4191 – מוּת (mot)


Typ:
Hebreiska: מוּת (mot)
Ursprung: a primitive root
Användning: 840 ggr i GT

Engelsk översättning

to die
[idiom] at all, [idiom] crying, (be) dead (body, man, one), (put to, worthy of) death, destroy(-er),

Engelsk beskrivning

1) to die, kill, have one executed
1a)(Qal)
1a1) to die
1a2) to die (as penalty), be put to death
1a3) to die, perish (of a nation)
1a4) to die prematurely (by neglect of wise moral conduct)
1b) (Polel) to kill, put to death, dispatch
1c) (Hiphil) to kill, put to death
1d) (Hophal)
1d1) to be killed, be put to death
1d1a) to die prematurely


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (840 st)


men ät inte av kunskapens träd på gott och ont (skillnaden mellan välsignelse och överflöd eller misär och lidande),
för den dag du äter av det ska du med all säkerhet den (ende ska du ). [I vers 16 finns det positiva budet att äta från alla andra träd – som är en förutsättning för att "leva livet levande". I vers 17 finns undantaget. Gud tvingar ingen till gemenskap med honom, därför måste kunskapens träd (vers 9) finnas där så att människan kan göra ett aktivt val för eller emot livet, se även 5 Mos 30:15, 19. I hebreiskan dubbleras verben äta och . Ordagrant står det "ätande ska du äta" och "ende ska du ". Konstruktionen förstärker att människan verkligen fritt får äta, men även det dubbla behovet av både andlig och fysisk mat, jmf Matt 6:11; Joh 4:32. Även den har en andlig och fysisk aspekt. Den dagen då Adam äter av kunskapens träd r han en andlig d, som även får konsekvenser för hans fysiska kropp som blir dlig, se Rom 8:20.]
men om frukten från trädet mitt i trädgården har Gud (Elohim) sagt: Ni ska inte äta av det, inte heller ska ni röra det, då r ni." [Gud hade sagt att de fick äta fritt av alla träd utom ett träd, se 1 Mos 2:16–17. Eva lägger till att de inte ens får röra trädet. Den d som talas om här är en andlig d – kontakten med Gud bryts. Denna andliga d får även konsekvenser för den fysiska kroppen som blir dlig. I 1 Mos 2:17 står det ordagrant "ende ska du " vilket indikerar att om de äter av den förbjudna frukten påbörjas den som är en process.]
Då sade ormen till kvinnan: "Inte ska ni ,
Alla hans levnadsdagar blev 930 år,
    sedan dog han.
Sets alla dagar (hela hans livslängd) blev 912 år,
    sedan dog han.
Enoshs alla dagar (hela hans livslängd) var 905 år,
    sedan dog han.
Kenans alla dagar (hela hans livslängd) var 910 år,
    sedan dog han.
Mahalalels alla dagar (hela hans livslängd) var 890 år,
    sedan dog han.
Jareds alla dagar (hela hans livslängd) var 962 år,
    sedan dog han.
Metoshelachs alla dagar (hela hans livslängd) var 969 år,
    sedan dog han. [Hans ålder är den högsta som finns angiven i Bibeln. Han var med och såg hur arken byggdes och dog samma år som floden kom. Det vet vi eftersom Noa var 600 år då floden kom, se 1 Mos 7:11. Metoshelach fick Lemech då han var 187 år. Ytterligare 182 år senare föddes Noa, se 1 Mos 5:25–29. Summan av 187 + 182 + 600 är 969.]
Lemechs alla dagar (hela hans livslängd) var 777 år,
    sedan dog han.
Allt på landytan som hade livsande i sin näsa dog.
Alla dagar som Noa levde var 950 år, sedan dog han.
Haran dog framför sin far Terachs ansikte i landet där han föddes, i Ur i Kaldéen.
Alla dagar som Terach levde var 205 år, sedan dog Terach i Haran.
Må det vara fjärran ifrån dig att göra så och slå de rättfärdiga tillsammans med de onda, så att de rättfärdiga behandlas som de onda. Låt det vara fjärran från dig! Ska inte domaren över hela jorden vara rättvis?" [Här tilltalar Abraham Gud som hela jordens domare.]
se till att din tjänare har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, och du har visat stor nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) mot mig genom att du har räddat mitt liv. Jag kan inte [hinner inte] fly till bergen för att inte ondskan ska komma ikapp mig och jag r. [Lot förhandlar med huvudängeln på liknande sätt som Abraham med sina gäster, se 1 Mos 18:22–33. Han önskar fly till den lilla staden Tsoar. Här finns det hebreiska ordet chesed för första gången i GT. Det betyder nåd, omsorgsfull kärlek och trofasthet. Även ordet chen för nåd används här men det beskrivs ingående i 1 Mos 6:8. Chesed är det vanligaste ordet för nåd i GT. Det förekommer 241 gånger. Totalt finns det fem olika rötter som betyder nåd fast på lite olika sätt i hebreiskan. Chesed är den typen av nåd som beskriver en omsorgsfull kärlek och även trofasthet. Det är nåden som bryr sig om på ett praktiskt sätt, driven av äkta kärlek som håller över tid. Chesed är en nåd som aldrig sviker.]
Men Gud (Elohim) kom till Avimelech i en dröm på natten och sade till honom: "Se, du ska på grund av kvinnan som du har tagit, för hon är en annan mans hustru."
Återbörda nu mannens hustru för han är en profet och han ska be för dig så att du ska leva, och om du inte återbördar henne ska du veta att du med säkerhet ska , du och allt som hör till dig.
Sara dog i Kirjat Arba, det är Hebron i Kanaans land, och Abraham kom för att sörja Sara och gråta över henne.
Abraham reste sig upp framför sin da och talade till Chets söner och sade:
"Jag är en främling och en besökare bland er, ge mig en bit mark som begravningsplats hos er, så att jag kan begrava min da i min närhet."
"Lyssna min herre, du är en mäktig furste ibland oss, välj bland våra gravar och begrav din da, ingen av oss ska undanhålla dig sin grav, utan du ska kunna begrava din da."
Han talade med dem och sade: "Om det är er önskan att jag ska få begrava min da i min närhet, så lyssna på mig och bönfall för min räkning inför Efron, Tsoars son,
"Nej min herre, lyssna på mig, fältet ger jag dig och grottan som finns där. Jag ger det till dig inför sönerna av mitt folk (som vittnen) ger jag det till dig. Begrav din da."
Han talade till Efron så att folket i landet hörde det och sade: "Om du önskar, ber jag dig (vädjar) lyssna på mig, jag ska ge dig full betalning för fältet, ta emot det av mig och jag ska sedan begrava min da där."
"Min herre, lyssna på mig, en bit land värt 400 shekel silver, vad är det mellan oss? Begrav därför din da."
Abraham drog sitt sista andetag och dog i en god, hög ålder, gammal och tillfredsställd. Sedan samlades han till sitt folk.
Detta är åren för Ismaels liv, 137 år. Han drog sitt sista andetag och dog och samlades till sitt folk. [1 Mos 25:8]
Esau sade: "Se jag är vid dens rand, vad har jag för vinning av dagen för mitt förbund (min förstfödslorätt)?"
Avimelech kallade på Isak och sade: "Se, hon är verkligen din hustru, hur kunde du säga att hon är min syster?"
    Isak svarade honom: "Eftersom jag sade för mig själv, annars r jag för hennes skull."
Avimelech befallde allt folket och sade: "Han som rör denna man eller hans hustru ska sannerligen den ."
Gör smaklig mat åt mig, sådan som jag älskar, och ta hit den till mig så att jag kan äta och min själ ska välsigna dig innan jag r."
Och när Rakel såg att hon inte födde några barn till Jakob avundades hon sin syster och hon sade till Jakob: "Ge mig barn, annars r jag."
Och han sade till honom: "Min herre vet att barnen är späda och att flockarna och hjordarna som ger di är viktiga för mig, och om vi driver dem för hårt en dag kan hela flocken .
Och Debora, Rebeckas barnflicka dog, och hon begravdes nedanför Betel under eken, och den fick namnet Alon-Bachot [betyder: "eken som gråter"].
Och det skedde när hennes själ var på väg att lämna henne, för hon dog, att hon kallade honom Ben-Oni, men hans far kallade honom Benjamin. [Ben-Oni betyder min smärtas son, Benjamin betyder min högra hands son.]
Och Rakel dog och begravdes vid vägen till Efrat, det är Betlehem.
Och Isak slutade att andas och dog, och blev samlad till sitt folk, gammal och full (mätt, fullkomnad; ordagrant: "sjuad" – hebr. savea) av dagar, och Esau och Jakob, hans söner, begravde honom.

Uppräkningen här av de tolv sönerna följer mödrarna (Lea, Rakel, Bilha och Zilpa) och födelseordningen hos varje moder. Josef och Benjamin är centralt placerade. Nedan är sönerna, med även inbördes födelseordning först: Lea
1. Ruben
2. Simon
3. Levi
4. Juda 9. Isaskar
10. Sebulon Rakel
11. Josef
12. Benjamin Bilha (Rakels tjänstekvinna)
5. Dan
6. Naftali Zilpa (Leas tjänstekvinna)
7. Gad
8. Asher I GT finns totalt 28 uppräkningar: baserad på födelseordning (1 Mos 29–30), placering i förhållande till tabernaklet (4 Mos 2), tilldelat landområde (Hes 48) och de tolv portarna (Hes 48:30–35). I NT finns en uppräkning i Upp 7:4–8; 21:12.

När Bela dog blev Jobab, Seras son, från Bosra, kung efter honom.
När Jobab dog blev Husham från temaneernas land kung efter honom.
När Husham dog blev Hadad, Bedads son, kung efter honom. Det var han som slog midjaniterna på Moabs mark, och hans stad hette Avit.
När Hadad dog blev Samla från Masreka kung efter honom.
När Samla dog blev Saul från Rehobot vid floden kung efter honom.
När Saul dog blev Baal-Hanan, Akbors son, kung efter honom.
När Akbors son Baal-Hanan dog blev Chadar [andra handskrifter Chadad] kung efter honom. Hans stad hette Pagu och hans hustru hette Mehetabel, dotter till Matred som var dotter till Me-Sahab.
De [Josefs bröder] såg honom på långt håll [över de flacka gräsfälten – och även hans mantel måste ha utmärkt Josef] och innan han kom nära dem smidde de [onda] planer mot honom och bestämde sig för att da honom.
Men Er, Judas förstfödde, var ond i Herrens (Jahves) ögon och Herren (Jahve) dade honom.
Detta som han gjorde var ont i Herrens (Jahves) ögon och han dade honom också. [Här ser vi bibelns första exempel på leviratäktenskap, se 5 Mos 25:5–10: Rut 2:20; 4:7–12; Matt 22:24.]
Efter detta sade Juda till sin svärdotter Tamar: "Förbli en änka i din fars hus till dess min son Shela har vuxit upp." Han sade (tänkte för sig själv) annars r han också, som sina bröder. Och Tamar gick iväg och bodde i sin fars hus.
Efter en tid (många dagar) dog Shoas dotter, Judas hustru. Juda blev tröstad och gick upp till sina fårskötare i Timna, han och hans vän adullamiten Chira.
Han sade: "Se, jag har hört att det finns säd i Egypten. Gå ner dit och köp därifrån åt oss, så att vi kan leva och inte [av hungersnöd]."
och ta med er yngsta bror till mig, så ska era ord bli prövade och ni ska inte ." De gjorde så. [Simon, den näst äldste sonen, lämnas kvar i Egypten, se vers 36.]
Ruben talade till sin far och sade: "Du ska dräpa mina två söner om jag inte för honom tillbaka till dig. Ge honom i min hand och jag ska föra tillbaka honom till dig." [Ruben hade fyra söner, så hebreiskan antyder "två av mina söner".]
Jakob svarade: "Min son [Benjamin] ska inte gå ner med dig, för hans bror är d och han är den ende som är kvar, om något ont drabbar honom på vägen som ni går, då störtar ni ner mina gråa hår med sorg i Sheol (graven, underjorden – de das plats)." [Josef och Benjamin är Rakels enda söner som hon födde åt Jakob. Eftersom Rakel var hans första kärlek, se 1 Mos 29:18, är dessa två söner extra viktiga för honom. Hon dog dessutom i barnsäng när Benjamin föddes.]
Juda sade till sin far Israel: "Sänd gossen [Benjamin] med mig så ska vi stå upp och gå, så att vi får leva och inte , både vi och du och även våra små.
Hos den av dina tjänare som den blir funnen, låt honom , och vi ska bli vår herres slavar."
Vi svarade min herre: 'Vi har en far som nu är gammal, och han har en son som han fått på gamla dagar. Pojkens bror är d. Därför är han ensam kvar efter sin mor, och hans far älskar honom.'
Vi sade till min herre: 'Ynglingen kan inte lämna sin far, för om han lämnar sin far kan hans far .'
då kommer det bli hans d, om han ser att inte ynglingen är med. Din tjänare [jag Juda] kommer att dra ner de gråa håren på din tjänare, vår far [Jakob], med sorg till Sheol (underjorden).
Israel sade: "Det är nog. Josef min son lever fortfarande. Jag vill gå och se honom innan jag r."
Juda söner:
    Er och Onan [uttalas "Ånan"] och Shela och Perets och Zerach,
    
    men Er och Onan dog i Kanaans land.
    Perets sönder var Hesron (Chetsron) och Chamol.
Israel sade till Josef: "Nu kan jag när jag har sett ditt ansikte och att du är vid liv."
När pengarna var spenderade i Egyptens land och i Kanaans land, kom alla egyptier till Josef och sade: "Ge oss bröd, för varför skulle vi i din åsyn? För alla våra pengar är slut."
Varför skulle vi inför dina ögon, både vi och vår mark? Köp oss och vår mark för bröd, och vi och vår mark ska vara faraos slavar. Ge oss bröd så att vi kan leva och inte och så att marken inte blir ödelagd."
Tiden närmade sig när Israel [Jakob] måste och han kallade på sin son Josef och sade till honom: "Om jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek) i dina ögon, lägg, jag ber dig, din hand under min höft och agera välvilligt och trofast med mig. Jag ber dig, begrav mig inte i Egypten.
För mig, när jag kom från Paddan, dog Rakel ifrån mig i Kanaans land på vägen, när det fortfarande var ett stycke kvar till Efrat. Jag begravde henne där på vägen till Efrat." Platsen heter idag Betlehem.
Israel sade till Josef: "Se, jag r men Gud (Elohim) ska vara med dig och föra dig tillbaka till dina fäders land.
Min far tog en ed av mig och sade: "Se, jag ska snart . Du måste begrava mig i min grav som jag har grävt ut för mig själv i Kanaans land" Så, vänligen, låt mig nu gå upp och begrava min far och sedan återvända."
När Josefs bröder såg (började inse konsekvenserna av) att deras far [Jakob] var d, sade de: "Vad händer om Josef hatar oss (är bitter och långsint) och nu kommer att hämnas för allt ont vi gjort mot honom?"
Josef sade till sina bröder: "Jag r men Gud (Elohim) ska säkert besöka er och föra er upp, ut ur detta land, exakt som han gav sin ed (lovade) till Abraham, till Isak och till Jakob.
Så dog Josef, han blev 110 år. De balsamerade honom och lade honom i en kista i Egypten. [När israeliterna flera hundra år senare lämnar Egypten fullföljer Mose detta löfte, se 2 Mos 13:19, och Jakob blir begravd i Shechem, se Jos 24:32.
    Berättelsen om Josef slutar med att israeliterna kommer till Egypten. I många generationer kommer de leva där, men också veta att deras framtid är i ett annat land, ett löftesland som de flesta av dem inte sett.]
[Tiden gick och] Josef dog, och det gjorde även hans bröder. Snart var hela den [första] generationen [som kom till Egypten] borta.
Han sade: "När ni hjälper de hebreiska kvinnorna vid förlossningen ska ni se efter om det är en pojke eller flicka. Är det en pojke så da honom, är det en flicka så låt henne leva."
Många år senare dog Egyptens kung [som var ute efter Mose liv]. Israeliterna fortsatte att sucka på grund av sitt slaveri. De ropade i sin nöd, och deras klagan steg upp till Gud.
Herren sade till Mose medan han var i Midjan: "Gå tillbaka till Egypten. [Jag försäkrar dig:] Alla de män som var ute efter att ta ditt liv lever inte längre." [Mose var nu åttio år gammal. De som fyrtio år tidigare ville da Mose var nu da, se 2 Mos 2:15. Det kan vara Amenotep I och hans efterträdare Amenotep II, och i så fall är den nuvarande farao Amenotep III. En intressant detalj är att hans förstfödda son Tutankhamun dog bara 18-19 år gammal, vilket stämmer bra in på den tionde plågan i kapitel 12.]
Längs med vägen [mot Egypten] stannade de på en plats för att övernatta. [Ännu en antydan att Mose försenar sitt uppdrag.] Där kom Herren emot honom och det verkade som han ville da honom [troligtvis den förstfödde sonen Gershom]. [Hebreiska texten har "honom". Av de fyra personerna där kan det syfta på Mose, hans förstfödde Gershom eller Elieser, se 2 Mos 18:2.]
Fisken som är i floden ska och floden ska bli stinkande [av all rutten fisk] och egyptierna ska avsky (tappa tålamodet; tröttas ut av) att dricka flodens vatten.' " [Här används hebr. laa i betydelsen att de blir uttröttade, irriterade och tappar tålamodet på att söka efter rent dricksvatten.]
Fiskarna som fanns i floden dog och floden stank (luktade och smakade) så illa att egyptierna inte kunde dricka vattnet. Blodet var överallt (i alla slags vatten) över hela Egyptens land. [Plågorna var riktade "mot alla gudar i Egypten", se 2 Mos 12:12. Egyptierna tillbad fler än 2 000 olika gudar. Eftersom Nilen med dess årliga översvämningar skapade de bördiga förutsättningarna var flera gudar kopplade till just Nilen. Den stora skaparguden Khnum var Nilens beskyddare. Hapi var Nilens ande och guden för flodens årliga översvämming. Han ansvarade för fiskarna, fåglarna och bördigheten i marken runt floden genom översvämningarna. Dessa båda gudar sågs som livets källa, Khnum gav livet och Hapi gav mat och vatten som är förutsättningen för att livet ska bestå. Osiris var underjordens gud och Nilen ansågs vara hans blodflöde.]
Herren (Jahve) gjorde i enlighet med Mose ord och grodorna dog från husen, från gårdarna och från fälten.
Men Herren (Jahve) ska göra åtskillnad på Israels boskap och Egyptens boskap så att ingenting ska som tillhör Israels söner (barn). [Här gör Gud på nytt skillnad mellan egyptierna och israeliterna, se även 2 Mos 8:22.]» ' " [Den egyptiska gudinnan Hathor var kungens amma, hon var också gudinna med ansvar för kärlek, fertilitet och kvinnor. Hon ansågs även vara den som rensade landet från dem som inte var rätt troende, hedningar i förhållande till den egyptiska gudavärlden. Detta är också en dom mot den religiösa hierarkin där kalvar, kor och oxar tillbads och var högt ansedda.]
Nästa dag utförde Herren (Jahve) denna gärning. All boskap [hästar, åsnor, kameler, boskap, får och getter, se vers 3] i Egypten dog, men inte ett enda boskap som tillhörde Israels söner (barn) dog.
När farao frågade hade inte ett enda djur som tillhörde Israels söner (barn) tt. Men faraos hjärta blev förhärdat (tillslutet) och han lät inte folket gå.
Sänd ut detta ord (gör det känt i hela Egypten); Stalla in din boskap och allt som du har ute på fälten. Varje person eller djur som är kvar ute på fältet och inte tagits hem (till stallet) kommer att när haglet faller ner på dem.' "
Farao sa till honom: "Gå bort från mig. Akta dig själv från att komma inför mitt ansikte igen, för på den dagen (som du gör det) kommer du att ."
och alla förstfödda i Egyptens land ska . Från faraos förstfödde som sitter på hans tron till den förstfödde bland tjänarinnorna vid kvarnen, tillsammans med allt förstfött bland boskapen. [I denna plåga är det farao själv som utmanas. Farao var en av de högsta gudarna i Egypten tillsammans med gudinnan Isis som var barnens beskyddare. När det står allt förstfött gäller det oavsett ålder. Det är alltså inte bara barn som r utan också äldre personer som är förstfödda i sin familj.]
Då reste sig farao upp i natten, han och hans tjänare och alla egyptier och där var ett högt klagorop i Egypten, eftersom där inte fanns ett enda hus där ingen hade tt.
Nu uppmanade egyptierna folket ivrigt och enträget och skickade ut dem ur landet med hast, så fort de kunde, för de tänkte att annars r vi allihop.
och de sade till Mose: "Är det för att det inte finns några gravar i Egypten du fört oss ut hit för att i öknen? Varför har du behandlat oss så illa och fört oss ut ur Egypten?
Var det inte det vi sade i Egypten? Vi sade: 'Lämna oss ifred så att vi kan vara slavar under egyptierna.' Det är bättre för oss att tjäna egyptierna som slavar än att i öknen."
På det sättet frälste (räddade) Herren (Jahve) Israel ur egyptiernas hand den dagen och Israel såg egyptierna da på stranden.
Israeliterna sade till dem: "Om vi ändå hade fått tt för Herrens hand i Egyptens land, när vi satt vid köttgrytorna och hade tillräckligt med bröd, men ni har fört oss ut till den här öknen för att låta hela folket av hunger."
Men folket var så uttorkade och i desperat behov av vatten att de fortsatte att klaga på Mose och muttrade: "Varför förde du oss ut ur Egypten? Var det för att vi, våra barn och vår boskap skulle av törst?"
Du ska sätta upp gränser för folket runtom och säga: "Var noggranna med att inte gå upp på berget eller beröra dess gräns. Den som rör berget ska med säkerhet das.
De sade till Mose: "Tala du till oss så ska vi lyssna, men låt inte Gud (Elohim) tala till oss för då ska vi .
Den som slår en man så att han r ska das.
Men om en man avsiktligt kommer till sin granne och slår honom med svek, då ska han tas bort från mitt altare så att han kan .
Och han som slår sin far eller sin mor ska med säkerhet das.
Och den som stjäl (kidnappar) en man och säljer honom, eller om han blir funnen i hans hand, ska med säkerhet das.
Och den som förbannar sin far eller sin mor, ska med säkerhet das.
Och om flera män tävlar (strider, duellerar) och den ene slår den andre med en sten eller med sin näve och han inte r utan blir sängliggande,
Och om en man slår sin tjänare eller tjänarinna med en käpp, och han r under hans hand, ska han med säkerhet bli straffad.
Och om en oxe stångar en man eller en kvinna så att de r, då ska oxen med säkerhet stenas och dess kött ska inte ätas, och oxens ägare ska förbli tyst. [Han får inte klaga över det som drabbat honom. Han måste finna sig i att förlora sin oxe som var en dyrbar och viktig tillgång på den här tiden i ett samhälle där jordbruket var centralt och oxen gjorde mycket av det tunga arbetet.]
Men om oxen har stångats tidigare, och dess ägare har blivit varnad men inte brytt sig om varningen, och den dar en man eller kvinna, då ska oxen stenas och dess ägare ska också das.
då ska brunnens ägare betala ersättning, han ska ge silver till deras ägare och det da djuret ska vara hans.
Och om en mans oxe skadar en annans så att den r, då ska han sälja den levande oxen och de ska dela på betalningen för den och de ska dela på den da oxen.
Eller om det blir känt att en oxe har stångats tidigare och ägaren inte har brytt sig om det, ska han med säkerhet betala oxe för oxe och den da kroppen ska vara hans egen.
Om en tjuv blir påkommen med att bryta sig in och blir slagen så att han r, ska det inte vara någon blodskuld för honom.
Om en man till sin granne överlämnar en åsna eller en oxe eller ett får eller något djur för att han ska skydda (ta hand om) det och det r eller skadas eller förs bort och ingen ser det,
Och om en man lånar något av sin granne och det skadas eller r, och dess ägare inte har haft det hos sig, ska han vara noga med att ersätta det.
Den som ligger (har samlag) med ett djur ska med säkerhet das.
Och den ska Aron ha på sig när han tjänstgör och dess ljud ska höras när han går in till den heliga platsen inför Herrens (Jahves) ansikte, och när han kommer ut, för att han inte ska .
Och de ska vara på Aron och hans söner när de går in i mötestältet eller när de kommer nära altaret för att tjänstgöra på den heliga platsen, så att de inte bär på synd och r. Det ska vara en förordning (ordagrant "saker inristat") för evigt för honom och hans säd efter honom.
när de går in i mötestältet ska de tvätta sig med vatten så att de inte r, eller när de kommer nära altaret för att tjänstgöra, när de låter ett offer gjort med eld bli en rök till Herren (Jahve),
då ska de tvätta sina händer och sina fötter så att de inte r. Detta ska vara en förordning (ordagrant "saker inristat") för evigt för dem, för honom och för hans säd genom deras generationer."
Därför ska ni hålla (vakta, skydda, bevara) sabbaten, för det är heligt för er. Den som vanhelgar den ska das, för alla som gör något arbete, den själen (personen) ska huggas av från sitt folk.
Sex dagar ska arbete göras men på den sjunde dagen är en sabbat med högtidlig vila, helig för Herren (Jahve). Den som gör något arbete på sabbatsdagen ska med säkerhet das.
Sex dagar ska arbete göras men den sjunde dagen ska för er vara en helig dag, en sabbat med fullkomlig vila (hebr. shabbat shabbaton) till Herren (Jahve). Den som gör något arbete (den dagen) ska das.
Därför ska ni vistas vid ingången till mötestältet dag och natt sju dagar, och vakta (vaka över) det Herren (Jahve) förordnat, så att ni inte r, för så har jag blivit befalld.
Och eld gick ut från Herren (Jahve) och slukade dem och de dog inför Herrens (Jahves) ansikte. [Den exakta överträdelsen är inte specificerad, men 2 Mos 30:9 förbjuder att offra främmande rökelse (hebr. ketoret zarah). Det rörde sig om rökelse som inte var förberedd på rätt sätt, se 2 Mos 30:34–38. Ett annat förslag är att de offrade på fel tid, se 2 Mos 30:7–8.]
Och Mose sade till Aron och till Elazar och Itamar, hans söner: "Täck inte av era huvuden och riv inte sönder era kläder, för att ni inte ska så att vreden kommer över hela folket, men låt era bröder, hela Israels hus begråta elden (som dade Nadav och Aviho) som Herren (Jahve) tände.
Ni ska inte lämna mötestältets ingång, för att inte , för Herrens (Jahves) smörjelseolja är över er. Och de gjorde enligt Mose ord."
"Drick inte vin eller starka drycker, inte du eller dina söner med dig när ni går in i mötestältet för att inte . Det ska vara en förordning (ordagrant 'saker inristat') för evigt genom dina generationer,
    
Och om något djur som man kan äta av r, ska den som rör dess kadaver vara oren till kvällen.
Så ska ni avskilja Israels söner från deras orenhet för att de inte ska i sin orenhet när de befläckar mitt Tabernakel bland dem.
[I detta kapitel beskrivs försoningsdagen (Jom Kippur; det bibliska namnet är Jom Hakippurim – ordagrant "Försoningarnas dag"), se 3 Mos 23:27–28. Detta är den heligaste dagen och har kommit att kallas Joma – Dagen.] Herren (Jahve) talade till Mose efter att Arons två söner [Nadab och Abihu] tt, när de offrade framför Herrens ansikte och dog [3 Mos 10:1–2],
och Herren (Jahve) sade till Mose: Tala till Aron din bror, att inte komma när som helst in till den heliga platsen innanför förhänget [2 Mos 25:17–22], framför nådastolen som är ovanpå arken, så att han inte r, för jag ska visa mig i molnet ovanpå nådastolen. [Nådastolen var arkens lock med en 1,25 m lång och 0,75 m bred utsmyckning i rent guld, se 2 Mos 25:17.]
Han ska placera rökelsen ovanpå elden framför Herrens ansikte, så att molnet av rökelse kan täcka nådastolen som är ovanpå vittnesbördet (arken), så att han inte r.
Om en man har legat med en kvinna som är en annan mans slavinna
och sädesuttömning har skett, och hon inte har blivit friköpt eller frigiven, ska de straffas men inte das eftersom hon inte var fri.
Tala till Israels barn och säg till dem:

Avgudadyrkan – samhället ska straffa

Om någon av Israels barn eller av främlingarna som bor i Israel ger något av sina barn åt Molok, ska han straffas med den. Folket i landet ska stena honom. [3 Mos 18:21; 2 Kung 3:27; Ps 106:38; Jer 32:35]
Om folket i landet ser mellan fingrarna med den mannen när han ger ett av sina barn åt Molok och inte dar honom,
[Fem gånger används "blodskuld" som ordagrant är "hans/deras blod", se vers 9, 11, 12, 13, 16.] [Hedra dina föräldrar, se 3 Mos 19:3]
Varje man (hebr. ish ish – upprepningen av "man" betonar att det är ett generellt förbud) som förbannar sin far eller mor
    han ska straffas med den. [2 Mos 20:12; 21:17]
Han har förbannat sin far och sin mor,
    han bär på blodskuld.
[Man + annan mans kvinna, se 3 Mos 18:20]
Om en man begår äktenskapsbrott med en annan mans hustru,
    ska den som begår äktenskapsbrott med sin nästas hustru straffas med den,
    både äktenskapsbrytaren och äktenskapsbryterskan.
[Son + faders hustru – incest, se 3 Mos 18:8]
Om en man ligger med en kvinna
    som är hans fars hustru så blottar han sin fars nakenhet.
De ska båda straffas med den.
    De bär på blodskuld.
[Far + svärdotter – incest, se 3 Mos 18:17]
Om en man ligger med sin svärdotter,
    ska de båda straffas med den.
De har begått en avskyvärd handling.
    De bär på blodskuld.
[Man + man, se 3 Mos 18:22]
Om en man ligger med en annan man (har sexuellt umgänge med honom)
    som en man ligger med en kvinna,
    gör de båda något avskyvärt!
De ska straffas med den.
    De bär på blodskuld.
[Man + djur, se 3 Mos 18:23]
Om en man ligger med ett djur
    ska han straffas med den,
    och djuret ska ni da.
[Kvinna + djur, se 3 Mos 18:23]
Om en kvinna gör närmanden mot något djur för att ligga med det,
    ska du da både kvinnan och djuret.
De ska straffas med den.
    De bär på blodskuld.
Om en man ligger med sin farbrors hustru
    blottar han sin farbrors nakenhet.
De kommer att bära på missgärning,
    och de kommer att barnlösa.
När någon – man eller kvinna – befattar sig med andebesvärjelse eller förtroliga andar [demoner som förställer sig och talar för den de], ska den personen straffas med den. Han bär på blodskuld och ska stenas.
Han ska inte gå in till någon d kropp och inte orena sig själv för sin far eller för sin mor.
De ska hålla (vakta, skydda, bevara) mina sedvänjor, annars bär de synden för det och därför r de om de vanhelgar. Jag är Herren (Jahve) som helgar dem.
Och han som hånar Herrens (Jahves) namn, han ska sannerligen bli dad, och hela församlingen ska verkligen stena honom, både främlingen och han som är född i landet, när han hånar Herrens (Jahves) namn, ska han das.
Och den som dar en mänsklig själ ska den .
Och den som dar ett djur, han ska återställa (ersätta) det och han som dar en människa ska das.
Inget helgat som är helgat av människor ska återlösas, utan ska das.
När tabernaklet ska flyttas vidare ska leviterna ta ner det, och när tabernaklet ska sättas upp ska leviterna sätta upp det. Om någon man (som inte är levit) kommer nära (tabernaklet) ska han .
Och Nadav och Aviho dog framför Herren (Jahve) när de offrade främmande eld framför Herren (Jahve) i Sinais öken, och de hade inga söner. Och Elazar och Itamar tjänstgjorde i prästens ämbete i närvaro av sin far Aron.
Och du ska förordna Aron och hans söner så att de håller (sköter om, vaktar, skyddar) prästämbetet, och en vanlig människa som kommer nära ska das."
Och dessa som ska slå läger framför tabernaklet österut, framför mötestältet mot soluppgången, är Mose och Aron och hans söner, (de ska) hålla (sköta om, vakta, skydda) helgedomens angelägenheter och Israels söners angelägenheter, och en vanlig människa som kommer nära ska das.
Och när Aron och hans söner är klara med att täcka över de heliga möblerna och alla de heliga redskapen, när lägret ska [är redo att] dra vidare, då ska Kehats söner komma och bära dem, men får inte vidröra de heliga föremålen, då r de. Dessa föremål är den börda som Kehats söner har i mötestältet. [De ska bära allting med stänger eller med ok.]
utan gör så här mot dem för att de ska leva och inte när de närmar sig de heligaste föremålen: Aron och hans söner ska gå in och förordna var och en av dem till hans arbete och till hans börda,
men de får inte gå in och se de heliga föremålen, då r de." [Syndiga människor kan inte se Guds härlighet. Kehatiterna får inte se de heliga föremålen, ens för ett ögonblick, utan att de måste vara helt täckta. De får alltså inte vara nyfikna och lyfta lite på täcket utan måste bära allting precis som det är när Aron och hans söner har gjort jobbet att täcka över allting.]
Så länge han är avskild (helgad) åt Herren (Jahve) ska han inte komma nära en d kropp. [Kan vara en symbol på synd, eftersom syndens lön är den.]
Om någon människa r plötsligt vid hans sida och han orenar sitt avskilda huvud, ska han raka sitt huvud samma dag som han renar sig, på den sjunde dagen ska han raka det. [Han blir oren i en vecka innan han kan börja om sitt nasirlöfte. Se vers 12.]
Låt henne inte, jag ber, bli som en d, som den vars kött är halvt förtärt när han kommer ut ur sin mors livmoder."
Och alla Israels söner knotade mot Mose och mot Aron och hela församlingen sade till dem: "Vi kunde ha tt i Egyptens land, eller vi kunde ha tt i öknen!
Om du nu dar detta folk som en man, då kommer nationerna som har hört om din ryktbarhet, att säga:
Jag Herren (Jahve) har talat. Med säkerhet ska jag göra detta mot denna onda församling som har samlat ihop sig mot mig. I denna öken ska de förtäras och där ska de ."
dessa män som avlämnade en ond rapport om landet, dog av pesten inför Herren (Jahve).
Och Herren (Jahve) sade till Mose: "Mannen ska den , hela församlingen ska stena honom med stenar utanför lägret."
Och hela församlingen förde ut honom utanför lägret och stenade honom med stenar och han dog som Herren (Jahve) hade befallt Mose.
är det en liten sak att du har fört oss upp från ett land som flyter av mjölk och honung för att da oss i öknen och dessutom vill du göra dig själv till furste över oss?
Om dessa män r en vanlig d som alla människor, och drabbas av det som drabbar alla människor, då har Herren (Jahve) inte sänt mig.
Men på morgonen knotade (klagade) hela Israels söners församling mot Mose och mot Aron och sade: "Ni har dat Herrens (Jahves) folk."
Och han stod mellan de da och de levande och hemsökelsen (plågan) avstannade.
De som dog av hemsökelsen (plågan) var 14 700 utöver de som dog för Korachs skull.
Och Herren (Jahve) sade till Mose: "Lägg tillbaka Arons stav framför vittnesbördet, det ska bevaras (vaktas, skyddas) där som ett tecken till de rebelliska sönerna, för att det ska bli slut på deras knotande mot mig och de inte r."
Alla som kommer nära, som kommer nära Herrens (Jahves) Tabernakel r. Ska vi helt förgås?"
Och de ska hålla (vakta, skydda, bevara) det som du håller (vaktar, skyddar, bevarar) och allt som ska hållas (vaktas, skyddas, bevaras) i tältet. De ska bara inte komma nära de heliga möblerna och till altaret för att de inte ska , varken de eller du.
Och du och dina söner med dig ska hålla (vakta, skydda, bevara) ert prästerskap i allt som hör till altaret och till allt innanför draperiet (förhänget) och ni ska tjäna (betjäna). Jag har gett er prästerskapet som en tjänstegåva, och någon oauktoriserad (främling, vanlig) som kommer nära ska das."
Och hädanefter ska inte Israels söner komma tomhänta till mötestältet, för att inte bära på synd och .
Och ni ska inte bära någon synd på grund av det, eftersom ni har tagit undan från det bästa av det, men ni ska inte vanhelga Israels söners heliga ting, för att ni inte ska .
Den som rör vid något tt, även alla människors da kroppar, ska vara oren i sju dagar. [Sju dagar är den vanliga perioden, se 3 Mos 12:2; 14:9; 15:13.]
Alla som vidrör det da, också en d människas kropp, och inte renar sig själv har vanhelgat Herrens (Jahves) Tabernakel. Den själen (människan) ska bli avhuggen från Israel, eftersom stänkelsevattnet inte stänktes mot honom, han ska vara (förbli) oren. Hans orenhet är fortfarande kvar på honom.
Detta är undervisningen. När en människa r i ett tält ska alla som kommer in i tältet och allt som finns i tältet vara orent i sju dagar.
Och alla som på ett öppet fält vidrör den som är slagen med svärd eller någon som är självd eller benen från en människa eller en grav, ska vara oren i sju dagar.
Och en ren person ska ta en isop och doppa den i vattnet och stänka det på tältet och på alla föremål och på människorna som varit där och på den som vidrört benet eller den slagne eller det da eller graven.
Och Israels söner, hela församlingen kom till Tsins öken i den första månaden och folket bodde i Kadesh och Mirjam dog där och begravdes där.
Och varför har du fört Herrens (Jahves) församling till denna öken för att här, vi och vår boskap?
Och ta av Aron hans kläder och sätt dem på hans son Elazar. Och Aron ska samlas till sitt folk och ska där."
Och Mose tog av Aron hans kläder och satte dem på hans son Elazar. Och Aron dog där på toppen av berget. Och Mose och Elazar kom ner från berget.
och folket talade mot Gud och Mose och sade: "Varför har du fört oss ut ur Egypten för att vi ska i öknen? Här finns varken vatten eller bröd att äta, och vi avskyr denna värdelösa manna."
Så Herren (Jahve) sände giftiga (brännande) ormar bland folket, som bet israeliterna så att många av dem dog.
Vem har räknat Jakobs dammkorn
    eller räknat Israels fjärdedel? Låt mig den rättfärdiges d
    och låt mitt slut bli som hans."
De som dog genom hemsökelsen var 24 000. [Paulus refererar till denna händelse i 1 Kor 10:8. Där är antalet 23 000 eftersom Paulus refererar till den muntliga traditionen att 23 000 dog av plågan och 1 000 dades på annat sätt.]
och jorden öppnade sin mun och svalde dem tillsammans med Korach, när gruppen dog. Den tid då elden slukade 250 män och de blev ett tecken (ett varnande exempel).
Men Korachs söner dog inte.
Juda söner: Er och Onan, och Er och Onan dog i Kanaans land.
Men Nadav och Aviho dog när de offrade främmande eld inför Herrens (Jahves) ansikte. [3 Mos 10:1–2]
För Herren (Jahve) hade sagt om dem: "De ska med säkerhet i öknen." [4 Mos 14:20–24] Och inte en enda man var kvar av dem förutom Kaleb, Jefunnes son och Josua, Nuns son.
"Vår far dog i öknen och han var inte bland dem som gaddade ihop sig mot Herren (Jahve) i Koras grupp, utan dog sin egen d och han hade inga söner.
Och du ska tala till Israels söner och säga:
'Om en man r och inte har någon son,
    då ska hans arv gå vidare till hans dotter.
Och prästen Aron gick upp till berget Hor på Herrens (Jahves) befallning, och dog där, i det fyrtionde året efter att Israels söner kommit ut ur Egyptens land, i den femte månaden på den första dagen i månaden.
Och Aron var 123 år när han dog på berget Hor.
Och städerna ska vara en tillflykt för er från hämnden, så att mandråparen inte r till dess han ställs framför församlingen för att mas.
Men om han slår honom med ett järnföremål så att han r, då är han en mördare, mördaren ska ni låta .
Och om han slår honom med en sten i sin hand och han r, då är han en mördare, mördaren ska ni låta .
Om han slår honom med ett träredskap i sin hand, som en människa kan av och han r, då är han en mördare, mördaren ska ni låta .
Blodshämnaren ska själv da mördaren, när han möter honom ska han da honom.
Och om han stöter till honom av hat, eller kastar något på honom när han ligger i bakhåll, så att han r,
eller slår honom i fiendskap med sin hand så att han r, då ska han som slog honom das, han är en mördare, och blodshämnaren ska da mördaren, när han möter honom.
eller med en sten som en människa kan av, utan att se honom och kastar den på honom så att han r, och han inte var hans fiende och inte heller ville skada honom,
Alla som dar en själ (person), den mördaren ska das inför vittnenas mun, men ett vittne ska inte vittna mot någon själ så att han r.
Ni ska inte ta någon lösen för en mördares liv, han är skyldig till den, och ska bli dad.
Så hände det när alla stridsdugliga män var förgjorda och da från folkets mitt,
utan jag måste i detta land, jag får inte gå över Jordan, men ni får gå över och besätta det goda landet.
Om vi fortsätter att höra Herrens, vår Guds, röst kommer denna stora eld att förtära oss och vi kommer att ! Varför ska vi låta det ske?
för att inte landet som du fört oss ut ur ska säga: 'Eftersom Herren (Jahve) inte kunde föra dem in i landet som han lovat dem och eftersom han hatade dem, har han fört dem ut för att slakta dem i öknen.'
Och Israels söner vandrade från Beerot-Benjaakan till Mosera, där Aron dog och där blev han begravd. Och hans son Elazar tjänstgjorde som präst i hans ställe.
Och profeten eller drömmaren som drömmer ska du da eftersom han har talat perverst mot Herren din Gud (Jahve Elohim), som fört dig ut ur Egyptens land och befriat dig från slavhuset, för att få dig att gå åt sidan från vägen som Herren din Gud (Jahve Elohim) befallt dig att vandra på. Så ska du ta bort ondskan från din mitt.
utan du ska se till att verkligen da honom, din hand ska vara först över honom för att da honom och därefter folkets händer. [Stening var metoden som man dade med och här beskrivs att den som hört vad som sagts i det fördolda ska vara den som kastar den första stenen.]
Och du ska stena honom med stenar så att han r, eftersom han har försökt att locka bort dig från Herren din Gud (Jahve Elohim) som förde dig ut ur Egyptens land ut från slavhuset.
Ni är Herren er Guds (Jahve Elohims) söner, ni ska inte klippa er själva eller göra någon skallighet mellan era ögon för de da, [I kulturerna runtomkring var det vanligt att man klippte av eller rakade sitt hår helt eller delvis för de da.]
då ska du föra fram den mannen eller kvinnan, som har gjort denna onda sak till dina portar – den mannen eller kvinnan – och du ska stena dem med stenar så att de r.
Utifrån (ordagrant över munnen) på två vittnen eller tre vittnen, ska den som ska das. Utifrån (ordagrant över munnen) ett vittne ska han inte das. [4 Mos 35:30]
Vittnets hand ska vara den första som dar honom (som kastar den fösta stenen) och därefter hela folkets händer [som kastar så många stenar som krävs för att fullständigt da]. Så ska du ta bort ondskan från din mitt.

Nu kommer en sektion fram till och med kapitel 19 som handlar om Israels ledarskap. Det följer en kiasm med graden av helighet: domare, kung/profet, leviter och centralt prästerna: A Rättsväsendet – svårare rättsliga fall, 5 Mos 17:8–13
  B Kung – men olikt andra nationer, 5 Mos 17:14–20
    C Leviter, 5 Mos 18:1–2
      D Präster, 5 Mos 18:3–5
    C´ Leviter, 5 Mos 18:6–8
  B´ Profeter – olikt andra nationer, 5 Mos 18:9–22
A´ Rättsväsendet – fristäder, 5 Mos 19

Den man som är arrogant (stolt) och inte lyssnar på prästen som står och betjänar inför Herren (Jahve) din Gud (Elohim), eller till domaren, den mannen ska , och du ska utrota ondskan från Israel.
Ingen som utför andebesvärjelser, inget medium som frågar förtroliga andar [demoner som förställer sig och talar för den de], spiritist (spåman) eller en som kallar på da andar [1 Sam 28].
Det var om detta du [Israels folk] bad Herren, din Gud, när ni var församlade vid [berget] Horeb [5 Mos 1:6]. Du sade: "Jag vill inte höra Herrens, min Guds, röst igen, och denna väldiga eld vill jag inte mera se, för då kommer jag att ."
Men den profet som talar ett förmätet ord i mitt namn, som jag inte har befallt honom att tala eller som talar i namnet av andra gudar, den profeten ska .
som när en man går till skogen med sin granne för att hugga ved och hans hand riktar ett slag med yxan för att hugga ner trädet och yxhuvudet lossnar från skaftet och träffar hans granne så att han r, då ska han fly till en av dessa (tre) städer och leva.
Men om någon man hatar sin granne och ligger i bakhåll för honom och reser sig mot honom och slår honom så att han r och sedan flyr till en av dessa städer,
då ska de äldste i staden sända efter och hämta honom därifrån och ge honom till blodshämnaren så att han kan .
Och generalerna ska tala och säga till folket:
[Undantag från krigstjänst:]
"Vilken man finns bland er som har byggt ett nytt hus,
    och inte invigt det?
Låt honom vända om och gå tillbaka till sitt hus,
    annars kanske han r i striden och en annan man inviger det.
Och vilken man finns bland er som har planterat en vingård,
    men inte ätit dess frukt?
Låt honom vända om och gå tillbaka till sitt hus,
    annars kanske han r i striden och en annan man äter dess frukt.
Och vilken man finns bland er som har trolovat sig med en kvinna,
    men inte tagit henne till hustru?
Låt honom vända om och gå tillbaka till sitt hus,
    annars kanske han r i striden och en annan man tar henne." [En liknande lag finns i 5 Mos 24:5 som friställer en nygift man under ett år för hans frus skull.] [Rabbiner lär utifrån denna ordning att en man ska först ordna en bostad och ha ett arbete (plantera en vingård) innan han gifter sig.]
Och stadens alla män ska stena honom med stenar så att han r. Så ska du ta bort ondskan från din mitt och hela Israel ska höra detta och frukta (ta varning).
[Efter ett stycke som har handlat om dstraff, se vers 18–21, följer nu instruktioner att behandla kroppen med respekt.] Om en man har begått en synd som är värd den och han blir dad och du hänger honom på ett träd,
då ska man föra ut ungmön framför rren till hennes fars hus, och stadens män ska stena henne med stenar så att hon r, eftersom hon har gjort lättsinniga saker i Israel och uppfört sig som en sköka i sin fars hus. Så ska du ta bort ondskan från din mitt.
Om en man ertappas då han ligger med en gift kvinna som har en make, då ska de båda . Mannen som låg med kvinnan och kvinnan. Så ska du ta bort ondskan från Israel. [Joh 8:2–10]
då ska båda föras ut till stadens port och ni ska stena dem med stenar så att de r. Ungmön därför att hon inte ropade när hon var i staden och mannen eftersom han har förödmjukat sin nästas hustru. Så ska du ta bort ondskan från din mitt.
Men om mannen som finner ungmön som är trolovad ute på fältet, och mannen övermannar henne och ligger med henne, då ska endast våldtäktsmannen (mannen som låg med henne) .
och den senare mannen hatar henne och skriver ett skilsmässobrev till henne och ger i hennes hand och skickar ut henne ur hans hus, eller om den senare mannen r, som tog henne till sin hustru,
Om en man blir påkommen med att stjäla från sin broder bland Israels söner, och han behandlar honom som en slav och säljer honom, då ska tjuven . Så ska du ta bort ondskan från din mitt. [2 Mos 21:16]
En far ska inte das för sitt barns skull, inte heller ska ett barn das för sin fars skull. Var och en ska das för sina egna synder [Jer 31:29–30; Hes 18:1–4].
Om bröder bor tillsammans och en av dem r och inte har några barn. Då ska hustrun till den de inte bli bortgift med någon som inte är av hans släkt. Hennes mans bror ska gå in till henne och ta henne som hustru och fullfölja sitt ansvar som makens bror för henne. [Detta kallas leviratäktenskap och är vad Boas gör för Rut och Noomi i Ruts bok, se även 1 Mos 38 med Juda och Tamar.]
Och det ska ske att den förstfödda som hon föder ska ta namnet från hans bror som dog, så att hans namn inte blir utrotat från Israel.
Jag har inte ätit av det i min sorg, jag har heller inte lagt undan något av det som är (rituellt) orent och inte givit av det för någon d. Jag har lyssnat till Herren (Jahve) min Guds (Elohims) röst och jag har gjort enligt allt som du har befallt mig.
Herren sade till Mose: "Se dagen närmar sig då du måste . Kalla på Josua och ställ er själva (positionera er) i mötestältet (tabernaklet), så att jag kan ge honom ett uppdrag." Mose och Josua gick och ställde sig själva i mötestältet (tabernaklet).
Se nu att jag, jag är han,
    och det finns ingen annan gud vid sidan av (tillsammans med) mig.
Jag dar och jag gör levande,
    jag sårar och jag helar,
    och det finns ingen som kan rädda ut ur min hand (ingen som kan ändra på det som Herren har bestämt).
och på berget som du går upp på och bli samlad till ditt folk, som Aron, din bror dog på berget Hor, och samlades till sitt folk. [4 Mos 20:22–29].
[Mose ger nu sin välsignelse för de tolv stammarna, på liknande sätt som Jakob gjorde på sin dsbädd (1 Mos 49). De tolv stammarna nämns 28 gånger i GT och uppräkningen olika: födelseordning, se 1 Mos 29–30; placering i förhållande till tabernaklet, se 4 Mos 2; tilldelat landområde, se Hes 48; de tolv portarna, se Hes 48:30–35.
    I denna uppräkning kommer den förstfödde Juda först, dock saknas Simon. Stammen kan dock finnas "dold" i vers 11.]
[Ruben]
"Låt Ruben leva, och inte
    av att hans män är få." [Ruben tilltalas på ett annorlunda sätt än de övriga stammarna. Troligtvis är det på grund av Jakobs ord i 1 Mos 49:4.]
Där i Moabs land dog Herrens tjänare Mose, precis som Herren (Jahve) hade sagt.
Mose var 120 år när han dog, hans ögon var inte skumma, inte heller hade hans kraft avtagit. [Han dog vid full vigör.]
Min tjänare Mose är d. Stå nu upp och gå över denna Jordan [Jordanfloden i närheten av Jeriko strax norr om da havet], du och allt detta folk, till det land som jag ger åt dem, Israels barn (söner).
Vem som än sätter sig upp mot dina befallningar och inte lyssnar till dina ord i allt som du befaller honom, han ska das, var bara stark (fast, säker, tapper) och frimodig (ståndaktig, alert, modig)."
Männen sade till henne: "Om du r, då r vi också. Om du inte förråder oss ska vi visa barmhärtighet mot dig när Herren ger oss landet." [Männen går i borgen med sina egna liv.]
Anledningen till att Josua omskar dem var denna: Allt folket som hade dragit ut från Egypten – alla män av stridbar ålder – hade tt i öknen under vägen från Egypten.
Och det hände när de flydde från framför Israel när de var på väg ner från Bet Choron, att Herren (Jahve) kastade ner stora stenar från himlarna över dem ända till Azeqa och de dog. Det var fler som dog av haglet än dem som Israels söner slog med svärdet. [Samma ord för hagel (hebr. barad) används även om den sjätte plågan i Egypten, se 2 Mos 9:18–33; Ps 18:14–15.]
Därefter slog Josua dem och dade dem och hängde dem i fem träd, och de hängde i träden till kvällen.
från de kala bergen som sträcker sig upp till Seir och ända till Baal Gad i Libanons dal under berget Hermon, och alla deras kungar tog han och han slog dem och dade dem.
Dessa vara de avskilda städerna för alla Israels söner och för främlingen som vistades ibland dem, så att alla som dar en annan själ av misstag (olyckshändelse) kan fly dit och inte för blodshämnarens hand innan han stått inför församlingen.
Och det hände efter detta att Josua, Nuns son, Herrens (Jahves) tjänare dog. Han blev 110 år.
Och Elazar, Arons son, dog och de begravde honom på hans son Pinchas kulle, som getts till honom i Efraims berg.
Adoni-Bezek sade då: "70 kungar som samlar mat under mitt bord har sina tummar och stortår avhuggna. Som jag har gjort så har Gud (Elohim) återgäldat mig." De förde honom till Jerusalem och han dog där.
Och Josua, Nuns son Herrens (Jahves) tjänare, dog 110 år gammal.
Men det hände när domarna hade tt (var da) att de återvände och handlade mer fördärvligt (korrupt) än sina fäder när de följde andra gudar och tjänade dem och tillbad dem, de lämnade ingenting ogjort i sitt avguderi eller på sina halsstarriga (envisa) vägar.
ska inte heller jag driva ut någon av de folkslag (nationer) som Josua lämnade när han dog,
Och landet hade ro 40 år. Och Otniel, Kenaz son dog. [Frasen "Herrens ande kom över honom" i vers 10 återkommer fyra gånger till i boken, se Dom 6:34; 11:29; 14:19; 15:14. I GT kommer Anden över människor för att få kraft att utföra Guds uppdrag. Uttrycket återkommer även om kungar, se 1 Sam 11:6; 16:13–14]
Och de väntade tills de skämdes, men se, han öppnade inte rrarna till det övre rummet. Därför tog de nycklarna och öppnade, och se, deras herre hade fallit ner d på marken.
Och Israels söner gjorde åter det som var ont i Herrens (Jahves) ögon när Ehud var d.
Sedan tog Chevers hustru Jael en tältpinne och tog en hammare i sin hand och gick sakta till honom och slog tältpinnen genom hans tinning och genomborrade honom ner till marken, för han låg i djup sömn. Så blev han medvetslös och dog.
Och se, medan Barak jagade Sisera kom Jael ut och mötte honom, och sade till honom: "Kom och jag ska visa dig mannen som du söker." Och han kom till henne, och se, Sisera låg d och tältpinnen satt (kvar) i hans tinning.
Zevolun är ett folk som riskerar sina liv ända in i den,
    och Naftali på fältets höga höjder.
Och Herren (Jahve) sade till honom: "Frid (shalom) vare med dig, var inte rädd, du ska inte ."
Och männen i staden sade till Joash: "För ut din son så att han kan , eftersom han har brutit sönder baalsaltaret och eftersom han har huggit ner aseran som var bredvid det."
Och Joash sade till alla som stod över (flockades runt, trängde sig på) honom: "Ska ni ta strid för (försvara med ord) Baal? Eller ska ni rädda honom? Den som vill strida för honom ska das före morgonen, om han är en gud, låt honom strida för (försvara) sig själv, eftersom hans altare är nedbrutet."
Och Gideon, Joashs son dog i en god ålder och begravdes i Joashs, hans fars grav i aviezriternas Ofra.
Och det skedde så snart Gideon var d, att Israels söner åter gick iväg efter baalerna och gjorde Baal-brit till deras gud.
[Ganska snart efter flytten till Moab drabbades Noomi av sorg.] Noomis man Elimelek dog, och hon blev ensam kvar med sina båda söner. [Drömmen om ett bättre liv gick i spillror. Att behöva bli begravd utanför sitt hemland var en vanära och ansågs som ett straff, se 3 Mos 26:36; Amos 7:17.]
Så dog även både Mahlon och Kiljon, och kvinnan [Noomi] blev ensam utan sina små pojkar och sin man. [I vers 1–3 har hebreiska ordet ben för söner använts. Här används däremot yeled, som används om bäbisar och små barn. Ordvalet och ordföljden förstärker tragiken. Även om hennes söner var vuxna män, var de hennes älskade små pojkar.]
[Efter en tid, troligtvis när de närmar sig gränsen till Israel i Jordandalen, inleder Noomi en dialog.] Noomi sade till sina svärttrar: "Vänd om, gå hem till era mödrars hem. [Ni har följt med mig tillräckligt långt nu.] Må Herren (Jahve) visa er nåd (kärleksfull omsorg, trofast kärlek) på samma sätt som ni har gjort mot mina da [plural, min make och mina två söner] och mig. [Här är första gången bokens nyckelord, hebr. chesed, används. Subjektet är Herren, det är han som är nåden och den trofasta omsorgsfulla kärlekens ursprung. Se även Rut 2:20; 3:10.]
Där du r, där [på den platsen, i landet Israel] vill också jag
och där vill jag bli begraven. Låt Herren (Jahve) göra likadant [straffa mig hårt] och även mer,
om något annat än den skulle skilja mig från dig." [Vi har hört Rut och Orpas unisona röst i vers 10, men nu för första gången talar Rut själv. Dessa ord är några av de mest välkända uttalandena i GT. De beskriver hennes mod, omsorg och trofasta kärlek på ett vackert och poetiskt sätt. Hennes svar består av tre huvuddelar: en vädjan till Noomi att inte övertala henne att ändra sig, en trefaldig kungörelse om hennes löfte till Noomi och en avslutande ed där hon kallar Gud som vittne. Strukturellt består stycket av fem tvåparsrader som formar en kiasm. Vers 16a och 17b ramar in stycket. Båda satserna sker inför ett vittne, den första inför Noomi och den sista inför Gud. I nästa steg balanseras vers 16b med 17a. Här formars en motsats mellan liv och d; där Noomi bor och lever, där vill också Rut bo och leva; och där Noomi r, där vill också Rut och bli begraven. Den centrala versen, och kiasmens höjdpunkt finns i vers 16c; Israels Gud ska också bli Ruts Gud!]
Noomi sade till sin sonhustru: "Välsignad vare han av Herren (Jahve), som inte har slutat att visa nåd (trofast kärlek, omsorg) både mot levande och da." [Uttrycket levande och da syftar på hela Noomis familj. Noomi och Rut levde; Elimelek, Mahlon och Kiljon var da. I denna vers är det andra gången som bokens viktiga nyckelord chesed används, se även Rut 1:8. Ordet beskriver nåd, kärlek, omsorg, godhet, trofasthet, osv. Här är betoningen Guds trofasthet och omsorg om Noomis familj.]
    Noomi sade också till henne: "Den mannen är en nära släkting till oss; han är en av våra återlösare (beskyddare)." [Enligt judisk tradition var Boas Elimeleks brorson, och därför kusin med Ruts avlidne man Mahlon. Boas far var alltså bror med Noomis avlidne man Elimelek. Återlösare, hebreiska gaal, är en nära släkting som har extra juridisk omsorg för sina anhöriga. Kan i viss mån jämföras lite med en fadder. De tre frivilliga åtagandena för en återlösare var: 1. Om hans äldre bror r barnlös ska han gifta sig med hans hustru, se 5 Mos 25:5–10. Dessa äktenskap kallas leviratsäktenskap, från det latinska ordet levir, som betyder svåger. I ett samhälle där änkan annars skulle tvingats ut i tiggeri garanterar det hennes försörjning och bevarar den avlidne mannens namn. Seden fanns redan före Moseböckernas undervisning, se 1 Mos 38:8. I Israel var det extra viktigt att det fanns arvingar i alla familjer så att Israels folk kunde fortsätta att besitta landet som Gud har gett dem. I första hand var det äldste sonen som ärvde, men även ttrarna kunde få ärva just för att bevara landet Israel hos de judiska familjerna. Selofhads ttrar är ett sådant exempel, se 4 Mos 27:1–10.
2. Återlösa mark som en släkting tvingats sälja, se 3 Mos 25:35.
3. Hämnas en mördad släkting, se 4 Mos 35:19.]
Sedan förklarade Boas [att situationen är komplex och att det finns mer åtaganden]: "Den dag du förvärvar åkermarken från Noomi, måste du också förvärva [gifta dig med] moabitiskan Rut, vår da släktings fru. [Det är då ditt ansvar att se till att hon får barn.] Det för att hennes avlidne mans namn (ära, minne) ska bli bevarat på arvslotten." [Det sista uttrycket är ett citat från Mose lag som just talar om leviratäktenskap, se 5 Mos 25:7. Rent tekniskt sett finns det dock inget i denna lag som tvingade varken Boas eller den närmsta inte namngivna återlösaren att gifta sig med Rut. Situationen blottlade dock återlösarens motiv och hjärta. På nytt beskrivs nåden, hebr. chesed. Boas var beredd att ta ett steg i kärlek, längre än vad lagen krävde. Frågan är om den närmste återlösaren var villig att göra det?]
Jag har också förvärvat (tagit ansvar för) Rut, kvinnan från Moab som var gift med Mahlon. Hon blir min fru. Jag gör detta för att hennes avlidne makes arvedel ska stanna kvar inom familjen, så att hans namn blir ihågkommet bland hans släktingar och vid porten till hans stad. Ni är alla här i dag vittnen till detta."
Herren tar liv och ger liv,
    leder ner i Sheol (underjorden – de das plats) och upp därifrån.
Om en man syndar mot en annan man ska Gud (Elohim) ma honom, men om en man syndar mot Herren (Jahve), vem ska då bönfalla för honom?" Men de lyssnade inte till sin fars röst, eftersom Herren (Jahve) skulle slakta dem.
Den man som jag inte hugger bort från mitt altare ska göra dina ögon gråtande och din själ sörjande, och alla som ditt hus förökas med ska som unga män.
Och detta ska vara tecknet för dem, det som ska komma över dina två söner Chofni och Pinchas, på en (samma) dag ska båda .
Och Guds (Elohims) ark blev tagen, och Elis två söner Chofni och Pinchas blev slagna.
Och han som hade med sig budskap svarade och sade: "Israel har flytt för filistéerna och det har också varit en stor slakt bland folket, och de slog även dina två söner. Chofni och Pinchas är da och Guds (Elohims) ark är tagen."
Och det hände när han nämnde om Guds (Elohims) ark, att han föll baklänges från sin stol vid sidan av porten och hans nacke bröts och han dog, eftersom han var en gammal man och tung. Och han hade mt Israel i 40 år.
Och hans svärdotter, Pinchas hustru, var gravid och nära att föda. När hon hörde budskapet att Guds (Elohims) ark var tagen och att hennes svärfar och hennes make vara da, böjde hon sig ner och födde, för hennes smärtor kom plötsligt över henne.
Och när hon höll på att sade kvinnorna som var hos henne: "Frukta inte, för du har fött en son." Men hon svarade inte och tog det inte till sitt hjärta.
Så de skickade Guds (Elohims) ark till Ekron. Och det skedde när Guds (Elohims) ark kom till Ekron att invånarna ropade och sade: "De har fört Israels Guds (Elohims) ark till oss för att slakta oss och vårt folk."
De sände därför efter och samlade ihop filistéernas ledare och de sade: "Sänd bort Israels Guds (Elohims) ark och låt den gå tillbaka till sin plats, så att den inte slaktar oss och vårt folk," för en dlig pest rådde över hela staden, Guds (Elohims) hand var mycket tung där.
Och männen som inte dog slogs med bölder, och stadens rop steg upp till himlarna.
Och folket sade till Samuel: "Vem är han som sade: Ska Saul regera över oss? För fram männen så att vi kan da dem."
Men Saul sade: "Ingen man ska das idag, för idag har Herren (Jahve) gett befrielse i Israel."
Och hela folket sade till Samuel: "Be för dina tjänare till Herren din Gud (Jahve Elohim) att vi inte r, för vi har lagt denna ondska till våra synder, att be om en kung." [Här säger folket inte "vår Gud" utan "din Gud" och gör alltså skillnad mellan sig själva och Samuel.]
Och Jonatan klättrade upp på sina händer och sina fötter och hans vapenbärare efter honom, och de föll framför Jonatan och hans vapenbärare slog dem efter honom.
För Herren (Jahve) lever, som räddar Israel, om det är genom Jonatan min son, ska han den ." Men där var inte en man bland folket som svarade honom.
Och Saul sade till Jonatan: "Tala om för mig vad du har gjort." Och Jonatan berättade och sade: "Jag smakade verkligen lite honung med spetsen på min stav som var i min hand. Här är jag (jag tar ansvar – hebr. hineni). Jag ska ."
Och Saul sade: "Gud (Elohim) ska göra så och mer därtill, du ska säkerligen den Jonatan."
Och folket sade till Saul: "Ska Jonatan ? Vem har gett denna stora seger till Israel? Bort med det, Herren (Jahve) lever, inte ett hårstrå ska falla från hans huvud till marken, för han har stridit tillsammans med Gud (Elohim) idag."
Gå nu och slå Amalek och förgör allt de har fullständigt och skona dem inte, utan utrota från män ända till kvinnor, från barn ända till dibarn, från oxar och ända till får, från kameler och ända till åsnor." [4 Mos 20:15–18] [Amalekiterna var ett nomadfolk som bodde i södra Juda och Negevöknen. På samma sätt som edomiterna härstammade de från Esau. De var Israels ärkefiende. Det startade redan i 2 Mos 17:8–13, när de ville hindra israeliterna att passera från Egypten västerut. Senare uppmanar Mose dem att inte glömma att förgöra amalekiterna utan verkligen komma ihåg detta, se 5 Mos 25:19. I Esters bok är den onde Haman ättling till en amalekit, se Est 3:1. Han vill utrota alla judar men misslyckas. Amalek är också den andemakt som genom historien har stått för/representerat all slags antisemitism, dvs. en önskan att utrota judarna. Den har tagit sig många uttryck genom historien och även ersättningsteologin är en variant av antisemitismen.]
har jag gått efter den och slagit den och räddat det ur dess mun, och när han rest sig mot mig har jag fångat den i hakskägget och slagit den och dat den.
David övervann filistén med bara slunga och en sten. Han slog ner filistén och dade honom. David hade inte ens ett svärd i sin hand.
Och David sprang och stod över filistéen och tog hans svärd och drog ut det ur dess skida och slog honom och högg av honom huvudet med det. Och när filistéerna såg att deras hjälte var d, flydde de.
Saul talade till Jonatan, sin son, och till alla sina tjänare att de skulle [komma på ett sätt att] da David. [Detta är Sauls femte försök att da David.] Men Sauls son Jonatan tyckte mycket om (beundrade verkligen, var mycket fäst vid) David.
Så Jonatan berättade detta för David [varnade honom] och sade: "Saul min far söker efter att da dig, därför ber jag dig, var på din vakt (skydda dig) i morgon. Stanna på en undanskymd plats och göm dig.
Han har lagt sitt liv i din hand och slagit filistéen [Goliat, se 1 Sam 17] och Herren (Jahve) gjorde en stor seger för hela Israel, du såg det och gladde dig. Varför vill du då synda mot oskyldigt blod och da David utan anledning?"
Och Saul lyssnade till Jonatans röst (tog till sig hans ord) och Saul lovade (gav sin ed): "[Så sant] Herren (Jahve) lever, han ska inte das."
Saul sände budbärare till Davids hus för att bevaka det och sedan da honom på morgonen. [Sauls sjunde försök att da David.] Men Michal, Davids hustru berättade för honom [på samma sätt som sin bror Jonatan] och sade: "Om du inte räddar ditt liv i natt, kommer du i morgon att bli dad."
[När Saul hörde detta gav han en ny order.] Saul sände [tillbaka] budbärarna för att se David och sade: "För hit honom i sängen så att jag kan da honom." [Detta är Sauls åttonde försök att da David. Saul var fortfarande i samma maniska tillstånd som kvällen innan. Om David var för sjuk för att inte kunna gå på egna ben för att bli dad, då måste han bli förd "i sin säng" för att kunna das.]
Saul sade till Michal: "Varför har du [min egen dotter] bedragit mig och låtit min fiende gå, så att han kunde komma undan?"
    Michal svarade Saul: "Han [David] sade till mig: 'Låt mig gå, varför [annars] skulle jag da dig?' " [Saul kallar David "sin fiende". Michal låtsas som om David hotat henne och ljuger om vad som har hänt. Ingen kunde ifrågasätta henne, och detta gav även Saul mer skäl att da David eftersom han hotat en medlem av kungahuset.]
Och han sade till honom. "Långt därifrån (vare det fjärran), du ska inte . Se, min far gör ingenting, stort eller litet, utan att han avslöjar det för mig, och varför skulle min far gömma dessa ting från mig? Det är inte så."
Handla därför välvilligt med din tjänare för du har ett Herrens (Jahves) förbund med din tjänare, men om det finns någon överträdelse i mig så da mig du själv, för varför skulle du ta mig till din far?"[Varje nymånad firades med speciella offer, följt av en middag. Det förväntades att David skulle vara med. Eftersom det var allmänt känt att han hade kommit tillbaka från Rama, var hans närvaro förväntad vid kungens bord. Detta tillfälle blir nu en test om Saul verkligen hade förändrats efter sina upplevelser i Rama. Jonatan verkar leva i en illusion, trots flera uppenbara mordförsök från Sauls sida mot David tror han inte att Saul ska da David.]
Och du ska inte bara när jag fortfarande lever visa mig Herrens (Jahves) nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed) så att jag inte r,
Och Jonatan svarade Saul sin far och sade: "Varför ska han das? Vad har han gjort?"
Och Saul kastade sitt spjut mot honom för att slå honom. Därför visste Jonatan att hans far hade bestämt att låta da David.
Och kungen sade: "Du ska den Achimelech, du och hela din fars hus." [Saul använder liknande språkbruk som Gud använder, se 1 Mos 2:17; 20:7.]
Och kungen sade till vakten som stod bredvid honom: "Vänd och slå Herrens (Jahves) präst, eftersom deras hand också är med David, och eftersom de inte visste att han flydde och inte avslöjade det för mig."
    Men kungens tjänare kunde inte sträcka fram sina händer till att slå Herrens (Jahves) präster. [Detta är andra gången som det nämns att de som stod under Sauls ledarskap vägrade lyda hans order, se 1 Sam 14:44–45. Detta styrker hur israeliterna ansåg att en jordisk kung hade begränsad makt och det var viktigt att lyda Gud mer än människor, se Apg 5:29.]
Och kungen sade till Doeg: "Vänd dig och slå prästen." Och edomiten Doeg vände och han slog prästen, och han slog den dagen 85 personer som bar en linne-efod. [Linnevästen som bars av prästerna var lätt att känna igen, se 2 Mos 28:6–14.]
Efter vem har Israels kung kommit ut? Efter vem är det du jagar? Efter en d hund, efter en loppa!
[Detta är det centrala stycket i kapitel 21-31.] Och Samuel dog och hela Israel samlades tillsammans och sörjde honom och begravde honom i hans hus i Rama.
    Då steg David och gick ner till Parans öken.
Och det hände på morgonen när vinet hade lämnat (gått ut ur) Naval att hans hustru berättade för honom dessa ting, och hans hjärta dog i honom och han blev som en sten.
Och det skedde omkring tio dagar därefter att Herren (Jahve) slog Naval så att han dog.
Och när David hörde att Naval var d sade han: "Välsignad är Herren (Jahve) som har utfört min sak från Navals hand och har hållit tillbaka sin tjänare från ondska, och den onde Naval har Herren (Jahve) vedergällt över hans eget huvud."
    David skickade då (ett sändebud) och talade med Avichajil om att få ta henne till hustru.
Och David sade: "Herren (Jahve) lever därför ska Herren (Jahve) slå honom, eller hans dag ska komma för att , eller han ska gå ut i strid och bli bortsvept.
Samuel var nu d och hela Israel hade sörjt honom och begravt honom i Rama, i hans egen stad. Saul hade tagit bort (förbjudit, utrotat) alla siare som frågade andar (demoner) eller familjeandar (spiritister) ut ur landet. [3 Mos 19:31; 20:6]
Och kvinnan sade till honom: "Se, du vet vad Saul har gjort, hur han har rensat ut (huggit bort) de som siar (skådar) genom en ande (demon) eller en familjeande ut ur landet. Varför lägger du en snara för mitt liv som blir min d?"
och hade tagit kvinnorna och alla som fanns där som fångar, både små och stora, de dade ingen men förde bort dem och gick sin väg.
Och David sade till honom: "Kan du föra ner mig till denna armé?"
    Han svarade: "Lova (ge mig din ed) vid Gud (Elohim) att du inte dar mig och inte lämnar mig i min herres händer och jag ska föra ner dig till denna armé."
Och när hans vapendragare såg att Saul var d, gjorde han likadant och hävde sig över sitt svärd och han dog med honom.
Så dog Saul och hans tre söner och hans vapendragare och alla hans män denna samma dag tillsammans.
Och när Israels män som var på den andra sidan dalen och de som var bortom Jordan, såg att Israels män flydde och att Saul och hans söner var da, övergav de städerna och flydde, och filistéerna kom och bodde i dem.
David frågade honom: "Hur går det? Jag ber dig, berätta för mig!"
    Och han svarade: "Folket har flytt från striden, och många från folket har också fallit och tt, och Saul och Jonatan, hans son är också da."
Och David sade till den unge mannen som berättade för honom: "Hur vet du att Saul och Jonatan, hans son, är da?"
Och han sade till mig: Stå, jag ber dig, bredvid mig och da mig, för plågan har sitt grepp om mig, eftersom min själ (mitt liv) rinner ur mig.
Så jag stod bredvid honom och dräpte honom eftersom jag visste att han inte skulle leva när han fallit, och jag tog kronan som var på hans huvud och armbandet som var på hans arm och har tagit hit dem till min herre."
Och David kallade på en av de unga männen och sade: "Gå nära och attackera honom." Och han slog honom så att han dog.
Och David sade till honom: "Ditt blod kommer över ditt huvud, för din mun har vittnat emot dig och sagt: Jag har dat Herrens (Jahves) smorde."
Låt nu era händer bli starka (få mod och handlingskraft) och var tapperhetens söner, för er herre Saul är d, men Juda hus har smort mig till kung över dem."
Men han vägrade att vända åt sidan och Avner slog honom i buken (vid femte revbenet) med spetsen på sitt spjut, så att spjutet kom ut bakom honom och han föll där och dog på platsen. Och det skedde att de som kom till platsen där Asahel föll ner och dog, stod stilla.
Men Davids tjänare hade slagit Benjamin, Avners män. 360 män var da.
Och när Avner återkommit till Hebron (Chevron) tog Joav honom åt sidan till mitten av porten för att tala med honom i tysthet och där slog han honom i skrevet så att han dog, för Asahels blod, hans bror.
Och Joav och Avishaj hans bror, slog Avner eftersom han dat deras bror Asahel vid Givon i striden.
Och kungen sörjde över Avner och sade: "Skulle Avner som en dåre r?
Och hela folket och hela Israel förstod den dagen att det inte var kungen som låg bakom att Avner, Ners son dades.
Och när Sauls son [Ish-Boshet som regerade i det norra riket från staden Machanaim på östra sidan om Jordanfloden, se 2 Sam 2:8] hörde att Avner [hans befälhavare] var d i Hebron blev hans händer matta (tappade han både styrka och mod) och alla israeliter blev förfärade. [Avner hade mördats av Joav, se 2 Sam 3:27. Motsatta uttrycket med "stärkta händer" finns i 2 Sam 2:7.]
För när de kom in i huset där han [kungen Ish-Boshet] låg på sin säng i sängkammaren, slog de honom och dade honom och halshögg honom och tog hans huvud och gick längs Aravas väg [ökenvägen] hela natten. [Denna vers förklarar i mer detalj. Att ta huvudet var ett sätt att bevisa att kungen Ish-Boshet var d. De tar med sig denna grymma trofé i sina händer och beger sig den ödsligare vägen söder om Machanaim längs med Jordandalen norr om da havet under eftermiddagen och kvällen. Tidpunkten och värmen gör att vägen är ganska ödslig och de upptäcks inte av någon allierad med Sauls hus på väg ner mot David i Hebron.]
När någon berättade för mig och sade: Se Saul är d, och han i sina egna ögon trodde att han kom med goda nyheter, då tog jag tag i honom och slog honom i Tsiklag [i södra delen av Juda i Negevöknen], istället för att belöna honom för hans nyhet [2 Sam 1:1–16].
Och Herrens (Jahves) vrede upptändes mot Uzza, och Gud (Elohim) slog honom där för hans misstag, och han dog där vid Guds (Elohims) ark.
Och han slog Moav och mätte dem med ett mätsnöre, lät dem lägga sig ner på marken och han mätte två rader som han dade och en hel rad fick leva. Och moabiterna blev Davids tjänare (slavar) och bar fram gåvor.
Och han böjde sig ner och sade: "Vad är din tjänare, att du skulle se till mig som är som en d hund?"
Och det hände därefter att Ammons söners kung dog och Chanon hans son regerade i hans ställe. [Namnet Chanon betyder villkorslös nåd, vilket är ironiskt med tanke på hur han sedan behandlar Davids tjänare, se vers 4.]
Och araméerna flydde framför Israel och David slog av araméerna 700 av vagnarnas körsvenner och 40 000 ryttare och slog Shovach, härhövitsmannen för deras armé, så att han dog där.
I brevet skrev han så här: "Ställ Orija i frontlinjen där striden är som hetast och dra dig tillbaka från honom så att han blir slagen och r."
Och stadens män gick ut och stred mot Joav och några från folket stupade, från Davids tjänare, och även hettiten Orija dog.
Vem slog Avimelech, Jerubeshets son? Var det inte en kvinna som kastade ner den övre kvarnstenen på honom från muren så att han dog i Tevets? Varför gick ni så nära muren?' Då ska du säga: 'Även din tjänare Orija, hettiten, är d.' "
Och skyttarna sköt mot dina tjänare från muren och några av kungens tjänare är da och även din tjänare Orija är d."
Och när Orijas hustru [Batsheva] hörde att Orija hennes man var d, höll hon klagosång över sin make [i sju dagar].
David sade till Natan: "Jag har syndat mot Herren (Jahve)."
    Och Natan sade till David: "Herren (Jahve) har även tagit bort din synd, du ska inte .
Likväl har du genom dessa handlingar allvarligt hädat Herrens (Jahves) fiender, sonen (hebr. ben) som är född till dig ska den ."
Och det hände på den sjunde dagen att barnet dog. Och Davids tjänare var rädda för att tala om att barnet var tt, för de sade: "Se, när barnet fortfarande levde talade vi med honom men han lyssnade inte till vår röst, hur ska vi då kunna tala om för honom att barnet är tt utan att han skadar sig själv?"
Men när David såg att tjänarna viskade med varandra förstod David att barnet var tt och David sade till sina tjänare: "Är barnet tt?"
    De svarade: "Han är d."
Och hans tjänare sade till honom: "Vad är detta som du har gjort? Du fastade och grät för barnet medan det levde, men när barnet är tt stiger du upp och äter bröd."
Men nu är han d. Varför ska jag då fasta? Kan jag föra honom tillbaka igen [till livet]? Jag ska gå till honom [kommer en dag att ], men han kommer inte tillbaka till mig [blir inte levande igen]."
Och Avshalom befallde sina tjänare och sade: "Lägg märke till när Amnons hjärta är glatt av vin, och när jag säger till er: Slå Amnon, då ska ni da honom. Frukta inte för jag har befallt er, var starka (fasta, säkra, tappra) och var riktiga krigare (ordagrant var krigets söner)."
Och Jonadav, Shimeas son, Davids bror, svarade och sade: "Låt inte min herre tro att de har dat alla de unga männen, kungens söner, för Amnon är den ende som är d, för Avshalom har bestämt detta och varit fast besluten från den dag då han våldtog hans syster Tamar.
Och låt nu inte kungen ta detta till sitt hjärta och tänka att alla kungens söner är da, för det är bara Amnon som är d."
Och kung Davids själ försmäktade av längtan efter Avshalom, för han var tröstad efter Amnon som var d.
Och Joav sände till Tekoa och hämtade därifrån en vis kvinna och sade till henne: "Jag ber dig, förklä dig själv till en som sörjer och ta på dig en sorgdräkt, jag ber dig, och smörj inte dig själv med olja utan var som en kvinna som har sörjt länge över en d,
Och kungen sade till henne: "Vad fattas dig?"
    Hon svarade: "I sanning jag är en änka, min man är d.
Och din tjänarinna har två söner och de två bråkade med varandra på fältet och det fanns ingen som delade på dem, utan den ene slog den andre och dade honom.
Och se hela familjen har rest sig mot din tjänarinna och de säger: Ge oss den som slog sin bror så att vi kan da honom för hans brors liv som han slog och så fördärva arvtagaren också. På detta sätt vill de släcka mitt kol som är kvar och lämna min man utan varken namn eller hågkomst på jordens ansikte."
För vi måste den och är som vatten utspillt på marken som inte kan samlas upp igen, men Gud (Elohim) tar inte bort en själ (utsläcker inte liv) utan han har planer i syfte att den förvisade inte ska vara utstött för alltid från honom.
Och Avshalom sade till Joav: "Kom hit så att jag kan sända dig till kungen och säga: Varför har jag kommit hit från Geshor? Det vore bättre för mig att fortfarande vara där. Låt mig se kungens ansikte och om det finns synd i mig, låt honom da mig."
Vi är de mest fridsamma och trogna i Israel, och du försöker förgöra en moderstad (viktig central stad) i Israel. Varför vill du förstöra Herrens arv.
Och Herren (Jahve) sände en pest i Israel från morgonen till den utsatta tiden, och det dog folk från Dan till Beer-Sheva, 70 000 män.
Och det berättades för Salomo och man sade: "Se, Adonija fruktar kung Salomo för han har greppat altarets horn och säger: 'Låt kung Salomo ge mig sin ed att han inte ska slakta sin tjänare med svärdet.' "
Och Salomo sade: "Om han visar sig vara en ärbar (rättskaffens, ärlig) man ska inte ett hårstrå falla från honom till marken, men om ondska blir funnen hos honom ska han ."
Och dagarna närmade sig till Davids d, och han anbefallde (ålade) Salomo och sade:
Och se, där är hos dig Shimi, Geras son, benjaminiten från Bachurim, som förbannade mig med en svår förbannelse den dagen då jag gick till Machanajim [2 Sam 16:5–19], men han kom ner och mötte mig vid Jordan och jag gav en ed till honom i Herren (Jahve) och sade: 'Jag ska da dig med svärdet.' [2 Sam 19:16–23]
Och nu, Herren (Jahve) lever, som har stadfäst (etablerat) mig och satt mig på min far Davids tron, och som har gjort mig ett hus som han talat (lovat), idag ska Adonijaho das." [2 Sam 7]
Och kung Salomo sände genom Benajahos hand, Jehojadas son, och han kom över honom så att han dog.
Och till Evjatar, prästen, sade kungen: "Gå du till Anatot, till dina egna fält, för du förtjänar att , men jag ska inte da dig denna gång, eftersom du bar Herren (Jahve) Guds (Elohims) ark framför min far David och eftersom du var plågad med allt som min far David var plågad av."
Och Benaja kom till Herrens (Jahves) tält och sade till honom: "Så säger kungen: Kom ut."
    Men han svarade: "Nej jag vill här."
    Och Benaja framförde detta till kungen och sade: "Så sade Joav och så svarade han mig."
Och Benaja, Jehojadas son gick upp och kom över honom och slog honom, och han blev begraven i sitt eget hus i öknen.
För den dagen du går ut och passerar över bäcken Qidron, ska du med säkerhet veta att du ska den , ditt blod ska komma över ditt eget huvud."
Och kungen sände och kallade på Shimi och sade till honom: "Lät inte jag dig svära (avlägga en ed) vid Herren (Jahve) och varnade dig och sade: Vet med säkerhet att den dag du går ut och vandrar iväg ska du den ? Och du sade till mig: Ditt tal är gott, jag har hört det.
Och kungen befallde Benaja, Jehojadas son, och han gick ut och föll över honom så att han dog. Och kungariket blev befäst i Salomos hand.
En natt dog den här kvinnans son, för hon låg på (rullade över) honom.
Då gick hon upp mitt i natten och tog min son från min sida, medan din tjänarinna sov, och lade honom i sin famn. Men sin de son lade hon i min famn.
Jag steg upp på morgonen för att amma min son – då var han d! När jag [senare] på morgonen [när det blivit ljusare] tittade närmare upptäckte jag att det inte var min son, den som jag hade fött."
Då sade den andra kvinnan: "Nej! Min son lever och din son är d." Men den första kvinnan svarade: "Nej, din son är d medan min son lever." Så grälade de inför kungen.
Kungen sade: "Den ena säger: 'Det här är min son som lever, och din son är d.' Den andra säger: 'Nej, din son är d och min son lever.' "
Den kvinna som var mor till barnet som levde sade då till kungen, för hennes hjärta brann av kärlek till sonen: "Min herre, ge henne barnet som lever, da det inte!" Men den andra sade: "Det ska varken vara mitt eller ditt. Hugg ni!"
Då tog kungen till orda och sade: "Ge henne det levande barnet. da det inte. Hon är barnets mor."
Och när Hadad i Egypten hörde att David sov hos sina fäder och att Joav, arméns hövitsman var d, sade Hadad till farao: "Låt mig lämna så att jag kan gå till mitt eget land."
Salomo försökte därför da Jerovam, men Jerovam steg upp och flydde till Egypten, till Shishaq, Egyptens kung, och var i Egypten till Salomos d.
Och kung Rechavam sände Adoram som var skattmästare, men hela Israel stenade honom med stenar så att han dog. Och kung Rechavam skyndade sig att stiga upp i sin vagn för att fly till Jerusalem.
Och när han gått mötte honom ett lejon på vägen och slog honom, och hans kropp kastades på vägen och åsnan stod vid den och lejonet stod också vid kroppen.
Och när profeten som förde honom tillbaka från vägen hörde om det sade han: "Det är gudsmannen som gjorde uppror mot Herrens (Jahves) ord, därför har Herren (Jahve) gett honom till lejonet, som rev honom och slog honom enligt Herrens (Jahves) ord som han talade till honom."
Den av Jerovams hus som r i staden ska hundarna äta upp och den som r på fältet ska himlarnas fåglar äta upp, för Herren (Jahve) har talat.
Stig upp och gå till ditt hus, och när dina fötter stiger in i staden ska barnet .
Och Jerovams hustru steg upp och lämnade och kom till Tirtsa, och när hon kom till husets tröskel dog ynglingen.
Och i Asas Juda kungs tredje år, slog Baasha honom (Nadav) och regerade i hans ställe.
Den av Baasha som r i staden ska hundarna äta och den av honom som r på fältet ska himlarnas fåglar äta."
och Zimri gick och slog honom och dade honom i det 27:e året som Asa var kung över Juda, och regerade i hans (Elas) ställe.
Och det skedde när Zimri såg att staden var tagen att han gick in i fästningen på kungens hus och brände kungens hus över honom med eld och dog,
Och folket som följde Omri var starkare (fasta, tapprare) än folket som följde Tivni, Ginats son, och Tivni dog och Omri regerade.
Hon sade: "Så sant Herren, din Gud, lever, jag äger inte en brödkaka, bara en handfull mjöl i krukan och lite olja i kruset. Här plockar jag nu ett par vedpinnar, sedan ska jag gå hem och laga en sista måltid till mig och min son. När vi har ätit det kommer vi sedan att av svält."
Hon sade till Elia: "Vad har du med mig att göra du gudsman? Har du kommit för att påminna mig om min synd och da min son?"
Elia ropade till Herren och sade: "O Herre, min Gud, skulle du göra så illa mot denna änka som jag bor hos, att hennes son skulle ?"
Och han sade. "I vad har jag syndat eftersom du sänder din tjänare i Achavs hand för att slakta mig?
medan han gick en dagsresa [2-4 mil] ut i öknen. Efter vandringen satte han sig under en ginstbuske och önskade sig den: "Nu räcker det. Herre, ta mitt liv på en gång. Jag är inte bättre än mina fäder."
Och det ska ske att han som undkommer Chazalels svärd ska Jehu slakta, och han som undkommer från Jehus svärd ska Elisha slakta.
och sätt två män, pålitliga medborgare framför honom, och låt dem vittna mot honom och säga: 'Du förbannar Gud (Elohim) och kungen.' Bär sedan ut honom och stena honom så att han r."
Och två män, pålitliga medborgare kom och satt framför honom, och de två pålitliga medborgarna vittnade mot honom, mot Navot framför folket och sade: "Navot har förbannat Gud (Elohim) och kungen." Sedan bar de ut honom ur staden och stenade honom med stenar så att han dog.
Och de sände till Jizevel och sade: "Navot är stenad och är d."
Och det skedde när Jizevel hörde att Navot var stenad och var d att Jizevel sade till Ahav: "Stig upp och ta i besittning jizreliten Navots vingård, som han vägrade att ge dig för silver, för Navot lever inte utan är d."
Och det skedde när Ahav hörde att Navot var d att Ahav steg upp och gick ner till jizreliten Navots vingård och tog den i besittning.
Han som r till Ahav i staden ska hundarna äta och han som r på fältet ska himlarnas fåglar äta."
Och striden ökade den dagen och kungen stod i sin vagn mot araméerna och dog på kvällen, och blodet rann ut från hans sår i botten på vagnen.
Så dog kungen och fördes till Samarien och de begravde honom i Samarien.
Vet nu att så säger Herren (Jahve): Du ska inte komma ner från din bädd som du har stigit upp i, utan du ska med säkerhet ." Och Elia gick därifrån.
Och de sade till honom:"Det kom en man och mötte oss och sade till oss: Gå, återvänd till kungen som sände er och säg till honom: Så säger Herren (Jahve): Är det för att det inte finns en Gud (Elohim) i Israel som du går och frågar Ekrons gud Baal-Zevov? Därför ska du inte komma ner från din bädd som du har stigit upp i, utan du ska med säkerhet ."
Och han sade till honom: "Så säger Herren (Jahve): Eftersom du har sänt budbärare för att fråga Baal-Zevov, guden i Ekron, är det för att det inte finns någon Gud (Elohim) i Israel? Därför ska du inte komma ner från din bädd som du har stigit upp i, utan du ska med säkerhet ."
Så dog han i enlighet med Herrens (Jahves) ord som Elia hade talat. Och Jehoram började regera i hans ställe, i Jehorams, Jehoshafats sons andra år, eftersom han inte hade någon son.
Och en kvinna som var hustru till en av profetsönerna ropade till Elisha och sade: "Din tjänare min make är d och du vet att din tjänare vördade Herren (Jahve). Och fordringsägaren har kommit för att ta mina två barn som slavar åt sig."
Och när han tog honom och förde honom till hans mor, satt han i hennes knä till middagstiden och sedan dog han.
Och när Elisha kom in i huset se, då var ynglingen d och låg på hans bädd.
Och det hände när Israels kung hade läst brevet, att han rev sönder sina kläder och sade: "Är jag Gud (Elohim), att da och göra levande, att denne man sänder efter mig för att bota en man från hans hudsjukdom? Men betänk, jag ber dig, och se hur han söker en anledning mot mig."
Nu var där fyra män med en hudsjukdom vid portens ingång och de sade till varandra: "Varför sitter vi här tills vi r?"
Om vi säger: Vi ska gå in i staden, då är hungersnöden i staden och vi ska där, och om vi sitter stilla här r vi också. Kom och låt oss falla för araméernas armé, om de räddar oss levande ska vi leva, men om de dar oss skulle vi ändå ha tt."
Och kungen utsåg hövitsmannen, vars hand kungen lutade mot (som kungen litade på), och satte honom att ha ansvar för porten. Men folket trampade ner honom i porten och han dog som gudsmannen hade sagt, som talade när kungen kom ner till honom.
Det hände honom också, för folket trampade ner honom i porten och han dog. [Hövitsmannen som tvivlade på Elishas ord i vers 2 trampas ihjäl av den hungriga mobben som rusar ut genom porten när de hört att fienden är borta och det finns mat.]
tills jag kommer och för bort er till ett land som liknar ert eget, ett land med säd och vin, ett land med bröd och vingårdar, ett land med olivträd och honung så att ni får leva och inte . Akta er så att inte Hiskia övertalar er och säger: 'Herren (Jahve) ska befria oss.'
[Detta stycke är den centrala delen i stycket som handlar om Hiskias regeringstid.] Och det hände den natten att en Herrens (Jahves) ängel (budbärare) gick fram och slog i Assyriens läger 185 000, och när männen steg upp på morgonen, se då var alla kroppar da.
I dessa dagar var Hiskia sjuk till ds. Och Jesaja, Amots son, kom till honom och sade: "Så säger Herren (Jahve): Gör i ordning ditt hus för du ska och inte leva."
Och Amons tjänare sammangaddade sig mot honom och dade Amon i hans eget hus.
I hans dagar gick Egyptens kung farao necho upp mot Assyriens kung till floden Eufrat, och kung Joshijaho gick mot honom, och han slog honom vid Megiddo när han hade sett honom.
Och hans tjänare bar honom d i en vagn från Megiddo och förde honom till Jerusalem och begravde honom i hans egen grav. Och folket i landet tog Jehoachaz, Joshijahos son och smorde honom och gjorde honom till kung i hans fars ställe.
Och farao Necho gjorde Eljaqim, Joshijahos son, till kung i Joshijahos hans fars ställe, och ändrade hans namn till Jehojaqim. Och han tog bort Jehoachaz och förde honom till Egypten och han dog där. [Eljaqim betyder "Gud (El) reser upp" och Jehojaqim betyder "Herren (Jahve) reser upp". Det är ingen större skillnad i namnets betydelse. Det var inte ovanligt att den makt som intog ett annat land även gav människor nya namn, se 1 Mos 41:45; Esra 5:14; Dan 1:7; 4:8; 2 Kung 24:17. Uppenbarligen gör Necho samma sak här.]
Och Babels kung slog dem och dade dem i Rivla i Chamats land. Och Juda bars bort i fångenskap ut från sitt land.
Men det hände i den sjunde månaden att Jishmael, Netanjas son, Elishamas son av kunglig börd, kom och tio män med honom och slog Gedaljaho så att han dog och judarna och kaldéerna som var med honom i Mitspa.
"Alla kungens tjänare och folket i kungens provinser vet att för vem som helst, man eller kvinna, som kommer inför kungen på den inre gården utan att vara kallad, finns det en lag som säger att han ska das om inte kungen lyfter sin gyllene spira och låter den personen leva. Jag har inte blivit kallad att komma till kungen de senaste trettio dagarna."
Plötsligt kom en stark storm från öknen och tog tag i husets fyra hörn, och det rasade samman över folket så att de dog. Jag – den ende överlevande – undkom för att berätta detta för dig." [Den första och tredje olyckan orsakades av människor, den andra och fjärde berodde på naturkatastrofer. Vers 13 och 18 talar om samma fest hos den äldste brodern, vilket visar att allt detta hände inom loppet av en dag.]
Hans hustru sade till honom: "Håller du fortfarande fast vid din integritet [ska du fortsätta att vara god och rättfärdig, samma ord som i Job 2:3]? Förbanna Gud och (fall ned d)!" [Jobs hustru var också drabbad av sorg. Hon hade förlorat sina tio barn som hon fött, en sorg bara en kvinna kan förstå. Utöver det var familjens förmögenhet och välstånd borta, och nu hade även hennes make blivit svårt sjuk och plågad.]
[Då Jobs önskan att utplåna den natt han blev till och sin födelse inte kunde uppfyllas, önskar han att han skulle varit dfödd.] Varför …
Är inte deras tältlinor uppryckta i dem?
    De r och det utan vishet."
När en människa r, finns det då liv efter den? I så fall ska jag under alla mina dagar [här på jorden] som är som en hård militärtjänst vänta på (ivrigt se fram emot) min vaktavlösning (då jag byter min klädnad, då jag skjuter nya skott och växer).
Sedan dog Job gammal (av hög ålder) och mätt (belåten) på att leva. [Om Job var omkring 70 år när han drabbades av prövningen och sedan levde 140 blev han drygt 200 år. Sedan syndafloden så har livslängden gradvis sjunkit från 900 år till dagens 70-80 år, se Ps 90:10. Job kan ha varit samtida med Abrahams far Tera som blev 205 år. Abraham blev 175 år, se 1 Mos 11:32; 25:7.]
Jag är glömd, som en d, borta ur minnet (hjärtat);
    jag har blivit som ett sönderslaget kärl.
    [Lerkärl hade lågt värde, och ett trasigt kärl byttes lättvindigt ut mot ett nytt.]
Ondska dar den ondskefulle (gudlöse, ogudaktige),
    och de som hatar den rättfärdige ska mas skyldiga. [Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – Tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Ordet "dar" börjar med denna bokstav och förstärker att de gudlösa själva kommer drabbas av ondska. Det i kontrast till den rättfärdige som överlever och tar sig segrande igenom en mängd problem, se vers 20. En dag kommer också rättvisa att skipas.]
Den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) håller utkik (är som en vaktpost som aktivt spejar) på den rättfärdige,
    och söker ett tillfälle att da honom,
Mina fiender talar ont om mig:
    'När ska han och hans namn utplånas?
att sådan är Gud (Elohim).
Vår Gud (Elohim) för alltid och evigt,
    han ska leda oss förbi den (till slutet). [Det sista ordet i den hebreiska texten är "al-mut". Det betyder "vid/till den". Ordet används i Ps 9:1 och i Ps 46:1.]
Det är faktiskt så att även
    de visa en dag kommer att . [den är ofrånkomlig.]
På samma sätt kommer också
    dårar och andligt okänsliga (oförnuftiga) att en gång
    och de lämnar kvar sina ägodelar åt andra [inte ens till sina barn].
Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias "den strålande morgonstjärnan", se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.] Fördärva (ödelägg) inte. Av (för) David, en Michtam (en inristad, guldpläterad skrift värd att bevaras). [Bakgrund:] När Saul sände [soldater] och lät bevaka hans hus för att da honom. [Saul sände soldater för att da David på morgonen nästa dag. Davids hustru Mikal får höra detta och hissar ner David från ett fönster tidigt på morgonen innan gryningen och David beger sig till profeten Samuel i Rama, se 1 Sam 19:11–17.]
-
likväl ska ni som människor
    och falla som en av furstarna."
avskild bland de da, som de slaktade som ligger i graven, som du inte längre kommer ihåg, och de är avhuggna från din hand.
Ska du göra under (tecken, mirakler) för de da?
    Eller ska skuggorna (de das andar – hebr. rafaim) resa sig och tacka (med öppna händer – prisa, hylla och erkänna) dig? Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Han förvandlade deras vatten till blod
    och slog deras fiskar. [2 Mos 7:20–21]
De gick i ok med Baal från Peor
    och åt offer från da ting.
[De åt förmodligen sådant som var offrat till avgudar, vilka här bokstavligt omnämns som da ting, då de bara är skurna beläten.]
Eftersom han inte kom ihåg att visa nåd (omsorgsfull kärlek)
    utan förföljde de betryckta (ansatta) och fattiga [helt beroende av dig Gud]
    och dem med brustna hjärtan, var han redo att dräpa.
De da prisar inte Herren (Jah),
    inte heller de som gått ner i tystnaden [i graven och den].
Jag ska inte ,
    utan leva och berätta (vittna, proklamera) vad Herren (Jah) har gjort.
För fienden har förföljt min själ (mig – hebr. nefesh)
    han har krossat mitt liv i grunden,
han har fått mig att bo i mörkret,
    som de som har varit da länge. [Klag 3:6]
Han r i brist på uppfostran (tillrättavisning),
    mängden av dårskap (oförstånd, galenskap) gör att han går vilse (stapplar, faller).
Läpparna från en rättfärdig matar (vägleder, lotsar) många,
    men dårarna r i brist på förstånd (vishet, memkan).
För den som överger Guds stig (välkända, upptrampade gångväg) väntar sträng bestraffning,
    den som hatar (vägrar att ta emot) tillrättavisning kommer att [fysiskt, moraliskt och andligt].
Den som håller buden [från Gud och människor] får behålla sitt liv,
    men den som inte bryr sig om hur han lever kommer att i förtid.
Fostra din son medan det ännu finns hopp,
    låt inte din ovilja (tveksamhet) [att säga ifrån] leda till hans d.
En lat människa r till sist av hunger,
    därför att hans händer vägrar att arbeta.
Undanhåll inte tillrättavisning (korrigering, disciplinering) från ett barn;
    om du bestraffar [olydighet] med riset (spöstraff) ska han inte [kommer inte att ta fysik skada].
Två saker frågar (önskar, ber) jag [dig Gud],
    vägra mig dem inte innan jag r.

För av den vise mannen likaväl som dåren,
    finns inget minne för alltid,
för i kommande dagar (tider)
    är allt som varit (ägt rum) för länge sedan, bortglömt.
Och den vise mannen måste
    precis som dåren. [Besvikelse: att leva vist har visst värde, men kan ändå inte förklara livets mening. Både den vise, på samma sätt som dåren, r båda och är bortglömda. Ett nyckelord här är vishet (hebr. chochma, se vers 12–13) som också används i sektion 2, se Pred 1:16–18.]

En tid att födas (ge födsel) – och en tid att ,
en tid att plantera – och en tid att rycka upp det som planterats,
varför jag prisar de da
    som redan har tt
mer än de levande
    som fortfarande lever.
Var inte överambitiös i ondska
    och inte heller en dåre.
    Varför ska du innan det är din tid (att avsluta livet)?
Detta är en ondska i allt som görs under solen, att det oförutsedda händer (drabbar) alla. Ja även människosönernas hjärtan är fulla av ondska, och galenskap (dårskap) är i deras hjärtan medan de lever och därefter går de till den.
För honom som väljer att hålla sig till allt (som är) levande finns det hopp, för en levande hund är bättre än ett tt lejon.

De levande vet [plural!] (vet på alla möjliga sätt, är intimt förtrogna med) att de ska ,
    men de da vet [plural!] ingenting (kan inte på något sätt veta eller förstå).
Inte heller har de någon mer vinning (att vänta)
    för [även] minnet av dem glöms bort.
Och när de säger till dig: "Rådfråga andarna [demonerna] och familjeandarna [släktdemonerna], som piper och som muttrar, ska inte ett folk söka sin Gud (Elohim)? Ska de rådfråga de da för de levandes räkning,
Rättfärdigt ska han ma de svaga (hjälplösa),
    och med rättvisa ge rätt åt de ödmjuka på jorden.
Han ska slå jorden med sin muns stav,
    och med sina läppars anda (sina ord) ska han da de ogudaktiga.
Den fattiges förstfödde ska äta
    och den behövande ska ligga ner i trygghet,
och jag ska da din rot med hungersnöd
    och din kvarleva med slakt.
du som är full av uppror,
    en tumultartad stad, en glädjens plats?
Dina slagna är inte slagna med svärd,
    inte da i krig.
Och se glädje och fröjd,
    slakta oxar och da får,
    äta kött och dricka vin.
"Låt oss äta och dricka
    för i morgon ska vi ."
Och Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) uppenbarar sig själv i mina öron: "Sannerligen ska denna synd inte bli sonad av dig till dess du r", säger Herren Härskarornas Herre (Adonai Jahve Sebaot).
Han ska med våld rulla ihop dig
    och kasta dig som en boll till ett stort land,
där ska du och där ska vagnarna vara din ära,
    du skam för Herrens (Adonais) hus!
De da lever inte,
    skuggorna reser sig inte,
till slutet har du tuktat och ödelagt dem
    och låtit deras minne förblekna.
Dina da ska leva,
    mina da kroppar ska resa sig,
vakna och sjung
    ni som bor i stoftet,
för din dagg är som ljusets dagg
    och jorden ska ge liv till skuggorna (de das andar – hebr. rafaim).
Och Herrens (Jahves) ängel (budbärare) gick fram och slog i Assyriens läger 185 000 [soldater], och när man steg upp tidigt på morgonen, se då var alla da kroppar.
Vid denna tid [omkring 700 f.Kr.] blev Hiskia dssjuk. Profeten Jesaja, Amots son, kom till honom och sade: "Så säger Herren: Se om ditt hus, för du ska snart och kommer inte att tillfriskna." [Hiskia hade ingen son som kunde ärva tronen, han behövde se om sitt hus och utse en efterträdare. Den politiska situationen var också mycket instabil eftersom den assyriska armén hotade att inta landet.]
Varför, när jag kom, fanns där ingen människa?
    Varför, när jag kallade, var det ingen som svarade?
Är min hand avkortad så att den inte kan återlösa [Jes 59:1]?
    Eller har jag ingen kraft att befria?
Se, med min tillrättavisning torkar jag ut havet [2 Mos 14:21],
    jag förvandlar floderna till öken [Jos 3:16],
deras fiskar blir strandsatta
    eftersom där inte finns något vatten och de r av törst.
Lyft upp era ögon till himlarna!
    Se på jorden därunder!
    [Både universum och jorden som verkar så stabil ska en dag förgås.]
För himlarna ska skingras som rök (upplösas, tunnas ut och försvinna),
    och jorden nötas ut (trasas sönder) som en klädnad,
    och dess invånare ska som myggor.
Men min frälsning ska förbli för evigt,
    min rättfärdighet ska inte brytas ner (upphävas).
Jag, ja jag är han som tröstar er.
    Vem är du, som är rädd för människor som ska ,
    och för människobarn som ska bli som gräs?
Han som har blivit nedböjd ska med hast bli fri,
och han ska inte och hamna i avgrundens djup,
    inte heller ska bröd fattas honom.
De kläcker basiliskens ägg
    och väver spindelns nät,
den som äter av deras ägg r
    och det som krossas blir en huggorm.
Vi famlar utefter muren som en blind,
    ja, som de som saknar ögon famlar vi.
Vi snubblar mitt på dagen som i skymningen.
    Vi är på en mörk plats precis som de da.
Ert namn ska lämnas ut till att användas
    som en förbannelse av mina utvalda:
"Så ska Herren Gud (Adonai Jahve) slakta er",
    men han ska uppkalla sina tjänare med andra namn,
Där ska inte längre finnas dagar
    som inte når sin fullbordan (ordagrant inga spädbarnsdagar)
    inte heller någon gammal man som inte fyllt sina dagars mått,
för den yngste
    ska vid hundra års ålder
och syndaren som blir [den som inte blir] hundra år
    ska bli förbannad (honom ska man ta lätt på, förakta).
Och de ska gå fram och se på kadavren av de människor som har gjort uppror mot mig, för deras mask ska inte , inte heller ska deras eld släckas, och de ska vara till avsky för allt kött.
Var och en ska i (på grund av) sin egen synd, alla människor som äter sura druvor, hans tänder ska bli nedslitna. [Klag 5:7; Hes 18:2]
"Min herre och konung. [Vet du vad några av hovmännen har gjort?] Dessa män har gjort något ont mot profeten Jeremia. De har kastat honom i vattencisternen och lämnat honom att där av hunger nu när det inte längre finns något bröd i staden [på grund av babyloniernas belägring av Jerusalem]."
Kungen gav då nubiern Eved-Melek denna befallning: "Ta med dig trettio män härifrån och dra upp profeten Jeremia ur brunnen innan han r."
I mörkret har han låtit mig bo,
    som de som har varit da länge. [Den andra hebreiska bokstaven är: ב – Bet. Tecknet avbildar ett hus med bara en rr. Det symboliserar ett hem och total tillit. Orden för "utslitna", "har byggt" och "I mörkret" börjar med denna bokstav.]
När jag säger till de onda: Du ska den , och du inte ger honom varningen, inte talar för att varna den onde från hans onda vägar till att rädda hans liv, då ska den onde mannen i sin synd men hans blod ska utkrävas av din hand.
Men om du varnar den onde och han inte vänder om från sin ondska, inte från sina onda vägar, ska han i sin synd, men du har räddat din själ.
Och när en rättfärdig man vänder om från sin rättfärdighet och begår synd, ska jag lägga en stötesten framför honom [som han snubblar på], han ska . Eftersom du inte har varnat honom ska han i sin synd och hans rättfärdiga gärningar som han har gjort ska inte kommas ihåg, men hans blod ska jag utkräva av din hand.
En tredjedel av er ska genom pest och genom hungersnöd ska de bli förtärda i din mitt, och en tredjedel ska falla för svärdet runtomkring dig, och en tredjedel ska jag sprida ut till alla vindar och ska dra ut ett svärd efter dem.
Han som är långt borta ska av pesten och han som är nära ska falla för svärdet, och han som är kvar och är belägrad ska av hungersnöden, så ska jag använda (förbruka) mitt raseri över dem.
Svärdet är ute och pesten och hungersnöden inne, han som är på fältet ska för svärdet och han som är inne i staden ska slukas av pest och hungersnöd.
Och det hände när jag profeterade att Pelatjaho, Benajas son dog. Sedan föll jag ner på mitt ansikte och ropade med stark röst och sade: "Ack, Herrarnas Herre (Adonai Jahve), ska du göra helt slut på Israels kvarleva?"
Mitt nät ska jag sprida över honom och han ska fångas i min snara, och jag ska föra honom till Babel, till kaldéernas land, men han ska inte se det, han ska där.
Ni har vanhelgat mig bland mitt folk för en handfull korn och för brödsmulor, till att slakta själar som inte skulle och till att rädda själar levande som inte skulle leva, genom era lögner till mitt folk som lyssnar på lögnen.
Jag lever förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve), med säkerhet, på platsen där kungen bor som gör honom till kung vars ed han föraktar och vars förbund han bryter med honom mitt i Babel, han ska .
Se alla själar är mina, som fädernas själar så är sönernas själar mina. Den själ som syndar den ska . [Rom 6:23]
tagit ockerränta på det som han lånar [i det som borde varit ett lån i välvilja för att hjälpa en utsatt broder]. Ska han [den sonen] få leva? Nej, han ska inte få leva. Han har gjort alla dessa avskyvärdheter, därför ska han förvisso . Hans blod ska komma över honom.
och drar inte undan sin hand från den fattige och tar inte emot mutor, han har utfört mina påbud (bindande juridiska beslut) och har vandrat i mina förordningar (ordagrant "saker inristat"). Han ska inte för sin fars synder, han ska med säkerhet leva.
Hans far, eftersom han grymt har förtryckt och stulit från sin bror och inte gjort det som är gott bland sitt folk, se han ska för sin synd.
Själen som syndar ska , sonen ska inte bära sin fars synder med honom och inte heller ska fadern bära sonens synder med honom. Rättfärdighetens rättfärdighet ska vara över honom och ondskans ondska ska vara över honom.
Men om en ond omvänder sig från all sin ondska som han har gjort och håller (vaktar, skyddar, bevarar) alla mina förordning (ordagrant "saker inristat") och gör det som är rätt och rättfärdigt ska han leva och inte .
Men när den rättfärdige vänder bort från sin rättfärdighet och begår synd och gör efter alla styggelser som den onde mannen gör, ska han då leva? Ingen av de rättfärdiga gärningar som han har gjort ska bli ihågkomna, för överträdelserna som han har överträtt och synderna som han har syndat, för dem ska han .
När den rättfärdige vänder bort från sin rättfärdighet och begår synd ska han av den, för den synd han begår ska han .
Eftersom han betänker och vänder om från alla sina överträdelser som han har gjort, ska han leva och inte .
Kasta bort alla era överträdelser som ni har begått mot mig. Skapa er ett nytt hjärta och en ny ande. Varför skulle ni välja att , ni Israels hus?
Jag har ingen glädje i någons d, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve), så vänd om och lev!
Sucka i tysthet. Sörj inte för de da, bind din huvudbindel över dig och sätt dina skor på dina fötter och lj inte din överläpp och ät inte männens bröd.
Så talade jag till folket på morgonen och min hustru dog på kvällen, och jag gjorde på morgonen som jag var befalld.
De ska föra ner dig i avgrunden
    och du ska de slagnas d i havets mitt (ordagrant i havets hjärta).
Du ska den oomskurnes d
    i främlingars hand
för jag har talat förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve).
När jag säger till de onda: Ni onda män, ni ska med säkerhet och du inte talar för att varna den onde från hans väg, ska den onde mannen i sin synd, men hans blod ska jag utkräva av din hand.
Men när du varnar den onde för hans väg och att han ska vända bort från den, men han inte vänder bort från sin väg, då ska han i sin synd, men du har räddat din själ.
Svara dem: "Så sant jag lever, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve), jag gläder mig inte åt den ogudaktiges d, utan föredrar att den ogudaktige vänder om från sin väg och lever. Vänd om, vänd om från era onda vägar! Varför skulle ni välja att [när ni kan få leva], ni av Israels hus?"
Om jag försäkrar liv till den rättfärdige, och han förlitar sig på sin [egen] rättfärdighet [sitt rykte om sig att göra det som är rätt] och börjar handla orätt, då ska ingen av hans rättfärdiga gärningar bli ihågkomna. Han kommer att på grund av den orätt han gjort.
Om jag säger till den gudlöse: 'Du kommer att ', men han vänder om från sin synd och handlar rätt och rättfärdigt:
Om han återlämnar det han tagit i pant.
    [Vid lån fick den skuldsatte lämna ifrån sig sin mantel, men den skulle lämnas tillbaka innan solen gick ner, se 2 Mos 22:26.]
Om han ger tillbaka det han stulit (plundrat).
Om han lever efter livets bud (vandrar med Gud) utan att göra det som orätt. Då ska han verkligen leva, och han ska inte .
När den rättfärdige avviker från sin rättfärdighet och begår synd, ska han därav.
Så ska du säga till dem: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Jag lever, med säkerhet ska de som bor i ruiner (hebr. chorba – av svärd ödelagda platser) för svärdet (hebr. cherev), och han som är på det öppna fältet ska jag ge till de vilda djuren för att bli slukad, och de som är i de starka fästena [naturliga bergsfästen – hebr. masad; samma ord som den kända antika fästningen Masada i Negevöknen] och i grottorna ska av pest.
Annars klär jag av henne naken
    och sätter henne som den dagen då hon föddes
och gör henne till en öken
    och gör henne till ett torrt land
    och slår henne med törst.
Efraim är slagen,
    deras rot är uttorkad,
    de ska inte bära någon frukt,
även om de föder,
    ska jag slå deras älskade livsfrukt.
[Vers 1–3 är den centrala delen i det sista avsnittet i Hosea, kap 11-14.] När Efraim talade darrade man,
han upphöjde sig själv i Israel
    men befanns skyldig genom Baal och han dog.
Jag ska sända en eld över Moab
    och den ska sluka Keriots palats (mäktiga byggnader).
Moab ska i kalabalik, i stridslarm (tumult),
    till ljudet av shofar (vädurshorn).
Och det ska ske att om tio män finns kvar i ett hus ska de .
För så här har Amos sagt: 'Jerobeam ska för svärd och Israel ska föras bort i fångenskap från sitt land.' " [Amos profeterade detta i vers 9.]
därför säger Herren (Jahve):
"Din hustru ska bli en sköka i staden
    och dina söner och dina ttrar ska falla för svärd
och ditt land ska bli uppdelat med en mätstock,
    och du själv ska i ett (rituellt) orent land
och Israel ska med säkerhet ledas bort i fångenskap,
    ut ur detta land."
Mitt folks alla syndare som säger:
    "Ondska ska inte hinna upp oss och inte utmana oss",
ska genom svärd.
När solen gått upp hade Gud (Elohim) förberett en glödhet östanvind. Solen stekte Jona på huvudet så han var nära att svimma. Då önskade han sig den och sade: "Det är bättre för mig att än att leva." [I dessa verser nämns det lilla trädet, masken, solen och östanvinden. Gemensamt är att det var Gud som sänt dem, på samma sätt som han tidigare hade sänt stormen och fisken, se Jona 1:4; 2:1.]
Är inte du från urminnes tid (från öster) Herre min Gud (Jahve Elohim) min Helige?
    Vi ska inte .
Herre (Jahve) du har förordnat dem för dom
    och du Klippa (ett omskrivet tilltal till Gud) har gjort dem till tuktan.
Sedan sade jag: "Jag ska inte mata dig. Det som r, låt det , och det som behöver huggas bort, låt det huggas bort, och låt dem som blir kvar äta varandras kött."



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.