Referenser (169 st)
1 Moseboken (2)
[Josef fortsatte:] "Därför bör farao nu utse en förståndig och vis person och sätta honom över Egyptens land.
Farao sade till Josef: "Eftersom Gud (Elohim) har visat dig allt detta, finns det ingen lika förståndig och vis person som du.
5 Moseboken (5)
Ta er, från var och en av era stammar, visa män med förståelse och fulla av kunskap, och jag ska göra dem till huvuden (ledare) över er."
Håll (vakta, skydda, bevara) dem och gör (lev efter) dem, för de är er vishet och ert förstånd i folkens ögon, så att när de hör alla dessa förordningar (ordagrant "saker inristat") ska de säga: "Denna stora nation är verkligen ett klokt och förståndigt folk."
Kom ihåg svunna dagar (ända från evigheten),
begrunda åren från generation till generation (många generationer).
Fråga din far och han ska förkunna för dig,
dina äldste och de ska berätta för dig.
Han (Herren) hittade honom (Israel) i ett ökenland,
på avskrädeshögen i en vindpinad vildmark.
Han omslöt (gav beskydd åt) honom,
han tog hand om (förbarmade sig över) honom,
han behöll (bevarade) honom som sin ögonsten (ordagrant: vaktade honom som pupillen i sitt eget öga).
Om de vore visa skulle de förstå detta,
de skulle bry sig om hur det går för dem i slutändan.
1 Samuelsboken (2)
Herren ropade på Samuel en tredje gång. Han steg upp och gick till Eli och sade: "Här är jag, du ropade på mig." Då förstod Eli att det var Herren som ropade på pojken.
Då svarade en av de unga männen och sade: "Se, jag har sett en av betlehemiten Jishajs unga söner, han är skicklig på att spela och en mäktig man (stridsman, en man i sina bästa år – hebr. gever) en stark man (hebr. chajil) och en stridens man (hebr. milchama) och klok i sitt tal och en attraktiv man och Herren (Jahve) är med honom." [De tre hebreiska orden gever, chajil och milchama, har lite olika sidobetydelser men är alla tre ord som också betyder krigare eller stridsman.]
2 Samuelsboken (1)
Men när David såg att tjänarna viskade med varandra förstod David att barnet var dött och David sade till sina tjänare: "Är barnet dött?"
De svarade: "Han är död."
1 Kungaboken (4)
Så ge din tjänare ett hjärta som hör (förstår) för att döma ditt folk, så att jag kan skilja mellan gott och ont. Hur skulle annars någon kunna vara domare för (och leda) detta ditt stora folk?"
och Gud sade till honom: "Eftersom du har bett om detta och inte om ett långt liv eller om rikedom eller om dina fienders liv, utan om att kunna förstå vad som är rätt,
ska jag göra som du vill. Jag ska ge dig ett vist och förståndigt hjärta så att det aldrig har funnits och aldrig kommer att finnas någon som är lik dig.
Jag steg upp på morgonen för att amma min son – då var han död! När jag [senare] på morgonen [när det blivit ljusare] tittade närmare upptäckte jag att det inte var min son, den som jag hade fött."
1 Krönikeboken (5)
Kenanja, leviternas ledare när de bar, skulle undervisa i att bära eftersom han var kunnig i det.
Antalet av dem och deras bröder som undervisats i att sjunga till Herrens ära, alla kunniga i det, utgjorde 288.
De kastade lott om tjänstgöringen, den minste såväl som den störste, den kunnige såväl som lärjungen.
Jonatan, Davids farbror, var rådgivare. Han var en förståndig och skriftlärd man. Jehiel, Hakmonis son, var hos kungens söner.
Och du, min son Salomo, lär känna din fars Gud och tjäna honom med hängivet hjärta och med villig själ, för Herren rannsakar alla hjärtan och förstår alla uppsåt och tankar. Om du söker honom låter han sig finnas av dig, men om du överger honom, då förkastar han dig för evigt.
2 Krönikeboken (4)
Han handlade klokt och lät alla sina söner bo runt om i hela Juda och Benjamins land i alla befästa städer och gav dem rikligt underhåll. Han skaffade dem också många hustrur.
Han rådfrågade Gud så länge Sakarja levde, han som lärde honom förstå Guds syner. Så länge han sökte Herren lät Gud det gå väl för honom.
Männen utförde sitt arbete med plikttrohet. Förmän över dem och arbetsledare var Jahat och Obadja, leviter av Meraris släkt, och Sakarja och Meshullam av kehatiternas släkt. Alla dessa leviter var skickliga musiker.
Han sade till leviterna som undervisade hela Israel och som var helgade åt Herren: "Sätt den heliga arken i det hus som Salomo, Davids son, Israels kung, har byggt. Den ska inte mer vara en börda på era axlar. Tjäna nu Herren (Jahve) er Gud och hans folk Israel.
Esra (2)
Och jag samlade dem tillsammans till floden som rinner till Ahava. Där stannade vi i tre dagar och jag granskade folket och prästerna men kunde inte finna någon levit där. [Esra nämner 1 513 män, troligtvis över 5 000 tillsammans med kvinnor och barn.]
Då sände jag efter Eliezer, Ariel, Shemaja och Elnatan och Jariv och Elnatan och Natan och Zecharja och Meshullam, som var ledare, och Jojariv och Elnatan som var lärare.
Nehemja (8)
Då kom prästen Esra med undervisningen [de fem Moseböckerna – hebr. Torah] till de samlade, till män och kvinnor och alla som kunde förstå vad de hörde. [Även barn, se .] Det var den första dagen i sjunde månaden [8 oktober 445 f.Kr.].
Han läste därur framför den stora öppna platsen framför vattenporten från tidig morgon till mitt på dagen i närvaro av män och kvinnor och de som kunde förstå. Öronen hos hela folket var uppmärksamma på undervisningen i boken (rullen).
Jeshua [], Bani [], Sherebja [], Jamin, Ackub, Shabbetaj, Hodia [], Maaseja, Kelita [], Asarja, Josabad, Hanan [], Pelaja [] och leviterna undervisade folket i lagen medan folket stod där, var och en på sin plats. [7 av dessa 13 leviter återkommer skriver under Nehemjas skrivelser, se .]
De läste tydligt ur skriftrullen, ur Guds undervisning, och förklarade [översatte] innebörden så att man förstod det som lästes. [Troligtvis översattes den hebreiska texten till arameiska, se .]
Ståthållaren Nehemja och den skriftlärde prästen Esra och leviterna som undervisade folket sade till allt folket: "Denna dag är helgad åt Herren er Gud. Sörj inte, gråt inte." Allt folket grät nämligen när de hörde undervisningens (Torahs) ord.
Då gick allt folket i väg och åt och drack, de skickade gåvor och firade med stor glädje, för de hade förstått de ord som hade förkunnats för dem.
Resten av folket – prästerna, leviterna, dörrvakterna, sångarna, tempeltjänarna och alla som hade avskilt sig från de främmande folken och vänt sig till Guds undervisning (Torah), tillsammans med deras hustrur, söner och döttrar och alla som kunde förstå –
och reste tillbaka till Jerusalem. Där fick jag veta allt det onda som Eljashib hade gjort för Tovijas (Tobias) skull, då han hade inrett ett rum åt honom i förgårdarna till Guds hus.
Job (23)
Undervisa mig så tiger jag,
hjälp mig förstå var jag gått vilse.
Bor orätt (hebr. avlah) på min tunga?
Skulle min gom inte känna [smaken av] fördärv (ondska – hebr. havah)?
Se, han går med mig och jag ser honom inte;
han går vidare men jag märker honom inte.
Eftersom han vet min människas tomhet (falskhet, fåfänga – shav)
och ser ondskan (tomheten, ofärden - aven) och du inte förstår (ger akt på) [den].
Ja, mitt öga har sett allt,
mitt öra har hört och har förstått det.
Om hennes [den dödes] söner äras,
vet hon det inte,
om de blir ringa,
ser hon det inte.
Vad vet du som vi inte vet?
Vad förstår du som inte finns i oss?
Hur länge ska ni [plural] jaga (kasta nät) efter babbel (prat – hebr. milah)?
Förstå (avgör), sedan kan vi tala. [Hittills har Elifaz, Bildad och Tsofar alltid riktat sig mot Job i singular. Här frågar nu Bildad "Hur länge ska ni"? Som den andre talaren kanske Bildad tappar tålamodet, inte bara på Job, utan också på Elifaz som alltid talar före honomoch ofta har långa anföranden. I nästa vers () använder Bildad formen "vi" (och inkluderar sig själv och sina två kompanjoner) så är det troligast att pluralformen här i syftar på Job och kanske hans familj, eller Job och andra "bedrövliga människor" i liknande situationer i ett bredare perspektiv. Skiftet från singular till plural gör att Bildad distanserar sig ytterligare från Job. Det är inte längre en person med ett namn, utan en bredare grupp som han ondgör sig över.]
Jag känner orden (pratet – hebr. milah) han skulle svara mig,
och förstår vad han skulle säga till mig?
Se, går jag frammåt (mot öster – hebr. qedem) [möter solens uppgång] är han inte där,
går jag tillbaka (västerut – hebr. achor) finner jag honom inte.
Därför bävar jag för hans ansikte,
när jag tänker på det blir jag rädd för honom.
Se, detta är [bara] ytterkanten på hans väg [vi ser bara en glimt av hans verk]
och bara till en viskning [så lite] hör vi av honom!
vem kan förstå hans [fulla] styrka i dunder (åska – hebr. raam)? [Versen är svåröversatt. Ordet för viskning (hebr. shemets) är ovanlig och kan också betyda "lite", används bara här och i . Viskning förknippas ofta med ondska (ordet både börjar med ormens viskande s-ljud). Den arameiska översättningen skriver "vilka onda ord har inte viskats om honom" och tar viskningen som onda rykten som spridits om Gud.]
Gud (Elohim), han känner vägen till henne,
han vet var hon bor,
Jag ropar till dig men du svarar mig inte.
Jag står upp och du ser på mig.
[Nu följer en serie av "om jag gjort detta" (19 ggr – , , , , , , , , , , , ) följt av "då", se , , och . beroende på hur man räknar är det omkring 16 olika syndfulla handlingar som Job tar upp. Formatet är inte okänt. I De dödas bok från Egypten, som är en okult instruktionsbok inför efterlivet, finns liknande uppräkningar. I kapitel 125 som behandlar ödet för en avliden själ räknas 42 synder upp som den personen inte gjort. Den äldsta versionen är från 1500 f.Kr. men berättelserna är äldre och skrivsättet känt på Jobs tid.] Jag skar ett förbund (slöt ett kontrakt) med mina ögon,
hur skulle jag då kunna tänka på (se på, låta tanken vandra iväg, fantisera om) en jungfru (ung kvinna)?
[Här handlar det inte bara om handlingar () utan också i tanken, se ; .]
Men det beror på anden i människan (hebr. enosh),
den Allsmäktiges (Shaddajs) livsande (hebr. neshamah) [] ger henne förstånd.
Nej, det är inte många [dagar/år] som ger vishet
eller bara gamla som förstår vad som är rätt.
och jag tittade nog på er (följde er uppmärksamt).
Men, se, ingen av er kunde överbevisa Job,
ingen som kunde svara på hans ord.
Kan någon förstå molnens utbredning,
ropen från hans boning (ordagrant lövhydda, sukka). [Lövhyddan kan syfta på Guds boning i himlen och ropen skulle kunna vara åskans ljud, men de vanliga orden för detta finns inte här.]
Lyssna [med emfas] noga på detta Job!
Stanna upp och betrakta Guds (Els) under. []
Förstår du hur stor jorden är? [Vilket Gud gör, se ] Berätta [för mig], om du nu vet så mycket (har så stor insikt).
Kan du föra dem [ljuset eller mörkret] till dess gräns
Vet du stigarna (upptrampade gångvägarna – hebr. netivah) till deras boning (hus)?
Du frågade:
'Vem är det som skymmer (gömmer, döljer) mina planer (tankar, syften)
utan kunskap?' [] Men jag talade (rapporterade) om det jag inte förstod,
saker som var för underbara (svåra) för mig att greppa. []
Psaltaren (26)
[Både och formar varsin kiasm med Gud i centrum. Totalt finns fyra verb i dessa två verser. Strukturellt börjar och slutar med substantiv och med verb. Kiasmerna förstärker budskapet att mitt i lidandet finns en närvarande Gud. Endast här i och i används det ovanliga hebreiska ordet hagig för suckan. Det beskriver en ärlig hjärtfylld bön. Ordet har samma rot som hebreiskans hagah som används i om att "begrunda" Guds undervisning.] Mina ord,
lyssna (vänd ditt öra) till dem,
Herre (Jahve),
förstå (tänk på, urskilj)
min suckan (viskning).
[Nu kommer psalmens sista sektion. Först har naturen talat och vittnat om att det finns en Skapare, se . Sedan uppenbarar Bibeln mer detaljer om vem Gud är, se . Till sist kommer människans respons som blir en bön om att hela livet ska få harmonisera med universums ordning och rytm.] Vem kan förstå (märka, uppfatta, se, urskilja) alla sina felsteg (brister)? Frikänn (rena) mig från alla mina dolda (hemliga) brister [sådant jag felat i som jag kanske inte ens är medveten om],
Eftersom de inte förstår
vad Herren (Jahve) har gjort,
inte hans händers verk (vad han skapat);
därför ska han bryta ner dem och inte bygga upp dem. [ hör ihop som en sektion. Herren "bryter ned" här i , hebr. haras, ramar in stycket med det ljudmässigt snarlika ordet harash "stum" i .]
Var inte som en häst eller mula
utan insikt,
som måste prydas med töm och betsel för att kontrolleras
om den ska komma till dig (ordagrant: annars kommer den inte nära dig). [Frasen "som måste prydas med" består av det hebreiska substantivet adiy, som förutom "huvudlag" och "mun" också har betydelsen "smycke". Troligtvis är innebörden – i en nästan ironisk ton – att hästens "utsmyckning" är töm och betsel. Detta substantiv är snarlikt ordet för galopp, och kan då även påminna om att djurets rörelse och temperament måste kontrolleras.]
Han som [precis som en krukmakare] formar [vart och ett av] deras hjärtan till en gedigen enhet;
han som förstår (ser, uppfattar) alla deras verk [intellektuellt kan urskilja allt de gör]. [Versen inleds ordagrant: "Han som formar enhetligt/tillsammans deras hjärta". Hjärtat syftar på den mänskliga naturen såsom intellekt, känslor och vilja. I hebreiskan är adverbet placerat efter verbet för att forma, vilket gör att betydelsen inte är att han formar "alla mänskliga hjärtan" utan snarare att "varje individuellt hjärta" är format till en harmonisk enhet. Versens fortsättning har samma tema som , nämligen: Den som skapat människans öra och öga, skulle han inte höra och se allt vad människorna gör?]
Och ännu en liten tid, och den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) finns inte mer,
ja, fast du söker (noggrant ser) efter på hans plats – så är han borta.
[Refräng:]
En människa i allt sitt välstånd (rikedom) är utan förstånd,
hon är som boskapen som förgår. [Refrängen är nästan identisk med . Psalmisten byter ut ett ord, "förblir inte" i , är här istället "är utan förstånd", vilket betonar dårskapen i att bara se till materiellt välstånd, se .]
Betänk nu detta, du som glömmer bort Gud (Eloha) [Elohim i singular – den ende Guden],
annars ska jag slita dig i stycken utan att någon räddar (rycker bort) dig.
Innan dina grytor kan känna (upplever) [värmen av det snabbt brinnande] törnet,
oavsett de lever (är friska) eller brinner av vrede,
ska han svepa bort dem [de ogudaktiga] med en virvelvind. [Versen är väldigt svår att översätta, troligtvis är poängen snabbheten i Guds dom. Kvistar av vilda törnbuskar var vanligt som bränsle för att snabbt få värme, se ; .]
till dess jag gick in i Herrens (Els) helgedom
och förnam (insåg; kunde urskilja) deras slut [de ondas och de ogudaktigas öde].
De [avgudarna, ser ] vet ingenting, de förstår ingenting,
de vandrar omkring i mörker.
Hela jordens fundament är förflyttat (skakat). [Denna vers indikerar att de kosmiska konsekvenserna av orättvisa är stora – jordens grundvalar vacklar! Det som sker i den högsta himmelska världen får återverkningar på jorden.]
En djurisk (rå, oförnuftig) människa känner dem inte,
inte heller förstår en [oresonlig] dåre detta.
De säger: "Herren (Jah) ska inte se,
inte heller ska Jakobs Gud (Elohim) höra [vad vi håller på med]."
Tänk efter, ni brutala (råa, djuriska) bland människor.
Och ni [oresonliga] dårar, när ska ni förstå?
Den som är vis, låt honom lägga märke till (bevara, skydda) dessa ting,
och låt dem förstå (uppfatta, se) Herrens (Jahves) nåd (omsorgsfulla kärlek). []
Låt mig förstå vägen för dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. ),
så att jag kan begrunda (tänka på, reflektera över) dina fantastiska gärningar.
Ge mig förståelse så jag kan hålla (vakta, bevara) din undervisning (Torah)
och efterleva (hålla mig till) den av hela mitt hjärta.
[Undervisningen måste åtföljas av att också följa uppmaningarna, se .]
[Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – Jod. Talvärdet är 10. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Eftersom denna bokstav är en punkt så är det början på alla andra bokstäver, och beskriver ofta skapelsen. Handen symboliserar styrka och kraft.] Dina händer har gjort mig och format mig,
ge mig förstånd så att jag kan lära mig dina budord (hebr. mitzvot).
De onda har väntat på mig för att kunna förgöra mig,
men jag begrundar (tänker noga på) dina vittnesbörd (hebr. ).
Jag förstår mer än mina äldste,
eftersom jag håller (vaktar, bevarar) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. ).
Av (genom) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. ) får jag förståelse,
därför hatar jag varje falsk stig (välkänd, upptrampad gångväg).
Din tjänare är jag – ge mig förstånd
så att jag kan ha kunskap om dina vittnesbörd (hebr. ).
Öppnandet (uppenbarelsen) av dina ord (hebr. davarim) – ger ljus (klarhet) [välsignelse];
det ger förståelse (urskillningsförmåga) för de enkla (öppna, villiga) [människor]. [Hebr. petach betyder "öppning" och kommer från verbet "att öppna". Att glänta på och avslöja ryms också i ordets betydelse här. När Guds Ord förstås och förklaras ger det ljus som när en stängd port öppnas, se , ; ; . Ljus är en symbol på uppenbarelse men också förknippat med välsignelse, se ; ; , något som också förstärks med det kiastiska mönstret då denna vers tematiskt hör ihop med .]
Rättfärdiga är dina stadgar (hebr. ) – för evigt,
ge mig förstånd och jag ska leva.
[Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – Tav. Talvärdet är 400. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Sex av de åtta verserna inleds med verb som har verbformer som beskriver en önskan och som ofta översätts med "låt" på svenska. Det förstärker psalmistens beroende av Gud och viljan att låta Gud få leda. Vi behöver Guds hjälp för att bli fulländade. Psalmen avslutas lite oväntat med bilden av ett förlorat får, se . Samtidigt är det en väldigt lämplig avslutning – psalmisten har självinsikt om ett ständigt behov av Gud genom hela livet.] Låt mitt rop (ljud – bönerop eller jubelrop) komma nära ditt ansikte,
ge mig förmågan att förstå ditt ord (hebr. davar) [].
Du vet (känner exakt till) när jag sitter och när jag står [känner varje handling];
du urskiljer (förstår) mina motiv på långt avstånd (redan innan jag själv vet om dem).
Ordspråksboken (33)
[Nu följer fem orsaker till boken som översätts "För att ge". I Hebreiskan definieras det tydligt med prepositionen Lamed på fem verb i , a, 2b, 3a, 4a, 6a. Centralt finns resultatet och huvudpunkten i som är rättfärdighet, rättvisa och integritet.] För att ge (lära känna) vishet och undervisning (fostran). För att förstå (begripa) visa (insiktsfulla) ord.
Men även den som redan är vis kan lyssna och ta till sig mer kunskap.
En förståndig människa tar till sig goda (moraliska) råd (så han kan styra sitt liv rätt).
För att ge förståelse (insikt att tolka den djupare meningen) av ordspråk (hebr. mashal),
de visas ord och mysterier (frågeställningar; mörka och förbryllande ord – hebr. chida).
då kommer du att förstå vad det är att frukta (vörda, respektera) Herren (Jahve),
och finna (nå fram till) kunskapen om Gud.
Då ska du förstå rättfärdighet (hur man kan följa Guds standard),
rättvisa (hur man tar rättvisa beslut)
och integritet (hur man kan leva moraliskt rätt, stå upprätt, vandra rakt fram utan att svänga av åt höger eller vänster),
ja alla goda (moraliskt rätta) vägar.
såg jag bland de oerfarna (lättledda, naiva, dåraktiga), bland ungdomarna lade jag märke till,
en ung man utan något omdöme (förstånd, hjärta, samvete, kurage).
Ni oförståndiga, lär er klokhet (lär er urskilja vishet),
ni [självgoda arroganta] dårar, skaffa ett hjärta av förstånd (vishet, urskillningsförmåga).
De är uppenbara (självklara, lättillgängliga) för den som förstår,
och rätta för den som ständigt lär sig (hittar, fördjupar sin kunskap).
På läpparna (talet) hos den som har gott omdöme hittar man [Guds] kunskap (insikt, förståelse, medömkan),
men tillrättavisning och spö [straff] väntar den som saknar kunskap (insikt, förståelse, medömkan).
En dåre (som hånar Gud) söker vishet men finner den inte [hans attityd hindrar honom],
men kunskap kommer lätt för den som har förstånd (insikt, förståelse).
Visheten hos en förståndig (välbetänkt, försiktig, aktsam) människa gör att hon vet vart hon går,
men dårskapen hos dårarna leder dem vilse.
Den oförståndige (omedvetne, dåraktige, utan hämningar) tror på varje ord han hör,
men den förståndige tittar (aktar, överväger, är medveten om) vart han går.
Vishet bor (vilar utan att göra väsen av sig) i hjärtat på den som har förstånd (insikt, förståelse),
men i det inre hos dårar måste visheten ständigt göra sig påmind (uppenbara sig) [den är kvävd hos dåren].
Hjärtat hos den som har förstånd söker (frågar efter, kräver) kunskap,
men munnen hos [den självgode] dåren njuter av (har aptit för) dårskap.
De som är visa i hjärtat kallas förståndiga (välbetänkta, insiktsfulla),
ett gott (behagligt, ljuvligt, väldoftande) tal ökar kunskapen (mottagligheten, förmågan att ta in kunskap).
[Både för den som talar och den som lyssnar.]
En tillrättavisning påverkar den vise
mer än hundra slag på dåren.
En man med förstånd placerar Guds vishet framför sina ögon (fokuserar på den),
medan en dåres ögon ser [irrar runt] på allt som finns på jorden [utom på visdom].
Även en [babblande] dåre (hebr. evil) kan tas för att vara vis om han håller tyst,
den som stänger sina läppar kan tyckas vara skärpt (skarpsinnig; ha urskillningsförmåga).
Hjärtat hos den som har omdöme (är förståndig) förvärvar (samlar, förökar sin) kunskap,
och de visas öron söker alltid (lyssnar, begär, frågar) efter kunskap.
Bestraffa en dåre, och den oförståndiga (omedvetne, dåraktige, utan hämningar) lär sig att handla vist.
Tillrättavisa en man med förstånd, och hans kunskap (insikt) ökar.
Varje steg en man (stridsman) [en man i sin bästa ålder] tar kommer från (har sitt ursprung från) Herren (Jahve),
så hur kan någon själv förstå sin väg?
När du blir bjuden på middag hos en inflytelserik person,
tänk på hur du uppför dig.
Säg inte: "Se, vi visste ingenting."
Tror du att han som ser in i ditt hjärta kommer att godta den ursäkten?
Han som bevarar ditt liv, vet han inte allt?
Ska inte han kompensera (belöna, betala) [dig och] var och en efter sina gärningar.
När ett land syndar (gör uppror mot Gud), får det många ledare
[som kämpar om makten, eftersom Guds välsignelse och beskydd är borta],
men när ledaren är en man med förstånd (kunskap, insikt), blir det långvarig stabilitet.
Onda människor förstår inte hur man dömer rättvist (vad dom och rätt är),
men de som söker (hänger sig åt, frågar efter) Herren (Jahve) får full insikt.
Ett vist barn håller buden [lagen, följer instruktionerna från sina föräldrar och Gud],
men den som umgås (associerar sig) med slösaktiga (impulsiva) människor är en skam för sin far.
Den rike är vis i sina egna ögon [tror sig ha gjort allt rätt],
men en fattig man med förstånd genomskådar honom.
Den rättfärdige bryr sig om (engagerar sig och tänker på) de svagas rättigheter,
men en ond man har inget intresse av sådan kunskap.
En tjänare blir inte tillrättavisad med bara ord,
han kanske förstår, men kommer inte att gensvara.
Predikaren (1)
Jag återvände och såg under solen
att det är inte de snabba som vinner loppet,
inte hjältarna som vinner striden,
inte de visa som får bröd,
inte de kloka som får rikedom,
inte de skickliga som får nåd (oförtjänt kärlek).
Tid och tillfälle drabbar (sker) dem alla.
Jesaja (20)
Oxen känner sin ägare
och åsnan sin krubba,
men Israel saknar kunskap,
mitt folk förstår ingenting.
[Jesus lades i en krubba, se .]
ledaren över femtio, och män av rang,
rådgivarna och de listiga charmörerna och de yrkesskickliga trollkarlarna.
[Det femte veropet:]
Ve dem som är visa i sina egna ögon
och anser sig själva kloka [att de är intelligenta, kan urskilja och förstå].
Och han sade:
"Gå och säg till detta folk:
Hör ni verkligen,
men förstår ingenting,
och ser ni verkligen,
men uppfattar ingenting.
Gör detta folks hjärtan feta,
och gör deras öron tunga och förblinda deras ögon.
Annars skulle de se med sina ögon,
och höra med sina öron,
och förstå med sina hjärtan,
och omvända sig och bli helade."
För han har sagt: "Genom min hands styrka har jag gjort det,
och med min vishet, för jag har förstånd.
Jag har tagit bort folkets gränser
och har rövat deras skatter,
och har brutit ner invånarna som en mäktig.
De som såg dig, som tittade noga (på nära håll),
stirrar noggrant på dig (det går upp för dem):
'Är detta den man som fick jorden att darra,
som skakade kungariken,
Vem ska man undervisa kunskap (lära ut något till)?
Och vem ska man få att lyssna (förstå, ta till sig budskapet)?
De som är avvanda från mjölk,
de som dragits från bröstet?
[Uttryck för små barn, oftast ammade man till mellan 3 och 5 års ålder.]
Så ofta som det drar förbi ska det fånga dig,
morgon efter morgon ska det dra förbi,
på dagen och på natten,
det ska vara ren skräck när man förstår budskapet.
Därför, se, jag ska åter göra det förunderliga bland detta folk,
förunderliga förunderligheter,
och göra de visas vishet om intet
och de klokas klokhet ska döljas.
Ni förvridna! Ska krukmakaren behandlas som lera? Ska föremålet säga till den som gjort det: "Han har inte gjort mig!", eller det formade säga till den som format det: "Han förstår inte!"
Även hjärtat hos de rastlösa (snabba; obetänksamma; de som ofta tar förhastade beslut) ska förstå kunskap,
och tungan hos den som stammar ska vara redo att tala tydligt (obehindrat).
Av vem tog han råd, och vem instruerade honom
och lärde honom den rätta vägen,
och lärde honom kunskap
och lät honom känna till (vara intimt förtrogen med) gott omdöme?
Vet du inte?
Hör du inte?
Har det inte blivit sagt till dig från begynnelsen?
Har ni inte förstått jordens grundvalar?
"Ni är mina vittnen", förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
"Min tjänare som jag har utvalt,
för att lära känna mig, tro (lita, förtrösta) på mig,
och förstå att jag är Gud (El, den mäktige, starke).
Ingen gud har blivit till före mig,
och ingen ska komma efter mig.
Tänk inte på det som har varit [påminn er inte om dessa tidigare händelser]
och bry er inte om det [fokusera inte på de ting] som var förr.
De vet inte, inte heller förstår de,
för deras ögon är insmorda (variga) så att de inte kan se
och deras hjärtan så att de inte kan förstå.
Han ska bestänka (försona, rituellt rena, väcka förundran hos) många hednafolk;
kungar ska bli chockade (förstummade) över honom,
för de ska se något som aldrig berättats för dem,
och de ska förstå något de inte hört talas om.
[Jesu korsfästelse, död och uppståndelse väcker förundran, versen citeras i .] [Det hebreiska ordet yazzeh återfinns 24 gr i GT. Det används när översteprästen "stänker blod" i ett försoningsoffer eller Gud "stänker vatten" för att rena, se ; . Den grekiska översättningen Septuaginta använder "väcka förundran".]
Ja hundarna är glupska,
de vet inte när de har fått nog
De är herdar som inte kan förstå,
alla går de sin egen väg,
var och en för sin egen vinning, varenda en av dem.
De rättfärdiga förgås (försvinner, dunstar bort)
och ingen människa lägger det på hjärtat (noterar det).
Människor fulla av nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) tas bort,
men ingen tänker att den rättfärdige bevaras från (tas bort från ansiktet av; från att se) den kommande ondskan.
Jeremia (7)
Gå [väst] över till ketiternas öar [Cypern] och se [fråga om detta har hänt],
och sänd [någon österut] till Kedar [beduinstammarna i Syriens öken, se ; ; ] och [be dem] undersök noggrant,
och se om något sådant har skett där.
Eftersom mitt folk är dårar, de känner mig inte, de är enfaldiga söner och de saknar förstånd, de är kloka i att göra ont, men att göra gott saknar de kunskap om.
Vem är en vis man så att han förstår detta? Och vem är han till vilken Herrens (Jahves) mun har talat så att han ska förkunna det? Varför är detta land tillintetgjort och ödelagt som en öken så att ingen går förbi?
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): Betänk och kalla på de mässande (klagosjungande, sörjande – hebr. qinen) gråterskorna så att de kommer,
sänd efter de duktigaste kvinnorna [de mest erfarna professionella gråterskorna], så att de kommer.
Herrens (Jahves) vrede ska inte återvända
förrän den har verkställt (uträttat)
och till dess han har fullbordat sitt hjärtas syften.
I (vid) dagarnas slut
ska ni betrakta (anse) det som perfekt (förstå, inse visheten). []
Herrens (Jahves) brinnande vrede ska inte återvända förrän den har verkställt (uträttat) och till dess han har fullbordat sitt hjärtas syften. I (vid) dagarnas slut ska ni betrakta det. []
Till Edom. Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): Finns inte längre vishet i Teman? Har [goda] råd lämnat (vandrat bort från) de kloka? Har visheten tynat bort?
Daniel (22)
De skulle inte ha någon kroppslig defekt [vara i god fysisk hälsa] och vara vackra att se på. De skulle kunna tillägna sig all slags lärdom, vara kloka, ha lätt för att lära och vara dugliga att tjäna i kungens palats. De skulle få undervisning i kaldéernas språk [kilskriftsspråket akkadiska som används på lertavlor och arameiska som var det nya världsspråket] och litteratur. [Daniel och hans vänner var av kunglig släkt och hade växt upp i Jerusalem. De var i yngre tonåren när de tillfångatogs och deporterades till Babylon, en resa på 150 mil som tog 3-4 månader till fots med karavan. Historiska dokument visar att åldern för högre utbildning var 14 år i Babylon. Beskrivningen av Daniels långa liv i Babylon bekräftar att han måste ha varit ung när han fördes bort, se .
Väl framme i Babylon kan Daniel och hans vänner ha blivit kastrerade. Det som talar för det är att detta var vanligt bland kungens tjänare vid den här tiden. Det nämns heller aldrig att Daniel gifte sig och fick några barn. I Jesajas profetia, som skrevs 100 år innan dessa händelser, varnar han för att kärlen skulle plundras och ättlingar till kungahuset föras bort och bli eunucker i Babylon, se . I Jesaja 56, som rör återvändande judar, tas just eunucker utan barn upp som en speciell grupp, se . Dessa bibliska referenser har gjort att denna uppfattning är vanlig inom judendomen. Det som talar emot är att det inte uttryckligen nämns att Daniel blev kastrerad. De skulle vara "utan defekt", se , vilket tvärtom kan tala för att de inte var kastrerade. Det hebreiska ordet för eunuck, "saris", har också flera betydelser. Det kan betyda kastrerad man men också högt uppsatt ledare. Potifar i Egypten var en "saris" som var gift, se ; ; ; .]
Gud gav dessa fyra unga män kunskap, förmågan att studera och lära sig från skrifter och vishet. Daniel [hade även en övernaturlig gåva, han] förstod också alla slags syner och drömmar. [Varje god gåva kommer från Gud, se .]
[Ängeln identifierar också bocken i klartext, det är det grekiska riket, se .] Medan jag såg detta (reflekterade över det jag sett och försökte förstå), fick jag se en [geta-]bock [Grekland] komma västerifrån [och utmana baggen]. Den rörde sig snabbt över hela jorden utan att ens röra vid marken. Bocken hade ett framträdande horn i pannan [Alexander den store].
Sedan hörde jag en människas röst över Ulaj [mellan flodbankarna] som ropade: "Gabriel [en Guds ängel, hans namn betyder "gudsman" eller "Guds krigare"], förklara synen för honom." [I finns en liknande beskrivning där en himmelsk varelse svävar över flodvattnet, förutom att där är det över floden Tigris. Denna vers är första gången en ängel nämns vid namn i Bibeln. Ängeln Gabriel kommer även till Sakarias, Johannes döparens pappa, och Maria, se , . Mikael, som kallas en ärkeängel, är den enda andra ängeln som namnges i Bibeln, se , ; ; ; .]
Så han [ängeln Gabriel] kom till platsen där jag stod. När han kom nära blev jag förskräckt och föll ned på mitt ansikte, men han sade till mig: "Förstå, du människa, att [fullbordan för] synen gäller den sista tiden."
Mot slutet av deras riken, när överträdelserna (synderna, upproret) har fyllt sitt mått, ska en skamlös (fräck, okänslig) och listig (klurig) kung uppstå. [Ordet skamlös är ordagrant en person med ett 'starkt ansikte' vilket antyder att han inte visar några känslor och inte har medlidande. I används samma ord för en hård nation som inte har respekt för de gamla eller förbarmande över den unga generationen. Ordet för 'listig' är 'förstå gåtor' och kan beskriva hur han är någon som skapar intriger och är skicklig i att dölja sina intentioner. Det kan också tolkas som att han är en duktig politiker som kan lösa svåra politiska konflikter. En annan tolkning är att det handlar om inblandning av ockult verksamhet.]
Jag, Daniel, blev helt utmattad. [Synen påverkade honom både psykiskt och fysiskt.] Jag var sjuk i flera dagar [oförmögen att ta mig ur sängen]. Sedan [när jag återfått krafterna] stod jag upp och återgick till min tjänst hos kungen [i Belshassars regim i Babylon]. Jag var skräckslagen (förundrad, handfallen) över synen, och ingen kunde förklara den. [Daniel hade sett kungar men inga namn och exakta tider.]
Under Dareios första år som kung läste jag, Daniel, skrifterna [bl.a. Jeremia, Jesaja, Moseböckerna och Psaltaren]. Jag lade märke till Herrens ord till profeten Jeremia att antalet år som Jerusalem ska ligga i ruiner hade förutsagts. Det var 70 år. [Profeten Jesaja nämner Kyros vid namn två hundra år tidigare, se ; . Jeremia hade profeterat om det judiska folkets 70-åriga fångenskap i Babylon, se . Den första profetian kom 605 f.Kr., samma år som Daniel och hans vänner blev bortförda till Babylon, se . Daniel hade säkert sett och hört Jeremia predika i Jerusalem innan han som tonåring deporterades till Babylon.
Jeremia är kvar i Jerusalem och skriver flera brev till sina landsmän i Babylon. I ett brev, troligen skrivet inte så långt efter att Jerusalem erövrats 597 f.Kr., se , påminner han om att när 70 år har gått för Babel ska judarna föras tillbaka till sitt land och att Gud vill ge dem frid, en framtid och ett hopp, se . När Daniel nu läser dessa skrifter har han varit i Babylon i 66 år. Daniel inser att det bara är några år kvar innan det Jeremia profeterat ska ske. Det visar sig att samma år som Daniel skriver detta kommer Kyros tillåta judarna att återvända, och en första grupp reser så småningom tillbaka för att bygga upp templet. Uppmaningen till bön i är en av anledningarna till att Daniel börjar be när han läst detta. Senare kommer även Sakarja att referera till en 70-årsperiod från templets förstörelse 586 f.Kr. fram tills det var uppbyggt igen och invigdes 516 f.Kr.
Det är intressant att se Daniels syn på skrifterna. Redan på 500-talet f.Kr. refererar han till Jeremia som Guds ord. Han citerar även från Moseböckerna och Psaltaren i sin bön. Se också . Jeremia hade förutsagt 70 års fångenskap, och Daniel trodde på ett bokstavligt uppfyllande av det profetiska ordet.]
[Ängeln] Gabriel undervisade mig och sade: "Daniel, jag har kommit för att ge dig insikt och undervisning (hjälp att förstå).
Redan när du började vädja (i bön om nåd) [idag], gick ett ord [bönesvar] ut, och jag har kommit för att förmedla det, för du är högt älskad (dyrbar). Ge akt på ordet (lyssna noga) så att du kan förstå uppenbarelsen.
[Daniel är nu i 85-årsåldern. Två år tidigare hade den nya persiske kungen Kyros gett judarna tillåtelse att återvända till Jerusalem, se . Det är dock få judar som brutit upp, och för de som gjort det var omständigheterna svåra.
Själva synen sker ett specifikt datum, den 24:e i vårmånaden Nisan, se . Den judiska påsken firas 14:e Nisan, så under de tre veckor som beskrivs här, har påsken kommit och gått. Påsken firas till minne av uttåget ur Egypten. Kanske hade Daniel haft svårt att glädja sig denna högtid eftersom så få tagit möjligheten att göra ett nytt "exodus" från Babylon. I stället hade han känt sorg, se .
Synen inträffar när Daniel är borta från staden Babylon och befinner sig vid floden Tigris. Texten säger inte varför, kanske var han där på administrativt uppdrag eller för att uppmana judar att återvända? Strukturen i den sista delen av Daniels bok är:
1. Prolog –
2. Uppenbarelsen –
3. Epilog – .]
Prolog
I den persiske kungen Kyros (Koresh) tredje regeringsår [536 f.Kr.] fick Daniel, som också kallades Belteshassar [namnet han fått när han togs tillfånga ], ett budskap (ord) uppenbarat. [Han får se ännu en vision.] Budskapet är sant, och handlar om ett stort krig (en svår tid, en stor vedermöda). Han förstod budskapet och i synen kom insikt i vad den handlade om.Han [mannen i synen] sade till mig:
"Daniel, du är högt älskad (dyrbar). Ge akt på (förstå) de ord som jag ska tala till dig. Res dig upp, för nu har jag blivit sänd till dig."
När han sade dessa ord till mig, reste jag mig upp men skakade fortfarande.
Sedan sade han till mig: "Var inte rädd Daniel, från första dagen då du bestämde dig (vände ditt hjärta) till att söka förstånd och ödmjuka dig inför din Gud har dina ord varit hörda. Jag har blivit sänd på grund av vad du har sagt (din bön).
Men nu har jag kommit för att undervisa dig om vad som ska hända ditt folk i kommande dagar, för synen syftar på framtiden."
Skepp från Kittim [romerska fartyg från Cypern i väster] ska komma emot honom och han ska förlora modet (bli rädd). [Kittim var ett annat namn för ön Cypern, men också ett uttryck för länderna väster om Egypten och Syrien i allmänhet. Här syftar det på den romerska flotta som kommit till Alexandria under befäl av Gaius Laenas på Ptolemaios begäran. Här introduceras den fjärde stormakten, romarna, som snart kommer att ta över efter grekerna.]
Förföljelse av judar
Då ska han vända tillbaka [till Syrien] och rikta sin vrede mot det heliga förbundet och ge vreden fritt utlopp. Han ska vända tillbaka och ära (lyssna på) de som övergett det heliga förbundet. [År 167 f.Kr. vände Antiochos IV sin förödmjukelse till ilska mot det judiska folket ännu en gång. Han sände en befälhavare som hette Apollonios till Jerusalem. Han låtsades komma i fredliga syften, men på sabbatsdagen attackerade och dödade han många judar och plundrade staden, se 2 Mack 5:23-26. Samtidigt belönade han de judar som stödde hans hellenistiska agenda, se 2 Mack 4:7-17.]De förståndiga (visa) bland folket ska ge många insikt [förklara vad som händer]. Trots detta ska de ändå under en tid falla genom svärd och eld, genom exil (bli bortförda i fångenskap) och plundring [få sina egendomar konfiskerade].
Han kommer inte att bry sig om sina fäders gudar (elohim), inte heller den som kvinnor älskar. Han ska inte bry sig om någon gud (eloha) [Elohim i singular – den ende Guden], utan han ska upphöja sig själv över dem alla. [Huvudpunkten i denna beskrivning är antikrists stolthet, han sätter sig över allt och alla. Han ska inte bry sig om sina fäders gudar, dvs. sitt eget lands religion. Han verkar ha en ateistisk världssyn utan några gudar alls. Frasen hemdath nashiym i är ordagrant "den som kvinnor älskar" men kan också översättas "kärlek till kvinnor" och skulle i så fall antyda att han inte alls bryr sig om kvinnor. Ordet hemdath används även i om dyrbara, värdefulla, högt aktade föremål. Versens tema är gudar, så det skulle kunna syfta på en gud som speciellt kvinnor tyckte om, tex Adonis eller Tammuz, se . I Israels historia var det ofta deras fruar som ledde in dem till att dyrka andra gudar, så var fallet med Salomo och Ahab, se ; . I så fall kan frasen vara en parallell till första frasen. Han ska inte bry sig om sina fäders gudar, eller de gudar deras fruar dyrkade.]
Jag hörde det men förstod inte, så jag frågade: "Min herre, vad blir slutet på allt detta?"
Många ska bli renade och vita och luttrade, men de ogudaktiga ska utöva sin ogudaktighet. Ingen ogudaktig ska förstå detta, men de förståndiga ska förstå det.
Hosea (3)
Jag ska inte straffa dina döttrar
när de blir prostituerade,
inte dina sonhustrur
när de begår äktenskapsbrott,
för de umgås med oanständiga kvinnor
och de offrar med prostituerade,
och folket som är utan kunskap är nedtryckt.
[Boken avslutas med ett ordspråksliknande uttryck. Jämför med ; ; ] Vem är vis?
Låt honom förstå dessa [uttryck i denna bok].
Vem är förståndig?
Låt honom bli förtrogen med dem.
Herrens (Jahves) vägar är de rätta,
och de rättfärdiga vandrar på dem,
men syndarna kommer på fall.
Mika (1)
Men de känner inte till
Herrens (Jahves) tankar,
inte heller förstår de
hans rådslut,
för han har samlat dem
som kärvar till tröskplatsen.
förstå, ge akt på
