1697 – דָּבָר (davar)

ord


Typ:
Hebreiska: דָּבָר (davar)
Uttal: da-var
Talvärde: 206 (4 + 2 + 200)    ord med samma talvärde
Ursprung: från H1696 (דָבַר)
Användning: 1441 ggr i GT

Synonymer

Hebr. milah har betoning på det som sägs. Hebr. davar är talet.
דָּבָרdavarH1697(1441 ggr)ord
אֵמֶרemerH0561(49 ggr)ord
מִלָּהmilahH4405(62 ggr)prat, ord, pladder, babbel

Motsvarande grekiska ord

I den grekiska översättningen Septuaginta (LXX) översätts det hebreiska ordet davar till följande:

ἄδικοςadikosG0094ohederlig, orättfärdig
ἀντιλογίαantilogiaG0485förneka, fiendskap, gensträvighet
ἀπόκρισιςapokrisisG0612svar
βιβλίονbiblionG0975bok, brev, bokrulle
γράμμαgrammaG1121anslag, skrift, skuldebrev
γραμματεύςgrammateusG1122skriftlärd
διαθήκηdiathekeG1242förbund, testamente, bestämmelse
δίκηdikeG1349straffad, dömd
δόλοςdolosG1388svek, list
ἐντολήentoleG1785bud, föreskrift
ἔργονergonG2041gärning, handling
κρίμαkrimaG2917dom
κρίσιςkrisisG2920domstol, fördömelse
λαλιάlaliaG2981uttal, dialekt, tal
λόγιονlogionG3051ord
λόγοςlogosG3056ord, tal
νόμοςnomosG3551lärosystem, lag, Torah, de fem Moseböckerna
πρᾶγμαpragmaG4229sak, ärende
ῥῆμαrhemaG4487ord
στόμαstomaG4750mun
τρόποςtroposG5158som en, på samma sätt
φωνήphoneG5456röst, rop
χρῆμαchremaG5536rikedom, pengar

Engelsk översättning

word
act, advice, affair, answer, [idiom] any such (thing), because of, book, business, care, case, cause

Engelsk beskrivning

1) speech, word, speaking, thing
1a) speech
1b) saying, utterance
1c) word, words
1d) business, occupation, acts, matter, case, something, manner (by extension)


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Referenser (1441 st)


1 Moseboken (61)

Hela jorden (världen) talade ett gemensamt språk och man uttryckte sig på samma sätt (hade ett gemensamt språk för både tal och skrift).
Herren (Jahve) plågade farao och hans hus med svåra plågor för Abrams hustru Sarajs skull.
En tid därefter kom Herrens ord till Abram i en syn:
"Var inte rädd, Abram (Avram)!
Jag är din sköld,
    din belöning,
mycket stor." [Den sista delen kan tolkas som att Abrams belöning ska bli stor eller att Herren är hans stora belöning. Utifrån sammanhanget verkar det till en början syfta på en materiell belöning, men det kan vara en medveten dubbeltydighet i den hebreiska texten. Abram hade nyligen avböjt erbjudandet från Sodoms kung att behålla ett krigsbyte. Utifrån svaret i nästa vers, verkar det som Abram tolkar det som en materiell belöning, men undrar vad detta spelar för roll när han inte har någon arvinge. Gud har däremot något mycket större än bara rikedom för Abram – han ska bli Abraham och kallas "trons far" och få Herren som sin belöning.]
Men Herrens (Jahves) ord kom till honom, han sade: "Denna man ska inte bli din arvinge, utan den som kommer från din egen kropp [mage, tarm – hebr. mee; syftar på nedre regionen av kroppen, inte enbart genitalierna, men de är inkluderade i uttrycket] ska bli din arvinge.
Är någonting för svårt för Herren (Jahve)? På den bestämda (avtalade) tiden ska jag komma tillbaka till dig, när tiden har gått runt (om ett år) och då ska Sarah ha en son".
Må det vara fjärran ifrån dig att göra så och slå de rättfärdiga tillsammans med de onda, så att de rättfärdiga behandlas som de onda. Låt det vara fjärran från dig! Ska inte domaren över hela jorden vara rättvis?" [Här tilltalar Abraham Gud som hela jordens domare.]
Se, jag har två döttrar som inte har känt (haft en sexuell relation med) någon man, låt mig, jag ber er, föra ut dem till er och ni kan göra vad ni finner för gott i era ögon med dem, gör bara ingenting mot dessa män, så sant som de har kommit under skuggan av mitt tak (är under mitt beskydd)."
Och han sade till honom: "Se jag har gått med på din önskan också i denna sak, så jag ska inte omstörta staden som du talar om.
Skynda dig, fly dit, för jag kan inte göra något förrän du kommit dit." Därför kallas staden Tsoar. [Tsoar betyder oansenlig, anspråkslös, ringa eller liten.]
Avimelech steg upp tidigt på morgonen och kallade på alla sina tjänare och berättade allt detta (som han drömt) i deras öron och männen blev mycket rädda.
Och Avimelech sade vidare till Abraham: "Hur förklarar du att du har gjort detta?"
Och Abraham sade: "Eftersom jag tänkte att gudsfruktan finns säkert inte på denna plats och de kommer att döda mig för min hustrus skull.
För Herren (Jahve) hade stängt alla livmödrar i Avimelechs hus på grund av Abrahams hustru Sara. [Här beskrivs det första helandet i Bibeln. Det finns en princip om "första förekomst", ofta finns lärdommar och principer när något beskrivs första gången. • Abraham får be för någon annan som lider av samma problem som han själv har innan han själv blir helad. I nästa kapitel blir Sarah gravid!
• Gud kan använda oss att be för andra trots våra egna brister.
• Resultatet av helandet syntes inte på en gång. Helandet skedde när Abraham bad, men det var först senare när kvinnorna började föda barn som man kunde se det synliga bevis på helandet!]
Denna sak var mycket smärtsam (sorglig, bedrövande) i Abrahams ögon på grund av hans son.
Och Avimelech sade: "Jag vet inte vem som har gjort detta, inte heller har du berättat för mig, jag har inte hört något om detta förrän idag."
Och det hände sig därefter att Gud prövade Abraham och sade till honom: "Abraham" och han svarade: "Här är jag." [Här är jag (hebr. hineni) är ett uttryck som inte i första hand handlar om att tala om var man befinner sig rent fysiskt eller geografiskt. Det är ett ord som istället innebär att "jag står till förfogande" eller "jag är beredd att ta ansvar". Här i 1 Mos 22:1 förekommer ordet för första gången i Bibeln. Både Abraham och alla andra som ger detta svar är exempel på personer som går in i någon form av ledarroll när de säger hineni – här är jag. Isak säger det i 1 Mos 22:7, Jakob i 1 Mos 31:11, Mose i 2 Mos 3:4, profeten Samuel säger det i 1 Sam 3:4, profeten Jesaja i Jes 6:8, m.fl.]
och sade: "Vid mig själv har jag svurit (gett min ed) förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), eftersom du har gjort denna sak och inte har undanhållit din son, din ende son,
Och det hände sig efter dessa händelser att man berättade för Abraham och sade: "Se, Milka har fött barn till din bror Nachor." [1 Mos 11:29]
Tjänaren lade sin hand under Abrahams, hans herres, höft och svor eden till honom i enlighet med dessa ord.
Den unga kvinnan sprang iväg och berättade alla dessa ord i sin mors hus.
Det hände sig att när han såg ringen och armbanden på sin systers händer och när han hörde orden som Rebecka, hans syster, talade då hon sade: "Så talade mannen med mig", så han kom ut till mannen och se, han stod med kamelerna vid källan.
Man satte fram mat för att han skulle äta men han sade: "Jag vill inte äta förrän jag har framfört mitt ärende." Han (Laban) sade: "Tala"
Då svarade Laban och Betoel och sade: "Det som kommer från Herren (Jahve) kan vi inte tala ont eller gott om.
När Abrahams tjänare hörde dessa ord böjde han sig ner till marken, till Herren (Jahve).
Tjänaren berättade för Isak allt vad han hade gjort.
När Esau hörde sin fars ord, skrek han ett högt (mycket stort) och bittert skrik och han sade till sin far: "Välsigna mig, även mig, min far!"
Och Esaus, hennes äldre sons ord, berättades för Rebecka och hon skickade efter Jakob, hennes yngre son och sade till honom: "Se, din bror Esau som rör vid dig, tröstar sig själv och har för avsikt att döda dig.
Och det skedde när Laban hörde nyheten om Jakob hans systers son, att han sprang och mötte honom och omfamnade honom och kysste honom och förde honom till sitt hus. Och han berättade om allting för Laban.
Och han sade: "Vad ska jag ge dig?"
    Och Jakob sade: "Du ska inte ge mig vad som helst, om du vill göra detta för mig, ska jag igen föda din flock och ta hand om den.
Och Laban sade: "Se till dig ska det vara enligt dina ord."
Jakob fick höra hur Labans söner sade: "Jakob har tagit allt vår far ägde. Han har skaffat sig all den rikedomen av det som tillhör vår far."
Och han befallde även den andra och den tredje och alla som följde flockarna och sade: På detta sätt ska ni tala till Esau när ni finner honom
och sade till dem: "Vi kan inte göra detta, att ge vår syster till någon som är oomskuren, för det är en förebråelse mot oss.
Och deras ord var goda i Chamors ögon och i Shechems, Chamors sons ögon.
Och ynglingen dröjde inte med att göra detta eftersom han älskade Jakobs dotter. Och han var upphöjd över alla i sin fars hus.
Hans bröder sade till honom: "Skulle du verkligen regera över oss? Eller ska du råda över oss?"
Och de hatade honom ännu mer på grund av hans drömmar och hans ord.
Hans bröder var avundsjuka på honom men hans far kom ihåg (lade på minnet) vad han hade sagt.
Han sade till honom: "Gå nu och se att allt står väl till med dina bröder och att allt är väl med småboskapen. Kom sedan tillbaka och berätta för mig." Han sände iväg honom från Hebrons dal och han kom till Shechem (Sikem).
Det hände efter en tid att hans herres [Potifars] hustru kastade sina blickar på Josef och sade: "Ligg med mig!" [Ords 7:6–27]
Sedan sade hon samma sak till honom: "Den hebreiske tjänaren som du tog hit kom in till mig och ville förnedra mig (roa sig med mig).
När hans herre hörde sin hustrus ord som hon talade till honom när hon sade: "Detta gjorde din tjänare mot mig", då upptändes hans vrede.
[Josef kom till Egypten som 17-åring, se 1 Mos 37:2. Han tjänade hos Potifar i drygt 10 år innan han blev falskt anklagad för att försökt våldta hans hustru. Han är nu omkring 28 år. Två år senare, som 30-åring, blir han befordrad av farao, se 1 Mos 41:46.] Efter en tid hände det sig att munskänken till kungen i Egypten och hans bagare, förolämpade sin herre, Egyptens kung. [Deras brott nämns inte. Enlig judisk tradition hade en fluga fallit ner i faraos vin och en sten i hans bröd. Andra judiska kommentarer föreslår att de försökt förgifta farao.]
Detta är de ting jag talar med farao om, det som Gud är på gång att göra har han visat för farao.
Av den anledningen fick farao två drömmar, eftersom dessa ting är beslutade av Gud (Elohim) och Gud ska snart låta det ske."
Detta (förslag) syntes gott i faraos ögon och i hans tjänares ögon.
Sänd en av er och låt honom hämta er bror och ni ska vara bundna för att era ord ska prövas, huruvida det är sanning i er, annars, så sant farao lever, är ni verkligen spioner."
och ta med er yngsta bror till mig, så ska era ord bli prövade och ni ska inte dö." De gjorde så. [Simon, den näst äldste sonen, lämnas kvar i Egypten, se vers 36.]
De svarade: "Mannen frågade detaljerat om oss och angående vår släkt och sade: Lever er far fortfarande? Har ni ytterligare en bror? Vi svarade honom med dessa ord. Skulle vi på något sätt kunna veta att han skulle säga: För hit er bror?"
Männen [bröderna] var rädda eftersom de fördes in i Josefs hus och de sade: "På grund av pengarna som lagts tillbaka i våra säckar första gången har vi förts in, för att han ska kunna söka en anledning mot oss och överfalla oss och ta oss som slavar med våra åsnor."
Lägg sedan min bägare, silverbägaren, överst i den yngstes säck och hans pengar för säden." De gjorde så som Josef hade sagt.
När han kom ikapp dem talade han dessa ord till dem.
De svarade honom: "Varför talar min herre ord som dessa? Det är fjärran från dina tjänare att göra något sådant.
Han svarade: "Låt det nu bli som ni har sagt. Den hos vilken den blir funnen ska vara min slav och ni övriga ska vara oskyldiga."
Juda kom nära honom och sade: "Min herre, låt din tjänare, jag ber dig (vädjar) få tala ett ord i min herres öra, och låt inte din vrede upptändas mot din tjänare, för du är som farao.
När dina tjänare kom till vår far berättade vi min herres ord för honom.
De berättade alla Josefs ord som han hade sagt till dem. När han såg vagnarna som Josef hade sänt för att bära honom, blev Jakobs, deras fars, ande förnyad (återupplivad) i honom.
Men när jag sover med mina fäder, ska du föra ut mig ur Egypten och begrava mig på deras begravningsplats. Han [Josef] svarade [sin far]: "Jag ska göra som du har sagt."
[På Abraham, Isak och Jakobs tid är traditionen att den förstfödde blir det nästa huvudet i familjen och ärver namn, status och sin fars egendom. Som vi redan sett flera exempel på i Första Mosebok väljer Gud att överraska. I detta stycke följer Josef traditionen och placerar Manasse, hans förstfödde, på den högra sidan för att ta emot den största välsignelsen. Jakob korsar då sina armar och välsignar Efraim med sin högra hand. Josef tar för givet att det är ett misstag, men Jakob vet exakt vad han gör.] Efter allt detta kom man till Josef och sade: "Se, din far är sjuk." Då tog han med sig sina två söner Manasse och Efraim.

2 Moseboken (62)

Då kallade kungen till sig dem igen och sade: "Varför gör ni så att pojkarna får leva?"
Han svarade: "Vem har satt dig till herre och domare över oss? Tänker du döda mig som du dödade egyptiern [igår]?"
    Då greps Mose av panik och tänkte: "Det jag har gjort måste ha blivit känt."
[Hans farhågor stämde och ryktet spred sig fort.] När farao fick höra vad som hänt, ville han döda Mose. Men Mose flydde undan farao [österut] ända till midjaniternas land där han stannade. Där satte han sig ner vid en brunn.
Då sade Mose [och kom med ännu en ursäkt] till Herren (Jahve): "Min Herre (Adonai, fokus på Guds storhet och makt), jag har så svårt att uttrycka mig. Jag har aldrig varit bra med ord, varken förut eller efter att du har talat till din tjänare. Jag stakar mig och stammar (är långsam att tala och har en trög tunga)."
Du ska tala till honom och lägga orden i hans mun, och jag ska vara med din mun och med hans mun, och jag ska lära er båda två vad ni ska göra.
Mose berättade för Aron allt som Herren hade sänt honom att säga och alla tecken han hade fått befallning att utföra.
Aron upprepade allt vad Herren hade sagt till Mose, och han gjorde tecknen inför folket,
Gör därför deras arbete så hårt för dem så att de inte har tid att tänka på något annat än arbete. Kanske slutar de då att lyssna på dessa lögner [som Mose och Aron talar]!"
Gå ut och hämta den bäst ni kan. Det blir inget avdrag på kvoten [Ni ska producera lika mycket tegel som förut].' "
Slavdrivarna pressade dem hårt och sade: "Fullgör ert arbete, er dagliga kvot på samma sätt som när ni fick halm."
De israeliska förmännen förstod att de var illa ute när de blev tillsagda att arbetsbördan inte skulle lätta. De var tvungna att göra lika mycket tegel varje dag som de gjort tidigare.
"I morgon", sa han [farao]. Så han [Mose] sade: "Låt det ske i enlighet med ditt ord, så att du ska veta att det finns ingen like till Herren vår Gud (Jahve Elohim).
Efter att Mose och Aron hade gått ut från farao, ropade Mose till Herren (Jahve) angående grodorna som han hade sänt över farao.
Herren (Jahve) gjorde i enlighet med Mose ord och grodorna dog från husen, från gårdarna och från fälten.
Herren (Jahve) gjorde precis som Mose hade sagt och tog bort flugsvärmarna från farao, från hans tjänare och från hans folk. Ingenting blev kvar.
Men Herren (Jahve) ska göra åtskillnad på Israels boskap och Egyptens boskap så att ingenting ska dö som tillhör Israels söner (barn).' " [Här gör Gud på nytt skillnad mellan egyptierna och israeliterna, se även 2 Mos 8:22.] [Den egyptiska gudinnan Hathor var kungens amma, hon var också gudinna med ansvar för kärlek, fertilitet och kvinnor. Hon ansågs även vara den som rensade landet från dem som inte var rätt troende, hedningar i förhållande till den egyptiska gudavärlden. Detta är också en dom mot den religiösa hierarkin där kalvar, kor och oxar tillbads och var högt ansedda.]
Herren (Jahve) har också satt ut en bestämd tid och säger: "I morgon ska detta äga rum i landet."
Nästa dag utförde Herren (Jahve) denna gärning. All boskap [hästar, åsnor, kameler, boskap, får och getter, se vers 3] i Egypten dog, men inte ett enda boskap som tillhörde Israels söner (barn) dog.
Var och en som fruktar (vördar) Herren (Jahve) bland faraos tjänare måste se till att hans egna tjänare och boskap flyr in i husen,
men var och en som inte fruktar (vördar) Herrens (Jahves) ord lämnar sina tjänare och sin boskap ute på fälten.
Ni och era barn ska hålla denna händelse som en stadga för evigt.
På det viset gjorde Israels söner (folk) i enlighet med Mose ord. De bad egyptierna om föremål av silver och guld och kläder.
Var det inte det vi sade i Egypten? Vi sade: 'Lämna oss ifred så att vi kan vara slavar under egyptierna.' Det är bättre för oss att tjäna egyptierna som slavar än att dö i öknen."
Då sade Herren (Jahve) till Mose: "Jag ska låta det regna bröd från himlen åt er. Folket ska gå ut och samla ett dagsbehov för varje dag, så jag kan pröva dem, om de vill vandra efter min undervisning (hebr. Torah) eller inte.
Detta är vad Herren har befallt: 'Samla in det ni behöver för att bli mätta, en omer [ca 3 liter] per person. Ta till alla de som bor i ditt tält.' " [Per person är ordagrant "per skalle" (hebr. gul-golet) jämför ordet "golgata", se Joh 19:13. Omer-måttet, som var dagsbehovet av manna för en person, definieras i vers 36 till en tiondels efa.]
Sedan sade Mose: Detta är vad Herren (Jahve) har befallt. Låt en full omer [ca 3 liter] av det bevaras för kommande generationer, så att de ser brödet som jag mättade er med i öknen, när jag förde er ut ur Egyptens land.
Nu vet jag att Herren (Jahve) är större än alla gudar, eftersom de har handlat övermodigt mot dem.
När Mose svärfar såg allt han gjorde för folket, sade han: "Vad är det du gör för folket? Varför sitter du själv, ensam, med allt folket stående omkring dig från morgon till kväll?"
När de har ett bekymmer kommer de till mig och jag dömer mellan en man och hans granne. På det sättet får jag dem att förstå Guds (Elohims) stadgar och undervisning (hebr. Torah) [instruktionerna i de fem Moseböckerna]."
Men Mose svärfar sade till honom: "Det du gör är inte bra.
Du kommer att trötta ut dig själv, liksom folket som är med dig, för uppgiften är för stor för dig. Du kan inte göra allt själv, ensam.
Lyssna till min röst (på det som jag säger), jag ska ge dig råd och Gud (Elohim) ska vara med dig. Du representerar folket inför Gud och tar deras angelägenheter till Gud (Elohim).
Låt dem döma folket under alla tider. Låt sedan alla stora (komplicerade) ärenden tas till dig men alla småärenden kan de döma själva, på det sättet delar de bördan med dig (avlastar dig).
Om du gör detta (på det sätt) som Gud (Elohim) har befallt dig, ska du kunna uthärda (klara av arbetsbördan) och alla dessa människor ska gå till sin plats i frid (shalom, tillfreds med lösningen på sina problem).
De dömde folket hela tiden. De svåra (komplicerade) ärendena tog de till Mose, men alla småsaker dömde de själva.
Och ni ska vara ett rike av präster (hebr. kohanim) för mig och ett heligt folk [avskilt för ett uppdrag].' [2 Mos 12:1–3] Detta är vad du ska säga till israeliterna." [Uttrycket "rike av präster" är unikt här för hela GT (även om språket är snarlikt i Jes 61:6). Ordet rike förutsätter en kung, vilket är Herren själv. En präst hebreiska kohen (plural kohanim) har i sin betydelse att vara en som tjänar en överordnad. Israeliterna har ett uppdrag att vara Guds representanter för världen, se 2 Mos 19:5. Den tolkningen stöds även i ur frasen används i NT, se 1 Pet 2:9; Upp 1:6. Den första prästen (kohen) som nämns i GT är Melkisedek, se 1 Mos 14:18. Ordet används även om präster, se 1 Mos 41:45; 2 Mos 3.1; 1 Kung 4:5.]
När Mose kom tillbaka sammankallade han folkets äldste. Han lade fram för dem alla dessa ord som Herren hade befallt honom att säga,
och hela folket svarade tillsammans: "Allt som Herren har befallt ska vi göra." Mose gick tillbaka till Herren med folkets svar.
Herren (Jahve) sade till Mose: "Jag är på väg att komma till dig i ett tjockt moln så att folket ska höra när jag talar med dig och tro på dig för alltid." Sedan talade Mose folkets ord till Herren (Jahve).
[Detta stycke är ett av de mest välkända i Bibeln, det återkommer även i 5 Mos 5:6–12 då det upprepas för en ny generation. Även om stycket ofta har rubriken "tio Guds bud" står det ordagrant "ord" och inte "bud" i den hebreiska texten. Det förstärker att det handlar om instruktioner. Ett annat namn är "dekalogen", en term från grekiskt ursprung som också betyder "tio ord". Jesus nämner alla dessa tio budord och förstärker alla utom sabbatsbudet, se Matt 5:17–48; 19:18–19; 22:35–40. Se även Rom 13:9; Ef:6:2–3; Upp 9:20–21.
    Lite längre fram i Andra Mosebok är det tydligt att detta stycke består av tio punkter och skrevs på två stentavlor, se 2 Mos 34:1, 28. Bibeln anger inte om bara första ordet skrevs ned, eller hur de delades in, men det är rimligt att tro att det är fem på den ena och fem på den andra, på samma sätt som vi har fem fingrar på vardera handen.
    De tio orden kan delas in i två grupper där den första handlar om vördnad och respekt för Gud och den andra om vördnad och respekt för andra människor. Att älska Gud och människor sammanfattar hela undervisningen, se Matt 22:36–40. Det är värt att notera att det första ordet inte är ett förbud utan en beskrivning på något som Herren har gjort (vers 2). Det är ett Guds kärleksord hur han har befriat från slaveri. Det ligger som en grund för det som följer. En annan viktig poäng är att orden inte är plural utan singular. Gud riktar sig personligt till var och en av oss.
    I den judiska traditionen inkluderas den inledande frasen med första budet, vilket inte den lutherska, katolska eller reformerta traditionen gör. En annan skillnad är placeringen av budet att vörda sina föräldrar, beroende på om det anses höra till den första eller andra gruppen blir det 5:e eller 6:e budet.
    Kärnbibelns rubriker följer den judiska uppdelningen. Det finns både en tematisk och tydlig strukturell struktur som talar för detta, förutom att den var den äldsta och även gällde bland de första kristna. De första fem punkterna består alla av två sektioner där den första beskriver budordet och den andra ger förklaring eller beskrivning. De första fem har också samma text "Herren din Gud" i varje punkt. De sista fem punkterna består däremot av kortare fraser med förbud. Här nämns inte Guds namn och det finns inte heller någon tillhörande förklaring.
    Det finns också ett spegelvänt mönster i båda dessa halvor som börjar med hjärtat, tar sig uttryck i tal och sedan sist i handlingar. Det är ett kiastiskt mönster där den första och sista punkten handlar om en inre osynlig kvalitet; både första punkten som handlar om tron på Gud och sista som handlar om girighet har att göra med hjärtat. Det andra temat är ord; förbudet att ingå eder och vittna falskt hör ihop. Vad hjärtat är fullt av det talar munnen och leder vidare till praktiska handlingar som att inte respektera vilodagen, sina föräldrar, människoliv, äktenskap och andras egendom.]
Sedan talade Gud dessa ord:
För varje slags överträdelse, om det gäller en oxe, en åsna, ett får, kläder eller för någonting som har gått förlorat, varom någon [hittar det och] säger: "Det här är det [som är mitt]", ska båda parters sak komma inför Gud (Elohim). Den som Gud (Elohim) dömer skyldig [visar har felat] ska betala dubbelt till sin granne. [På samma sätt som i vers 4 och vers 7 eftersom det stulna också återfås, inte fyrfallt som i vers 1.]
Håll dig borta från falska anklagelser som kan bli döden för den oskyldige och den som har rätt, för jag frikänner inte den skyldige.
Du ska inte ta emot mutor, för mutan förblindar de som ska se klart (de visa) [så att de inte ser sanningen] och förvränger orden hos de [som skulle vara] rättfärdiga.
Mose kom [från berget som han gått upp på, se 2 Mos 20:21] och berättade för folket alla Herrens ord och stadgar. Hela folket svarade tillsammans (med en mun): "Allt vad Herren har sagt vill vi göra."
och Mose skrev ned alla Herrens ord. Tidigt nästa morgon byggde Mose ett altare nedanför berget och reste tolv stenar – en för varje stam i Israel.
Då tog Mose blodet [den kvarvarande hälften som tömts i karen] och stänkte det på folket [de i främsta leden, eller de äldste, eftersom de var omkring två miljoner] och sade: "Detta är blodet i det förbund som Herren har slutit med er i enlighet med alla dessa ord." [Folket och Gud blev nu förenade i ett blodsförbund, som är den starkaste form av kontrakt som finns. Det som nu gällde var att din strid är min strid, dina fiender är mina fiender, mina tillgångar är dina tillgångar, vi är ett och jag kommer att beskydda dig med livet som insats.]
Han sade till de äldste: "Vänta på oss på den här platsen tills vi kommer tillbaka. Aron och Hur är kvar här med er. Den som behöver få en fråga avgjord [en rättslig konflikt, ordagrant "har många ord" eller "är en mästare av ord"] kan vända sig till dem."
Och dessa är de saker som du ska göra med dem för att helga dem till att tjänstgöra till mig i prästämbetet. Ta en ung oxe och två felfria (hebr. tamim) baggar,
Och Levi söner gjorde efter Moses ord och 3 000 män föll den dagen.
Och när folket hörde dessa onda ord, sörjde de och ingen man satte på sig sina smycken.
Och Herren (Jahve) sade till Mose: "Jag ska göra dessa ting som du har talat, för du har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i mina ögon, och jag känner dig vid namn.
Herren (Jahve) sade till Mose: "Hugg ut två stentavlor åt dig, likadana som de första och jag ska skriva på tavlorna de ord som var på de första tavlorna som du krossade.
Herren sade till Mose: "Skriv ned dessa ord (befallningar), för i enlighet med dem har jag slutit ett förbund med dig och med Israel."
Mose var kvar hos Herren i fyrtio dagar och fyrtio nätter, utan att äta eller dricka. Han skrev förbundsorden, de tio orden, på stentavlorna.
Och Mose samlade hela församlingen av Israels söner och sade till dem: "Detta är orden som Herren (Jahve) har befallt för att ni ska göra dem.
Och Mose talade till hela församlingen med Israels söner och sade: "Detta är de ord som Herren (Jahve) har befallt och säger:

3 Moseboken (8)

Om hela Israels församling (menighet) syndar oavsiktligt, och detta göms undan från församlingens ögon, och de har gjort någonting (en sak) mot någon av Herrens (Jahves) tydliga befallningar angående de ting som inte borde göras, och är skyldiga,
Eller om en själ rör vid något orent föremål, om det är ett kadaver från ett orent djur, eller ett kadaver från oren boskap, eller ett kadaver från orena kräldjur, och om det har blivit dolt för honom, ska han också vara oren och skyldig.
Och Mose sade till församlingen: "Detta är de ting som Herren (Jahve) befallt till att göras.
Så Aron och hans söner gjorde allt som Herren (Jahve) befallt genom Mose hand.
Och Mose sade: "Detta är det som Herren (Jahve) befallt att göra och Herrens (Jahves) härlighet (tyngd) ska visa sig för er."
Ni ska inte lämna mötestältets ingång, för att inte dö, för Herrens (Jahves) smörjelseolja är över er. Och de gjorde enligt Mose ord."
Säg till Aron och hans söner och alla Israels barn: Detta är vad Herren har befallt:
Detta är Herrens högtid (avtalade möte på bestämd tid), som ni ska deklarera (förkunna, proklamera) som en helig sammankomst för att bära fram eldsoffer till Herren (Jahve) ett brännoffer, ett matoffer och ett dryckesoffer, vart och ett på sin egen dag,

4 Moseboken (29)

Och Herren (Jahve) sade till Mose: "Är Herrens (Jahves) hand för liten? Nu ska du se huruvida mitt ord kommer att ske för dem eller inte."
Och Mose gick ut och talade Herrens (Jahves) ord till folket och han samlade 70 män av folkets äldste och placerade dem runt omkring tältet.
Och han sade:
"Hör (lyssna noga på) mina ord. Om det finns en profet ibland er
    gör jag Herren (Jahve) mig själv känd för honom i en syn,
    jag talar till honom i en dröm.
Och de gick och kom till Mose och till Aron och till hela Israels söners församling, till öknen Paran, till Kadesh och förde tillbaka ord till dem och till hela församlingen och visade dem landets frukt.
Och Herren (Jahve) svarade. "Jag har förlåtit i enlighet med ditt ord.
Och Mose talade dessa ord till Israels söner men folket knotade (klagade) mycket.
Eftersom han har föraktat Herrens (Jahves) ord och har brutit hans budord (tydliga befallningar) ska han (den själen) med säkerhet huggas bort, hans synd är över honom."
Och det skedde när han slutade att tala alla dessa ord, att marken som var under dem delades,
De som dog av hemsökelsen (plågan) var 14 700 utöver de som dog för Korachs skull.
Och du och dina söner med dig ska hålla (vakta, skydda, bevara) ert prästerskap i allt som hör till altaret och till allt innanför draperiet (förhänget) och ni ska tjäna (betjäna). Jag har gett er prästerskapet som en tjänstegåva, och någon oauktoriserad (främling, vanlig) som kommer nära ska dödas."
Och Israels söner sade till honom: "Vi ska gå längs huvudvägen, och om vi dricker av ditt vatten, jag och min boskap, då ska jag ge dig betalt för det, "låt det inte vara någon sak (mellan oss)", låt mig endast passera igenom med mina fötter.
Och Moavs äldste och Midjans äldste gick iväg med [belöning/betalning för] spådom i sina händer. [Balaks uttalande i vers 37 antyder att betalningen först diskuterades efter att Bileam kommit till honom. Här har de kanske med sig en delbetalning, se även 4 Mos 24:11.] Och de kom till Bileam och talade Balaks ord med honom.
[Resan var lång och det var sent.] Och han sade till dem: "Stanna här i natt och jag ska ge de ord tillbaka som Herren (Jahve) talar till mig." Och Moavs furstar stannade hos Bileam.
Och Gud (Elohim) kom till Bileam på natten och sade till honom: "Om männen har kommit för att kalla på dig, stå upp och gå med dem, men bara de ord jag talar till dig ska du göra."
Och Herrens (Jahves) ängel sade till Bileam: "Gå med männen, men bara de ord som jag talar till dig ska du tala." Så Bileam gick (följde) med Balaks furstar.
Och Bileam svarade till Balak: "Se, jag har kommit till dig, men har jag nu någon makt att alls säga något till dig? Ordet som Gud (Elohim) har lagt i min mun ska jag tala." [Bileam ignorerar de många detaljfrågorna i vers 37, han har anlänt nu, och det är det som spelar någon roll.]
Och Bileam sade till Balak: "Positionera dig (stå, stanna) vid brännoffret och jag ska gå, måhända ska Herren (Jahve) komma och möta mig. Och vadhelst han visar mig ska jag tala om för dig." Och han gick till en kal höjd. [Det var den allmänna uppfattningen bland folken att en höjd var närmast gudarna. Det var på sådana höjder altaren och tempel byggdes.]
Och Herren (Jahve) lade ett ord i Bileams mun och sade: "Återvänd till Balak och så ska du tala."
Och Herren (Jahve) mötte Bileam och lade ett ord i hans mun och sade: "Återvänd till Balak och så ska du tala."
för de har ansatt dig genom sina knep varmed de har lurat in dig i Peors angelägenheter, och i det som rör Kozbi, dottern till Midjans furste, deras syster, som dödades på hemsökelsens dag för Peors skull."
Och Mose talade till stamhövdingarna för Israels söner och sade: Detta är de ting om vilka Herren (Jahve) har befallt.
När en man svär en ed till Herren (Jahve) och svär en ed att binda sin själ vid ett löfte, ska han inte bryta sitt ord, han ska göra i enlighet med allt som har kommit ut från hans mun.
Se, dessa fick Israels söner genom Bileams råd att göra uppror, så att troheten till Herren (Jahve) bröts i saken med Peor och så bröt hemsökelsen ut i Herrens (Jahves) församling.
alla ting som kan vara i eld, ska ni luttra i eld och det ska bli rent, men det ska även renas genom att bestänkas med vatten. Och allt som inte tål eld ska ni doppa i vatten.
Och Mose sade till dem: "Om ni ska göra på detta sätt, om ni rustar er själva och går inför Herrens (Jahves) ansikte till striden,
Detta är vad Herren (Jahve) har befallt angående Tselofechads döttrar och sagt: Låt dem gifta sig med den de finner bäst, men bara inom familjerna i deras fars stam ska de gifta sig.

5 Moseboken (96)

Dessa är orden (hebr. devarim) som Mose talade till hela Israel på andra sidan Jordan, i öknen i Arava, mittemot Sof mellan Paran och Tofel, och Laban och Chatsarot och Di-Zahav.
Och ni svarade mig och jag sade: "Det som du har talat är gott för oss att göra."
Ni ska inte ha anseende till person när ni dömer, ni ska lyssna på den lilla och den stora lika. Ni ska inte vara rädda för någon mans ansikte, för domen är Guds (Elohims), och de fall som är för svåra för er ska ni ta till mig, och jag ska lyssna på dem."
Och jag befallde er vid den tiden alla de saker som ni skulle göra.
Och ni kom nära mig, varenda en av er och sade: "Låt oss sända ut män som kan utforska landet åt oss och komma tillbaka med ord om vägen som vi måste dra upp och om städerna som vi ska komma till."
Detta behagade mig väl och jag tog 12 män av er, en man från varje stam,
Och de tog av landets frukt i sina händer och tog ned den till oss och kom tillbaka med ord och sade: "Gott (plural, gott på många sätt) är landet som Herren vår Gud (Jahve Elohim) ger till oss."
Ändå tror ni inte i detta på Herren er Gud (Jahve Elohim),
Och Herren (Jahve) hörde rösten med era ord och blev vred och svor och sade:
För Herren din Gud (Jahve Elohim) har välsignat dig i allt arbete som dina händer utför, han känner till (är intimt förtrogen med) din vandring i denna stora öken. Dessa 40 år har Herren er Gud (Jahve Elohim) varit med er, ingenting har fattats er (ni har inte saknat något).
Och jag sänder budbärare ut från Kedemots öken till Sichon, Chesbons kung med ord om fred och säger:
Men Herren (Jahve) var vred på mig för er skull och lyssnade inte på mig och Herren (Jahve) sade till mig: "Det räcker, tala inte mer med mig om denna sak.
Ni ska inte lägga något till orden som jag befallt er, inte heller ska ni dra bort något från dem, utan ni ska hålla Herren er Guds (Jahve Elohims) budord (tydliga befallningar) som jag befallt er. [Upp. 22:18-19]
Var noga med att skydda (vakta, bevara) dig själv och idogt bevara (vakta, skydda) din själ, så att du inte glömmer de ting som dina ögon har sett och de inte lämnar ditt hjärta under alla dina livsdagar, gör dem väl kända (så att de blir intimt förtrogna med dem) för dina söner och dina söners söner (för alla kommande generationer).
Den dagen du stod inför Herren din Guds (Jahve Elohims) ansikte i Chorev, när Herren (Jahve) sade till mig: "Församla åt mig folket och jag ska låta dem höra mina ord så att de kan lära sig att vörda (respektera) mig alla dagar som de lever på jorden och så att de kan undervisa sina söner (barn)."
Och Herren talade till er från mitten av elden, ni hörde rösten med ord men såg ingen gestalt, bara en röst.
Och han gjorde sitt förbund känt för er, som han befallde er att göra (agera, leva efter), de tio orden, och han skrev dem på två tavlor av sten.
Nu var Herren (Jahve) vred på mig för er skull och svor att jag inte skulle gå över Jordan och att jag inte skulle gå in i det goda landet som Herren er Gud (Jahve Elohim) gett er till ett arv,
När du är i nöd och allt detta händer dig [fångenskap och slaveri] i kommande dagar, ska du vända om till Herren, din Gud, och höra (lyda) hans röst.
Fråga nu om de första dagarna som var före dig, från dagen då Gud (Elohim) skapade människan på jorden, och från himlarnas ena ända till himlarnas andra ände, om det har förekommit något sådant som detta stora ting är, eller om man hört talas om något liknande.
Från himlarna har han låtit dig höra hans röst, för att han ska instruera dig, och över jorden har han låtit dig se hans stora eld och du hörde hans röst från mitten av elden.
Jag stod mellan Herren (Jahve) och er den gången för att förkunna för er Herrens (Jahves) ord, för ni var rädda på grund av elden och gick inte upp på berget. Han sade:
Dessa ord talade Herren (Jahve) till hela församlingen på berget, ut ur mitten av elden, ur molnet och ur det tjocka mörkret, med en stark röst och det fortsatte inte mer. Och han skrev dem på två tavlor av sten och gav dem till mig.
Och Herren (Jahve) hörde rösten med dina ord när du talade till mig och Herren (Jahve) sade till mig: "Jag har hört rösten med detta folks ord som de har talat till dig, de har talat väl i allt som de har sagt.
Dessa ord som jag i dag befaller dig ska du [först] lägga på ditt hjärta.
Inte för din rättfärdighet och ditt hjärtas rakhet går du in för att besätta deras land, utan för dessa länders ondska driver Herren din Gud (Jahve Elohim) ut dem framför dig och för att stadfästa ordet som Herren (Jahve) gav med ed (svor, lovade) till Abraham, till Isak och till Jakob.
och Herren (Jahve) gav till mig två stentavlor skrivna med Guds (Elohims) finger, och de var skrivna enligt alla de ord som Herren (Jahve) talat med er på berget ut från mitten av elden på samlingens dag.
så ska jag skriva på tavlorna de ord som var på de första tavlorna som du bröt sönder och du ska lägga dem i arken."
Och han skrev på tavlorna som den första gången, de tio orden som Herren (Jahve) talade till er på berget ut från mitten av elden på samlingens dag, och Herren (Jahve) gav dem till mig.
Därför ska ni lägga dessa mina ord på ert hjärta och i er själ och ni ska binda dem som ett tecken över er hand och på er panna mellan era ögon. [Denna vers är anledningen till att alla rättrogna judar använder tefillin.]
Håll (vakta, skydda, bevara) och lyssna till alla dessa ord som jag befaller dig, för att det ska gå väl för dig och för dina söner efter dig för evigt när du gör det som är gott och rätt i Herren din Guds (Jahve Elohims) ögon.
Alla dessa ord som jag befaller er ska ni hålla (vakta, skydda, bevara) för att göra (leva och agera efter) dem. Ni ska inte lägga något till dem och inte ta bort något från dem. [5 Mos 4:2; Upp 22:19]
då ska du inte lyssna till orden från den profeten eller på den som drömmer drömmar, för Herren din Gud (Jahve Elohim) sätter dig på prov för att veta om du älskar Herren din Gud (Jahve Elohim) med hela ditt hjärta och med hela din själ.
Och hela Israel ska höra och frukta och ska inte mer göra sådan ondska som denna i sin mitt.
då ska du fråga och undersöka och noga ta reda på och se om det är sant att dessa ting, att sådana avskyvärda ting, är gjorda i din mitt,
Och detta är vad du ska efterskänka. Varje långivare som har lånat ut till sin granne, han ska inte kräva det av sin granne och av sin bror, eftersom Herrens (Jahves) eftergift (skuldbefrielse – hebr. shmita) har ropats ut (förkunnats, proklamerats).
Var på din vakt (skydda och bevara dig själv – hebr. shamar) så att inte den onda tanken kommer i ditt hjärta: "Det är nu nära det sjunde året då alla skulder avskrivs (efterskänks)." Om ditt öga är ont (ditt hjärtas inställning är fel) mot din fattige broder och du inte lånar honom någonting, då kan han ropa till Herren mot dig, och synd kommer att vila på dig (du är skyldig). [Inom den judiska läran anses budet att låna ut pengar vara större än att ge gåvor till välgörenhet. Anledningen är att ett lån bevarar värdigheten hos den som tar lånet. Förutom pengarna så visar också långivaren att han har en tro på att låntagarens situation kommer att förändras till det bättre och han blir självförsörjande. Rabbiner lär också att lånen ska ges i vittnens närvaro eller skriftligt, annars kan det bli en nästan orättvis frestelse att fördröja betalningen. Se även 2 Mos 22:25; 3 Mos 25:35–37; Ps 37:21; Matt 5:42.]
Du ska frikostigt (villigt) ge till honom och ditt hjärta ska inte vara sorgset (ont, motvilligt) [ett lån så nära friåret, var detsamma som att ge bort pengarna], för på grund av en sådan sak ska Herren din Gud välsigna allt ditt arbete (det du gör, din inkomst) och allt du företar dig (lägger din hand vid).
Och du ska komma ihåg att du var en slav i Egyptens land och att Herren din Gud (Jahve Elohim) befriade dig, därför befaller jag dig dessa ting idag.

Du ska inte förvränga (ändra, anpassa, göra krokig) rätten (det rättfärdiga domslutet, beslutet).
Du ska inte ha anseende till person (ordagrant ansikten).
Du ska inte heller ta emot mutor (gåvor),
    för en muta förblindar ögat på den vise (kloke) och perverterar den rättfärdiges ord.
Du ska inte offra till Herren (Jahve) din Gud (Elohim) en oxe eller ett får som har något lyte och inget annat (ordagrant allt eller alla) ont föremål, för det är en styggelse mot Herren (Jahve) din Gud (Elohim). [3 Mos 22:17–25]
och det berättas för dig och du hör det, då ska du noga efterforska och om det är sant och saken är säker, att en sådan styggelse har skett i Israel,
då ska du föra fram den mannen eller kvinnan, som har gjort denna onda sak till dina portar – den mannen eller kvinnan – och du ska stena dem med stenar så att de dör.
Om det kommer fram ett ärende som är för svårt för dig att döma,
    mellan blod och blod [mord och dråp – medvetet eller olyckshändelse, se 2 Mos 21:18–21],
    mellan påstående och påstående (där ord står mot ord)
    och mellan slag och slag (där någon har slagit eller spottat på),
    liksom kontroversiella frågor inom dina portar.
Då ska du resa dig upp och gå upp till platsen som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ska visa dig. [5 Mos 12:4–7]
Du ska komma till prästerna och leviterna och till domarna, som ska finnas i dessa dagar, och du ska fråga och de ska avkunna domen åt dig.
Och du ska göra i enlighet med innebörden i domen, som de tillkännager för dig från den plats som Herren (Jahve) ska utvälja, och du ska vara noga med att i allt göra i enlighet med det som de undervisar dig.
I enlighet med undervisningen (hebr. torah) som de lär ut till dig och i enlighet med domslutet som de avkunnar för dig, ska du göra. Du ska inte vika av från domen som de förklarar för dig, varken åt höger eller åt vänster.
Den ska [alltid, ständigt] vara med honom och han ska läsa i den varje dag hela sitt liv, så att han lär sig att frukta (vörda) Herren sin Gud (Jahve Elohim) för att kunna hålla (följa, lyda) alla de ord som finns i denna undervisning och hålla sig till förordningarna [hebr. chuqim – förordningar, ordagrant "saker inristat" vilket indikerar permanenta oföränderliga lagar] och göra (genomföra) dem.
Jag ska låta en profet uppstå åt dem bland deras bröder, en som är lik dig, och jag ska lägga mina ord i hans mun, och han ska tala till dem allt vad jag befaller honom.
Och det skall ske att vemhelst som inte lyssnar till mina ord som han ska tala i mitt namn, av honom ska jag utkräva det.
Men den profet som talar ett förmätet ord i mitt namn, som jag inte har befallt honom att tala eller som talar i namnet av andra gudar, den profeten ska dö."
Och om du säger i ditt hjärta: "Hur ska jag veta om det är ett ord som Herren (Jahve) inte har talat"?
När en profet talar i Herrens (Jahves) namn, om det inte sker och går i uppfyllelse, är det något som Herren (Jahve) inte har talat. Profeten har talat förmätet, du ska inte vara rädd för honom.
Detta gäller en mandråpare som ska fly dit och leva [2 Mos 21:13–14; 4 Mos 35:6–34; Jos 20]. Vemhelst som råkar döda sin granne utan uppsåt (av misstag, olyckshändelse) och inte hatade honom dessförinnan,
Ett vittne ska inte stå upp mot en man för någon missgärning eller för någon synd, oavsett i vad han har syndat. Över munnen på två vittnen eller över munnen på tre vittnen ska ett ärende bevisas (vara giltigt).
De som är kvar ska höra och frukta och ska inte vidare göra sådana onda ting i din mitt. [De ska ta varning av händelsen].
och anklagar henne för att vara en lättsinnig kvinna och kallar henne för elaka saker och säger: "Jag tog denna kvinna och när jag gick in till henne fann jag inte hennes tecken på jungfrulighet",
och han anklagar henne för att vara en lättsinnig kvinna och säger: 'Jag fann inte i din dotter hennes tecken på jungfrulighet', men detta är tecknen på min dotters jungfrulighet" och de ska sprida ut plaggen framför de äldste i staden.
Men om det är sant att man inte finner ungmöns tecken på jungfrulighet,
då ska båda föras ut till stadens port och ni ska stena dem med stenar så att de dör. Ungmön därför att hon inte ropade när hon var i staden och mannen eftersom han har förödmjukat sin nästas hustru. Så ska du ta bort ondskan från din mitt.
Mot ungmön ska du inte göra något, för det finns ingenting i ungmön som är värt döden. Utan som när en man reser sig mot sin granne och slår ihjäl honom, så är det också i detta fall,
eftersom de inte mötte dig med bröd och med vatten på vägen när du kom från Egypten, och eftersom de hyrde Bileam, Beors son från Petor i Aram-Naharaim, emot dig för att förbanna dig. [4 Mos 22–24]
När du drar ut i strid mot dina fiender, ska du hålla dig borta från all slags ondska.
För Herren (Jahve) din Gud (Elohim) vandrar mitt i ditt läger för att befria dig och ge dig dina fiender framför dig. Därför ska ditt läger vara heligt, så att han inte ser något opassande hos dig och vänder sig bort från dig.
Du ska inte låna ut med ränta till din bror, inte ränta på pengar, inte ränta på mat, inte ränta på någonting som man kan låna ut med ränta.
När en man tar en hustru och äktar henne, och det sedan händer att hon inte finner nåd (oförtjänt kärlek) i hans ögon, eftersom han har funnit något oanständigt hos henne och skriver ett skilsmässobrev till henne och ger i hennes hand och skickar ut henne ur hans hus,
När en man tar sig en ny hustru ska han inte dra ut med armén, inte heller ska han vara upptagen med något slags yrkesutövande. Han ska vara fri för sitt hus (hushåll) under ett år och ska ägna sig åt sin hustru som han har tagit. [5 Mos 20:7]
Kom ihåg att du själv en gång var slav i Egypten och att Herren, din Gud, befriade dig därifrån. Därför befaller jag dig att göra allt detta.
Kom ihåg att du själv en gång var slav i Egyptens land. Därför befaller jag dig att göra allt detta. [2 Mos 23:11; 3 Mos 19:9–10; 23:22]

Och du ska skriva på dem alla ord i denna undervisning när du har gått över, för att du ska gå in i landet som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) gett dig, ett land som flyter av mjölk och honung som Herren (Jahve) dina fäders Gud (Elohim) har lovat dig.

Och du ska skriva på stenarna alla undervisningens ord mycket tydligt (med lättläst skrift)."
"Förbannad är den man som inte bekräftar orden i denna undervisning
    genom att göra (hålla, efterleva) dem."
    Och hela folket ska säga: "Amen" (det är sant, låt det ske så).
Och du ska inte vika av från något (bokstavligt från alla) av de ord som jag befaller dig denna dag, varken till höger eller till vänster, och gå efter andra gudar och följa dem.
Om du inte är noga med att göra (hålla, skydda) undervisningens alla ord som är nedskrivna i denna bok (bokrulle), så att du vördar (respekterar, högaktar) detta ärevördiga (respektingivande, tunga, fantastiska) och strålande (storslagna) namn, Herren (Jahve) din Gud (Elohim),
Dessa är förbundets ord, som Herren (Jahve) befallde Mose att skära med Israels söner i Moavs land, vid sidan av förbundet som han skar med dem vid Horeb.[I det hebreiska språkbruket skär man ett förbund. Det beror på att alla sådana förbund är blodsförbund. På svenska brukar vi använda uttrycket ingå förbund, men det blir missvisande då ett förbund som enbart ingås, utan blod, är en annan sorts förbund än blodsförbundet.]
Håll (vakta, skydda) därför detta förbunds ord, och gör (agera, handla efter) dem, så att ni gör allting för att ha framgång.
Och det ska ske när han hör orden av denna förbannelse, att han välsignar sig själv i sitt hjärta och säger: "Jag ska ha frid (shalom) i mitt hjärta, fastän jag vandrar i mitt hjärtas envishet, och det vattnade sveps bort med det torra."
Hemligheterna [det som inte är nedskrivet] tillhör (ägs av) Herren (Jahve) vår Gud (Elohim), men de ting som är uppenbara [det som är skrivet i Torah], tillhör (ägs av) oss och våra söner till evig tid, för att vi ska göra (agera, handla efter) denna undervisnings ord.[Här finns en intressant aspekt av ägandet! Det står ingenstans i Bibeln att vi kan äga något materiellt. Hebreiskans uttryck är istället "det fanns till Abraham", "det fanns till David" osv. Det hebreiska uttrycket betyder inte ett formellt och absolut ägande, även om det oftast översätts på det sättet. I stället betyder det att någon förvaltar eller lånar något. Här finns dock ett undantag – Guds Ord har Herren gett oss som en äkta ägodel! Det ingår i blodsförbundet som vi har med Gud.]
Och det ska ske när alla dessa saker kommer över dig – välsignelserna och förbannelserna som jag har ställt framför dig – och du ska tänka för dig själv bland alla länderna, om det är Herren (Jahve) din Gud (Elohim) som har fördrivit dig [2 Kung 25:1–21; 2 Krön 36:17–20; Jer 39:1–10; 52:1–30],
Men ordet är dig väldigt nära, i din mun och i ditt hjärta, så att du kan göra (agera, handla efter) det.
Sedan gick Mose och talade följande ord till hela Israel.
Samla folket, män, kvinnor och de små barnen, och dina främlingar som finns inom dina portar, så att de kan höra och så att de kan lära sig och frukta (vörda) Herren deras Gud (Jahve Elohim) och beakta dem, så att de kan göra (verkställa) alla de ord som finns i denna undervisning (instruktion, Torah),
När Mose hade kommit till slutet av skrivandet av alla ord i boken med undervisning och instruktioner (hebr. Torah) och avslutat arbetet,
Samla till mig alla äldste från dina stammar och dina ledare, så att jag kan tala dessa ord i deras öron och kalla himlarna och jorden att vittna mot dem.
Mose talade orden i följande sång ända från början till slut inom hörhåll (i öronen) på hela Israels församling:
Och Mose kom och talade alla denna sångs ord i öronen på folket, han och Hosea [Josua], Nuns son. [Det var Mose som gav Hosea namnet Josua, se 4 Mos 13:8, 16.]
Och när Mose kom till slutet av talet av alla dessa ord till hela Israel,
sade han till dem: "Sätt ert hjärta till alla de ord som jag har vittnat mot er idag, så att ni må befalla era barn med dem, till att hålla (vakta, skydda, bevara) och göra (agera, handla efter, leva efter) alla ord i denna undervisning (hebr. Torah).
För det är ingen fåfäng sak för er, eftersom det är ert liv, och genom dessa ord ska ni förlänga era dagar i landet som ni går över Jordan för att inta (besitta).

Josua (32)

Kom ihåg ordet som Herrens (Jahves) tjänare Mose befallde er när han sade: "Herren er Gud (Jahve Elohim) ger er vila och ska ge er detta land.
Vem som än sätter sig upp mot dina befallningar och inte lyssnar till dina ord i allt som du befaller honom, han ska dödas, var bara stark (fast, säker, tapper) och frimodig (ståndaktig, alert, modig)."
Männen sade till henne: "Om du dör, då dör vi också. Om du inte förråder oss ska vi visa barmhärtighet mot dig när Herren ger oss landet." [Männen går i borgen med sina egna liv.]
Men om du yppar något av detta ska vi vara oskyldiga (skuldfria) till den ed som du låtit oss svära."
Och hon sade: "I enlighet med era ord ska det bli." Och hon sände iväg dem och de lämnade, och hon band det röda repet i fönstret. [I vers 15 användes hebreiska ordet chevel för rep. Här i vers 21 och 18 används ett annat ord för rep (hebr. tikvah) ordet betyder också hopp. Det finns likheter hur israeliterna strök lammets blod på dörrposterna i Egypten och hur Rahab (Rachav) firar ner ett rött rep av hopp från sitt fönster. Parallellen till Jesu död och uppståndelse finns också här. I vers 15 firades spejarna ner i ett rep, ordet betyder också smärta och lidande. Tre dagar senare har samma rep blivit ett blodrött rep av hopp som räddar från undergång!]
Och Josua sade till Israels söner: "Kom närmare och lyssna till Herren er Guds (Jahve Elohims) ord".
Prästerna som bar arken stod mitt i Jordan till dess allting var avslutat som Herren (Jahve) befallde Josua att tala till folket, i enlighet med allt det som Mose hade befallt Josua. Och folket skyndade sig att gå över.
Anledningen till att Josua omskar dem var denna: Allt folket som hade dragit ut från Egypten – alla män av stridbar ålder – hade dött i öknen under vägen från Egypten.
Och Josua befallde folket och sade: "Ni ska inte ropa och inte låta er röst bli hörd, inte heller ska några ord passera ut ur era munnar förrän den dag jag ber er ropa – då ska ni ropa."
Och det ska ske när ni har intagit staden, att ni ska sätta eld på staden, enligt Herrens ord ska ni göra. Se, jag har befallt er."
Bara boskapen och det tillspillogivna i staden tog Israel som byte åt sig själva, enligt det ord som Herren (Jahve) talat när han befallde Josua.
Därefter läste han alla de ord från Mose undervisning (Torah), välsignelsen och förbannelsen [5 Mos 27–28], enligt allt det som är skrivet i boken med undervisning (Torah).
Det fanns inte ett enda ord som Josua underlät att läsa, av allt det som Mose befallt, inför hela Israels församling och kvinnorna och barnen och främlingen som vandrade bland dem.
Och de svarade Josua och sade: "Eftersom det med säkerhet blev berättat för dina tjänare hur Herren (Jahve) din Gud (Elohim) befallde sin tjänare Mose att ge dig hela landet och utrota alla landets invånare framför er, därför var vi helt förskräckta (livrädda, panikslagna) för våra liv på grund av er och har gjort detta.
Som Herren (Jahve) hade befallt sin tjänare Mose, så hade Mose befallt Josua och så gjorde Josua. Han lämnade ingenting ogjort av allt det som Herren (Jahve) hade befallt Mose. [Chatsor (även känd som Hasor eller Hazor) betyder slott/fästning på hebreiska. Den första initiala utgrävningen skedde 1926, följt av en större expedition på 50-talet och 90-talet. Stadens yta var på hela 80 hektar med en övre och lägre del av staden. Här bodde vid den här tiden 15 000 – 20 000 invånare, tio gånger fler än i Jerusalem. Vid utgrävningarna 1992 hittades en inskription "till kungen Javin" som dateras till 1500-1600 f.Kr. Tidigare har en annan äldre inskription från 1700 f.Kr. hittats där också namnet Javin används. Troligtvis var Javin en titel, på liknande sätt som farao, kungen av Egypten, se 2 Mos 6:11. I lagret från denna tid hittas aska och stenar som krackelerat av hetta, vilket bekräftar att staden har bränts ner. Den typen av förstörelse har inte setts i utgrävningar i omkringliggande städer.]
[I det kiastiska mönstret hör detta stycke ihop med Jos 19:49–50 där Josha, på samma sätt som Kaleb här, får sin belöning för händelserna vid Kadesh-Barnea.] Då kom Juda söner nära Josua i Gilgal och Kaleb, Jefunnes son kenisiten sade till honom: "Du känner till (är intimt förtrogen med) de ting som Herren (Jahve) talade till gudsmannen Mose angående mig och dig i Kadesh–Barnea.
40 år gammal var jag när Mose Herrens (Jahves) tjänare sände mig från Kadesh–Barnea för att bespeja landet och jag kom tillbaka till honom med ord som de var i mitt hjärta.
Och nu, se Herren (Jahve) har bevarat mig vid liv, som han talade, dessa 45 år från den tiden då Herren (Jahve) talade dessa ord till Mose medan Israel vandrade i öknen. Och nu, jag är idag 85 år.
Och han ska fly till en av dessa städer och stanna i ingången till stadens port och förklara sitt ärende i öronen på stadens äldste, och de ska ta in honom till sig i staden och ge honom en plats där han kan bo ibland dem.
Det saknades ingenting av alla goda ting som Herren (Jahve) hade talat till Israels hus. Allt skedde (kom till dem).
och om vi inte snarare på grund av oro har gjort detta och sagt: I kommande tider kanhända era söner kommer och talar med våra söner och säger: Vad har ni att göra med Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim)?
Och när prästen Pinchas och församlingens ledare, ledarna för Israels tusenden (klaner, familjer – familjegruppering) som var med honom, hörde orden som Rubens söner och Gads söner och Manasses söner talade, behagade det dem väl.
Och Pinchas, prästen Elazars son, återvände från Rubens söner och från Gads söner ut från Gileads land till Kanaans land till Israels söner och tog med sig ord.
Dessa ord behagade Israels söner och Israels söner välsignade Herren (Jahve) och talade inte mer om att gå upp och strida mot dem, för att fördärva landet där Rubens söner och Gads söner bodde.
Se, jag vandrar (tar nu nästa steg) på den väg allt [vi alla här] i världen måste gå [1 Kung 2:2], betänk därför i hela ert hjärta och med hela er själ att inte en enda sak av allt det goda som Herren er Gud (Jahve Elohim) talade över er har uteblivit, allt har kommit till er, inget av det saknas.
Och det ska ske att som allt gott har kommit över er som Herren er Gud (Jahve Elohim) har talat över er, så ska Herren (Jahve) föra alla onda ting över dig till dess han har förgjort er från detta goda land som Herren er Gud (Jahve Elohim) har gett er,
Och Josua skrev dessa ord i boken med Guds undervisning (Torah), och han tog en stor sten och satte upp den där under eken vid Herrens (Jahves) helgedom.
Och det hände efter detta att Josua, Nuns son, Herrens (Jahves) tjänare dog. Han blev 110 år.

Domarboken (25)

Och det hände när Herrens (Jahves) budbärare talade dessa ord till alla Israels söner att folket höjde sin röst och grät (hebr. bacha).
Men själv vände han tillbaka från stenbilderna (de ingraverade bilderna) [stenstod eller ingraverad text på en sten; markerade kanske gränsen mellan Efraim/Benjamin, eller syftar på de tolv stenarna som Josua satte upp, se Jos 4:19–20] som var i Gilgal och sade: "Jag har ett hemligt ärende till dig, o kung".
    Och han sade: "Var tysta!" Och alla som stod hos honom gick ut från honom.
Ehud kom då till honom och han satt för sig själv, ensam i sitt svala övre rum. Och Ehud sade: "Jag har ett något (ord, budskap, sak – hebr. davar) från Gud (Elohim) till dig" Och han reste sig från sin stol.
Och de sade till varandra: "Vem har gjort detta?" Och när de undersökte och frågade, sade de: "Gideon, Joashs son har gjort detta."
Och Efraims män sade till honom: "Varför har du behandlat oss på detta sätt? Varför kallade du inte på oss när du gick för att strida med Midjan?" Och de grälade allvarligt med honom.
Gud (Elohim) har gett i er hand Midjans furstar Orev och Zeev, och vad kunde jag göra i jämförelse med er?" Då avtog deras vrede mot honom, när han sade detta.
Och hans mors bröder talade om honom i örat på alla Shechems män, alla dessa ord, och deras hjärtan lutade sig mot att följa Avimelech, för de sade: "Han är vår bror."
Och när Zevul stadens furste, hörde Gaals ord, Eveds son, upptändes hans vrede.
Och Gileads äldste sade till Jiftach: "Herren (Jahve) är (ska vara) vittne mellan oss, om inte vi ska göra i enlighet med dina ord."
Och Jiftach gick med Gileads äldste och folket gjorde honom till huvud (rosh) och härförare (qatsin) över dem. Och Jiftach talade alla sina ord inför Herrens (Jahves) ansikte i Mitspa.
Men Ammons söners kung lyssnade inte till orden som Jiftach sände till honom.
Och hon sade till sin far: "Låt detta bli gjort med mig. Lämna mig ensam två månader så att jag kan lämna och gå ner på bergen och begråta min oskuld, jag och mina vänner."
Manoach sade: "Nu när ditt ord kommer (förverkligas, det som du har sagt sker), vad är påbudet (bindande juridiska beslut – hebr. mishpat) för ynglingen och det vi ska göra [med honom]?
Och Manoach sade till Herrens (Jahves) ängel: "Vilket är ditt namn? För när dina ord kommer (det du sagt går i fullbordan) kan vi ära dig (ordagrant "och vi kan ge dig härlighetstyngd" från ordet kavod)."
Och det skedde eftersom hon pressade honom i sina ord hela dagarna och plågade (hebr. alats) honom med hennes ord och hans själ blev otålig (ordagrant: bli för kort) till döden.
Och de fem männen gick vidare och kom till Laish [i norr]. [Hebr. lajish betyder "fullvuxet lejon". Staden kallas även Leshem, se Jos 19:47. Den ligger vid foten av berget Hermon i Israels nordligaste del och döps senare om till Dan, se vers 29. I Mose välsignelse över Dan är formuleringen att Dan ska vara en lejonunge som skuttar fram i Bashan (som är ett annat namn på samma område), se 5 Mos 33:22.] De [de fem spejarna] såg folket som var där inne, [de] bodde tryggt efter sidoniernas påbud (bindande juridiska beslut – hebr. mishpat), hade ro och trygghet och ingen talade skam i landet [med] ärvt styre (hebr. etser, finns bara här) och de var avlägsna (på långt avstånd) från sidonierna, och ingen talade till dem med en människa.
När vi kommer ska vi komma till ett tryggt folk och landet är rymligt händerna eftersom Gud (Elohim) har gett det i våra händer, en plats som ingen där har behov av, alla ting som [finns] i världen (på jorden).
Och det fanns ingen räddning eftersom de var långt bort från Sidon och de talade inte med någon människa, och det var i dalen som är vid Beit-Rachov.
    Och de byggde staden och bodde i den.
Och även hö och även foder till våra åsnor och även bröd och vin finns till mig och till din tjänstekvinna och till ynglingen som är med din tjänare. [Det finns] inget behov, alla ting [finns]."
Se, min dotter, jungfrun och hans konkubin kan jag föra ut till er, jag ber er, och med dem kan ni göra det som är gott i era ögon, men denne man ska ni inte göra sådan ondska med."
Se alla ni Israels söner, ge till dem ett ord och råd här."
Men nu är detta den sak vi ska göra mot Giva, [dra upp] över honom genom lotten.
Och detta ting som ni ska göra, alla män och alla kvinnor som har delat säng (haft sexuellt umgänge) med en man ska förintas."

Rut (3)

Noomi svarade: "Sitt här [var lugn, vänta här hos mig] min dotter, tills du ser hur allting går, för den mannen kommer inte unna sig någon vila innan han ordnat med detta idag."
[Nu kommer en förklarande not för läsaren inför vers 8:]
Men vad gällde inlösen (återlösning) och ägarbyte i forna tider [fanns en sed] i Israel: för att stadfästa (fastställa, ratificera) något (hela saken/uppgörelsen) [allt som man muntligt hade kommit överens om] tog (drog) en man [den ena parten] av sig sin sandal (sko) och gav den åt den andre och detta gällde som bekräftelse [därmed blev transaktionen bindande och intygad av/bekräftad inför vittnen] i Israel. [Seden med en sko kan jämföras med vår tids husaffär där ett kontrakt skrivs under och den nya ägaren får nycklarna till huset. Den som räckte över sin lädersko, överlämnade rätten till köparen att trampa på marken som han just tagit över. Här finns även en koppling till chalitzah-ceremonin (hebr. chalitzah betyder "ta bort" och beskrivs i 5 Mos 25:5–10). Ett leviratäktenskap (hebr. jibbum) var frivilligt, se vers 5. Om den närmsta släktingen inte ville uppfylla sitt uppdrag kunde kvinnan gå upp till porten och ta upp sitt fall. De äldste kallade då på återlösaren som öppet fick säga att han inte ville ta på sig det ansvaret. Som en följd av detta löstes kvinnan och hon blev fri att gifta om sig med vem hon ville. Än idag sker 10-20 sådana ceremonier i Israel varje år. Synagogan använder en speciell chalitzah-sko som mannen får ta på sig. Under ceremonin tar kvinnan av honom skon, kastar iväg den och spottar i marken. Ganska tidigt i den judiska historien blev chalitzah att föredra framför leviratäktenskap och har sedan dess varit normen inom judendomen.]

1 Samuelsboken (78)

Hennes man Elkana sade till henne: "Gör det du tycker är bäst, vänta tills han är avvand. Låt Herren (Jahve) få uppfylla sitt löfte." Så stannade hustrun hemma och ammade sin son till dess han var avvand.
Och han sade till dem: "Varför gör ni dessa ting? Jag hör onda rapporter om er från hela detta folk.
Och ynglingen Samuel gjorde tjänst inför Herren under Eli. [Samuel är nu omkring tolv år. Hans namn betyder ordagrant "Gud hör bön" eller "den av Gud bönhörde".] Ord från Herren var sällsynta på den tiden, det var inte vanligt med profetiska syner (uppenbarelser).
Samuel hade ännu inte lärt sig känna igen Herren, och fått ta emot uppenbarelse (profetiska ord) från Herren.
Och Herren sade till Samuel: "Se, Jag ska göra en sak (hebr. davar) i Israel, så att alla som hör det ska tappa båda öronen. [Bokstavligt står det att Gud ska uttala ett ord så att det materialiseras på samma sätt som när Gud talade och det blev i skapelsen.]
Och han sade: "Vilka ord har han talat till dig? Jag ber dig, dölj det inte för mig. Må Gud (Elohim) göra så mot dig och mer, om du döljer något från mig av alla de ord som han har talat till dig."
Och Samuel berättade alla ord för honom [Eli] och dolde inget från honom.
    Och han [Eli] sade: "Det är Herren (Jahve), låt honom göra vad som är gott i hans ögon." [Eli visste att hans söner Chofni och Pinchas inte gjorde det som var rätt, så detta budskap måste ha varit tungt för honom att höra.]
Och Samuel växte och Herren (Jahve) var med honom och lät inte något av hans ord falla till marken. [De profetiska orden han uttalade uppfylldes.]
Och Herren (Jahve) visade sig igen i Shilo, för Herren (Jahve) uppenbarade sig själv för Samuel i Shilo genom Herrens (Jahves) ord.
[Vid den här tiden var varken Egypten eller Assyrien någon världsmakt. Israel stred med sina grannfolk, filistéerna i väst och Moab och Ammon i öst. Filistéerna, som var ett sjöfolk, hade importerat kunskap i att smida järn och var militärt överlägsna i detta område. Det och den ökande immigrationen från väst gjorde att de tog över mer. De var organiserade i fem städer vid Medelhavskusten. Följande stycke beskriver hur Elis familj förgörs, orden som Herren talat med Samuel går i uppfyllelse, se 1 Sam 3:11–14, 19. Som tidigare i historien har olydnad konsekvenser, se 3 Mos 26:17; 5 Mos 28:25. Vid detta tillfälle använder Gud ett hedniskt folk, filisteerna, se 2 Sam 24:1, 13, och på detta sätt visar Gud sin allmakt över allt folk, även de som är utanför förbundet.] Och Samuels ord kom till hela Israel. Nu drog Israel ut mot Filistéen för att kriga, och slog läger bredvid Even-Ezer [betyder "hjälpens sten", kanske Izbet Sartah] och filistéerna slog läger i Afek [i Ela-dalen].
Och mannen sade till Eli: "Jag är han som har kommit från armén, och jag flydde idag från armén." Och han sade: "Hur har det gått min son?"
Men det misshagade Samuel när de sade: "Ge oss en kung som dömer oss." Och Samuel bad till Herren (Jahve).
Och Samuel talade alla Herrens (Jahves) ord till folket som bad honom om en kung.
Och Samuel hörde folkets alla ord och han talade dem i Herrens (Jahves) öra.
Sedan sade Saul till sin tjänare: "Väl talat, kom låt oss gå." Så de gick till staden där gudsmannen var.
Och Saul svarade och sade: "Är jag inte en benjaminit, från den minsta av Israels stammar? Och min familj den minsta av familjerna i Benjamins stam? Varför talar du då till mig på detta sätt?"
När de gick ner vid slutet av staden sade Samuel till Saul: "Be din tjänare att gå vidare före oss, och han gick vidare, men stanna du en tid så att jag kan låta dig höra Guds (Elohims) ord."
När du har lämnat mig idag ska du finna två män vid Rakels grav på gränsen till Benjamin vid Tseltsach, och de ska säga till dig: "Åsnorna som du gick för att leta efter är upphittade, och din far har slutat bekymra sig för åsnorna och är orolig för dig och säger: Vad ska jag göra för min son?
Och Saul sade till sin farbror: "Han sa rakt ut att åsnorna var upphittade." Men angående det Samuel talat om kungariket berättade han inget för honom.
Sedan kom budbärarna till Sauls [stad] Giva och talade dessa ord i folkets öron, och hela folket lyfte upp sina röster och grät.
Och se, Saul kom från fältet bakom sina oxar och Saul sade: "Varför gråter folket?" Och de berättade för honom vad mannen från Javesh sagt.
Och Guds (Elohims) Ande kom över Saul när han hörde dessa ord, och hans vrede upptändes mycket.
Var därför nu stilla och se denna stora sak som Herren (Jahve) ska göra framför era ögon.
Och männen i förläggningen talade med Jonatan och hans vapenbärare och sade: "Kom upp till oss och vi ska visa er något."
    Då sade Jonatan till sin vapenbärare: "Kom upp efter mig för Herren (Jahve) har gett dem i Israels hand."
Och Samuel sade till Saul: "Herren (Jahve) har sänt mig till att smörja dig till kung över hans folk, över Israel, lyssna nu därför till rösten av Herrens (Jahves) ord.
Och sedan kom Herrens (Jahves) ord till Samuel. Han sade:
"Jag ångrar (sörj-tröstar – hebr. nicham) att jag har gjort Saul till kung, för han har vänt om (vänt sig bort) från att följa mig och mitt ord, han har inte fullgjort befallningarna." Och det bedrövade Samuel och han ropade till Herren (Jahve) hela natten. [Hebr. nicham i vers 11, 29 och 35 översätts ibland till "ångra", men ordet betyder både att känna sorg och att trösta, och också själva "ändringen" i själva skeendet då man går från sorg till att ge tröst. Profeten Nahums namn, som betyder tröst, har samma hebreiska rot (nhm), se även Nah 3:7; Ps 23:4; 71:21. Gud känner sorg över att Saul föll i synd, men börjar nu processen att trösta och ge en ny kung. I vers 29 är det just den "mänskliga aspekten" av att ändra sig, som betonas – nej, sådan är inte Gud!]
Och Samuel kom till Saul och Saul sade till honom: "Välsignad är du av Herren (Jahve)! Jag har gjort befallningarna som Herren (Jahve) har sagt."
För upproriskhet (även bitterhet, ordet kan betyda både ock – hebr. meri) är trolldomssynd (ordagrant att synda med häxkonster – hebr. chatat qesem)
    och envishet är avgudadyrkan (ordagrant ingenting, fåfänga, men även en avgud – hebr. aven) och husgudsdyrkan (hebr. terafim).
Eftersom du har förkastat Herrens (Jahves) ord,
    ska han också förkasta dig från att vara kung."
Sedan sade Saul till Samuel: "Jag har syndat, för jag har överträtt Herrens (Jahves) mun och dina ord, eftersom jag fruktade för folket och lyssnade till deras röst.
Men Samuel svarade Saul: "Jag ska inte återvända med dig, för du har förkastat Herrens (Jahves) ord och Herren (Jahve) har förkastat dig från att vara kung över Israel."
Då svarade en av de unga männen och sade: "Se, jag har sett en av betlehemiten Jishajs unga söner, han är skicklig på att spela och en mäktig man (stridsman, en man i sina bästa år – hebr. gever) en stark man (hebr. chajil) och en stridens man (hebr. milchama) och klok i sitt tal och en attraktiv man och Herren (Jahve) är med honom." [De tre hebreiska orden gever, chajil och milchama, har lite olika sidobetydelser men är alla tre ord som också betyder krigare eller stridsman.]
När Saul och hela Israel hörde dessa ord från filistén blev de förfärade och mycket rädda. [Det vanligaste attributet som Saul beskrivs med är "mycket rädd", se 1 Sam 10:22; 13:7; 15:24; 17:24; 18:12, 15, 29; 22:7–8; 28:5, 20, 21. I jämförelse nämns att David är rädd två gånger, för Achish (kungen i Gat, se 1 Kung 21:12) och Gud (2 Sam 6:9).]
Och medan han talade med dem, se där kom hjälten, filistén från Gat som hette Goliat ut från filistéernas uppställning och talade samma ord, och David hörde dem.
Folket svarade honom på detta sätt och sade: "Så ska det göras med den man som dödar honom."
David svarade: "Vad har jag gjort nu? Var det inte bara en fråga (ett ord)?"
Och han vände bort från honom till en annan och talade på samma sätt och folket svarade honom som förut.
Och när orden var hörda som David talade, återgav de dem för Saul och han togs till honom.
Och Saul blev väldigt arg och dessa ord var onda i hans ögon och han sade: "De har tillräknat David tiotusen och till mig har de tillräknat bara tusen, och det enda han saknar är kungariket."
Men Michal [betyder: "Vem är som Gud"], Sauls dotter [den yngsta, se 1 Sam 14:49] älskade David och de berättade det för Saul, och dessa ord behagade Sauls ögon.
Och Sauls tjänare talade dessa ord i Davids öron. Och David sade: "Är det en lätt sak för er att bli kungens svärson? Betänk att jag är en fattig man och ringa aktad?"
Och Sauls tjänare berättade för honom och sade: "Så här säger David."
Och när hans tjänare berättade dessa ord för David behagade det Davids ögon väl att bli kungens svärson. Och dagarna var inte begränsade.
Jonatan kallade på David och berättade för honom allt som blivit sagt. Och Jonatan förde David till Saul och han var i hans närvaro som tidigare [och tjänstgjorde både militärt och med musik, se vers 8–9].
Och han sade till honom. "Långt därifrån (vare det fjärran), du ska inte dö. Se, min far gör ingenting, stort eller litet, utan att han avslöjar det för mig, och varför skulle min far gömma dessa ting från mig? Det är inte så."
Och se, jag ska sända pojken: 'Gå och leta efter pilen.' Om jag säger till pojken: 'Se, pilen är på den här sidan om dig,' ta dem och kom för då är det frid (shalom) till dig och inget (ont) ord, Herren (Jahve) lever.
Och angående det som jag och du har talat om, se Herren (Jahve) är mellan mig och mellan dig för evigt."
Men pojken visste ingenting, bara Jonatan och David kände till ärendet.
David svarade prästen Achimelech: "Kungen har befallt mig ett ärende och har sagt till mig: Låt ingen man veta något om ärendet som jag sänder dig med, och vad jag har befallt dig, och de unga männen har jag bestämt den och den platsen.
David frågade Achimelech: "Finns det möjligen något svärd eller spjut här i din hand? Jag har varken mitt svärd eller mina vapen med mig, för det hastade med kungens ärende."
Och David tog dessa ord på allvar (lade dessa ord i sitt hjärta) och blev mycket rädd för Achish, Gats kung.
Har jag idag börjat fråga Gud (Elohim) för honom? Låt det vara långt från mig. Låt inte kungen tillskriva sina tjänare någonting, inte till hela min fars hus, för din tjänare visste inget av allt detta, smått eller stort."
Och han sade till sina män: "Herren (Jahve) förbjöd mig det, att jag skulle göra detta mot min herre, mot Herrens (Jahves) smorde, att räcka ut min hand mot honom, eftersom han är Herrens (Jahves) smorde."
Och David övertygade sina män med dessa ord och lät dem inte resa sig mot Saul. Och Saul reste sig upp från grottan och gick sin väg.
Och David sade till Saul: "Varför lyssnar du till människors ord som säger: Se, David söker din ofärd?
Och det hände när David hade slutat tala dessa ord till Saul att Saul sade: "Är detta din röst min son David?" Och Saul lyfte upp sin röst och grät.
Och när Davids unga män kom talade de till Naval i enlighet med dessa ord i Davids namn, och tystnade.
Och Davids unga män vände och gick tillbaka och kom och berättade för honom enligt alla dessa ord.
Och hon föll ned vid hans fötter och sade: "Över mig min herre, över mig ska skulden vara, och låt din tjänarinna, jag ber dig, tala i dina öron och hör (lyssna) på din tjänarinnas ord.
När Avigajil kom till Naval och se, han höll en fest i huset, som en kungs fest, och Navals hjärta var glatt i honom för han var mycket berusad, därför sade hon ingenting till honom, litet och stort, förrän morgonen ljusnade.
Och det hände på morgonen när vinet hade lämnat (gått ur) Naval att hans hustru berättade för honom dessa ting. Då dig hans hjärta i honom och han blev som en sten. [Detta kan beskriva en hjärtattack, stroke eller att han hamnade i koma.]
Detta är inte en god sak som du har gjort. Herren (Jahve) lever, du förtjänar att dö eftersom du inte vakade över din herre, Herrens (Jahves) smorde. Och se nu var kungens spjut är, och vattenkruset som stod vid hans huvud."
Därför ber jag dig, låt min herre kungen höra sin tjänares ord. Om det är Herren (Jahve) som har uppviglat dig mot mig, låt honom ta emot ett offer, men om det är människors söner ska de vara förbannade (i grund förgöras – hebr. aror) inför Herrens (Jahves) ansikte, för de har drivit ut mig denna dag för att jag inte ska hålla fast vid (klistra mig till) Herrens (Jahves) arv och har sagt: Gå och tjäna andra gudar.
Och Saul lovade (gav sin ed) till henne vid Herren (Jahve) och sade: "Herren (Jahve) lever, inget straff ska drabba dig för detta."
Eftersom du inte lyssnade till Herrens (Jahves) röst och inte verkställde hans brinnande vrede över Amalek [1 Sam 15:10–23], därför har Herren (Jahve) gjort detta mot dig idag.
Och Saul föll raklång i sin fulla längd på marken och var mycket rädd, på grund av Samuels ord. Och det fanns ingen styrka i honom, för han åt inget bröd hela dagen eller hela natten. [Saul hade tydligen fastat som en förberedelse inför detta besök. Ironiskt nog utövade han religiös hängivenhet för att bryta mot Guds bud.]
Och kvinnan kom till Saul och såg att han var mycket förfärad och sade till honom: "Se, din tjänarinna har lyssnat till din röst och jag har lagt mitt liv i din hand och har lyssnat på de ord som du har talat till mig.
Och vem ska lyssna på er i detta ärende? För den som dragit ut i striden ska ha samma del som den som stannat i trossen. De ska dela lika."

2 Samuelsboken (68)

David frågade honom: "Hur går det [i kriget mot filistéerna i norr]? Jag ber dig, berätta för mig!"
    Han svarade: "Folket har flytt från striden, och många från folket har också fallit och dött, och Saul och Jonatan, hans son är också döda."
Och nu visar Herren (Jahve) nåd och sanning mot er och även jag ska också löna er med denna godhet eftersom ni har gjort denna sak.
Och Avner blev mycket arg över Ishboshets ord och sade: "Är jag ett hundhuvud som tillhör Juda? Idag har jag gjort nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) mot din far Sauls hus, till dina bröder och till hans vänner och har inte gett dig i Davids hand, och du anklagar mig idag för en synd med denna kvinna!
Och han kunde inte svara Avner ett ord för han var rädd för honom.
Så han [David] svarade: "Gott, jag ska skära ett förbund med dig, men jag begär en sak av dig som är att du inte träder fram inför mig innan du först fört hit Michal, Sauls dotter, sedan kan du komma och se mitt ansikte." [Michal älskade David (1 Sam 18:20) blev först Davids hustru som belöning för att han slog Goliat, men sedan måste han vinna henne med 100 förhudar (1 Sam 18:25). Därefter ångrar sig Saul och ger henne till en annan man (Palti, se 1 Sam 25:44). Nu vill David ha tillbaka sin hustru.]
Och Avner talade med Israels äldste och sade: "Även tidigare, även för tre dagar sedan var det så att ni sökte att göra David till kung över er,
[Davids intentioner är goda. Han ser sitt eget vackra hus och har just fört in arken till Jerusalem, se 2 Sam 6. Profeten Natan svarar på en gång, utan att rådfråga Herren och ger ett första svar baserat på vad som verkar bra. Det visar sig dock att Gud har andra planer. David hade "spillt mycket blod och fört många krig", se 1 Krön 22:7. Templet skulle byggas, men just nu var det inte Guds tid.
    Följande stycke är ett av de starkaste profetiska orden i hela GT. Stycket består av 197 ord och är det längsta ordet från Herren sedan Mose dagar då han talade på Sinai berg.]
Den natten kom ett ord från Herren (Jahve) till Natan som sade:
Har jag någonsin där jag flyttat omkring med alla Israels barn talat och sagt så till någon enda av Israels stammar, någon som jag satt till herde för mitt folk Israel: Varför har ni inte byggt mig ett hus av cederträ?
Natan berättade för David alla dessa ord från sin syn. [Allt Gud hade sagt.]
Enligt ditt löfte (för ditt ords skull) och efter ditt hjärta har du gjort allt detta stora och låtit din tjänare få veta (förstå) det.
[Följande stycke, vers 25–29, är en kiasm med den centrala versen att Gud bygger Davids hus, se vers 27c.] Och nu Herre (Jahve), ordet som du har talat angående din tjänare och angående hans hus, bekräfta det för evigt och gör som du har talat.
Och nu Herrarnas Herre (Adonai Jahve), du ensam är Gud (Elohim) och dina ord är sanning, och du har lovat dessa goda ting (ord – hebr. davar, kan betyda både ord och sak, ting, föremål) till din tjänare.
Och Orija sade till David: "Arken och Israel och Juda bor i hyddor och min herre Joav och min herres tjänare tältar på det öppna fältet, ska jag då gå in i mitt hus för att äta och dricka och ligga hos min hustru? Du lever och din själ lever, jag vill inte göra något sådant."
Och Joav sände till David och lät berätta allt som skedde i striden,
och han befallde budbäraren och sade: "När du har avslutat berättelsen om allt som händer i striden för kungen,
Och David sade till budbäraren: "Detta ska du säga till Joav: 'Låt inte denna sak misshaga dig, för svärdet slukar på det ena sättet eller det andra, låt er styrkas (bli fasta, säkra, tappra) i striden mot staden och omstörta den,' och styrk honom du."
Och när sorgetiden var förbi, sände David och tog henne till sitt hus och hon blev hans hustru och födde en son till honom. Men det som David hade gjort misshagade Herren (Jahve).
Han ska ersätta lammet fyrfalt, på grund av vad han gjort och hans brist på medlidande." [Enligt 2 Mos 22:1 ska ett lamm ersättas fyra gånger om, dock lägger David själv även till att han också förtjänar att dö. Vissa översättningar har "sju gånger" i stället för "fyra gånger".]
Varför har du föraktat Herrens (Jahves) ord till att göra det som är ont i mina ögon? Orija, hettiten har du slagit med svärd och hans hustru har du tagit till att bli din hustru, och honom har du slagit med Ammons söners svärd.
för du gjorde detta i hemlighet, men jag ska göra dessa ting inför hela Israel mitt på ljusa dagen (inför solen)."
Likväl har du genom dessa handlingar allvarligt hädat Herrens (Jahves) fiender, sonen (hebr. ben) som är född till dig ska döden dö."
Och hans tjänare sade till honom: "Vad är detta som du har gjort? Du fastade och grät för barnet medan det levde, men när barnet är dött stiger du upp och äter bröd."
Och Avshalom hennes bror sade till henne: "Har Amnon din bror varit med dig? Lugna dig min syster, han är din bror, ta inte detta till hjärtat." Och Tamar förblev ensam i sin bror Avshaloms hus.
Men när kung David hörde om alla dessa ting blev han mycket vred.
Och Avshalom talade varken gott eller ont till Amnon, för Avshalom hatade Amnon eftersom han hade våldtagit hans syster Tamar.
Och låt nu inte kungen ta detta till sitt hjärta och tänka att alla kungens söner är döda, för det är bara Amnon som är död."
Och Jonadav sade till kungen: "Se kungens söner kommer som din tjänare sade, så är det."
och gå in till kungen och tala på detta sätt med honom." Och Joav lade orden i hennes mun.
Och kvinnan sade: "Låt din tjänarinna, jag ber dig, tala ett ord till min herre kungen."
    Och han sade: "Tala"
Och kvinnan sade: "Och varför har du då tänkt ut en sådan sak över Guds (Elohims) folk? Genom att tala dessa ord är kungen som en som är skyldig, i det att kungen inte igen tar hem sin förvisade.
Och nu när jag har kommit till att tala dessa ord till min herre kungen, är det för att folk har gjort mig rädd, och din tjänarinna sade (tänkte): Jag ska tala med kungen, kan hända ska kungen uppfylla sin tjänares begäran.
Och hon sade: "Låt, jag ber dig, min herre kungens ord vara mig till tröst, för som en Herrens (Jahves) ängel så är min herre kungen i att urskilja det goda och det onda och Herren din Gud (Jahve Elohim) är med dig."
Och kungen svarade och sade till kvinnan: "Göm ingenting från mig, jag ber dig, vad jag än ska fråga dig om."
    Och kvinnan sade: "Tala, jag ber dig, min herre kungen."
Och kungen sade: "Är Joavs hand med dig i allt detta?" Och kvinnan svarade och sade: "Min själ lever, min herre kungen, ingen kan vända (vika av) till höger och till vänster, från allt som min herre kungen talar, för din tjänare Joav han bad mig och han lade alla dessa ord i din tjänarinnas mun,
för att ändra på förhållandena (ordagrant snurra på ansiktet) i denna sak har din tjänare Joav gjort detta, och min herre är vis, som Guds (Elohims) änglars vishet, till att veta (känna till) allt som finns på jorden."
Och kungen sade till Joav: "Se, jag ber dig, jag har beviljat denna sak, gå och för tillbaka ynglingen Avshalom."
Och Joav föll ner på marken på sitt ansikte och ödmjukade sig själv och välsignade kungen och sade: "Idag vet din tjänare att jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek) i dina ögon, min herre kungen, i det att kungen har beviljat sin tjänares begäran."
Och Avshalom sade till honom: "Se ditt ärende är gott och rätt, men kungen har ingen ställföreträdare som kan lyssna på dig."
Och Avshalom gjorde på detta sätt mot hela Israel som kom till kungen i rättsliga ärenden. På det sättet stal Avshalom Israels mäns hjärtan.
Och med Avshalom gick 200 män från Jerusalem som var inbjudna, de gick i enkelhet (oskyldigt, naivt) och de visste ingenting om saken.
Se jag dröjer kvar på slätten i öknen till dess det kommer ett ord från dig att förkunna för mig."
Och med dig där har du Tsadoq och Evjatar, prästerna. Därför ska det vara så att allt som du hör från kungens hus ska du berätta för Tsadoq och Evjatar, prästerna.
Se, de har hos sig deras två söner, Achimaats, Tsadoqs son och Jehonatan, Evjatars son, och genom dem ska de sända allt till mig så att jag får höra."
Och Achitofels råd som han gav i de dagarna, var som om en man frågade efter Guds (Elohims) ord. Sådana var alla Achitofels råd även till David, även till Avshalom.
Och hans ord behagade Avshalom väl och alla Israels äldste.
Och Choshaj kom till Avshalom och Avshalom talade till honom och sade: "Achitofel har talat på detta sättet, ska vi göra som han säger eller inte? Tala du."
Och kvinnan spred ut ett täcke över källans öppning och strödde grus ovanpå och ingen visste något.
Och kungen befallde Joav och Avishaj och Itaj och sade: "Behandla åt mig ynglingen varsamt, till Avshalom." Och hela folket hörde när kungen gav alla ledare befallning om Avshalom.
Om jag hade agerat lögnaktigt mot min själ, och det finns ingen sak som är dold för kungen, då skulle du själv ha stått på avstånd."
Och kung David sände till Tsadoq och till Evjatar, prästerna och sade: "Tala till de äldste i Juda och säg: Varför är ni de sista att föra kungen tillbaka till hans hus?" För Israels tal hade kommit till kungen, att föra honom till hans hus.
Och kungen sade till honom: "Varför talar du vidare om detta? Jag säger: Du och Tsiva delade marken."
Och alla Juda män svarade Israels män: "Eftersom kungen är nära släkting till oss, varför är ni arga för denna sak? Har vi ätit på kungens bekostnad eller har någon gåva getts till oss?"
Och Israels män svarade Juda män och sade: "Vi har tio delar (ordagrant tio händer är till oss) av kungen och även i David mer än ni. Varför föraktar ni oss (gör oss lätta) och inte låter denna sak vara först till oss att föra hem kungen?" Och Juda mäns ord var hårdare än Israels mäns ord.
Och han kom nära henne och kvinnan sade: "Är du Joav?" Och han svarade: "Det är jag." Och hon sade till honom: "Hör din tjänarinnas ord." Och han sade: "Jag lyssnar."
Saken är inte sådan. Men en man från Efraims bergsbygd, Sheva, Bichris son, har lyft sin hand mot kungen, mot David. Ge oss honom och vi ska lämna staden." Och kvinnan sade till Joav: "Se, hans huvud ska kastas till er över muren."
David talade till Herren (Jahve), denna sångs ord den dag då Herren räddat honom ur alla fienders hand, och ur Sauls hand (grepp).

Denna sång finns också som en Psalm, se Ps 18. Några skillnader:
hand – hebr. kaf 2 Sam 22:1, jad i Ps 18:1.
ropa – hebr. qara 2 Sam 22:7, sawa i Ps 18:7
klippa förutom – mibbalade" 2 Sam 22:32, zulati i Ps 18:32. Struktur: Sången är uppbyggd som en kiasm i flera nivåer. A Inledande lovprisning, vers 2–7
   B Guds ingripande, vers 8–20
     C Guds trofasthet, vers 21–30
   B´ Gud ger kraft, vers 31–46
A´ Avslutande lovprisning, vers 47–51

Dessa var Davids sista ord:
Så förkunnar (säger, proklamerar) David, Jishajs son,
    så förkunnar (säger, proklamerar) den man som blev högt upphöjd,
Jakob Guds smorde,
    Israels psalmist (lovsångsledare, sång ackompanjerad med instrumental musik).
Och Joav sade till kungen: "Och Herren din Gud (Jahve Elohim) ska låta folket (armén) bli hundra gånger fler mitt framför min herre kungens ögon. Men varför behagar det min herre kungen att göra detta?"
Men kungens ord stod fast (starkt, säkert) mot Joav och mot arméns härförare. Och Joav och arméns härförare gick ut från kungens ansikte och räknade Israels folk.
Och när David steg upp på morgonen kom Herrens (Jahves) ord till profeten Gad, Davids siare (profet – hebr. chose) [här används inte det vanliga ordet nevi], han sade:
Och Gad kom till David och berättade för honom och sade: "Ska sju år av hungersnöd komma till dig i landet? Eller vill du fly tre månader framför dina fiender när de jagar dig? Eller ska det vara tre dagar med pest i landet? Ta nu råd och tänk igenom vilket svar jag ska ge till honom som har sänt mig."
Och David gick upp i enlighet med vad Gad sagt, som Herren (Jahve) befallde.

1 Kungaboken (125)

Så han överlade med [Davids general för armén] Joav, Tserojas son, och med prästen Avijatar, och de ställde sig bakom Adonija [tog hans parti].
Se, medan du fortfarande talar där med kungen ska även jag komma in efter dig och bekräfta dina ord."
Har verkligen min herre kungen gjort denna sak utan att låta din tjänare veta vem som ska sitta på min herres tron, kungen efter dig?
så att Herren (Jahve) kan bekräfta (stadfästa) sitt ord som han talat om mig och sagt: Om dina söner aktar sig på (vakar över) sina vägar och vandrar inför mitt ansikte i sanning med hela sitt hjärta och med hela sin själ, lovar han att inget ska fattas dig, en man på Israels tron. [2 Sam 7:13, 25]
Han sade: "Jag har något att säga dig."
    Och hon sade: "Tala."
Och kung Salomo svor en ed i Herren (Jahve) och sade: "Må Gud (Elohim) göra så mot mig och mer, om Adonijaho inte har talat dessa ord mot sin egen själ.
Och Salomo avskedade (drev ut) Evjatar från att vara Herrens (Jahves) präst, så att Herrens (Jahves) ord skulle fullbordas som han talat angående Elis hus i Shilo. [1 Sam 2:34–36]
Och Benaja kom till Herrens (Jahves) tält och sade till honom: "Så säger kungen: Kom ut."
    Men han svarade: "Nej jag vill dö här."
    Och Benaja framförde detta till kungen och sade: "Så sade Joav och så svarade han mig."
Och Shimi sade till kungen: "Ditt tal är gott, som min herre kungen har sagt, så ska din tjänare göra." Och Shimi bodde i Jerusalem många dagar.
Och kungen sände och kallade på Shimi och sade till honom: "Lät inte jag dig svära (avlägga en ed) vid Herren (Jahve) och varnade dig och sade: Vet med säkerhet att den dag du går ut och vandrar iväg ska du döden dö? Och du sade till mig: Ditt tal är gott, jag har hört det.
Att Salomo bad om detta i sin bön var välbehagligt (gott) inför Herren (Adonai, fokus på Guds storhet och makt),
och Gud sade till honom: "Eftersom du har bett om detta och inte om ett långt liv eller om rikedom eller om dina fienders liv, utan om att kunna förstå vad som är rätt,
ska jag göra som du vill. Jag ska ge dig ett vist och förståndigt hjärta så att det aldrig har funnits och aldrig kommer att finnas någon som är lik dig.
Och dessa ledare [för de tolv regionerna] försåg kung Salomo och alla som kom till kungens bord med proviant, varje man sin månad, de lät ingenting saknas. [Över tid blir bördan för stor och folket ber Salomos efterträdare att lätta på skattebördan, se 1 Kung 12:1–4. Orden från Mose 5 Mos 17:14–20 finns som en varning.]
Och det skedde när Chiram hörde Salomos ord att han gladde sig storligen och sade: "Välsignad är Herren (Jahve) idag, som har gett till David en vis son över detta stora folk."
Och Herrens (Jahves) ord kom till Salomo, han sade:

"Detta gäller det hus som du bygger:
    Om du vandrar i (lever efter)
    mina förordningar (ordagrant "saker inristat")
och gör mina påbud (bindande juridiska beslut)
    och håller (vaktar, skyddar, bevarar) alla mina budord (tydliga befallningar)
    
    och vandra efter dem (lever efter allt detta),
då ska jag stadfästa (etablera) mitt ord hos dig, som jag talat till David, din far,
    
Och i det 11:e året i månaden Bol (Cheshvan), som är den åttonde månaden, var huset fullbordat i alla sina delar enligt alla dess ritningar. Och huset blev byggt på sju år.
Och Herren (Jahve) har bekräftat sitt ord som han talade, och jag har rests upp i min far Davids ställe och sitter på Israels tron, som Herren (Jahve) talade (lovade), och har byggt huset till Herren (Jahve) Israels Guds (Elohims) namn.
Och nu Israels Gud (Elohim), låt ditt ord, jag ber dig, bli bekräftat som du har talat till din tjänare David, min far.
"Välsignad är Herren (Jahve) som har gett vila (betyder även ro och tröst – hebr. menocha) till sitt folk Israel i enlighet med alla hans ord (löften), inte ett enda ord som han talat har misslyckats (inget löfte har uteblivit, alla ord har blivit som de talats), som han talade genom sin tjänare Moses hand.
Och låt dessa mina ord som jag har bett inför Herrens (Jahves) ansikte vara nära Herren vår Gud (Jahve Elohim) dag och natt, så att han kan utföra (upprätthålla) sin tjänares sak och kan utföra (upprätthålla) sitt folk Israels sak, som behövs varje dag,
Och detta är orsaken till den arbetsstyrka (skatt, arbetsplikt, tvångsarbetare – hebr. mas) som kung Salomo samlade för att bygga
    Herrens (Jahves) hus
    och sitt eget hus
    och Millo [försvarsmuren och förstärkningsvallen för palatset]
    och Jerusalems mur
    och [städerna] Chatsor [norr om Galileiska sjön]
    och Megiddo [i Jezereldalen]
    och Gezer [handelsstaden halvvägs mellan Joppe och Jerusalem]. [Arkeologiska fynd från dessa städer visar hur konstruktionen av dessa portar är speciell och särskiljer sig från andra städer. Detta talar för en byggmästare som satte sin prägel med mått, proportioner och design.]
Salomo svarade på alla hennes frågor. Det fanns ingenting som var dolt för kungen (någon fråga som var för komplex), han kunde ge henne svar på allt.
Hon sade till kungen: "Det var alltså sant, det jag hörde i mitt land om dig och din vishet.
Jag trodde inte på det förrän jag kom hit och fick se det med egna ögon. Ändå hade man inte ens berättat hälften för mig, din vishet och ditt välstånd överträffar allt jag fått höra.
Och de förde med sig varje man sin gåva, redskap av silver och redskap av guld och dräkter och rustningar och kryddor, hästar och mulor, föremål år efter år.
och hade befallt honom angående dessa ting, för att han inte skulle gå efter andra gudar, men han höll (vaktade, skyddade, bevarade) inte det som Herren (Jahve) hade befallt.
Och detta var anledningen till att han lyfte upp sin hand mot kungen: Salomo byggde Millo och reparerade sprickorna i sin far Davids stad.
Vad mer som är att säga om Salomo och allt som han gjorde och hans vishet, det finns skrivet i Salomos gärningars bok (Salomos krönika).
Och Rechavam tog råd från äldre män som stått inför Salomo hans far när han fortfarande levde och sade: "Vilket råd ger ni mig att svara till detta folk?"
Och de talade med honom och sade: "Om du vill vara en tjänare för detta folk idag, och vill tjäna dem, svara dem och tala goda ord till dem, då ska de vara dina tjänare för alltid."
Och han sade till dem: "Vilket råd ger ni som jag ska svara till detta folk som har talat till mig och sagt: Gör din fars ok som han lagt på oss lättare?"
Och kungen lyssnade inte till folket, för det var något som Herren (Jahve) lät ske för att han skulle stadfästa sitt ord som Herren (Jahve) hade talat genom Achijas hand, shiloniten, till Jerovam Nevats son.
Och när hela Israel såg att kungen inte lyssnade på dem svarade folket kungen och sade:
"Vilken del har vi i David?
    Vi har inget arv i Jishajs son.
Till era tält Israel,
    se om ditt eget hus David." Och Israel gick till sina tält.
Men Guds (Elohims) ord kom till Shemaja en gudsman, (Gud) sade:
Så säger Herren (Jahve): Ni ska inte gå upp, inte strida mot era bröder, Israels söner. Återvänd var man till sitt hus, för detta är inte från mig." Och de lyssnade till Herrens (Jahves) ord och återvände och gick sin väg enligt Herrens (Jahves) ord.
Och detta blev en synd, för folket gick och tillbad framför den ända till Dan.
Och se, där kom en gudsman från Juda med Herrens (Jahves) ord till Betel, och Jerovam stod vid altaret för att offra.
Och han ropade Herrens (Jahves) ord mot altaret och sade: Altare, altare, så säger Herren (Jahve): Se, en son ska födas till Davids hus, Joshijaho är hans namn, och på dig ska han offra de höga platsernas präster som offrar på dig och människors ben ska brännas på dig.
Och det skedde när kungen hörde vad gudsmannen sade, som han ropade mot altaret i Betel, att Jerovam sträckte fram sin hand mot altaret och sade: "Ta tag i honom" och hans hand som han hade sträckt fram mot honom torkade (stelnade) så att han inte kunde dra tillbaks den.
Och altaret rämnade och askan rann ut från altaret i enlighet med tecknet som gudsmannen hade gett genom Herrens (Jahves) ord.
För så är det bestämt för mig genom Herrens (Jahves) ord som sade: "Du ska inte äta bröd, inte dricka vatten och inte återvända samma väg som du kom."
Och en gammal profet bodde i Betel, och hans söner kom och berättade för honom allt det som gudsmannen hade gjort den dagen i Betel och de ord som han hade talat till kungen och de berättade detta för deras far.
för det sades till mig genom Herrens (Jahves) ord: "Du ska inte äta bröd, inte dricka vatten och inte återvända samma väg som du kom."
Och han sade till honom: "Jag är också en profet som du och en ängel talade Herrens (Jahves) ord till mig och sade: För tillbaka honom till ditt hus så att han kan äta bröd och dricka vatten." Men han ljög för honom.
Och det skedde när de satt vid bordet att Herrens (Jahves) ord kom till profeten som hade fört tillbaka honom.
Och när profeten som förde honom tillbaka från vägen hörde om det sade han: "Det är gudsmannen som gjorde uppror mot Herrens (Jahves) ord, därför har Herren (Jahve) gett honom till lejonet, som rev honom och slog honom enligt Herrens (Jahves) ord som han talade till honom."
För orden som han ropade genom Herrens (Jahves) ord mot altaret i Betel och mot de höga platsernas alla hus, som är i Samariens städer, ska med säkerhet ske (infrias)."
Efter dessa ting återvände inte Jerovam från sina onda vägar, men gjorde igen från hela folket präster till de höga platserna, den som ville [bli präst] honom avskilde han så att han blev en av de höga platsernas präster.
Och genom detta blev det en synd till Jerovams hus (familj, släkt), så att det blev avhugget, och fördärvat så att det inte längre fanns på jordens ansikte.
Och Herren (Jahve) sade till Achija: "Se, Jerovams hustru kommer för att fråga dig om hennes son för han är sjuk. Så och så ska du säga till henne, för det ska ske när hon kommer in att hon ska utge sig själv för att vara en annan kvinna."
Och hela Israel ska sörja över honom och begrava honom, för han är den ende av Jerovam som ska få en grav, eftersom det i honom fanns något gott gentemot Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim).
Och hela Israel begravde honom och sörjde (ordagrant slet sitt hår och slog sig på bröstet, vilket är uttryck för sorg) över honom efter Herrens (Jahves) ord som han talade genom sin tjänare Achijahos hand, profeten.
Vad mer finns om Jerovams gärningar, hur han krigade och hur han regerade det är skrivet i Israels kungars krönika.
Vad mer finns om Rechavams gärningar, och allt vad han gjorde det är skrivet i Juda kungars krönika.
eftersom David gjorde det som var rätt i Herrens (Jahves) ögon och inte vände åt sidan från något som han hade befallt honom alla hans livs dagar, förutom incidenten med Orija, hettiten.
Vad mer finns om Avijams gärningar, och allt vad han gjorde det är skrivet i Juda kungars krönika. Och det var krig mellan Avijam och Jerovam.
Vad mer finns om Asas gärningar, och all hans styrka, och vad han gjorde och alla städer som han byggde det är skrivet i Juda kungars krönika. Men när han var gammal blev han sjuk i sina ben.
Och det skedde att så snart han blivit kung slog han hela Jerovams hus. Han lämnade inget som andades till Jerovam, till dess han förgjort honom, enligt Herrens (Jahves) ord som han talade genom sin tjänare Achijas hand, shiloniten,
Vad mer finns om Nadavs gärningar, och allt vad han gjorde det är skrivet i Israels kungars krönika.
Och Herrens (Jahves) ord kom till Jehu, Chananis son, över Baasha han sade:
Vad mer finns om Baashas gärningar, och vad han gjorde och hans styrka det är skrivet i Israels kungars krönika.
Och även genom profeten Jehus hand, Chananis son, kom Herrens (Jahves) ord mot Baasha och mot hans hus, över allt ont som han gjorde i Herrens (Jahves) ögon för att provocera honom med sina händers arbete, genom att vara på samma sätt som Jerovams hus och eftersom han slog honom.
Och Zimri omintetgjorde hela Baashas hus i enlighet med Herrens (Jahves) ord som han talat mot Baasha genom profeten Jehu,
Vad mer finns om Elas gärningar, och allt som han gjorde det är skrivet i Israels kungars krönika.
Vad mer finns om Zimris gärningar, och hans förräderi som han gjorde, det är skrivet i Israels kungars krönika.
Vad mer finns om Omris gärningar, och vad han gjorde och den styrka som han visade, det är skrivet i Israels kungars krönika.
I hans dagar byggde beteliten Chiel upp Jeriko, med Aviram hans förstfödde lade han dess grund och med hans yngste son Segov satte han upp dess portar, i enlighet med Herrens (Jahves) ord som han hade talat genom Josuas hand, Nuns son. [Jos 6:26]
Tishbiten Elia [hebr. Eliajahu betyder "Jahve är min Gud"], från Tishbe i Gilead [öster om Jordanfloden], sade till Ahab (Ahav): "Lika säkert som Herren (Jahve), Israels Gud, lever, honom som jag tjänar, så ska det de närmsta åren varken falla dagg eller regn tills jag säger det." [Ahab hade infört baalsdyrkan. Baal var en fruktbarhetsgud och herre över regnmolnen. Genom att säga att det inte ska regna utmanar Herren själva kärnan i den här falska religionen.]
Herren (Jahve) sade till Elia:
Så han gjorde som Herren (Jahve) hade sagt till honom, han begav sig till ravinen Kerit nära Jordan och bodde där.
Då kom Herrens ord till Elia:
Elia sade till henne: "Var inte rädd. Gå och gör som du har sagt, men gör först ett litet tunt bröd och kom med det till mig [ära Gud genom att ge bort den första delen, se Hes 44:30, Ords 3:9], sedan gör du i ordning något till dig och din son,
Hon gick och gjorde som Elia hade sagt, och det fanns alltid tillräckligt med mat för henne, Elia och hennes familj.
Mjölet i krukan tog inte slut och oljan i flaskan tröt inte, precis som Herren hade talat genom Elia. [Herren försåg dem dagligen med bröd och olja.]
Men efter detta [efter att änkan och hennes son i staden Sarefat räddats från att dö av hunger och nu fått mjöl och olja varje dag på ett övernaturligt sätt], blev sonen till kvinnan som ägde huset sjuk. Hans sjukdom var så allvarlig att han slutade andas.
Då sade kvinnan till Elia: "Nu vet jag att du är en profet och Herrens ord i din mun är sanning."
Och det hände efter många dagar att Herrens (Jahves) ord kom till Elia i det tredje året, han sade: "Gå och visa dig för Achav och jag ska sända regn över landet."
Elia trädde fram inför hela folket och frågade: "Hur länge ska ni hoppa (dansa, halta fram, vackla – hebr pasach) på två kryckor (grenar; åsikter)? [Betydelsen kan vara "hur länge ska ni halta runt på två kryckor?" eller en bild av en fågel som hoppar från gren till gren och inte kan bestämma sig var den ska sitta.] Om Herren (Jahve) är Gud (Elohim), följ honom, men om det är Baal, följ honom!" Men folket svarade honom inte ett ord.
Kalla på era gudar med namn och jag ska kalla på Herrens (Jahves) namn. Den Gud som svarar med eld, låt honom vara Gud." [Baal var stormguden som kastade ner blixtar från skyn.]
    Och hela folket svarade och sade: "Det är bra (väl) talat."
Och Elia tog tolv stenar efter antalet av Jakobs söners stammar [som symboliserade det tidigare enade Israel, se Jos 4:2–20], till vilken Herrens (Jahves) ord kommit och sagt: "Israel ska vara ditt namn." [1 Mos 32:22–32]
Och det skedde när det var tid för offret [kvällsoffret] att profeten Elia kom nära och sade: "Herre (Jahve) Abrahams Gud och Isaks Gud och Israels Gud, låt det bli känt idag att du är Gud (Elohim) i Israel, och att jag är din tjänare, och att jag har gjort allt detta på ditt ord (därför att du har sagt det).
När Elia kom fram [till berget Horeb i öknen Sinai] gick han in i en grotta och vilade där över natten. Plötsligt kom Herrens ord till honom, och han sade: "Vad gör du här, Elia?"
Israels kung svarade honom då: "Det är enligt vad du säger min herre kung, att jag är din och allt som jag har."
Och han sade till Benhadads budbärare: "Säg min herre kungen: Allt som du först sände dina budbärare för ska jag göra, men detta gör jag inte." Och budbärarna lämnade och tog med sig ord till honom.
Och det skedde när han hörde budskapet medan han drack, han och kungarna i hyddorna, att han sade till sina tjänare: "Gör er stridsberedda." Och de gjorde sig själva stridsberedda mot staden.
Och gör detta: Ta bort kungarna, var och en från sin plats och tillsätt guvernörer i deras ställe.
Och en man från profeternas söner sade till sin kollega genom Herrens (Jahves) ord: "Slå mig, jag ber dig." Men mannen vägrade att slå honom.
[Detta stycke är den centrala delen i kapitlen som handlar om Elia.] Och det hände efter dessa ting att jizreliten Navot hade en vingård som fanns i Jizreel, nära Ahavs palats, Samariens kung.
Och Ahav kom in i sitt hus tjurig (bitter, trumpen) och rasande (stormig; andades häftigt – hebr. zaef) på grund av ordet som Navot, jizreliten hade talat till honom när han svarat: "Jag ska inte ge dig min fars arv." [Ahav ältar och upprepar orden som Navot sagt för sig själv.] Och han lade sig ner på sin säng och vände bort sitt ansikte och ville inte äta något bröd. [Ahav agerar på ett omoget sätt, han vet att en israelisk kung ska vara mild både mot främlingar och sina egna, se 1 Kung 20:31; 5 Mos 17:14–20. Samma fras "tjurig och rasande" som i 1 Kung 20:43 återkommer här.]
Och Herrens (Jahves) ord kom till tishbiten Elia, han sade:
Och det skedde när Ahav hörde dessa ord att han rev sönder sina kläder och satte säcktyg på sin kropp och fastade och låg i säcktyg och gick mjukt (smög, rörde sig ljudlöst).
Och Herrens (Jahves) ord kom till tishbiten Elia, han sade:
Och Jehoshafat sade till Israels kung: "Fråga, jag ber dig, om ett Herrens (Jahves) ord idag."
Och budbäraren som gick och kallade på Michajeho talade till honom och sade "Se, profeternas ord förkunnar gott till kungen med en mun, låt ditt ord, jag ber dig, bli som orden från en av dem och tala gott."
Och han sade: "Därför, lyssna du till Herrens (Jahves) ord. Jag såg Herren (Jahve) sitta på sin tron, och alla himlarnas härskaror stod hos honom på hans högra och på hans vänstra.
Och de tvättade vagnen vid Samariens vattencistern och hundarna slickade upp hans blod, och skökorna tvättade sig där, enligt Herrens (Jahves) ord som han talat.
Och vad mer Achav sade och allt som han gjorde och elfenbenshuset som han byggde och alla städer som han byggde är nedskrivet i Israels kungars krönika.
Och vad mer Jehoshafat gjorde och hans makt som han visade och hur han krigade, det är nedskrivet i Juda kungars krönika.

2 Kungaboken (108)

Och han sade till dem: "Vad för slags man var det som kom och mötte er och sade er dessa ord?"
Och han sade till honom: "Så säger Herren (Jahve): Eftersom du har sänt budbärare för att fråga Baal-Zevov, guden i Ekron, är det för att det inte finns någon Gud (Elohim) i Israel? Därför ska du inte komma ner från din bädd som du har stigit upp i, utan du ska med säkerhet dö."
Så dog han i enlighet med Herrens (Jahves) ord som Elia hade talat. Och Jehoram började regera i hans ställe, i Jehorams, Jehoshafats sons andra år, eftersom han inte hade någon son.
Resten av Achazejahos förehavanden som han gjorde, är de inte skrivna i Israels kungars krönika?
Vattnet var botat från denna dag i enlighet med ordet som Elisha talade.
Och Jehoshafat sade: "Herrens (Jahves) ord är med honom." Och Israels kung och Jehoshafat och Edoms kung gick ner till honom.
Och han sade: "Ta hit mjöl." Och han kastade det i grytan och sade: "Dela ut till folket så att de kan äta." Och det fanns inget ont i grytan.
Då satte han fram det, och de åt och fick över, som Herren (Jahve) hade sagt. [Matt 14:13–21; Mark 6:30–44; 8:1–9; Luk 9:12–17; Joh 6:1–15]
Hans tjänare gick fram och talade med honom: "Min fader", sade de, "om profeten hade sagt åt dig att göra något svårt (ett hjältedåd), visst hade du varit villig att göra det då? Visst borde du då vara glad att han bara sade: 'tvätta dig så ska du bli ren.' "
Så han åkte ner och doppade sig sju gånger i Jordan [floden], precis som profeten hade sagt. Hans hud blev lika mjuk som ett litet barns, och han blev ren (helad).
Må Herren (Jahve) förlåta din tjänare i denna sak, när min herre går in i Rimmons hus för att tillbe där, och han stödjer sig på min hand, och jag ödmjukar (böjer) mig själv i Rimmons hus. När jag ödmjukar (böjer) mig själv i Rimmons hus må Herren (Jahve) förlåta din tjänare i denna sak."
Och Arams kungs hjärta var mycket oroat på grund av detta, och han kallade på sina tjänare och sade till dem: "Kan ni inte tala om för mig vem av oss som håller sig till Israels kung?"
Och en av hans tjänare svarade: "Nej min herre kung, men Elisha, profeten i Israel, berättar för Israels kung de ord som du talar i din sängkammare."
Och när de kom ner till honom bad Elisha till Herren (Jahve) och sade: "Slå detta folk, jag ber dig, med blindhet." Och han slog dem med blindhet efter Elishas ord.
Och det skedde när kungen hörde kvinnans ord att han rev sönder sina kläder, han vandrade nu på muren, och folket tittade, och se, han hade säcktyg inunder på sin kropp.
Och Elisha sade: "Hör Herrens (Jahves) ord: Så säger Herren (Jahve): I morgon vid denna tid ska ett sea-mått [7-12 liter] fint vete säljas för en shekel och två sea-mått [totalt 15-20 liter] korn för en shekel [en månadslön] på gatorna i Samarien."
Hövitsmannen, vars hand kungen lutade mot (som kungen litade på), svarade då gudsmannen: "Se, även om Herren (Jahve) skulle öppna himlarnas fönster, hur ska detta kunna ske?" Och han sade: "Se, du ska se det med dina egna ögon, men du ska inte äta av det."
Då drog folket ut och plundrade araméernas läger. Så såldes ett sea-mått [7-12 liter] fint vete för en shekel [en månadslön] och två mått korn för en shekel, efter Herrens (Jahves) ord [se vers 1].
Och att hövitsmannen som svarade gudsmannen och sade: "Se, även om Herren (Jahve) skulle öppna himlarnas fönster, hur ska detta kunna ske?" Och han sade: "Se, du ska se det med dina egna ögon, men du ska inte äta av det."
Och kvinnan steg upp och gjorde efter gudsmannens ord och hon gick med sitt hus och vistades i filistéernas land i sju år.
Och Chazael sade: "Vem är din tjänare, som är som en hund, som skulle göra dessa stora ting?" Och Elisha sade: "Herren (Jahve) har visat mig att du ska bli kung över Aram."
Vad mer finns om Jorams gärningar, och allt vad han gjorde det är skrivet i Juda kungars krönika.
Och han kom och se, härföraren för armén satt där och han sade: "Jag har ett ärende till dig härförare."
    Och Jehu sade: "Till vem av alla oss?" Och han sade: "Till dig, härförare."
Om inte jag har sett Navots blod och hans söners blod igår förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) och jag ska belöna er på denna plats förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve). Och nu ta och kasta honom på denna plats på marken enligt Herrens (Jahves) ord.
Och de kom tillbaka och berättade för honom, och han sade: "Detta är Herrens (Jahves) ord som han talade genom sin tjänare Elia, tishbiten, och sade: I Jizreels del [området som tidigare varit Navots vingård] ska hundarna äta Izevels kött,
Vet nu att inget av Herrens (Jahves) ord ska falla till marken som Herren (Jahve) har talat om Achav. För Herren (Jahve) har gjort det som han talade genom sin tjänare Elia."
Och de kom till Samarien och han slog alla som var kvar av Achav i Samarien till dess han förgjort honom, efter Herrens (Jahves) ord som han talade till Elia.
Vad mer finns om Jehus gärningar, och allt vad han gjorde och hela hans styrka det är skrivet i Israels kungars krönika.
Och han befallde dem och sade: "Detta är vad ni ska göra, en tredjedel av er kommer på sabbaten och håller vakt vid kungens hus,
Vad mer finns om Jehoashs gärningar, och allt vad han gjorde det är skrivet i Juda kungars krönika.
Vad mer finns om Jehoachaz gärningar, och allt vad han gjorde och hans styrka det är skrivet i Israels kungars krönika.
Vad mer finns om Joash gärningar, och vad han gjorde och hans styrka varmed han stred mot Amatsija, Juda kung, det är skrivet i Israels kungars krönika.
Vad mer finns om Jehoashs gärningar, och vad han gjorde och hans styrka och hur han stred med Amatsjaho, Juda kung det är skrivet i Israels kungars krönika.
Vad mer finns om Amatsjahos gärningar, det är skrivet i Juda kungars krönika.
Han återbördade Israels gränser från ingången till Chamat till Aravahavet efter Herren (Jahve) Israels Guds (Elohims) ord som han talade genom sin tjänare Jonas hand, Amitajs son, profeten som var från Gat-Chefer.
Vad mer finns om Jerovams gärningar, och allt vad han gjorde och hans styrka, hur han stred och hur han återvann Damaskus och Chamat till Juda i Israel, det är skrivet i Israels kungars krönika.
Vad mer finns om Azarjahos (Azarjas/Ussias) gärningar, och allt vad han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika.
Vad mer finns om Zecharjas gärningar, det är skrivet i Israels kungars krönika.
Detta är Herrens (Jahves) ord som han talade till Jehu och sade: "Dina söner till fjärde generationen ska sitta på Israels tron." [2 Kung 10:30] Och så blev det.
Vad mer finns om Shallums gärningar, och hans sammansvärjning som han gjorde det är skrivet i Israels kungars krönika.
Vad mer finns om Menachems gärningar, och allt vad han gjorde det är skrivet i Israels kungars krönika.
Vad mer finns om Peqachjas gärningar, och vad han gjorde, se det är skrivet i Israels kungars krönika.
Vad mer finns om Peqachs gärningar, och vad han gjorde, se det är skrivet i Israels kungars krönika.
Vad mer finns om Jotams gärningar, och allt vad han gjorde det är skrivet i Juda kungars krönika.
Vad mer finns om Achaz gärningar, och vad han gjorde det är skrivet i Juda kungars krönika.
och Israels söner hade hemliga ting som inte var rätt mot Herren deras Gud (Jahve Elohim) och de byggde höga platser i alla sina städer, från väktarnas torn till de befästa städerna.
och där offrade de på alla höga platser, på samma sätt som folken som Herren (Jahve) fördrev för dem, och gjorde onda ting [plural] till att provocera Herren (Jahve).
Och de tjänade avgudar om vilka Herren (Jahve) sagt till dem: "Ni ska inte göra sådana ting."
Jag säger: Det är bara tomma ord (munväder), för råd och styrka är för strid. Vem litar du på eftersom du har gjort uppror mot mig?
Men befälhavaren (hebr. ravshake) svarade: "Har min herre sänt mig till din herre och till dig för att tala dessa ord? Har han inte sänt mig till männen som sitter på muren, för de kommer tillsammans med er att äta sin egen avföring och dricka sin egen urin [när vi kommer och belägrar Jerusalem]!"
Sedan stod befälhavaren och ropade med hög (stark) röst på det judiska språket och sade:
"Lyssna till orden från den store kungen – Assyriens kung!
Men de teg och svarade honom inte ett ord, för kungens befallning var: "Svara honom inte."
Sedan kom [de tre männen]
    Eljakim, son till Chilkijaho, som var ledare över huset,
    och skrivaren Shevna
    och Joash, upptecknaren Asafs son,
till Hiskia med sina kläder sönderrivna [som ett yttre tecken på sorg] och berättade för honom befälhavarens (hebr. ravshakes) ord.
Om inte Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ska höra alla befälhavarens ord som Assyriens kung, hans herre har sänt honom att håna den levande Guden (Elohim) med och ska bestraffa orden som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har hört. Be därför för kvarlevan som finns kvar."
Och Jesaja sade till dem: "Så ska ni säga till er herre: Så säger Herren (Jahve): Var inte rädd för orden som du har hört, varmed Assyriens kungs tjänare har hånat mig.
Luta ditt öra Herre (Jahve) och lyssna, öppna dina ögon Herre (Jahve) och se och lyssna till Sancherivs ord med vilka han har sänt honom att håna den levande Guden (Elohim).
Detta är ordet som Herren (Jahve) har talat om honom:
Jungfrun dottern Sion
    har föraktat dig och hånskrattat åt dig,
Jerusalems dotter
    har skakat huvudet åt dig.
Och det skedde innan Jesaja hade gått ut från den inre gården i staden att Herrens (Jahves) ord kom till honom, han sade:
Och Jesaja sade: "Detta ska vara tecknet för dig från Herren (Jahve) att Herren (Jahve) ska göra det han har talat, ska skuggan gå fram tio steg eller tillbaka tio steg?"
Och Hiskia lyssnade till dem och visade dem hela sin skattkammare, silvret och guldet och kryddorna och den goda (dyrbara) oljan och vapenhuset och allt som fanns i hans skattkammare. Det var ingenting i hans hus som fanns i hans ägo som Hiskia inte visade dem.
Och han sade: "Vad har de sett i ditt hus?"
    Och Hiskia svarade: "Allt som finns i mitt hus har de sett, det finns ingen av mina skatter som jag inte har visat dem."
Och Jesaja sade till Hiskia: "Hör Herrens (Jahves) ord.
Se, dagarna kommer då allt som finns i ditt hus och som dina fäder har lagt på hög till denna dag ska bäras bort till Babel, ingenting ska bli kvar säger Herren (Jahve).
Och Hiskia sade till Jesaja: "Herrens (Jahves) ord är gott som du har talat." Och han sade: "Är det inte så att fred (shalom) och sanning ska råda i mina dagar?"
Vad mer finns om Hiskias gärningar och hans styrka och hur han gjorde dammen och kanalen (Hiskias tunnel) och förde in vatten i staden, det är skrivet i Juda kungars krönika.
Vad mer finns om Manasses gärningar, och allt vad han gjorde och hans synder som han begick det är skrivet i Juda kungars krönika.
Vad mer finns om Amons gärningar som han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika.
Och Shafan, skrivaren, kom till kungen och förde ord tillbaka till kungen och sade: "Din tjänare har hällt ut silvret som man funnit i huset och gett det i arbetarnas händer som har översyn över Herrens (Jahves) hus."
Och det skedde när kungen hörde orden i skriftrullen att han rev sönder sina kläder.
"Gå och fråga Herren (Jahve) för mig och för folket och för hela Juda angående orden i denna bok som är funnen, för Herrens (Jahves) vrede är stor som är upptänd mot oss, eftersom våra fäder inte har lyssnat till denna boks ord till att göra allting som är skrivet i den om oss."
Så säger Herren (Jahve): Se, jag ska föra ondska till denna plats och över dess invånare, alla skriftrullens ord som Juda kung har läst,
Men till Juda kung som sände er för att fråga Herren (Jahve) så ska ni säga till honom: Så säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim): Orden som du har hört,
Därför, se, jag ska samla dig till dina fäder och du ska samlas till din grav i frid (shalom) och dina ögon ska inte se all den ondska som jag låter komma över denna plats." Och de förde tillbaka ord till kungen.
Och kungen gick upp till Herrens (Jahves) hus och alla Juda män och alla Jerusalems invånare med honom och prästerna och profeterna och hela folket både små och stora, och han läste i deras öron alla förbundsbokens ord som hade hittats i Herrens (Jahves) hus.
Och kungen stod på en plattform och skar ett förbund inför Herrens (Jahves) ansikte att vandra efter Herren (Jahve) och till att hålla (vakta, skydda, bevara) hans budord (tydliga befallningar) och hans stadgar (vittnesbörd) och hans förordningar (ordagrant "saker inristat") med hela sitt hjärta och hela sin själ till att stå upp för (befästa, bevara och bekräfta) förbundets ord som är skrivet i denna bok. Och hela folket bekräftade (stod upp för) förbundet.
Och när Joshijaho vände sig om såg han gravarna som fanns där på berget och han sände och tog benen från gravarna och brände dem på altaret och orenade det i enlighet med Herrens (Jahves) ord som gudsmannen hade ropat ut som ropade ut dessa ting.
Och han sade: "Vad är det för monument som jag ser?"
    Och männen i staden berättade för honom: "Det är gudsmannens grav som kom från Juda och ropade ut dessa ting som du har gjort mot Betels altare."
Och även de som spådde genom medier och spiritister och husgudar (terafimer) och avgudar och alla avskyvärda ting som sågs i Juda land och i Jerusalem, tog Joshijaho bort, för att befästa undervisningens ord som var skrivna i skriftrullen som Chilkijaho, prästen fann i Herrens (Jahves) hus.
Vad mer finns om Joshijahos gärningar, och vad han gjorde det är skrivet i Juda kungars krönika.
Och Herren (Jahve) sände mot honom kaldéernas trupper och araméernas trupper och moabiternas trupper och Ammons söners trupper och sände dem mot Juda för att fördärva enligt Herrens (Jahves) ord som han talat genom sina tjänare profeternas hand.
Vad mer finns om Jehojaqims gärningar, och allt vad han gjorde det är skrivet i Juda kungars krönika.
Och hans underhåll (apanage) var ett oavbrutet underhåll som gavs honom av kungen, varje dag en bestämd del (ranson), alla hans livs dagar (så länge han levde).

1 Krönikeboken (30)

dessutom Jokim och männen i Koseba samt Joash och Saraf, som blev herrar över Moab, likaså Jasubi-Lehem. Men detta hör till en avlägsen tid.
Sådan blev Sauls död, därför att han hade varit trolös mot Herren. Han hade inte hållit Herrens ord, och dessutom rådfrågat en andebesvärjerska [1 Sam 28] för att få svar.
När alla de äldste i Israel kom till kungen i Hebron, slöt David ett förbund med dem i Hebron inför Herren. Sedan smorde de David till kung över Israel, enligt Herrens ord genom Samuel.
Dessa är de främsta bland Davids hjältar, som starkt stödde honom i hans rike tillsammans med hela Israel, så att man gjorde honom till kung över Israel enligt Herrens ord.
Hela församlingen svarade att man skulle göra så, för alla tyckte att förslaget var gott.
Och som Mose hade befallt i enlighet med Herrens ord bar nu leviterna Guds ark med stänger som vilade på deras axlar.
Han har kommit ihåg sitt förbund för evigt,
    orden som han befallde för tusen generationer.
David lät Asaf och hans bröder bli kvar där inför Herrens förbundsark att ständigt göra tjänst inför arken enligt föreskrifterna för varje dag.
Men den natten kom Guds ord till Natan. Han sade:
Har jag någonsin, medan jag flyttat omkring med hela Israel, talat och sagt så till någon av Israels domare som jag satt till herde för mitt folk: Varför har ni inte byggt mig ett hus av cederträ?
Helt enligt dessa ord och denna syn talade Natan till David.
Och nu, Herre, låt det ord du har talat om din tjänare och om hans hus stå fast för evigt. Gör som du har sagt.
Men kungens ord stod fast mot Joav, och Joav gav sig i väg och reste omkring i hela Israel och kom sedan tillbaka till Jerusalem.
Men Levi och Benjamin hade han inte räknat tillsammans med de andra, för Joav fann kungens befallning avskyvärd.
Det som hade hänt var ont i Guds ögon, och han straffade Israel.
Då sade David till Gud: "Jag har syndat svårt genom det jag har gjort. Men förlåt nu din tjänares missgärning, för jag har handlat mycket dåraktigt."
Välj vilket du vill ha: antingen svält i tre år eller förödelse i tre månader genom dina motståndare utan att du kan komma undan dina fienders svärd, eller Herrens svärd med pest i landet under tre dagar då Herrens ängel sprider fördärv inom hela Israels område. Bestäm nu vilket svar jag ska ge honom som har sänt mig."
Och David gick på grund av det ord som Gad hade talat i Herrens namn.
Men Herrens ord kom till mig. Han sade: Du har spillt mycket blod och fört många krig. [Flera av krigen besrkvis i 1 Krön 14:8; 18–20; Ps 18.] Du ska inte bygga ett hus åt mitt namn, för du har spillt mycket blod på jorden inför mina ögon.
Enligt berättelsen om Davids sista tid räknades nämligen av Levi barn de som var 20 år eller äldre.
Alla dessa var söner till Heman, som var kungens siare, enligt det löfte Gud hade gett att han skulle upphöja hans horn. Därför gav Gud Heman fjorton söner och tre döttrar.
Hans bröder var dugliga män, 2 700 till antalet och familjeöverhuvuden. Dem satte kung David över rubeniterna, gaditerna och ena hälften av Manasse stam för att ombesörja alla Guds och alla kungens angelägenheter.
Detta är förteckningen på Israels barn, efter deras antal, med huvudmännen för deras familjer och med överbefäl och underbefäl och med deras förmän, vilka tjänade kungen i allt som rörde krigsfolkets avdelningar, som kom och gick växelvis för var och en av årets alla månader. Varje avdelning bestod av 24 000 man.
Joav, Serujas son, började räkningen men fullbordade den inte, eftersom vrede genom den drabbade Israel. Antalet togs inte upp i någon förteckning i kung Davids krönika.
Och se, här är prästernas och leviternas avdelningar som ska förrätta allt slags tjänst i Guds hus. Till allt som ska utföras har du folk hos dig som alla är villiga och kunniga till allt slags arbete. Dessutom är hövdingarna och hela folket redo att göra allt du befaller."
Vad som mer finns att säga om kung David, om hans första tid och hans sista, det finns skrivet i siaren Samuels krönika [Samuelsböckerna], i profeten Natans krönika och i siaren Gads krönika.

2 Krönikeboken (78)

Låt nu, Herre och Gud, ditt ord till min far David förverkligas, för du har gjort mig till kung över ett folk lika talrikt som stoftet på marken.
Och Herren har hållit det löfte han gav, för jag har kommit i min far Davids ställe och sitter nu på Israels tron, så som Herren lovade, och jag har byggt huset åt Herrens, Israels Guds, namn.
Och nu, Herre, Israels Gud, förverkliga det ord som du har talat till din tjänare David.
Varje dag offrade han enligt Moses befallning de bestämda offren för den dagen, på sabbaterna, vid nymånaderna och vid högtiderna tre gånger om året: vid det osyrade brödets högtid, vid veckohögtiden och vid lövhyddohögtiden.
Efter sin far Davids förordning fastställde han de avdelningar där prästerna skulle tjänstgöra. Han uppdrog också åt leviterna att sjunga lovsången och betjäna prästerna, varje dag de för den dagen bestämda göromålen. Han uppdrog också åt dörrvakterna efter deras avdelningar att hålla vakt vid de särskilda portarna, för så hade gudsmannen David befallt.
Man vek inte av från kungens beslut om prästerna och leviterna, varken när det gällde skatterna eller någon annan sak.
Salomo svarade på alla hennes frågor. Ingenting var dolt för Salomo, utan han kunde ge henne svar på allt.
Och hon sade till kungen: "Så var det då sant, det jag i mitt land hörde om dina ord och om din vishet!
Jag trodde inte vad man sade förrän jag själv kom och fick se det med egna ögon. Men se, vidden av din vishet har inte ens till hälften blivit omtalad för mig. Du överträffar det rykte jag hade hört.
Var och en av dem förde med sig gåvor: föremål av silver och guld, kläder, vapen, väldoftande kryddor, hästar och mulåsnor. Detta hände år efter år.
Vad som mer finns att säga om Salomo, om hans första tid såväl som om hans sista, det är skrivet i profeten Natans krönika, i shiloniten Ahias profetia och i siaren Iddos syner om Jerobeam, Nebats son.
Då rådgjorde kung Rehabeam med de gamla som hade varit i tjänst hos hans far Salomo medan han ännu levde, och han sade: "Vilket svar råder ni mig att ge detta folk?"
De svarade honom: "Om du visar dig god mot detta folk, är vänlig mot dem och talar goda ord till dem, kommer de att bli dina tjänare för alltid."
Han sade till dem: "Vilket svar råder ni oss att ge detta folk som har sagt till mig: Lätta det ok som din far har lagt på oss?"
Kungen lyssnade alltså inte till folket. Gud ledde det så för att Herrens ord skulle uppfyllas, det som han hade talat till Jerobeam, Nebats son, genom Ahia från Shilo.
Men Herrens (Jahves) ord kom till gudsmannen Shemaja [betyder: "Jahve har hört"]. Han sade:
Så säger Herren: Ni ska inte dra upp för att strida mot era bröder. Vänd hem igen, var och en till sitt, för det som har hänt har kommit från mig." Och de lyssnade till Herrens ord och vände om och drog inte ut mot Jerobeam.
När Herren såg att de ödmjukade sig, kom Herrens ord till Shemaja. Han sade: "Eftersom de har ödmjukat sig vill jag inte fördärva dem. Jag ska låta dem komma undan med knapp nöd, och min vrede ska inte bli utgjuten över Jerusalem genom Shishaks hand.
Eftersom Rehabeam ödmjukade sig, vände sig Herrens vrede ifrån honom så att han inte fördärvade honom helt. Det fanns ännu sådant som var gott i Juda.
Vad som mer finns att säga om Rehabeam, om hans första tid såväl som om hans sista, det är skrivet i profeten Shemajas och siaren Iddos krönikor, enligt släktregistrens sätt. Rehabeam och Jerobeam låg i krig med varandra så länge de levde.
Vad som mer finns att säga om Abia, om hans bedrifter och annat som rör honom, det är skrivet i profeten Iddos utläggning.
När Asa hörde dessa ord och denna profetia av profeten Oded, tog han mod till sig och avlägsnade de eländiga avgudabilderna ur Juda och Benjamins hela land och ur de städer som han hade erövrat i Efraims bergsbygd. Han upprättade på nytt Herrens altare, det som stod framför Herrens förhus.
Vad som mer finns att säga om Asa, om hans första tid och om hans sista, det är skrivet i boken om Juda och Israels kungar.
Joshafat sade dock till Israels kung: "Men fråga först Herren om det."
Budbäraren som hade gått för att hämta Mika sade till honom: "Hör på! Profeterna lovar med en mun lycka åt kungen. Låt därför dina ord stämma överens med deras och lova också du lycka."
Men Mika sade: "Hör alltså Herrens ord: Jag såg Herren sitta på sin tron och himlens hela härskara stod på hans högra sida och på hans vänstra.
Men något gott har blivit funnet hos dig, för du har utrotat asherapålarna ur landet och vänt ditt hjärta till att söka Gud."
Han sade till domarna: "Se upp med vad ni gör! Det är inte för människor ni dömer utan för Herren. Han är med er så ofta ni dömer.
Och se, översteprästen Amarja ska vara er ledare i allt som angår Herren, och Sebadja, Ismaels son, fursten för Juda hus, i allt som rör kungen. Och leviterna ska vara tjänstemän under er. Var frimodiga i det ni gör, och Herren ska vara med den som är god."
Vad som mer finns att säga om Joshafat, om hans första tid och om hans sista, det är skrivet i Jehus, Hananis sons, krönika som är upptagen i boken om Israels kungar.
Detta är vad ni ska göra: En tredjedel av er, nämligen de präster och leviter som börjar vakten på sabbaten, ska stå på vakt vid trösklarna.
Och han ställde dörrvakterna vid portarna till Herrens hus, för att ingen som på något sätt var oren skulle komma in.
Han samlade prästerna och leviterna och sade till dem: "Ge er ut till Juda städer varje år och samla in pengar från hela Israel för att få er Guds hus i ordning. Och skynda er med det." Men leviterna gjorde sig ingen brådska.
När de drog bort från honom – de lämnade honom kvar svårt sjuk – gaddade hans tjänare ihop sig mot honom, därför att han hade utgjutit prästen Jojadas söners blod, och de dödade honom på hans bädd. Det blev hans död, och man begravde honom i Davids stad. Men man begravde honom inte i kungagravarna.
Vad som mer finns att säga om Ussia, om hans första tid såväl som hans sista, det har profeten Jesaja, Amos son, skrivit ner.
Vad som mer finns att säga om Jotam, om alla hans krig och annat han företog sig, det är skrivet i boken om Israels och Juda kungar.
Vad som mer finns att säga om honom och om allt som han företog sig, om hans första tid såväl som om hans sista, det är skrivet i boken om Juda och Israels kungar.
Dessa samlade sina bröder och helgade sig och gick sedan för att rena Herrens hus, så som kungen hade befallt i kraft av Herrens ord.
Och kung Hiskia och furstarna befallde leviterna att lova Herren med Davids och siaren Asafs ord, och de lovsjöng med glädje, de böjde sig ner och tillbad.
Och Hiskia och allt folket gladde sig över vad Gud hade berett åt folket, för det hade hänt plötsligt.
Därför tycktes det kungen och hela församlingen rätt att göra på det sättet.
Och de beslöt att ropa ut i hela Israel, från Beer-Sheba ända till Dan, att man skulle komma och fira Herrens, Israels Guds, påsk i Jerusalem. De flesta hade nämligen inte firat den så som det var föreskrivet.
Också i Juda verkade Guds hand, så att han gav dem alla ett enigt hjärta till att göra vad kungen och furstarna hade befallt i kraft av Herrens ord.
När denna befallning blev känd, gav Israels barn en riklig förstlingsgåva av säd, vin, olja och honung och av all gröda på marken. De förde fram tionde av allt i riklig mängd.
Undantagna var alla av mankön som var tre år eller äldre, de som var upptecknade i sina släktregister och som skulle infinna sig i Herrens hus för att varje dag utföra de för den dagen bestämda sysslorna, enligt de åligganden de hade efter sina avdelningar.
Sedan Hiskia i trohet hade utfört detta kom Sanherib, kungen i Assyrien, och drog in i Juda och belägrade de befästa städerna och tänkte erövra dem åt sig.
Med honom är en arm av kött, men med oss är Herren vår Gud, och han ska hjälpa oss och föra våra krig." Och folket fick nytt mod genom det som Juda kung Hiskia hade talat.
Vad som mer finns att säga om Hiskia och om hans gudfruktiga gärningar, det är skrivet i "Profeten Jesajas, Amos sons, syner", i boken om Judas och Israels kungar.
Vad som mer finns att säga om Manasse och om hans bön till sin Gud och om de ord som siarna talade till honom i Herrens, Israels Guds, namn, det står i Israels kungars krönika.
Om hans bön och hur han blev bönhörd, om all hans synd och trolöshet och om de platser där han byggde offerhöjder och ställde upp asherapålar och gjutna bilder, innan han ödmjukade sig, är skrivet i Hosajs krönika.
Shafan bar boken till kungen och lämnade sin redogörelse till honom. Han sade: "Dina tjänare har gjort allt som de har fått i uppdrag att göra.
När kungen hörde lagens ord, rev han sönder sina kläder.
"Gå och fråga Herren (Jahve) för mig och för dem som är kvar av Israel och Juda om det som står i den bok som man nu har funnit. Herrens (Jahves) vrede är stor, och den är utgjuten över oss, därför att våra fäder inte har hållit Herrens (Jahves) ord och inte har gjort allt som är föreskrivet i denna bok."
Men till Juda kung, som har sänt er för att fråga Herren, till honom ska ni säga: Så säger Herren, Israels Gud, om de ord du har hört:
Eftersom ditt hjärta veknade och du ödmjukade dig inför Gud när du hörde hans ord mot denna plats och mot dem som bor här, ja, eftersom du ödmjukade dig inför mig och rev sönder dina kläder och grät inför mig har jag också hört dig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Jag ska samla dig till dina fäder, och du ska samlas till dem i din grav med frid. Dina ögon ska slippa se all den olycka som jag ska låta drabba denna plats och dem som bor här." Och de vände tillbaka till kungen med det svaret.
Och kungen gick upp i Herrens (Jahves) hus med alla Juda män och Jerusalems invånare, med prästerna och leviterna och allt folket, från den störste till den minste. Han läste upp för dem allt som stod i förbundsboken som man hade funnit i Herrens (Jahves) hus.
Och kungen steg fram på sin plats och slöt inför Herrens (Jahves) ansikte det förbundet att de skulle följa Herren (Jahve) och hålla fast vid hans bud, hans vittnesbörd och stadgar av hela sitt hjärta och av hela sin själ och göra efter förbundets ord, som var skrivna i denna bok.
Slakta påskalammet och helga er och tillaga det för era bröder. Gör efter Herrens (Jahves) ord genom Mose."
Men i stället för att vända om och lämna honom i fred förklädde Josia sig och gick ut för att strida mot honom, utan att höra på Nekos ord som kom från Guds mun. De drabbade samman i Megiddopasset.
Vad som mer finns att säga om Josia och om de fromma gärningar han gjorde enligt det som var skrivet i Herrens (Jahves) lag,
och om annat som han företog sig under sin första tid såväl som under sin sista, det är skrivet i boken om Israels och Juda kungar.
Vad som mer finns att säga om Jehojaqim och om de avskyvärda ting han gjorde och vad som i övrigt blev funnet hos honom, det är skrivet i boken om Israels och Juda kungar. Hans son Jehojachin (Jojakin) blev kung efter honom.
Men de gjorde narr av Guds sändebud, de föraktade hans ord och hånade hans profeter tills Herrens vrede över hans folk växte så att det inte mer fanns någon bot.
Herrens ord genom Jeremias mun skulle uppfyllas, nämligen att landet skulle få gottgörelse för sina sabbater – så länge det låg öde hade det sabbat – till dess att sjuttio år hade gått.
För att Herrens ord genom Jeremia skulle uppfyllas, hände det i den persiske kungen Koreshs första regeringsår att Herren påverkade perserkungen Koreshs sinne så att han över hela sitt rike lät utropa följande som också skriftligt kungjordes:

Esra (14)

I Kyros, den persiska kungens, första år [539 f.Kr.] – för att Herrens (Jahves) ord genom Jeremias mun ska fullbordas [Jer 29:10–14; Jes 44:28–45:13] – uppväckte Gud (Jahve) Persiens kung Kyros ande [hjärta, se Ords 21:1] så att han ropade ut (kungjorde) i hela sitt kungarike, både muntligt och skriftligt:
De firade också Lövhyddofesten som det står skrivet och offrade det föreskrivna antalet dagliga offer i enlighet med påbudet för varje dag. [Just under lövhyddofesten offras utöver alla andra högtidsoffer även totalt 70 oxar, en för varje land i den då kända världen, vilket gör att ingen annan högtid har lika många offer i antal djur, se 4 Mos 29:12–39; 3 Mos 23:33–44; 5 Mos 16:13–15. Lövhyddohögtiden är också den enda av Herrens högtider då det är ett påbud att vara glad i sju dagar, vilket många rabbiner anser vara ett av de svåraste buden att uppfylla!]
[Kapitel 6 avslutades med hur templet till sist invigs 516 f.Kr. av den första gruppen som återvände från exilen. Kapitel 7 tar vid 58 år senare (458 f.Kr.), se vers 7. Serubbabel hade lett den första gruppen, och nu 80 år senare leder Esra den andra gruppen tillbaka. Så småningom kommer Nehemja leda den tredje gruppen (444 f.Kr.), se Neh 1.] Nu, efter allt detta, under Persiens kung Arttacheshasettas (Artaxerxes I) regering kom Esra, son till Seraja, son till Azarja, son till Chilkija,
Nu är detta en kopia av brevet som kung Arttacheshasettas gav till prästen Esra, den skriftlärde, en lärare i frågor som angår Herrens (Jahves) budord och hans stadgar för Israel.
Jag sände bud med dem till Iddo, ledaren i Chasifja, och talade om för dem vad de skulle säga till Iddo och hans bror, som var tempeltjänare i Chasifja, i syfte att ge oss präster till vår Guds (Elohims) hus.
När jag hörde detta rev jag sönder mina kläder och min mantel och slet av hår från mitt huvud och mitt skägg och satt ner i förfäran.
Sedan samlades alla omkring mig som skälvde inför orden från Israels Gud (Elohim) på grund av trolösheten hos de landsflyktiga, och jag satt ner i förfäran fram till aftonoffret.
Res dig upp för denna sak angår (tillhör) dig, och vi är med dig, var frimodig och gör det."
Då reste sig Esra upp och tog ledarna för prästerna, leviterna och hela Israel och lät dem svära en ed i enlighet med detta ord. De svor denna ed.
Inom de tre dagarna samlades alla Juda och Benjamins män i Jerusalem. Det var den tjugonde dagen i den nionde månaden, och allt folket satt på den öppna platsen framför Guds (Elohims) hus, de darrade (bävade) både för sakens skull och på grund av regnet. [Den nionde månaden Kislev infaller runt november/december då regnperioden har börjat i Israel.]
Då svarade hela församlingen och sade med hög (ljudlig) röst: "Det som du har sagt, det ska vi göra."
Dock är det mycket folk här och vi befinner oss i regnperioden så vi har inte möjlighet att stå utomhus. Dessutom kan inte detta ärende lösas på en eller två dagar, för vi har syndat stort (omfattande) i denna sak.
Låt nu våra furstar (ledare), stå för hela församlingen och låt dem som är i våra städer och har gift sig med främmande kvinnor komma på bestämda tider, och med dem de äldste i varje stad och deras domare, till dess att vår Guds (Elohims) brinnande vrede har vänts bort från oss, när vi nu tar tag i detta ärende.
Och de fördrivnas söner gjorde så. Och Esra, prästen, tillsammans med utvalda ledare i varje släkt (ordagrant "fädernas huvuden till fädernas hus") och var och en av dem var avskilda med sina namn. De satte sig ner den första dagen i den tionde månaden (Tevet som infaller i december/januari) och granskade ärendet.

Nehemja (29)

Nehemjas, Chachaljas sons, ord (berättelse). Och det hände sig i månaden Kislev [den 9:e månaden, motsvarar november/december i vår kalender], under det tjugonde året [444-445 f.Kr.], när jag var i huvudstaden Susa (Shushan) [i Persien, nuvarande Iran],
[Detta stycke hör ihop med hur Nehemja "reser sig upp" i Neh 2:11–16.]
Och när jag hörde dessa ord, satte jag mig ner och grät och sörjde i flera dagar och jag fastade och bad inför himmelens Gud (Elohim).
Jag ber dig, kom ihåg orden som du befallde Mose din tjänare, när du sade:
Om ni är förrädiska och otrogna
    ska jag förskingra er bland folken.
Sedan berättade jag hur min Gud hade hållit sin skyddande hand över mig och vad kungen hade lovat mig.
    Då sade de: "Stå upp, låt oss börja bygga!" De gjorde sig redo (fick nytt mod) för detta goda verk.
Men när choroniten Sanvallat, ammoniten Tovija (Tobia), ämbetsmännen, och araben Geshem hörde detta gapskrattade de och föraktade oss och sade: "Vad håller ni på med? Tänker ni göra uppror mot kungen?"
Jag svarade dem genom att säga: "Himlarnas Gud ska låta det gå väl för oss (han hjälper oss att lyckas). Vi, hans tjänare, står upp och börjar återuppbyggnaden. Ni har ingen laglig rätt eller historisk anknytning till Jerusalem."
Jag blev mycket arg när jag hörde deras rop och dessa ord.
Jag sade till dem: "Vi har efter vår förmåga befriat våra bröder, judarna, som har sålt sig till hedningarna, ska ni då ändå sälja era bröder? Och ska de sälja sig till oss?" Då teg de och fann inte ord (att säga).
Jag sade vidare: "Det som ni har gjort är inte gott. Borde ni inte vandra i gudsfruktan, med tanke på förebråelserna från våra hedniska fiender?
Sedan svarade de: "Vi ska återlämna det till dem och ska inte begära något av dem, så ska vi göra, så som du har sagt."
    Då kallade jag på prästerna och tog en ed av dem att de skulle göra i enlighet med detta löfte.
Jag skakade min mantel och sade: "Så ska Gud skaka bort varje man från hans hus och från hans arbete som inte fullföljer sitt löfte, på detta sätt ska han skakas bort." Och hela församlingen sade: "Amen" och prisade Herren (Jahve). Och folket gjorde i enlighet med detta löfte.
Fyra gånger skickade de efter mig på detta sätt och jag svarade dem likadant (varje gång).
Då sände Sanvallat sin tjänare till mig en femte gång på samma sätt med ett öppet brev i handen,
där det stod skrivet:
"Det rapporteras bland länderna, och Geshem säger det, att du och judarna tänker göra uppror. Därför bygger du muren, och du ska bli deras kung, enligt dessa ord.
Du har också utsett profeter till att utlysa detta i Jerusalem, och de ska säga: 'Det finns en kung i Juda.' Nu ska det [dessa rykten] rapporteras till kungen [i Babylon] enligt dessas ord. Kom nu därför och låt oss rådslå tillsammans."
Då skickade jag till honom och svarade: "Ingenting av det du påstår existerar, utan du hittar på detta i ditt eget hjärta."
De talade också med mig om hans goda gärningar, och rapporterade mina ord till honom. Så Tovija skickade brev för att sätta mig i fara.
Esra, den skriftlärde, stod på en pulpet av trä [2 Krön 6:13] som de hade tillverkat för ändamålet. [Denna plattform måste ha varit stor för Esra och hans 13 medhjälpare.] Bredvid honom stod [6 personer:] Mattitja och Shema och Ananja och Orija och Chilkija (Hilkia) och Maaseja vid hans högra hand, och vid hans vänstra hand stod [7 personer:] Pedaja och Mishael och Malkkija och Chashum och Chashbaddana, Zecharja och Meshullam.
Ståthållaren Nehemja och den skriftlärde prästen Esra och leviterna som undervisade folket sade till allt folket: "Denna dag är helgad åt Herren er Gud. Sörj inte, gråt inte." Allt folket grät nämligen när de hörde undervisningens (Torahs) ord.
Då gick allt folket i väg och åt och drack, de skickade gåvor och firade med stor glädje, för de hade förstått de ord som hade förkunnats för dem.
Den andra dagen [9:e oktober 445 f.Kr.] samlades huvudmännen för hela folkets familjer med prästerna och leviterna hos Esra, den skriftlärde, för att studera (få insikt och förståelse) orden i undervisningen (hebr. Torah). [Ps 119:97]
Du fann hans hjärta trofast inför dig,
    och du slöt förbund med honom:
att ge åt hans efterkommande kananéernas, hetiternas,
    amoréernas, perisseernas, jebusiternas och girgasheernas land. [Hiviteerna nämns inte i denna uppräkning som brukar ha sju folkgrupper, kanske för att deras ättlingar netinimerna tjänade i tempet, se Jos 9:7; Esra 2:58; Neh 7:62] Du lät dina ord gå i uppfyllelse,
    för du är rättfärdig.
En kunglig förordning [troligtvis av Artachshastas, se Neh 2:1] var utfärdad angående dem, och en bestämd ordning var för varje dag fastställd för sångarna.
Petachja, Meshesabels son, av Judas son Seras barn, var kungens högra hand i varje sak som rörde folket.
Huvudmännen för Levi barns familjer är upptecknade i krönikeboken [1 Krön 9] ända till Johanans, Eljashibs sons tid. [Han var överstepräst i Jerusalem och omnämns i ett brev från egyptiska Elefantine daterat till 408 f.Kr., se även Jer 44:1.]
Under Serubbabels och Nehemjas tid gav hela Israel till sångarna och dörrvakterna vad dessa för varje dag skulle ha. Man gav till leviterna deras helgade andel, och leviterna gav till Arons söner deras helgade andel.
Då förebrådde jag stormännen i Juda och sade till dem: "Hur kan ni handla så illa och vanhelga sabbatsdagen?

Ester (37)

Men drottning Vasti vägrade att komma på kungens befallning, som eunuckerna framförde. Då blev kungen rasande och brann av vrede [eftersom hon underminerat hans auktoritet].
Kungen rådgjorde med de visa män som utforskade tiderna, för det var kungens vana att rådfråga experter i sådant som gällde lag och rätt.
för drottningens beteende kommer att bli känt bland alla kvinnor och göra dem föraktliga i deras mäns ögon, genom att säga; kung Ahasveros (Xerxes) befallde drottning Vasti att komma inför honom, men hon kom inte.
Denna dag kommer Persiens och Mediens nobla kvinnor att höra om detta angående drottningen, och de kommer att reagera likadant gentemot kungens alla furstar och det blir inget slut på allt förakt och all ilska.
Om det behagar kungen, låt ett kungligt påbud gå ut från honom och låt det bli inskrivet i Persiens och Mediens lag, som inte kan upphävas, att Vasti aldrig mer får visa sig inför kung Ahasveros (Xerxes) igen, och kungen bör ge hennes kungliga status till någon annan som är mer värdig än hon.
Detta förslag tilltalade kungen och furstarna, så kungen gjorde i enlighet med Memochans ord.
Efter dessa händelser när kung Ahasveros (Xerxes) vrede hade lagt sig, kom han ihåg Vasti och vad hon hade gjort och vad som hade bestämts om henne. [Här anar man att kungen funderar lite på om han möjligen tagit i för hårt, i ordet zachar – minnas, komma ihåg, ligger en positiv grundton som anger att han egentligen inte har slutat att älska Vasti.]
Låt sedan den unga kvinna som behagar kungen bli drottning i Vastis ställe." Detta råd gillades av kungen och han gjorde så.
Så kom det sig att när kungens befallning och förordning (påbud, dekret, lag) blev offentlig och när många unga kvinnor (jungfrur) samlats ihop till Susas slott, under Heges vård, att också Ester togs (hämtades) till kungens slott och överlämnades åt Hege, väktaren över kvinnorna. [Enligt den judiske historiken Josefus var det 400 jungfrur.]
När det nu blev Esters tur, dotter till Avichajil, Mordochajs farbror, han som hade tagit henne som sin dotter, när hennes tur hade kommit att gå in till kungen, önskade hon ingenting förutom det som Hege, kungens kammarherre och väktaren över kvinnorna rekommenderade. Och Ester hade favör hos alla som såg på henne.
När denna sak blev känd för Mordochaj sade han detta till drottning Ester och Ester talade om det för kungen i Mordochajs namn.
När saken undersöktes fann man att det var så och de blev båda (Bigtan och Teresh) hängda på träd (spetsade på pålar), och det skrevs in i kungens krönika.
Efter denna händelse befordrade kung Ahasveros (Xerxes) Haman, son till Hammedata, agagiten, och placerade honom på platsen över alla furstar som var med honom. [Händelsen som refereras till är att Mordochaj har räddat kungens liv, se Est 2:21–23. Läsaren anar att allt inte står rätt till. Borde inte Mordochaj fått någon belöning eller erkännande för att ha räddat kungens liv? Istället introduceras en helt annan person – Haman. Oavsett om Haman var aktivt inblandad i att tysta ner Mordochajs roll, eller om det varit en byråkratisk miss uppdagas detta av kungen senare, se Est 6:1–3, och Mordochaj blir belönad. I vers 7 har det gått fyra år sedan Ester blev drottning, Est 2:16. Händelserna i Est 2:19–23 och Est 3:1–6 inträffar någon gång under denna fyraårsperiod (479 – 474 f.Kr.).
    Haman introduceras som "agagiten", en medveten referens till konflikten mellan israeliterna och amalekiterna. Konflikten härrör från uttåget när israeliterna stred mot Amalek, se 2 Mos 17:16; 1 Sam 15:2. Bileam förutspår att Israels kung ska bli större än "Agag", se 4 Mos 24:1, 7. Saul som var en benjaminit, se 1 Sam 9:1–2, fick i uppdrag att förgöra amalekiterna, men gör det inte trots att han vinner striden, se 1 Sam 15. Kopplingen mellan benjaminiten Mordochaj, se Est 2:5, och agagiten Haman förbereder läsaren på en kommande konfrontation i någon form. Namnet Haman betyder: Magnifik, praktfull och fantastisk. På arameiska betyder det: halsband, kedja, smycke; men även "av främmande ursprung". Haman har flera anspelningar på Lucifer, se Jes 14:12, och har även en parallell med vad som hände med hans söner, se Jes 14:21 och Est 9:10.]
Nu hände det sig att medan de talade med honom varje dag, lyssnade han ändå inte till dem och de talade om detta för Haman, för att se om Mordochajs ord (förklaring) skulle gälla, för han hade sagt att han var en jude [och tillber inte avgudar, se 2 Mos 20:5].
Breven distribuerades med hast av kungens kurirer, och dekretet gavs ut i Susas slott. Kungen och Haman satte sig ner och drack, men staden Susa var i chock.
I varje provins, varthelst kungens påbud och hans dekret kom blev det stor sorg bland judarna, fasta, gråt och klagan och många låg i säcktyg och aska.
Hatach gick tillbaka till Ester och rapporterade vad Mordochaj hade sagt.
När han [Hatach, Esters betjänt] berättade för Mordochaj vad Ester hade sagt,
Då svarade kungen: "Se till att Haman skyndar sig så att vi kan göra som Ester har sagt."
    Kungen och Haman kom till banketten som Ester hade förberett.
att om jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek) inför kungens ögon och det behagar kungen att garantera mig min begäran och verkställa min önskan, låt kungen och Haman komma till en andra bankett som jag ska förbereda för dem, och i morgon ska jag göra som kungen har sagt."
Då sade Zeresh, hans hustru och alla vänner till honom: "Låt göra en 50 alnar [22,5 meter] hög träpåle (galge) och tala med kungen i morgon bitti så att Mordochaj kan hängas där, sedan kan du gå med kungen på banketten med glädje." Detta behagade Haman och han lät göra och uppföra träpålen (galgen). [Var och en som är upphängd på trä är förbannad, se 5 Mos 21:23.]
Den natten kunde kungen inte sova. Han befallde att man skulle ta fram boken med krönikorna och den lästes för kungen. [Här fanns alla domstolsbeslut och viktiga händelser noterade i kronologisk ordning.]
Då frågade kungen: "Vilken ära och dignitet har getts Mordochaj för detta?" Då svarade kungens tjänare som betjänade honom: "Ingenting har gjorts för honom."
Då sade kungen till Haman: Skynda dig och ta en kunglig klädnad och en häst som du har sagt och gör detta för juden Mordochaj som sitter i kungens port. Låt inget av det du sagt bli ogjort.
Kungen kom tillbaka från slottsträdgården till slottet och banketten med vin och Haman hade ramlat (böjt sig ned på knä) över soffan där Ester satt. Då sade kungen: "Ska han förgripa sig på drottningen också här inför mig i huset?" När ordet gick ut från kungens mun, täckte man över Hamans ansikte.
Hon sade: "Om det behagar kungen och jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i hans ögon, och om denna sak verkar riktig för kungen och om jag behagar hans ögon, låt det bli skrivet ett brev som återkallar beslutet av Haman, son till Hammedata, agagiten, som han skrev för att förgöra judarna som finns i alla kungens provinser,
Kurirer som red på snabba hästar som användes i kungens tjänst for iväg och påskyndades av kungens befallning. Dekretet gavs även ut i Susas slott.
I varje provins och i varje stad, överallt dit kungens befallning och dekret kom, blev det fröjd och glädje för judarna, fest (bankett, firande, fest) och en bra dag. Och många från folken i landet blev judar [Rut 1:16; Dan 3:28–29], eftersom fruktan för judarna hade kommit över dem.
[Ungefär 8 månader passerar mellan händelserna i Est 8:9–14 och Est 9:1. Någon gång däremellan inträffar Est 8:15–16. Här i kapitel 9 har Mordochajs påbud nu nått alla judar i hela det Persiska riket, och dagen har kommit för dem att försvara sig från den olycka som Hamans kungörelse orsakat, se Est 3:9, 13; 8:10–12.] Nu i den tolfte månaden, det är månaden Adar, på den trettonde dagen [7:e mars 473 f.Kr.] skulle kungens befallning och hans dekret verkställas. Judarnas fiender hade hoppats att övervinna dem på den dagen, men nu blev det tvärtom – judarna skulle istället övervinna dem [sina fiender].
Mordochaj skrev ner dessa ting och skickade brev till judarna som befann sig i alla kung Ahasveros (Xerxes) provinser, både nära och fjärran,
Därför kallas dessa dagar Purim (hebreiska Porim) efter namnet por. Därför, på grund av allt i dessa brev och på grund av det som de hade sett och det som hände med dem,
Och han skickade runt brevet till alla judar, till de 127 provinserna i kung Ahasveros (Xerxes) kungarike, med ord om frid (shalom, all slags välgång) och sanning,
för att fastställa dessa purimdagar och deras bestämda tid, i enlighet med juden Mordochajs och drottning Esters beslut för dem själva och deras säd (efterkommande), angående tiden för fasta och klagan.
Esters befallning bekräftade firandet av Purim och det skrevs i boken.
Och allt han gjorde i sin makt och myndighet och den fulla summan av Mordochajs storhet, hur kungen befordrade honom, är nedskrivet i Mediens och Persiens kungars krönikor [Est 2:23; 6:1].

Job (20)

Sedan satt de med honom på marken i sju dagar och sju nätter utan att någon av dem sade ett ord till honom, eftersom de såg att hans plåga var mycket stor. [Vännerna och Jobs agerande här ligger till grund för shiva-veckan, som praktiseras än i dag efter ett dödsfall inom judendomen, se även 1 Mos 50:10; 1 Sam 31:13. Shiva betyder sju på hebreiska. Den familj som har sorg stannar hemma under en veckas tid efter begravningen, som skett samma dag som dödsfallet. Familjen sitter på låga stolar i hemmet för att på ett yttre sätt visa sina inre känslor av sorg. Uttrycket att "känna sig låg" får ett konkret fysiskt uttryck. Under denna vecka besöker vänner och bekanta familjen och man har ofta med sig mat. Besökaren sätter sig i stillhet intill den sörjande och säger ingenting innan den som är i sorg är redo att prata. Anledningen är just att Jobs vänner satt tysta en vecka och det var Job som inledde samtalet, se Job 3:1.]
"Om någon vågar ett ord till dig, tröttar det ut dig (blir du otålig)?
    Men vem kan avhålla sig från prat (hebr. milah)?
Nu kom ett ord i hemlighet till mig
    och mitt öra tog emot dess viskning (hebr. shemets; ordet används bara här och i Job 26:14].
Eftersom denna tid [är som] havens sand,
    tung över mig, mina ord (davar) drunknar.
Hur mycket mindre ska jag svara honom
    och välja mina ord med honom?
Ska han diskutera prat (hebr. milah) utan vinning (ofruktbara)
    och med ord som inte kan göra honom gott?
Är Guds (Els) rådslut för små för dig
    och är orden varsamma med dig?
När ska vindens ord ta slut? [Elifas inledde sit tal med att jämföra Jobs ord med den heta östanvinden, se Job 15:2]
    Eller vad gör dig sjuk (provocerar, tränger dig – hebr. marats) så att du svarar?
Se, detta är [bara] ytterkanten på hans väg [vi ser bara en glimt av hans verk]
    och bara till en viskning [så lite] hör vi av honom!
    vem kan förstå hans [fulla] styrka i dunder (åska – hebr. raam)? [Versen är svåröversatt. Ordet för viskning (hebr. shemets) är ovanlig och kan också betyda "lite", används bara här och i Job 4:12. Viskning förknippas ofta med ondska (ordet både börjar med ormens viskande s-ljud). Den arameiska översättningen skriver "vilka onda ord har inte viskats om honom" och tar viskningen som onda rykten som spridits om Gud.]
låt tistlar växa istället för vete
    och skadlig vass istället för korn. Här slutar Jobs ord.
Eliho tog till orda och sade:
Job talar utan kunskap
    och hans ord är utan eftertanke.
[Efter avbrottet i vers 1–2 med huvudpunkten varför Leviatan nämns, återgår nu berättelsen till att beskriva djurets storlek och styrka:] Jag vill inte hålla tyst om hans ben,
    hans styrka (sätt)
    och hans välskapta form (struktur).
Sedan Herren (Jahve) hade talat detta med Job, sade han till Elifaz från Teman [den äldste av Jobs tre vänner, som inledde dialogen och tog till orda först, se Job 4:1]:
"Min vrede är upptänd mot dig och dina två vänner [Bildad och Tsofarr]. Ni har inte talat det som är rätt (sant) om mig, som min tjänare Job har gjort.

Psaltaren (69)

En "shiggaion" [sång med tvära kast] av David, som han sjöng till Herren (Jahve) på grund av benjaminiten Kushs ord. [Det hebreiska ordet shiggaion används bara här och i Hab 3:1, där ordet är i plural. Det kan vara en musikalisk eller litterär term som beskriver innehållet eller hur sången ska framföras. Ordets rot är shagah som betyder "stappla och vingla som en drucken" eller "vandra vilse", se Ords 20:1; Ps 119:10. Det kan betyda att sången har tvära kast. Det stämmer textmässigt både för denna psalm och Habackuks bön. I så fall ska psalmen musikaliskt återspegla detta i oregelbundenhet och tvära kast. En annan tolkning som är vanlig inom judendomen är att den handlar om Davids synd, hur han vandrat bort från Guds bud.
    Kush kan vara en person, dock nämns han inte i Bibeln. Däremot kom Davids motstånd under hans tid som kung till en början från Benjamins stam, den stam som Saul var från, se 2 Sam 3–4. Sauls far hette Kish, och hebreiska ordet Kush betyder svart. En rabbinsk tolkning är att det indirekt syftar på Saul, omskrivet som den mörka och nyckfulla personen. En bakgrund till psalmen kan finnas i 1 Sam 24 och 1 Sam 26 där Saul jagar David. Psalmen är en bönesång från en person som blivit falskt anklagad. Om den inte var skriven medan Saul levde, kan det vara någon av Sauls släktingar som anklagar David för att ha tagit tronen på ett felaktigt sätt.]
-
Vad det gäller människors handlingar [vad de onda sysselsätter sig med, hur de lever sina liv],
    har jag med hjälp av dina läppars ord (dina instruktioner, din vägledning)
    iakttagit [och på så sätt undvikit] våldsverkarens stigar (sätt att leva, välkända, upptrampade gångvägar).
Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias "den strålande morgonstjärnan", se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.] Av Herrens (Jahves) tjänare David, som sjöng (ordagrant "talade") orden av denna sång, den dagen då Herren (Jahve) räddat (ryckt bort) honom ur greppet (handen, dvs. makten) av alla hans fiender och ur Sauls hand. [David var kung när han skrev denna psalm, ändå väljer han att beskriva sig som "Herrens tjänare" vilket visar på hans ödmjuka inställning.]
-
Utan tal (ord), utan ord [mänskligt språk]
    deras röst hörs inte.
[Psalmen inleds med en fråga i förtvivlan där orden "Min Gud, min Gud" och "övergivit" kan uppfattas som en motsägelsefull kontrast. Dock är det just Guds frånvaro som gör honom så påtaglig. David är kluven mellan tidigare upplevelser där Gud har svarat, se vers 4–6, och nuvarande situation där Gud inte verkar höra hans bön. Ordet för "jämrande" beskriver ett lejons ljudliga rytande, men också en oformulerad högljudd klagan, se Jes 5:29; Sak 11:3; Job 3:24; Ps 32:3. I ordvalet kan vi ana början av uppfyllandet av frasen från Bibelns sista bok "Gråt inte! Se, lejonet av Juda stam, Davids rotskott, har segrat", se Upp 5:5.] Min Gud (Eli), min Gud (Eli),
    varför har du övergivit (lämnat) mig? Min hjälp (frälsning) verkar så långt borta,
    avlägsen från mina jämrande (rytande) ord.
    [I Heb 5:7 beskrivs hur Jesus ropade högt under tårar när han bad.]
För Herrens (Jahves) ord är rätt (sant, rättfärdigt; leder rakt fram),
    och han är trofast i allt han gör (ordagrant: allt hans verk – i stadighet).
    [Detta är första av 22 förekomster av stadig/trofast (hebr. emonah) i Psaltaren – totalt används ordet 49 ggr i GT.]
Genom Herrens (Jahves) ord blev himlarna till,
    och genom hans muns ande (utandning, andetag) hela dess här [skapades alla stjärnorna i skyn].
De talar inte frid (vänligt, fred, andras välgång – hebr. shalom),
    utan mot de som bor stilla i landet,
    planerar de lögnaktiga ord.
Orden i hans mun är onda och svekfulla;
    han har slutat vara vis (insiktsfull) och göra gott.
[De säger om mig:] 'Något ondskefullt (hebr. belial) har sköljts över honom,
    han ligger där och reser sig aldrig mer.' [I Qumranskrifterna framställs Belial som en person vilken är Guds fiende som lockar till avfall. Paulus använder ordet i den betydelsen när han retoriskt frågar vilken samhörighet Messias kan ha med Beliar, se 2 Kor 6:15.]
Mitt hjärta flödar (bubblar, fylls med inspiration) med ett gott ord;
    jag talar [presenterar, sjunger] mitt verk [plural, musikaliska komposition] inför kungen;
    min tunga är som en penna hos en erfaren (snabb) skrivare (stenograf).
och träd fram i majestät!
Rid ut (dra ut i strid) för sanningen, ödmjukheten och rättfärdigheten,
    din högra hand (makt) ska visa dig väldiga (underbara) gärningar.
Du hatar tillrättavisning
    och kastar mitt ord bakom dig (vänder ryggen till det).
Du älskar bara förtärande ord,
    du förrädiska tunga.
Mjukare (halare) än smör var hans mun (tal),
    ändå hade han krig i hjärtat –
        hans ord
    [var] lenare än olja,
ändå var de dragna svärd. [Vers 22 formar en kiasm där hans ord står centralt och ramas in av två jämförelser.]
I Gud (Elohim) – jag vill prisa hans ord
    i Gud (Elohim) har jag min förtröstan (mitt hopp, min tillit).
Jag ska inte frukta,
    vad kan kött (människor) göra mig?
Hela dagen förvränger de (missuppfattar medvetet) mina ord,
    deras tankar mot (om) mig är onda.
I Gud (Elohim) – jag vill prisa hans ord
    i Herren (Jahve) – jag vill prisa hans ord
för deras muns synd och deras läppars ord,
låt dem fångas i sin stolthet,
    för förbannelser och lögner som de talar.
[Detaljerat beskrivs nu hur fienderna planerar sin attack. Vers 1–6 är en enda mening i hebreiskan.]
De som vässar sina tungor likt ett svärd
    och spänner sina bågar med bittra ord som pilar,
De stärker (tar fasta på) ett ont ord (uppmuntrar varandra till att göra det onda) [upprepar ockulta förbannelser mot mig];
    de överlägger för att placera ut hemliga fällor.
De frågar: "Vem ser [oss och de snaror vi lagt ut]?",
våra synder överväldigar mig (är för tunga att bära),
    men du förlåter våra upproriska handlingar (överträdelser).
Hjälp oss vår frälsnings Gud (Elohim)
    för ditt namns ära,
rädda (ryck bort; lyft upp) oss och sona våra synder
    för ditt namns skull.
Jag ska inte ha några låga (dåliga) ting framför mina ögon.
Jag hatar att göra krokiga (onda, förvridna) saker,
    det ska inte få klänga på mig.
Välsigna (prisa; böj er ner inför) Herren (Jahve),
    ni hans budbärare [profeter som talar inspirerat av Gud, kan även syfta på änglar],
    ni starka krigare som utför hans uppdrag och lyder hans befallningar.
Han har kommit ihåg sitt förbund för evigt,
    orden som han befallde för tusen generationer.
till den tid då hans ord (tal) kom,
    Herrens (Jahves) löfte (ord) prövade honom.
De utförde ibland dem hans olika tecken,
    mirakler [2 Mos 7–12] i Hams land [Egypten, se 1 Mos 46:1–7].
Han sände mörker, och det blev mörkt,
    och de gjorde uppror mot hans ord. [2 Mos 10:21–22]
För han kom ihåg sitt heliga ord
    till Abraham, sin tjänare. [1 Mos 12:1–3]
Sedan trodde de (Israels barn) hans ord,
    de sjöng hans lov.
Dessutom föraktade de det åtråvärda landet [Israel],
    de trodde inte på hans ord. [4 Mos 14:1–12]
[Befrielse:]
Han sände sitt ord och helade dem,
    och räddade dem från fällan (gropen, graven) de var fångade i.
De omringade mig med ord av hat
    och stred med mig utan orsak.
Det går väl (är gott) för den som är generös och ger lån [5 Mos 15:9],
    den som handlar (agerar) rättvist i allt han gör.[Ordet "Det går väl" börjar på bokstaven Tet och "handlar" med Jod.]
[Den andra hebreiska bokstaven är: ב – Bet. Talvärdet är 2. Tecknet avbildar ett hus med bara en dörr. Det symboliserar ett hem och total tillit. De flesta verserna börjar med ord som inleds med prepositionen "b" och som översatts: "Hur" (vers 9), "Med" (vers 10, 13), "i" (vers 11, 14, 16) och "över/på" (vers 15). Den enda versen som inte är en preposition är vers 12 som börjar med ordet baroch – prisad. Detta är den enda versen med detta ord i hela Psalm 119. Det andra verbet "lär" används också i vers 7 och där tillsammans med "tacka".
    Hela stycket inleds med en retorisk fråga hur man ska kunna leva rätt och rent. Det självklara svaret kommer i nästa rad: "Genom att följa Guds ord!" Dock utvecklas svaret i verserna som följer, vilket visar att det inte är självklart och kan tas för givet. Det krävs både vilja, överlåtenhet och lärande för att hålla sig på Guds väg.]
Hur ska en ung man bevara sin stig (välkända, upptrampade gångväg) ren?
    Genom att hålla sig till (skydda, följa, ge akt på) ditt ord (hebr. davar).
I dina förordningar (hebr. chuqim)
    har jag min sprudlande glädje (entusiasm) [som ett barn som leker och skrattar],
    och jag ska inte glömma
ditt ord (hebr. davar). [Vissa manuskript har "dina ord" i plural.]
[Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – Gimel. Talvärdet är 3. Tecknet avbildar en kamel. Ofta symboliserar den uthållighet; en kamel går genom öknen i hetta och kyla, oavsett omständigheter håller den huvudet högt och går framåt. Hittills har psalmen haft en positiv ton att psalmisten ska följa Guds ord. I den här tredje sektionen öppnas upp för en viss sårbarhet – psalmisten ser sig själv som en förbipasserande resenär här i jordelivet. Bönen är att få vara uthållig som kamelen och leva efter Guds bud oavsett omständigheter.] Handla generöst med din tjänare,
    så att jag får leva och jag ska lyda ditt ord (hebr. davar).[Det första verbet gamal är ett rikt ord som används för att skörda, avvänja ett barn, kompensera och ge lön. Det kopplas ihop med verben "leva" och "lyda". Orden avtäck och ta bort, i vers 22, har samma rot. även upprepningen av mitzvot i vers 19 och 21 ramar in och förstärker vers 20 som en central vers.]
[Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – Dalet. Talvärdet är 4. Tecknet avbildar en dörr. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg. Fem av verserna börjar med ordet väg (hebr. derech) som ofta används bildligt för vägval.
    I föregående stycke var första gången ordet själ – hebr. nefesh, användes i Psalm 119. Nu återkommer ordet här i vers 25 och 28. I vers 20 uttryckte psalmisten att själen var krossad, sönderslagen och hade fallit på marken. Det första ordet här i vers 25 är hebr. dabaq, som betyder fastlimmad. Stoften och mullen är ofta förknippad med död (kroppen begravs i jord och förmultnar, se Ps 22:16; 30:10; 104:29). Psalmisten uttrycker hur han är så gott som död, hans själ är krossad och ligger på marken, i sig själv kan han inte resa sig – hans enda hopp är att Herren ska lyfta honom. Vers 25–28 formar en kiasm som ramas in av hebr. nefesh och davar.]
Min själ hålls fast i (är limmad mot – hebr. dabaq) stoftet [denna världen, det mänskliga; är så gott som död],
    skynda till mig i enlighet med ditt ord (hebr. davar).
Min själ (hela min person) smälter bort (droppar) [jag gråter] under tyngden av sorg,
    upprätthåll mig i enlighet med ditt ord (hebr. davar).
Så att jag kan svara den som hånar mig,
    för jag förtröstar (litar) på ditt ord (hebr. davar).
Och ta aldrig någonsin bort från min mun – ordet (hebr. davar) med din sanning,
    för jag hoppas på dina påbud (hebr. mishpat).
    [De tre första verser beskriver hur psalmisten är under press.]
[Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – Zajin. Talvärdet är 7. Tecknet avbildar ett svärd och symboliserar rörelse och iver. Guds ord är levande och verksamt och skarpare än något tveeggat svärd, se Heb 4:12. Hebr. zakar, "komma ihåg" inleder tre verser, se vers 49, 52, 55. Även Torah förekommer tre gånger, se vers 51, 53, 55. Detta är det enda ord för Guds vägledning som återkommer tre gånger i en sektion i Psalm 119 och visar på en fulländning. Ordet "Detta" (hebr. zok) i vers 50 och 56 är de enda två förekomsterna i hela denna långa psalm, och kan syfta tillbaka på vad som sagts, eller framåt, vilket är troligast här.
    Som den sjunde bokstaven finns en koppling till hur Gud vilade på sjunde dagen. De sju första verserna formar en kiasm där just "kom ihåg" är ett nyckelord. (Med tanker på andra strukturer kring sju, se t.ex. vers 165, är det inte oväntat att finna denna typ av form även här.) Mitt i livets strid – omringad av stolta och onda människor, bokstavligt och strukturellt båda sidor om psalmistens uttalande centralt i kiasmen, se vers 51 och 53 – kan vi komma ihåg Guds ord och få bli tröstade, se vers 52. Orden "pilgrims boning" i vers 54 anknyter också till en viloplats.]
Kom ihåg ditt ord (hebr. davar) till din tjänare,
    eftersom du har gett mig hopp.
[Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – Chet. Talvärdet är 8. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek.] Herren (Jahve) är min del (arvedel, lott),
    jag har sagt att jag ska hålla (vaka över, bevaka, bevara) dina ord (hebr. davarim).
[Den nionde hebreiska bokstaven är: ט – Tet. Talvärdet är 9. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg eller en människa böjd i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott – antingen rebelliskhet eller godhet. I detta stycke finns ordet "tov" sex gånger och det översätts med orden "väl", "gott", "god" och "bättre". De två första och de två sista verserna börjar med det ordet. I psalmens centrala del finns "tov" två gånger (vers 68), vilket förstärker Guds godhet och hur Guds undervisning är något gott! Verbet anah som översatts ödmjukad/ödmjukas är ett rikt ord som betyder vara svag, fattig, plågad, osv. Det kommer från verbet att vara låg och nedtryckt, men även att svara, ge respons och sjunga! I ordets betydelse ser vi hur en prövning kan vara ett verktyg där vi kan komma ut på andra sidan ödmjukade med en lovsång på våra läppar. Ordet används i vers 67 och 71 och ramar in det centrala stycket i vers 68–70. Hela stycket följer ett kiastiskt mönster där Guds goda handlande enligt hans Ord (Davar/Torah) är bättre än all tänkbar materiell välsignelse, se vers 66 och 72.] Väl (gott) har du behandlat din tjänare Herre (Jahve),
    i enlighet med ditt ord (hebr. davar).
De som fruktar (vördar) dig ska se mig och vara glada,
    eftersom jag har mitt hopp i ditt ord (hebr. davar).
[Den elfte hebreiska bokstaven är: כ – Kaf. Talvärdet är 20. Tecknet avbildar en handflata. Bokstavens symboliska betydelsen är något öppet, att tillåta, något böjt eller kupat. Hebreiska ordet för sked är just kaf, eftersom det är en naturlig förlängning av handen som en behållare. Bokstaven kan både symbolisera givmildhet, genom att sträcka ut handen för att välsigna, men också för att ta emot. Hela detta stycke domineras av upplevelse att var under hård press. Hebr. kala betyder att något tar slut eller blir förgjort. Ordet används tre gånger översätts förgås och förtärt, se vers 81, 82 och 87.] Min själ (hela min person) förgås (är utmattad, utarmad och trängtar) efter din frälsning (räddning),
    på ditt ord (hebr. davar) hoppas jag.
[Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל – Lamed. Talvärdet är 30. Den är storleksmässigt den längsta bokstaven i det hebreiska alfabetet. Det gör att den står ut i en text och är väl synlig eftersom det är den enda bokstaven som är så hög så den sticker upp ovanför den tänkta topplinjen längs överkanten på bokstäverna. Tecknet avbildar en herdestav eller oxpiska. Den beskriver ofta auktoritet, eller något som motiverar och gör så att något sker. Som den högsta bokstaven sträcker den sig uppåt mot himlen och kopplar ihop bokstäverna med himmelen.] För evigt Herre (Jahve)
    står ditt ord (hebr. davar) fast i himlarna.
Jag har avhållit min fot från varje ond stig (välkänd, upptrampad gångväg)
    för att jag har hållit (följt, varit lydig mot) ditt ord (hebr. davar).
[Den fjortonde hebreiska bokstaven är: נ – Nun. Talvärdet är 50. Tecknet avbildar ett sädeskorn som börjat gro, och beskriver ofta avkomma och kontinuitet. Ibland förknippas det också med en fisk eller en orm. Orden för lykta och stig börjar på Nun. Guds uttalade ord – hans löften och varningar – hjälper mig i val och beslut, se Ords 6:23; 2 Tim 3:16. Jesus är världens ljus, se Luk 2:29–32; Joh 1:4; 8:12; 1 Pet 1:19.] Ditt ord (hebr. davar) är en lykta [oljelampa] för min fot [för mitt nästa steg],
    och ett ljus på min stig (upptrampade gångväg).
Jag är bedrövad, djupt plågad,
    uppliva mig (ge mig liv på nytt) Herre (Jahve), enligt ditt ord (hebr. davar).
Mitt gömställe (hemliga skydd, min tillflyktsort) och min sköld är du;
    jag hoppas (väntar tålmodigt; förtröstar) på ditt ord (hebr. davar). [Ps 27:5]
Öppnandet (uppenbarelsen) av dina ord (hebr. davarim) – ger ljus (klarhet) [välsignelse];
    det ger förståelse (urskillningsförmåga) för de enkla (öppna, villiga) [människor]. [Hebr. petach betyder "öppning" och kommer från verbet "att öppna". Att glänta på och avslöja ryms också i ordets betydelse här. När Guds Ord förstås och förklaras ger det ljus som när en stängd port öppnas, se Luk 24:27, 31; Apg 17:3; Ef 1:18. Ljus är en symbol på uppenbarelse men också förknippat med välsignelse, se Ps 97:11; 112:4; 118:27, något som också förstärks med det kiastiska mönstret då denna vers tematiskt hör ihop med vers 135.]
Min nitälskan har förgjort mig,
    eftersom mina motståndare har glömt dina ord (hebr. davarim).
Jag möter (närmar mig vid) skymningen [eller kanske gryningen] och skriker ut (ropar efter hjälp),
    jag väntar (hoppas) på ditt ord (hebr. davar).
Summan av ditt ord (hebr. davar) är sanning,
    och alla dina rättfärdiga domar (hebr. mishpat) är eviga.
    [Ordagrant: "Huvudet av ditt ord är sanning, och eviga alla dina rättfärdiga domar."]
[Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – Shin. Talvärdet är 300. Tecknet avbildar två tänder, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något, men också att "tugga" och bearbeta Guds ord.] Furstar har förföljt mig utan orsak,
    men mitt hjärta förblir i förundran över dina ord (hebr. davarim).
[Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – Tav. Talvärdet är 400. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Sex av de åtta verserna inleds med verb som har verbformer som beskriver en önskan och som ofta översätts med "låt" på svenska. Det förstärker psalmistens beroende av Gud och viljan att låta Gud få leda. Vi behöver Guds hjälp för att bli fulländade. Psalmen avslutas lite oväntat med bilden av ett förlorat får, se vers 176. Samtidigt är det en väldigt lämplig avslutning – psalmisten har självinsikt om ett ständigt behov av Gud genom hela livet.] Låt mitt rop (ljud – bönerop eller jubelrop) komma nära ditt ansikte,
    ge mig förmågan att förstå ditt ord (hebr. davar) [Rom 12:1–2].
Jag väntar på (tittar ivrigt efter; hoppas uthålligt på) Herren (Jahve)
    – hela min varelse (min själ – hebr. nefesh) väntar –
    och jag förtröstar på hans ord (väntar på vad han ska säga).
De som förde oss i fångenskap bad oss om sångernas ord,
    våra plågare bad oss vara muntra:
    "Sjung en av Sions sånger".
Låt inte mitt hjärta vika av (luta, dras iväg) mot onda ting,
    så det blir upptaget med ondskans gärningar,
med människor som begår överträdelser,
    och låt mig inte äta av deras läckerheter [vara delaktig i deras synd].
Jag vill begrunda (tänkta på, reflektera över) din majestäts ära (glans)
    och det underbara du gjort (dina underbara verk). [Den femte hebreiska bokstaven är: ה – He. Tecknet avbildar en människa med uppsträckta händer. Bokstavens betydelse är att se, titta, andas och att få uppenbarad insikt om något stort och viktigt som pekats ut. I denna vers är det ordet "ära" som börjar med denna bokstav, detta belyser hur vi ska fokusera och se på Guds ära, och hur det ger rätt perspektiv i vårt liv.]
Han sänder sitt budskap till jorden,
    hans ord rör sig snabbt.
Han sänder ut sitt ord och låter det frusna (ordagrant: dem) smälta (töa bort).
    Han låter sin vind (Ande, andedräkt) blåsa [han andas ut][och] vattnet (vattnen) strömmar.
Han förkunnar [frimodigt och öppet] sitt ord för Jakob.
    Sina förordningar ("inristade bud") och påbud för Israel.
[Atmosfären:]
Eld och
    hagel,
    snö
och rök; du stormande vind
    som gör (uträttar) hans ord [befallning]. [I den första raden används de vanliga termerna för hagel och snö. Orden eld och rök kan tolkas på olika sätt. Ser man versen som ett kiastiskt mönster hör hagel och snö ihop, och eld och rök bildar en naturlig grupp som förutom naturlig eld också skulle kunna syfta på vulkanisk aktivitet. Det finns en kontrast mellan eldens hetta och haglets isande kyla och mellan svart rök och den vita snön. Även om orden inte brukar ha den betydelsen så kan man tolka eld som blixtar i ett oväder tillsammans med hagel. Röken syftar då på dimma eller moln. Den andra delen av vers 8 är helt tydlig, och versens budskap som helhet är att dessa naturliga fenomen lyder Guds befallningar. Uppmaningen till jorden att prisa Gud inleds med 7 aktörer, se vers 7–8. Djuren i havet är osynliga, medan eld, vind och stormar är mer konkreta. I vers 9–12 fortsätter nu uppräkningen med 16 helt konkreta aktörer som landskap, vegetation, djur och till sist människan. I de fyra kommande verserna nämns 4 x 4, totalt 16 instanser. Uppdelningen med 4 substantiv i varje vers förstärker det jordiska. Talet 4 står ofta för världen och allt skapat. Det finns fyra väderstreck. Numerologi med 7 + 4 + 4 + 4 + 4 förstärker psalmens budskap att allt på jorden ska prisa Gud.]

Ordspråksboken (36)

För att ge förståelse (insikt att tolka den djupare meningen) av ordspråk (hebr. mashal),
    de visas ord och mysterier (frågeställningar; mörka och förbryllande ord – hebr. chida).
Om ni vänder om [ångrar er] och lyssnar till min tillrättavisning,
    då ska jag [visheten personifierad] låta min ande komma över er;
    jag ska låta mina ord bli kända för er.
då undervisade han mig och sade:
"Låt ditt hjärta få tag på (hålla fast vid) mina ord,
    håll mina bud (befallningar), så du får leva [länge, väl, fri från missmod].
Min son (mitt barn, min vän), lyssna på (ta till dig, förstå, bli ett med) mina ord
    vänd ditt öra (lyssna noga) till mitt tal.
Där det talas många ord [i upprört tillstånd], där saknas inte synd,
    men den som håller tillbaka (lägger band på, tyglar) sina läppar är vis.
Den som pratar bredvid munnen berättar hemligheter (vad som sagts i förtroende),
    men den som är pålitlig (trogen i sitt hjärta) bevarar ett förtroende (en hemlighet).
Orden från de ogudaktiga är som ett dödligt bakhåll,
    men de rättfärdiga räddas (rycks bort) [från överfallet] genom sina ord.
Bekymmer (oro, rädsla) i en mans hjärta tynger ner det [orsakar depression],
    men ett gott (uppmuntrande, vänligt) ord gör det glatt.
Den rättfärdige hatar lögnaktigt tal [falska och bedrägliga ord],
    men den ogudaktige (onde) stinker (hebr. rajash) och vanhedrar [sig själv och andra]. [Den som stinker sprider odör – dvs. osmakliga rykten och skandaler; samma ord som i 2 Mos 7:18. Ordet finns också inkodat med sex bokstävers mellanrum i Est 3:11–12 som ger frasen: "Haman och Satan stinker". Se även Ps 14:3; Dan 6:14; Rom 3:13.]
Den som föraktar ordet [råd och undervisning från Gud och människor] blir utplånad (förstörd),
    men den som fruktar (respekterar, värdesätter) budet (hebr. mitzvah) blir belönad.
Den oförståndige (omedvetne, dåraktige, utan hämningar) tror på varje ord han hör,
    men den förståndige tittar (aktar, överväger, är medveten om) vart han går.
I allt arbete så finns det en vinst (förtjänst),
    men tomt prat leder bara till fattigdom (behov).
Ett mjukt (stilla) svar tar bort vrede (ursinne, raseri),
    men ett hårt (sårande) ord rör upp ilska.
Det ger glädje att kunna ge [ett bra konstruktivt, hjälpande] svar,
    och ett ord talat i rätt tid (tillfälle) – det är välsignat.
    [Ett gott råd i rätt tid välsignar både den som får och den som ger det.]
Den som agerar vist (följer Guds ord) får framgång,
    den som förtröstar på Herren (Jahve) blir Välsignad (salig, lycklig, avundsvärd).
Den som har överseende med (skyler, förlåter) ett felsteg (överträdelse) väljer (strävar efter; söker; vill främja) kärleken,
    men den som ältar vad någon har sagt (gjort) skiljer vänner åt [driver bort en nära vän]. [Ords 10:12]
Orden i en människas mun är som djupa vatten
    
    [kan vara svåra att förstå, men en vis man bemödar sig att hämta upp dem, se Ords 20:5],
    källan till [Guds] vishet är som en flödande bäck [ren och livgivande].
Orden från en skvallrare (ryktesspridare) är som läckerbitar som slukas glupskt (med hast),
    de går in i kroppens innersta delar.
Den som svarar innan han hört alla fakta
    är dåraktig och får skämmas.
Herrens (Jahves) ögon skyddar [den som har] kunskap (insikt, förståelse),
    men han omkullkastar den trolöses (bedragarens) ord.
Lyssna noggrant till de visas ord,
    och ta min kunskap till ditt hjärta.
Det lilla du ätit får du spy upp,
    och dina ljuvliga (vänliga) ord (hebr. davar) [komplimanger] är bortkastade (förspillda).
Som en kyss på läpparna [lika önskvärd],
    är ett rättframt (ärligt, enkelt) svar.
Gud får ära genom att dölja en sak,
    kungar får ära genom att undersöka en sak.
    [Gud får ära därför att människan inte kan förstå universum och hur han styr det,
    däremot får kungar här på jorden ära när de avslöjar sanningen och styr rättvist.]
Ett ord talat i rätt tid (situation, omständighet) är [lika vackert och tilltalande]
    som guldäpplen i en silverskål.
Att sända ett bud med en dåre
    är som att hugga av sig fötterna och utmana olyckan.
    [Utan fötter kommer inte budet fram, och bjuder in olycka i sitt liv, ordagrant "får dricka våld."]
Orden från en skvallrare (ryktesspridare) är som läckerbitar som slukas glupskt (med hast),
    de går in i kroppens innersta delar.
Mitt barn, var vis och gör mitt hjärta glatt,
    så att jag kan svara inför mina kritiker [de som anklagar mig för att vara en dålig lärare].
Om en ledare (furste) har för vana att lyssna på (uppmärksamma, ta till sig) lögner,
    då blir hans undersåtar också ohederliga (ogudaktiga, överträder lagar, begår brott, ljuger).
En tjänare blir inte tillrättavisad med bara ord,
    han kanske förstår, men kommer inte att gensvara.
Ser du en människa som är alltför ivrig att tala (talar i tid och otid)?
    Det finns större hopp för en självgod dåre än för honom.
Gudomligt inspirerade ord (profetiska ord) från Agur, Jakes son.
Så förkunnade (deklarerarade, proklamerade) han till Itiel
    – till Itiel och Ukal. [Agur var antagligen en vis man. Detta kapitel skiljer sig från resten av Ordspråksboken och har inte strikta ordspråk, kanske är det Salomo som kallar sig Agur och hans far David är Jakes. Alla hebreiska namn har också en betydelse, därför finns det även översättningar som översätter betydelsen och då får en friare tolkning.
    - Agur betyder: "en som samlar ihop". - Jakes betyder: "utan skuld". - Itiel betyder: "Gud är med mig". - Ukal betyder: "uppslukad".
Frasen "Gudomligt inspirerade ord", är på hebreiska ordagrant massa som också kan syfta på en plats, och i så fall är det den staden Agur kom från.]
Lägg inte till något till hans ord, då tillrättavisar (dömer) han dig,
    och det visar sig att du är en lögnare.
Låt fåfänglighet (tomhet, tomt prat, lögn) vara långt borta från mig.
    Ge mig varken fattigdom eller rikedom;
    Låt mig få den mat jag behöver.
Detta är konung Lemuels gudomligt inspirerade ord,
    förmaningar som hans mor gav honom.
    [Lemuel betyder "tillhör Herren". Det är troligt att det syftar på Salomo, och då är det hans mor Batseba som gett honom dessa ord.]

Predikaren (24)

Predikarens (sökarens, lärarens, talmannens – hebr. Kohelets) ord, son till David, kung i Jerusalem. [Hebr. kohelet beskriver någon som sammankallar en folkskara, talar, lär ut och även söker, samlar och sammanställer. Hebreiska ordet för folksamling är kahal och den som talar inför den är en Kohelet. Detta är också det hebreiska namnet på denna bok. Det engelska namnet är Ecclesiastes, från det grekiska ordet för folksamling ekklesia.]
Allt slit tröttar ut,
    en man kan inte räkna ut (omfamna) det,
ögat blir inte mätt (tillfredställt) på att se,
    inte heller örat fullt av att höra.
Finns det någonting varom det är sagt:
    "Se, detta är nytt?"
Det har redan funnits i tidsåldrar före oss.

Bli aldrig förhastad med din mun
    och låt inte ditt hjärta ha bråttom med att yttra ett ord inför Gud (Elohim),
för Gud är i himlarna
    och du är på jorden.
Låt därför dina ord vara få.
För en dröm kommer med (i, genom) många våndor
    och en dåres röst med (i, genom) många ord.
Genom en myckenhet av drömmar och fåfängligheter kommer också många ord, men vörda (respektera) Gud (Elohim).
Det finns många ord
    som förmerar fåfängan,
    vilket företräde har människan?
Bättre slutet på något (en sak; ett ord) än början,
    bättre en tålmodig ande än en högmodig (stolt) ande. [Denna vers har många applikationer. Hur något avslutas är viktigare än hur det börjar, och det behövs tålamod för att nå målet. I ljuset av vers 7, som talar om hur mutor kan fördärva hjärtat och omdömet, handlar denna vers om att det är högmodigt att fälla en för snabb dom. Det är lättare att fatta ett välgrundat beslut när alla fakta finns på bordet än när något just är påbörjat.]
Ge inte akt på alla ord som talas,
    för att du inte ska höra din tjänare förbanna dig,
Vem är som den vise?
    Och vem vet (har en intim förståelse av) hur saker och ting (ord – hebr. davar) ska tydas och tolkas (få sin lösning)?
En människas vishet får hennes ansikte att lysa [Ps 119:130; 19:9]
    och djärvheten (hårdheten) i hennes ansikte förändras.
Var inte förhastad med att lämna hans närvaro, bibehåll inte någon ond sak, för han gör vadhelst som behagar honom.
För lika mycket som kungens ord har makt, och vem skulle säga till honom: "Vad gör du?"

Den som vaktar (ger akt på) budordet ska inte veta av något ont ting [skyddas från ondska],
    och ett vist hjärta känner (är intimt förtroget med) rättskaffenhet.
Då sade jag: "Vishet är bättre än styrka, oavsett om den fattige mannens vishet är föraktad och hans ord inte hörda (ingen har lyssnat på honom)."
De visas ord talade i tysthet
    är mer värda att lyssnas till än en furstes rop bland dårar.
Orden från en vis mans mun är vänliga,
    men en dåres läppar ska sluka honom.
Början på orden från hans mun är dåraktiga
    och slutet på hans tal är total galenskap.
En dåre låter även orden vara många. Människan vet inte (saknar intim kunskap om) vad som ska bli och det som kommer efter henne.
    Vem kan berätta för henne?
Förbanna inte (ta inte lätt på, vanära inte) kungen,
    inte ens i dina tankar (för dig själv)
och förbanna inte (ta inte lätt på, vanära inte) en rik man [som Gud välsignat, se Ps 112:3],
    inte ens i ditt sovrum,
för en fågel i skyn kan bära rösten (viska i någons öra)
    och någon med vingar kan sprida dina ord. [Ordspråket "en fågel har viskat i mitt öra..." härstammar från detta Bibelställe. Var varsam vad du säger för rykten och skvaller sprids snabbt och blir lätt allmänt känt.]
Predikaren utforskade behagliga ord och det som skrivits ärligt, liksom ord med sanning.
De visas ord är som sporrar, och som nitar som är väl fastsatta är deras samlade ord, de är givna från en herde.
Slutordet – när allt (helheten av allt) har avhörts [sammanfattningen när vi har tagit till oss hela budskapet blir då]:
    Frukta (vörda) Gud (Elohim) och håll hans budord (klara och tydliga befallningar – hebr. mitzvot),
    för detta gäller alla människor.
[Sista raden lyder ordagrant "detta är alla/hela människan" och kan tolkas som att "det gäller alla människor" (Rom 3:29), "det är alla människors plikt" eller "detta är allt som är viktigt för människan". I nästa mening återkommer "alla" (hebr. kol) två gånger till. Denna fyrfaldiga upprepning betonar att det enda som verkligen betyder något är att frukta Gud och lyda honom, se även Matt 6:33.]

Jesaja (47)

Hör (lyd) Herrens ord,
    ni härskare av [ett annat] Sodom,
ta emot (lyssna på) Guds undervisning (hebr. Torah),
    ni folk av [ett annat] Gomorra.
Ordet som Jesaja, Amots son, såg angående Juda och Jerusalem.
Många folk ska komma och säga: "Kom låt oss gå upp till Herrens berg, till Jakobs Guds Hus, så att han kan undervisa oss om sina vägar, så vi kan vandra på hans stigar. För från Sion ska undervisning utgå (komma, förkunnas) och Herrens (Jahves) ord från Jerusalem.
Rådslå tillsammans och det ska bli till intet,
    tala ord och de ska sakna substans (ordagrant inte vara stående),
för Gud är med oss (hebr. ki immanu-El).
till undervisning och till vittnesbörd?" Säkerligen ska de tala enligt detta ord, som inte har något ljus.
Herren (Adonai) sände ett ord mot Jakob [de tio norra stammarna],
    och det slår ner [som en blixt] i Israel,
Detta är orden som Herren (Jahve) talade angående Moab i gångna tider.
Tom ska jorden tömmas (jorden ska bli helt tom),
    och plundrande ska den bli plundrad (den ska bli fullständigt föraktad),
för Herren (Jahve) har talat detta ord. [Orden tom (hebr. baqaq) och plundrad (hebr. bazaz) dubbleras i hebreiskan för att förstärka.]
Så blir Herrens (Jahves) ord för dem
föreskrift till föreskrift,
föreskrift till föreskrift,
rad till rad,
rad till rad,
lite här, lite där.
[Samma fraser som i vers 10] De går och faller baklänges,
    de skadar sig, blir snärjda och fångade.
Hör därför Herrens (Jahves) ord, ni bespottare
    som sjunger folkets nidvisor som är i Jerusalem. [Ords 1:22; 9:7, 8, 12; 13:1]
Och synen av allt detta har kommit till er som skrivna ord som är förseglade, som man ger till någon lärd och säger: "Läs detta, jag ber dig" och han svarar: "Jag kan inte, för det är förseglat."
De döva ska höra orden när man läser från bokrullen,
    och de blindas ögon ska se genom djupt mörker.
Borta är också de som vittnade falskt mot de oskyldiga (de som genom sitt anklagande ord fick en människa att ses som en syndare och lagöverträdare), som snärjde den som medlade i porten [där de äldste dömde] och undanhöll den oskyldiges rätt genom falska anklagelser.
Därför säger Israels Helige, eftersom ni föraktar dessa ord
    och litar på förtryck
    och oärlighet och står på det,
Och dina öron ska höra ett ord bakom dig säga: "Här är vägen, vandra på den, när du viker av till höger och när du viker av till vänster."
Men även han är vis och för fram ondska
    och återkallar inte sina ord,
utan ska resa sig mot de ondas hus (familjer)
    och mot hjälpen från dem som gör synd.
Jag säger: Det är bara tomma ord (munväder), för råd och styrka är för strid. Vem litar du på eftersom du har gjort uppror mot mig?
Men befälhavaren (hebr. ravshake) svarade: "Har min herre sänt mig till din herre och till dig för att tala dessa ord? Har han inte sänt mig till männen som sitter på muren, för de kommer tillsammans med er att äta sin egen avföring och dricka sin egen urin [när vi kommer och belägrar Jerusalem]!"
Sedan stod befälhavaren och ropade med hög (stark) röst på det judiska språket och sade:
"Lyssna till orden från den store kungen – Assyriens kung!
Men de teg och svarade honom inte ett ord, för kungens befallning var: "Svara honom inte."
Sedan kom [de tre männen]
    Eljakim, son till Chilkijaho, som var ledare över huset,
    och skrivaren Shevna
    och Joash, upptecknaren Asafs son,
till Hiskia med sina kläder sönderrivna [som ett yttre tecken på sorg] och berättade för honom befälhavarens (hebr. ravshakes) ord.
Kanhända ska Herren din Gud (Jahve Elohim) höra befälhavarens (hebr. ravshake) ord, som hans herre kungen i Assyrien [Sancheriv] har sänt för att håna den levande Guden (Elohim) och ska näpsa orden som Herren din Gud (Jahve Elohim) har hört, be därför för den kvarleva som är kvar."
Och Jesaja sade till dem: "Detta ska ni säga till er herre, så säger Herren (Jahve): 'Var inte rädd för dessa ord som du har hört, genom vilka Assyriens kungs unga män (hebr. naar) har smädat mig.
Vänd ditt öra (lyssna noga) Herre (Jahve) och hör (lyssna), öppna dina ögon Herre (Jahve) och se, och hör Sancherivs ord som han har sänt för att håna den levande Guden (Elohim).
är detta ordet som Herren (Jahve) har talat om honom.
Jungfrun dottern Sion
    har föraktat dig och skrattat åt ditt hån,
Jerusalems dotter
    har skakat sitt huvud mot dig.
Då kom Herrens (Jahves) ord till Jesaja. Han sade:
[Jesaja svarade:] "Och detta ska vara tecknet för dig från Herren (Jahve), att Herren (Jahve) ska göra dessa ting som han har talat.
Och Hiskia blev glad och visade dem sin skattkammare, silvret och guldet och kryddorna och den dyrbara oljan och hela hans vapenhus och allt som fanns bland hans skatter, det fanns ingenting i hans hus eller i hans ägo som Hiskia inte visade dem.
Då sade han: "Vad har de sett i ditt hus?" Och Hiskia svarade: "Allt som finns i mitt hus har de sett, det finns ingenting bland mina skatter som jag inte har visat dem."
Då sade Jesaja till Hiskia: "Hör Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) ord:
Se, dagar ska komma då allt det som finns i ditt hus och som din far har lagt på lager till denna dag, ska föras bort till Babel, inget ska lämnas kvar, säger Herren (Jahve).
Då sade Hiskia till Jesaja: "Herrens (Jahves) ord, som du har talat, är gott." Vidare sade han: "Eftersom det ska vara frid (shalom, fred och välstånd) och sanning i mina dagar (under min livstid)."
Gräset torkar bort, blomman vissnar,
    men Guds ord står fast (har kraft) för evigt [kommer alltid att gå i uppfyllelse]."
Jag ser mig omkring, men där fanns ingen människa,
    inte ens ibland dem, men där finns ingen rådgivare
    som när jag frågar dem, kan ge mig ett svar.
Och jag ska föra de blinda på en väg som de inte känner,
    på stigar som de inte känner till ska jag leda dem.
Jag ska göra mörkret ljust framför dem
    och oländiga platser plana.
Detta ska jag göra
    och det ska inte bli ogjort.
    [Upprepningen är hebreiskans sätt att betona och understryka att detta verkligen kommer att ske.]
Det bekräftar hans tjänares ord
    och uppfyller hans budbärares råd,
som säger till Jerusalem: "Hon ska bli bebodd"
    och till Juda städer: "De ska bli uppbyggda
    och jag ska resa upp dess ödelagda platser."
Jag har svurit vid mig själv,
    det jag säger är sant,
    mitt ord står fast:
För mig ska alla böja knä,
    alla tungor ska svära mig trohet.
Herren Gud (Adonai Jahve) har gett mig de lärdas tunga [att höra som en lärjunge – villigt, lydigt och glatt, se Joh 8:28],
    så att jag ska veta hur jag ska upprätthålla den utmattade med ord (vad jag ska säga för att uppmuntra den trötte).
Han väcker [mig, mitt öra, min längtan] morgon efter morgon [Mark 1:35; Luk 4:42],
    han väcker mitt öra till att höra som den som får undervisning.
Jag har lagt mitt ord i din mun
    och har övertäckt dig med skuggan av min hand,
för att jag ska grunda himlarna
    och lägga jordens grundvalar
    och säga till Sion [tempelberget i Jerusalem]: "Du är mitt folk"!
så ska det vara med mitt ord som går ut från min mun:
    Det ska inte vända tillbaka till mig tomhänt (förgäves, fruktlöst, verkningslöst),
utan att ha utfört vad jag har önskat (haft välbehag i; fröjdats åt),
    och framgångsrikt gjort (lyckats med) det jag sänt ut det för. [Guds ord syftar på alla Guds löften i Skrifterna. Här i kapitel 55 nämns flera löften både före och efter detta stycke, se vers 3–7 och 12–13.]
Om du på sabbaten avhåller din fot
    från att sköta dina affärer på min heliga dag
och kallar sabbaten din lust
    och hedrar (ärar) det som Herren (Jahve) håller heligt,
om du hedrar det och inte söker din egen njutning
    och inte går dina egna vägar
    eller sköter dina egna sysslor och inte ägnar dig åt tomt prat,
att överträda och förneka Herren (Jahve)
    och vända sig bort från att följa vår Gud (Elohim),
tala bedrägligt och perverst,
    föda fram och yttra falska ord från hjärtat.
För mig är detta mitt förbund med dem, säger Herren (Jahve). Min Ande som är över er och mitt ord som jag har placerat i din mun, ska aldrig avvika från din mun eller från din säds (dina barns) mun eller från munnen på din säds säd (dina barnbarn), säger Herren (Jahve), från nu och för evigt.
Alla dessa ting har min hand gjort
    och så har alla dessa ting blivit till,"
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve). "Men på denne vill jag se,
    den som är ödmjuk och har en krossad (bruten, ångerfull) ande,
    som darrar över mitt ord.
Hör Herrens (Jahves) ord,
    ni som darrar vid hans ord:
Era bröder som hatar er,
    som har kastat ut er för mitt namns skull, har sagt:
"Låt Herren (Jahve) bli ärad
    så att vi kan se på er glädje!"
Men de ska bli till skam.

Jeremia (204)

[Den inledande frasen "Ord av Jeremia" återkommer i bokens avslutning (Jer 51:64) innan det sista appendixet. Uttrycket är en vanlig introduktion, se 2 Sam 23:1; Amos 1:1; Klag 1:1; Neh 1:1.] Ord [en redogörelse] av Jeremia, son till Chilkijaho, en av prästerna [från Arons prästsläkt] i Anatot [en stad några kilometer nordöst om Jerusalem, se Jos 21:18; 1 Kung 2:26] i Benjamins land.
Herrens (Jahves) ord kom till honom [till Jeremia i en serie av budskap under drygt 40 år] i den tid Joshijahos, Ammons son, var kung i Juda – i hans 13:e regeringsår [627 f.Kr.],
Då kom Herrens ord till mig [Jeremia, som betyder "en som Gud har rest upp"], han sade:
Sedan räckte Herren ut sin hand, rörde vid min mun [för att helga den, se Jes 6.7] och sade till mig:
"Se, jag ska lägga mina ord i din mun.
Därtill kom Herrens (Jahves) ord till mig och sade: "Jeremia vad ser du?" Och jag svarade: "Jag ser en gren av ett mandelträd (hebr. shaked)."
Då sade Herren (Jahve) till mig: "Du har sett gott, för jag vakar (hebr. shoked) över mitt ord för att verkställa det." [Ordet för att vaka över (hebr. shoked) delar rot med ordet för mandelträd (hebr. shaked) i vers 11. Mandelträdet är det första trädet som blommar på våren och är därför ett tecken på en ny vår och står som en symbol för det profetiska. Den sjuarmade ljusstaken i templet (menoran) som lyser på natten, har också inslag utformade som mandelblommor, se 2 Mos 25:33.]
Och Herrens (Jahves) ord kom en andra gång och sade: "Vad ser du?" Och jag svarade: "Jag ser en sjudande gryta och dess ansikte är från norr."
Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sade:
Hör Herrens (Jahves) ord Jakobs hus
    och alla familjer av Israels hus.
Generation (detta släkte), se Herrens (Jahves) ord. Har jag varit en öken för Israel
    eller ett land av tjockt mörker?
Varför säger mitt folk: "Vi irrar omkring,
    vi vill inte komma mer till dig?"
Gå och förkunna dessa ord till norr och säg: Återvänd du avfälliga Israel, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
    jag ska inte dölja mitt ansikte mot dig,
eftersom jag är nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
    jag ska inte hysa agg för evigt.
Därför säger Herren Härskarornas Gud (Jahve Elohim Sebaot): På grund av (eftersom ni beter er som strutsen) att ni talar dessa ord, se, jag ska göra orden i er mun till eld och detta folk till ved, och den (elden) ska sluka dem. [Ordet jaan som används här betyder både "på grund av", "eftersom" och "att beakta", men det delar också rot med ordet för struts och syftar därför även på strutsens beteende att sticka huvudet i sanden.]
De har blivit tjocka, de är välmående, de överflödar i ondskans gärningar, de försvarar inte de behövande, inte de faderlösa till att göra dem framgångsrika, och den fattige får inte rätt i domen.
Till vem ska jag tala och ge varning så att de lyssnar? Se deras öra är trögt och de kan inte vara uppmärksamma. Se Herrens (Jahves) ord har blivit till dem en förebråelse, de har inget behag i det.
Hör jord! Se, jag ska föra ondska över detta folk, frukten av deras tankar eftersom de inte har varit uppmärksamma på mina ord och på min undervisning. De har förkastat den.
Ordet kom till Jeremia från Herren (Jahve), han sade:
"Ställ dig i porten till Herrens hus [templet i Jerusalem]. Där ska du ropa ut detta budskap: [Jeremias namn betyder "Herren är upphöjd" eller "Herren uppreser". Året är 609 f.Kr. och det är antagligen under någon av de tre stora pilgrimshögtiderna då många är i Jerusalem han får denna uppmaning. Här mellan den inre och yttre tempelplatsen får Jeremia leverera en av hans svåraste men viktigaste budskap.]
Hör Herrens ord, ni alla från Juda som går in genom dessa portar för att tillbe Herren!
[Budskapet är till det södra riket, Juda, det norra riket, Israel, har redan fallit på grund av dess synd och folket är spritt i Assyrien.]
Sluta att sätta er förtröstan på lögner [från de falska profeterna] som säger:
    "Detta är Herrens tempel,
    Herrens tempel,
    Herrens tempel." [Som om templet och byggnaderna i sig skulle beskydda Jerusalem.]
Se, ni litar på lögnens ord som inte kan gagna er.
För jag talade inte till era fäder och befallde dem inte den dagen då jag förde dem ut ur Egyptens land angående brännoffer och offer,
men dessa ting befallde jag dem och sade: Lyssna till min röst och jag ska vara er Gud (Elohim) och ni ska vara mitt folk och vandra på alla de vägar som jag befaller er, för att det ska gå väl för er.
Och du ska tala till dem alla dessa ord, men de ska inte lyssna till dig. Och du ska kalla på dem, men de ska inte svara dig.
De visa (kloka) skäms,
    de är bestörta och fångade.
Se, Herrens (Jahves) ord har de förkastat
    och vilken vishet har de (finns i dem)?
Hör Herrens (Jahves) ord ni kvinnor och låt era öron ta emot hans muns ord. Och undervisa era döttrar i klagan och var och en hennes granne i klagosång.
Hör ordet som Herren (Jahve) talar till er Israels hus.
Detta ord kom till Jeremia från Herren (Jahve) han sade:
Hör förbundets ord och tala till Juda män och till Jerusalems invånare
och säg till dem: Så säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim): Förbannad (omintetgjord – hebr. aror) är den man som inte hör (aktivt lyssnar till) förbundets ord,
Och Herren (Jahve) sade till mig: Förkunna alla dessa ord i Juda städer och på Jerusalems gator och säg: Lyssna till förbundets ord och gör dem.
Men de lyssnade inte och böjde inte sina öron utan vandrade varje man i deras hjärtas envishet, därför har jag fört över dem alla dessa förbundets ord som jag befallde dem att göra, men de har inte gjort dem.
De har vänt tillbaka till deras fäders synder som vägrade att lyssna på mina ord och de har gått efter andra gudar till att tjäna dem. Israels hus och Juda hus har brutit mitt förbund som jag skar med deras fäder.
Och jag tog mig en linnegördel efter Herrens (Jahves) ord och satte den på mina länder.
Och Herrens (Jahves) ord kom till mig en andra gång och han sade:
Och Herrens (Jahves) ord kom till mig han sade:
Detta onda folk som vägrar att lyssna till mina ord, som vandrar i sitt hjärtas envishet och har gått efter andra gudar till att tjäna dem och till att tillbe dem, det ska bli som denna gördel, som inte duger till någonting.
Och du ska säga dessa ord till dem: Så säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim): ’Varje krus är fyllt med vin’, och när de säger till dig: ’Vet vi inte att varje krus är fyllt med vin?’
Herrens (Jahves) ord som kom till Jeremia angående torkan.
Och du ska säga dessa ord till dem: Låt mina ögon fälla tårar natt och dag och låt dem inte torka, för jungfrun, mitt folks dotter är bruten med ett stort brott med ett mycket allvarligt sår.
Dina ord var funna och jag åt dem och dina ord var för mig en glädje och mitt hjärtas fröjd, eftersom ditt namn var utropat över mig Herre Härskarornas Gud (Jahve Sebaot Elohim).
Och Herren (Jahves) ord kom till mig. Han sade:
Och det ska ske när du ska berätta för detta folk alla dessa ord och de ska säga till dig: Varför har Herren (Jahve) förkunnat all denna stora ondska mot oss? Och vad är vår synd? Och vad är vår överträdelse som vi har begått mot Herren vår Gud (Jahve Elohim)?
Se, de säger till mig: "Var är Herrens (Jahves) ord? Låt det komma nu."
och säg till dem: Hör (lyssna på) Herrens (Jahves) ord ni Juda kungar och hela Juda och alla Jerusalems invånare, som går in genom dessa portar.
Ordet som kom till Jeremia från Herren (Jahve). Han sade:
"Stå upp och gå ner till krukmakarens hus. Där ska jag låta dig höra mina ord."
Och Herrens ord kom till mig, han sade:
Och de säger: Kom låt oss tillräkna hans påfund mot Jeremia, för undervisning saknas inte från prästen, och råd från de visa och ord från profeten. Kom och låt oss slå honom med tungan och låt oss inte lyssna på något av hans ord.
och gå ut till Hinnoms sons dal som är vid ingången till Charsits port, och förkunna där ordet som jag ska tala om för dig
och säg: Lyssna på Herrens (Jahves) ord, Juda kungar och Jerusalems invånare: Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) Israels Gud (Elohim): Se jag ska föra ondska över denna plats, vemhelst som hör, hans öron ska pirra
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) Israels Gud (Elohim): Se, jag ska föra över denna stad och över alla hennes städer, all den ondska som jag har förkunnat mot den, eftersom de har gjort sina nackar styva, till att inte lyssna på mina ord.
Och Pashchor, Immers son prästen som var chef i Herrens (Jahves) hus, hörde Jeremia profetera dessa ord [plural].
eftersom varje gång jag talar [får ett profetiskt budskap] måste jag ropa:
    "Våld och förtryck kommer!" [Ett budskap om dom, som ännu inte gått i uppfyllelse.]
Herrens ord vållar mig spott och spe hela dagen.
    [Han ansågs vara en falsk profet i folks ögon.]
Ordet som kom till Jeremia från Herren (Jahve) när kung Tsidqijaho sände honom till Pashchor, Malkijahos son, och Tsefanja, Maasejas son prästen, och sade:
Och till Juda kungs hus: Hör Herrens (Jahves) ord:
Så Herren sade [till mig Jeremia]: "Gå ner [från templet] till Juda kungs palats. Ge honom ett budskap från mig där.
Säg: 'Lyssna, du Juda kung [Jehojaqim], som sitter på Davids tron. Du och ditt hov och ditt folk, de som går in genom dessa portar måste lyssna till vad Herrens ord säger.
Om ni är noggranna med att följa denna befallning ska kungar som sitter på Davids tron och som har hästar och vagnar fortsätta att färdas genom portarna på detta palats, följda av sitt hov och sitt folk.
Men om ni inte lyssnar till dessa ord, avlägger jag en ed vid mig själv förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), att detta hus ska bli en ödeplats.
Land, land, land – hör Herrens (Jahves) ord!
Angående profeterna. Mitt hjärta är krossat i mig, alla mina ben darrar, jag är lik en berusad man och lik en man som behärskas av vinet, på grund av Herren (Jahve) och på grund av hans heliga ord.
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): Lyssna inte till profeternas ord som profeterar för er, de leder er in i fåfänga, de talar syner från sina egna hjärtan och inte från Herrens (Jahves) mun.
För vem har stått i Herrens (Jahves) råd så att han skulle förnimma och höra hans ord? Vem har varit uppmärksam till hans ord och lyssnat på det?
Och om de hade stått i mitt råd, låt dem få mitt folk att höra mina ord och omvända dem från deras onda vägar och från deras onda handlingar.
Låt den profet som haft en dröm berätta (relatera till) sin dröm. Låt den som tagit emot mitt ord tala det troget (precis som det blev givet). De [mänskliga drömmarna] är som halm [som blåser bort med vinden] och kan inte jämföras med säd [som är Guds ord och som ger liv]. Jag Herren (Jahve) förkunnar (säger, proklamerar) detta.
Är inte mitt ord (budskap) som en eld [som förädlar metallen], förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), som en slägga som krossar klippan?
Därför, se, jag är emot profeterna förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) som stjäl mina ord varje man från sin granne.
Och Herrens (Jahves) börda ska inte mer nämnas, för varje mans ord ska vara hans egen börda, och ni kommer att förvränga den levande Gudens (Elohims) ord, Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) vår Gud (Elohim).
Och om han säger: Herrens (Jahves) börda, därför säger Herren (Jahve) så: Eftersom ni säger detta ord "Herrens (Jahves) börda" och jag har sänt till er och sagt: Ni ska inte säga "Herrens (Jahves) börda",
Och Herrens (Jahves) ord kom till mig, han sade:
Ordet som kom till Jeremia angående hela Juda folk i Jehojaqims, Joshijahos son, Juda kungs fjärde år som var Nebukadnessar, Babels kungs första år,
Från det sjuttonde året till Joshijaho, Ammons son Juda kung, till denna dag, dessa 23 år har Herrens (Jahves) ord kommit till mig och jag har talat till er, talat i tid och ofta, men ni har inte lyssnat.
Därför säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) så: Eftersom ni inte har lyssnat till mina ord,
Och jag ska föra upp över landet alla mina ord som jag har talat mot det, allt som är skrivet i denna bok som Jeremia har profeterat mot alla folkslag.
Och du, profetera mot dem med alla dessa ord och säg till dem: Herren (Jahve) ryter från höjden och upphäver sin röst från sin heliga boning. Han ger sin röst till ett mäktigt rytande över sin hjord, han ropar (sjunger) som druvtrampare mot alla jordens invånare. [Det var vanligt att man hjälptes åt med att trampa druvorna efter skörden. Detta gjordes ofta med en taktfast sång. Men även ljudligt då det också var ett uttryck för glädje mitt i arbetet. Ordet ana som används här har flera betydelser men bland dem både att ropa och sjunga.]
I början av Jehojaqim, Joshijahos son, Juda kungs regering kom detta ord från Herren (Jahve), han sade:
Så säger Herren (Jahve): Stå på gården i Herrens (Jahves) hus och tala alla dessa ord till Juda städer som kommer för att tillbe i Herrens (Jahves) hus, alla de ord som jag befaller dig att tala till dem, förminska inte ett enda ord.
till att lyssna till mina tjänare profeternas ord som jag har sänt till er, sänt dem i tid och ofta, men ni har inte lyssnat.
Och prästerna och profeterna och hela folket hörde Jeremia tala dessa ord i Herrens (Jahves) hus.
Och Juda furstar hörde dessa ting och kom upp från kungens hus till Herrens (Jahves) hus och de satt i ingången till den nya porten i Herrens (Jahves) hus.
Och Jeremia talade till alla furstar och till hela folket och sade: "Herren (Jahve) sände mig till att profetera mot detta hus och mot denna stad, alla de ord som ni har hört.
Vet bara med säkerhet att om ni dödar mig så drar ni oskyldigt blod över er själva och över denna stad och över dess invånare, för i sanning har Herren (Jahve) sänt mig till er, till att tala alla dessa ord i era öron."
Och där fanns även en man som profeterade i Herrens (Jahves) namn, Orijaho, Shemajas son från Qirjat-Jearim, och han profeterade mot denna stad och mot detta land i enlighet med alla Jeremias ord,
och kung Jehojaqim med alla hans mäktiga män och alla furstar hörde hans ord och kungen sökte att döda honom, men Orijaho hörde det och han blev rädd och flydde och gick till Egypten,
I början av Jehojaqim, Joshijahos son, Juda kungs regering kom detta ord till Jeremia från Herren (Jahve), han sade:
Och jag ska tala till Tsidqijaho, Juda kung enligt alla dessa ord och säga: "För in din nacke under Babels kungs ok och tjäna honom och hans folk och du ska leva.
Och lyssna inte till profeternas ord som berättar för er och säger: Ni ska inte tjäna Babels kung, för de profeterar lögn till er,
Och till prästerna och till hela folket talar jag och säger: Så säger Herren (Jahve): Lyssna inte till era profeters ord som profeterar till er och säger: Se, redskapen från Herrens (Jahves) hus ska snart komma tillbaka från Babel, för de profeterar lögn till er.
Men om de är profeter och om Herrens (Jahves) ord är med dem, låt dem nu be till Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) att redskapen som är kvar i Herrens (Jahves) hus och Juda kungs hus och i Jerusalem inte kommer till Babel.
och profeten Jeremia sade: "Amen! Herre (Jahve) gör så! Må Herren (Jahve) resa upp dina ord som du har profeterat och föra tillbaka redskapen från Herrens (Jahves) hus och alla dem som burits bort i fångenskap, från Babel till denna plats!
Men lyssna nu, jag ber dig, till dessa ord som jag talar i dina öron och i öronen på hela folket:
Profeten som profeterar om shalom (fred), när profetens ord uppfylls, då ska profeten bli känd, att Herren (Jahve) verkligen har sänt honom."
Och Herrens (Jahves) ord kom till Jeremia efter att profeten Chananja hade brutit oket från profeten Jeremias nacke, han sade:
Och detta är brevets ord som profeten Jeremia sände från Jerusalem till återstoden av fångarnas äldste och till prästerna och till profeterna och till hela folket som Nebukadnessar hade fört bort i fångenskap från Jerusalem till Babel,
För så säger Herren (Jahve): "När ordet för Babylon är uppfyllt – sjuttio år [Troligvis 609-539 f.Kr., se Jer 25:11] – ska jag ta mig an (besöka, mönstra, utse) er och uppfylla (resa upp) mitt goda ord (löfte) till er att föra er tillbaka till denna plats."
eftersom de inte har lyssnat till mina ord, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), som jag har sänt till dem genom mina tjänare profeterna, sänt dem i tid och ofta, men ni har inte lyssnat, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Och ni, hör Herrens (Jahves) ord, alla fångna [i exil] som jag har sänt bort från Jerusalem till Babel.
Eftersom de har gjort dårskap i Israel och begått äktenskapsbrott med sina grannars hustrur och har talat lögnens ord i mitt namn, som jag befallt dem att låta bli. Och jag är han som vet (har intim kunskap om) och är ett vittne förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
-
Och Herrens (Jahves) ord kom till Jeremia, han sade:
Ordet som kom till Jeremia från Herren (Jahve), han sade:
Så säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim): Skriv åt dig alla ord som jag har talat till dig i en bok.
Och dessa är orden som Herren (Jahve) talade om Israel och om Juda.
Lyssna till Herrens (Jahves) ord, ni hednafolk,
    förkunna det i avlägsna kustländer.
Säg: "Han som skingrade Israel ska också samla det,
    och bevara det som en herde håller ihop (föder, beskyddar) sin hjord."
    [4 Mos 27:17; 2 Sam 7:7; Ps 78:70–72; Hes 34]
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), Israels Gud: "Ännu en gång ska man säga detta ord i Juda land och dess städer, när jag har återfört deras fångar (från exilen):
'Må Herren (Jahve) välsigna dig [4 Mos 6:24],
    du rättfärdighetens boning,
    du heliga berg.'
Ordet som kom till Jeremia från Herren (Jahve) i det tionde året till Tsidqijaho, Juda kung, som var det åttonde året till Nebukadnessar.
Och Jeremia sade: Herrens (Jahves) ord kom till mig han sade:
Och Chanamel, min farbrors son kom till mig på vaktgården i enlighet med Herrens (Jahves) ord och han sade till mig: "Köp mitt fält, jag ber dig, som är i Anatot som är i Benjamins land, för rätten att ärva är din och återlösningen är din. Köp det till dig själv." Och jag visste att detta var Herrens (Jahves) ord.
Ack, Herrarnas Herre (Adonai Jahve), se, du har gjort himlarna och jorden med din stora makt och med din utsträckta arm. Ingenting är för svårt för dig,
Och Herrens (Jahves) ord kom till Jeremia, han sade:
Se, jag är Herren (Jahve), allt kötts Gud (Elohim). Skulle något vara för svårt (underbart) för mig?
Och Herrens (Jahves) ord kom till Jeremia en andra gång när han fortfarande var instängd på vaktgården, han sade:
Se, dagar ska komma, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), då jag ska komma och uppfylla det goda (underbara, nåderika) löfte (ordet) som gäller för nationerna Israels hus [i norr] och Juda hus [i söder].
Och Herrens (Jahves) ord kom till Jeremia, han sade:
Och Herrens (Jahves) ord kom till Jeremia, han sade:
Herrens (Jahves) ord som kom till Jeremia när Nebukadnessar, Babels kung och hela hans armé och alla kungariken under hans hand och hela folket stred mot Jerusalem och alla dess städer, han sade:
Men hör Herrens (Jahves) ord Tsidqijaho, Juda kung. Så säger Herren (Jahve) om dig: Du ska inte dö för svärdet.
I shalom (frid) ska du dö, och med dina fäders kremering, de tidigare kungarna som var före dig, så ska de göra en kremering för dig och de ska beklaga dig: "Ve herre!" för jag har talat mitt ord förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Och profeten Jeremia talade alla dessa ord till Tsidqijaho, Juda kung i Jerusalem.
Ordet som kom till Jeremia från Herren (Jahve) efter att kung Tsidqijaho hade skurit ett förbund med hela folket som var i Jerusalem för att proklamera (ropa ut) frihet för dem,
Därför kom Herrens (Jahves) ord till Jeremia, han sade:
Jag ska ge männen som har överträtt mitt förbund, som inte har hållit fast vid förbundets ord som de skar inför mitt ansikte, som delade kalven i två och gick mellan dess stycken,
Ordet som kom till Jeremia från Herren (Jahve) när Jehojaqim, Joshijahos son, var Juda kung [han regerade 609-597 f.Kr.], han sade:
Och Herrens (Jahves) ord kom till Jeremia, han sade:
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), Israels Gud: Gå och säg till Juda män och till Jerusalems invånare: Ska ni inte ta emot tillrättavisning och lyssna till mina ord förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve)?
Jonadav, Rechavs sons ord som han befallt sina söner att inte dricka vin har efterlevts och till denna dag dricker de inte, för de lyssnade till sin fars befallning. Men jag har talat till er, många gånger och ofta, men ni har inte lyssnat till mig.
Och det skedde i det fjärde året av Jehojaqim, Joshijahos son, Juda kung, att detta ord kom till Jeremia från Herren (Jahve), han sade:
"Ta dig en bokrulle och skriv i den alla de ord som jag har talat mot Israel och mot Juda och mot alla folkslag, från den dag jag [först] talade till dig, från Joshijahos dagar och till denna dag.
Och Jeremia kallade på Baroch, Nerijas son, och Baroch skrev från Jeremias mun alla Herrens (Jahves) ord som han hade talat till honom på en bokrulle.
gå därför du och läs i rullen det som du har skrivit från min mun, Herrens (Jahves) ord, i öronen på folket i Herrens (Jahves) hus på en fastedag, och du ska också läsa det i öronen på hela Juda som kommer ut från sina städer.
Och Baroch, Nerijas son, gjorde allt som profeten Jeremia befallde honom, läste i skriftrullen Herrens (Jahves) ord i Herrens (Jahves) hus.
Och Baroch läste i skriftrullen Jeremias ord i Herrens (Jahves) hus i Gemarjahos, skrivaren Shafans sons, kammare, på den övre gården i ingången till den nya porten i Herrens (Jahves) hus, i öronen på hela folket.
Och när Michajaho, Gemarjahos son, Shafans son, hörde alla Herrens (Jahves) ord från hela bokrullen,
Och Michajaho redovisade för dem alla de ord som han hade hört när Baroch läste skriftrullen i folkets öron.
Och det skedde när de hörde alla orden, att de blev rädda, varje man till sin granne och de sade till Baroch: "Vi måste absolut berätta för kungen alla dessa ord."
Och de frågade Baroch och sade: "Berätta, vi ber dig, för oss, hur skrev du ner alla dessa ord från hans mun?"
Och Baroch sade till dem: "Han uttalade alla dessa ord för mig med sin mun och jag skrev dem med bläck i bokrullen."
Och de kom in till kungens gård, men de hade deponerat bokrullen i skrivaren Elishamas kammare, och de berättade alla orden i kungens öron.
Och de var inte rädda och rev inte isär sina kläder, kungen och alla hans tjänare som hörde alla dessa ord.
Och Herrens (Jahves) ord kom till Jeremia efter att kungen hade bränt skriftrullen och orden som Baroch hade skrivit från Jeremias mun, han sade:
"Ta dig en annan skriftrulle och skriv i den alla de tidigare orden som var i den första skriftrullen, som Jehojaqim, Juda kung har bränt.
Och Jeremia tog en annan bokrulle och gav den till skrivaren Baroch, Nerijas son, som skrev i den från Jeremias mun alla bokens ord som Jehojaqim, Juda kung hade bränt i eld, och bredvid dem lades många liknande ord till.
Och han och hans tjänare och folket i landet, lyssnade inte till Herrens (Jahves) ord som han talade genom profeten Jeremia.
Och Herrens (Jahves) ord kom till profeten Jeremia, han sade:
Och kung Tsidqijaho sände och hämtade honom och kungen frågade honom i hemlighet i sitt hus och sade: "Finns det något ord från Herren (Jahve)?" Och Jeremia sade: "Det finns." Och han sade: "Du ska lämnas i Babels kungs hand."
Och Shefatja, Matans son, och Deajaho, Pashchors son, och Jochal, Shelemjahos son, och Pashchor, Malkijahos son hörde orden som Jeremia talade till hela folket och han sade:
Och furstarna sade till kungen: "Låt denna man, vi ber dig, bli dödad, så mycket som han försvagar händerna på stridsmännen som är kvar i denna stad och folkets händer, när han talar sådana ord till dem, för denna man söker inte folkets bästa utan skadar dem."
Och Tsidqijaho kungen sade: "Se, han är i er hand, för kungen är inte den som kan göra något mot er."
Och Tsidqijaho, kungen sände och tog profeten Jeremia till sig i den tredje ingången som var i Herrens (Jahves) hus och kungen sade till honom: "Jag ska fråga dig en sak, göm ingenting för mig."
Men om du vägrar att gå ut, detta är Herrens (Jahves) ord som han har visat mig:
Och Tsidqijaho sade till Jeremia: "Låt ingen man få veta dessa ord och du ska inte dö."
Och alla furstarna kom till Jeremia och frågade honom, och han berättade för dem efter alla dessa ord som kungen befallt honom. Och de slutade tala med honom, för ärendet avhördes inte.
Och Herrens (Jahves) ord kom till Jeremia medan han var instängd i vaktgården, han sade:
Gå och tala till Eved-Melech (betyder kungens tjänare), etiopiern och säg: "Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) Israels Gud (Elohim): Se, Jag ska föra mina ord över denna stad för ont och inte för gott, och de ska bli fullbordade inför dig den dagen.
Ordet som kom till Jeremia efter att Nevozaradan, ledaren för vakten hade låtit honom gå från Rama, när han hade tagit honom bunden i kedjor bland alla Jerusalems och Juda fångar som bars bort i fångenskap till Babel.
och Herren (Jahve) har fört fram det och gjort som han talade eftersom ni har syndat mot Herren (Jahve) och inte har lyssnat på hans röst, därför kommer dessa ting över er.
Men Gedaljaho, Achiqams son, sade till Jochanan, Qareas son: "Du ska inte göra denna sak, för du talar lögn om Jishmael."
att Herren din Gud (Jahve Elohim) ska tala om för oss vilken väg vi ska gå och vad vi ska göra."
Och profeten Jeremia sade till dem: "Jag har hört er, se, jag ska be till Herren er Gud (Jahve Elohim) efter era ord, och det ska ske att vadhelst Herren (Jahve) ska svara er, det ska jag förkunna för er, jag ska inte undanhålla något från er."
Och de sade till Jeremia: "Herren (Jahve) är ett sant och trofast vittne mot oss, om inte vi gör efter alla de ord som Herren din Gud (Jahve Elohim) sänder [genom] dig till oss.
Och det skedde efter tio dagar att Herrens (Jahves) ord kom till Jeremia.
Och nu, lyssna därför till Herrens (Jahves) ord ni Juda kvarleva. Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) Israels Gud (Elohim): Om ni verkligen sätter ert ansikte till att gå till Egypten och gå dit och vistas där,
Och det skedde när Jeremia hade slutat tala till hela folket alla Herren deras Guds (Jahve Elohims) ord varmed Herren deras Gud (Jahve Elohim) sände honom till dem, alla dessa ord.
Och Herrens (Jahves) ord kom till Jeremia i Tachpanches, han sade:
Ordet som kom till Jeremia om alla judar som bor i Egyptens land, som bor i Migdol och i Tachpanches och i Nof och i Patros land och han sade:
Och jag sände till er alla mina tjänare profeterna, sände dem tidigt och ofta och sade: ’Gör inte dessa avskyvärda ting som jag hatar.’
"Ordet som du har talat till oss i Herrens (Jahves) namn, vi ska inte lyssna till dig.
Men vi ska verkligen verkställa varje ord som har gått ut från vår mun, till att offra till himmelens drottning, och hälla ut dryckesoffer till henne, som vi har gjort, vi och våra fäder, våra kungar och furstar i Juda städer och på Jerusalems gator, för då hade vi rikligt med bröd och var välbeställda och såg inget ont.
Och Jeremia talade till hela folket, till männen och till kvinnorna, till hela folket som hade gett honom detta svar och sade:
Och Jeremia sade till hela folket och till alla kvinnor: "Hör Herrens (Jahves) ord, hela Juda som är i Egyptens land:
Därför hör Herrens (Jahves) ord, hela Juda som bor i Egyptens land: Se, jag har avlagt en ed vid mitt stora namn säger Herren (Jahve), för att mitt namn inte mer ska nämnas i munnen på någon man från Juda och säga: Herren Herren (Adonai Jahve) lever, i hela Egypten.
Och de som undkommer svärdet ska återvända från Egyptens land till Juda land, ett litet antal, och de ska veta, hela Juda kvarleva som har kommit till Egyptens land för att vistas där, vems ord som förblir (består, är starkt, upprätt, har framgång, gör gott, hjälper – hebr. qom) mina eller deras.
Och detta ska vara tecknet för er förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), att jag ska straffa er på denna plats, för att ni ska veta (vara intimt förtrogna med) att mina ord verkligen står er emot för ont.
Ordet som profeten Jeremia talade till Baroch, Nerijas son när han skrev dessa ord i en bok vid Jeremias mun, i det fjärde året till Jehojaqim, Joshijahos son, Juda kung, han sade:
Herrens (Jahves) ord som kom till Jeremia över folkslagen.
Ordet som Herren (Jahve) talade till profeten Jeremia. Hur Nebukadnessar, Babels kung ska komma och slå Egyptens land.
[Nu följer sju nationer mellan stormakterna Egypten (Jer 46) i syd och Babylon (Jer 50–51) i norr. Uppräkningen går från syd, sedan öst och sist norr.]

Filisteerna

Herrens (Jahves) ord som kom till profeten Jeremia angående filistéerna, innan Faro slog Azza. [Det skulle kunna vara farao Psammetichus I, som attackerade Gaza i slutet av sin regeringstid innan hans död 610 f.Kr. Om det var farao Neco kan det ha varit 609 f.Kr. eller efter slaget vid Megiddo. Den grekiska historikern Herodotos skriver att efter Neco besegrade Josiah i Megiddo, intog han staden Kadytis (vilket antas vara Gaza). Denna attack skedde 605 f.Kr. på tillbakavägen från hans seger i Karkemish. Det kan också vara 601 f.Kr., sedan Neco besegrat Nebukadnessar.]
För var inte Israel ett åtlöje för dig? Blev han funnen bland tjuvar? För så ofta som du talade om honom skakade du ditt huvud.
Herrens (Jahves) ord som kom till profeten Jeremia, till Elam i början av Juda kung Tsidqijaho. Han sade:
Ordet som Herren (Jahve) talar angående Babel, om kaldéernas land, genom profeten Jeremias hand.
Ordet som profeten Jeremia befallde Seraja, Nerijas son, Machsejas son, när han gick med Juda kung Tsidqijaho till Babel i hans fjärde regeringsår. Seraja var intendent.
Och Jeremia skrev i en bok allt det onda som ska komma över Babel, alla dessa ord som är skrivna om Babel.
Och Jeremia sade till Seraja: "När du kommer till Babel, se till att du läser alla dessa ord
och du ska säga: 'Så ska Babel sjunka och ska inte resa sig igen för all den ondska som jag ska föra fram över henne, och de ska bli utmattade.' " Så långt är orden av Jeremia (här slutar Jeremias ord). [Denna fras formar en inramning med inledningen, se Jer 1:1.]
Och hans underhåll (hebr. apanage) var ett oavbrutet underhåll som gavs honom av kungen, varje dag en bestämd del (ranson), alla dagar till hans död, alla hans livs dagar (så länge han levde).

Hesekiel (82)

Då kom (ordagrant: "kommande kom") Herrens (Jahves) ord till prästen Hesekiel, Bozis son, i kaldéernas land [Babylon] vid floden Kevar, och Herrens (Jahves) hand [kraft, se 1 Kung 18:46; 2 Kung 3:15] var över honom på den platsen. [Kevar var en förgrening av floden Eufrat, söder om Babylon.] [Detta är den andra exilen och bokens författare Hesekiel är en av dem som också förs bort. Han var då 25 år. Här i bokens inledning har det nu gått 5 år sedan dess och han är 30 år. I den första exilen (605 f.Kr.) fördes en mindre grupp bort, bl.a. Daniel. Då regerade Jehojaqim i Juda, se Dan 1:1. Nu regerar hans son Jehojachin (samma namn, men med "n" på slutet istället för "m") här i Hesekiel är stavningen av Jehojachin det snarlika Jojachin.
    Hesekiel var (som även Jeremia) av prästerlig släkt och ättling till Levi. Hans far Buzi nämns inte någon annanstans, ev kan det finnas någon koppling med landet Boz (Job 32:2, 6). Hade Hesekiel inte förts bort från Jerusalem skulle han börjat tjänstgöra som präst i templet när han fyllde 30 år (4 Mos 4:47). Istället kallar Herren honom nu till en profet (Hes 2:3–5). Frasen "kom Herrens ord" används 50 ggr i boken.]
Och du människoson ska inte vara rädd för dem och inte vara rädd för deras ord, fast utmanare och föraktare finns hos dig och du bor bland skorpioner. Var inte rädd för deras ord och bli inte bestört över deras uppsyn, för de är ett upproriskt hus.
Och du ska tala mina ord till dem, oavsett om de vill lyssna eller om de vill låta bli, för de är mycket upproriska.
Och han sade till mig: "Människobarn gå till Israels hus och tala med mina ord till dem,
inte till många folk med obegripligt språk och en långsam tunga, vars ord du inte kan förstå. Om jag hade sänt dig till dem skulle de med säkerhet ha lyssnat till dig.
Och han sade till mig: "Människobarn, alla mina ord som jag ska tala till dig, ta emot i ditt hjärta och hör med dina öron.
Och det hände efter de sju dagarna att Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sade:
"Människobarn jag har utsett dig att vara väktare [vars uppdrag var att speja och varna för annalkande fara – hebr. tsafa] till Israels hus, och när du hör ett ord i min mun ska du ge dem varningen från mig. [En väktare var stationerad på muren och uppdraget var att hålla utkik och varna ledarskapet om faror, se 1 Sam 14:16; 2 Sam 18:24; 2 Kung 9:17–20. Att inte utföra detta uppdrag var ofta förenat med dödsstraff. Se även 33:7; Jer 6:17; Hab 2:1.]
Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sade:
och säg: Ni Israels berg hör Herrarnas Herres (Adonai Jahves) ord: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve) till bergen och till kullarna, till ravinerna och till dalarna: Se jag ska komma över er med svärd och jag ska fördärva era höga platser. [5 Mos 12; 2 Kung 23:8]
Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sade:
Och se, mannen i linnekläder som hade bläckhornet vid sidan (bundet i bältet vid höften) [se vers 2 och 3] rapporterade och sade: Jag har gjort allt som du har befallt mig.
Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sade:
Sedan talade jag till alla de fångna, alla de ord (ting) som Herren (Jahve) hade visat mig.
Och Herrens (Jahves) ord kom till mig han sade:
Och Herrens (Jahves) ord var till mig på morgonen, han sade:
Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sade:
Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sade:
Säg därför till dem: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Jag ska låta detta ordspråk försvinna och de ska inte längre använda det som ett ordspråk i Israel. Men säg till dem: Dagarna visar sig och orden i alla syner.
För jag är Herren (Jahve). Jag ska tala de ord jag talar och de ska verkställas. De ska inte längre dröja. För i era dagar, ni upproriska hus, ska jag tala ord och jag ska verkställa dem förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve).
Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sade:
Säg därför till dem: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Inget av mina ord ska dröja längre, utan mina ord som jag ska tala ska verkställas förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve).
Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sade:
Människobarn profetera mot Israels profeter som profeterar och säg du till dem som profeterar ur sin egna hjärtan: Hör Herrens (Jahves) ord:
De har sett fåfänga och lögnaktiga syner som säger: Så förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), men Herren (Jahve) har inte sänt dem. Likväl hoppas de att ordet ska bli bekräftat.
Och Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sade:
Och profeten som är förledd och talar ett ord, jag Herren (Jahve) har förlett profeten som profeterar och jag ska sträcka ut min hand över honom och ska förgöra honom från mitten av Israels folk.
Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sade:
Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sade:
[Detta är det längsta budskapet i Hesekiel. Bildligt talat har vinrankan inte bara misslyckats med att ge god frukt, den har gett en förfärlig vidrig frukt. Israel liknas med ett föräldralöst barn som blir kungens fru, men ger bort alla sina gåvor för att bli en prostituerad.] Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sade:
Därför du sköka, hör (lyssna till) Herrens (Jahves) ord!
Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sade:
Och Herrens (Jahves) ord kom till mig han sade:
Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sade:
Och Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sade:
Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sade:
och säg till söderns skog: Hör Herrens (Jahves) ord: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Se jag ska tända en eld i dig och den ska sluka varje grönt träd hos dig och inget torrt träd ska släckas utan flammande flamma, och alla ansikten från söder till norr ska brännas av den.
Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sade: [Det är nu sjätte gången frasen "Människorbarn sätt ditt ansikte mot" återkommer i Hesekiel, se Hes 13:17; 20:46; 21:2; 25:2; 28:21; 29:2; 35:2; 38:2. Frasen används alltid när det gäller dom, och här gäller det Jerusalem. Det finns en parallell i Luk 9:51 där Jesus "sätter sitt ansikte" för att gå mot Jerusalem.]
Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sade:
Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sade:
Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sade:
Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sade:
Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sade:
Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sade:
Och Herrens (Jahves) ord kom till mig i det nionde året [sedan Jehojachins exil, se Hes 1:2] i den tionde månaden på den 10:e dagen i månaden [15 jan, 588 f.Kr.] han sade:
Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sade:
Och jag sade till dem: Herrens (Jahves) ord kom till mig och han sade:
Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sade:
Och säg till Ammons söner: Hör Herrarnas Herres (Adonai Jahves) ord: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Eftersom du säger: Haha! (hebr. heach – ett uttryck för skadeglädje) mot min helgedom när den blev vanhelgad och mot Israels land när det gjordes öde och mot Juda hus när de gick i fångenskap,
[De fyra föregående domarna har inte haft något datum. Datument här visar på ännu större allvar för denna dom. Det 11:e året är antal år efter Jehojachins exil (Hes 1:2).] Och det hände i det 11:e året på den första dagen i månaden att Herrens (Jahves) ord kom till mig, han sade:
Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sade:
Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sade:
Och Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sade:
Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sade:
[Budskapet till Egypten är uppdelat i sju delar.] I det 10:e året i den 10:e månaden på den 12:e dagen i månaden kom Herrens (Jahves) ord till mig. Han sade:
Och det hände i det 27:e året i den första månaden på första dagen i månaden att Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sade:
[Inget datum anges för denna tredje profetia som ger detaljer kring Egyptens fall. Budskapet har fyra delar som inleds med en liknande fras, se vers 2, 6, 10 och 13. Budskapen avslutas också med en avslutande fras, se vers 6, 8, 12 och 19.] Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sade:
Och det skedde i det 11:e året i den första månaden på den sjunde dagen i månaden [29 april, 587 f.Kr.] att Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sade:
Och det skedde i det 11:e året i den tredje månaden på den första dagen i månaden [21 juni, 587 f.Kr.] att Herrens (Jahves) ord kom till mig. [Knappt två månader sedan det förra budskapet, se Hes 30:20–26.] Han sade:
Och det skedde i det tolfte året, i den tolfte månaden [Adar] på den första dagen i månaden [3:e mars, 585 f.Kr.] att Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sade:
Och det skedde i det tolfte året på den 15:e dagen i månaden att Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sade:
Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sade:
Och du människobarn, jag har satt dig som en väktare till Israels hus, därför när du hör ordet i min mun, ska du varna dem från mig.
Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sade:
Och du människobarn, ditt folks söner som talar om dig bakom murarna och i husens dörrar och säger den ene till den andre, var och en till sin bror: Kom jag ber dig och lyssna vilket ord som kommer från Herren (Jahve),
och kommer till dig som folket kommer och sitter framför dig som mitt folk och lyssnar till dina ord, men gör dem inte, för med deras mun visar de mycket kärlek [här används ett ord för kärlek (hebr. agav) som betonar lusta och begär], men deras hjärtan går efter (följer) deras girighet (begär, egna önskningar).
Och du är för dem som en serenad (kärlekssång), som någon som har en njutbar röst och kan spela väl (är en virtuos) på sitt instrument, så de hör dina ord men de gör dem inte.
Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sade:
Därför ni herdar (hebr. roim) hör Herrens (Jahves) ord (hebr. et dabarOrdet):
Därför ni herdar (hebr. ha roim – herdarna) hör Herrens (Jahves) ord (hebr. dabar):
Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sade:
Och ni har förhärligat er själva mot mig med er mun och har mångdubblat era ord mot mig. Jag har hört det.
Och du människobarn, profetera till Israels berg och säg till dem: Israels berg hör Herrens (Jahves) ord:

Därför Israels berg, Hör Herrarnas Herres (Adonai Jahves) ord: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve) till
    bergen och till höjderna
    till bäckarna och till dalarna
    och till de ödelagda ruinerna
    och till de övergivna städerna
som har blivit ett byte och åtlöje för länderna som är runtomkring.
[Sex olika ord används för att beskriva hela landet.]
Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sade:
Då sade han till mig: "Profetera över dessa ben och säg till dem: Ni förtorkade ben, hör Herrens ord.
Herrens ord kom till mig:
Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sade:
Så säger Herren Gud: "Den dagen ska tankar komma upp i ditt hjärta [du ledare Gog], och du ska tänka ut onda planer.

Daniel (21)

Kungen bestämde åt dem en daglig tilldelning av kungens egen mat och av vinet som han själv drack. De skulle läras upp i tre år och därefter tjänstgöra hos kungen.
Han lyssnade på dem och testade dem i tio dagar.
I alla frågor som krävde vishet och förstånd rådfrågade kungen [Nebukadnessar] dem och de visade sig vara tio gånger (ordagrant "tio händer") klokare än alla de spåmän (skrivare, från ordet för penna) och besvärjare som fanns i hela hans rike.
Under Dareios första år som kung läste jag, Daniel, skrifterna [bl.a. Jeremia, Jesaja, Moseböckerna och Psaltaren]. Jag lade märke till Herrens ord till profeten Jeremia att antalet år som Jerusalem ska ligga i ruiner hade förutsagts. Det var 70 år. [Profeten Jesaja nämner Kyros vid namn två hundra år tidigare, se Jes 44:28; 45:13. Jeremia hade profeterat om det judiska folkets 70-åriga fångenskap i Babylon, se Jer 25:10–11. Den första profetian kom 605 f.Kr., samma år som Daniel och hans vänner blev bortförda till Babylon, se Jer 25:1. Daniel hade säkert sett och hört Jeremia predika i Jerusalem innan han som tonåring deporterades till Babylon.
    Jeremia är kvar i Jerusalem och skriver flera brev till sina landsmän i Babylon. I ett brev, troligen skrivet inte så långt efter att Jerusalem erövrats 597 f.Kr., se Jer 29:1–2, påminner han om att när 70 år har gått för Babel ska judarna föras tillbaka till sitt land och att Gud vill ge dem frid, en framtid och ett hopp, se Jer 29:10–13. När Daniel nu läser dessa skrifter har han varit i Babylon i 66 år. Daniel inser att det bara är några år kvar innan det Jeremia profeterat ska ske. Det visar sig att samma år som Daniel skriver detta kommer Kyros tillåta judarna att återvända, och en första grupp reser så småningom tillbaka för att bygga upp templet. Uppmaningen till bön i Jer 29:12–14 är en av anledningarna till att Daniel börjar be när han läst detta. Senare kommer även Sakarja att referera till en 70-årsperiod från templets förstörelse 586 f.Kr. fram tills det var uppbyggt igen och invigdes 516 f.Kr.
    Det är intressant att se Daniels syn på skrifterna. Redan på 500-talet f.Kr. refererar han till Jeremia som Guds ord. Han citerar även från Moseböckerna och Psaltaren i sin bön. Se också 2 Krön 36:20–22. Jeremia hade förutsagt 70 års fångenskap, och Daniel trodde på ett bokstavligt uppfyllande av det profetiska ordet.]
Han höll sina ord som han hade talat mot oss och våra ledare som styrde över oss. [Ordagrant 'domare som dömde oss', men syftar troligen på alla ledare, se vers 6, som medvetet hade lett folket bort från Gud.] Herren lät en stor olycka (denna ondska, lidande) [den pågående exilen] komma över oss. Inget liknande har skett under himlen som det som har hänt med Jerusalem. [Jer 35:17; 36:31]
Redan när du började vädja (i bön om nåd) [idag], gick ett ord [bönesvar] ut, och jag har kommit för att förmedla det, för du är högt älskad (dyrbar). Ge akt på ordet (lyssna noga) så att du kan förstå uppenbarelsen.
[Nu delas de 70 sjuperioderna in i tre grupper: 7, 62 och 1. Den sista delen har två halvor.] Det ska du veta och förstå att från det att ett ord (en order) om att
    återställa och bygga upp Jerusalem igen,
    till en smord (messias), en furste [kommer],
    ska det vara 7 sjuperioder [49 år].
Under 62 sjuperioder [434 år]
    ska den [staden Jerusalem] på nytt bli uppbyggd,
    med torg (marknadsplats och gator) och försvarsmurar (eller vattensystem),
    även under svåra tider. [Neh 4:1; 9:36–37]
[Daniel är nu i 85-årsåldern. Två år tidigare hade den nya persiske kungen Kyros gett judarna tillåtelse att återvända till Jerusalem, se Esra 1:3. Det är dock få judar som brutit upp, och för de som gjort det var omständigheterna svåra.
    Själva synen sker ett specifikt datum, den 24:e i vårmånaden Nisan, se vers 4. Den judiska påsken firas 14:e Nisan, så under de tre veckor som beskrivs här, har påsken kommit och gått. Påsken firas till minne av uttåget ur Egypten. Kanske hade Daniel haft svårt att glädja sig denna högtid eftersom så få tagit möjligheten att göra ett nytt "exodus" från Babylon. I stället hade han känt sorg, se vers 2.
    Synen inträffar när Daniel är borta från staden Babylon och befinner sig vid floden Tigris. Texten säger inte varför, kanske var han där på administrativt uppdrag eller för att uppmana judar att återvända? Strukturen i den sista delen av Daniels bok är:
1. Prolog – Dan 10:1–11:2
2. Uppenbarelsen – Dan 11:2–12:4
3. Epilog – Dan 12:5–13.]

Prolog

I den persiske kungen Kyros (Koresh) tredje regeringsår [536 f.Kr.] fick Daniel, som också kallades Belteshassar [namnet han fått när han togs tillfånga Dan 1:7], ett budskap (ord) uppenbarat. [Han får se ännu en vision.] Budskapet är sant, och handlar om ett stort krig (en svår tid, en stor vedermöda). Han förstod budskapet och i synen kom insikt i vad den handlade om.
Hans kropp var som av krysolit (guldskimrande topas), hans ansikte som en blixt, hans ögon som eldslågor och hans armar och ben som glänsande brons. Ljudet av hans ord var som ett väldigt dån. [Hes 1:7, 13, 23, 24, 27; 9:2; Upp 1:15]
Då hörde jag ljudet av hans ord, och när jag hörde det föll jag bedövad ner med ansiktet mot jorden.
Han [mannen i synen] sade till mig:
"Daniel, du är högt älskad (dyrbar). Ge akt på (förstå) de ord som jag ska tala till dig. Res dig upp, för nu har jag blivit sänd till dig."
    När han sade dessa ord till mig, reste jag mig upp men skakade fortfarande.
Sedan sade han till mig: "Var inte rädd Daniel, från första dagen då du bestämde dig (vände ditt hjärta) till att söka förstånd och ödmjuka dig inför din Gud har dina ord varit hörda. Jag har blivit sänd på grund av vad du har sagt (din bön).
Medan han [mannen i synen] talade till mig böjde jag mitt ansikte mot jorden och blev stum. [Daniel blir överväldigad av det bönesvar han får.]

Men du Daniel, bevara dessa ord (skriv inte mer nu, ordagrant "avsluta orden") och försegla denna skrift till ändens tid. Många ska röra sig fram och tillbaka [kan syfta på ökat resande, eller att många ska söka i boken], och kunskapen ska bli stor. [Amos 8:12]
Då sade han [ängeln]: Gå Daniel, för dessa ord ska vara stängda och förseglade fram till ändens tid.

Hosea (4)

Herrens (Jahves) ord som kom till [profeten] Hosea, Beris son, i de dagar då
    Uzzija [regerade 792-740 f.Kr.],
    Jotam,
    Achaz
    och Jechizkija (Hiskia)
var kungar i Juda [det södra riket]
och de dagar då
    Jaravam [Jeroboam II – regerade 793-753 f.Kr.] var Israels [det norra rikets] kung. [Hosea verkade omkring 760-722 f.Kr. Samtidigt som Jotam, Achaz och Jechizkija regerar flera kungar i norra riket som inte nämns (Sakarja, Sallum, Menahem, Pekahja, Pekah och Hosea) från ca 750 till 722 f.Kr. då huvudstaden Samarien intogs av den assyriske härskaren Sargon II och landets befolkning deporterades till Assyrien.]
[I kapitel 4-7 återkommer talet tre många gånger i uppräkningar. I en bok som talar mycket om vishet (Hos 14:9) är valet av talet tre inte slumpmässigt. Det kopplar troligtvis an till Hoseas tre barn: Jizreel, Lo-Ruhama och Lo-Ammi.] Hör Herrens (Jahves) ord, ni Israels söner, för Herren (Jahve) har sak (väcker en rättslig tvist) med invånarna
i landet,
    för ingen sanning (trofasthet – hebr. emet),
    
    ingen nåd (kärleksfull omsorg – hebr. chesed),
    ingen [nära, personlig och intim] kunskap om Gud (Elohim)
finns i landet. [Orden sanning och nåd förekommer många gånger i Bibeln. Här är dock enda gången ordet sanning placeras före nåd. Den vanliga ordföljden är "nåd och sanning" (1 Mos 24:27; Ps 40:12; Ords 3:3; Ords 16:6; Jes 16:5), vilket visar att nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Här i Hosea används tre ord: sanning, nåd och kunskap. Nåden står centralt och ramas in av sanningen och kunskapen. Här i denna kiasm betonas själva huvudpunkten i åtalet mot Israels folk.]
De talar ord,
    de svär falskt,
    de skär förbund,
så skjuter domen upp
    som odört (giftigt ogräs) i fältets fåror.
Ta med dig ord [plural]
    och vänd tillbaka till Herren (Jahve),
säg till honom: Förlåt alla missgärningar och ta emot det som är gott,
    så ska vi ersätta (gottgöra) oxar med våra läppar [ge lovets offer istället för offrade oxar]. [Heb 13:15–16]

Joel (2)

Herrens (Jahves) ord som kom till Joel [som betyder: "Herren är Gud"], Petuels son. [Petuel betyder "Guds mun" och har att göra med att tala profetiskt. Om det är samma person som kallas Petachja i 1 Krön 24:16, var Joel en prästson.]
Herren (Jahve) ger (upphäver) sin röst
    framför sin armé.
Hans läger (hans armé) är mycket stort,
    mäktig är den som utför hans ord [utför Herrens befallning].
För stor är Herrens (Jahves) dag,
    mycket skrämmande.
Vem kan uthärda (överleva) den?

Amos (9)

Ord av Amos, en av herdarna från Tekoa [en liten stad i Juda bergsbygd, 16 km söder om Jerusalem]. Detta är vad han såg om Israel [det norra riket] när
    Ussia var kung i Juda [783-742 f.Kr.] och
    Jerovam, Joashs son, var kung i Israel [786-746 f.Kr.],
    två år före jordbävningen. [Jordbävningen omnämns även i Sak 14:5. Utgrävningar 2021 i de östra sluttningarna av Davids stad hittade en mängd sönderslagna kärl, skålar och lampor. Fynden stämmer överens med liknande fynd i norra Israel som visar på en jordbävning under kung Ussias styre i mitten på 700-talet f.Kr.
    Amos, som är från sydriket Juda, skriver alltså till Israel, det norra riket. År 722 f.Kr. faller norra riket till Assyrien, så dessa ord skrivs omkring 40 år innan denna händelse.]
[Ett nyckelord i detta kapitel är hebr. paqad som har betydelsen av att en överordnad granskar och inspekterar en underordnad. Det används om att räkna, se 4 Mos 1:19. Betydelsen kan vara att belöna eller straffa beroende på vad resultatet av summeringen av räkenskapen blev. Ordet används här för att rama in denna sektion, se vers 2 och 14 (2 ggr). Kapitlet har sju sektioner som bildar en kiasm: A Herren ska inspektera/straffa, vers 1–2
  B Kommande förödelse – lejon och byte, vers 3–8
    C främmande palats (hebr. armenot), vers 9
      D Central vers: Israel gör inte rätt, vers 10
    C´ Israels palats (hebr. armenot), vers 11
  B´ Kommande förödelse – lejon och byte, vers 12
A´ Herren ska inspektera/straffa, vers 13–15]
Hör (hörsamma, lyd) detta ord som Herren (Jahve) har talat mot er Israels söner, över hela familjen [alla stammar, både Juda och Israel] som jag förde upp, ut ur Egyptens land när jag sade:
För Herren Herren (Adonai Jahve) gör ingenting
    utan att han uppenbarar sitt rådslut för sina tjänare profeterna.
[Det andra budskapet. Inleds på samma sätt, "Hör detta ord", som förra kapitlet, se Amos 3:1] Hör (hörsamma, lyd) detta ord ni Bashans kvigor på Samariens berg: [ni kvinnor] som förtrycker den fattige,
    som krossar den behövande,
som säger till deras herrar:
    "Ge mig [vin] så jag kan festa!"
[Vers 1–17 är den centrala delen i hela Amos bok.] Hör (hörsamma, lyd) detta ord som jag lyfter upp som en klagosång över dig, Israels hus:
[Israels kung, Jerovam, hade inrättat dyrkan av avguden Baal i staden Betel, se 1 Kung 12:32. Amasja är den ledande prästen i Betel som även verkar ha haft politiskt inflytande över den regionen. Amos har precis levererat tre profetior där den sista nämner att de höga offerhöjderna ska bli öde, se Amos 7:1–9. Detta upprör baalsprästen Amasja.] Amasja, prästen i Betel, sände detta meddelande till kung Jerovam av Israel: "Amos håller på med en sammansvärjning mot dig, mitt i hjärtat av Israel. Landet kan inte uthärda alla hans ord [profetior].
Hör därför nu Herrens (Jahves) ord, du säger: "Profetera inte mot Israel och predika inte mot Isaks hus,"
"Var helt säker på detta, denna tid kommer," förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre:
"Jag ska sända en hunger i landet,
    inte en hunger efter bröd
    eller en törst efter vatten,
utan en hunger efter att höra Herrens ord.
Då ska man irra från hav till hav [från Medelhavet i väst till Döda havet i öst],
    från nord till syd
och söka efter Herrens (Jahves) ord,
    men man ska inte finna det."

Jona (5)

Herrens (Jahves) ord kom nu till Jona, Amittajs son:
Herrens (Jahves) ord kom till Jona för andra gången:
Så Jona steg upp och gick till Nineve i enlighet med Herrens (Jahves) ord. [En sträcka på 80 mil, en dryg månads vandring.] Nineve var en mycket stor stad inför Gud (Elohim), det tog tre dagar att gå igenom den. [Frasen "en stor stad" kan referera till hela distriktet med intilliggande städer som Ashor, Kalach (Nimrod) och även kanske Dur-Sargon (Khorsabad), se 1 Mos 10:11–12.]
Och nyheten nådde Nineves kung och han steg upp från sin tron och lade av sig sin skrud och täckte sig i säcktyg och satte sig i aska.
Han bad till Herren och sade: "O Herre, var det inte det här jag trodde skulle hända när jag var i mitt land. Det var därför jag försökte fly till Tarshish! Jag visste att du är kärleksfull och barmhärtig, sen till vrede och rik på nåd (kärleksfull omsorg), beredd att ångra det onda du hotat med.

Mika (3)

Herrens (Jahves) ord som kom till morashtiten Mika [som förmedlade dessa profetiska ord] i de dagarna [758-698 f.Kr.] då Jotam, Achaz och Hiskia var kungar i Juda [det södra riket]. Detta är vad han såg angående Samarien och Jerusalem. [Mika kom från staden Moreshet Gat i sydvästra Juda, se även vers 14. Det är inte helt belagt vilken stad det är, men Jerome (347-419 e.Kr.) skriver att den ligger en dryg kilometer öster om Beit Guvrin vilket gör Tel Goded till en bra kandidat. Mika "såg" dessa profetior över Samarien och Jerusalem. Intressant är att från toppen av Tel Goded kan man se många av de städer som Mika nämner som Betlehem, Jerusalem, Lachish, osv. Jotam (som gjorde det som var rätt inför Herren, se 2 Kung 15:33–34) regerade i Juda 758-743 f.Kr.
Hans son Achaz (som var en ond kung, se 2 Kung 16:2) regerade i Juda 743-727 f.Kr.
Hiskia (som gjorde det som var rätt inför Herren, se 2 Kung 18:3) regerade i Juda 727-698 f.Kr.]
Är jag föränderlig, du Jakobs hus?
    Är Herrens (Jahves) Ande utan tålamod?
Är detta hans gärningar?
    Gör inte mitt ord gott mot den som vandrar upprätt?
Många folk ska komma och säga: "Kom låt oss gå upp till Herrens berg,
    upp till Jakobs Guds hus,
han ska lära oss sina vägar,
    och vi ska vandra på hans stigar (leva efter hans instruktioner)." För undervisning (hebr. torah) ska gå ut från Sion,
    Herrens (Jahves) ord från Jerusalem.

Sefanja (2)

Herrens (Jahves) ord som kom till Sefanja [som betyder: "Jahve gömmer och skyddar"],
    son till Koshi,
    son till Gedalja,
    son till Amarja,
    son till Hiskia (hebr. Chiskia)
– i [kung] Josias dagar [622-609 f.Kr. då han regerade som kung], son till Amon, kung i Juda. [Josia var en god kung som regerade 640-609 f.Kr., eftersom han var ung så var det först 622 f.Kr. som han kom till makten, se 2 Kung 22:1. Sefanjas koppling till kung Hiskia i fjärde ledet betonas. Hiskia var kung i det södra riket 715-686 f.Kr och återupprättade tempeltjänsten och avskaffade avgudadyrkan, se 2 Kung 18–20. Han är också känd för att ha byggt Siloamtunneln och en damm för att förbättra vattentillgången för Jerusalem.]
Ve över invånarna längs havet,
    Keretims land [kretensare – folkslag ursprungligen från ön Kreta].
Herrens (Jahves) ord är emot er.
    Kanaan, Filistéernas land:
"Jag ska fördärva dig
    tills det inte längre finns några invånare hos dig."

Haggai (7)

I kung Darejavesh andra regeringsår, i sjätte månaden [Elul] på den första dagen [29 augusti 520 f.Kr.], kom Herrens (Jahves) ord genom profeten Haggais hand till:
    Serubbabel (Zerubbavel), son till Shealtiel, guvernör i Juda [Esra 2:2; 3:2; Sak 6:9–14]
    och till Jehoshua (Josua), son till Jehotsadak, översteprästen [Esra 2:2; 3:2; 5:2; Sak 3:1–10]. [Budskapet riktas först till ledarna, det är först och främst deras ansvar, men det profetiska ordet riktas även till folket, se vers 3–4.] Han sade [Haggai profeterade]:

[Fråga]
Så Herrens (Jahves) ord kom genom profeten Haggai, han sade:
Serubbabel (Zerubbavel), son till Shealtiel,
    och Josua, son till Josadak (Jehotsadak), översteprästen,
    tillsammans med kvarlevan av folket
lyssnade till Herren, deras Guds (Jahve Elohims) röst och till profeten Haggais ord som Herren, deras Gud (Jahve Elohim) hade sänt till honom, och folket kom i vördnad (gudsfruktan) inför (framför ansiktet på) Herren (Jahve).
[Lövhyddohögtiden (Sukkot) firas från kvällen den 15:e Tishri och sju dagar. Det har nu gått knappt två månader sedan Haggais första budskap. Det andra budskapet kommer den 21:a dagen i månaden, vilket är den sjunde dagen i högtiden. Detta är ett passande sammanträffande eftersom Haggais namn (hebr. chaggai) just betyder "mina högtider". Det är också exakt 440 år sedan 960 f.Kr. då Salomo färdigställde det första templet, se 1 Kung 6:38; 8:2.] I den sjunde månaden [Tishri] på den tjugoförsta dagen i månaden [17 oktober 520 f.Kr.], kom Herrens (Jahves) ord till Haggais, profetens hand, han sade:

[Central vers:]
"Ordet [de tio budorden, se 2 Mos 20] som jag gick i förbund med er på, när ni kom ut ur Egypten, har jag stadfäst och min Ande förblir ibland er – frukta inte."
På tjugofjärde dagen i den nionde månaden [Kislev] i kung Darejavesh andra år [18 december 520 f.Kr.], kom Herrens (Jahves) ord till Haggai, profeten, han sade:
Herrens ord kom för andra gången till Haggai på den tjugofjärde dagen i den nionde månaden [Kislev; samma dag som det tredje budskapet, se vers 10 – 18:e december 520 f.Kr.], han sade:

Sakarja (20)

I åttonde månaden [Chesvan, infaller i oktober/november] av kung Darejavesh andra regeringsår [år 520 f.Kr., han var persisk kung 522-486 f.Kr.] kom Herrens (Jahves) ord till profeten Sakarja [på hebreiska Zecharja som betyder "Gud kommer ihåg"], son till Berechja [som betyder "Herren välsignar"], son till Iddo [som betyder "Hans vittne"]. [Sakarjas farfar Iddo hade återvänt från Babylon 16 år tidigare (538 f.Kr.) under Serubbabels ledning, se Neh 12:1, 4. Sakarja var från en prästfamilj, se Neh 12:12, 16. Hans tjänst börjar en månad innan Haggai får sin sista vision, se Hag 2:10, 20. Händelserna i Sak 1-6 sker samtidigt som händelserna i Esra 4:24–6:13] Han [Sakarja] sade:
Men mitt ord och mina påbud, som jag har befallt mina tjänare profeterna,
    har de inte hunnit ikapp era fäder?
Då ångrade de sig och sade:
    Så som han beslutat har Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) också handlat med oss
    i enlighet med våra vägar (som vikit av från Herren) och våra gärningar (som inte varit goda).
På den 24:e dagen i den elfte månaden som är månaden Shvat [den 15 februari 519 f.Kr.], i kung Darejavesh andra regeringsår [520-519 f.Kr.], kom Herrens (Jahves) ord till profeten Sakarja, son till Berechja, son till Iddo. [Tre månader efter det profetiska tilltalet, se vers 1.] Han [Sakarja] sade:
Herren (Jahve) svarade ängeln (budbäraren) som talade med mig med vänliga och tröstande ord.
Då svarade han och talade till mig och sade: "Detta är Herrens (Jahves) ord till Serubbabel (Zerubbavel): Inte med makt, inte med styrka men med min Ande säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
Ännu en gång kom Herrens (Jahves) ord till mig och han sade:
Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sade:
I kung Darejavesh fjärde regeringsår kom Herrens (Jahves) ord till Sakarja på den fjärde dagen i den nionde månaden, som är Kislev. [7 december, 518 f.Kr.]
Då kom Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) ord till mig och han sade:
Ska ni inte lyssna till orden som Herren (Jahve) har proklamerat (förkunnat) genom sina tidigare profeter när Jerusalem var bebott och hade välstånd och när städerna runt omkring henne och Negev och Låglandet [hebr. Shefela – låglandet mellan Medelhavskusten och Juda bergsbygd] var bebott?
Och Herrens (Jahves) ord kom till Sakarja, han sade:
Ja, de gjorde sina hjärtan till hårda stenar, så att de inte skulle höra undervisningen och orden som Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) hade sänt ut med sin Ande genom de tidigare profeternas hand. Därför kom den stora vreden från Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
Härskarornas Herre (Jahve Sebaots) ord kom till mig. [En serie korta tilltal som ger hopp.] Han sade:
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot):
Låt era händer bli starka,
    ni som hör dessa ord talade av profeterna som var där den dag då grunden till Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) hus blev lagd så att templet kunde återuppbyggas.
Detta är vad ni ska göra: Var och en ska tala sanning med sin granne.
Verkställ sanningens dom och frid i dina portar.
Ordet från Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) kom till mig, han sade:
[Här beskrivs Alexander den stores härjningar i Syrien.] Tyngden av Herrens (Jahves) ord [samma uttryck som i Sak 12:1] angående (vilar över) Chadrachs land
    [Chadrach betyder "omgärdad" – ett gammalt namn för området i västra Syrien – omgärdat av berg],
    med fokus på [staden] Damaskus.
för allas ögon [singular] –Israels alla stammars och alla andra människors –
    är riktade mot Herren (Jahve).
Det bröts den dagen, så att de olyckliga fåren som såg (skyddade) mig förstod att det, alef-tav (den första och den sista, alfa och omega) var Herrens (Jahves) ord.
Tyngden av Herrens (Jahves) ord angående Israel. Så förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) som spänner ut (expanderar) himlarna (universum) och lägger jordens grund och formar människans ande i honom. [Här används det hebreiska ordet "nata" expandera, spänna ut, om himlarna, universum. Här antyds ett expanderade universum och flera dimentioner, se 2 Sam 22:10.]

Malaki (3)

Detta budskap (profetord, denna börda) är Herrens (Jahves) ord till Israel genom Malakis hand. [Det hebreiska ordet massa som inleder Malaki är en vanlig term inom profetisk litteratur som introducerar ett budskap från Gud, se Sak 9:1; 12:1. Ordet härstammar från ett verb med betydelsen "att bära" vilket gör att det finns en antydan i ordets betydelse att det är budskap som också är krävande och i viss mån betungande.]
Du har tröttat ut Herren (Jahve) med dina ord. Men ni säger (ändå frågar ni):
    "Hur har vi tröttat ut honom?"
    När du säger: "Alla som gör det onda är goda i Herrens (Jahves) ögon och han har behag till dem", eller: "Var är den dömande Guden (Elohim) [som är rättvis]?"
Era ord mot mig är smärtsamma säger Herren (Jahve). Men ni säger (ändå frågar ni): "Vad har vi sagt mot dig?"



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.