Abraham var gammal, han hade kommit till många dagar och Herren hade välsignat Abraham i allt.

Abraham sa till sin tjänare, den äldste i hans hus, som han hade satt att förvalta allt han hade: "Jag ber dig, lägg din hand under min höft.

Jag vill att du ska avlägga en ed inför Herren, himmelens Gud och jordens Gud, att du inte ska ta en hustru åt min son från kanaanéernas döttrar, bland dem som bor här.

Istället ska det vara någon från mitt land och från mina släktingar och du ska ta en hustru åt min son Isak."

Tjänaren sa till honom: "Om kvinnan inte är villig att följa med mig till det här landet, blir jag då tvungen att föra din son tillbaka till det land som du har kommit ifrån?"

Abraham svarade honom: "Passa dig noga så att du inte för tillbaka min son dit.

Herren, himmelens Gud som har tagit mig ut från min fars hus och från det land där jag föddes och som har talat till mig och gett sin ed och sagt: 'Till din säd ska jag ge detta land', han ska sända sin ängel framför dig och du ska ta en hustru åt min son därifrån.

Om kvinnan inte är villig att följa med dig ska du vara fri från min ed. Det enda du ska lova är att inte föra tillbaka min son dit."

Tjänaren lade sin hand under Abrahams, hans herres, höft och svor eden till honom i enlighet med dessa ord.

Tjänaren tog 10 kameler av sin herres kameler och reste iväg. Han hade allt gott från sin herres hand. Han stod upp och vandrade till Aram-Naharim , till staden Nachor.

På kvällen lät han kamelerna lägga sig vid vattenkällan utanför staden, vid den tiden då kvinnorna går ut för att hämta vatten.

Han sa: "Herre, min herre Abrahams Gud jag ber dig låt idag något gott komma framför mitt ansikte och visa nåd mot min herre Abraham.

Se, jag står vid vattenkällan och stadens döttrar ska komma ut och dra upp vatten.

Låt det ske att den unga kvinna till vilken jag ska säga: Ställ ner din kruka så att jag får dricka, hon ska då svara: Drick och jag ska även ge dina kameler att dricka, låt det vara den som är utvald för din tjänare, för Isak, så att jag kan veta att du har visat nåd mot min herre."

Och det hände att medan han fortfarande talade kom Rebecka ut, hon var född till Betoel, Milkahs son, hustru till Nachor, och hon hade sin kruka på axeln.

Den unga kvinnan var vacker att se på, en jungfru, ingen man hade känt henne, och hon gick ner till källan och fyllde sin kruka och kom upp.

Tjänaren sprang mot henne och sa: "Jag ber dig, ge mig lite vatten att dricka ur din kruka."

Hon svarade: "Drick, min herre" och hon skyndade sig att ta ner krukan från axeln och gav honom att dricka.

När hon hade gett honom att dricka sa hon: "Jag ska dra upp vatten till kamelerna också till dess att de har druckit"

Hon skyndade sig att hälla krukan i tråget och sprang tillbaka till källan och drog upp vatten till alla hans kameler.

Mannen iakttog henne hela tiden och var tyst för att få veta om Herren hade gjort hans resa framgångsrik eller inte.