Referenser (377 st i TR)
Matteusevangeliet (89)
Detta är släkttavlan
[ordagrant "boken om genealogin"] för Jesus den Smorde
(Messias, Kristus),
ättling (son, släkt) till David,
ättling (son, släkt) till Abraham.
[Matteus använder samma grekiska fras som den grekiska översättningen av Moseböckerna gör för det hebreiska ordet toledot. Detta ord används för att markera ett nytt stycke och en "fortsatt historia" i Första Moseboken, se ; ; ; ; osv. Ordet kopplar tydligt ihop detta evangelium med Guds stora frälsningsplan genom hela Bibeln. I den första versen summeras hur Jesus uppfyller hela Gamla testamentets förväntan på den Messias som skulle komma från kung Davids ätt. Släkttavlan utgår från Abraham, israeliternas fader, genom vilken alla folk på jorden ska välsignas. I den judiska kulturen står kvinnor högt. Det fanns kvinnliga domare och två böcker är uppkallade efter kvinnor. I släkttavlor är det dock ovanligt att deras namn står med, se ; . Det är anmärkningsvärt att Matteus väljer att lyfta fram just följande fem kvinnor: - Tamar som förklädde sig till prostituerad och fick barn med sin svärfar Juda, se . - Rahab som gått till historien som "skökan Rahab", se . - Rut som förlorade sin man i unga år, se . - Batseba som blev lurad in i en otrohetsaffär med David, se . - Maria som fick utstå lidande och förtal eftersom få trodde på jungfrufödseln, se .
Talet fem står för nåd. Vilken nåd att det i Jesu mänskliga gener fanns människor som råkat ut för de värsta situationer man kan tänka sig.]Men medan han funderade (resonerade fram och tillbaka) över allt detta visade sig plötsligt en ängel för honom i en dröm och sade: "Josef, Davids son, var inte rädd att ta till dig Maria [Mirjam], din hustru, för det som har blivit till (skapats, frambringats, alstrats) i henne är från (har sitt ursprung i) den helige Ande.
Hon ska ju föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus, för han ska frälsa (rädda, befria) sitt folk från deras synder." [Genom trolovningen hade äktenskapet redan formellt ingåtts. Ängeln uppmanar Josef att inte tveka att fullborda äktenskapet framöver. Namnet Jesus härstammar från namnet Josua, som på hebreiska är sammansatt av JHVH (Guds namn som troligtvis kan uttalas Jahve) och Hosea, som betyder "en som frälser". Namnet Jesus betyder bokstavligen: "JHVH är frälsning" eller "JHVH räddar".]
"Se, jungfrun [den unga, ogifta kvinnan – som ännu inte varit med någon man]
ska bli havande (ordagrant: 'bära/ha i livmoder') och föda en son,
och de ska ge honom namnet Emmanuel." [] Vilket översatt [utifrån hebreiskans Immanuel] blir: "Gud med oss" (Gud är förenad och bor med oss).
men rörde henne inte (de hade inte äktenskapligt samliv), förrän hon hade fött en son. Han gav honom namnet Jesus.
Där stannade han tills Herodes var död, för att det som sagts av Herren genom profeten
[] skulle gå i uppfyllelse: "Ut ur
Egypten har jag kallat min
son."
En röst från himlen sade: "Detta är min älskade son, i honom har jag min glädje (mitt behag)." [I dessa två verser är alla tre personer i treenigheten klart synliga.]
Då kom frestaren [djävulen, han som förleder] fram och sade till honom: "Om du är Guds Son (eftersom du är det), befall då att de här stenarna blir bröd (mat)." [Inget direkt citat, men om stenar kan bli Abrahams barn eller ge israeliterna vatten i öknen, se och , då skulle de också kunna bli till bröd och mätta Jesu hunger.]
och sade till honom: "Om du är Guds Son, så kasta dig ner, för det står skrivet []:
Han ska befalla sina änglar [att vaka] över dig
och de ska lyfta upp dig på sina händer
så att din fot inte stöter emot någon sten." [Djävulen utelämnar den sista delen "på alla dina vägar" från citatet i där det står "Han ska befalla sina änglar att skydda dig på alla dina vägar." Det ingick inte i Guds plan för Jesus att han skulle kasta sig ner från templet och göra ett spektakulärt under. När vi vandrar på Guds väg finns också hans beskydd för oss.]
Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de som skapar frid (de fredsmäklande) [som på Guds villkor frimodigt sammanför till en helhet]
– för de ska kallas Guds barn (söner). [; ; ]
Då visar ni att ni är er himmelske Faders barn, för han låter ju sin sol gå upp över både onda och goda, och låter regnet falla över både rättfärdiga och orättfärdiga.
Finns det någon bland er som ger sin son en sten när han ber om bröd,
Men kungens barn ska bli utkastade i mörkret utanför. Där ska man gråta ljudligt och skära tänder (där råder ångest, hat och ondska, ordet beskriver att man rent fysiskt skakar av smärta)."
Då svarade Jesus honom: "Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människo
sonen har inget att vila huvudet mot."
[Jesus hade ett hem i Kapernaum, även om det inte var hans eget. På ett djupare plan handlar det om att vårt egentliga medborgarskap inte är här på jorden utan i himlen, se .]Plötsligt vrålade (skrek) de: "Vad har vi med dig att göra, du Guds Son? Har du kommit hit för att plåga oss i förtid?"
Men för att ni ska veta vilken makt (auktoritet) Människosonen har här på jorden att förlåta synder" – så sade han sedan till den lame – "Stå upp, ta din bår (bädd) och gå hem!" [Mitt i svaret till de skriftlärda riktar sig Jesus till den lame i stället, och meningen avslutas inte i ord, utan genom handling!]
Jesus svarade dem: "Inte kan väl bröllopsgästerna [brudgummens vänner som ansvarar för att ordna festligheterna] sörja så länge brudgummen är hos dem? Men det ska komma en tid (dagar) när brudgummen tas ifrån dem, och då ska de fasta. [Brudgummen var en vanlig judisk metafor för Gud. Jesus identifierar sig själv som brudgummen som är med dem, precis vad namnet Emanuel betyder, se .]
När Jesus fortsatte därifrån [från synagogföreståndaren Jairus hus] följde två blinda efter och ropade: "Förbarma dig över oss, Davids son."
När man förföljer er i den här staden, så fly till en annan. Jag säger er sanningen (sannerligen, amen): Ni hinner inte igenom Israels städer, förrän Människosonen kommer. [Den sista delen i detta uttalande kan syfta på att Jesus hinner ikapp lärjungarna (), uppenbarelsen på berget då han visar sin härlighet () eller på Jesu andra tillkommelse (, , ) – att det då fortfarande finns människor kvar i dessa byar och städer i Israel som inte har tagit emot Jesus som Messias och sin Frälsare. Eller någon annan händelse. Som ofta med det profetiska kan det finnas flera dimensioner och uppfyllelser; dels i närtid, men även i en mer avlägsen framtid.]
Den som är mer vän med (känner större känslomässigt band till) sin far eller mor än med mig är inte värdig mig. Den som är mer vän med sin son eller dotter än mig är inte värdig mig. [Senare i säger Jesus att man måste hata sin familj och sitt eget liv för att följa honom. I den judiska kulturen är dessa talesätt, som är överdrifter, vanliga och kallas hyperboler. Även på svenska kan man t.ex. säga att man älskar röda hus men hatar gula och på så sätt uttrycka att man föredrar en viss färg mer utan att för den skull bokstavligen hata den andra.]
Människosonen kom,
och han äter och dricker [det är bröllopsstämning, se ], och då säger man:
'Titta, vilken frossare och fyllerist (given åt vin), vän med tullindrivare
[kända för att använda tvivelaktiga metoder och själva roffa åt sig]
och syndare (de som aktivt lever i synd).' Ändå har vishetens gärningar visat sig vara rättfärdiga." [Jesus åt och umgicks visserligen med människor som inte hade gott anseende, se , men han var varken en frossare eller fyllerist. Dessa två ord används ofta i par i Bibeln, se ; .]
Allt har anförtrotts (överlämnats) åt mig av min Fader. Ingen känner (har en full personlig erfarenhet av) Sonen, utom Fadern, och ingen känner (har en full personlig erfarenhet av) Fadern utom Sonen och den som Sonen beslutar (önskar) att uppenbara honom för.
För Människosonen är Herre över sabbaten."
Allt folket (folkskarorna, vanligt folk) blev utom sig av häpnad och sade: "Kan inte detta vara Davids son?" [Den Frälsare och Messias som de väntade på.]
Om jag nu driver ut demoner med [hjälp av] Beelsebul, med vems hjälp driver då era söner ut dem? De ska bli era domare. [När de anklagade Jesus för att använda satanisk kraft innebar det att de också anklagade sina 'egna söner' – sina egna landsmän. Alla Jesu lärjungar var ju judar. Det kan vara så att översteprästen Skevas är en av dem som Jesus talar med här, och då syftar han på Skevas sju söner som sysslade med exorcism och ockulta besvärjelser, se .]
Den som säger något mot Människosonen ska få förlåtelse. Men den som talar mot den helige Ande ska inte få förlåtelse vare sig i den här tidsåldern eller i den kommande." [Den som tror sig ha begått denna synd har med största sannolikhet inte gjort det. Detta uttalande var riktat till fariséerna som sade att Guds godhet var djävulens verk. Att förneka Guds godhet är att förneka Gud själv, se . I står det att lärare ska dömas hårdare. Jesus tvingas rikta denna varning till dåtidens mest inflytelserika religiösa lärare som var på väg att föra människor vilse genom att lära ut att Jesus var av demoniskt ursprung. Den skarpa varningen till de falska lärarna balanseras fint med ett av Bibelns starkaste löften till människor som söker omvändelse och förlåtelse i : "All synd och hädelse ska människorna få förlåtelse för".]
För på samma sätt som profeten Jona var i den stora fiskens buk i tre dagar och tre nätter, ska Människosonen vara i jordens inre i tre dagar och tre nätter. [Jesu död då han lades i en grav, i jordens inre, och hans uppståndelse på tredje dagen har sin skuggbild hos Jona som var i fiskens buk tre dagar och tre nätter innan han kastades upp på land, se . Det är intressant att Jesus så explicit uttrycker att detta är det enda tecken de ska få. I judisk terminologi börjar dygnet alltid på kvällen, se , , . Matteus är noga med att citera ordagrant från Jona med "tre dagar" följt av "tre nätter". Den profetiska skuggbilden passar fint in om dagen då Jesus hänger på korset, från klockan nio till tre då han dör, räknas som den första av de tre dagarna. Uttrycket "tre dagar och tre nätter" behöver inte betyda precis på sekunden 72 timmar. Bibeln redogör ju inte exakt när Jesus uppstår, bara att graven är tom vid gryningen på den första veckodagen, söndagen, se .
Pesach firas alltid 14:e Nisan och den första dagen i det osyrade brödets högtid den 15:e Nisan, se . Den tredje dagen i osyrade brödets högtid är 17:e Nisan. Veckodagarna varierar år från år. År 30 e.Kr. är dock 17:e Nisan en söndag. Det året sammanfaller söndagen också med Förstlingsfruktens högtid, Bikkurim. Tänk om samtidigt som en kärve viftades i templet som ett förstlingsoffer spreds nyheten om att Jesus var uppstånden, se . Det skulle varit ett tydligt Jona-tecken!]
Han svarade [och förklarar liknelsen från ]:
"Den som sår den goda säden
är Människosonen.
Åkern
är världen. Den goda säden
är Guds barn (rikets söner). Ogräset
är ondskans barn (den ondes söner).
[Det kommer att finnas onda människor som kallar sig 'kristna', se .]
Människosonen ska då sända ut sina änglar och de ska samla ihop från hans rike alla som är stötestenar (personer som gör så att andra dras in i synd) och alla som praktiserar laglöshet (gör det som är orätt),
Är inte detta hantverkarens son? [Det grekiska ordet som ofta översätts snickare kan också betyda stenarbetare. Josef var antagligen en byggnadsarbetare som jobbade både med trä och sten.] Heter inte hans mor Maria, och hans bröder Jakob, Josef, Simon och Judas?
De som var i båten tillbad honom (böjde sig i ödmjukhet, föll på knä, kysste hans hand i vördnad) och sade: "Du är verkligen Guds Son!"
En kananeisk kvinna från trakten kom och ropade med hög sprucken röst: "Herre, Davids son, ha förbarmande över mig (känn medlidande med mig och grip in)! Min dotter är svårt demoniserad (plågas och är ansatt av en demon)."
Jesus kom till området kring
Caesarea Filippi.
[Ett hedniskt område norr om Galileen. Här finns ett av källflödena för Jordanfloden, med utsikt över en brant klippvägg med grottor där bl.a. avguden Pan tillbads. Den största grottan kallades i folkmun helvetets port och ansågs vara en portal till dödsriket.] Jesus frågade sina lärjungar: "Vem säger folket att Människo
sonen är?"
Simon Petrus svarade och sade: "Du är den Smorde (Messias, Kristus), den levande Gudens son."
Människosonen ska komma med sina änglar i Faderns härlighet (ära, majestät), och då ska han belöna (föra räkenskap med) varje människa efter hans livsstil (gärningar, vanemässiga handlande)."
"Jag säger er sanningen (sannerligen, amen): Några av dem som står här kommer inte att möta döden förrän de har sett Människosonen komma i sitt rike." [Möjliga förklaringar på denna vers är att det syftar på pingstdagen, då den helige Ande blev utgjuten. Troligast är dock att det är en förutsägelse av nästa händelse en vecka senare, då tre av lärjungarna får se en glimt av Jesus i hans härlighet i hans rike, se . Det kan knappast vara en förutsägelse om Jesu andra tillkommelse, eftersom Jesus aldrig gjorde anspråk på att veta tiden för detta, se . Vid himmelsfärden pressade lärjungarna honom på svar när han skulle upprätta riket, men Jesus ber dem att hellre fokusera på att vara använda här och nu, se .]
Plötsligt medan han fortfarande talade kom ett skinande moln och omslöt dem [främst Jesus, Elia och Mose, men lärjungarna träder också in i detta moln, se . Molnet är en gammaltestamentlig bild av Guds närvaro, se ; ; .] En röst från molnet sade [på liknande sätt som Fadern talat till Jesus vid hans dop, se ]: "Detta är min älskade (enda) son, som jag har (och alltid haft) mitt välbehag i. Lyssna (ständigt) på honom."
Medan de var på väg ner från berget befallde Jesus dem: "Berätta inte för någon om det ni har sett förrän Människosonen har uppstått från de döda."
Men jag säger er att Elia redan har kommit, och de kände inte igen honom utan gjorde med honom som de ville. Så ska också Människosonen bli behandlad och lida genom dem."
och sade: "Herre, förbarma dig över min son. Han är fallandesjuk (ordagrant 'blir sjuk under månens inflytande', grekiska ordet beskriver sjukdomar med periodiskt återkommande anfall och kramper) och plågas svårt. Ofta faller han i elden och många gånger i vattnet.
När de var samlade igen i
Galileen [tillbaka i närheten av Kapernaum, se ] sade Jesus till dem: "Människo
sonen ska överlämnas i människors händer,
Han svarade: "Jo." När Petrus var hemma igen frågade Jesus innan han hunnit säga något: "Vad tror du, Simon? Kräver de jordiska kungarna tull och skatt av sina söner eller av andra?"
Petrus svarade: "Av andra." Jesus sade till Petrus: "Sönerna går alltså fria.
Jesus svarade dem: "Jag säger er sanningen. När allt återskapas (föds på nytt) ska Människosonen sitta (ner) på sin tron av härlighet (ära, pris). Och då ska ni som har följt mig, sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar.
"Se, vi går nu upp till
Jerusalem. Människo
sonen ska utlämnas åt översteprästerna och de skriftlärda, och de ska döma honom till döden.
Då kom Sebedeus söners mor [Salome, se ; ] fram till Jesus tillsammans med sina söner [Jakob och Johannes, två av Jesu tolv lärjungar, se ]. Hon föll på knä och ville be honom om något.
Han frågade henne: "Vad vill du?"
Hon sade: "Lova mig att mina båda söner får sitta bredvid dig i ditt rike, den ene till höger och den andre till vänster." [De två förnämsta platserna i Guds rike.]
just [precis på samma sätt] som Människosonen inte kom för att bli betjänad (gr. diakoneo), utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många." [; ]
Där
[mellan den gamla staden Jeriko och det nya romerska Jeriko] satt två blinda vid vägkanten, och när de fick höra att Jesus gick förbi ropade de: "Herre, Davids
son, förbarma dig över oss!"
Folket tillrättavisade dem skarpt (gav dem en tydlig varning) att vara tysta, men de ropade ännu högre: "Herre, Davids son, förbarma dig över oss!"
"Säg till
Sions dotter
[de som bor i Jerusalem]: 'Se, din Konung kommer till dig på ett ödmjukt sätt
(milt, i frid, utan arrogans), ridande på en åsna, på ett föl, ett lastdjurs föl.'"
Folkskaran som gick före honom, och de som gick efter honom, ropade högt (man sjöng gång på gång):
"Hosianna (rädda, fräls oss nu) Davids son!
[Arvtagaren till Davids rike, Guds utlovade Messias.]
Välsignad (värd att prisas) är han som kommer i Herrens namn!
[Den som Herren utvalt att vara vår kung.]
Hosianna i höjden (himlen)!" [Under påskhögtiden sjöng man från , de så kallade Hallel-psalmerna. Här sjunger man stroferna , och lägger till delen "Davids son" och hyllar Jesus som Messias.]
När översteprästerna och de skriftlärda såg allt det märkliga han gjorde och hörde hur barnen ropade i templet: "Hosianna Davids son!" blev de förargade
Till sist skickade han sin egen son. Han sade: 'De kommer att ha respekt för min son.'
Men när vinodlarna fick se sonen sade de till varandra: 'Här har vi arvtagaren. Kom, vi dödar honom så får vi hans arv.'
"Det himmelska kungariket kan liknas med en kung som ordnade med bröllopsfestligheter för sin son. [I judiska liknelser var "kung" ofta en omskrivning för Gud. Kungens son är Jesus. Enligt den dåtida seden gick först en inbjudan ut något år innan bröllopet utan exakt datum. När väl tiden närmade sig kom en andra inbjudan att festen var redo. I liknelsen är tjänarna alla profeter och gudsmän som Gud sänt till Israels folk i Gamla testamentet. De hade gjort en första inbjudan. Bröllopsfesten närmar sig och Johannes Döparen och Jesus hade gjort den andra inbjudan att festen var redo.]
och sade: "Vad anser ni om den Smorde (Messias, Kristus)? Vems son är han?"
De svarade: "Davids son."
Om nu David kallar honom herre, hur kan han då vara Davids son?"
Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan], skriftlärda och fariséer,
ni hycklare (som bara spelar ett skådespel för andra). Ni reser över land och hav för att göra någon till en proselyt (en hedning som konverterat till judendomen), och när han har blivit det, gör ni honom till ett Gehennas barn (en som tillhör helvetet), dubbelt värre än ni själva. [I kontrast till välsignelsen över de milda som ska ärva jorden, se .]
Genom att säga detta vittnar ni mot er själva att ni är söner till dem som mördade profeterna.
Så ska allt rättfärdigt blod som utgjutits här på jorden komma över er, alltifrån den rättfärdige Abels blod till blodet från Sakarias, Berekjas son, som ni mördade mellan templet och altaret. [Abel var den första som dödades i Gamla testamentet, se . Sakarias var den sista, se . Krönikeboken är den sista boken i den hebreiska Bibeln. Jesu poäng är att genom hela Bibeln har sanna Guds efterföljare ofta blivit förföljda.]
För liksom blixten går ut från öster och syns i väster, så ska Människosonens ankomst vara. [Lika plötslig och synlig för alla över hela jorden kommer Jesu andra tillkommelse att vara.]
Då [direkt efter den sista tidens vedermöda] ska Människosonens tecken synas på himlen. [Tecknet kan vara solen och stjärnorna i , eller något annat. Oavsett exakt innebörd är det något som alla kommer att se.] Alla jordens stammar ska sörja (höja klagorop, i förtvivlan slå handen mot bröstet för att visa sorg).
De ska få se Människosonen komma på himlens moln med makt och stor härlighet.
[Delvis citat från .]
"Men vad det gäller den [exakta] dagen och timmen (stunden) [då Jesus kommer tillbaka för att upprätta riket] vet ingen, inte ens änglarna i himlen, inte ens Sonen. Bara Fadern vet det.
Som det var i Noas dagar, så ska det vara vid Människosonens återkomst.
de visste ingenting, förrän floden kom och ryckte bort dem alla – så ska Människosonens ankomst vara.
Var därför också ni beredda, för Människosonen kommer i en stund (timme) då ni inte väntar det."
Var därför på er vakt (redo, stå upp), för ni vet varken dagen eller timmen när Människosonen ska komma." [Vid ett bröllop på Jesu tid sker först en juridisk del hemma hos brudens familj. Någon gång under kvällen kommer brudparet och alla inbjudna går till festlokalen. Det är mörkt och man behöver lampor. Några av brudtärnorna är inte förberedda och har inte tillräckligt med olja för hela vägen. På festkvällar som dessa hade affärerna öppet längre, så man kunde köpa mer olja. Liknelsen handlar om att vara andligt förberedd. Det går inte att leva på någon annans förberedelse, var och en är ansvarig för sitt eget andliga liv. Många olika förslag har kommit vad oljan står för: goda gärningar, tro, nåd, helig Ande. Inget av detta kan köpas, så det är vanskligt att allegorisera oljan, och det behövs inte heller för förståelsen.]
[Jesus sitter på Olivberget och fortsätter besvara lärjungarnas frågor om Jesu andra tillkommelse och tidsålderns slut, se .] "När Människo
sonen kommer i sin härlighet
(ära, majestät), och alla heliga änglar med honom, då ska han sätta sig på sin härlighets tron.
"Ni vet att om två dagar är det påsk
(pesach), då ska Människo
sonen utlämnas för att korsfästas."
[Ordet påsk är en försvenskning av det hebreiska ordet pesach som betyder "gå förbi", se . Påsken firas till minne av uttåget ur Egypten, och hur dödsängeln passerade förbi de hus vars dörrposter strukits med blod från ett lammoffer. Den började efter solnedgången den 14:e dagen i den första månaden Nisan, vilket antagligen är torsdag kväll enligt den då vanligaste judiska kalendern.]Människosonen ska gå bort, exakt som det står skrivet om honom, men ve [uttryck för intensiv förtvivlan] över den människa som det sker genom! Det hade varit bättre för honom att han inte hade blivit född."
Han tog med sig Petrus och Sebedeus båda söner [Jakob och Johannes]. Jesus började känna sorg (bedrövelse) och en enorm tyngd kom över honom (det starkaste grekiska ordet för psykisk press).
Sedan kom han tillbaka till lärjungarna och sade till dem: "Ja, ni sover fortfarande och vilar er. Men nu är stunden här då Människosonen ska överlämnas i syndares händer.
Men Jesus var tyst []. Översteprästen sade: "Jag uppmanar dig under ed inför den levande Gudens namn, säg oss om du är den Smorde (Messias), Guds Son."
Jesus svarade: "Du har själv sagt det. Men jag säger er: efter detta ska ni få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens skyar."
Då uppfylldes det som sagts av profeten Jeremia:
"De tog de trettio silvermynten,
det pris som var satt på honom,
det pris som några israeliter hade värderat honom till,
och sade: "Du som bryter ner templet på tre dagar och bygger upp det igen, hjälp dig själv nu. Om du är Guds Son, stig ner från korset!"
Han förtröstar (litar) på Gud, låt Gud rädda honom om han bryr sig om honom [], han har ju sagt att han är Guds Son."
När den romerska officeren (centurionen) och de som höll vakt med honom såg jordbävningen och det som hände, blev de helt skräckslagna och sade: "Detta var verkligen Guds Son!" [Den militära graden centurion betecknar en officer som har åttio soldater under sig, och det var han som förde befälet vid Golgata.]
Bland dessa var Maria från
Magdala och Maria, Jakobs och Joses mor, och modern till Sebedeus söner
[lärjungarna Jakob och Johannes mor Salome].
[I Markus skildring namnges alla tre kvinnorna, följaktligen är Salome namnet på Sebedeus söners mor, se . Salome är också troligtvis Jesu mor Marias syster, se .]När ni sedan har gått ut [reser från plats till plats]: Gör (träna) lärjungar av alla folk (etniska grupper; folkslag)
när [genom att] ni döper (nedsänker – gr. baptizo) dem
i Faderns och Sonens och den helige Andes
namn [singular]
Markusevangeliet (35)
Detta är begynnelsen [utgångspunkten för min redogörelse] av evangeliet (det glada budskapet, segerbudskapet) om Jesus den Smorde (Messias, Kristus), Guds Son. [De fyra evangelierna har alla olika utgångspunkter – begynnelser. Matteus utgår från Jesu släkttavla från Abraham. Johannes går tillbaka till det eviga Ordet som fanns i begynnelsen. Markus och Lukas börjar med Johannes Döparen. Lukas startar med hans födelse medan Markus utgår från hans tjänst.]
Då kom en röst från himlen: "Du är min älskade son, jag har min glädje i dig (du är den utvalde, ende)." []
Men för att ni ska veta (se med egna ögon) att Människosonen har auktoritet (rättighet, makt, kraft) här på jorden att förlåta synder, säger jag dig", och så sade han till den förlamade:
Jesus svarade dem:
"Inte kan väl bröllopsgästerna [brudgummens vänner som ansvarar för att ordna festligheterna] fasta, medan brudgummen är med dem, eller hur? Så länge de har brudgummen hos sig kan de inte fasta.
Därför är Människosonen Herre även över sabbaten."
Varje gång de orena andarna såg honom, föll de ned inför honom och ropade upprepade gånger: "Du är Guds Son."
Jakob, Sebedeus son,
Johannes, Jakobs bror,
Jesus gav dem [Jakob och Johannes, det hebreiska] namnet Boanerges, som betyder åskans (tumultets) söner [kanske p.g.a. deras heta temperament, se ],
Sannerligen, människorna ska få förlåtelse för allt, för sina synder och för sina hädelser, hur de än hädar.
och vrålade (skrek) med hög röst: "Vad har du med mig att göra, Jesus, den högste Gudens Son? [Frasen som ordagrant är 'vad har jag med dig att göra' kan betyda 'lämna mig ifred' eller 'bry dig inte om mig'.] Har du kommit hit för att plåga oss i förtid?"
Är det inte hantverkaren, Marias son och bror till Jakob och Joses och Judas och Simon?
[Det grekiska ordet som ofta översätts snickare kan också betyda stenarbetare.]
Bor inte hans systrar här hos oss?" De tog anstöt av honom (avvisade hans auktoritet, han blev en stötesten).
Därefter började han undervisa dem [för första gången] om att Människosonen måste lida mycket (det är helt nödvändigt) och förkastas av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och att han måste dödas och uppstå efter tre dagar.
För den som skäms [skulle känna personlig skam] för mig och mina ord i detta trolösa och syndiga släkte,
för honom ska också Människosonen skämmas,
när han kommer [vid den tid då det är dags att han ska komma] i sin Faders härlighet med de heliga änglarna
[för att upprätta tusenårsriket, se ]."
Då kom ett moln och sänkte sig över dem
(överskuggade dem), och ur molnet kom en röst: "Detta är min
son, min enda högt älskade. Lyssna ständigt på honom
(hör och lär hela tiden från honom)!"
[Molnskyn är en bild på Guds närvaro. I Gamla testamentet övertäckte den tabernaklet, se , och vilade över templet i Jerusalem, se .] På väg ned från berget instruerade (förbjöd, varnade) han dem att inte berätta för någon vad de sett förrän Människosonen uppstått från de döda. [Petrus skriver drygt 35 år senare om denna upplevelse på berget, se .]
Han svarade: "Det är sant att Elia kommer först [före Messias] och återupprättar allt [som det berättas i ]. Varför står det att Människosonen måste lida mycket och bli föraktad (bli behandlad utan respekt)?
En man ur folkhopen svarade honom: "Lärare (Mästare), jag tog med min son till dig, för han har en stum ande (en demon som gör att han inte kan tala).
för han undervisade sina lärjungar [och var mitt uppe i ett viktigt ämne]. Han sade till dem: "Människosonen överlämnas i människors händer [presens; det är något som redan har börjat ske], och de kommer att döda honom, men när han är dödad ska han uppstå igen efter tre dagar."
"Se, vi är nu på väg upp till
Jerusalem, och Människo
sonen ska bli överlämnad till översteprästerna och de skriftlärda. De ska döma honom till döden och överlämna honom till hedningarna.
Då gick Jakob och Johannes, Sebedeus söner [tillsammans med sin mor Salome, se ], fram till honom och sade: "Mästare, vi vill att du ger oss vad vi än ber dig om."
Även Människosonen kom [hit till jorden], inte för att bli betjänad, utan för att tjäna, och ge sitt liv som lösensumma för många."
De kom till
[den gamla staden] Jeriko. När Jesus tillsammans med lärjungarna och en stor folkhop lämnade staden satt där vid vägen en blind tiggare, Bartimaios,
son till Timaios.
[Markus och Matteus beskriver hur Jesus "lämnar Jeriko", se . Lukas däremot skriver att han "närmar sig Jeriko", se . Detta kan först ses som en motsägelse, men utgrävningar har visat att det fanns två Jeriko på Jesu tid. Den gamla staden Jeriko som omnämns i är den mest kända, men strax söder om den byggde Herodes den store en ny stad som kallades det romerska Jeriko där han tillbringade vintrarna. Här i det romerska Jeriko fanns palats, amfiteater, bassänger osv.
En annan skillnad som inte heller den är en motsägelse är att Matteus skriver att det var två blinda, medan Markus och Lukas skriver att det var en. Av de två männen som fick sin syn väljer Markus att fokusera på den ene blinde som hette Bartimaios.]När Bartimaios hörde att det var Jesus från
Nasaret, började han ropa
(gång på gång): "Jesus, Davids
Son, förbarma dig över mig
(visa nåd och medlidande, på en gång)!"
Många tillrättavisade honom skarpt (gav honom en tydlig varning) att vara tyst, men han skrek bara ännu mer (ropade okontrollerat): "Davids son, förbarma dig över mig."
Han hade fortfarande en son kvar [att skicka], sin älskade son. Han sände honom som den siste. Han sade: 'Min son kommer de att ha respekt för.'
Då Jesus undervisade i templet frågade han: "Hur kan de skriftlärda säga att den Smorde (Messias, Kristus) är Davids son?
David kallar honom alltså herre, hur kan han då vara Davids son?" Den stora folkmassan lyssnade gärna (med nöje) på honom.
Då ska man få se Människosonen komma på himlens moln med stor (kunglig) makt och härlighet (majestät).
"Men vad det gäller den [exakta] dagen eller timmen (stunden) [då Jesus kommer tillbaka för att upprätta riket] vet ingen, inte ens änglarna i himlen, inte ens Sonen – ingen utom Fadern.
Människosonen ska gå bort som det står skrivet om honom, men ve den människa som förråder Människosonen! Det hade varit bättre för honom om han aldrig hade blivit född." [I Johannes mer detaljerade beskrivning gestikulerar Petrus till Johannes, som sitter närmast Jesus, och ber honom fråga vem det är. Jesus doppar då ett bröd och ger det till Judas. Trots det verkar inte Johannes och Petrus förstå vem det var, se .]
Han kom tillbaka för tredje gången och sade till dem: "Sover ni fortfarande och vilar er? Det räcker. Timmen har kommit, nu ska Människosonen överlämnas i syndarnas händer.
Men Jesus var tyst och svarade inte. [Han uppfyllde profetian från Jes 53:7.] Då frågade översteprästen honom: "Är du den Smorde (Messias, Kristus), den Välsignades son."
Jesus svarade: "Jag Är. Ni ska få se Människosonen sitta på Maktens högra sida [platsen för ära och makt, ] och komma bland himlens moln []." [Uttrycket "Jag Är" anspelar på hur Gud väljer att presentera sig, se ; .]
När officeren [som förde befälet vid avrättningen] som stod mitt emot honom såg hur han gav upp andan sade han: "Denne man måste ha varit Guds Son!"
Lukasevangeliet (77)
Men ängeln sa:
"Var inte rädd, Sakarias,
för din bön har blivit hörd.
Din hustru Elisabet ska föda en son åt dig,
och du ska ge honom namnet Johannes.
[Namnet Johannes betyder 'Gud ger favör', 'Jahve visar nåd'.]
Många av Israels söner (barn) ska han vända om till Herren, deras Gud.
Se, du ska bli gravid (Lukas använder en medicinsk term, bli befruktad i moderlivet) och föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus.
Han ska bli stor (mäktig, viktig),
kallas den Högstes son.
Herren Gud ska ge honom
hans förfader Davids tron.
Ängeln svarade och sade till henne: "Den helige Ande ska komma över dig, och den Högstes kraft ska överskugga dig (vila över dig som ett moln, gammaltestamentlig bild av Guds närvaro). Därför ska det heliga (avskilda, speciella) barnet kallas Guds Son.
Se, din släkting Elisabet [kanske kusin] väntar barn trots sin höga ålder. Hon som man har kallat den barnlösa är nu gravid i sjätte månaden.
Nu var tiden inne för Elisabet att föda, och hon födde en son.
Hon födde sin förstfödde
son och lindade honom med remsor av linnetyg
[som man brukade göra för att skydda och stadga spädbarnets armar och ben], och lade honom i en krubba, för det fanns inte plats för dem i gästrummet
(härbärget).
[Här används inte ordet för ett kommersiellt värdshus som i liknelsen om den barmhärtige samariern, se . I stället används ett mer allmänt ord för rum. Det syftar troligen på det gästrum som var vanligt i dåtida hus. Samma ord används också för salen på övre våningen där Jesus äter den sista måltiden, se . Det skulle ha varit en förolämpning mot hela Josefs släkt om de tagit in på ett värdshus när de hade släkt i staden. Eftersom många är i Betlehem på grund av skattskrivningen verkar detta gästrum vara upptaget av en annan familj, så Maria och Josef bor antagligen i familjens vardagsrum. I anslutning till detta rum var det vanligt att det fanns ett stall där man tog in sina djur under natten, se . Kanske är det i en krubba i den delen av rummet den nyfödde Jesus läggs.]och Hannas och Kaifas var överstepräster
[i templet i Jerusalem].
[Efter en detaljerad skildring av det romerska styret beskrivs nu det religiösa ledarskapet i Jerusalem. Hannas var överstepräst 6-15 e.Kr. Han avsattes av romarna och hans svärson Kaifas fick positionen 18-36 e.Kr. Även om Kaifas hade titeln, fortsatte dock Hannas att fungera som inofficiell överstepräst bland judarna, se .] Då kom Guds ord till Sakarias
son Johannes
[Döparen] i öknen.
och den helige Ande sänkte sig ner över honom i form av en duva, och från himlen hördes en röst: "Du är min son, min älskade! Du är min stora glädje (i dig har jag stort behag)."
[Lukas skildrar ofta händelser från Marias perspektiv. Han beskriver änglabesöket i Nasaret, hennes lovsång och resan till Elisabet. Det grekiska ordet huios, som används före varje namn i släktträdet nedan, är ett generellt ord för släktskap som kan översättas: son, barnbarn eller svärson. Det andra namnet i släkttavlan, Eli, kan alltså vara Josefs far eller hans svärfar. Att den grekiska bestämda genitivformen tou finns framför alla namn utom Josefs namn kan antyda att han bara nämns eftersom han är gift med Maria. Släktträdet har 77 namn som kan delas in i elva grupper med sju namn i varje. Förutom den bokstavliga betydelsen kan det finnas en djupare mening i namn. Betydelsen av de tio sista namnen från Adam till Noa bildar en mening som talar profetiskt om Jesus! Det är viktigt att betona att ordsymbolik inte är någon exakt vetenskap, se för mer info.] Jesus var omkring trettio år när han började sin tjänst [I är det föreskrivet att en präst ska vara 30 år när han går in i tjänst.]
Man menade (den allmänna uppfattningen var) att han var son till Josef,
svärson till Eli [Marias far],
Då sade djävulen till honom: "Om du är Guds Son (eftersom du är det), befall då att den här stenen blir till ett bröd (mat)." [Använd din förmåga för att mätta dina egna behov.]
Han förde honom till
Jerusalem och ställde honom på den högsta platsen på templet
[kan syfta på tempelbyggnaden eller hela tempelområdet] och sade till honom: "Om du är Guds
Son, så kasta dig ner härifrån,
Alla vittnade om vad de hört Jesus säga (talade väl om honom, bekräftade vad de hört Jesus säga och göra), och de förvånades över de nådefulla (glädjefyllda, positiva) ord som kom från hans mun. [Nådefulla ord kan även översättas "orden om nåd", vilket passar in i vad Jesus just läst i .] De sade [också] gång på gång: "Är inte detta Josefs son?" [Frågan förutsätter ett positivt svar. Utifrån Jesu respons i följande verser förstår vi att lokalbefolkningen var skeptiska. Jesus hade visserligen talat vackert och imponerande, men kunde en enkel ortsbo som de kände göra sådana anspråk? Detta var deras verkliga fråga, se även .]
Från många for det också ut demoner, som skrek: "Du är Guds Son." Han förbjöd dem (gav dem en sträng tillsägelse) och tillät dem inte att säga något, eftersom de visste att han var den Smorde (Messias, Kristus). [Jesus vill inte bli hyllad på detta sätt.]
Även Jakob och Johannes, Sebedeus söner, som var kompanjoner till Simon, var lika förundrade.
Jesus sade till Simon: "Var inte rädd, från och med nu ska du fånga (skona, befria) människor." [Ordet "fånga" betyder ordagrant att fånga levande, rädda och skona liv. Den som "fångas" av Jesus får ett nytt verkligt liv. Ordet används bara här och i . Där används det om människor som hålls fångade i djävulens snara. Både Petrus och djävulen fångar människor, men Jesu tjänare "fångar" för att befria och djävulen för att binda till att göra hans vilja.]
Men för att ni ska veta att Människosonen har makt (auktoritet) här på jorden att förlåta synder, säger jag dig" – så sade han sedan till den lame – "Stå upp, ta din bår (bädd) och gå hem!" [Mitt i svaret till de skriftlärda riktar sig Jesus sig till den lame i stället, och meningen avslutas inte i ord, utan genom handling!]
Jesus svarade dem: "Kan man låta bröllopsgästerna [brudgummens vänner som ansvarar för att ordna festligheterna] fasta så länge som brudgummen fortfarande är med dem? [Nej, det kan man inte.]
Sedan sade Jesus till dem: "Människosonen är herre över sabbaten." [Vissa delar av lagen kunde brytas utan att det var ett lagbrott, särskilt om det gällde att rädda liv. För David och hans män gällde det deras liv i denna situation. Denna princip praktiserades redan av Mose. Ett exempel på detta finns i , som bröt mot , men Mose tillät och godkände det. Ett annat exempel på lagbrott är det arbete som prästerna utförde på sabbaten; de tilläts arbeta för att utföra Herrens sysslor. På Jesu tid praktiserade man att i vissa fall bryta mot lagen om det fanns ett viktigare bud. Man omskar pojkar på åttonde dagen även om det var på sabbaten, se . Man räddade även djur och människor vars liv var i fara, se . Jesus lyfter tydligt fram denna högsta princip om att "rädda liv" i .]
Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är ni [mina lärjungar] när människor hatar (föraktar, avskyr) er,
och stöter bort er och smädar er och gör ert namn avskytt, på grund av Människosonen.
Nej, älska [istället] era fiender (de fientliga)
och gör gott
och ge lån utan att förvänta er (hoppas på) [att få] något tillbaka
[utan att misströsta om någon eller känna förtvivlan över hur låntagaren hanterar hjälpen].
Då ska er lön (betalning för tjänsten; er gudomliga kompensation) bli stor, och ni ska bli den Högstes söner,
för han är god (nådig, välvillig, vänlig) mot de otacksamma och onda (de moraliskt fördärvade) [som orsakar bedrövelse, förargelse, problem och smärta].
Samtidigt som han närmade sig stadsporten bar man ut en man som hade dött. Han var sin mors ende
son, och hon var änka. Mycket folk från staden gick med henne.
[På den smala vägen upp mot Nain möts två folkskaror. Kontrasten kan inte bli större, en jublande skara i ett glädjetåg möter en hel stad i sorg på väg till gravplatsen strax utanför staden.]Människosonen har kommit och både ätit och druckit, och då säger ni: 'Titta, vilken frossare och fyllerist (given åt vin), vän med tullindrivare [kända för att använda tvivelaktiga metoder och själva roffa åt sig] och syndare (de som aktivt lever i synd).'
När han såg Jesus vrålade han genomträngande, föll ner inför honom och ropade med hög röst: "Vad har du med mig att göra, Jesus, du den högste Gudens son? Jag ber dig, plåga mig inte!" [Frasen är ordagrant "vad har jag med dig att göra", och kan betyda "lämna mig ifred" eller "bry dig inte om mig."]
Han sade: "Människosonen måste lida mycket och bli förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda [dessa grupper ingick i Sanhedrin – judarnas högsta domstol]. Han måste bli dödad men bli uppväckt på tredje dagen."
Den som skäms för mig och mina ord, honom ska också Människosonen skämmas för när han kommer i sin och Faderns och de heliga änglarnas härlighet [för att upprätta tusenårsriket, se ].
Ur molnet kom en röst som sade: "Detta är min son, den utvalde. Lyssna till honom." []
Då ropade en man ur folkhopen: "Mästare, jag bönfaller dig, kom och se min son. Han är mitt enda barn! [Ordet för se är en medicinsk term för att undersöka, ordet för bönfaller är deomai som är ett starkt ord som uttrycker en bön för ett stort behov.]
Jesus svarade: "Ni släkte utan tro
(en generation som inte vill tro) som är helt fördärvat!
[Det är inte otroligt att associationerna går till israeliterna som vandrade i öknen och tappade tron och i stället tillbad guldkalven då Mose gick upp på berget Sinai.] Hur länge ska jag vara kvar hos er? Hur ska jag stå ut med er?"
"Hör nu vad jag säger (ordagrant 'lägg dessa ord i era öron', glöm inte dessa ord, lyssna noga nu): Människosonen kommer att utlämnas i människors händer."
och de gick till en annan by
[som välkomnade dem].
[Anledningen till att man vill kalla ner eld kan vara att i samma område i Samarien hade Elia blivit beskyddad från två angrepp genom att just kalla ner eld från himlen. Tredje gången man kommer emot honom ödmjukar däremot officeren sig och femtio män skonas, se . Jesus hade inte kommit för att döma världen utan för att ge människor en chans att omvända sig, se . Om bara några år kommer samme Johannes, som här ville förgöra staden, att predika evangeliet tillsammans med Filippus och Petrus, och skaror blir frälsta, se .]Jesus svarade: "Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har ingen plats där han kan vila sitt huvud." [Till en början verkar inte svaret ha någon koppling till det mannen säger; han ville ju följa Jesus! Men Gud ser inte bara till det yttre utan till hjärtat, se . Det verkar som om mannen inte riktigt visste att lärjungaskapet skulle innebära att ge upp bekvämlighet och materiell trygghet.]
Om där bor en fridens man ska er frid vila över honom, annars ska den återvända till er.
Allt har min Fader anförtrott åt mig.
Ingen vet vem Sonen är,
utom Fadern,
och ingen vet vem Fadern är,
utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara det för."
"Finns det någon far bland er som skulle ge sin son en orm när han ber om en fisk,
Om jag nu driver ut demoner med Beelsebul, med vems hjälp driver då era söner ut dem? De ska bli era domare.
På samma sätt som Jona blev ett tecken för folket i
Nineve, ska Människo
sonen bli ett tecken för detta släkte.
[Jesus syftade på sin egen död och uppståndelse som skulle bli ett tecken för dem så småningom. På samma sätt som Jona var i fisken tre dagar skulle Jesus uppstå från graven efter tre dagar, se .]Jag säger er:
Den som bekänner (erkänner, vill kännas vid) mig inför människorna,
honom ska Människosonen också bekänna (erkänna, kännas vid) inför Guds änglar.
[På domens dag, se ; .]
Den som säger något mot Människosonen ska få förlåtelse,
men den som talar mot den helige Ande
ska inte få förlåtelse vare sig i den här tidsåldern eller i den kommande.
[Den som tror sig ha begått denna synd har med största sannolikhet inte gjort det. Detta uttalande var riktat till fariséerna.]
Var redo (beredda, förberedda), ni också [som tjänarna i den första liknelsen, och husbonden i den andra], för Människosonen kommer när (stunden; i den stund då) ni inte väntar (förväntar, antar, tänker) det [personligen inte tror eller anser det vara en lämplig tid]".
far mot son och son mot far,
mor mot dotter och dotter mot mor,
svärmor mot brud (nygift sonhustru) och brud mot svärmor." [En gruppering är far och mor, och på den andra sidan son, dotter och en sonhustru. Innan Jesus kommer tillbaka för att upprätta tusenårsriket på domens dag kan evangeliet splittra generationer.]
Sedan sade han till dem: "Om någon av er har en son eller en oxe som faller ner i en brunn, drar han då inte på en gång upp dem, även om det är sabbat?"
Vidare sade han [Jesus]: "En man (en viss person) hade två söner. [Den yngre beskrivs i och den äldre i .]
Inte så många dagar senare samlade den yngre sonen ihop allt han ägde [sålde sin del av det skiftade arvet] och for bort till ett fjärran land. Han slösade bort sin rikedom genom att leva ett utsvävande liv [ordagrant 'leva utan att spara eller hålla igen'].
jag förtjänar inte längre att kallas din son. Behandla mig som en av dina anställda.»'
Men sonen sade till honom: 'Far, jag har syndat mot himlen och mot dig (inför dig), jag förtjänar inte längre att kallas din son.'
för min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är funnen.'
Och de började fira.
Under tiden var hans äldre son ute på fälten [i arbete]. När han var på väg hem och närmade sig huset hörde han musik (flerstämmig instrumental musik – gr. symphonia) och dans.
Men när den där, din son [en formulering som uttrycker förakt], kommer hem, som har slösat bort din förmögenhet tillsammans med horor, då slaktade du gödkalven för hans skull!' [Detta är den äldre broderns uttalande. Det är inte säkert att den yngste sonen varit med horor, utan kan reflektera vad den äldste sonen hade i sitt hjärta och skulle ha gjort i en liknande situation.]
Hans herre [arbetsgivaren, den rike mannen] lovordade den ohederlige förvaltaren för hans finurlighet (skicklighet, hans praktiska sätt att agera)." [Detta är liknelsens höjdpunkt och överraskning – hur kan ägaren lovprisa den ohederlige förvaltaren som har minskat hans intäkter? Liknelsen berättar inte exakt hur förvaltaren gick till väga, men han sänkte skulderna vilket gjorde att hans herre kom i bättre dager hos dem som stod i skuld till honom. Kanske strök han räntan från skulden eller tog bort sin egen andel. Ordet "finurlighet" här är ett neutralt ord som inte lägger någon moralisk värdering utan bara att det var logiskt och smart tänkt.]
Använd pengar för att göra gott
"Denna världens (tidsålderns) människor handlar finurligare (skickligare, klokare) mot sina egna än vad ljusets människor gör.Sedan sade Jesus till lärjungarna: "Det ska komma dagar då ni längtar efter att få se en enda av Människosonens dagar [då han regerar här på jorden fullt ut], men ni ska inte få det. [Det kommer svåra tider med förföljelse och prövningar då ni önskar att han var här på jorden i sin härlighet med sitt rike.]
För på samma sätt som blixten flammar till och lyser upp hela himlen från ena sidan till andra sidan, [lika plötsligt och helt synligt för alla] ska Människosonen visa sig på sin dag.
I Människosonens dagar [då han kommer tillbaka för att regera här på jorden fullt ut]:
Då ska det vara som på Noas dagar. []
På samma sätt ska det ske den dag då Människosonen uppenbarar sig. [Då Jesus kommer tillbaka för att döma jorden.]
Jag säger er: Han ska snabbt (hastigt, plötsligt) ge dem rätt (hjälpa dem). Men frågan är, kommer Människosonen att finna tro [en sådan uthållig tro som änkan hade] här på jorden när han kommer tillbaka?" [Denna liknelse är inte en jämförelse där Gud är som denne orättfärdige domare som kvinnan måste tjata och hota, utan en kontrast. Om en orättfärdig domare till sist ger med sig, hur mycket mer ska då en rättfärdig och kärleksfull Gud bönhöra sina barn när de ber!]
Sedan tog Jesus de tolv
[lärjungarna] avsides och sade till dem: "Lyssna, vi går nu upp till
Jerusalem och allt som är skrivet om Människo
sonen genom profeterna ska ske
(gå i uppfyllelse där).
Då ropade han: "Jesus, Davids son, förbarma dig över mig (visa nåd och medlidande)."
De som gick längst fram tillrättavisade honom skarpt (gav honom en tydlig varning) att vara tyst, men han skrek bara ännu mer (ropade okontrollerat): "Davids son, förbarma dig över mig."
Jesus sade till honom: "I dag har frälsning kommit till denna familj, eftersom också han är en Abrahams son,
för Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat."
Då sade vingårdens herre: 'Vad ska jag göra? Jo, jag ska skicka min älskade son. Honom ska de väl ha respekt för.'
Jesus svarade dem:
"Den här världens människor (söner av den här tidsåldern) gifter sig och blir bortgifta.
De kan inte längre dö, för de är [odödliga] som änglarna och är Guds barn, eftersom de är uppståndelsens barn. [Äktenskapets funktion för gemenskap och för att befolka jorden är då över, se .]
Jesus frågade dem: "Hur kan man säga att den Smorde (Messias) är Davids son?
David kallar honom alltså herre, hur kan han då vara Davids son?"
Sedan ska man få se Människosonen komma i ett moln [Dan 7:13], med stor makt och härlighet.
Håll er vakna, och var alltid på er vakt. Var ständigt i bön (i alla situationer), så att ni har kraft att fly undan allt detta som måste hända, och kunna (vara värdiga att) stå inför Människosonen."
För Människosonen går [framåt på den väg] som det är bestämt [av Gud], men ve (uttryck för intensiv förtvivlan och sorg) den människa som förråder honom."
Jesus sade till honom: "Judas, förråder du Människosonen med en kyss?" [Den dåtida vanliga hälsningen med en kyss som beskrev respekt och vördnad blev här ett tecken för svek.]
Men härefter ska Människosonen sitta på Guds den Allsmäktiges högra sida."
Då sade de alla: "Så du är Guds Son?"
Han svarade: "Ni själva säger att 'Jag är'."
att Människosonen måste bli överlämnad till syndfulla människors händer och bli korsfäst, och på den tredje dagen uppstå igen." []
Johannesevangeliet (55)
Jag har sett [att det hände, jag såg det med egna ögon] och jag har vittnat om att han är Guds Son."
Andreas tog sedan Simon [Petrus] till Jesus.
Medan Jesus tittade på (in i, direkt på) honom sade han: "Du är Simon, Johannes son, du ska heta Kefas" – det [arameiska] namnet betyder Petrus [en liten sten].
Filippus sökte upp Natanael och sade till honom: "Vi har sökt och funnit honom som Mose har skrivit om i undervisningen
[gr. nomos – Torah] och som profeterna har skrivit om – Jesus från
Nasaret, Josefs
[adopterade] son."
Natanael sade: "Rabbi (lärare), Du är Guds Son, Du är Israels Kung!"
Sedan sade han till honom: "Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er, efter detta ska ni alla se himlen öppnas, och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen."
Ingen har [någonsin] stigit upp till (in i) himlen,
förutom han som steg ner från (utifrån) himlen – Människosonen.
[En del handskrifter tillägger: 'som är i himlen', dvs. som har sitt hem i himlen.]
Och precis som Mose höjde (lyfte) upp ormen i öknen (ödemarken) [på en påle, se ],
så (på samma sätt) är det nödvändigt att Människosonen blir upphöjd (upplyft) [på ett kors; till himlen],
För så (på samma sätt) älskade [så högt värdesatte] Gud världen
att han utgav sin ende Son (ordagrant: att han gav Sonen – den Enfödde), för att var och en som tror (litar, förtröstar) på honom
inte ska gå under (inte skulle gå förlorad), utan ha (skulle äga) evigt liv.
För inte sände Gud sin Son in i världen för att döma (han skulle separera) världen,
utan för att världen skulle bli frälst (räddad, befriad, helad, bevarad, trygg) genom honom.
Den som tror (litar, förtröstar) på honom är inte dömd (separerad, förkastad),
men den som inte tror har redan blivit dömd,
eftersom han inte har trott på Guds ende (enfödde) Sons namn. [, som ofta kallas "Lilla Bibeln", säger inte att alla människor får evigt liv, "därför att Gud är så god". Den säger i stället att Gud är så god att han gjorde en ofattbar uppoffring för att rädda oss ur en hopplös situation, där vi annars måste förgås. Domen vilar redan över den fallna världen. Gud sände inte sin Son för att döma världen utan för att frälsa den. Den som tror på honom kommer aldrig under någon dom. Men den som inte tror är alltjämt kvar under domen som vilar över världen. När Jesus kommer sker det en ofrånkomlig uppdelning. Det är den som är domen. Grekiskan har samma ord för "dom" och "särskiljande". Här skiljs vägarna. Somliga kommer till ljuset, andra flyr in i mörkret. Jesus kommer en dag tillbaka för att regera och döma världen, se .]
Fadern älskar Sonen och har gett allt i hans hand (auktoritet).
Den som tror på (lutar sig mot, förlitar sig på) Sonen har evigt liv [äger redan nu Guds överflödande och äkta liv – dvs. själva kärnan och meningen med livet]. Men den som är olydig (vägrar att hörsamma) [aldrig vill låta sig övertygas om att efterfölja] Sonen kommer inte (aldrig; inte heller att) se (uppleva) livet, utan Guds vrede (bestämda upprördhet; motstånd) förblir över honom.
Därför kom han till en stad i
Samarien som kallades
Sykar, nära det fält som Jakob gav åt sin
son Josef.
[Josef begravdes nära Shekem, se .]Är du större än vår fader (förfader) Jakob? Han gav oss den här brunnen och drack själv från den, och så gjorde också hans söner och boskap."
Så kom Jesus åter till
Kana i
Galileen, där han hade gjort vatten till vin
[Joh 2:1-11]. I
Kapernaum fanns en man som var i kungens tjänst.
[Han var en ämbetsman som tjänade under Herodes Antipas.] Hans
son låg sjuk
(var svag, utan styrka).
När han hörde att Jesus kommit tillbaka från
Judéen till
Galileen, gick han i väg
[den två dagar långa resan till Kana] och bad
(ivrade, bad enträget) att han skulle komma ned och bota hans
son, för
sonen var på väg att dö.
Jesus svarade honom: "Gå i frid, din son lever."
Mannen trodde (lutade sig mot, förlitade sig) på Jesu ord och gick.
Då förstod fadern att det hade skett vid just den tid
(samma timma) som Jesus sagt till honom, "din
son lever". Han kom till tro
(lutade sig mot, förlitade sig på Jesus) liksom hela hans hushåll
(hus, familj, de som bodde hos honom).
[Alla hade sett hur sjuk pojken varit och förstod att Jesus måste vara Messias. Detta är första exemplet i Bibeln då en hel familj tar emot Jesus; nästa är fångvaktaren i Filippi, se .]Då svarade Jesus dem:
"Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Sonen kan inte göra något själv (av egen vilja), utan bara vad han ser Fadern göra. Vad än Fadern väljer att göra, det gör Sonen också.
Fadern älskar
Sonen och visar allt vad han själv gör, och större gärningar
[än helandet av mannen vid Betesdadammen som varit sjuk i 38 år] ska Fadern låta
Sonen få se, så att ni blir fulla av förundran
(beundran).
På samma sätt som Fadern uppväcker de döda och ger liv, så ger Sonen liv till vem han vill.
Fadern dömer inte någon [han utövar inte den rätten], i stället har han överlåtit hela domen till Sonen.
Detta för att alla [hela skapelsen] ska ära (hedra, visa vördnad för) Sonen, på samma sätt som de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern som har sänt honom.
Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Det kommer en tid, ja den är redan här, när de döda ska höra Guds Sons röst, och de som hör den ska leva (ha evigt liv).
För liksom Fadern har liv i sig själv, så har han också gett Sonen liv i sig själv,
och gett honom auktoritet att utföra domen, eftersom han är Människosonen. [Jesus var sann människa.]
Sluta sträva efter (producera, arbeta för) den mat som förgås [det som är temporärt], arbeta i stället för den mat som alltid består och ger evigt liv och som Människosonen ska ge er. På honom har Gud Fadern satt sitt sigill (auktoritet, godkännande)."
För detta är min Faders vilja (plan, syfte), att alla som ser (kontinuerligt undersöker, erfar) Sonen och tror på honom ska ha evigt liv. Honom [alla dem som tror på Jesus som Guds Son och ser honom som sin frälsare och räddare] ska jag låta uppstå på den yttersta (sista) dagen." [Samma löfte att uppstå på den yttersta dagen återkommer i . Det antyder att frasen "äta och dricka Jesu blod" där, har en parallell i "se och tro" här i .]
De sade: "Är det inte Jesus, Josefs son? Vi känner ju både hans far och mor? Hur kan han då säga att han har kommit ner från himlen?"
Jesus sade till dem: "Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er, ni kan inte ha något liv i er om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod.
Vad skulle då er reaktion bli om ni fick se (tydligt fick se) Människosonen stiga upp där han var förut [i himlen]?
Då sade Jesus: "När ni har valt att lyfta upp Människosonen [på ett kors] kommer ni att förstå att det är jag (Jag Är), och att jag inte gör något av mig själv, utan jag talar [bara] det min Fader lärt mig.
Slaven blir inte kvar i familjen [ordagrant huset, som inkluderar barn, barnbarn, tjänare och slavar] för evigt (alltid), men sonen är kvar i evighet (alltid).
Om nu Sonen gör er fria, då är ni verkligen fria.
De frågade dem: "Är detta er son som ni själva säger var född blind? Hur kan han nu se?"
Hans föräldrar svarade: "Vi vet med säkerhet att han är vår son och att han föddes blind.
Jesus hörde att de hade kastat ut honom, och när han hade hittat honom sade han: "Tror du på Människosonen?" [Människosonen är ett messianskt begrepp som identifierar Jesus med Gud själv, se . I Jesu samtid var Människosonen en titel på Gud själv.]
varför säger ni om den som Gud har avskilt (helgat, avsatt för helig tjänst) och sänt in till världen: Du har begått hädelse genom att säga, jag är Guds Son.
När Jesus hörde detta sade han: "Den sjukdomen (svagheten) kommer inte att leda till döden, i stället kommer Gud att förhärligas (tillbedjas), så att Guds Son blir förhärligad genom den."
Hon svarade honom: "Ja Herre, jag har trott att du är den Smorde (Messias), Guds Son, han som skulle komma till världen."
Jesus svarade dem:
"Stunden har kommit då Människosonen har valt att bli förhärligad (upphöjd). [Nu sker en vändpunkt. Jesus börjar tala om sin död och uppståndelse. Nu följer en kort liknelse där Jesus liknar sig själv vid ett vetekorn som måste dö för att bära frukt. Människosonen är en titel på Messias, se .]
Folket svarade honom: "Vi har hört (förstått) från läran [undervisningen i GT] att den Smorde (Messias) ska vara kvar för evigt. [; ; ; ] Hur kan du säga att Människosonen måste bli upphöjd [på ett kors]? Vem är denne Människoson?"
Så länge ni har ljuset, tro på (lita, sträck er mot) ljuset [som är Jesus, se ], så att ni blir ljusets barn (ett folk som är fyllt av och karaktäriseras av ljus)." När Jesus hade sagt detta, drog han sig undan och dolde sig för dem.
När nu Judas gått ut sade Jesus: "Nu är Människosonen förhärligad (fått Guds majestät, ära, glans, makt), och Gud har blivit förhärligad i honom.
Vad ni än frågar om (skulle be och begära) i mitt namn, det ska jag (kommer jag att) göra, så att Fadern blir förhärligad (må bli prisad, ärad) i Sonen.
[Jesus är i Jerusalem, de har stannat till på vägen mot Getsemane där han strax kommer att tillfångatas, se . Han brister ut i bön för sitt eget uppdrag, lärjungarna och alla troende. Det finns likheter med den prästerliga välsignelsen, se : - Välsignar och bevarar, se , , . - Låter sitt ansikte lysa och är nådefull, se , . - Vänder sitt ansikte och ger frid, se , .
] När Jesus hade sagt detta, lyfte han upp sina ögon mot himlen och sade
[bedjande]:
"Fader, stunden har kommit
(tiden är inne). Förhärliga
(ära, upphöj) din
Son, så att din
Son kan förhärliga
(ära, upphöja) dig.
Medan jag var tillsammans med dem i världen bevarade (skyddade) jag dem i ditt namn [i kunskap och tillbedjan till dig]. De som du gett till mig bevarade (skyddade) jag, och ingen av dem gick förlorad utom fördärvets man [Judas Iskariot], för att Skriften skulle gå i uppfyllelse [].
Judarna svarade honom: "Vi har en lag, och enligt vår lag måste han dö, för han har gjort sig till Guds Son."
När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade [Johannes], sade han till sin mor: "Kära kvinna, se [här är] din son."
Men dessa
[sju tecken i den här boken] har skrivits ned för att ni ska kunna välja att tro att Jesus är den Smorde
(Messias, Kristus), Guds
Son, och genom att tro
(lita, luta sig emot honom) väljer ni att ha liv i hans namn.
[Jesus gjorde många tecken och under. Världen skulle inte rymma alla de böcker som skulle behöva skrivas om Johannes skulle teckna ned allt, se . Det grekiska ordet för tecken "semeion" fokuserar mer på symboliken bakom undret än själva undret i sig. De sju "tecken" som finns i detta evangelium är noggrant utvalda för att visa på att Jesus verkligen är Gud. - Vinundret, se . - Helandet av kungens tjänares son, se . - Helandet av den lame vid Betesdadammen, se . - Matundret för 5 000, se . - Jesus går på vattnet, se . - Helandet av den blindfödde mannen, se . - Uppväckandet av Lasarus, se .
]Apostlagärningarna (21)
'Detta ska ske i de yttersta dagarna, säger Gud: Jag ska utgjuta (i överflöd tömma ut) min Ande över allt kött.
[Över alla människor utan hänsyn till ålder, kön eller ställning.]
Era söner och döttrar
ska profetera (tala inspirerat av Gud).
Era unga män (ungdomar)
ska se syner.
Era gamla män
ska ha drömmar (gudomligt inspirerade drömmar).
Ni är barn till profeterna och arvtagare till förbundet som Gud slöt med era fäder, när han sade till Abraham:
'I din avkomma [singular] ska alla folk på jorden bli välsignade.'[Citat från ; ; . Ordet avkomma är singular, men kan också användas som ett kollektivt substantiv för att beskriva ett helt folk. Abrahams löfte gällde både Isak och hans efterkommande som blev det judiska folket. I sin djupaste mening syftar det på den Messias som skulle komma, vilket Paulus visar i . Det är ingen skillnad på frälsningen i de båda förbunden. Abraham blev frälst genom att i tro blicka fram mot korset och frälsningen. Efter Jesu död och uppståndelse blir man frälst genom att i tro blicka tillbaka på vad Jesus gjort.]
Josef, som apostlarna kallade Barnabas – vilket översatt betyder Uppmuntrans
(Förmaningens) son – var en levit
[Levi stam är en av Israels tolv stammar] född på
Cypern.
När de hörde det, gick de tidigt på morgonen (vid gryningen, sextiden på morgonen) till templet och började undervisa.
När översteprästen och hans anhängare kom dit, kallade de samman Stora rådet, Israels söners (barns) hela äldsteråd [Sanhedrin], och skickade bud till fängelset att apostlarna skulle hämtas.
Deras kroppar fördes till Sikem och lades i den grav som Abraham hade köpt
[för sin hustru Sara] för en summa i silver av Hamors barn i Sikem
[som ligger i Samarien på 'ohelig' mark].
[I sitt korta och pressade tal verkar Stefanos sammanfatta två händelser för att få fram sin poäng att Gud verkar utanför Jerusalem, och då särskilt Samarien som klingade illa för Stora rådets anhängare. Graven som Abraham köpte var i Hebron, inte Sikem . Josef var begravd i Sikem och Jakob i Hebron. Abraham köpte grottan från hettiterna, se , och det var Jakob som köpte fältet från Hamor, se .]När han sedan blev övergiven [utplacerad i Nilen] adopterade faraos dotter honom och uppfostrade honom som sin egen son.
När han var fyrtio år fick han tanken att besöka sina bröder, Israels söner (barn).
När han hörde de orden flydde han. Sedan levde Mose som främling i
Midjans land där han
[gifte sig och] fick två söner.
Det var denne Mose som sade till Israels söner (barn):
En profet lik mig ska Gud låta uppstå åt er,
ur era bröders krets.
[. Jesus är denna profet som är lik Mose, se ; .]
Han sade: "Se! Jag ser himlarna öppnade, och Människosonen stå på Guds högra sida." [Stefanos ser upp igenom alla himlar ända till den högsta, där Guds tron är.]
Då sade Filippus: "Om du tror av hela ditt hjärta, så kan det ske." Han svarade och sade: "Jag tror att Jesus den Smorde (Messias, Kristus) är Guds Son." [Denna vers finns inte med i de tidigaste manuskripten, och är troligen tillagd. Den visar hur viktig bekännelsen och dopet var i den tidiga församlingen.]
Men Herren sade till honom: "Gå, för han är mitt utvalda redskap för att bära fram mitt namn inför hedningar och kungar och Israels söner (barn).
och på en gång började han predika i synagogorna att Jesus är Guds Son.
Ni känner till ordet (innehållet i budskapet) som Gud sände till Israels söner (barn), när han förkunnade de glada nyheterna (evangeliet) om frid (harmoni, lycka, välgång) genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus), som är Herre över allt.
och sade: "Du djävulens son, full av allt svek och bedrägeri och fiende till allt som är rätt! Ska du aldrig sluta att förvränga Herrens raka vägar?
De frågade efter en kung och Gud gav dem Saul, Kish son, en man av Benjamins stam, för en tid av fyrtio år.
[Löftet är uppfyllt i Jesus:]
Män och bröder, söner av Abrahams släkt [judar] och ni andra [icke-judar] som fruktar (vördar) Gud! Till oss har ordet (budskapet) om denna frälsning blivit sänt.
Det har Gud låtit gå helt och fullt i fullbordan för oss, deras barn, genom att låta Jesus uppstå, precis som det står i den andra psalmen:
'Du [Jesus] är min son,
i dag har jag fött dig.'
[]
Paulus kom också till
Derbe och
Lystra. Där fanns en lärjunge som hette Timoteus. Han var
son till en troende judinna
[hennes namn var Eunice, se ; ], men hans far var grek.
[Timoteus var alltså jude till födseln, men hade inte blivit omskuren.]Sju söner till en judisk överstepräst som hette Skevas [som betyder tankeläsare] gjorde detta.
Paulus visste att en del av dem var saddukéer och de andra fariséer, så sade han med hög röst i Rådet: "Bröder! Jag är farisé och son till fariséer. Jag står inför rätta här på grund av hoppet om de dödas uppståndelse (anledningen till rättegången är att jag tror på uppståndelsen och ett evigt liv)."
Men Paulus systerson fick höra talas om bakhållet, och han kom till fästningen och gick in och berättade det för Paulus.
Romarbrevet (12)
Evangeliet handlar om hans Son,
som var född [i mänsklig svaghet]
av Davids ätt till sin mänskliga natur (kött),
som [också] har bevisats vara Guds Son i kraft [med gudomlig natur],
av helighetens Ande genom uppståndelsen från de döda –
Jesus den Smorde (Messias, Kristus), vår Herre.
Gud, som jag tjänar i min ande när jag förkunnar evangeliet om hans Son, är vittne till hur jag ständigt nämner er,
För om vi – medan vi var [Guds] fiender – blev försonade med Gud genom hans Sons död, ska vi – sedan vi blivit försonade – så mycket mer bli frälsta [räddade från straffdomen och få evigt liv] genom hans liv [hans uppståndelse].
Det som var omöjligt för lagen [Torah],
eftersom den var svag genom köttet [den fallna mänskliga naturen]
– Det gjorde Gud, då han sände sin egen Son [till världen som syndoffer],
till det yttre lik en syndig människa (ordagrant: i syndigt kötts likhet/gestalt) och när det gäller synd:
fördömde synden i köttet [dömde och verkställde domen mot synden i Jesu kropp].
För alla som leds (drivs) av Guds Ande är Guds söner (barn).
För med ivrig längtan [utsträckt förväntan – som när man sträcker på huvudet för att få se det man kan ana] väntar skapelsen [oförtrutet och välkomnande] på Guds söners (barns) uppenbarelse. [De troende är redan nu Guds barn, men den härlighet som finns i detta barnaskap har ännu inte avslöjats. Det kommer först att ske då Jesus kommer tillbaka, se .]
[För Gud är allvetande.] Dem som han på förhand kände till [visste skulle bli hans en dag], förutbestämde (gr. proorizo) han också till att bli lika [få sin inre karaktär formad efter] hans Sons avbild, så att han [Jesus] skulle bli den förstfödde (högste; mest betydelsefulle) bland många syskon (bröder och systrar i tron). [Förutbestämma är ordagrant "att i förväg sätta upp gränser".]
Han som ju inte [ens] skonade sin egen Son, utan utlämnade [personligen gav upp] honom för oss alla, hur skulle han inte också fritt [komma att] skänka (ge, unna, bevilja) oss allt (allting) [tillsammans] med honom. [Grekiskan betonar ordet för "inte" (genom att använda ouchi) i slutet på versen – betydelsen blir att det vore helt uteslutet.]
Detta ord [från , ] var nämligen ett löftesord: "Vid denna tid ska jag komma tillbaka, och då ska Sara ha en son."
Det ska ske på den platsen där det sades till dem: "Ni är inte mitt folk",
där ska de kallas den levande Gudens barn. [] [Paulus tillämpar dessa verser från Hosea på hedningarna.]
Jesaja ropar om Israel: "Även om Israels söner (barn) vore talrika som havets sand, ska bara en rest bli frälst.
1 Korintierbrevet (2)
Gud är trofast (pålitlig, trovärdig, sann till sina löften och går att lita på), genom honom var ni kallade till gemenskap med hans Son, Jesus den Smorde (Messias, Kristus), vår Herre.
När allt har lagts under honom,
ska Sonen själv underordna sig den [Fadern]
som har lagt allt under honom,
för att Gud ska bli allt i alla.
2 Korintierbrevet (4)
För Guds Son, Jesus den Smorde (Messias, Kristus), som blev predikad hos er av mig, Silvanus [samma man som i kallas Silas] och Timoteus, var inte både ja och nej, i honom finns bara ett ja.
Om nu redan dödens tjänst (ämbete, lärosystem, ordning) – som byggde på inristade bokstäver på stentavlor – kom i sådan härlighet (glans, ära, prakt) att Israels söner (barn) inte kunde se på Mose ansikte på grund av dess kortvariga strålglans [gudsnärvaro] som försvann,
och gör inte som (just så som) Mose, som satte en slöja för sitt ansikte för att Israels söner (barn) inte skulle se (observera) slutet på det som [bleknade bort och helt] försvann [].
"Jag ska vara er Fader
och ni ska vara mina söner och döttrar,
säger Herren den Allsmäktige." []
Galaterbrevet (13)
att uppenbara sin Son inom mig, för att jag skulle förkunna honom för hedningarna (den icke-judiska världen) [; ], så rådfrågade jag inte kött och blod på en gång [diskuterade jag inte detta med någon människa].
nu (dessutom) lever inte längre jag [gr. ego – här betonar Paulus med eftertryck sitt eget jag, precis som i början av ], utan den Smorde (Messias, Kristus) lever i mig. Och det [liv] som jag nu lever i köttet (i kroppen), det lever jag genom tro från Guds Son [jag får del av den förtröstan han äger], han som [osjälviskt] älskade mig och utgav sig själv för mig. [; ; ]
Förstå därför (låt er få en personlig erfarenhet av) att det är de människor som tror (de som lever i tro) som är Abrahams [verkliga] barn.
I den Smorde (Messias, Kristus) Jesus (förenade med honom) är ni alla Guds söner genom tron.
Men när tiden var fullbordad sände Gud sin son, född av en kvinna, och född in under lagen,
Eftersom ni nu är [Guds] söner sände Gud sin Sons Ande in i våra hjärtan, som ropar: Abba (pappa)! Fader! [Abba betyder pappa på arameiska som var det språk Jesus och hans lärjungar talade till vardags. De första ord ett litet barn lär sig säga är pappa och mamma, abba och imma. Uttrycket "Abba Fader" visar att vi får vara Guds barn och ha en nära familjerelation till vår himmelske Fader.]
Därför är du inte längre en slav utan en son, och om du är en son, då är du också en arvinge genom Gud. []
Det står ju att Abraham hade två söner, en med slavkvinnan [Hagar] och en med den fria kvinnan [Sara, sin hustru].
Men vad säger Skriften? Kasta ut slavkvinnan och hennes son, för slavkvinnans son ska inte dela arvet med den fria kvinnans son. []
Efesierbrevet (4)
som ni förut levde (vanemässigt vandrade) i, efter denna världens tidsålder [levnadssätt, dvs. samhällssystem med föränderlig etik och moral], efter fursten (härskaren, prinsen) över luftens (den lägsta atmosfärens) herravälde – den ande som nu verkar i olydnadens barn [de rebelliska, de som inte tror, de som går emot Gud].
som i tidigare generationer inte var känd (avslöjad) för människor, på det sätt som den nu genom [den helige] Ande har blivit uppenbarad för hans heliga apostlar och profeter:
tills vi alla kommer fram till trons enighet och kunskapen (fullständig och korrekt) om Guds Son, till ett sådant mått av fullvuxen mognad att vi blir helt uppfyllda av den Smorde (Messias, Kristus).
Låt ingen bedra er med tomt prat (grundlösa argument, ursäkter) [som tonar ner allvaret med sexuell orenhet och materiellt habegär], för genom sådana synder kommer Guds vrede (straffdom) över olydnadens barn.
Kolosserbrevet (2)
Han [Fadern] räddade oss (ryckte/drog in oss till sig själv; befriade oss) från mörkrets makt (välde, styre, kontroll)
och förde oss in i (förflyttade oss till) sin älskade Sons rike (kungarike).
På grund av sådant kommer Guds [heliga] vrede över olydnadens människor (de som medvetet går emot Guds vilja).
1 Thessalonikerbrevet (3)
och vänta på hans
Son från himlarna, honom som Gud har uppväckt från de döda: Jesus, som per
sonligen räddar oss från den kommande vredesdomen.
[Uttrycket "omvändelse från avgudar" indikerar att församlingen verkar bestått mestadels av icke-judar som omvänt sig från avgudadyrkan för att tro på den levande Guden. Det antyder att mellan Paulus tre lördagar med samtal i synagogan, se , och den förföljelse som drev honom ut ur staden, se , måste han tillbringat flera veckor i staden. Han både arbetade för sitt uppehälle och undervisade omvända hedningar.
Dessa två verser fungerar också som en sammanfattning för de ämnen Paulus tar upp i brevet. I nästa stycke beskriver han mer ingående hur han kom till dem, se . De troende i Thessalonike väntade att Jesus skulle komma tillbaka medan de ännu levde. Detta ämne om Jesu ankomst och vredesdomen tas också upp senare i brevet i kapitel 4-5.]Ni är alla ljusets barn och dagens barn. Vi tillhör inte natten eller mörkret.
2 Thessalonikerbrevet (1)
[Paulus beskriver nu tre händelser, inte nödvändigtvis i kronologisk ordning, som måste ske innan Herrens dag kommer: ett stort avfall ska komma, se ; laglöshetens människa ska träda fram, se ; det/den som håller laglöshetens människa tillbaka ska tas bort, se .] Låt ingen bedra er på något sätt. Först [innan Herrens dag] måste
avfallet (uppbrottet) komma och laglöshetens (syndens) människa träda fram,
fördärvets son,
Hebreerbrevet (24)
men nu i dessa sista (ordagrant: "eskatologiska") dagar talade han till oss genom sin Son, som han satte till arvinge över allt (som han gav äganderätten till alla ting). Genom honom har han också skapat tidsåldrarna (universum, världen, tidsepokerna).
[Änglar utgjorde en viktig del inom judendomen. Anledningen var att tusentals änglar fanns med när Mose fick lagen på berget Sinai, se ; ; ; . Eftersom en stor del av brevet används för att visa att Jesus är högre än änglarna måste det varit ett viktigt ämne. Fyndet av dödahavsrullarna har gett inblick i lärorna hos den judiska inriktning som hade flyttat ut till Qumran vid Döda havet. De praktiserade tillbedjan av änglar. Ängeln Mikael hade t.o.m. högre status än den kommande Messias. Det är inte omöjligt att liknande tankar smugit sig in hos mottagarna av Hebreerbrevet. Författaren börjar med att lägga grunden utifrån Skriften att Jesus också är Gud.] För till vilken av änglarna har Gud någonsin sagt:
Du är min
son,
i dag har jag fött dig?
[] eller på ett annat ställe
[från profeterna]:
Jag ska vara hans Fader,
och han ska vara min
son?
[] Men om Sonen säger han:
Gud, din tron består i evigheters evighet,
och ditt rikes spira är rättens spira.
På ett ställe har någon vittnat:
Vad är då en människa
att du tänker på henne,
eller en Människoson
att du tar hand om honom?
Det var värdigt honom (det enda lämpliga och helt passande) att han, som är orsaken till att allt finns och genom vilken allt existerar, när han ville föra många söner och döttrar till härlighet, blev upphovsmannen (den förste) som leder dem till frälsning (räddning, befrielse, helande) genom lidande.
Men den Smorde (Messias, Kristus) var trogen över Hans [sin egen Fars] hus [inte bara som en tjänare som Mose, utan] som en Son. Det är vi som nu är detta hus, om vi behåller (är uthålliga och håller fast vid) den frimodighet och stolthet som vårt hopp ger oss (det vi fritt och glatt talar om).
[Mose ledde inte in israeliterna i det utlovade landet, då han själv blev förbjuden att gå in. Josua ledde dem in i landet, men inte in i en andlig vila, se . Hur är det då med den första översteprästen Aron, kan hans tjänst med alla offer och ceremonier leda in i vilan?] När vi nu har en stor (överlägsen) överstepräst som [redan] har [uppstått och] passerat genom himlarna – Jesus, Guds Son – borde vi [ju] hålla fast vid (vara trogna) bekännelsen [tänka, agera och säga samma sak som Gud].
Så var det också med den Smorde (Messias, Kristus). Han tog sig inte värdigheten som överstepräst, utan fick den av honom som sade:
Du är min Son,
jag har fött dig i dag. []
Fastän han var en son [Guds Son, med privilegier och rättigheter], fick han lära sig lydnad genom sitt lidande.
men sedan vänt sig bort (brutit kontraktet), att på nytt bli förda till omvändelse, eftersom de själva korsfäster Guds Son på nytt och hånar honom offentligt.
utan far,
utan mor,
utan släktregister,
hans dagar har ingen början,
hans liv har inget slut:
han är som Guds Son,
och förblir präst för evigt.
De av Levis söner som blir präster har ett bud lagen [gr. nomos – Torah, Moseböckerna] att få tionde av folket [],
alltså av sina bröder [judiska landsmän],
trots att de också härstammar från Abraham.
Lagen insätter svaga människor som överstepräster, men ordet som bekräftades med ed och kom efter lagen, insätter Sonen, som är fullkomlig för evigt.
Hur mycket strängare straff tror ni då inte den förtjänar som har trampat på (föraktat) Guds Son, vanvördat det förbundsblod som har helgat honom, och som förolämpat (smädat, skymfat, kränkt, föraktat, sårat) nådens Ande?
I tro välsignade den döende Jakob Josefs båda söner []. Sedan tillbad han böjd mot änden av sin stav [].
I tro nämnde (erinrade sig) Josef – när han låg för döden – om Israels söners uttåg [om Guds löften till sitt folk angående Kanaans land, se ; ; , och att de efter fångenskapen skulle återvända, se ] och gav befallning om vad som skulle ske med hans ben (kvarlevor) [; ].
I tro vägrade Mose som vuxen att kallas son till faraos dotter.
och ni har helt (fullständigt) glömt den uppmaning (uppmuntran) som riktas till er som söner [som kommer till er på samma sätt som en far argumenterar, resonerar och för en dialog – gr. dialegomai – med sina söner/barn]:
Min son, förakta inte (ta inte lätt på) Herrens fostran (disciplinering, tuktan),
tappa inte heller modet (duka inte under) när han tillrättavisar dig,
för den Herren älskar fostrar (disciplinerar, tuktar) han,
han pryglar (straffar, agar) ju var (varje) son som han tar emot [välkomnar nära sitt hjärta och har kär].
[Citat från , se även ; ; ; ; .]
När [andra handskrifter: om – i grekiskan skiljer bara en bokstav] ni håller ut [ända fram till slutmålet] under fostran (disciplinering, tuktan) – [tänk på att] Gud behandlar er som söner. För vilken son blir inte fostrad av sin far?
Får ni inte fostran (disciplinering, tuktan) – något som alla de andra har fått [sin] del av – då är ni oäkta barn och inga riktiga söner.
Jakobs brev (1)
[Två exempel hur tro och gärningar hör ihop tas från GT. Abraham – en jude, och Rahab – en hedning.] Blev inte vår far Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar när han bar fram sin son Isak på altaret? [Abraham var israeliternas stamfar, se . Han var villig att offra sin ende son, Isak, se .]
1 Petrusbrevet (1)
Hon
[er systerförsamling här] i
Babylon [kan vara ett symboliskt namn för Rom], utvald tillsammans med er skickar hälsningar, och det gör också min
son (lärjunge) Markus.
[Denna vers kan läsas rent bokstavligt eller tolkas: - Hon kan syfta på församlingen där Petrus befinner sig eller en speciell kvinna, kanske Petrus hustru. - Babylon kan vara staden Babylon vid floden Eufrat eller ett kodnamn för Rom. - Markus kan vara Petrus verkliga son eller hans andliga son.
Eftersom uttrycket "utvald tillsammans med er" används, är det mest naturligt att "hon" syftar på församlingen där Petrus skriver detta brev. Tidiga manuskript har ibland tillägget "församlingen", vilket pekar på att det var den första tolkningen. Då är det också troligt att Markus inte är Petrus fysiska son utan syftar på Markusevangeliets författare Johannes-Markus som har många detaljer från just Petrus upplevelser med Jesus. Petrus var också välbekant med Markus sedan församlingens första tid i Jerusalem, se . Markus befinner sig ofta i Rom, se , vilket också talar för att Babylon är ett kodnamn för Rom.
Den som förespråkar en mer bokstavlig tolkning pekar på att Petrus var gift, se ; , och det kan referera till hans fru. Petrus hade troligtvis egna barn och kanske en son som hette Markus. I brevets inledning nämns flera verkliga områden, se . Dock låg det dåtida Babylon i ruiner vid den här tiden, och inga andra källor tyder på att Petrus var där, vilket talar för en symbolisk tolkning.]2 Petrusbrevet (1)
För [vi var med när] han fick ta emot ära och härlighet från (intill, alldeles bredvid) Gud, Fadern. En röst kom från denna majestätiska härlighet [i det ljus som strålade över Jesus]: "Detta är min älskade son som jag gett min favör till (har behag i, är belåten med, som är utvald)."
1 Johannesbrevet (22)
Det vi [apostlar] sett (prövat) och hört rapporterar (förkunnar, berättar) vi för er, så att ni också kan välja att vara med i vår gemenskap [vara delaktiga i vår förstahandsupplevelse av Jesu liv].
Vår gemenskap är med Fadern
och med hans Son Jesus, den Smorde (Messias, Kristus).
Men om vi vandrar (skulle vandra) i ljuset – så som han är i ljuset – har vi gemenskap (är vi delaktiga) [umgås vi och har hela tiden en levande relation] med varandra, och blodet från Jesus, hans Son, renar oss [gång på gång] från all synd.
Vem är "lögnaren" om inte den som förnekar (vanemässigt förkastar) att Jesus är den Smorde (Messias, Kristus)?
En sådan person är Antikrist [en motståndare till Guds utvalde och smorde Kung], den som förnekar (vanemässigt förkastar) Fadern och Sonen.
[Nu kommer kiasmens centrum och höjdpunkt:]
Den som förnekar (gång på gång förkastar) Sonen,
har inte heller Fadern.
Den som bekänner (säger samma sak som, tänker likadant som) Sonen
har också Fadern.
Låt det ni fått höra från början förbli (bo, leva) i er.
Om det ni hört från början förblir (bor, lever) i er,
så ska ni förbli (bo, leva) i Sonen och i Fadern.
[Ett barn liknar sina föräldrar. På samma sätt som Guds barn praktiserar rättfärdighet, se 3:7 och 2:29, praktiserar djävulens barn synd. I upprepas på nytt och fördjupas samma tre punkter som lades fram i . Första punkten handlar om synd och dess ursprung. Uttrycket "praktiserar synd" återkommer i och . Den andra punkten handlar om att Jesus "uppenbarade sig" för att ta bort synd, se , och omintetgöra djävulens gärningar, se . Till sist kommer slutsatsen att det är uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn, se och . Detta och föregående stycke kombinerar flera olika litterära stilar, som kiasm, parallellism osv., som är svåra att illustrera i en översättning.] Den som praktiserar synd (lever vanemässigt i synd)
är från djävulen [får sin karaktär av den onde],
för djävulen har syndat (vanemässigt brutit mot lagen) alltsedan begynnelsen. Anledningen till att Guds Son blev uppenbarad (synlig) var att han skulle upplösa (omintetgöra, ta bort, frigöra de som är bundna av) djävulens handlingar (gärningar).
Och detta är hans bud:
att vi ska (skulle) tro (förtrösta, lita) på hans Sons,
Jesu den Smordes (Messias, Kristi), namn [auktoriteten i det namnet],
och [alltid välja att] älska varandra,
enligt det bud han har gett oss.
Så (genom/i detta) uppenbarades Guds kärlek till oss:
att Gud sände (ordagrant: har sänt) sin ende (sin enfödde) [helt unike] Son till (in i) världen för att vi skulle leva genom honom.
Detta är kärleken (kärleken finns i detta):
inte att vi har älskat Gud, utan att han har älskat oss
och sänt sin Son som försoning för våra synder. [Guds kärlek (gr. agape) – som är osjälvisk, utgivande och rättfärdig – har sitt ursprung hos Gud själv och visar sig konkret genom att han gav sin ende Son, se .]
Och vi har [själva] sett (skådat; uppmärksamt studerat) [Jesus, se ; ],
och vittnar [hela tiden aktivt] om att Fadern har sänt sin Son som världens Frälsare (Befriare).
Om någon bekänner [skulle instämma och säga samma sak som Guds ord] att Jesus är Guds Son,
förblir (bor) Gud [ständigt] i honom och han i Gud.
Vem kan segra över världen utom den som tror att Jesus är Guds Son [som tror och litar på den sanningen]?
Om vi tar emot människors vittnesbörd [eftersom vi har för vana att godta mänskliga vittnesmål],
hur mycket större (av större auktoritet) är inte Guds vittnesbörd?
För detta är Guds vittnesbörd som han har vittnat om sin Son.
[Han har sagt oss sanningen om sin egen Son. Bara Jesus kan ge evigt liv, se .]
Den som tror på Guds Son
har detta vittnesbörd inom sig.
Den som inte tror på Gud
har gjort honom till en lögnare,
eftersom han inte trott på vittnesbördet,
som Gud gav om sin Son.
Detta är vittnesbördet (beviset): Gud har gett oss evigt liv,
och detta liv är (finns, har sin källa) i hans Son.
Den som har (håller fast vid; äger) Sonen har livet.
Den som inte har Guds Son har inte livet. [I de två sista verserna i detta stycke introduceras nästa tema som är Guds överflödande liv.]
Jag har skrivit detta [hela Johannes första brev] till er som tror på (litar, lutar er emot) Guds Sons namn, för att ni ska veta (ha en klar förvissning om) att ni redan har evigt liv [äger Guds överflödande och äkta liv – dvs. själva kärnan och meningen med livet]. [Syftet med brevet är en frälsningsvisshet. En naturlig följd av att äga det eviga livet är en frimodighet att komma till Gud med alla böner.]
Vi vet (har insett/förstått) också att Guds Son har kommit
och gett oss förståelse (insikt, förmåga att förstå),
så att vi kan känna (få personlig erfarenhet av) honom som är sann,
och att vi är i honom som är sann, i hans Son Jesus den Smorde (Messias, Kristus).
Denne [man] är den sanne Guden och evigt liv. [Ordet "sann" upprepas tre gånger och betonar bokens budskap om den ende sanne Guden och Sonen. Ordet "sann" fungerar också som en kontrast till "avgudar" i , eftersom avgudar är motsatsen till en sann Gud.]
2 Johannesbrevet (2)
Nåd (oförtjänt favör) [kraft],
barmhärtighet (medlidande uttryckt i handling)
och frid,
vare (ska vara) med oss från Gud Fadern
och från Jesus den Smorde (Messias, Kristus), Faderns Son, i sanning och kärlek [som är rättfärdig, osjälvisk och utgivande]. [Verserna 1b-3 är symmetriskt strukturerade i en kiasm: A älskar (gr. )
B i sanning (gr. )
C sanningen (gr. )
C´ nåd, barmhärtighet, frid – kärlek
B´ i sanning (gr. )
A´ kärlek (gr. agape) Verbet älskar och substantivet kärlek ramar in hela stycket. Frasen "i sanning" formar en inre ram. Centralt i beskrivs först sanningen och sedan kärleken. Här kan man ana hur sanningen – som förblir i oss – syftar på Jesus personifierad, han som är vägen, sanningen och livet, se . Den utgivande kärleken beskrivs genom: nåd, barmhärtighet och frid.]
Den som går vidare och inte blir kvar i den Smordes (Messias, Kristi) lära,
han har inte Gud.
Den som blir kvar i hans lära,
han har både Fadern och Sonen.
Uppenbarelseboken (8)
och mitt ibland ljushållarna någon som liknade en Människoson,
[I vers tjugo förklaras att de sju ljushållarna är de sju församlingarna. Församlingen liknas vid en ljushållare som i sig själv inte har något ljus men som ska vara bärare av Guds ljus. Människosonen är en gammaltestamentlig benämning på den som ska upprätta Guds rike, se .] iklädd en lång klädnad som nådde ner till fötterna
och med ett guldbälte om bröstet.
[En bild från det första förbundet där översteprästen förde människans talan inför Gud, se . Bältet visar på Jesu makt och rättfärdighet, se ; . Översteprästens bälte var delvis av guld, se .]
Men något har jag emot dig: att du hos dig har några som håller sig till Bileams undervisning (lära), han som lärde Balak att gillra en fälla för Israels söner, så att de åt offerkött och bedrev otukt.
[Betyder: offer, lidandets doft. I dag: Akhissar, tio mil öster om Pergamon längs med vägen mot Sardes. Den minsta staden av de sju, men den längsta hälsningen med fyrtio grekiska ord. Det var en rik stad känd för sin tillverkning av lerkärl och bronsrustningar, men kanske främst för dess textilindustri med väverier och purpurfärgeri. Från denna stad kom Lydia, som var en affärskvinna som handlade med tyger. Hon blev omvänd i Filippi, se . Hon har troligen släkt och vänner som är med i församlingen och besökte förmodligen sin hemstad ibland.] Skriv följande till församlingen
Thyatiras budbärare
(ängel):
Inledning
"Så säger Guds
Son,
han som har ögon som eldslågor
[som ser in i hjärtan och rannsakar och dömer, se ],
och hans fötter är som glänsande brons
[som krossar hednafolk som lerkärl, se ].
[Bildspråket är detsamma som i .] Jag hörde antalet av dem som hade fått sigillet, 144 000 från Israels söners alla stammar:
Hon födde ett barn, en Son som ska styra alla folk med järnspira. [En tydlig referens till Jesus, se ; ] Hennes barn [Sonen] rycktes upp till Gud och hans tron. [Jesus uppstod och sitter i dag på Faderns högra sida.]
Och jag såg, och se (en uppmaning att vara uppmärksam på vad som följer) ett vitt moln, och på molnet satt en som liknade en människoson. På sitt huvud hade han en krona (segerkrans – gr. stephanon) av guld, och i sin hand en skarp skära [för att skörda säden]. [Nu kommer Jesus tillbaka. Molnet, Människosonen och kronan är tydliga bilder som pekar på Jesus, se ; ; ; ; . Jesus har själv använt bilden av skäran och skörden, se . Ytterligare tre änglar involveras och blir delaktiga i skörden. Dessa kommer ut från templet och är utsända av Gud.]
Den som segrar ska få detta i arv,
och jag ska vara hans Gud,
och han ska vara min son.
Staden hade en stor och hög mur med tolv portar, och vid portarna fanns tolv änglar. Där var också namn inskrivna: namnen på Israels söners (barns) tolv stammar.
son, ättling
