Nu i den tolfte månaden, det är månaden adar, på den trettonde dagen skulle kungens befallning och hans dekret verkställas. Judarnas fiender hade hoppats att övervinna dem på den dagen, men nu blev det tvärtom – judarna skulle istället övervinna dem.

Judarna samlade sig i sina städer i alla kung Ahasveros provinser, för att lägga sin hand på alla som sökte att skada dem. Det var ingen som kunde stå dem emot, eftersom fruktan för dem hade kommit över alla människor.

Alla furstar i provinserna, satraperna och guvernörerna och alla som höll på med kungens affärer, hjälpte judarna eftersom fruktan för Mordochaj hade drabbat dem.

Mordochaj var stor i kungens hus, och hans berömmelse hade gått ut i alla provinser, eftersom denne man Mordochaj blev större och större.

Judarna slog alla sina fiender med ett slag av svärdet och slaktade och förgjorde och gjorde vad de önskade med dem som hatade dem.

I Susas slott slog och förgjorde judarna 500 män.

Parshaneddata och Dalfon och Aseppata

och Porata och Adalja och Aridata

och Parmashetta och Arisaj och Aridaj och Vajezata,

de tio sönerna till Haman, son till Hammedata, judarnas fiende, slog de. Men de lade inte sin hand på det tillspillogivna.

Samma dag kungjordes för kungen antalet av dem som hade blivit dräpta i huvudstaden Susa.

Då sa kungen till drottning Ester: "Judarna har slaktat och förgjort 500 män i Susas slott och Hamans tio söner, vad har de då gjort i resten av kungens provinser? Nåväl, vad än som är din önskan, ska garanteras dig, och vad du än vidare begär ska bli gjort."

Då sa Ester: "Om det behagar kungen, låt judarna i Susa garanteras att få göra även i morgon vad de har gjort enligt dagens dekret, och låt Hamans tio söner bli upphängda på pålar."

Kungen befallde att det skulle göras, och ett dekret utfärdades i Susa och de hängde Hamans tio söner.

Och judarna som var i Susa samlades även på den 14:e i månaden adar och slog 300 män i Susa, men de lade inte sin hand på bytet.

De andra judarna som var i kungens provinser samlade sig också och försvarade sina liv, och fick ro för sina fiender, av dem som hatade dem slog de 75 000, men de lade inte sin hand på bytet,

på den 13:e dagen i månaden adar. På den 14:e dagen vilade de och gjorde det till en dag av fest och glädje.

Men judarna som var i Susa samlades på den 13:e dagen och på den 14:e dagen. På den 15:e dagen vilade de och gjorde det till en dag av fest och glädje.

Därför har judarna på landsbygden, de som bor i byar utan murar gjort den 14:e i månaden adar till en dag av fest och glädje, en bra dag då man sänder runt gåvor till varandra.