Vid samma tid fick tetrarken Herodes höra talas om Jesus.

Han sa till sina tjänare: "Det är Johannes Döparen. Han har uppstått från de döda, och därför kan sådana krafter verka genom honom."

Herodes hade nämligen låtit gripa Johannes och slå honom i bojor och sätta honom i fängelse för Herodias skull, som var gift med hans bror Filippus.

Anledningen var att Johannes upprepade gånger hade sagt till honom: "Det är inte lovligt för dig att ha henne."

Även om han hade velat döda Johannes, var han rädd för folket eftersom de ansåg att han var en profet.

Så kom Herodes födelsedag. Herodias dotter dansade inför dem och fascinerade Herodes

så mycket att han med ed lovade att ge henne vad helst hon begärde.

Hon säger då, på uppmaning av sin mor: "Ge mig Johannes Döparens huvud på ett fat här och nu."

Kungen blev bedrövad, men för edens och gästernas skull befallde han att hon skulle få det,

och han skickade och lät halshugga Johannes i fängelset.

Man bar in huvudet på ett fat och gav det till flickan, och hon bar det till sin mor.

Johannes lärjungar kom dit och hämtade hans döda kropp och begravde den. Sedan gick de till Jesus och berättade vad som hade hänt.

När Jesus hörde detta, for han med båt därifrån till en enslig plats, där de kunde vara för sig själva. Men folket fick höra det och följde efter honom till fots från städerna.

När Jesus gick i land såg han en stor folkskara. Han blev djupt rörd av medömkan över dem och botade dem som var sjuka.

När det började bli kväll kom lärjungarna fram till honom och sa: "Platsen här ligger ensligt till, och det är redan sent. Sänd i väg folket, så att de kan gå in i byarna och köpa sig mat."

Jesus svarade: "De behöver inte gå bort, ni kan ge dem att äta."

De svarade: "Här har vi inte mer än fem bröd och två fiskar."

Han sa: "Kom med dem till mig."

Sedan sa han till folket att slå sig ner i gräset, och han tog de fem bröden och de två fiskarna och såg upp till himlen och välsignade dem. Han bröt bröden och gav bitarna till lärjungarna, och lärjungarna gav dem till folket.

Alla åt och blev mätta. Sedan samlade man upp de överblivna bitarna, tolv fulla korgar.

De som hade ätit var omkring 5 000 män, förutom kvinnor och barn.

På en gång uppmanade han bestämt lärjungarna att kliva i skeppet och åka före honom till andra sidan, medan han skickade hem folket.

När han hade gjort detta, gick han ensam upp på berget för att be. Det blev kväll och han var fortfarande kvar där själv.

Skeppet var nu mitt på sjön och kastades hit och dit av vågorna, för de hade motvind.

Strax före gryningen kom Jesus till dem, gående på sjön.

När lärjungarna förstod att han gick på sjön, blev de förskräckta och sa: "Det är ett spöke!" Och de skrek av rädsla.