0006 – אָבַד (avad)

förgöra


Typ:
Hebreiska: אָבַד (avad)
Uttal: a-vad    Lyssna
Talvärde: 7 (1 + 2 + 4)    ord med samma talvärde
Ursprung: en ursprunglig rot
Användning: 191 ggr i GT

Motsvarande grekiska ord

I den grekiska översättningen Septuaginta (LXX) översätts det hebreiska ordet avad till följande:

λύπηlupeG3077sorg, vånda

Engelsk översättning

to perish
break, destroy(-uction), [phrase] not escape, fail, lose, (cause to, make) perish, spend, [idiom] an

Engelsk beskrivning

1) perish, vanish, go astray, be destroyed
1a) (Qal)
1a1) perish, die, be exterminated
1a2) perish, vanish (fig.)
1a3) be lost, strayed
1b) (Piel)
1b1) to destroy, kill, cause to perish, to give up (as lost), exterminate
1b2) to blot out, do away with, cause to vanish, (fig.)
1b3) cause to stray, lose
1c) (Hiphil)
1c1) to destroy, put to death
1c1a) of divine judgment
1c2) object name of kings (fig.)


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Referenser (191 st)


2 Moseboken (1)

Faraos tjänare sade till honom: "Hur länge ska den här mannen vara en snara för oss? Skicka iväg dessa människor så att de kan betjäna (hålla gudstjänst för) sin Gud (Elohim). Inser du inte att hela Egypten blir fördärvat?"

3 Moseboken (2)

Vem som helst som utför någon form av arbete den dagen, den personen ska jag utrota ur hans folk.
Och ni ska förgås bland hedningarna och era fienders land ska sluka er.

4 Moseboken (8)

så gick de och alla som hörde till dem ner levande i Sheol (avgrunden – de dödas plats), och jorden stängde sin mun över dem, och de utrotades från församlingen. [Här beskrivs hur ett slukhål uppför sig. Företeelsen är idag ganska vanlig i områden vid Döda Havet.]
Och Israels söner talade till Mose och sade: "Se, vi förgås, vi är tillintetgjorda, alla är vi tillintetgjorda.
Ve över dig Moav,
    du är kuvad Kemoshs folk.
Han har gett sina söner som flyktingar
    och sina döttrar till fångenskap
    – till amoréernas kung Sichon.
Vi har beskjutit dem –
    Chesbon har gått under ända till Divon
och vi har ödelagt ända till Nofach
    som sträcker sig till Medeva."
Och från Jakob ska en stiga ner (trampa, regera) [David, och pekar framförallt på Messias]
    och förgöra kvarlevan från staden [kan syfta på staden Ir Moav, se 4 Mos 22:36].
då ska ni driva ut (hebr. jarash) alla landets invånare framför er, och förstöra alla deras huggna stenar, och förstöra alla deras gjutna avbilder, och bryta ner alla deras höga platser (där de ägnar sig åt avguderi). [Olika ord används för hur israeliterna intar landet, just jarash behöver inte betyda att det är en strid och att städer bränns ner och förgörs, se t.ex. 5 Mos 7:20. Detta är viktigt när man ska koppla samman med arkeologisk datering från utgrävningar av dessa städer. Det behöver alltså inte finnas ett bränt markskikt (ett s.k. "destruction layer") som indikerar att staden intagits, bränts och förstörts och sedan byggts upp igen, något som annars ofta är vanligt vid ett skifte från en civilisation till en annan.]

5 Moseboken (24)

jag kallar himlarna och jorden att vittna mot er idag, att ni då med hast fullständigt ska förgås från landet som ni går över Jordan för att besätta. Era dagar ska inte bli många och långa där utan ni ska fullständigt förgås,

Och som straffar
    dem som hatar honom [avvisar hans förbund] – till deras ansikten (personligt, mot dem direkt),
    
    han dröjer inte [att agera]
    mot dem som hatar honom – till deras ansikten,
ska han straffa.
[Frasen "till dem som hatar honom till deras ansikten" används bara här och utifrån konstruktionen så verkar betydelsen vara att det är att de straffas, inte nästa generation.]
Dessutom ska Herren din Gud (Jahve Elohim) sända bålgetingar bland dem till den dag de lämnar och de ska gömma sig själva och förgås framför dig.
Och han ska ge deras kungar i din hand och du ska låta deras namn försvinna från under himlarna, ingen man ska kunna stå dig emot till dess du har förgjort dem.
Och det ska ske, om du glömmer Herren din Gud (Jahve Elohim) och vandrar efter andra gudar och tjänar dem och tillber dem, jag har varnat dig, att då ska du säkert förgås.
På samma sätt som länderna som Herren (Jahve) låter förgås framför dig, ska du förgås, eftersom du inte lyssnat till Herren din Guds (Jahve Elohims) röst.
Vet (ha intim kunskap) därför idag att Herren din Gud (Jahve Elohim) är han som går över framför dig som en förtärande eld. Han ska förgöra dem och han ska ta ner dem inför dig, så ska du driva ut dem och få dem att förgås med hast som Herren (Jahve) har talat till dig.
och vad han gjorde med Egyptens armé, mot deras hästar och deras vagnar, hur han lät Vasshavets (Röda havets) vatten dränka dem när de jagade efter er, och hur Herren (Jahve) har fördärvat dem till denna dag [2 Mos 10:19],
och Herrens (Jahves) vrede upptänds mot dig, och han stänger himlarna [1 Kung 17:1] så att det inte regnar och marken inte bär sin frukt, och ni snabbt förgås från det goda land som Herren (Jahve) ger dig.
Ni ska helt förgöra (hebr. aved aved; upprepningen förstärker en fullständig förödelse) alla platser där folkslagen som ni fördriver har tjänat (tillbett) sina gudar, på de höga bergen och på kullarna och under alla grönskande träd.
Och ni ska bryta ner deras altaren och slå deras obelisker i bitar och bränna deras aseror i eld, och ni ska kasta ner de skurna bilderna av deras gudar och ni ska utplåna namnet från den platsen.
Så ska du göra med hans åsna, och så ska du göra med hans mantel, och så ska du göra med alla din broders förlorade tillhörigheter, som han har tappat bort och som du har återfunnit, ignorera det inte (du får inte gömma dig själv).
Och du ska tala och säga inför Herren (Jahve) din Gud (Elohim):
"En kringvandrande armenier var min far och han gick ner till Egypten och vistades där, ett fåtal, där blev han en nation, stor mäktig och folkrik.
Herren (Jahve) ska sända dessa förbannelser över dig, nederlag (förvirring) [5 Mos 7:23] och bestraffning (fruktan, tillrättavisning) i allt som du sätter din hand till att göra, till dess du blir fördärvad, och till dess du med hast går under, på grund av de onda gärningar du gör när du överger mig.
Herren (Jahve) ska slå dig med lungsot och med feber, och med infektioner, och med glödande hetta, och med torka, och med svärd, och med mögel, och de ska jaga dig till dess du tynar bort (går under, förgås, blir utrotad).
Och han ska äta frukten från din boskapshjord, och din marks frukt, till dess du tynar bort (går under, förgås, blir utrotad), de ska inte heller lämna säd, vin eller olja, nötboskapens mångfald (tillväxt i antal) eller de unga i din flock, förrän de har fått dig att tyna bort (gå under, förgås, bli utrotad).
Och det ska ske att som Herren (Jahve) fröjdade sig över dig för att göra dig gott och för att föröka dig, så ska Herren (Jahve) fröjda sig över dig för att du ska gå under och för att fördärva dig, och du ska ryckas bort (som ogräs) från landet som du går för att inta.
då förklarar jag för er i dag att ni kommer att utplånas. Ni kommer inte leva länge i landet på andra sidan Jordan som ni ska ta i besittning.
De är ett folk utan rådgivare,
    och det finns ingen kunskap hos dem.

Josua (3)

Och Josua sade: "Ack, Herre, Herre (Adonai Jahve) varför har du överhuvud taget fört ditt folk över Jordan? För att lämna oss i händerna på amoréerna och få oss att förgås? Det hade varit nog om vi hade fått bo på andra sidan Jordan.
vet då med säkerhet att Herren er Gud (Jahve Elohim) inte ska driva bort dessa länder från ditt ansikte (din åsyn) längre, utan de ska bli en snara och en fälla för er, och ett gissel i er sida [slavdrivares piska], och taggar i era ögon [som förblindar] till dess ni förgås från det goda land som Herren er Gud (Jahve Elohim) har gett er.
när ni begår överträdelser mot Herren er Guds (Jahve Elohims) förbund som han har befallt er och går och tjänar andra gudar och tillber dem. Då ska Herrens (Jahves) vrede upptändas mot er och ni ska förgås med hast från det goda land som han har gett till er."

Domarboken (1)

Så må alla dina fiender förgås Herre (Jahve),
    men de som älskar honom ska vara som solen när den går fram i sin makt.
-
Och landet hade ro i 40 år.

1 Samuelsboken (2)

Nu hade Kish, Sauls fars åsnor kommit bort och Kish sade till Saul, sin son: "Ta nu en av dina tjänare med dig och stå upp och gå och leta efter åsnorna."
Och vad angår dina åsnor som försvann för tre dagar sedan, så tänk inte på dem för de är återfunna. Och till vem står hela Israels önskan? Är det inte till dig och till hela din fars hus?"

2 Samuelsboken (1)

Hur har de mäktiga fallit,
    och stridsvapnen fördärvats.

2 Kungaboken (7)

Och hela Achavs hus ska förgås, och jag ska hugga av från Ahav, alla som urinerar mot muren [nervärderande uttryck för en man; en oren hund][både] instängd (fängslad) och frisläppt – i Israel.
Kalla därför till mig alla baals profeter, alla hans tillbedjare och alla hans präster, låt ingen saknas, för jag har ett stort offer att göra till baal. Vemhelst som saknas ska inte leva." Men Jehu bluffade för hans avsikt var att förgöra alla baals tillbedjare.
När Atalja, Achazjahos mor, såg att hennes son var död så steg hon upp och förgjorde (dräpte) hela kungasläkten (all kunglig säd).
Och förutom 50 ryttare och 10 vagnar och 10 000 fotfolk fanns ingenting kvar till Jehoachaz, för Arams kung förgjorde dem och lät dem bli som agnar när man tröskar.
och har kastat deras gudar i elden, för de var inga gudar utan tillverkade av en människas hand, trä och sten, därför har de förstört dem.
Och han byggde upp de höga platserna som hans far Hiskia hade rivit ner [2 Kung 12:3] och han reste upp altaren till Baal och gjorde en asera [påle för avgudadyrkan, se 2 Kung 13:6] som Israels kung Achav hade gjort och tillbad alla himlens härskaror (demoniska makter) och tjänade dem.
Och Herren (Jahve) sände mot honom kaldéernas trupper och araméernas trupper och moabiternas trupper och Ammons söners trupper och sände dem mot Juda för att fördärva enligt Herrens (Jahves) ord som han talat genom sina tjänare profeternas hand.

Ester (13)

Om det behagar kungen, låt det bli skrivet att de ska förgöras. Jag ska betala tiotusen talenter silver i handen till dem som handhar kungens affärer och föra det till kungens skattkammare." [Detta är en enorm summa som motsvarar två tredjedelar av rikets årliga skatteintäkter (utifrån den samtida grekiska historikern Herodotos uppgifter i sitt verk Historia, 3.95). Det är möjligt att Haman tänkte betala utifrån sina egna tillgångar, eller mer troligt, utifrån bytet från det judiska folket, se Est 4:7.]
Brev skickades med kurirer till alla kungens provinser, att fördärva, slakta och förgöra alla judar, både unga och gamla, små barn och kvinnor, på en dag på den trettonde dagen i den tolfte månaden som är månaden Adar, och ta deras ägodelar som byte.
Mordochaj talade om för honom vad som hade hänt honom och den exakta summan pengar som Haman hade lovat att betala ut ur kungens skattkammare för att förgöra judarna.
Om du är tyst nu, så kommer befrielse och räddning för judarna från något annat håll, men du och din fars hus ska gå under. Det kan mycket väl vara så att du fått kungligt inflytande (blivit drottning) för en tid som denna."
"Gå och samla alla judar som finns i Susa [Persiens huvudstad där de befann sig] och fasta [och be] för mig. Ät och drick inte på tre dygn, varken natt eller dag. Jag och mina tjänsteflickor ska också fasta på samma sätt. Sedan går jag till kungen, även om det bryter mot lagen. Om jag mister livet, så må det ske så." [Detta var förenat med fara för livet, se vers 11.]
för vi är sålda, jag och mitt folk, till att förgöras, till att slaktas och gå under. Men om vi bara hade blivit sålda som slavar och slavinnor hade jag tigit, för vår motståndare är inte värd att kungen tar skada."
Hon sade: "Om det behagar kungen och jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i hans ögon, och om denna sak verkar riktig för kungen och om jag behagar hans ögon, låt det bli skrivet ett brev som återkallar beslutet av Haman, son till Hammedata, agagiten, som han skrev för att förgöra judarna som finns i alla kungens provinser,
I breven garanterade kungen judarna att i varje stad där de bor får de samla sig och försvara sina liv, de får fördärva, slakta och förgöra alla de människor som överfaller dem i provinserna, deras små och kvinnor och de får ta byte från dem.
I Susas slott slog och förgjorde judarna 500 män.
Då sade kungen till drottning Ester: "Judarna har slaktat och förgjort 500 män i Susas slott och tio av Hamans söner, vad har de då gjort i resten av kungens provinser? Nåväl, vad än som är din önskan, ska garanteras dig, och vad du än vidare begär ska bli gjort."
eftersom Haman, son till Hammedata, agagiten, judarnas fiende hade gett råd mot judarna för att förgöra dem och kastat "por", det är lott, för att göra dem modfällda och förgöra dem,

Job (15)

Låt dagen vandra bort (avad) då jag föddes, och natten när man sade: 'En man (stridsman – en man i sina bästa år – full av egen styrka och kraft) är född.'
Kom ihåg, jag ber dig, vem har någonsin förgåtts som är oskyldig?
    Eller när har den upprätte (den som är rakryggad) blivit avhuggen?
Genom Guds (Elohas) andedräkt förgås de,
    och genom hans vrede blir de förtärda.
Det gamla lejonet förgås i brist på byte
    och lejonhonans söner (ungar) är skingrade. [I vers 10 och 11 används fem olika ord för lejon på hebreiska. Areje – det vanliga ordet för lejon, shachal – det vilda lejonet, kefir – ett ungt lejon, laish – ett gammalt lejon och lavi – lejonhona.]
Mellan morgon och kväll förskingras de,
    de förgås [både malen och människan] utan att någon märker det.
De ändrar kurs från sitt lopp,
    rinner ut i intet och försvinner.
Så stigarna (upptrampade välkända vägar) glömmer alla Gud (El)
    och ditt hopp [är att] en gudlös förgörs.
Folkslagen förökas och förgörs, folkslagen sprider ut sig och leder dem.
Till vilken nytta är deras händers styrka för mig? Män vars mogna ålder gått förlorad?
Om jag har sett någon vandrare i behov av kläder
    eller att en behövande inte har något att skyla sig med,

Psaltaren (26)

Herren (Jahve) känner (vet; är involverad i; tar hand om)
    de rättfärdigas väg,
    men de gudlösas (ogudaktigas, ondas) väg
leder till fördärvet. [Denna vers summerar hela den första psalmen, och hela Psaltaren: det finns två vägar – två sätt att leva sitt liv.]
Kyss Sonen [hylla, fall ned inför honom i vördnad och tillbedjan, låt Sonen regera],
    så att han inte blir vred [så att han inte dömer er nu, vrede används metonymiskt, som en omskrivning för en handling]
    och ni förgås på er väg (ni dör på grund av ert sätt att leva),
    när hans vrede snabbt tänds.
    [Guds dom liknas här med eld, den mest förödande och fruktade kraften i dåtida Israel.]
Rikt välsignade (saliga; mycket lyckliga) är alla som tar sin tillflykt till honom! [Kindkyssen var och är en vanlig hälsningsform i Medelhavsområdet, se Rut 1:9; Apg 20:37; Rom 16:16. Det är också uttryck för att visa aktning och hyllning, se 2 Mos 18:7. Uttrycket "på er väg" används som en bild på människans liv. I Psaltaren är det en vanligt återkommande bild där det finns två vägar, den rättfärdiges och den ogudaktiges, se Ps 1:6. Pluralformen av "välsignad" (hebr. ashrei) beskriver en fullhet av välsignelser. Eftersom pluralformen inte finns på svenska översätts ordet med "rikt välsignad" och "mycket lycklig". Det är samma ord som inleder Psaltaren, se Ps 1:1.]
Du förgör lögnare (de som talar osanning),
    Herren (Jahve) avskyr den blodtörstige och falske (som förför och missleder andra).
När mina fiender vänder tillbaka,
    stapplar de till sin undergång inför ditt ansikte.
Du har tillrättavisat (rutit, dånat med hög röst mot) hednafolken (du har slagit skräck i dem med ditt härskri)!
    Du har förgjort de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla), du har utplånat deras namn för evigt! [Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – Gimel. Tecknet avbildar en kamel. Ofta symboliserar den uthållighet; en kamel går genom öknen i hetta och kyla, oavsett omständigheter håller den huvudet högt och går framåt. Ordet "tillrättavisat" börjar med den bokstaven. Det kan förstärka hur Gud är trofast och kommer döma orättfärdighet.]

ד – Dalet [saknas]

[Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – Dalet. Mellan vers 6 och 7 borde det ha varit en mening där första ordet började med bokstaven Dalet, men det gör det inte och det fina akrostiska mönstret bryts. Anledningen är troligen att det är första gången i psalmen som "de gudlösa" nämns. Ondska skapar oordning i världen, och rent bokstavligt blir det oordning i psalmen när ogudaktighet nämns, se Ps 9:6, 17, 18; 10:2, 3, 4, 13, 15. Att den fjärde bokstaven Dalet helt saknas förstärker också poängen här i vers 6–7. Temat i föregående och följande mening är att de ogudaktiga och fienden för alltid kommer att vara borta, vilket då också illustreras rent bokstavligt genom att bokstaven Dalet också saknas i mönstret! En liknande stilistisk manöver görs i Ps 37:36. Tecknet för bokstaven Dalet avbildar en öppen dörr sedd ovanifrån. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg, och skulle kunna betona vikten av att välja Guds väg eftersom det får eviga konsekvenser.]
Fienden är borta, utrotad för alltid,
    du har ödelagt deras städer, minnet av dem är utplånat. [Den femte hebreiska bokstaven är: ה – He. Tecknet avbildar en människa med uppsträckta händer. Bokstavens betydelse är att se, titta, andas och att få uppenbarad insikt om något stort och viktigt som pekats ut. Det symboliserar ofta att se och ha perspektiv. I denna vers är det ordet "Fienden" som börjar med denna bokstav. Det förstärker hur viktigt det är att ha Guds eviga perspektiv när fienden verkar ha övertaget. Stycket för både Gimel och He i vers 6 och 7 är kortare än vanligt, det visar också på hur ogudaktighet stör Guds ordning och struktur.]
För den fattige ska inte vara glömd för alltid,
    den ödmjukes [som fallit offer för orättfärdighet och blivit förtryckt, hans] hopp är inte heller borta för evigt.
Herren (Jahve) är kung för evigt och i oändlighet,
    de främmande folken (hednafolken) är borta ur hans land. [Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – Shin. Tecknet avbildar två tänder, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. I detta stycke är det ordet "Bryt av" som börjar med denna bokstav och förstärker att Gud kommer att krossa de ogudaktiga.]
Du förgör deras efterkommande (livsfrukt) från jorden,
    deras avkomma (säd) från människosläktet (Adams barn).
    [En fullständig befrielse kräver inte bara att de som attackerar elimineras, utan även nästa generation.]
Jag är glömd, som en död, borta ur minnet (hjärtat);
    jag har blivit som ett sönderslaget kärl.
    [Lerkärl hade lågt värde, och ett trasigt kärl byttes lättvindigt ut mot ett nytt.]
För de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) förgås,
    de som hatar Herren (Jahves fiender).
Som de mest dyrbara ängarna försvinner de,
    i rök försvinner de. [Den elfte hebreiska bokstaven är: כ – Kaf. Tecknet avbildar en handflata. Den kan både symbolisera givmildhet, genom att sträcka ut handen för att välsigna, men också för att ta emot. I denna vers börjar ordet "För" med denna bokstav och binder ihop med tidigare stycken som handlat om hur Gud mättar trots tider av hungersnöd. I den andra raden som består av fem hebreiska ord börjar fyra av dem med bokstaven kaf, det är bara "rök" som inte gör det. Ordet kan både tolkas "i rök" eller "som rök", i så fall betecknar det flyktigheten i de ogudaktigas liv. Ordet för "äng" är det ovanliga hebreiska ordet "karim", troligen valt eftersom det börjar med k. En av kopplingarna till tidigare stycken kan vara att bördiga fält brinner upp, vilket orsakar hungersnöd. Även i nästa vers fortsätter samma tema. Det är i svåra tider människor behöver låna och skuldsätter sig.]
Mina fiender talar ont om mig:
    'När ska han dö och hans namn utplånas?
Det är faktiskt så att även
    de visa en dag kommer att dö. [Döden är ofrånkomlig.]
På samma sätt kommer också
    dårar och andligt okänsliga (oförnuftiga) att en gång dö
    och de lämnar kvar sina ägodelar åt andra [inte ens till sina barn].
Som rök driver bort [skingras för vinden]
    så fördriver du (skingrar du; knuffar du isär) dem [Hos 13:3],
    som vax smälter för eld [Mika 1:4].
De gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) förgås inför Gud (Elohim) [inför hans ansikte],
För se, de som är långt borta från dig ska gå förlorade [de vandrar bort och försvinner].
    Du förgör alla dem som [lättsinnigt – likt en sköka] är otrogna mot dig.
den är bränd i eld, den är nerhuggen,
    de förgås av din tillrättavisning.
Låt dem skämmas och frukta (vara rädda) för alltid,
    ja, låt dem bli generade och förgås,
För dina fiender Herre (Jahve),
    ja dina fiender ska förgås,
    alla som ägnar sig åt missgärningar ska bli kringspridda.
De ska förgås,
    men du står kvar.
De slits ut som ett plagg,
    som kläder ska du ta av dem och byta ut (förändra) dem.
Den ogudaktige ser det och är rasande,
    han gnisslar tänder och tynar bort.
    De gudlösas begär (längtan, planer) blir det ingenting av. [Ordet "Den ogudaktige" börjar på Resh, "han gnisslar tänder" bokstaven Shin (som just avbildar en tand) och till sist som avslutning "begär" på den tjugoandra och sista bokstaven Tav.]
Om inte din undervisning (Torah) hade varit min lust,
    skulle jag ha gått under i mina bedrövelser.
De onda har väntat mig för att kunna förgöra mig,
    men jag begrundar (tänker noga på) dina vittnesbörd (hebr. edot).
Jag har gått vilse som ett förlorat (döende, vilsegånget) får.
    Kom sök efter din tjänare,
    för jag har inte glömt dina budord (hebr. mitzvot). [De flesta verser i denna långa psalm är uppbyggda av 5-7 ord. Den sista versen (vers 176) är den längsta med hela 9 ord, fördelade på tre rader, istället för de vanliga två. Detta ger en extra tyngd åt avslutningen. Psalmisten inser att han är som ett vilsegånget får, eller mer ordagrant ett "döende" får, helt beroende av Guds nåd.]
Titta på min högra hand och se,
    för det finns ingen som känner mig.
Jag har ingenstans att fly,
    ingen bryr sig om (söker, frågar efter) min själ (mitt liv).
och i din nåd (omsorgfulla kärlek - hebr. chesed)
    tysta (hugg av; utplåna) mina fiender,
    och förgör alla dem som plågar min själ (mitt liv, mitt inre) – för jag är din tjänare.
I samma ögonblick de ger upp andan (när anden lämnar kroppen),
    och de [deras kropp] återvänder till jorden,
    då försvinner alla deras planer (tankar, projekt).

Ordspråksboken (10)

För de oförståndigas avfällighet blir deras död,
    och framgången (välgången) hos de [självsäkra] dårarna blir deras undergång (död).
Den rättfärdiges hopp [om en evighet med Gud och om Guds rättvisa dom] ger glädje,
    däremot uppfylls inte de ogudaktigas förväntan.
När en skyldig (kriminell) människa dör, går hans hopp [för framtiden] om intet,
    det onda han hoppades på blir det inget av.
När det går bra för de rättfärdiga gläder sig staden,
    och när syndaren (den skyldige, kriminelle) förgås (tas undan), då höjs glädjerop.
Ett falskt vittne blir inte ostraffat,
    den som andas ut lögner kommer att förgås.
Ett falskt (oärligt, ljugande) vittne är dömt (försvinner),
    men den som lyssnar uppmärksamt [när han är kallad att vittna] får respekt, [hans vittnesbörd består] och han blir oemotsagd.
När de ogudaktiga reser sig upp [och får makt], gömmer sig folk (man blir försiktig och varsam i allt man gör),
    men när de ogudaktiga förgås, ökar de rättfärdiga i antal.
Den som älskar vishet gläder sin far,
    men den som är med prostituerade slösar hans rikedom.
Ge [i stället] starka drycker [som medicin] till dem som är på väg att dö,
    och vin till den som har smärta.

Predikaren (6)

en tid att söka (leta upp) – och en tid att förlora,
en tid att behålla – och en tid att kasta bort,
När denna rikedom går förlorad
    genom en dålig investering (otur, olyckliga omständigheter) och ägaren har en son,
    då har han inget i sin hand [för att försörja honom och kan inte heller lämna ett arv].
Förtryck vänder (gör) en vis man till en dåre
    och en muta fördärvar hjärtat.
Alla ting har jag sett under mina fåfänga dagar,
där är en rättfärdig människa som går under i sin rättfärdighet,
    och där är en ond människa som förlänger sitt liv i sina onda handlingar.
Både deras kärlek och deras hat
    och deras avund har för länge sedan tynat bort,
inte heller har de längre någon del
    för alltid i de ting som görs under solen.
Vishet är bättre än stridsvapen,
    men en syndare fördärvar mycket (av det som är) gott.

Jesaja (7)

De döda lever inte,
    skuggorna reser sig inte,
till slutet har du tuktat och ödelagt dem
    och låtit deras minne förblekna.
Och det ska ske den dagen att en stor shofar (bagghorn) ska blåsas, och de ska komma som var förlorade i Assyrien, och de som var skingrade i Egypten, och de ska tillbe Herren (Jahve) på det heliga berget i Jerusalem.
Därför, se, jag ska åter göra det förunderliga bland detta folk,
    förunderliga förunderligheter,
och göra de visas vishet om intet
    och de klokas klokhet ska döljas.
och har kastat deras gudar i elden, för de är inga gudar utan människohänders arbete, trä och sten, därför har de blivit fördärvade.
Se, alla som var arga på dig
    ska komma på skam och bli förvirrade. De som argumenterade mot dig
    ska bli till intet och förgås (försvinna, upphöra att existera).
De rättfärdiga förgås (försvinner, dunstar bort)
    och ingen människa lägger det på hjärtat (noterar det).
Människor fulla av nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) tas bort,
    men ingen tänker att den rättfärdige bevaras från (tas bort från ansiktet av; från att se) den kommande ondskan.
Det land och det kungarike som inte vill tjäna dig ska förgås,
    dessa länder ska bli fullständigt ödelagda.

Jeremia (27)

Jag sätter dig i dag över folk och riken [som en profet som ska varna för framtida händelser och tala Guds ord], för att: rycka upp [nationer och riken]
    och bryta ner,
förgöra
    och fördärva,
bygga upp
    och plantera."
Och det ska ske på den dagen, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), att kungens hjärta ska svika och furstarnas hjärta och prästerna ska bli överraskade och profeterna ska bli undrande.
Därför, så säger Herren (Jahve): Se, jag ska lägga snubbelstenar framför detta folk och fäderna och sönerna tillsammans ska snubbla på dem, grannen och hans vän, och de ska förgås.
Och du ska säga till dem: Detta är folket som inte lyssnar till Herren sin Guds (Jahve Elohims) röst, inte tar emot tillrättavisning. Sanningen (trofastheten) är borta och är avhuggen från deras mun.
Vem är en vis man så att han förstår detta? Och vem är han till vilken Herrens (Jahves) mun har talat så att han ska förkunna det? Varför är detta land tillintetgjort och ödelagt som en öken så att ingen går förbi?
[Här skiftar språket till arameiska.] Så ska ni säga dem: Dessa gudar
    gjorde inte (aram. la´avadu) himlar och jord.
    Försvinna (aram. je´vadul) från jorden och från under himlarna ska
dessa [avgudar].
-
[Det är den enda arameiska versen i hela Jeremia vilket gör att den står ut (arameisk text förekommer annars på följande ställen i GT: Esra 4:8–6:18; 7:12–26; Dan 2:4–7:28). Denna vers är den centrala och klimax i kontrasten mellan Herren och avgudar i vers 2–16. Gud är den levande guden (vers 10) som skapat jorden och himlarna (vers 12). Den är också strukturerad som en kiasm där centralt även en arameisk ordlek förstärker strukturen. Centralt står de två verben som beskriver hur dessa avgudar inte har gjort någonting och de kommer att försvinna.]
De är fåfänglighet, ett inbillat arbete,
    när deras besökelsetid kommer ska de förgås.
Men om de inte lyssnar, då ska jag rycka upp det folket, rycka upp och utrota det förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Och jag blåser på (sprider runt) dem med en vind (hebr. zara mizre) i landets portar, jag låter dem drabbas av missfall (berövar dem på deras barn) jag fördärvar mitt folk då de inte återvänder från sina vägar.
Ett ögonblick talar jag över ett folk och över ett kungarike till att rycka upp och bryta ner och fördärva det,
Och de säger: Kom låt oss tillräkna hans påfund mot Jeremia, för undervisning saknas inte från prästen, och råd från de visa och ord från profeten. Kom och låt oss slå honom med tungan och låt oss inte lyssna på något av hans ord.
Ve! Över herdarna som fördärvar och förskingrar fåren på min betesmark förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Och jag ska få att upphöra bland dem:
    rösten av fröjd och rösten av jubel,
    brudgummens röst och brudens röst,
    rösten av kvarnstenar och lampans ljus.
Och herdarna ska inte ha någon väg att fly, inte flockens ledare någon möjlighet att undkomma.
för de profeterar lögn till er till att avlägsna er från ert land och att jag skulle driva ut er och ni skulle förgås.
eftersom jag inte har sänt dem förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), och de profeterar lögn i mitt namn, för att jag skulle driva ut er och låta er förgås, ni och profeterna som profeterar till er.
Och det ska ske att som jag har vakat över dem [Israel och Juda, se Jer 1:12] för att rycka upp och bryta ner och omstörta och fördärva och hemsöka, så ska jag vaka över dem för att bygga upp och plantera [Jer 1:10], förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Och Jochanan, Qareas son talade till Gedaljaho i Mitspa i hemlighet och sade: "Låt mig gå, jag ber dig, och jag ska slå Jishmael, Netanjahos son och ingen man ska veta något. Varför skulle han ta ditt liv så att alla judar som har samlats hos dig skulle bli förskingrade och kvarlevan i Juda gå under?"
Egypten är lik Nilen som reser sig och lik floden vars vatten virvlar runt och han säger: "Jag ska stiga upp, jag ska täcka jorden, jag ska fördärva staden och dess invånare."
Och fördärvaren ska komma över varje stad och ingen stad ska komma undan, dalen ska förgås och fältet ska fördärvas, som Herren (Jahve) har sagt.
Därför jämrar sig mitt hjärta för Moav som flöjter, och mitt hjärta jämrar sig som en flöjt för Qir-Cherets män, eftersom hans överflöd har gått till spillo.
Ve dig Moav! Chemosh folk är upplöst för dina söner är bortförda fångar och dina döttrar är i fångenskap.
Till Edom. Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): Finns inte längre vishet i Teman? Har [goda] råd lämnat (vandrat bort från) de kloka? Har visheten tynat bort?
Och jag ska ställa min tron i Elam och ska utrota därifrån kungar och furstar förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Mitt folk har blivit försvunna får, deras herde har fått dem att irra iväg, de har vänt sig bort på bergen, de har gått från berg till kulle, de har glömt bort sin viloplats.
De är fåfänglighet, ett inbillat arbete, när deras besökelsetid kommer ska de förgås.
För Herren (Jahve) tillspilloger Babel och fördärvar hennes stora röst, och deras vågor ryter som många vatten, ljudet av deras röst är tydlig.

Klagovisorna (2)

Hennes portar sjunker ner i marken,
    han har fördärvat och brutit sönder hennes galler.
Hennes kung och furstarna är bland hedningarna (utspridda i andra länder),
    det finns ingen undervisning (hebr. Torah) längre.
Hennes [Jerusalems] profeter får inte längre
    några syner från Herren (Jahve). [Den nionde hebreiska bokstaven är: ט – Tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg eller en människa böjd i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott – antingen rebelliskhet eller godhet. I den här versen börjar ordet "sjunker ner" med denna bokstav, och förstärker här hela nederlaget när allt är borta som fanns då Gud själv var hos dem i templet.]
Och jag säger: Min styrka är förlorad
    och jag har tappat allt mitt hopp (min förväntan) från Herren (Jahve). [Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – Vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller hängare. Rent praktiskt var det tältpinnen som höll tältduken uppe. Den binder ihop olika saker. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. I dessa verser är det orden "Han har förstört", "är avskuren" och "Och jag säger" som börjar med denna bokstav.
    Här uttrycks hur förmågan att förvänta sig något från Gud är borta. Det är ofta en del av bearbetningsfasen att känna uppgivenhet och för en tid sakna förmågan att ha några förväntningar.]

Hesekiel (14)

och säg: Ni Israels berg hör Herrarnas Herres (Adonai Jahves) ord: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve) till bergen och till kullarna, till ravinerna och till dalarna: Se jag ska komma över er med svärd och jag ska fördärva era höga platser. [5 Mos 12; 2 Kung 23:8]
Katastrof ska komma på katastrof och rykte ska komma på rykte, och de ska söka en profetsyn men undervisning har vandrat bort (finns inte längre) från prästen och råd (finns inte längre) från de äldste.
Människobarn, vilket är ordspråket som ni har i Israels land och säger: Dagarna blir förlängda och synerna slår fel?
Nu när hon ser att hon blivit besviken och hennes hopp är förlorat,
    då tar hon en annan av sina ungar och gör honom till ett ungt lejon.
Hennes furstar i dess mitt är som vargar, ylande över bytet, för att spilla blod och fördärva själar för att få oärlig vinning.
därför har jag sträckt ut min hand över dig och ska ge dig som ett byte till länderna, och jag ska hugga av dig från folken, och jag ska låta dig förgås ur länderna, jag ska fördärva dig och du ska veta att jag är Herren (Jahve).
därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve) så:
    Se, jag ska sträcka ut min hand över Filisteen, och jag ska hugga bort kereteerna och fördärva kustlandets kvarleva.
Och de ska ta upp en klagosång för dig och säga till dig:
Hur har du ödelagt dem som bor från havet
    de berömda städerna som var starka i havet,
du och deras invånare som lät din skräck
    drabba alla jordens invånare!
Genom din stora (ditt överflöd av) handel (komers, köpenskap)
    har de fyllt ditt inre med (terror, laglöshet – hebr. chamas)
    och du har syndat.
Därför har jag kastat ut dig som vanhelgad (förorenad) från Guds (Elohims) berg
    och jag har förgjort dig du vida kerub från mitt ibland stenarna av eld.
Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve):
Jag ska fördärva avgudarna
    och jag ska låta de värdelösa tingen försvinna från Nof [Memfis],
och inga fler ledare ska komma från Egypten,
    och jag ska ge fruktan i Egyptens land.
Jag ska fördärva alla dess vilddjur
    [som betar] längs med sidan av många vatten,
människors fötter ska inte längre bekymra dem,
    något vilddjurs hovar ska inte bekymra dem.
De svaga har ni inte styrkt, inte heller har ni botat det som varit sjukt, och ni har inte bundit upp det som varit brutet. Ni har inte fört tillbaka det som varit vilse och ni har inte letat efter det som varit förlorat [Matt 18:12; Luk 15:4], utan med våld har ni regerat över dem och med stränghet.
Jag ska söka efter de förlorade och föra tillbaka de som drivits bort (tvingats bort mot sin vilja). Jag ska förbinda de skadade, och stärka de svaga. Men de feta och de starka ska jag förgöra. Jag ska mata dem med dom (rättvisa ska skipas).
Och han sade till mig: Människobarn dessa ben är hela Israels hus. Se de säger: Våra ben är uttorkade och vårt hopp är förlorat, vi är helt avskurna.

Daniel (6)

När kungen hörde deras svar blev han rasande, alldeles ursinnig, och befallde att alla visa [generell term för den höga sociala och religiösa klass som fanns nära kungen, se Dan 2:2] i Babylon skulle dödas.
Han uppmanade dem att bönfalla himlarnas Gud att visa dem nåd och hjälpa dem förstå hemligheten, så att inte han och hans vänner och alla andra visa i Babylon skulle mista livet.
Då gick Daniel till Arjok, han som hade fått uppdraget av kungen [Nebukadnessar] att avrätta alla de visa i Babylon. Daniel sade till honom: "Döda inte de visa i Babylon! För mig till kungen så ska jag berätta vad drömmen betyder (ge uttydningen)."
[Daniels uppmärksamhet riktades nu mot det lilla hornet.] Jag fortsatte titta, eftersom [det lilla] hornet talade så stora ord. Jag såg vidare [i synen] ända tills odjuret dödades och dess kropp förstördes och kastades i den brinnande elden.
Domen verkställs [den himmelska domstolen samlas och beslutar mot denna arroganta sista kung].
Hans välde (rätt att regera) ska tas ifrån honom – förgjord och utplånad för all framtid!

Joel (1)

Känn skam ni jordbrukare,
    jämra er ni vingårdsmän
över vetet och kornet,
    för skörden på fälten har gått förlorad.

Amos (3)

Jag ska hugga av invånarna från Ashdod
    och honom som håller spiran [kungen] från Ashkelon [strax norr om Gaza].
Jag ska vända min hand mot [staden] Ekron [Tel Miqne, tre mil nord öst om Ashkelon]
    och kvarlevan av filistéerna ska förgås," säger Herren Gud (Adonai Jahve).
Den snabbe ska inte kunna fly,
    den starke ska inte kunna använda sin styrka,
    inte heller ska den mäktige kunna rädda sig själv.
Jag ska slå vinterhuset med sommarhuset,
    och [lyxiga] huset av elfenben ska förgås
    och det stora huset ska få ett slut,"
    
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).

Obadja (2)

Ska inte jag på den dagen
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve)
utrota Edoms kloka män
    och skilja ut Esaus berg?
Du skulle inte ha stirrat (sett med skadeglädje) på din bror [Israel] när katastrofen kom,
    på deras lidande på deras olyckas dag!
Inte heller skulle du ha fröjdat dig över Juda söner
    den dag fördärvet drabbade dem!
Du skulle inte heller ha talat i stolthet (med stolta ord)
    på deras olyckas dag!

Jona (4)

Båtens kapten kom till honom och sade: "Vad menar du med att sova? Stig upp och ropa till din Gud (Elohim)! Kanske ska gudarna överväga att inte låta oss gå under."
Så de ropade till Herren (Jahve) och sade: "Vi bönfaller dig Herre (Jahve), vi bönfaller dig, låt oss inte gå under på grund av berättelsen om denne mans själ (det vi har hört om denne mans liv) och placera (lägg) inte på oss oskyldigt blod (håll oss fria från ansvar). För du Herre (Jahve) har gjort det som behagar dig." [I vers 5 ropade var och en till sin gud men här ber alla istället till Jonas Gud.]
Vem vet? Gud (Elohim) kanske ändrar sig och tar tillbaka sin brinnande vrede så att vi inte förgås."
Herren sade: "Du är upprörd över ett litet träd som du inte lagt ner något arbete på och som du själv inte fått att växa, som växte upp över en natt och försvann (vissnade) nästa dag.

Mika (3)

Varför ropar du nu så högt?
    Finns det ingen kung hos dig?
Har dina rådgivare förgåtts,
    eftersom värkarna har gripit (övermannat) dig som en födande kvinna?
Och det ska ske på den dagen,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
att jag ska hugga av dina hästar från din mitt
    och ska fördärva dina vagnar,
De trofasta är borta ur landet,
    det finns inga goda (redliga, ärliga) människor kvar.
Alla ligger på lur efter blod (är redo att mörda),
    de jagar sin egen bror med nät.

Sefanja (2)

Ve över invånarna längs havet,
    Keretims land [kretensare – folkslag ursprungligen från ön Kreta].
Herrens (Jahves) ord är emot er.
    Kanaan, Filistéernas land:
"Jag ska fördärva dig
    tills det inte längre finns några invånare hos dig."
Han ska sträcka ut sin hand mot norr
    och ödelägga Assyrien
och göra Nineve till en ödemark,
    torr som öknen.
    [Sefanja förutsäger Nineves fall som sker 612 f.Kr.]

Sakarja (1)

[Kuststäderna bävar för erövraren som avancerar söderut mot Egypten.]
Ashkelon ser det och fruktar,
    även Gaza ska bli öm av smärta
    och Ekrons hopp (förväntningar) [att undkomma] ska komma på skam,
Gaza ska mista sin kung
    och Ashkelon ska inte längre bli bebodd.



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.