alla de länder ni ska trampa på, som han har sagt till er.
När Herren din Gud (Jahve Elohim) utvidgar dina gränser, som han har lovat dig, och du säger: "Jag ska äta kött" eftersom din själ önskar att äta kött, då ska du äta kött utifrån allt som din själ önskar.
och tecknet eller undret sker som han har talat till er om och sagt: "Låt oss följa andra gudar som du inte känner och tjäna dem",
Och profeten eller drömmaren som drömmer ska du döda eftersom han har talat perverst mot Herren din Gud (Jahve Elohim), som fört dig ut ur Egyptens land och befriat dig från slavhuset, för att få dig att gå åt sidan från vägen som Herren din Gud (Jahve Elohim) befallt dig att vandra på. Så ska du ta bort ondskan från din mitt.
För Herren din Gud (Jahve Elohim) ska välsigna dig som han har lovat dig och du ska ge lån till många länder, men du ska inte låna (av någon), och du ska råda över många länder, men de ska inte råda över dig.
De ska inte ha något arv bland sina bröder [; ; ; ]. Herren (Jahve) är deras arvedel, så som han har talat till dem [; ; ].
Herren sade till mig: "Vad de säger är riktigt.
Jag ska låta en profet uppstå åt dem bland deras bröder, en som är lik dig, och jag ska lägga mina ord i hans mun, och han ska tala till dem allt vad jag befaller honom.
Och det skall ske att vemhelst som inte lyssnar till mina ord som han ska tala i mitt namn, av honom ska jag utkräva det.
Men den profet som talar ett förmätet ord i mitt namn, som jag inte har befallt honom att tala eller som talar i namnet av andra gudar, den profeten ska dö."
Och om du säger i ditt hjärta: "Hur ska jag veta om det är ett ord som Herren (Jahve) inte har talat"?
När en profet talar i Herrens (Jahves) namn, om det inte sker och går i uppfyllelse, är det något som Herren (Jahve) inte har talat. Profeten har talat förmätet, du ska inte vara rädd för honom.
Om Herren (Jahve) din Gud (Elohim) utökar dina gränser, så som han svurit till dina fäder, och ger dig hela det land som han har lovat att ge till dina fäder,
Det ska ske när ni närmar er striden att prästerna ska stiga fram och tala till folket,
Och generalerna ska tala och säga till folket:
[Undantag från krigstjänst:]
"Vilken man finns bland er som har byggt ett nytt hus,
och inte invigt det?
Låt honom vända om och gå tillbaka till sitt hus,
annars kanske han dör i striden och en annan man inviger det.
Och generalerna ska vidare tala till folket och säga: "Vilken man finns hos er som är ängslig och räddhågad?
Låt honom vända om och gå tillbaka till sitt hus,
annars kan hans bröders hjärtan smälta (börja bli räddhågsna) som hans hjärta."
Och det ska ske när generalerna har slutat att tala till folket att härens kaptener ska utses som ledare för folket.
Det som har gått ut över dina läppar (som du har sagt) ska du vara noggrann med att göra, i enlighet med den ed du frivilligt har gett till Herren (Jahve) din Gud (Elohim), det som du har lovat med din mun.
Då ska stadens äldste kalla på honom och tala med honom. Om han håller fast och säger: "Jag vill inte ta henne",
Och Herren (Jahve) har idag erkänt (bekräftat) att du ska vara hans egen dyrbara skatt, som han lovade dig, för att du ska hålla alla hans budord (klara tydliga befallningar),
och han ska göra dig hög (stor) över alla andra nationer som han har skapat, i lovprisning, och i namn, och i härlighet, och du ska vara ett heligt folk åt Herren (Jahve) din Gud (Elohim) såsom han har sagt.
Och du ska skriva på dem alla ord i denna undervisning när du har gått över, för att du ska gå in i landet som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) gett dig, ett land som flyter av mjölk och honung som Herren (Jahve) dina fäders Gud (Elohim) har lovat dig.
Och Mose och prästerna och leviterna talade till hela Israel och sade: "Var tyst och lyssna Israel! – Denna dag har ni blivit ett folk som tillhör (ägs av) Herren (Jahve) er Gud (Elohim).
för att han ska göra er till sitt eget folk (sin ägodel) idag och han ska vara en Gud till er (er ägodel) så som han har sagt till dig, och som han har gett sin ed till dina fäder, till Abraham, till Isak och till Jakob. [; ]
Sedan gick Mose och talade följande ord till hela Israel.
Herren (Jahve), din Gud (Elohim), han ska gå (korsa över) framför dig. Han ska förgöra dessa folk för dig och du ska fördriva dem. Josua ska gå framför dig [Israel], som Herren (Jahve) har sagt [; ; ].
Samla till mig alla äldste från dina stammar och dina ledare, så att jag kan tala dessa ord i deras öron och kalla himlarna och jorden att vittna mot dem.
Mose talade orden i följande sång ända från början till slut inom hörhåll (i öronen) på hela Israels församling:
Lyssna (ge ert öra) ni himlar och jag ska tala!
Låt jorden höra min muns ord.
Och Mose kom och talade alla denna sångs ord i öronen på folket, han och Hosea [Josua], Nuns son. [Det var Mose som gav Hosea namnet Josua, se , .]
Och när Mose kom till slutet av talet av alla dessa ord till hela Israel,
Herren (Jahve) talade till Mose samma dag och sade:
Josua (32)
Varje plats där ni sätter er fot (ordagrant: som er fots sula trampar på) har jag gett er, som jag har sagt till (lovat) Mose [].
Och Israels söner gjorde som Josua befallde och tog upp tolv stenar från mitten av Jordan, som Herren hade talat till Josua, efter antalet av Israels söners stammar. Och de bar dem över, med sig till den plats där de slog läger och lade ner dem där.
Prästerna som bar arken stod mitt i Jordan till dess allting var avslutat som Herren (Jahve) befallde Josua att tala till folket, i enlighet med allt det som Mose hade befallt Josua. Och folket skyndade sig att gå över.
Och Rubens söner och Gads söner och hälften av Manasse gick över beväpnade, framför Israels söner som Mose hade sagt till dem.
Och han sade: "Nej, men jag är härförare för Herrens (Jahves) härskara. Nu har jag kommit." []
Och Josua föll med sitt ansikte mot jorden och böjde sig ned och sade till honom: "Vad säger min herre till sin tjänare?"
Och ledarna sade till dem: "Låt dem leva." Så blev de vedhuggare och drog upp vatten till hela menigheten, som ledarna hade talat till dem.
Och Josua kallade på dem och han talade till dem och sade: "Varför har ni bedragit oss och sagt: 'Vi är långt bort ifrån' när ni bor ibland oss?
Sedan talade Josua till Herren (Jahve) på den dagen när Herren (Jahve) gav amoréerna inför Israels söner, och han sade i Israels åsyn:
"Sol stå stilla (var tyst – hebr. dom) över Givon
och du måne i Ajalons dal."
Så tog Josua hela landet i enlighet med allt det som Herren (Jahve) hade talat till Mose, och Josua gav det som ett arv till Israel enligt uppdelningen i deras stammar. Och landet vilade (var tyst; hade ro) från krig.
Bara till Levi stam gav han inget arv. Herrens (Jahves) Israels Guds (Elohims) offer gjorda med eld är deras arv som Herren (Jahve) talat till honom.
Men till Levi söner gav Mose inget arv. Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim) är deras arv, som han talat till dem.
[I det kiastiska mönstret hör detta stycke ihop med där Josha, på samma sätt som Kaleb här, får sin belöning för händelserna vid Kadesh-Barnea.] Då kom Juda söner nära Josua i Gilgal och Kaleb, Jefunnes son kenisiten sade till honom: "Du känner till (är intimt förtrogen med) de ting som Herren (Jahve) talade till gudsmannen Mose angående mig och dig i Kadesh–Barnea.
Och nu, se Herren (Jahve) har bevarat mig vid liv, som han talade, dessa 45 år från den tiden då Herren (Jahve) talade dessa ord till Mose medan Israel vandrade i öknen. Och nu, jag är idag 85 år.
Ge mig nu därför dessa berg som Herren (Jahve) talade om den dagen, för du hörde den dagen hur anakiterna var där och städerna var stora och befästa. Det kommer att vara så att Herren (Jahve) är med mig och ska driva ut dem som Herren (Jahve) talade."
Och Josefs söner talade till Josua och sade: "Varför har du gett mig en lott och en del som arv? Se, jag är ett stort folk för så mycket har Herren (Jahve) välsignat mig."
Och Herren (Jahve) talade till Josua och sade:
Tala till Israels söner och säg: "Utse åt er fristäderna som jag har talat till er om genom Mose hand [; ; ],
Och han ska fly till en av dessa städer och stanna i ingången till stadens port och förklara sitt ärende i öronen på stadens äldste, och de ska ta in honom till sig i staden och ge honom en plats där han kan bo ibland dem.
och de talade till dem i Shilo i Kanaans land och sade: "Herren (Jahve) befallde genom Mose hand att ge oss städer att bo i med öppet land runtomkring för vår boskap."
Det saknades ingenting av alla goda ting som Herren (Jahve) hade talat till Israels hus. Allt skedde (kom till dem).
Nu har Herren er Gud (Jahve Elohim) gett vila till era bröder, som han talade till dem. Vänd nu därför tillbaka och gå till era tält i landet där ni har er besittning, som Herrens (Jahves) tjänare Mose gav till er på andra sidan Jordan.
Och de kom till Rubens söner och till Gads söner och till halva Manasse stam i Gileads land, och talade med dem och sade:
Då svarade Rubens söner och Gads söner och halva Manasse stam och talade till ledarna för Israels tusenden (klaner, familjer – familjegruppering):
Och när prästen Pinchas och församlingens ledare, ledarna för Israels tusenden (klaner, familjer – familjegruppering) som var med honom, hörde orden som Rubens söner och Gads söner och Manasses söner talade, behagade det dem väl.
Och Herren er Gud (Jahve Elohim) han ska kasta ut dem framför er och driva bort dem från era ansikten (er åsyn), och ni ska besätta landet som Herren er Gud (Jahve Elohim) har talat till er.
En man av er har jagat tusen, eftersom Herren er Gud (Jahve Elohim) är den som stridit för er som han har talat till er.
Se, jag vandrar (tar nu nästa steg) på den väg allt [vi alla här] i världen måste gå [], betänk därför i hela ert hjärta och med hela er själ att inte en enda sak av allt det goda som Herren er Gud (Jahve Elohim) talade över er har uteblivit, allt har kommit till er, inget av det saknas.
Och det ska ske att som allt gott har kommit över er som Herren er Gud (Jahve Elohim) har talat över er, så ska Herren (Jahve) föra alla onda ting över dig till dess han har förgjort er från detta goda land som Herren er Gud (Jahve Elohim) har gett er,
Och Josua sade till allt folket: "Se, denna sten ska vara ett vittne mot er, för den har hört alla de ord som Herren (Jahve) har talat till oss, den ska därför vara ett vittne mot er så att ni inte förnekar er Gud (Elohim)."
Domarboken (27)
Och de gav Hebron till Kaleb, som Mose hade sagt, och de drev ut därifrån Anaks tre söner [; ; ].
Och det hände när Herrens (Jahves) budbärare talade dessa ord till alla Israels söner att folket höjde sin röst och grät (hebr. ).
Överallt dit de gick var Herrens (Jahves) hand emot dem för ont, som Herren (Jahve) hade talat och som Herren (Jahve) hade lovat (gett sin ed) till dem och de var mycket pressade (i stort trångmål, ångest).
[Kiasm med Deboras namn centralt i första strofen och Barak ramar in den andra:] Vakna upp (triumfera),
vakna upp (triumfera)
Debora,
vakna upp,
vakna upp – sjung en sång! Stå upp Barak
och led dina fångar i fångenskap,
du Avinoams son [vilket är Barak, se ].
Och han sade till honom: "Om jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, visa mig då ett tecken att det är du som har talat till mig.
Och Gideon tog tio män av sina tjänare och gjorde det som Herren (Jahve) hade talat till honom, och det skedde att han på grund av fruktan för sin fars hus och stadens män, inte kunde göra det på dagen utan gjorde det på natten.
Och Gideon sade till Gud (Elohim): "Om du vill rädda Israel med min hand som du har talat,
se, jag ska lägga en ulltuss på tröskplatsen, om det är dagg bara på ullen och det är torrt på hela marken, då ska jag veta att du vill rädda Israel med min hand som du har talat."
Och Gideon sade till Gud (Elohim): "Låt inte din vrede upptändas mot mig, och jag ska tala bara en gång till, låt mig pröva, jag ber dig, men denna gång med ulltussen, låt det vara torrt på ulltussen och fullt med dagg på marken."
och du ska höra vad de säger och efteråt ska dina händer bli starka (fasta, säkra, tappra) till att gå ner till lägret." Och han gick ner med Pura, sin yngling, till den yttersta delen av arméns män som var i lägret.
Gud (Elohim) har gett i er hand Midjans furstar Orev och Zeev, och vad kunde jag göra i jämförelse med er?" Då avtog deras vrede mot honom, när han sade detta.
Och han [Gideon och hans 300 män] gick upp därifrån till Penoel och ställde samma fråga till dem, men Penoels män svarade honom på samma sätt som männen i Sukkot hade svarat.
Och Avimelech, Jerubaals son, gick till Shechem till sin mors bröder och talade med dem och med hela släkten i sin morfars hus. Han sade:
"Tala, jag ber er, i örat på alla Shechems män: Vad är bättre för er, att alla Jerubaals söner, som är 70 män råder över er, eller att en råder över er? Kom ihåg att jag är ert ben och ert kött."
Och hans mors bröder talade om honom i örat på alla Shechems män, alla dessa ord, och deras hjärtan lutade sig mot att följa Avimelech, för de sade: "Han är vår bror."
Och Gaal talade igen och sade: "Se, det kommer ner folk från landets navel (upphöjda platå; centrala delar, mitt) och en grupp kommer via Elon-Meonenins väg." [Elon-Meonenin betyder ordatrant "uppenbarelsen ek". Samma ek vid Shechem nämns tidigare i . Vid samma plats hade Abraham en uppenbarelse, se . Se även .]
Och Jiftach gick med Gileads äldste och folket gjorde honom till huvud (rosh) och härförare (qatsin) över dem. Och Jiftach talade alla sina ord inför Herrens (Jahves) ansikte i Mitspa.
då sade de till honom: "Säg, jag ber dig, Shibbolet" [hebreiska ordet betyder flod/bäck], och han sade: "Sibbolet" eftersom han inte kunde uttala det rätt [jmf ], då tog de fast honom och slog honom vid Jordans vadställen. Och vid den tiden föll från Efraim 42 000. [Detta är ett fruktansvärt inbördeskrig.]
Manoach steg då upp och gick efter sin hustru och kom till mannen och frågade honom: "Är du mannen som talade till kvinnan (min hustru)?"
Han svarade: "Jag." [Det är jag.]
Och han gick ner och talade med kvinnan [i Timnah] och hon behagade Simsons ögon. [Här berättas inte hela historien men man kan på goda grunder anta att föräldrarna har pratat med varandra och kommit överens innan fästman och fästmö nu får träffa varandra till förlovningen, för att sedan vara åtskilda i enlighet med dåtidens tradition, fram till bröllopet.]
Och det skedde när han hade slutat tala att han kastade iväg käken från sin hand, och den platsen [heter, fick namnet] Ramat-Lechi [ordagrant: "Käkbenshöjden"].
Då sade Delila till Simson: "Se, du har förnedrat (lurat – hebr. talal) och talat osanning (illusion) till mig. Berätta nu för mig, jag ber dig, hur man kan binda dig."
Och Delila sade till Simson: "Se, hittills har du förnedrat (lurat – hebr. talal) mig och talat till mig osanning [varje gång]. Berätta till (för) mig i hur du kan bindas."
Och han sade till henne: "Om du väver mitt huvuds sju lockar med väven." [Nu börjar Simson leka med elden, han involverar sitt hår som är nyckeln.]
Och hennes man steg upp och gick efter henne i hopp om att vinna tillbaka hennes hjärta. Hans tog med sig sin yngling (en ung tjänare – hebr. naar) och ett par åsnor. Och hon förde in honom till sin fars hus och den unga kvinnans (hebr. naarah) [här används femininformen av naar] far såg honom och gladdes åt att möta honom.
Och det skedde att alla som såg det sade: "Något sådant har inte skett och inte setts från den dag Israels söner kom ut från Egyptens land till denna dag." [Syftet med mannens handling var att mobilisera militärt genom att shocka och skapa fruktan. Det finns en parallell mellan och som är slående.] Tänk på henne (sätt dig in i hennes situation)!
Överväg!
Tala! [Hebreiskan är märklig här och byter pronomen. En del sätter de sista orden i munnen på de som fick den makabra försändelsen, men mer troligt är att författaren gör något väldigt ovanligt här och talar till läsaren direkt. Denna händelse är horribel och ber läsaren noggrant läsa det som följer. Det finns flera detaljer som måste påpekas. Det står aldrig att kvinnan är död innan mannen styckar henne, en viss ovisshet finns här. När mannen sedan återberättar händelsen blir fokus att de var ute efter honom, han utelämnar detaljen att det var han som utlämnade henne för att rädda sitt eget liv, jmf ; .]
Och Benjamins söner hörde att Israels söner hade gått upp till Mitspa och Israels söner sade: "Tala om för oss hur denna ondska kunde ske (äga rum)?"
Och hela församlingen sände och talade till Benjamins söner som var i Rimmons klippa och ropade ut frid (shalom) till dem.
Rut (3)
När Noomi förstod att Rut var helt övertygad i sitt beslut att följa med henne, slutade hon att försöka övertala henne.
Då sade Rut: "Herre (adoni), du har varit god mot mig (jag har funnit nåd hos dig, jag vill fortsätta att behaga dig). Du har tröstat mig (jag kan andas ut, du har lättat min börda, vänt min sorg till hopp) och talat till din tjänarinnas hjärta, trots att jag inte är som någon av dina tjänarinnor (kvinnliga arbetare)."
[Kapitel 4 inleds med en ovanlig hebreisk ordföljd där subjektet kommer först. Det signalerar en ny scen i dramat. Genom att inleda med Boas namn förstärks fokus på honom och hur han är den som tar initiativet att återlösa Noomi och Rut.] Boas gick upp till stadsporten [stadens centrum för affärer, socialt umgänge och rättslig prövning] och satte sig där. [Rent topografiskt ligger Betlehem på en höjd och Boas går upp dit; jämför med hur Rut går "ner" till tröskplatsen, se , . Uttrycket "upp till porten" är också ett idiomatiskt uttryck som motsvarar "att ta upp ett ärende i en domstol". Normalt skulle den som varit ute på fältet gått in genom porten och vidare till sitt hem inne i staden. Det gör inte Boas, han är fast besluten att ta sig an Noomi och Ruts sak på en gång på morgonen och stannar i porten. I antika Israel avgjordes rättsbeslut i stadens port tidigt på morgonen, se ; ; ; .] Just då [som av en händelse, ännu en Guds försyn, samma ord som i ] kom den återlösare som Boas hade nämnt om [för Rut] förbi. Boas sade till honom: "Du den där (min anonyme herre utan namn), kom, slå dig ner här!" [Frasen "du den där", hebreiskans peloni almoni, är svåröversatt. Ett liknande uttryck är NN, från latinets nomen nescio som betyder "jag vet inte namnet". och översätts uttrycket "på den och den" platsen för att benämna platser utan att för den skull avslöja exakta positioner. Varför väljer författaren, som annars är noga med namn i berättelsen, att använda detta uttryck? Troligtvis är det ett effektfullt sätt att visa hur han som inte ville föra vidare Elimeleks namn, inte själv namnges i berättelsen. På samma sätt som Orpa fungerar som en kontrast till Rut är denna icke namngivna man en kontrast till Boas.] Så han satte sig ned.
1 Samuelsboken (41)
Men Channa talade över sitt hjärta, hennes läppar rörde sig bara men hennes röst hördes inte, därför tänkte Eli att hon var berusad,
Räkna inte din tjänarinna för en ond kvinna (dotter av Balial) för hela tiden har jag talat ur min stora ångest och oro."
Tala inte längre så högmodigt [mina ovänner],
låt inte arrogant tal flöda ur er mun.
För Herren (Jahve) är en Gud (El) som vet allt,
han väger varje handling (utvärderar allt vad människor gör).
Eli sade därför till Samuel: "Gå tillbaka och lägg dig. När Han ropar på dig så säg, tala Herre, din tjänare lyssnar." Samuel gick tillbaka och lade sig på sin plats.
Då kom Herren och ställde sig nära (positionerade sig intill) och ropade som han gjort tidigare [detta är fjärde gången Herren ropar]: "Samuel, Samuel." Samuel svarade: "Tala, din tjänare lyssnar."
På den dagen ska jag fullgöra mot Eli allt som jag har talat om hans hus från början till slut.
Och han sade: "Vilka ord har han talat till dig? Jag ber dig, dölj det inte för mig. Må Gud (Elohim) göra så mot dig och mer, om du döljer något från mig av alla de ord som han har talat till dig."
Och när hon höll på att dö sade kvinnorna som var hos henne: "Frukta inte, för du har fött en son." Men hon svarade inte och tog det inte till sitt hjärta.
Och Samuel hörde folkets alla ord och han talade dem i Herrens (Jahves) öra.
Och han sade till honom: "Se nu, där i staden [troligtvis Rama] finns en gudsman, och han är en man som hålls i ära, allt som han säger sker verkligen, låt oss nu gå dit, till äventyrs kan han berätta för oss om vår resa, vart vi ska gå."
Och Saul svarade och sade: "Är jag inte en benjaminit, från den minsta av Israels stammar? Och min familj den minsta av familjerna i Benjamins stam? Varför talar du då till mig på detta sätt?"
Och när de kom ner från den höga platsen till staden, talade han med Saul ovanpå hustaket. [På den här tiden byggde man husen med platta tak och hade platsen som ett extra rum.]
Sedan talade Samuel om påbuden (de bindande juridiska besluten) om kungen för folket, och skrev det i en bok och lade den inför Herrens (Jahves) ansikte. Och Samuel sände iväg hela folket, var man till sitt hus.
Sedan kom budbärarna till Sauls [stad] Giva och talade dessa ord i folkets öron, och hela folket lyfte upp sina röster och grät.
Och det hände när Saul talade till prästen att tumultet som var i filistéernas läger fortsatte och förvärrades, och Saul sade till prästen: "Dra undan din hand."
Och Samuel sade till Saul: "Stopp! Och jag ska tala om för dig vad Herren (Jahve) sade till mig i natt."
Och han sade till honom: "Tala."
Och Samuel gjorde det som Herren (Jahve) hade talat och kom till Betlehem. Och stadens äldste kom darrande och mötte honom och sade: "Kommer du i frid (shalom)?"
Och medan han talade med dem, se där kom hjälten, filistén från Gat som hette Goliat ut från filistéernas uppställning och talade samma ord, och David hörde dem.
Och Eliav, hans äldsta bror hörde när han talade med männen, och Eliavs vrede upptändes mot David och han sade: "Varför har du kommit ner? Och med vem har du lämnat fåren i öknen? Jag känner din äventyrslystnad och ditt hjärtas lättsinne. Du har kommit ner för att du vill titta på striden."
Och när orden var hörda som David talade, återgav de dem för Saul och han togs till honom.
Och det hände när han [David] slutat att tala med Saul, att Jonatans själ knöts till Davids själ (person) och Jonatan älskade honom som sin egen själ (som sig själv).
Och Saul befallde sina tjänare: "Tala med David i hemlighet och säg: Se kungen har behag i dig och alla hans tjänare älskar dig, bli därför nu kungens svärson."
Och Sauls tjänare talade dessa ord i Davids öron. Och David sade: "Är det en lätt sak för er att bli kungens svärson? Betänk att jag är en fattig man och ringa aktad?"
Och Sauls tjänare berättade för honom och sade: "Så här säger David."
Saul talade till Jonatan, sin son, och till alla sina tjänare att de skulle [komma på ett sätt att] döda David. [Detta är Sauls femte försök att döda David.] Men Sauls son Jonatan tyckte mycket om (beundrade verkligen, var mycket fäst vid) David.
Och jag ska gå ut och stå bredvid min far på fältet där du är, och jag ska tala med min far om dig, och om jag ser något ska jag berätta det för dig." [Jonatan förblir lojal mot sin vän David (), men förråder sin far. Saul refererar till denna händelse senare, se . Jonatan och David har ett vänskapsförbund, detta leder till att en av Jonatans söner senare kommer att äras, se .]
Och Jonatan talade gott om David till sin far Saul och sade till honom: "Låt inte kungen synda mot sin tjänare, mot David, för han har inte syndat mot dig och hans arbete har varit mycket gott för dig [och för hela riket].
Och angående det som jag och du har talat om, se Herren (Jahve) är mellan mig och mellan dig för evigt."
Men Saul sade ingenting den dagen för han tänkte: "Något har hänt honom så att han är oren, han är säkert oren."
Och det hände när David hade slutat tala dessa ord till Saul att Saul sade: "Är detta din röst min son David?" Och Saul lyfte upp sin röst och grät.
Och när Davids unga män kom talade de till Naval i enlighet med dessa ord i Davids namn, och tystnade.
Vet nu och betänk vad du ska göra, för ondska är bestämt mot vår herre och mot hela hans hus, eftersom han är en sådan person som man inte kan tala med." [Naval lyssnar inte på någon utan lever i sin personlighet på alla sätt upp till sitt namn.]
Och hon föll ned vid hans fötter och sade: "Över mig min herre, över mig ska skulden vara, och låt din tjänarinna, jag ber dig, tala i dina öron och hör (lyssna) på din tjänarinnas ord.
När nu Herren (Jahve) har gjort med min herre allt det goda som han har talat angående dig och har utsett dig till furste över Israel,
När David hörde att Naval var död sade han: "Välsignad är Herren (Jahve) som har utfört min sak från Navals hand och har hållit tillbaka sin tjänare från ondska, och den onde Naval har Herren (Jahve) vedergällt över hans eget huvud."
David skickade då (ett sändebud) och talade med Avigajil om att få ta henne till hustru.
Och när Davids tjänare kom till Avigajil till Karmel, talade de till henne och sade: "David har sänt oss till dig för att ta dig till honom som hustru."
Och Herren (Jahve) är vred när han talar genom mig och Herren (Jahve) har ryckt kungariket ur din hand [] och gett det till en annan, till David [].
Och kvinnan kom till Saul och såg att han var mycket förfärad och sade till honom: "Se, din tjänarinna har lyssnat till din röst och jag har lagt mitt liv i din hand och har lyssnat på de ord som du har talat till mig.
2 Samuelsboken (38)
Joav svarade: "Så sant Gud (Elohim) lever, om du inte hade talat [och föreslagit duell en och en, se ], skulle folket gått tillbaka på morgonen, var och en bort från sin bror." [Joav skyller striden på Avner.]
Och Avner talade även i Benjamins öron [privat med benjamiterna, utan hörhåll för de andra], och Avner gick även och talade i Davids öron i Hebron (Chevron) allt det som syntes gott för Israel och till hela Benjamins hus.
Och när Avner återkommit till Hebron (Chevron) tog Joav honom åt sidan till mitten av porten för att tala med honom i tysthet och där slog han honom i skrevet så att han dog, för Asahels blod, hans bror.
Har jag någonsin där jag flyttat omkring med alla Israels barn talat och sagt så till någon enda av Israels stammar, någon som jag satt till herde för mitt folk Israel: Varför har ni inte byggt mig ett hus av cederträ?
Natan berättade för David alla dessa ord från sin syn. [Allt Gud hade sagt.]
Du har talat om detta som om det vore något litet i dina ögon (som om inte detta vore tillräckligt), Herre Gud (Adonaj Jahve). Du har nu också talat om [framtiden för] din tjänares hus, är detta undervisning för människan, Herre Herre (Adonaj Jahve). [Människan är ordagrant "Adam" och kan syfta på löftet om en Frälsare i .]
Vad mer kan David säga till dig? [Detta är den tredje retoriska frågan. David refererar nu sig själv i tredje person, det är ett sätt att förstärka att han underordnar sig Gud, och perspektivet skiftar nu till att också vara Guds perspektiv. Ordet "känner" kan också översättas "du har behandlat mig på ett speciellt sätt".] Du känner din tjänare, Herre Gud (Adonaj Jahve). [; ]
[Följande stycke, , är en kiasm med den centrala versen att Gud bygger Davids hus, se .] Och nu Herre (Jahve), ordet som du har talat angående din tjänare och angående hans hus, bekräfta det för evigt och gör som du har talat.
Och nu Herrarnas Herre (Adonaj Jahve), du ensam är Gud (Elohim) och dina ord är sanning, och du har lovat dessa goda ting (ord – hebr. davar, kan betyda både ord och sak, ting, föremål) till din tjänare.
Låt det nu behaga dig att välsigna din tjänares hus så att det kan bestå för evigt inför dig, för du Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) har talat det och genom din välsignelse låter du din tjänares hus vara välsignat för evigt."
och han befallde budbäraren och sade: "När du har avslutat berättelsen om allt som händer i striden för kungen,
Och det hände på den sjunde dagen att barnet dog. Och Davids tjänare var rädda för att tala om att barnet var dött, för de sade: "Se, när barnet fortfarande levde talade vi med honom men han lyssnade inte till vår röst, hur ska vi då kunna tala om för honom att barnet är dött utan att han skadar sig själv?"
Och jag, hur ska jag kunna bära min skam? Och du, du kommer att bli som en av de skamliga dårarna i Israel. Och nu, tala, jag ber dig, med kungen, för han ska inte undanhålla mig från dig."
Och Avshalom talade varken gott eller ont till Amnon, för Avshalom hatade Amnon eftersom han hade våldtagit hans syster Tamar.
Och det skedde så snart han hade slutat tala att se, kungens söner kom och lyfte upp sina röster och grät, och även kungen grät och alla hans tjänare grät mycket.
och gå in till kungen och tala på detta sätt med honom." Och Joav lade orden i hennes mun.
Och kungen sade: "Vemhelst som säger något till dig, för honom till mig och han ska inte vidare röra dig."
Och kvinnan sade: "Låt din tjänarinna, jag ber dig, tala ett ord till min herre kungen."
Och han sade: "Tala"
Och kvinnan sade: "Och varför har du då tänkt ut en sådan sak över Guds (Elohims) folk? Genom att tala dessa ord är kungen som en som är skyldig, i det att kungen inte igen tar hem sin förvisade.
Och nu när jag har kommit till att tala dessa ord till min herre kungen, är det för att folk har gjort mig rädd, och din tjänarinna sade (tänkte): Jag ska tala med kungen, kan hända ska kungen uppfylla sin tjänares begäran.
Och kungen svarade och sade till kvinnan: "Göm ingenting från mig, jag ber dig, vad jag än ska fråga dig om."
Och kvinnan sade: "Tala, jag ber dig, min herre kungen."
Och kungen sade: "Är Joavs hand med dig i allt detta?" Och kvinnan svarade och sade: "Min själ lever, min herre kungen, ingen kan vända (vika av) till höger och till vänster, från allt som min herre kungen talar, för din tjänare Joav han bad mig och han lade alla dessa ord i din tjänarinnas mun,
Och Choshaj kom till Avshalom och Avshalom talade till honom och sade: "Achitofel har talat på detta sättet, ska vi göra som han säger eller inte? Tala du."
Stå nu upp, gå ut och tala till dina tjänares hjärtan, för jag bedyrar i Herren (Jahve), om du inte går ut, kommer inte en man att bli kvar hos dig över natten, och det blir värre för dig än allt ont som har drabbat dig från din ungdom till nu."
Och kung David sände till Tsadoq och till Evjatar, prästerna och sade: "Tala till de äldste i Juda och säg: Varför är ni de sista att föra kungen tillbaka till hans hus?" För Israels tal hade kommit till kungen, att föra honom till hans hus.
Och kungen sade till honom: "Varför talar du vidare om detta? Jag säger: Du och Tsiva delade marken."
Och en vis kvinna ropade från staden: "Lyssna, lyssna, jag ber er, jag säger till er, till Joav, kom hit så att jag kan tala med er."
Och hon talade och sade: "Talarna som talade från början (förr i tiden) sade: De som frågar ber om råd i Avel, så avgjorde man (en dispyt eller frågeställning).
David
talade till Herren
(Jahve), denna sångs ord den dag då Herren räddat honom ur alla fienders hand, och ur Sauls hand
(grepp).
Denna sång finns också som en Psalm, se . Några skillnader:
hand – hebr. kaf , jad i .
ropa – hebr. qara , sawa i
klippa förutom – mibbalade" , zulati i . Struktur: Sången är uppbyggd som en kiasm i flera nivåer. A Inledande lovprisning,
B Guds ingripande,
C Guds trofasthet,
B´ Gud ger kraft,
A´ Avslutande lovprisning,
Herrens (Jahves) Ande talade genom mig
och hans ord (hebr. milah) var på (kom över till) min tunga.
Israels Gud (Elohim) sade,
Israels klippa talade till mig:
"Den som råder över människor ska vara rättfärdig,
den som råder i Gudsfruktan,
"Gå och tala till David: Så säger Herren (Jahve): Jag lägger på dig tre ting, välj en av dem som jag ska göra mot dig."
1 Kungaboken (77)
Se, medan du fortfarande talar där med kungen ska även jag komma in efter dig och bekräfta dina ord."
Och se, medan hon ännu talade med kungen kom profeten Natan.
Medan han fortfarande talade se, då kom Jonatan, prästen Avjatars son, och Adonija sade: "Kom, för du är en ärlig man och ge oss glada nyheter."
så att Herren (Jahve) kan bekräfta (stadfästa) sitt ord som han talat om mig och sagt: Om dina söner aktar sig på (vakar över) sina vägar och vandrar inför mitt ansikte i sanning med hela sitt hjärta och med hela sin själ, lovar han att inget ska fattas dig, en man på Israels tron. [, ]
Han sade: "Jag har något att säga dig."
Och hon sade: "Tala."
Och nu har jag en förfrågan till dig – vänd inte bort mitt ansikte."
Hon svarade honom: "Tala."
Och Batsheva sade: "Gott, jag ska tala för din räkning med kungen."
Och Batsheva kom inför kung Salomo till att tala med honom för Adonijaho. Och kungen reste sig och böjde sig inför henne och satt ner på sin tron och såg till att en tron ställdes fram till kungens mor och hon satt på hans högra.
Och kung Salomo svor en ed i Herren (Jahve) och sade: "Må Gud (Elohim) göra så mot mig och mer, om Adonijaho inte har talat dessa ord mot sin egen själ.
Och nu, Herren (Jahve) lever, som har stadfäst (etablerat) mig och satt mig på min far Davids tron, och som har gjort mig ett hus som han talat (lovat), idag ska Adonijaho dödas." []
Och Salomo avskedade (drev ut) Evjatar från att vara Herrens (Jahves) präst, så att Herrens (Jahves) ord skulle fullbordas som han talat angående Elis hus i Shilo. []
Och Benaja kom till Herrens (Jahves) tält och sade till honom: "Så säger kungen: Kom ut."
Men han svarade: "Nej jag vill dö här."
Och Benaja framförde detta till kungen och sade: "Så sade Joav och så svarade han mig."
Och kungen sade till honom: "Gör som han har sagt och fall över honom och begrav honom, så att du tar bort blodet, som Joav har spillt utan anledning, från mig och min fars hus.
Och Shimi sade till kungen: "Ditt tal är gott, som min herre kungen har sagt, så ska din tjänare göra." Och Shimi bodde i Jerusalem många dagar.
Då sade den andra kvinnan: "Nej! Min son lever och din son är död." Men den första kvinnan svarade: "Nej, din son är död medan min son lever." Så grälade de inför kungen.
Och han talade 3 000 ordspråk, och hans sånger var 1 005. [Ordet tala – hebr. davar, betyder både att tala och skapa, vilket här gör att han både formulerar/uppfinner och uttalar 3 000 ordspråk förutom sångerna.]
Och han talade om träd, från cedern som finns i Libanon liksom om isopen som växer på muren, han talade även om djur och fåglar och om krypande varelser och om fiskar.
Och se, jag har för avsikt att bygga ett hus till Herren min Guds (Jahve Elohims) namn så som Herren min Gud (Jahve Elohim) talade till min far David och sade: "Din son, som jag ska sätta på din tron i ditt ställe, han ska bygga huset till mitt namn."
Och Herren (Jahve) gav Salomo vishet som han lovat, och det var fred (shalom) mellan Chiram och Salomo och de skar ett förbund tillsammans.
"Detta gäller det hus som du bygger:
Om du vandrar i (lever efter)
mina förordningar (ordagrant "saker inristat")
och gör mina påbud (bindande juridiska beslut)
och håller (vaktar, skyddar, bevarar) alla mina budord (tydliga befallningar)
och vandra efter dem (lever efter allt detta),
då ska jag stadfästa (etablera) mitt ord hos dig, som jag talat till David, din far,
Och han sade: "Välsignad är Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim), som har talat med sin mun till David min far, och i hans hand har fullbordat det. Han sade:
Och Herren (Jahve) har bekräftat sitt ord som han talade, och jag har rests upp i min far Davids ställe och sitter på Israels tron, som Herren (Jahve) talade (lovade), och har byggt huset till Herren (Jahve) Israels Guds (Elohims) namn.
som du har hållit (vaktat, skyddat, bevarat) med din tjänare David, min far, som du talade till honom, och du talade med din mun och med din hand har du fullbordat det, som det är till denna dag.
Och nu Herre (Jahve) Israels Gud (Elohim), håll (vakta, skydda, bevara) till din tjänare David, min far, det som du har talat till honom, och sagt: 'Det ska inte saknas en ättling till dig (ordagrant: huggas av till dig en man från) framför mitt ansikte som sitter på Israels tron, om bara dina söner håller (vaktar, skyddar, bevarar) deras vägar till att vandra inför mitt ansikte, som du har vandrat inför mitt ansikte.'
Och nu Israels Gud (Elohim), låt ditt ord, jag ber dig, bli bekräftat som du har talat till din tjänare David, min far.
För du har avskilt dem från alla jordens folk, till att vara ditt arv som du har
talat genom din tjänare Moses hand när du förde ut våra fäder ur Egypten, Herrarnas Herre
(Adonaj Jahve)."
"Välsignad är Herren (Jahve) som har gett vila (betyder även ro och tröst – hebr. menocha) till sitt folk Israel i enlighet med alla hans ord (löften), inte ett enda ord som han talat har misslyckats (inget löfte har uteblivit, alla ord har blivit som de talats), som han talade genom sin tjänare Moses hand.
då ska jag stadfästa ditt kungarikes tron över Israel för evigt, så som jag talade (lovade) till David din far och sade: 'Det ska inte saknas en ättling till dig (ordagrant: huggas av till dig en man från) framför mitt ansikte som sitter på Israels tron.' []
Hon kom till Jerusalem med ett mycket stort följe, kameler lastade med väldoftande kryddor, guld i mängd och dyrbara ädelstenar. Hon besökte Salomo och samtalade med honom om allt som låg på hennes hjärta.
att de sände och kallade på honom så att Jerovam och hela Israels församling kom och talade till Rechavam och sade:
Och de talade med honom och sade: "Om du vill vara en tjänare för detta folk idag, och vill tjäna dem, svara dem och tala goda ord till dem, då ska de vara dina tjänare för alltid."
Och han sade till dem: "Vilket råd ger ni som jag ska svara till detta folk som har talat till mig och sagt: Gör din fars ok som han lagt på oss lättare?"
Och de unga männen som vuxit upp med honom svarade honom och sade: "Så ska du göra med folket som har talat till dig och sagt: Din far gjorde vårt ok tungt men du ska lätta det för oss, så ska du tala till dem: Mitt lillfinger är tjockare än min fars länder.
Och Jerovam och hela folket kom till Rechavam den tredje dagen som kungen hade bett dem och sagt: "Kom till mig den tredje dagen."
och talade till dem efter de yngre männens råd och sade: "Min far gjorde ert ok tungt, men jag ska belasta ert ok ytterligare, min far tuktade er med piskor men jag ska tukta er med skorpioner."
Och kungen lyssnade inte till folket, för det var något som Herren (Jahve) lät ske för att han skulle stadfästa sitt ord som Herren (Jahve) hade talat genom Achijas hand, shiloniten, till Jerovam Nevats son.
Och han gav ett tecken samma dag och sade: Detta är tecknet som Herren (Jahve) har talat: Se altaret ska rämna (brista, gå sönder) och askan på det ska spridas ut.
Och kungen sade till gudsmannen: "Kom med mig till mitt hus och vederkvick dig och jag ska ge dig en gåva."
Och en gammal profet bodde i
Betel, och hans söner kom och berättade för honom allt det som gudsmannen hade gjort den dagen i
Betel och de ord som han hade
talat till kungen och de berättade detta för deras far.
Och deras far sade till dem: "Vilken väg gick han?" För hans söner hade sett vilken väg gudsmannen gick, som kom från Juda.
Och han sade till honom: "Jag är också en profet som du och en ängel talade Herrens (Jahves) ord till mig och sade: För tillbaka honom till ditt hus så att han kan äta bröd och dricka vatten." Men han ljög för honom.
utan kom tillbaka och åt bröd och drack vatten på platsen om vilken Herren (Jahve) sagt: Ät inget bröd och drick inget vatten, så ska din kropp inte komma till dina fäders grav."
Och se, män passerade förbi och såg kroppen kastad på marken och lejonet stående vid kroppen, och de berättade det i staden där den gamla profeten bodde.
Och när profeten som förde honom tillbaka från vägen hörde om det sade han: "Det är gudsmannen som gjorde uppror mot Herrens (Jahves) ord, därför har Herren (Jahve) gett honom till lejonet, som rev honom och slog honom enligt Herrens (Jahves) ord som han talade till honom."
Och han talade till sina söner och sade: "Sadla åsnan åt mig." Och de sadlade den. -------------- Är det så att och ramar in en kiasm?
Och Jerovam sade till sin hustru: "Stå upp jag ber dig, och förklä dig själv så att du inte blir igenkänd som Jerovams hustru, och gå till Shilo. Se, där är Achija, profeten som talade om mig att jag skulle bli kung över detta folk.
Och Herren (Jahve) sade till Achija: "Se, Jerovams hustru kommer för att fråga dig om hennes son för han är sjuk. Så och så ska du säga till henne, för det ska ske när hon kommer in att hon ska utge sig själv för att vara en annan kvinna."
Den av Jerovams hus som dör i staden ska hundarna äta upp och den som dör på fältet ska himlarnas fåglar äta upp, för Herren (Jahve) har talat.
Och hela Israel begravde honom och sörjde (ordagrant slet sitt hår och slog sig på bröstet, vilket är uttryck för sorg) över honom efter Herrens (Jahves) ord som han talade genom sin tjänare Achijahos hand, profeten.
Och det skedde att så snart han blivit kung slog han hela Jerovams hus. Han lämnade inget som andades till Jerovam, till dess han förgjort honom, enligt Herrens (Jahves) ord som han talade genom sin tjänare Achijas hand, shiloniten,
Och Zimri omintetgjorde hela Baashas hus i enlighet med Herrens (Jahves) ord som han talat mot Baasha genom profeten Jehu,
I hans dagar byggde beteliten Chiel upp Jeriko, med Aviram hans förstfödde lade han dess grund och med hans yngste son Segov satte han upp dess portar, i enlighet med Herrens (Jahves) ord som han hade talat genom Josuas hand, Nuns son. []
Mjölet i krukan tog inte slut och oljan i flaskan tröt inte, precis som Herren hade talat genom Elia. [Herren försåg dem dagligen med bröd och olja.]
Och Israels kung [Ahav] svarade och sade: "Säg till honom: Låt inte den som omgjordar sig med sin rustning förhäva sig som den som tar av den."
Och Ahav talade med Navot och sade: "Ge mig din vingård så att jag kan ha den som trädgård till örter, eftersom den är nära mitt hus. Jag ska ge dig en bättre vingård istället eller om det är gott i dina ögon ska jag ge dig dess värde i silver."
Och Ahav kom in i sitt hus tjurig (bitter, trumpen) och rasande (stormig; andades häftigt – hebr. ) på grund av ordet som Navot, jizreliten hade talat till honom när han svarat: "Jag ska inte ge dig min fars arv." [Ahav ältar och upprepar orden som Navot sagt för sig själv.] Och han lade sig ner på sin säng och vände bort sitt ansikte och ville inte äta något bröd. [Ahav agerar på ett omoget sätt, han vet att en israelisk kung ska vara mild både mot främlingar och sina egna, se ; . Samma fras "tjurig och rasande" som i återkommer här.]
Men Izevel (Isebel) hans hustru kom till honom och sade till honom: "Varför har du en så tjurig attityd (ordagrant: varför är din ande bitter/trumpen) så du inte vill äta bröd (mat)?"
Han svarade henne: "Eftersom jag talade med Navot, jizreliten, och sade till honom: Ge mig din vingård för silver [mynt] eller om det behagar dig, ska jag ge dig en annan vingård istället, och han svarade: Jag vill inte ge dig min vingård."
Och du ska tala till honom och säga: Har du dödat och tagit i besittning? Och du ska tala till honom och säga: Så säger Herren (Jahve): På platsen där hundarna slickade Navots blod ska hundarna slicka ditt blod, även ditt."
Och även om Izevel (Isebel) har Herren (Jahve) talat och sagt: Hundarna ska äta Izevel (Isebel) i Jizreels vallgravar.
Och budbäraren som gick och kallade på Michajeho talade till honom och sade "Se, profeternas ord förkunnar gott till kungen med en mun, låt ditt ord, jag ber dig, bli som orden från en av dem och tala gott."
Och Michajeho sade: "Herren (Jahve) lever, vad Herren (Jahve) säger till mig det ska jag tala."
Och kungen sade till honom: "Hur många gånger ska jag be dig att tala till mig inget annat än sanningen i Herrens (Jahves) namn?"
Och se nu, Herren (Jahve) har lagt en lögnens ande i munnen på alla dessa profeter och Herren (Jahve) har talat ondska om dig."
Och Tsidkija, Kenaans son, kom nära och slog Michajeho på kinden och sade: "Vilken väg gick Herrens (Jahves) Ande från mig till att tala till dig?"
Och Michajeho sade: "Om du alls återvänder i frid har Herren (Jahve) inte talat genom mig." Och han sade: "Hör ni folk, allesamman."
Och de tvättade vagnen vid Samariens vattencistern och hundarna slickade upp hans blod, och skökorna tvättade sig där, enligt Herrens (Jahves) ord som han talat.
2 Kungaboken (50)
Men en Herrens (Jahves) ängel sade till tishbiten Elia: "Stå upp och gå och möt Samariens kungs budbärare och säg till dem: "Är det för att det inte finns en Gud (Elohim) i Israel som du går och frågar Ekrons gud Baal-Zevov?
Och de sade till honom:"Det kom en man och mötte oss och sade till oss: Gå, återvänd till kungen som sände er och säg till honom: Så säger Herren (Jahve): Är det för att det inte finns en Gud (Elohim) i Israel som du går och frågar Ekrons gud Baal-Zevov? Därför ska du inte komma ner från din bädd som du har stigit upp i, utan du ska med säkerhet dö."
Och han sade till dem: "Vad för slags man var det som kom och mötte er och sade er dessa ord?"
Då sände kungen en hövitsman över 50 med hans 50. Och han gick upp till honom, och se, han satt på toppen av kullen. Och han talade till honom: "Gudsman, kungen har sagt: Kom ner."
Men Elia svarade och sade till hövitsmannen över de 50: "Om jag är en gudsman, låt eld komma ner från himlarna och förtära dig och dina 50." Och det kom ner eld från himlarna och förtärde honom och hans 50. [Det är denna berättelse som ligger till grund för brödraparet Jakob och Johannes förslag att sända eld mot en by i Samarien som inte hade välkomnat Jesus, se .]
Och igen sände han till honom en annan hövitsman över 50. Och han sade därför till honom: "Gudsman, så har kungen sagt: Kom ner med hast."
Men Elia svarade och sade till dem: "Om jag är en gudsman, låt eld komma ner från himlarna och förtära dig och dina 50." Och Guds (Elohims) eld kom ner från himlarna och förtärde honom och hans 50.
Och igen sände han till honom en tredje hövitsman över 50 och hans 50. Och den tredje hövitsmannen över 50 kom och föll ner på sina knän framför Elia och bad honom och sade: "Gudsman, jag ber dig, låt mitt liv och dessa dina 50 tjänares, vara dyrbart i dina ögon.
Och Herrens (Jahves) ängel sade till Elia: "Gå ner med honom, var inte rädd för honom." Och han steg upp och gick ner med honom till kungen.
Och han sade till honom: "Så säger Herren (Jahve): Eftersom du har sänt budbärare för att fråga Baal-Zevov, guden i Ekron, är det för att det inte finns någon Gud (Elohim) i Israel? Därför ska du inte komma ner från din bädd som du har stigit upp i, utan du ska med säkerhet dö."
Så dog han i enlighet med Herrens (Jahves) ord som Elia hade talat. Och Jehoram började regera i hans ställe, i Jehorams, Jehoshafats sons andra år, eftersom han inte hade någon son.
Medan de vandrade vidare och samtalade, syntes plötsligt en vagn i eld, dragen med hästar av eld som separerade Elia och Elisha från varandra, och Elia for upp till himlarna i en stormvind.
Vattnet var botat från denna dag i enlighet med ordet som Elisha talade.
Och han sade till honom: "Säg nu till henne: Se, du har varit tjänstvillig mot oss med alla dessa omsorger, vad ska vi göra för dig? Vill du att vi för din talan inför kungen eller inför arméns härhövitsman?"
Och hon svarade: "Jag bor bland mitt eget folk."
Men kvinnan blev gravid och födde en son vid den tiden då året kommit runt, som Elisha hade sagt till henne.
Naaman gick till sin herre och berättade vad den unga flickan från Israel hade sagt.
Hans tjänare gick fram och talade med honom: "Min fader", sade de, "om profeten hade sagt åt dig att göra något svårt (ett hjältedåd), visst hade du varit villig att göra det då? Visst borde du då vara glad att han bara sade: 'tvätta dig så ska du bli ren.' "
Och en av hans tjänare svarade: "Nej min herre kung, men Elisha, profeten i Israel, berättar för Israels kung de ord som du talar i din sängkammare."
Och medan han fortfarande talade med dem, se då kom budbäraren ner till honom och sade: "Se, detta onda är från Herren (Jahve), varför ska jag fortsätta att vänta på Herren (Jahve)?"
Och kungen utsåg hövitsmannen, vars hand kungen lutade mot (som kungen litade på), och satte honom att ha ansvar för porten. Men folket trampade ner honom i porten och han dog som gudsmannen hade sagt, som talade när kungen kom ner till honom.
Och det blev som gudsmannen hade talat till kungen och sagt: "Två sea-mått [totalt 15-20 liter] korn för en shekel [en månadslön] och ett mått fint vete för en shekel ska finnas i Samariens port i morgon vid denna tid."
Och Elisha talade till kvinnan vars son han väckt till liv och sade: "Stig upp du och och ditt hus och vistas varhelst ni kan bo, för Herren (Jahve) har kallat på en hungersnöd och den ska komma över landet under sju år."
Nu talade kungen med gudsmannens tjänare Gechazi och sade: "Berätta för mig, jag ber dig, om alla de stora ting som Elisha har gjort."
Och de kom tillbaka och berättade för honom, och han sade: "Detta är Herrens (Jahves) ord som han talade genom sin tjänare Elia, tishbiten, och sade: I Jizreels del [området som tidigare varit Navots vingård] ska hundarna äta Izevels kött,
Vet nu att inget av Herrens (Jahves) ord ska falla till marken som Herren (Jahve) har talat om Achav. För Herren (Jahve) har gjort det som han talade genom sin tjänare Elia."
Och de kom till Samarien och han slog alla som var kvar av Achav i Samarien till dess han förgjort honom, efter Herrens (Jahves) ord som han talade till Elia.
Han återbördade Israels gränser från ingången till Chamat till Aravahavet efter Herren (Jahve) Israels Guds (Elohims) ord som han talade genom sin tjänare Jonas hand, Amitajs son, profeten som var från Gat-Chefer.
Och Herren (Jahve) har inte uttalat att han vill utrota Israel från under himlarna och (därför) räddade han dem genom Jerovams hand, Joashs son.
Detta är Herrens (Jahves) ord som han talade till Jehu och sade: "Dina söner till fjärde generationen ska sitta på Israels tron." [] Och så blev det.
förrän Herren (Jahve) flyttade bort Israel från sitt ansikte, som han hade talat genom handen på alla sina tjänare profeterna. Och Israel bars bort från sitt land till Assyrien till denna dag.
Då sade Eljakim och Shevna och Joash till [den assyriska] befälhavaren (hebr. ravshake): "Snälla, tala till dina tjänare på arameiska, för vi förstår det. Tala inte till oss på judiska, på hörhåll inför folket som står på muren."
Men befälhavaren (hebr. ravshake) svarade: "Har min herre sänt mig till din herre och till dig för att tala dessa ord? Har han inte sänt mig till männen som sitter på muren, för de kommer tillsammans med er att äta sin egen avföring och dricka sin egen urin [när vi kommer och belägrar Jerusalem]!"
Sedan stod befälhavaren och ropade med hög (stark) röst på det judiska språket och sade:
"Lyssna till orden från den store kungen – Assyriens kung!
Detta är ordet som Herren (Jahve) har talat om honom:
Jungfrun dottern Sion
har föraktat dig och hånskrattat åt dig,
Jerusalems dotter
har skakat huvudet åt dig.
Och Jesaja sade: "Detta ska vara tecknet för dig från Herren (Jahve) att Herren (Jahve) ska göra det han har talat, ska skuggan gå fram tio steg eller tillbaka tio steg?"
Och Hiskia sade till Jesaja: "Herrens (Jahves) ord är gott som du har talat." Och han sade: "Är det inte så att fred (shalom) och sanning ska råda i mina dagar?"
Och Herren (Jahve) talade genom sina tjänare profeterna och sade:
Och Chilkijaho, prästen och Achiqam och Achbor och Shafan och Asaja gick till profetissan Hulda (Chulda), hustru till Shallum, Tiqvas son, Charchas son klädkammarens väktare, och hon bodde i Jerusalem i det andra kvarteret, och de talade med henne.
eftersom de gjorde ditt hjärta mjukt och du ödmjukade dig inför Herrens (Jahves) ansikte när du hörde det som jag talade mot denna plats och mot dess invånare, att de ska bli ödelagda och förbannade (vanärade hebr. qlala) och du har rivit isär dina kläder och gråtit inför mitt ansikte, därför har jag även hört dig förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Och Herren (Jahve) sände mot honom kaldéernas trupper och araméernas trupper och moabiternas trupper och Ammons söners trupper och sände dem mot Juda för att fördärva enligt Herrens (Jahves) ord som han talat genom sina tjänare profeternas hand.
Och han bar ut alla skatterna från Herrens (Jahves) hus, och skatterna i kungens hus och slog i bitar alla redskap av guld som Salomo, Israels kung hade tillverkat i Herrens (Jahves) tempel, som Herren (Jahve) hade sagt (efter Herrens instruktion).
Och de tog kungen och bar honom till kungen i Babel, till Rivla, och de dömde honom.
Och han talade vänligt med honom och ställde hans tron över kungarnas troner som var med honom i Babel.
1 Krönikeboken (10)
Har jag någonsin, medan jag flyttat omkring med hela Israel, talat och sagt så till någon av Israels domare som jag satt till herde för mitt folk: Varför har ni inte byggt mig ett hus av cederträ?
Helt enligt dessa ord och denna syn talade Natan till David.
Och ändå var detta för lite i dina ögon, o Gud. Du har också talat om din tjänares hus långt fram i tiden. Ja, du har sett till mig som om jag var en upphöjd man, Herre Gud.
Och nu, Herre, låt det ord du har talat om din tjänare och om hans hus stå fast för evigt. Gör som du har sagt.
Och nu, Herre: du är Gud, och du har lovat din tjänare detta goda.
Och Herren talade till Davids siare Gad och sade:
"Gå och säg till David: Så säger Herren: Tre saker lägger jag fram för dig. Välj en av dem som jag ska göra mot dig."
Och David gick på grund av det ord som Gad hade talat i Herrens namn.
Må nu Herren vara med dig, min son. Må du ha framgång och bygga Herren din Guds hus som han har lovat dig.
2 Krönikeboken (34)
Han sade: "Välsignad är Herren, Israels Gud, som med sina händer har fullbordat vad han med sin mun lovade min far David, när han sade:
Och Herren har hållit det löfte han gav, för jag har kommit i min far Davids ställe och sitter nu på Israels tron, så som Herren lovade, och jag har byggt huset åt Herrens, Israels Guds, namn.
Du har hållit vad du lovade din tjänare, min far David. Vad du lovade med din mun har du fullbordat med din hand, så som nu har skett.
Håll nu, Herre, Israels Gud, vad du lovade din tjänare, min far David, när du sade till honom: Det ska aldrig saknas en avkomling av dig inför mig på Israels tron, om dina barn ger akt på sin väg och vandrar efter min undervisning, så som du har vandrat inför mig.
Och nu, Herre, Israels Gud, förverkliga det ord som du har talat till din tjänare David.
När drottningen av Saba fick höra ryktet om Salomo, kom hon till Jerusalem för att sätta honom på prov med svåra frågor. Hon kom med ett mycket stort följe och med kameler som bar väldoftande kryddor och guld i stor mängd och dyrbara stenar. När hon kom inför Salomo, talade hon med honom om allt som låg på hennes hjärta.
Och de sände bud och kallade honom tillbaka. Då kom Jerobeam tillsammans med hela Israel och sade till Rehabeam:
De svarade honom: "Om du visar dig god mot detta folk, är vänlig mot dem och talar goda ord till dem, kommer de att bli dina tjänare för alltid."
Han sade till dem: "Vilket svar råder ni oss att ge detta folk som har sagt till mig: Lätta det ok som din far har lagt på oss?"
De unga männen, som hade växt upp med honom svarade: "Så här bör du säga till detta folk som har sagt till dig: ’Din far gjorde vårt ok tungt, men lätta du det för oss’ – så här bör du säga till dem: Mitt lillfinger är tjockare än min fars midja.
På tredje dagen kom Jerobeam med allt folket till Rehabeam, så som kungen hade befallt när han sade: "Kom tillbaka till mig om tre dagar."
Han talade till dem efter de unga männens råd och sade: "Har min far gjort ert ok tungt, så ska jag göra det ännu tyngre. Har min far tuktat er med ris, så ska jag göra det med skorpiongissel."
Kungen lyssnade alltså inte till folket. Gud ledde det så för att Herrens ord skulle uppfyllas, det som han hade talat till Jerobeam, Nebats son, genom Ahia från Shilo.
Budbäraren som hade gått för att hämta Mika sade till honom: "Hör på! Profeterna lovar med en mun lycka åt kungen. Låt därför dina ord stämma överens med deras och lova också du lycka."
Men Mika svarade: "Så sant Herren lever, det min Gud talar, ska jag säga honom."
Men kungen sade till honom: "Hur många gånger ska jag behöva ta ed av dig att du bara ska tala sanning till mig i Herrens namn?"
Och se, nu har Herren lagt en lögnens ande i dessa dina profeters mun, och Herren har beslutat att olycka ska drabba dig."
Då gick Sidkia, Kenaanas son, fram och gav Mika ett slag på kinden och sade: "På vilken väg har då Herrens Ande gått bort från mig för att tala till dig?"
Mika svarade: "Om du kommer välbehållen tillbaka, har Herren inte talat genom mig." Och han tillade: "Hör detta, alla ni folk!"
När nu Atalja, Ahasjas mor, såg att hennes son var död, stod hon upp och utrotade hela kungasläkten i Juda.
slöt hela församlingen i Guds hus ett förbund med kungen. Och Jojada sade till dem: "Kungens son ska nu vara kung, så som Herren har bestämt om Davids söner.
Men Jojada blev gammal och mätt på att leva, och han dog. Han var vid sin död hundratrettio år.
Hiskia talade vänligt till alla de leviter som hade god insikt i Herrens tjänst. Och de åt av högtidsoffren under de sju dagarna, samtidigt som de offrade gemenskapsoffer och tackade Herren, sina fäders Gud.
Och han tillsatte krigsbefäl över folket och kallade dem samman till sig på den öppna platsen vid stadsporten, uppmuntrade dem och sade:
Sanheribs tjänare talade ännu mer mot Herren Gud och mot hans tjänare Hiskia.
Och de talade om Jerusalems Gud på samma sätt som om de främmande folkens gudar, som är verk av människohänder.
Herren (Jahve) talade till Manasse och hans folk, men de gav inte akt på hans ord.
Vad som mer finns att säga om Manasse och om hans bön till sin Gud och om de ord som siarna talade till honom i Herrens, Israels Guds, namn, det står i Israels kungars krönika.
Och Hilkia och de som kungen hade utsett gick till profetissan Hulda, hustru till Shallum, klädkammarvaktaren, som var son till Tokehat, Hasras son. Hon bodde i Jerusalem, i Nya staden. Och de talade med henne så som de hade blivit tillsagda.
Esra (1)
Jag sände bud med dem till Iddo, ledaren i Chasifja, och talade om för dem vad de skulle säga till Iddo och hans bror, som var tempeltjänare i Chasifja, i syfte att ge oss präster till vår Guds (Elohims) hus.
Nehemja (4)
Jag förstod (urskiljde) [med andebedömningens gåva] att Gud (Elohim) inte hade sänt honom, eftersom han uttalade denna profetia mot mig, emedan Tovija och Sanvallat hade hyrt in honom.
På Sinai berg steg du ner
och talade till dem från himlen,
du gav dem rättfärdiga föreskrifter (hebr. mishpatim)
och sann undervisning (plural – hebr torot),
goda stadgar (hebr. chuqim)
och påbud (hebr. mitzvot).
Hälften av deras barn talade ashdoditiska eller de andra folkens språk [arameiska och kananeiska], och de kunde inte tala judarnas språk [hebreiska].
Ester (7)
Han sände ut brev till alla kungliga provinser, till varje provins med dess egen skrift och till varje folkslag på dess eget språk, så att varje man skulle vara herre i (ansvarig för) sitt eget hus (område) och tala sitt eget folks språk. [Den grekiska historikern Herodotos beskriver hur perserna snabbt kunde skicka brev genom att använda en ny häst och ryttare för varje dagsresa.]
Då sade kungen till Haman: Skynda dig och ta en kunglig klädnad och en häst som du har sagt och gör detta för juden Mordochaj som sitter i kungens port. Låt inget av det du sagt bli ogjort.
Medan de ännu talade kom kungens kammarherrar skyndande för att hämta Haman till banketten som Ester förberett.
Då sade Charvona, en av kungens kammartjänare som var inför kungen: "Se, det finns en 50 alnar hög träpåle (galge), som Haman gjort för Mordochaj, som talade gott för kungen. Den står framför Hamans hus."
Då sade kungen: "Häng upp honom på den."
Ester talade igen inför kungen och föll ned vid hans fötter och bad honom med tårar att ta bort agagiten Hamans missgärning, och hans beslut som han hade bestämt mot judarna.
Juden Mordochaj var kung Ahasveros
(Xerxes) närmaste man och stor bland judarna och accepterad av skarorna bland sina bröder. Han sökte sitt folks bästa och
talade fridsamt
(talade shalom, all slags välsignelse) till all hans säd
(alla hans efterkommande).
[Syftar förmodligen inte bara på Mordochajs egna barn och barnbarn utan på alla judar i generationer efter honom.] Guds namn gömt i Ester
Inget av Guds namn (Jahve, Adonaj, Elohim, osv) förekommer i Esters bok och inga andra attribut på Gud heller. Däremot finns Jahve inkodat i texten fyra gånger som akrostikon, se ; ; ; . Det finns en väldigt fin struktur här. Namnet JHVH består av fyra bokstäver och det finns fyra unika förekomster av detta namn. Alla är olika och formas av en kombination av första eller sista bokstaven och om texten läses framlänges eller baklänges. 1. JHVH formas av första bokstaven i varje ord baklänges – Gud ändrar människans tanke, se .
2. JHVH formas av första bokstaven i varje ord framlänges – Gud styr Esters handlande, se .
3. JHVH formas av sista bokstaven i varje ord baklänges – Gud vänder på Hamans plan (Hamans slut närmar sig), se .
4. JHVH formas av sista bokstaven i varje ord framlänges – Gud styr och Haman straffas (detta är slutet för Haman), se . Dessa fyra ställen involverar olika talare:
1. Memochan – orden handlar om en drottning, se .
2. Ester – orden talas av en drottning, se .
3. Haman – orden talas av Haman, se .
4. Författaren – orden handlar om Haman, se . Fyra olika par kan bildas:
1. Första bokstaven | baklänges
2. Första bokstaven | framlänges
3. Sista bokstaven | baklänges
4. Sista bokstaven | framlänges De fyra paren är: Första bokstaven (1 & 2), sista bokstaven (3 & 4), baklänges (1 & 3) och framlänges (2 & 4). Paren med baklänges handlar om hedningar och framlänges om israeliterna. I de två fallen där Guds namn formas baklänges (1 & 3) är det Gud som avslår hedningarnas planer för att låta sin vilja ske, se ; . Där namnet stavas framlänges (2 & 4) är det Gud som agerar direkt för sitt folk, se ; . Första och sista bokstaven beskriver starten och slutet på ett skeende. I de två fallen där namnet formas av första bokstaven (1 & 2) är det Gud som introducerar fakta. I de två sista fallen där namnet är format av de sista bokstäverna (3 & 4) fullbordas händelserna och leder till slutet. Ytterligare fyra gånger finns fyra av Guds namn inkodat: 1. "Messias" inkodat på ett avstånd av var 8:e bokstav, se .
2. "El Shaddaj" (Gud Allsmäktig) inkodat på ett avstånd av var 7:e bokstav, se
3. "Jag Är" är inkodat på ett avstånd av var 3:e bokstav, se .
4. "Jeshua" inkodat på ett avstånd av var 8:e bokstav, se . Det finns även ett annat märkligt nästan ironiskt budskap inkodat i där det beskrivs hur Haman får förfogande över silvret och folket. Med ett intervall på 6 bokstäver står det "haman v´satan raj´jach" som betyder "Haman och satan stinker." Nummer sex är människans tal. Vi kan se att även om Satan verkar i Hamans liv finns ändå Messias där i bakgrunden och vakar över sitt folk, även idag. Man måste vara lite försiktig med bibelkoder, men de är ändå märkliga sammanträffanden som pekar på att Bibeln är en gudomligt inspirerad bok.
Job (39)
Medan han talade, kom ännu en budbärare [den andra] och sade: "Guds eld föll från himlen [en blixt slog ned] och eld förtärde småboskapen [de 7 000 fåren] och tjänarna [som hade hand om dem]. Jag – den ende överlevande – undkom för att berätta detta för dig."
Medan han talade, kom ännu en budbärare [den tredje] och sade: "Kaldéerna [ett folkslag från nordöst] ställde upp sitt manskap i tre avdelningar och överföll kamelerna [antalet var 3 000] och rövade bort dem. De dödade alla dina tjänare med svärd. Jag – den ende överlevande – undkom för att berätta detta för dig."
Medan han talade, kom ännu en budbärare [den fjärde] och sade: "Dina söner och döttrar åt och drack vin i den äldste broderns hem.
Job svarade henne:
"Du talar som en dåraktig (gudlös) kvinna skulle tala.
Ska vi ta emot det goda [i livet] från Gud,
utan att också ta emot det onda [som drabbar oss]?" [Orden för gott (hebr. tov) och ont (hebr. ra) handlar inte om Guds karaktär, utan syftar på de omständigheter som påverkar jordelivet. Ordet dåraktig handlar mer om att vara gudlös, än att vara utan förnuft. Samma ord används om den som säger i sitt hjärta att det inte finns någon Gud, se . Se även , . Notera att Job inte anklagar sin hustru för att vara ogudaktig, bara att hon talar som någon som är det. Han inkluderar även henne i svaret och använder ordet "vi". Job svarar som om han läst och .] Under allt detta [genom hela denna prövning] syndade inte Job med sina läppar.
Sedan satt de med honom på marken i sju dagar och sju nätter utan att någon av dem sade ett ord till honom, eftersom de såg att hans plåga var mycket stor. [De tre besökarna och Jobs agerande här ligger till grund för shiva-veckan, som praktiseras än i dag efter ett dödsfall inom judendomen, se även ; . Shiva betyder sju på hebreiska. Den familj som har sorg stannar hemma under en veckas tid efter begravningen, som skett samma dag som dödsfallet. Familjen sitter på låga stolar i hemmet för att på ett yttre sätt visa sina inre känslor av sorg. Uttrycket att "känna sig låg" får ett konkret fysiskt uttryck. Under denna vecka besöker vänner och bekanta familjen och man har ofta med sig mat. Besökaren sätter sig i stillhet intill den sörjande och säger ingenting innan den som är i sorg är redo att prata. Ursprunget till denna sed kommer från att Jobs vänner satt tysta en vecka och det var Job som inledde samtalet, se .]
Även jag ska inte undanhålla dig mun,
jag ska tala (davar), min ande reflekterar (begrundar) i trångmål, i bitterhet min själ.
då ska jag tala och inte vara rädd för honom,
för sådan är jag inte med mig själv.
Min själ har tröttnat (naqat, finns bara här) genom livet,
jag lämnar över mina bekymmer jag talar i min själs bitterhet.
Och likväl, vem ger Gud (Eloha) ord
och öppnar hans läppar med dig?
Men likväl (en skarp betoning och kontrast mellan något som varit och är – hebr. olam),
jag vill (personligen) tala till den Allsmäktige (Shaddaj),
jag vill försvara mig mot Gud (El).
Vill ni tala orättfärdighet till Gud (El)
och tala oärligt för hans sak?
Var tysta – bort [från mig], låt mig få tala,
sedan må vad som helst komma över (hända) mig.
[För andra gången i detta kapitel ber Job vännerna att vara tysta, se .]
Kalla på mig och jag ska svara (hebr. anah),
eller jag ska tala och du bemöta (hebr. shov) mig.
Även jag skulle kunna tala (hebr. davar) [mångordigt och elegant] som ni,
om rollerna var ombytta (ordagrant: om era själar var i min själs ställe),
då skulle jag stapla (förena, binda ihop) prat (ord – hebr. milah) mot (över) er
och jag skulle skaka mitt huvud mot (över) er [i hån, se ; ; ].
Om jag talar (hebr. davar) undanhåller jag inte smärtan (hebr. keev),
och jag upphör [att tala] – vart går [den, smärtan] från mig?
Hur länge ska ni [plural] jaga (kasta nät) efter babbel (prat – hebr. milah)?
Förstå (avgör), sedan kan vi tala. [Hittills har Elifaz, Bildad och Tsofar alltid riktat sig mot Job i singular. Här frågar nu Bildad "Hur länge ska ni"? Som den andre talaren kanske Bildad tappar tålamodet, inte bara på Job, utan också på Elifaz som alltid talar före honomoch ofta har långa anföranden. I nästa vers () använder Bildad formen "vi" (och inkluderar sig själv och sina två kompanjoner) så är det troligast att pluralformen här i syftar på Job och kanske hans familj, eller Job och andra "bedrövliga människor" i liknande situationer i ett bredare perspektiv. Skiftet från singular till plural gör att Bildad distanserar sig ytterligare från Job. Det är inte längre en person med ett namn, utan en bredare grupp som han ondgör sig över.]
Till och med ynglingar (pojkar) föraktar mig,
om jag reser mig upp, hånar de mig.
[I normala fall skulle de yngre visa respekt för de äldre, se .]
Acceptera att jag talar
och efter att jag talat, fortsätt håna.
aldrig att mina läppar skulle tala orätt
eller min tunga tala svek.
Jag sade (tänkte för mig själv): "Dagar [ålder, se ] ska tala
och de många åren lära ut (vara förtrogen med) vishet." []
Skulle jag vänta när de inte talar,
när de fortfarande står där utan svar?
Låt mig tala!
Ge mig lättnad (ge mig utrymme för luft)!
Låt mig öppna mina läppar
och låt svara.
[I ett kiastiskt uttryck ger Eliho utryck för att han måste få ventilera mina känslor.]
Se, jag ber dig, jag har öppnat min mun,
min tunga har talat i min gom.
För Gud (El) talar ibland på ett sätt,
ibland på ett annat, men utan att man bryr sig om det. [Nu följer två sätt som Eliho säger Gud talar: drömmar () och lidande ().]
Lyssna Job! Hör på mig!
Håll tyst, så jag får tala.
Om du har något babbel (hebr. milah) att bemöta mig med (ge tillbaka till mig),
tala, för jag vill gärna ge dig rätt.
Ska du avvisa hans belöning?
För du är ovillig och måste välja
och inte jag, tala därför det du vet.
Job talar utan kunskap
och hans ord är utan eftertanke.
Ska han informeras om att jag vill tala?
Om en man säger något, då blir han uppslukad!
[Ingen kan se Gud och leva, ; ; .]
En gång har jag talat, men jag säger inget mer,
jag talade två gånger, men jag gör det inte igen. [Det är psykologiskt intressant att följa dialogen. Gud kränker aldrig Job genom att säga: Du förstår inte, utan kommer med frågor istället, och då kommer Job till insikt och blir ödmjuk. Guds svar inleddes med frågor som rörde allt från hur universum skapades, vatten och regn, djurens konung och sist luftens konung. Vad kan Job ge för svar på detta? Intressant är att trots all vetenskap och forskning är de bakomliggande mekanismerna till de flesta av dessa frågor ännu obesvarade. Vad kan någon svara på dessa frågor?]
[Om du fångar den?]
Skulle den komma med många böner,
eller tala (vädja) till dig med mjuka ord?
[Du sade:]
'Lyssna nu,
och jag ska tala.
Jag ska ställa frågor,
och du ska svara mig.' [; ]
Sedan Herren (Jahve) hade talat detta med Job, sade han till Elifaz – temaniten [den äldste av Jobs tre bekanta, som inledde dialogen och tog till orda först, se ]:
"Min vrede är upptänd mot dig och dina två vänner [Bildad och Tsofar]. Ni har inte talat det som är rätt (sant) om mig, som min tjänare Job har gjort.
Ta nu därför sju ungtjurar och sju baggar och gå till min tjänare Job och offra dem som brännoffer för er [; ]. Min tjänare Job ska då be [be en ställföreträdande bön] för er. Jag ska lyssna på hans bön. Jag ska inte behandla (agera mot) er utifrån er okunskap (skamlöshet). Ni har inte talat sanning om mig som min tjänare Job har gjort." [Problemet med de tre bekantanas teologi var att de sade att Gud omedelbart dömer synd och belönar godhet. Om något ont händer måste den som drabbas ha begått någon synd. Eliho som talade sist () får inte Guds kritik, samtidigt får han inte heller beröm.]
Elifaz – temaniten, Bildad – shoaiten och Tsofar – naamaiten, gjorde som Herren (Jahve) hade befallt dem, och Herren (Jahve) tog emot Jobs bön (lyfte upp sitt ansikte mot Job i favör).
Psaltaren (59)
Sedan talar han till dem i sin vrede,
och skrämmer dem i sin vredes glöd (djupt ogillande):
Du förgör lögnare (de som talar osanning),
Herren (Jahve) avskyr den blodtörstige och falske (som förför och missleder andra).
Alla ljuger för varandra,
med insmickrande tal (läppar),
och med ett dubbelt hjärta talar de (inkonsekvent, ombytligt, opålitligt). [Ordagrant "med ett hjärta och ett hjärta", vilket är motsatsen till "ett hjärta", se ; . Jakob använder ett liknande ord "två-själad" för någon som kastas hit och dit mellan tro och otro i sitt brev, se . Ett brev som också tar upp lögn och tungans makt, se ; ; .]
Låt Herren tysta (utplåna) alla smickrande läppar,
den tunga som talar stora (vidlyftiga, skrytande) ord.
[Tre positiva punkter:]
Den som lever rent (helhjärtat, är uppriktig, har integritet),
och handlar rättfärdigt (gör det rätta, dömer rättvist),
och talar sanning i hjärtat (den som är ärlig).
Helt omslutna i sin fetma (förhärdade, känslokalla),
med sin mun talar de stolt (stora ord, arrogant). [Uttrycket "omsluten i sin fetma" är svåröversatt. Fetma används ofta som en bild på rikedom, överflöd och det goda livet. Det används om hur de ogudaktiga blivit högmodiga i sin framgång, se ; ; . Bildligt sett omsluter också fettet människans organ och hindrar dess funktion. Psalm 73:7 skriver bokstavligt "ögon som plirar fram från fettet", en bild på hur "fettet", framgången, gjort att de inte kan se klart. Ett annat organ är hjärtat som kan bli omslutet av fett, vilket ger en bild på någon som blivit känslokall och inte längre kan sätta sig in i någon annans situation. Hebreisk poesi har ofta paralleller. Eftersom den andra delen nämner munnen, kan första frasen underförstått syfta på hjärtat och hur det är helt förstockat. Alltså en bild på hur rikedomen har gjort dem känslokalla.]
Till
(för) ledaren.
[Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias "den strålande morgonstjärnan", se och inledningen till Psaltaren.] Av Herrens
(Jahves) tjänare David, som sjöng
(ordagrant "talade") orden av denna sång, den dagen då Herren
(Jahve) räddat
(ryckt bort) honom ur greppet
(handen, dvs. makten) av alla hans fiender och ur Sauls hand.
[David var kung när han skrev denna psalm, ändå väljer han att beskriva sig som "Herrens tjänare" vilket visar på hans ödmjuka inställning.] Gud (El) [den sanne Guden],
den som ger mig fullständig hämnd [plural],
den som lägger folken under mina fötter,
Släpa inte bort mig med de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla),
tillsammans med våldsverkare [till döden];
de som talar fred med sina grannar,
men har ondska i hjärtat.
Låt lögnaktiga läppar tystas,
de som talar arrogant (fräckt, oförskämt) mot den rättfärdige,
med högmod och förakt.
Vakta din tunga från ondska,
dina läppar från att tala falskhet (förtal, svek). [Den fjortonde hebreiska bokstaven är: נ – Nun. Tecknet avbildar ett sädeskorn som börjat gro, och beskriver ofta avkomma och kontinuitet. Ibland förknippas det också med en fisk eller en orm. Det används ofta för att beskriva en fortsättning och kontinuitet. I denna vers börjar ordet "Vakta" med denna bokstav. Det förstärker hur viktigt vårt tal är. Jakob uppmanar att vara snar att lyssna och sen att tala, se . Tungan är en liten eld som kan sätta en stor skog i brand, se .]
De talar inte frid (vänligt, fred, andras välgång – hebr. shalom),
utan mot de som bor stilla i landet,
planerar de lögnaktiga ord.
Den rättfärdiges mun yttrar vishet [lågmält upprepande],
hans tunga säger det som är rätt [kan avgöra och ta rätta juridiska beslut].
och de som står efter mitt liv lägger ut snaror.
De som söker min olycka talar om undergång (schismer, skadligheter, ödeläggelser – i plural)
[planerar sådant som bryter ner och slukar som ruiner],
de mumlar (tänker på) bedrägligheter [de sviker och upprepar falska löften lågmält] dagen lång.
mitt hjärta blev brinnande inom mig (jag blev arg på insidan).
När jag mumlade (tänkte på det) brann en eld,
jag talade med min tunga.
Herre min Gud (Jahve Elohim),
du har gjort så många fantastiska under
och har så många planer för oss.
Ingen kan mätas med dig.
Om jag skulle försöka tala och berätta om dem alla,
så går det inte, de är fler än man kan räkna. [I denna vers skiftar psalmen första gången från "min" till "oss". Psalmisten är del av "den stora församlingen", ett uttryck som ramar in .]
Om han kommer på besök,
då talar han tomhet.
Hans hjärta samlar på ondska;
när han går ut, sprider han det.'
Han lägger (talar – hebr. davar) [och genom hans ord tvingas] folk under oss,
och hednafolk (länder) under våra fötter. [Det vanliga hebreiska ordet för tala (hebr. davar) används här. Ordet har att göra med kommunikation men har en bredare betydelse i att skapa och orsaka följdeffekter. En del ser att ordet här och i är en homonym – ett ord som stavas likadant men har en annan betydelse. Det kan vara så, men oavsett finns kopplingen till "att tala" i betydelsen att "regera". I Uppenbarelseboken har Jesus ett svärd i sin mun. Där och på flera ställen finns samma koppling mellan ord och makt, se ; ; . Den omedelbara kontexten och den troliga associationen för de som sjöng psalmen i templet är hur Gud var med israeliterna när de intog Kanaans land. Samtidigt pekar den hebreiska verbformen i dessa verser på något som sker nu men som kommer att fullbordas i framtiden.]
Min mun ska tala visdom,
mitt hjärtas begrundan (tanke) ska vara förstånd.
En psalm
(sång ackompanjerad på strängar) av
(för) Asaf.
[Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se . Hans namn betyder "en som samlar". Han anges som författare till tolv psalmer, denna och .] Gud, Herren Gud
(El Elohim Jahve) har
talat och kallat
(namngett) jorden
från solens uppgång till dess nedgång
[från öst till väst – över hela jorden].
[Det var genom att tala som allting blev till i skapelsen, här påminns om hur Guds tal är skapande.][ riktar sig till folket i stort:]
Hör mitt folk och jag ska tala,
Israel och jag ska vittna mot dig.
Gud, din Gud (Elohim Elohim) det är jag.
Du sitter och talar mot din broder,
skvallrar om din egen mors son.
Mot dig (Gud), enbart mot dig, har jag syndat
och gjort det som är ont i dina ögon.
Du är rättfärdig när du talar
och du är rättvis när du dömer.
[Detta är centrum i den första delen – Gud är rättfärdig och rättvis.]
Du älskar ondska istället för det goda,
lögn mer än att tala det rättfärdiga. Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Talar ni verkligen rättfärdighet, ni gudar (elem) [tysta domare]?
Dömer ni med rättvisa människosläktet (Adams barn)?
[I beskrivs nu de ogudaktiga som främlingar och ormar. Stycket hör ihop med som beskriver deras dom. Båda sektionerna använder bildspråk.] De ogudaktiga är främlingar redan från modersskötet,
genom att ständigt tala lögn har de gått vilse från födseln.
[Anledningen att de går vilse är att de talar lögn.]
Gud (Elohim) har talat i sin helighet:
Jag ska jubla, Jag ska dela Shechem (Sikem)
och mäta ut Sukkots dal (Lövhyddodalen).
Gud har talat en gång,
två gånger har jag hört detta (Gud har sagt detta upprepade gånger): All makt (styrka, auktoritet) tillhör Gud,
Men kungen ska glädja sig i Gud (Elohim).
Alla som svär vid honom [Gud] ska äras,
men de som talar lögn ska få sin mun tillsluten (tystad, stängd, tilltäppt).
som mina läppar uttalade (öppnade hastigt och stort),
och min mun talade när jag var i nöd. [Kanske förhastade löften.]
De hånar (bespottar, hädar, förlöjligar) och talar [öppet] om (hotar med) ondskefullt förtryck,
överlägset talar de [som om det inte fanns någon Gud].
Lyft inte upp ditt horn högt,
eller tala inte med en högdragen nacke (styvnackat, arrogant sätt).
Du höll mina ögonlock öppna,
jag var betryckt och kan inte tala.
Ja, de talade mot Gud (Elohim), de sade:
Kan Gud duka ett bord i öknen?
Jag vill lyssna på vad Herren säger,
för han ska tala frid (välsignelse på alla områden)
till sitt folk, hans trogna (heliga, de som följer honom);
låt dem inte återvända till dårskap.
[Ett liv där man aktivt väljer att gå mot Guds lagar och är självrättfärdig.]
Förunderliga, underbara och härliga ting är sagda (uttalade) om dig,
du Guds (Elohims) stad. Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
[ den första kiasmens centrum:]
Sedan talade du [Herre] genom en vision (uppenbarelse)
till dina trogna efterföljare och sade:
"Jag har lagt ner kraft i (jag hjälper, assisterar) en krigsman,
jag har rest upp en ung man ur folket.
De sprutar ur sig (okontrollerat, spyr ut) [en massa ord, se ], de talar arrogant (fräckt),
alla som ägnar sig åt överträdelse sätter sig själva högt.
Han talade till dem i molnstoden. []
De höll hans vittnesbörd (stadgar) och de förordningar (oföränderliga lagar) han gav dem.
Den som ägnar sig åt svek (förleder andra) ska inte bo i mitt hus,
han som talar falskhet (lögn) ska inte bestå inför mina ögon.
Gud tala i din helighet, så att jag kan upphöja,
så att jag kan dela Shechem och mäta ut Sukkots dal.
De onda och bedrägliga har öppnat sin mun mot mig.
De har talat till mig med en lögnaktig tunga.
Detta ska mina motståndare få erfara från Herren (Jahve),
dem som talar ont mot min själ.
De har munnar men talar inte,
ögon men ser inte,
Jag hade tillit (trodde), därför talade jag []:
"Jag är mycket prövad."
Även då furstar sitter och talar emot mig,
har din tjänare begrundat (tänkt på, reflekterat över) dina förordningar (hebr. chuqim).
Och jag ska tala om dina vittnesbörd (hebr. ) inför kungar
utan att behöva skämmas.
Jag, fred (shalom) [Jag vill fred, välgång, helhet; jag är fridsam],
men när jag talar, är dessa för krig. [Ordagrant står det "Jag, fred". Ordet shalom betyder frid, fred och fullhet på alla områden. Guds frid är djupt förknippat med Gud själv.]
För mina bröders och vänners skull vill jag nu säga:
"Frid (shalom, all slags välsignelse) ska vara hos dig."
Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den stridsman (en man i sin bästa ålder)
som har sitt koger fyllt av dem.
De ska inte komma på skam
när de talar med sina fiender i porten. [Stadsporten var den plats där man möttes när man hade något som behövde avgöras inför domstol. Fiende här bör kanske i första hand ses som en motpart i ett rättsfall, men har också en utvidgad betydelse.]
De har munnar men talar inte,
de har ögon men ser inte,
vars munnar talar falskhet,
och vars högra hand är en högerhand som ljuger. [Se ]
Befria mig och rädda (ryck bort) mig ut ur främlingarnas hand,
vars munnar talar falskhet,
och vars högra hand är en högerhand som ljuger [].
De ska proklamera (tala och visa på) ditt rikes härlighet (ära, tyngd, där det råder en mättad fullständig gudsnärvaro),
och berätta om din makt (kraft). [Den elfte hebreiska bokstaven är: כ – Kaf. Tecknet avbildar en handflata. Den kan både symbolisera givmildhet, genom att sträcka ut handen för att välsigna, men också för att ta emot. I denna vers börjar ordet "härlighet" med denna bokstav och beskriver hur Guds härlighet, hans närvaro, ges som en fri gåva.]
Min mun ska tala Herrens (Jahves) lov (lovprisning).
Låt allt kött (allt som lever)
alltid prisa hans heliga namn för evigt. [Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – Tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Ordet "lov" (hebr tehilla) börjar med denna bokstav. Det är samma ord som också inleder Psalmen, så hela psalmen ramas in av lovprisning!]
Ordspråksboken (10)
[Visheten räddar från två stora frestelser för en ung man, lättförtjänta oärliga pengar och lösaktiga förhållanden med kvinnor.]De [vishet, kunskap och omdöme] ska rädda (rycka bort) dig från onda män,
från dem som talar perversiteter (osanning, omoral),
Lyssna, för jag vill berätta om fantastiska (förträffliga, överlägsna) saker,
när jag öppnar min mun så talar jag det som är rätt.
Rättfärdiga läppar är en glädje för kungar,
och de älskar den som talar det som är rätt (sant, rättframt, uppriktigt).
Den fattige använder bönfallande ord (ber om nåd),
den rike svarar däremot med hårda (aggressiva, sarkastiska, burdusa) ord.
Ett falskt (oärligt, ljugande) vittne är dömt (försvinner),
men den som lyssnar uppmärksamt [när han är kallad att vittna] får respekt, [hans vittnesbörd består] och han blir oemotsagd.
Bemöda dig inte att tala en dåre tillrätta
[ordagrant "tala inte i hans öron", dvs. i ett försök att få hans fulla uppmärksamhet],
han föraktar (gör sig lustig över) ditt kloka (insiktsfulla) prat (resonemang – hebr. mileh).
Mitt innersta kommer att spritta av glädje
när dina läppar talar det som är rätt.
Du börjar se konstiga saker [under alkoholens inverkan]
och ditt sinne börjar fantisera förvirrade, fördärvliga tankar.
Deras hjärtan överväger [hebr. hagah – talar i låg ton; dvs. planerar] ont (våldshandlingar),
från deras mun kommer bara nedsättande (ondskefullt) tal. [Jmf ]
Ett ord talat i rätt tid (situation, omständighet) är [lika vackert och tilltalande]
som guldäpplen i en silverskål.
Predikaren (5)
Allt slit tröttar ut,
en man kan inte räkna ut (omfamna) det,
ögat blir inte mätt (tillfredställt) på att se,
inte heller örat fullt av att höra.
Jag talade med mitt eget hjärta och sade: "Se, jag har fått stor [moralisk] vishet, mer än det som tidigare funnits före mig i Jerusalem, och mitt hjärta har sett mycket [moralisk] vishet och kunskap (personlig erfarenhet)."
Då sade jag i mitt hjärta: "Som det händer för dåren
så kommer det också att hända för mig,
varför har jag då mer vishet?"
Och jag talade i mitt hjärta:
"Detta är också fåfängt."
en tid att slita sönder – och en tid att sy ihop,
en tid att vara tyst – och en tid att tala,
Ge inte akt på alla ord som talas,
för att du inte ska höra din tjänare förbanna dig,
Höga Visan (2)
Jag öppnade för min älskade (raring),
men han hade gått iväg, han var borta.
Min själ svek mig (hela jag blev berörd) när han talade.
Jag sökte honom men kunde inte finna honom,
jag ropade men han gav mig inget svar.
[När familjen och bröllopsgästerna är samlade hos brudens mor, säger bruden till hennes styvbröder. När jag var en liten flicka sade ni:] "Vi har en liten syster
som ännu inte har bröst.
Vad ska vi göra för vår syster
den dagen någon kommer för att fråga om han får gifta sig med henne?"
Jesaja (49)
De 12 första kapitlen i Jesaja formar det första av sju stora stycken som hela boken består av. Dessa kapitel formar en kiasm där Jesajas kallelse står centralt i kapitel 6. A Introduktion – Israels olydnad ()
B Visioner om framtida återupprättelse ()
C Kommande dom över Juda ()
D Jesajas kallelse ()
C´ Kommande dom över Juda ()
B´ Visioner om framtida återupprättelse ()
A´ Sammanfattning – Israels framtida återupprättelse ()
Uppmaning till omvändelse
Lyssna himlar
och ge ditt öra
(lyssna) du jord,
för Herren har
talat:
"Söner har jag fött upp och fostrat,
men de har gjort uppror mot mig.
[Uttrycket "Lyssna himlar och ge ditt öra (lyssna) du jord!" används redan i där universum och skapelsen kallas som två vittnen till det som Gud gör på jorden (). Det är samma sak här när Jesaja vill att vittnena ska höra vad Gud säger till Juda och Jerusalem.]Men om ni vägrar och är upproriska,
ska ni förtäras av svärdet."
För Herrens (Jahves) mun har talat.
Herren talade ytterligare till Achas [kungen över Juda] och sade:
Sedan talade Herren (Jahve) vidare till mig och sade:
Rådslå tillsammans och det ska bli till intet,
tala ord och de ska sakna substans (ordagrant inte vara stående),
för Gud är med oss (hebr. ki immanu-El).
Därför har Herren (Adonaj) ingen glädje i deras unga män,
inte heller förbarmar han sig över deras faderlösa och änkor,
för alla är ogudaktiga och gör det onda,
och varje mun talar hänsynslöst (lättsinnigt). [Refräng:]
För allt detta är hans vrede inte bortvänd
utan han sträcker fortfarande ut sin hand.
Detta är orden som Herren (Jahve) talade angående Moab i gångna tider.
Men nu har Herren (Jahve) talat och säger: "Inom tre år, som åren räknas av en daglönare, ska Moavs härlighet bli föraktad för hans stora folkmassor, och kvarlevan ska vara mycket liten och utan styrka."
På den dagen ska det finnas 5 städer i Egyptens land som talar Kanaans språk och avlägger ed till Härskarornas Herre (Jahve Sebaot). Ödeläggelsens stad (hebr. ir ha-heres) ska sägas till en. [Syftar på staden On, på grekiska Heliopolis ("solstaden"), ca 8 km nordöst om Kairo.]
på den tiden talade Herren (Jahve) genom Jesaja, Amots son, och sade: "Gå och ta av säcktyget från dina höfter och ta av skorna från dina fötter." Han gjorde så och vandrade runt naken och barfota.
och återstoden av antalet bågskyttar, de mäktiga männen av Kedars söner, ska förminskas, för Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim) har talat."
På den dagen förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), ska pluggen som fästes på en säker plats ge vika, och den ska bli nerhuggen och falla, och det som hängde på den ska huggas bort," för Herren (Jahve) har talat.
Tom ska jorden tömmas (jorden ska bli helt tom),
och plundrande ska den bli plundrad (den ska bli fullständigt föraktad),
för Herren (Jahve) har talat detta ord. [Orden tom (hebr. ) och plundrad (hebr. bazaz) dubbleras i hebreiskan för att förstärka.]
Han ska uppsluka (utplåna; har uppslukat) döden för evigt! [När Paulus citerar detta stycke i använder han Septuaginta – den grekiska översättningen av Gamla testamentet. Det hebreiska ordet netsach kan också översättas "i seger".] Och Herren Gud (Adonaj Jahve) ska torka (torkar/har torkat) bort tårarna
från alla ansikten [; ];
ja, han ska ta bort (han gör/har gjort helt slut på) sitt folks förnedring (skam, vanära, hån, förakt)
från hela jorden
– för Herren (Jahve) har talat.
För med stammande läppar
och med en främmande tunga ska det talas till detta folk,
och bryta ner dig så att du talar från marken,
och ditt tal ska vara lågt från stoftet,
och din röst ska vara som en spökröst från marken,
och ditt tal ska gnissla fram från stoftet.
De säger till siarna: "Skåda inte"
och till profeterna: "Profetera inte rätt (rakt, rättfram – sanning/rättvisa/rättfärdighet) för oss,
tala till oss om behagliga ting,
profetera villfarelse.
Även hjärtat hos de rastlösa (snabba; obetänksamma; de som ofta tar förhastade beslut) ska förstå kunskap,
och tungan hos den som stammar ska vara redo att tala tydligt (obehindrat).
För den ondskefulle dåren (hebr. naval) ska tala dåraktigt (ondskefullt – hebr. nevalah)
och hans hjärta ska göra synd,
för att praktisera ogudaktighet
och uttala ondska mot Herren (Jahve),
och göra den hungriges själ tom (tar bort det som kan mätta den hungrige) []
och få den törstiges dryck att sina.
Bedragarens redskap är onda,
han ger onda råd
för att fördärva den fattige med lögnens ord
och den behövande med fördömande tal.
Den [däremot] som vandrar (lever) rättfärdigt [; ]
och talar rätt (rakt, uppriktigt, sanning),
som föraktar förtryckets vinning,
som vägrar ta emot en muta i sina händer (ordagrant: "skakar av sig, att hålla mutor i sina händer"),
som stänger sina öron från att höra om blod [förslag att mörda],
och sluter sina ögon från att se på ondska [det som är syndfullt; ; ; ],
Då sade Eljakim och Shevna och Joash till [den assyriska] befälhavaren (hebr. ravshake): "Snälla, tala till dina tjänare på arameiska, för vi förstår det. Tala inte till oss på judiska, på hörhåll inför folket som står på muren."
Men befälhavaren (hebr. ravshake) svarade: "Har min herre sänt mig till din herre och till dig för att tala dessa ord? Har han inte sänt mig till männen som sitter på muren, för de kommer tillsammans med er att äta sin egen avföring och dricka sin egen urin [när vi kommer och belägrar Jerusalem]!"
är detta ordet som Herren (Jahve) har talat om honom.
Jungfrun dottern Sion
har föraktat dig och skrattat åt ditt hån,
Jerusalems dotter
har skakat sitt huvud mot dig.
[Jesaja svarade:] "Och detta ska vara tecknet för dig från Herren (Jahve), att Herren (Jahve) ska göra dessa ting som han har talat.
Vad ska jag säga?
Han har både talat med mig och han har gjort det,
jag ska gå försiktigt (mjukt)
alla mina år över bitterheten i min själ.
Då sade Hiskia till Jesaja: "Herrens (Jahves) ord, som du har talat, är gott." Vidare sade han: "Eftersom det ska vara frid (shalom, fred och välstånd) och sanning i mina dagar (under min livstid)."
"Tala mjukt till hjärtat av Jerusalem,
och ropa på henne [kalla på henne]
för hennes tid i krigstjänst är över,
för hennes nåd (villkorade nåd – hebr. ratsa) är fullbordad,
för hon har fått dubbelt igen av Herrens (Jahves) hand för alla sina [han har låtit henne få betala
dubbelt igen för alla hennes] synder."
Ja, Herrens (Jahves) härlighet (ära, tyngd, dignitet, prakt) [fullständigt mättade närvaro] ska uppenbaras,
och alla människor (allt kött) tillsammans se den [på samma gång]
– för Herrens (Jahves) mun har talat." [Innan en kung anlände till ett land skickades en budbärare som förberedde ankomsten. Han uppmanade folket att laga gamla vägar och bygga nya för att underlätta för kungens ankomst. Att dalar ska höjas och berg sänkas talar också bildligt om konsekvenserna av Johannes Döparen och Jesu tjänst – de låga och ödmjuka ska lyftas upp, medan de höga och självrättfärdiga ska ödmjukas, se ; .]
Hur kan du säga, du Jakob,
och tala så Israel [Jakob och Israel används synonymt för de tolv stammarna]:
"Min väg är dold för Herren (Jahve),
och min dom går förbi min Gud (Elohim)." [Orden kan syfta på den kommande exilen till Babylon, se . I stunder av prövning och lidande kan frågorna komma om Herren ser vad jag går igenom och om han vill ge upprättelse?]
Var tysta (lämna ifred, var som döva, säg inte ett ord, håll tand för tunga) nära (intill, med) mig, ni öar (kustländer)
och låt folken förnya (gro, spira, blomstra som växter som får ny kraft på våren) sin styrka (kraft).
Låt dem komma nära och sedan låt dem tala,
låt oss komma samman (närma oss varandra) tillsammans för att döma.
Jag har inte talat i hemlighet,
på en plats i mörkrets land,
jag sade inte till Jakobs säd:
"Sök mig förgäves".
Jag Herren (Jahve) talar rättfärdighet,
jag förkunnar ting som är rätt.
Jag som kallar en rovfågel från öst,
från ett avlägset land, en som utför mina rådslut.
Ja, jag har talat,
ja, jag ska låta det ske;
jag har gjort en plan,
ja, jag sätter den i verket.
Jag, Jag har talat,
jag har kallat på honom,
jag har fört honom fram
och han ska göra sina vägar framgångsrika (blomstrande, lyckosamma).
Kom nära mig, lyssna på detta: Från första början har jag aldrig talat i hemlighet,
från den tid som var, där är jag (befinner mig på den platsen),
och nu har Herren, Herren (Adonaj Jahve) sänt mig
och hans Ande.
Därför ska mitt folk få lära känna mitt namn,
och därför ska de på den dagen veta att jag är den som säger: "Här är Jag!" [Den dagen betyder två saker. Dels dagen då Jesus blir korsfäst. Bara ett fåtal judar förstod då vad som hände. De första att inse och erkänna var några av de romerska soldaterna, se . Den dagen kan dessutom syfta på den dag som vi fortfarande väntar på då alla judar ska se vem de har stungit, se .]
Då ska ni be och Herren (Jahve) ska svara.
Ni ska ropa (desperat) och han ska svara: "Här är jag."
Om ni tar bort alla slags ok [som förtrycker människor],
slutar att peka finger [hånar andra],
och inte längre talar ondska (synd, lögn, förtal).
Om du på sabbaten avhåller din fot
från att sköta dina affärer på min heliga dag
och kallar sabbaten din lust
och hedrar (ärar) det som Herren (Jahve) håller heligt,
om du hedrar det och inte söker din egen njutning
och inte går dina egna vägar
eller sköter dina egna sysslor och inte ägnar dig åt tomt prat,
då ska du fröjda dig själv i Herren (Jahve)
och jag ska låta dig rida fram över jordens höjder
och jag ska mätta dig med din far Jakobs arv,
för så har Herrens (Jahves) mun sagt.
Eftersom era händer är befläckade med blod
och era fingrar med synd,
era läppar har talat lögn,
er tunga har muttrat (småpratat för sig själv) ondska.
Ingen kungör i rättfärdighet
och ingen dömer i sanning.
De har sin tillit i fåfänglighet och talar lögn,
de föder fram ondska och bär fram missgärning.
att överträda och förneka Herren (Jahve)
och vända sig bort från att följa vår Gud (Elohim),
tala bedrägligt och perverst,
föda fram och yttra falska ord från hjärtat.
[Profeten öppnar med en fråga. Vem är det som plötsligt står framför honom från staden Botsra i Edom, se ? Jesaja får nu se Herren som en stridsman som återvänder till Sion, se , ; ; .] Vem är det som kommer från Edom [söder om Döda havet]
med högröda kläder från Botsra [betyder "fårfålla" eller "fästning"; en stad i Edom]?
Denne som är magnifik i sin dräkt,
ståtlig i sin storhet och styrka?
– "[Det är] Jag som talar i rättfärdighet,
mäktig att frälsa."
er ska jag bestämma till svärdet,
ni ska alla bli nedböjda till slakten,
eftersom jag kallade på er men ni svarade inte,
och när jag talade lyssnade ni inte.
Istället gjorde ni det som var ont i mina ögon
och valde det som jag aldrig hade behag till."
Det ska ske att innan de ropar
ska jag svara dem
och redan medan de talar
ska jag höra dem.
Så ska även jag välja deras bestraffning
och jag ska föra tillbaka deras fruktan över dem,
eftersom ingen svarade när jag kallade,
när jag talade lyssnade de inte,
utan de gjorde det som var ont i mina ögon
och valde det som jag inte har behag till."
Jeremia (114)
Men jag svarade: "Ack (åh nej), Herre Herre (Adonaj Jahve, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk)! Jag kan inte tala [tillräckligt bra för att företräda dig], jag är för ung." [Det hebreiska ordet för ung (hebr. naar) används både för spädbarn () och för unga män (). Med tanke på Jeremias långa tjänst är det troligt att han inte är mer än omkring 20 år när han får kallelsen, och mänskligt sett är han ung och oerfaren.]
Då sade Herren till mig:
"Säg inte att
du [bara] är en ungdom (hebr. naar), för överallt dit jag sänder dig
– ska du gå
och allt jag befaller dig säga
– det ska du tala.
Och jag ska uttala min dom mot dem över all deras ondska,
i det att de har övergett mig
och har offrat till andra gudar
och tillbett sina egna händers arbete.
Så gör dig nu redo [Jeremia] att agera (fäst upp kläderna)! Gå till dem [dina landsmän i Juda] och tala allt jag befaller dig att säga. Var inte rädd för deras uppsyn (hur deras ansiktsuttryck ser ut, när du talar Guds ord), då kommer jag att ge dig goda skäl att bli rädd för dem (då kommer de att håna och bryta ner dig).
Ska han hysa agg för alltid?
Ska han bevara (vakta, skydda) det till slutet?
Se, du har talat
men har gjort det onda som du kunnat (haft möjlighet till).
En vind för stark för detta ska komma till mig, jag ska även uttala dom mot dem.
Över detta ska jorden sörja och himlarna därovan bli svarta (mörka) eftersom jag har talat det, det är min plan, jag ska inte ändra mig och inte ta tillbaka den.
Jag ska själv gå till de stora och tala med dem, eftersom de inte känner Herrens (Jahves) vägar och sin Guds (Elohims) påbud (bindande juridiska beslut). Men de har alla brutit oket och sprängt bojorna.
Därför säger Herren Härskarornas Gud (Jahve Elohim Sebaot): På grund av (eftersom ni beter er som strutsen) att ni talar dessa ord, se, jag ska göra orden i er mun till eld och detta folk till ved, och den (elden) ska sluka dem. [Ordet jaan som används här betyder både "på grund av", "eftersom" och "att beakta", men det delar också rot med ordet för struts och syftar därför även på strutsens beteende att sticka huvudet i sanden.]
Se, jag ska föra ett folkslag från långt bort över er Israels hus, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve). Det är ett tåligt folkslag, det är ett gammalt folkslag, ett folkslag vars språk du inte känner och förstår inte vad de talar.
Till vem ska jag tala och ge varning så att de lyssnar? Se deras öra är trögt och de kan inte vara uppmärksamma. Se Herrens (Jahves) ord har blivit till dem en förebråelse, de har inget behag i det.
Och nu när ni har gjort alla dessa ting förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) och jag talar till er, talar i tid och ofta, men ni lyssnar inte, och jag kallar på er men ni svarar inte,
För jag talade inte till era fäder och befallde dem inte den dagen då jag förde dem ut ur Egyptens land angående brännoffer och offer,
Och du ska tala till dem alla dessa ord, men de ska inte lyssna till dig. Och du ska kalla på dem, men de ska inte svara dig.
Jag är uppmärksam och lyssnar,
men de talar inte rätt,
ingen finns som ångrar sig över sin ondska
och säger: Vad har jag gjort?
Varje man vänder bort åt sitt eget håll,
som en häst som rusar huvudstupa in i striden.
Och de bedrar varje man sin egen granne och sanning talar de inte. De har lärt sina tungor att tala lögn, de tröttar ut sig med att synda (förvränga).
Deras tunga är en vässad pil,
den talar bedrägligt,
en man talar frid (shalom) till sin granne med sin mun,
men i sitt hjärta ligger han i bakhåll för honom.
Vem är en vis man så att han förstår detta? Och vem är han till vilken Herrens (Jahves) mun har talat så att han ska förkunna det? Varför är detta land tillintetgjort och ödelagt som en öken så att ingen går förbi?
Tala! Så förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve): Och kropparna av människor ska vara som dynga på det öppna fältet och som en handfull efter skördemannen som ingen samlar ihop.
Hör ordet som Herren (Jahve) talar till er Israels hus.
De är som pelare i gurklandet (grönsakslandet)
och talar inte.
De måste bäras
eftersom de inte kan gå.
Var inte rädda för dem
för de kan inte göra [något] ont,
inte heller kan de göra gott.
Hör förbundets ord och tala till Juda män och till Jerusalems invånare
Och Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) som har planterat dig har kungjort ondska mot dig på grund av Israels hus och Juda hus ondska, som de har gjort mot sig själva genom att provocera mig med att offra till baal.
Rättfärdig är du Herre (Jahve), dock klandrar jag dig, om dina domar vill jag tala med dig. Varför har den ondes väg framgång? Varför är alla trygga som handlar (agerar) förrädiskt?
Eftersom även dina bröder och din fars hus, även de har handlat bedrägligt med dig, även de har ropat högt efter dig. Tro dem inte eftersom de talar fagra ord till dig.
Lyssna och ge era öron, var inte stolta eftersom Herren (Jahve) har talat.
Och Herren (Jahve) sade till mig: Profeterna profeterar lögn i mitt namn, jag sände dem inte, jag har inte befallt dem, inte talat till dem, de profeterar till er en lögnaktig syn och spådom och ting som är intet och deras egna hjärtas bedräglighet.
Och det ska ske när du ska berätta för detta folk alla dessa ord och de ska säga till dig: Varför har Herren (Jahve) förkunnat all denna stora ondska mot oss? Och vad är vår synd? Och vad är vår överträdelse som vi har begått mot Herren vår Gud (Jahve Elohim)?
Ett ögonblick talar jag över ett folk och över ett kungarike till att rycka upp och bryta ner och fördärva det,
men om folket vänder om från sin ondska, som föranleder att jag talat mot det, ändrar jag det onda som jag tänkte göra mot dem. [Herren ångrar sig aldrig och kommer alltid att döma ondskan. Men när vi som gör det onda omvänder oss från den ondska som framkallar Herrens vrede, då tar han tillbaka den, inte för att han ångrar sig utan för att vi omvänder oss.]
Ett ögonblick talar jag över ett folk och över ett kungarike till att bygga upp och plantera det,
Ska ondska belönas med gott? För de har grävt en grop för min själ. Kom ihåg hur jag stod inför ditt ansikte för att tala gott till dem, till att vända bort din vrede från dem.
och gå ut till Hinnoms sons dal som är vid ingången till Charsits port, och förkunna där ordet som jag ska tala om för dig
och har byggt baals höga platser till att bränna sina söner i eld som brännoffer till baal, vilket jag inte har befallt, inte har talat och aldrig haft i mitt sinne.
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) Israels Gud (Elohim): Se, jag ska föra över denna stad och över alla hennes städer, all den ondska som jag har förkunnat mot den, eftersom de har gjort sina nackar styva, till att inte lyssna på mina ord.
eftersom varje gång jag talar [får ett profetiskt budskap] måste jag ropa:
"Våld och förtryck kommer!" [Ett budskap om dom, som ännu inte gått i uppfyllelse.]
Herrens ord vållar mig spott och spe hela dagen.
[Han ansågs vara en falsk profet i folks ögon.]
Ibland tänker jag:
"Jag ska inte nämna [Herrens namn] eller tala [profetera] i hans namn,"
men då blir hans budskap som en eld instängd inom mig (i mina ben).
Jag försökte hålla tillbaka (uthärda) det, men kunde inte hålla inne det längre.
Så Herren sade [till mig Jeremia]: "Gå ner [från templet] till Juda kungs palats. Ge honom ett budskap från mig där.
Jag talar till dig i din rikedom, men du säger: "Jag vill inte lyssna." Detta har varit ditt sätt sedan din ungdom, att du inte lyssnar till min röst.
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): Lyssna inte till profeternas ord som profeterar för er, de leder er in i fåfänga,
de talar syner från sina egna hjärtan och inte från Herrens (Jahves) mun.
De säger oavbrutet till dem som föraktar mig:
Herren (Jahve) har sagt att ni ska ha shalom (frid och fred),
och till alla som vandrar i sitt eget hjärtas envishet säger de:
Ingen ondska ska drabba dig.
Jag har inte sänt dessa profeter, likväl springer de. Jag har inte talat till dem, likväl profeterar de.
Låt den profet som haft en dröm berätta (relatera till) sin dröm. Låt den som tagit emot mitt ord tala det troget (precis som det blev givet). De [mänskliga drömmarna] är som halm [som blåser bort med vinden] och kan inte jämföras med säd [som är Guds ord och som ger liv]. Jag Herren (Jahve) förkunnar (säger, proklamerar) detta.
Eftersom ni säger varje man till sin granne och varje man till sin bror: "Vad har Herren (Jahve) svarat?" Och: "Vad har Herren (Jahve) talat?"
Så ska du säga till profeten: "Vad har Herren (Jahve) svarat dig?" Och: "Vad har Herren (Jahve) talat?"
som Jeremia, profeten talade till hela Juda folk och till alla Jerusalems invånare, han sade:
Från det sjuttonde året till Joshijaho, Ammons son Juda kung, till denna dag, dessa 23 år har Herrens (Jahves) ord kommit till mig och jag har talat till er, talat i tid och ofta, men ni har inte lyssnat.
Och jag ska föra upp över landet alla mina ord som jag har talat mot det, allt som är skrivet i denna bok som Jeremia har profeterat mot alla folkslag.
Så säger Herren (Jahve): Stå på gården i Herrens (Jahves) hus och tala alla dessa ord till Juda städer som kommer för att tillbe i Herrens (Jahves) hus, alla de ord som jag befaller dig att tala till dem, förminska inte ett enda ord.
Och prästerna och profeterna och hela folket hörde Jeremia tala dessa ord i Herrens (Jahves) hus.
Och det skedde när Jeremia slutat att tala allt det som Herren (Jahve) befallt honom att tala till hela folket, att prästerna och profeterna och hela folket tog tag i honom och sade: "Du ska döden dö."
Och nu, ändra (rätta till, korrigera) era vägar och era förehavanden och lyssna till Herren er Guds (Jahve Elohims) röst, och Herren (Jahve) ska ändra det onda som han har förkunnat mot er.
Vet bara med säkerhet att om ni dödar mig så drar ni oskyldigt blod över er själva och över denna stad och över dess invånare, för i sanning har Herren (Jahve) sänt mig till er, till att tala alla dessa ord i era öron."
Och furstarna och hela folket sade till prästerna och till profeterna: "Denna man förtjänar inte döden, för han har talat till oss i Herren vår Guds (Jahve Elohims) namn."
Dödade Chizqijaho, Juda kung och hela Juda honom? Fruktade han inte Herren (Jahve) och bönföll inför Herrens (Jahves) ansikte, och Herren (Jahve) ändrade sig om det onda som han hade förkunnat mot dem? Och vi kan dra stor ondska över våra egna själar."
Och jag ska tala till Tsidqijaho, Juda kung enligt alla dessa ord och säga: "För in din nacke under Babels kungs ok och tjäna honom och hans folk och du ska leva.
Varför vill ni dö, du och ditt folk, genom svärd, genom hungersnöd och genom pest, som Herren (Jahve) har talat angående folket som inte vill tjäna Babels kung?
Och till prästerna och till hela folket talar jag och säger: Så säger Herren (Jahve): Lyssna inte till era profeters ord som profeterar till er och säger: Se, redskapen från Herrens (Jahves) hus ska snart komma tillbaka från Babel, för de profeterar lögn till er.
Men lyssna nu, jag ber dig, till dessa ord som jag talar i dina öron och i öronen på hela folket:
Därför säger Herren (Jahve) så: Se, jag ska sända bort dig från jordens ansikte. Detta år ska du dö eftersom orden som du har talat var en förvrängning mot Herren (Jahve).
Eftersom de har gjort dårskap i Israel och begått äktenskapsbrott med sina grannars hustrur och har
talat lögnens ord i mitt namn, som jag befallt dem att låta bli. Och jag är han som vet
(har intim kunskap om) och är ett vittne förkunnar
(säger, proklamerar) Herren
(Jahve).
därför säger Herren (Jahve) så: Se, jag ska straffa Shemaja, nehelamiten och hans säd (efterkommande), han ska inte ha någon man som bor bland detta folk, han ska inte se det goda som jag ska göra mot mitt folk, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), eftersom han har talat förvrängt mot Herren (Jahve).
Så säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim): Skriv åt dig alla ord som jag har talat till dig i en bok.
Och dessa är orden som Herren (Jahve) talade om Israel och om Juda.
Är Efraim en kär son för mig?
Är han ett barn som är gungat på knät?
För så ofta jag talar om honom,
kommer jag fortfarande ärligt ihåg honom,
därför längtar mitt inre [mitt hjärtas strängar vibrerar] efter honom,
jag ska sannerligen ha förbarmande över honom,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
och Tsidqijaho, Juda kung ska inte kunna undkomma ur kaldéernas hand utan ska med säkerhet ges i Babels kungs hand och ska tala med honom mun mot mun och hans ögon ska se hans ögon.
Se belägringsvallarna, de har kommit till staden för att ta den, och staden är given i kaldéernas hand som strider mot den. Eftersom svärdet och hungersnöden och pesten och det som du har talat sker, och se, du ser det.
Därför så säger Herren (Jahve): Som jag har fört all denna stora ondska över detta folk, så ska jag föra allt gott över dem som jag har lovat dem.
Se, dagar ska komma, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), då jag ska komma och uppfylla det goda (underbara, nåderika) löfte (ordet) som gäller för nationerna Israels hus [i norr] och Juda hus [i söder].
Ser du inte vad detta folk har talat och sagt: De två familjerna som Herren (Jahve) har utvalt har han avvisat (kastat bort) och mitt folk föraktar de för att inte längre vara ett folkslag inför dem.
och du ska inte kunna fly från hans hand utan ska med säkerhet fångas och ges i hans hand, och dina ögon ska se Babels kung och han ska tala till dig mun mot mun och du ska gå till Babel.
I shalom (frid) ska du dö, och med dina fäders kremering, de tidigare kungarna som var före dig, så ska de göra en kremering för dig och de ska beklaga dig: "Ve herre!" för jag har talat mitt ord förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Och profeten Jeremia talade alla dessa ord till Tsidqijaho, Juda kung i Jerusalem.
"Gå till rechaviternas hus och tala till dem och för dem till Herrens (Jahves) hus, in i en av kamrarna och ge dem vin att dricka." [Rechaviterna var en nomadstam som var relaterade till kenaniterna () och härstammade från Jonadav (). De förknippas med att arbeta med metall och gjorde vagnar, se . Anledningen att Jeremia tar med denna profetiskt symboliska händelse är att jämföra lojaliteten hos denna släkt att hålla ett löfte till en förfader som levde 250 år tidigare med trolösheten hos Juda folk mot den levande Gudens bud.]
Jonadav, Rechavs sons ord som han befallt sina söner att inte dricka vin har efterlevts och till denna dag dricker de inte, för de lyssnade till sin fars befallning. Men jag har talat till er, många gånger och ofta, men ni har inte lyssnat till mig.
därför säger Herren Härskarornas Gud (Jahve Sebaot Elohim), Israels Gud (Elohim): Se, jag ska föra över Juda och över alla invånare i Jerusalem all den ondska som jag har förkunnat mot er, men de har inte lyssnat. Och jag har kallat på dem men de har inte svarat.
"Ta dig en bokrulle och skriv i den alla de ord som jag har talat mot Israel och mot Juda och mot alla folkslag, från den dag jag [först] talade till dig, från Joshijahos dagar och till denna dag.
Och Jeremia kallade på Baroch, Nerijas son, och Baroch skrev från Jeremias mun alla Herrens (Jahves) ord som han hade talat till honom på en bokrulle.
Det kan hända att de ska framföra sina böner inför Herrens (Jahves) ansikte och ska vända om varje man från sin onda väg, för stor är vreden och raseriet som Herren (Jahve) har kungjort mot detta folk."
Och jag ska utkräva över honom och hans säd och hans tjänare deras synder, och jag ska föra över dem och över Jerusalems invånare och över Juda män, all den ondska som jag har kungjort mot dem, men de lyssnade inte."
Och han och hans tjänare och folket i landet, lyssnade inte till Herrens (Jahves) ord som han talade genom profeten Jeremia.
Och Shefatja, Matans son, och Deajaho, Pashchors son, och Jochal, Shelemjahos son, och Pashchor, Malkijahos son hörde orden som Jeremia talade till hela folket och han sade:
Och furstarna sade till kungen: "Låt denna man, vi ber dig, bli dödad, så mycket som han försvagar händerna på stridsmännen som är kvar i denna stad och folkets händer, när han talar sådana ord till dem, för denna man söker inte folkets bästa utan skadar dem."
så Eved-Melech lämnade kungapalatset för att gå och tala med kungen och sade:
Och Jeremia sade: "De ska inte ge dig. Lyssna, jag ber dig, till Herrens (Jahves) röst i det som jag talar till dig, så ska det bli väl med dig och din själ ska leva.
Men om furstarna hör att jag har talat med dig och de kommer till dig och säger till dig: Tala nu om för oss vad du har sagt till kungen, dölj det inte från oss, och vi ska inte döda dig, och vad kungen sade till dig,
tala
