Referenser (564 st i TR)
Matteusevangeliet (93)
[Det religiösa ledarskapet i Jerusalem hade tidigare skickat tjänare med frågor till Johannes, se . Det verkar inte som om dessa svar räckte eftersom de nu själva kom ut i öknen för att betrakta vad som lockade så många dit.] Många fariséer och saddukéer kom till hans dop. När han såg på dem
[och genomskådade deras falska motiv] sade han till dem:
"Ni giftormars barn!
[Han förknippade dem med död, och med Satan själv som bedrog Eva genom en orm.] Vem har fått er att tro att ni kan fly undan den kommande vredesdomen?
"Ni är jordens salt, men om saltet förlorar sin sälta (styrka, kvalitet, blir till en dårskap), hur kan det då bli salt igen? Det duger inte till annat än att kastas ut [som grus på vägarna] och trampas ner av människorna. [Rent salt, natriumklorid, som vi använder i dag kan inte förlora sin sälta. Det gällde dock inte det salt som utvanns från Döda havet på Jesu tid. Detta mineralrika salt kunde urlakas om det utsattes för omgivningens fukt. Ordet för "mister sin sälta" kan också betyda "dårskap" och översätts så i och . Kristendom så påverkad av världen att Jesus inte längre finns kvar blir en dårskap. Salt förhöjer smak, förhindrar förruttnelse och väcker törst. På samma sätt ska en kristen påverka sin omgivning på ett positivt sätt. En kristens tal ska alltid vara vänligt, kryddat med salt, se . Salt användes också som näringstillskott för att öka skörden, se . En kristen med "sälta" ger också växtkraft!]
Om ni älskar dem som älskar er, ska det ge er en belöning?
Gör inte tullindrivarna (publikanerna) likadant?
[De judar som allierat sig med romarna för att driva in skatt och tull av sina landsmän var bland de mest föraktade. De utnyttjade också ofta sin position för egen vinning.]
Om ni bara hälsar på era bröder (med respekt och vördnad), vad är det som är speciellt med det?
Gör inte hedningar likadant?
Nej, när du ger en gåva (allmosa) [när du i medkänsla utövar välgörenhet] – låt [då] inte din vänstra hand veta vad den högra gör,
På grund (som en följd) av detta [att man inte klarar av att tjäna både Gud och mammon, se ] säger jag er: Oroa (bekymra) er inte ["gå inte i bitar" – stressa inte upp er] för ert liv, vad ni ska äta eller vad ni ska dricka, inte heller för er kropp, vad ni ska klä er med. Är inte livet mer än maten och kroppen mer än kläderna? []
Vem av er kan genom att oroa (bekymra) sig lägga en enda aln till sin livslängd (längd)? [En aln (gr. pechys) användes främst för att mäta längd men även tid. Den romerska alnen motsvarade 45 cm och ungefär som en mans underarm; avståndet mellan armbågen och långfingret. Tidsmåttet var inte helt definierat, men det beskrev en kort tid. Det kunde syfta på det korta ögonblick det tog att ta ett steg och röra sig framåt en aln. I förhållande till år kunde en pechys motsvara en timme eller en dag. Slutsatsen är att oro inte kan förlänga livet ens ett enda steg på vår livsvandring: några sekunder, timmar eller dagar. Oro kan inte heller göra stor förändring som att öka vår längd med en halvmeter.
Det finns även en koppling till nästa vers som Jesu åhörare kände till. Den som vevar upp garn som spunnits gör det mellan pekfingret och tummen och runt armbågen, vilket motsvarar en aln.]
När det kommer till kläder, varför oroar ni er? Studera (undersök noga, lär av) liljorna (de vilda blommorna) på marken, hur de växer. De arbetar inte (sliter inte hårt på gränsen till utmattning) eller spinner.
Oroa er därför inte (gör er inte bekymmer) och säg: 'Vad ska vi äta?' eller 'Vad ska vi dricka?' eller 'Vilka kläder ska vi ta på oss?'
Varför fokuserar du på flisan (stickan, sågspånet, kornet) i din broders öga, utan att ens fundera på (vara medveten om) bjälken i ditt eget öga?
Finns det någon bland er som ger sin son en sten när han ber om bröd,
För trång är den port
och smal (hoppressad) [av det tryck som självförsakelse innebär, se ]
den väg som leder till livet [Guds rika och eviga liv],
och det är få som finner den (söker och upptäcker den)."[Det krävs ingen ansträngning för att leva på världens sätt, men fostran och träning för att gå på Guds väg, se ; ; ; , ; .]
Han sade till dem: "Varför är ni rädda? Vilken liten (kortvarig) tro ni har!" Sedan reste han sig och talade strängt till vindarna och sjön, och det blev helt (fullständigt) lugnt.
Plötsligt vrålade (skrek) de: "Vad har vi med dig att göra, du Guds Son? Har du kommit hit för att plåga oss i förtid?"
Vilket är lättast att säga: 'Dina synder är förlåtna', eller: 'Stå upp och gå?'
När fariséerna fick se det frågade de hans lärjungar: "Varför äter er mästare med tullindrivare och syndare?"
Gå och lär er vad detta [citat från ] betyder:
'Jag vill se barmhärtighet [en villighet att hjälpa dem i nöd],
inte offer [religiösa ceremoniella riter].' För jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare." [På samma sätt som det är självklart att en doktor rör sig bland sjuka patienter, finns Jesus nära människor som insett att de inte är rättfärdiga utan vet om att de är syndare och behöver omvändelse. Lukas återgivning av samma citat klargör att det handlar om att vända sig bort från syndens väg när man tackar ja till Jesu inbjudan och vill bli hans efterföljare, se .]
Sedan kom Johannes [Döparens] lärjungar fram till honom och frågade: "Vi och fariséerna fastar ofta [rättrogna judar fastade regelbundet på måndagar och torsdagar], men dina lärjungar fastar inte?" [Kanske råkade Matteus fest infalla på en sådan fastedag.]
När ni kommer in i en stad eller by, sök noga efter vem som är värdig (lämplig, passande), och stanna där [i det huset] tills ni går vidare.
När de överlämnar (förråder) er, oroa er inte för vad ni ska säga och hur ni ska säga det. Det kommer att ges åt er just i den stunden,
[Folket som hört Johannes fråga, se , kanske började ifrågasätta Johannes tjänst och allt han predikat, se . Det kan ha föranlett att Jesus nu bekräftar Johannes profetiska tjänst och talar väl om honom.] Medan de gick därifrån började Jesus tala till folket om Johannes: "Vilken typ av högtidligt skådespel förväntade ni er att få se i öknen? Ett strå som vajar för vinden?
Nej, vad gick ni ut för att se? En man klädd i fina (lyxiga, mjuka) kläder? Nej, de med fina kläder brukar ju finnas i kungapalatsen.
Vad gick ni ut för att se? En profet? Ja, jag säger er, och ännu mer än en profet (mer speciell, mer betydelsefull).
Vad ska jag likna den här generationen med? De är som småbarn som sitter på torgen (samlingsplatserna) och ropar till sina kamrater:
Jesus svarade dem:
"Har ni inte läst [i 1 Samuel 21:1-9] vad David gjorde när han och hans män [flydde från Saul till staden Nob, där tabernaklet var på den tiden, och] blev hungriga?
Om ni hade förstått vad detta [citat från Hos 6:6] betyder:
'Jag vill se barmhärtighet [en villighet att hjälpa dem som är i nöd],
inte offer [religiösa ceremoniella riter]', så skulle ni inte ha dömt de oskyldiga.
Han svarade dem [med en kort liknelse]:
"Vem av er skulle inte, om han hade ett får och det faller ner i en grop på någon av sabbatsdagarna [veckosabbaten eller en högsabbat under en högtid], gripa tag i det och dra upp det?
Om jag nu driver ut demoner med [hjälp av] Beelsebul, med vems hjälp driver då era söner ut dem? De ska bli era domare. [När de anklagade Jesus för att använda satanisk kraft innebar det att de också anklagade sina 'egna söner' – sina egna landsmän. Alla Jesu lärjungar var ju judar. Det kan vara så att översteprästen Skevas är en av dem som Jesus talar med här, och då syftar han på Skevas sju söner som sysslade med exorcism och ockulta besvärjelser, se .]
Men han svarade den som berättat det för honom: "Vem är min mor, och vilka är mina bröder?"
Sedan kom lärjungarna till honom och frågade: "Varför talar du till dem i liknelser?"
På en gång sträckte Jesus ut sin hand, tog tag i honom och sade: "Vilken kortvarig (liten) tro du har, varför tvivlade du (höll du på att tappa tron, drogs du åt två håll)?" [Det uttalandet kan tyckas märkligt. Jämfört med de andra lärjungarna som satt kvar i båten hade ju Petrus stor tro! Ordet oligos kan betyda liten, men även kortvarig i tid. Det sammansatta ordet oligo-pistis beskriver Petrus tro som är liten eller snarare kortvarig. Problemet som Jesus adresserar är Petrus instabila tro som har höga toppar och djupa dalar. Först tror han Jesus är ett spöke, sedan går han på vattnet för att på nytt tvivla och börja sjunka. Ordet för tvivla här är edistasas, det används bara här och i .]
"Varför bryter dina lärjungar mot fädernas tradition (förordning)? De tvättar ju inte händerna [för att bli ceremoniellt rena] innan de äter."
Han svarade:
"Varför bryter ni själva mot Guds bud (instruktioner) på grund av er tradition [den muntliga traditionen med stadgar och regler hur man skulle tolka Guds bud]?
[Detta är det andra brödundret som omnämns i Bibeln; tidigare på våren hade Jesus gjort ett brödunder för 5 000 judar på västra sidan av Galileiska sjön, se . Nu är Jesus på den östra sidan av Galileiska sjön efter en tur utanför de judiska områdena med start vid Tyros och Sidon och sedan tillbaka via Dekapolis, se . Många hade kommit ut från städer och byar och följde med Jesus och det är nu redan tredje dagen. Man hade troligtvis med sig lite mat för en dag eller så, men var mer upptagna med att bli botade och höra Jesu undervisning än att tänka på sina vardagliga behov. Det har gått några veckor sedan det förra brödundret som skedde vid påsktiden då gräset var grönt efter regnen, se . Vid den här tiden är det mesta gräset bortbränt och temperaturen en bit över trettio grader på dagen, och Jesus bryr sig om människornas välbefinnande så att de ska orka vandringen hem i värmen.] Då kallade Jesus till sig sina lärjungar och sade: "Jag känner medlidande över folket, för de har nu redan varit med mig i tre dagar
(stannat kvar; de är fortsatt hos mig) och de har inget
[kvar] som de kan äta och jag vill inte skicka iväg dem hungriga för de kan bli
[alldeles] uttröttade
[och kollapsa] på vägen
[hem]."
Jesus märkte vad de pratade om och sade: "Varför diskuterar ni att ni inte har något [fysiskt] bröd? Vilken kortvarig (liten) tro ni har!
Jesus kom till området kring
Caesarea Filippi.
[Ett hedniskt område norr om Galileen. Här finns ett av källflödena för Jordanfloden, med utsikt över en brant klippvägg med grottor där bl.a. avguden Pan tillbads. Den största grottan kallades i folkmun helvetets port och ansågs vara en portal till dödsriket.] Jesus frågade sina lärjungar: "
Vem säger folket att Människosonen är?"
Han sade till dem: "Men vem säger ni att jag är?"
Vad hjälper det en människa att vinna hela världen och [samtidigt] förlora (förverka) sitt liv (sin själ)? Vad kan en människa ge i utbyte mot sitt liv (till lösen för sin själ)?
Lärjungarna frågade honom: "Varför säger de skriftlärda att Elia måste komma först?"
Senare kom lärjungarna enskilt till Jesus (för att samtala privat med honom) och frågade: "Varför kunde inte vi driva ut demonen?"
Han svarade: "Jo." När Petrus var hemma igen frågade Jesus innan han hunnit säga något: "Vad tror du, Simon? Kräver de jordiska kungarna tull och skatt av sina söner eller av andra?"
[Detta är det fjärde av Jesu fem tal som Matteus har med i sitt evangelium.] Ungefär samtidigt [som Jesus har pratat med Petrus om att de ska betala tempelskatten på ett övernaturligt sätt, se ] kom [de andra] lärjungarna fram till Jesus och frågade: "Vem är alltså störst (har högsta rang; är viktigast) [i jämförelse med andra] i himmelriket (himlarnas kungarike)?" [Utifrån parallellstället i frågar Jesus dem vad de pratat om på vägen. Svaret dröjer men till sist erkänner de förläget att de diskuterat vem som var störst. Den här gången gällde det särskilt Petrus ställning i förhållande till de andra lärjungarna. Den inbördes rangordningen var ett återkommande samtalsämne. Det tas upp igen i och precis innan Jesu död i . Hela stycket från fram till 18 är Jesu svar på frågan vem som är störst. Den störste i himmelriket är som ett svagt och sårbart litet barn som behöver Faderns beskydd.]
"Vad tror ni om det här? [Visst är det så här.] Om en man har hundra får och ett av dem kommer bort, lämnar han då inte de nittionio kvar i bergen och ger sig ut och letar efter det som är borta?
De frågade: "Varför har då Mose befallt mannen [i ] att ge henne ett skilsmässobrev och skilja sig (skicka i väg henne)?" [Det är inte helt tydligt vad "motbjudande" i syftar på. Vissa ansåg att vad som helst hos hustrun som orsakade mannen obehag var "motbjudande" och skäl nog för skilsmässa, medan de striktare menade att det handlade om sexuell otrohet. Andra hävdade att ordvalet, tillsammans med gör att det inte kan syfta på otrohet i äktenskapet, eftersom detta ju bestraffades med stening, se t.ex. där man vill stena en kvinna som begått äktenskapsbrott. I så fall handlar skilsmässobrevet som Mose syftar på om sexuell synd före äktenskapet under trolovningen, vilket var fallet i när Josef trodde att Maria varit otrogen.]
Då (plötsligt, oväntat) kom en person fram till honom och frågade: "Mästare, vad gott [vilka goda gärningar] ska jag göra för att få evigt liv?" [Mannen var ung och rik, se , . Han var också en ledare, antagligen en föreståndare i synagogan, se .]
Jesus svarade: "Varför frågar du mig om vad som är gott? Det finns bara en som är god [och det är Gud]. Men vill du gå in i livet [Guds överflödande och äkta liv – dvs. själva kärnan och meningen med livet], så håll (följ, vaka över) budorden."
Den unge mannen [omkring 20-40 år gammal] sade: "Jag har hållit alla dessa sedan unga år, vad saknar jag?" [Frågan som han verkar ställa är varför han ännu inte fått frid i hjärtat, trots att han har försökt hålla buden.]
När lärjungarna hörde detta häpnade de (blev de helt överväldigade och förvånade) och sade: "Vem kan då bli frälst [räddad från evig död]?"
Då svarade Petrus och sade: "Se, vi har lämnat allt för att följa dig [i motsats till den rike unge mannen, se ], vad kommer vi att få?"
Även vid elfte timmen [klockan fem på eftermiddagen, en timma innan solen gick ned och arbetsdagen var slut] gick han ut igen. När han såg några andra stå där sade han till dem: 'Varför står ni här hela dagen sysslolösa (utan arbete)?'
Han frågade henne: "Vad vill du?"
Hon sade: "Lova mig att mina båda söner får sitta bredvid dig i ditt rike, den ene till höger och den andre till vänster." [De två förnämsta platserna i Guds rike.]
Jesus svarade [och riktade sig nu främst till Jakob och Johannes]: "Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den bägare som jag ska dricka?"
De svarade: "Ja, det kan vi."
Då stannade Jesus och kallade till sig dem och frågade: "Vad vill ni att jag ska göra för er?"
När han kom in i
Jerusalem kom hela staden i rörelse
(i upplopp, skakades), och man frågade: "
Vem är detta?"
och sade till honom: "Hör du vad de säger?" Jesus svarade: "Ja, har ni aldrig läst orden: Barns och spädbarns rop har du gjort till en lovsång åt dig?" []
När han hade kommit till templet och höll på att undervisa kom översteprästerna och folkets äldste fram till honom [avbröt hans undervisning] och frågade: "Vad har du för fullmakt (auktoritet) att göra detta? Och vem har gett dig den fullmakten?" [De syftar antagligen på Jesu agerande dagen innan då han drev ut dem som sålde och köpte, men även tidigare händelser som intåget i templet och barnens lovsång till honom. Svaret är förstås enkelt – han gör sin Faders vilja. Ett sådant svar skulle dock leda till att Jesus blev anklagad för hädelse. De religiösa ledarnas fråga är ingen oskyldig undran utan en fälla, som Jesus lätt genomskådar.]
Dopet Johannes döpte med, varifrån kom det? Från himlen eller från människor?"
De överlade med varandra (diskuterade mellan sig): "Om vi svarar: 'Från himlen', svarar han: 'Varför trodde ni då inte på honom?'
[Jesus frågar översteprästerna och folkets äldste:] "Vad säger ni om det här?
En man hade två söner. Han gick fram till den förste och sade: 'Min son, gå i dag och arbeta i vingården.'
Vem av dessa två gjorde faderns vilja?" [Det är anmärkningsvärt att den andra sonen säger "herre" och inte "far". Det är en anspelning på översteprästernas felaktiga inställning till Gud. I stället för ett barns kärlek och nära relation till fadern var de fulla av insmickrande falsk underdånighet.]De svarade: "Den första."
Jesus sade till dem: "Jag säger er sanningen, tullindrivare och prostituerade ska komma in i Guds rike före er.
[Jesus avslutar nu liknelsen med en fråga:] När nu vingårdens ägare kommer, vad gör han då med dessa vinodlare (arrendatorer)?"
Så berätta för oss, vad är din åsikt i den här frågan? Är det rätt (i enlighet med Guds bud) att betala [individuell och årlig] skatt till Caesar (kejsaren) eller inte?" [Många judar tolkade budet som Herren gett, att inte ha en utländsk kung över sig i sitt land, som en ursäkt för att inte betala skatt till romarna, se .]
Jesus kände (märkte, kände igen) deras ondska (fula intentioner) och sade: "Ni skenheliga (som låtsas att ni vill ha svar), varför försöker ni sätta dit mig? [Om Jesus svarade "ja" skulle det reta upp judarna som hatade den romerska ockupationen, medan ett "nej" skulle kunna leda till åtal för uppror mot romerska staten.]
Jesus frågade dem: "Vems bild och vems namn är det här?"
Vem av de sju blir hon hustru till vid uppståndelsen? Alla har ju varit gifta med henne." [Saddukéerna ville visa på orimligheten med en uppståndelse med hjälp av detta exempel som de troligtvis använt som argument i tidigare diskussioner med fariséerna. Exemplet kan komma från en berättelse från apokryferna, Tobit 3:7-15, där just en kvinna gift sig med sju män utan att ha fått barn. De antog att den uppståndna kroppen skulle vara som den nuvarande mänskliga kroppen, se även Paulus resonemang i samma ämne i .]
och sade: "Vad anser ni om den Smorde (Messias, Kristus)? Vems son är han?"
De svarade: "Davids son."
Ni blinda dårar, vad är större (mer värt), guldet eller templet som helgar guldet?
Ni blinda, vad är större (mer värt), gåvan eller altaret som helgar gåvan?
Jesus satt sedan på
Olivberget [en och en halv kilometer öster om Jerusalem, varifrån man ser ut över hela Jerusalem och templet som de nyss lämnat]. Då kom lärjungarna
[brödraparen Petrus och Andreas, och Jakob och Johannes, se ] fram till honom enskilt
(för att samtala privat med honom) och frågade:
- När ska allt detta ske [templets förstörelse, se ]? - Vilket tecken ska markera
din återkomst
och tidsålderns slut?
[Resten av kapitel 24 och hela kapitel 25 är Jesu svar på dessa två frågor.] [Nu följer tre liknelser som alla handlar om tjänare som väntar på sin herres ankomst. De riktas till troende som väntar på Jesu återkomst. Budskapet är att vara sysselsatt med uppdraget, vara brinnande och vara en trogen förvaltare.] "Vem är den trogne och kloke (förståndige, andligt klarsynte) tjänare som hans herre har utsett att ha uppsikt över tjänstefolket och ge dem mat i rätt tid?
När lärjungarna såg detta blev de förargade (kände ilska på grund av att de upplevde att något orätt skedde). De sade [initiativtagaren till klagomålet var Judas, se ]: "Vilket slöseri!
Men Jesus visste [vad lärjungarna hade sagt till varandra och direkt till kvinnan] och sade till dem: "Varför besvärar (trakasserar, skuldbelägger) ni kvinnan? Hon har gjort en god (ärofull, vacker) gärning mot mig.
Han sade: "Vad är ni villiga att ge mig om jag förråder honom (utlämnar honom åt er)?" Då vägde de upp och betalade honom trettio silvermynt [shekel].
Då reste sig översteprästen och frågade: "Ska du inte svara? Vad är det dessa män anklagar dig för?"
Då slet översteprästen sönder sina kläder. [Att slita sönder sina kläder var det judiska uttrycket för att visa häftig sorg eller fasa, se , ; ; ; ; . Här används det generella grekiska ordet för kläder, himation. I pluralformen beskriver det ofta både de innersta kläderna, tunikan, och manteln som var ytterplagget. Utifrån förstår vi att det här syftar på de två tunikorna som välbärgade personer bar, se . Ordet "slita sönder" förstärker att det var en dramatisk scen. Översteprästen tog tag i halslinningen med sina händer och rev upp sina båda tunikor någon decimeter. Torah förbjöd översteprästen att riva sönder sina kläder för privat sorg, se ; . Dock verkar detta vara tillåtet då han agerade som en domare och uttryckte sin förskräckelse över en hädelse som yttrats i hans närvaro.] Han sade: "Han har hädat. Vad behöver vi nu ha fler vittnen till? Ni har nu själva hört hädelsen.
Vad säger ni?"
De [översteprästerna som var samlade i Stora rådet] svarade: "Han förtjänar döden."
och sade: "Profetera för oss, den Smorde (Messias, Kristus)! Vem var det som slog dig?"
Men han förnekade detta inför dem alla och sade: "Jag förstår inte vad du menar."
Han sade: "Jag har syndat och förrått oskyldigt blod."
De svarade: "Vad angår det oss? Det är din sak."
När folket nu var samlat frågade Pilatus: "Vem vill ni att jag ska frige, Jesus Barabbas eller Jesus som kallas den Smorde (Messias, Kristus)?"
Ståthållaren sade nu till dem: "Vilken av de båda vill ni att jag ska frige?" De svarade: "Barabbas!"
Pilatus frågade dem: "Vad ska jag då göra med den Jesus som kallas den Smorde (Messias)?" Alla svarade: "Korsfäst honom!"
Han frågade: "Vad har han gjort för ont?" Men de ropade ännu högre: "Korsfäst honom!"
Markusevangeliet (72)
"
Vad har du med oss att göra, Jesus från
Nasaret? Har du kommit för att förgöra oss? Jag vet
vem du är – Guds helige!"
De blev alla förfärade (på gränsen till skräckslagna) och började fråga varandra (begära svar av varandra): "Vad är detta? En ny undervisning, med makt bakom orden! Till och med de orena andarna befaller han, och de lyder honom."
"Varför talar denne man [en människa som vi] på det här sättet? Han hädar ju (är respektlös mot Gud). Vem kan förlåta synder utom Gud?"
I sin ande visste Jesus på en gång exakt vad de tänkte inom sig, och sade till dem: "Varför tänker ni allt detta i era hjärtan?
Vad är lättast att säga till den förlamade: 'Dina synder är förlåtna (borttagna),' eller att säga: 'Stå upp, ta din bädd och börja gå'?
När de skriftlärda som tillhörde fariséerna såg att han åt med tullindrivare och syndare, sade de till Jesu lärjungar: "Varför äter och dricker han med tullindrivare och [kända] syndare?"
Johannes lärjungar och fariséerna fastade. [Rättrogna judar fastade två dagar i veckan, måndag och torsdag.] Därför frågade man Jesus: "Varför fastar Johannes lärjungar och fariséernas lärjungar, men inte dina lärjungar?"
Då sade fariséerna till honom: "Titta [på dina lärjungar], varför gör de sådant som man inte får göra på sabbaten?" [Enligt är det inte olovligt att plocka ax på någon annans åker för att äta. Dock skedde detta på sabbaten. Enligt den rabbinska tolkningen både skördade och tillredde lärjungarna mat, vilket inte var tillåtet på vilodagen.]
Han svarade: "Har ni aldrig läst [] vad David gjorde när han och de som var med honom kom i nöd och var hungriga?
Då svarade han dem: "Vem är min mor och mina bröder?"
Han sade till dem: "Var uppmärksamma på vad ni hör. Det mått ni ger [av energi och studier till den sanning ni hör], ska bli det mått [av kunskap] som kommer tillbaka till er, och ännu mer [förutom det] ska ges till er som lyssnar.
Jesus sade: "Vad ska vi jämföra (likna) Guds rike med? Vilken liknelse (bild) ska vi använda för att illustrera (förklara) det? [Jesus involverar sina åhörare i sin predikan.]
Han sade till dem [lärjungarna]: "Varför är ni [så] rädda (uppskrämda, tysta, fega)? Har ni ingen tro (tillit, förtröstan) ännu?"
Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: "Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder honom."
och vrålade (skrek) med hög röst: "Vad har du med mig att göra, Jesus, den högste Gudens Son? [Frasen som ordagrant är 'vad har jag med dig att göra' kan betyda 'lämna mig ifred' eller 'bry dig inte om mig'.] Har du kommit hit för att plåga oss i förtid?"
Han [Jesus] frågade honom: "Vad är ditt namn?"
Mannen svarade: "Mitt namn är Legion, för vi är många." [Legion betyder tusental och är ett latinskt låneord för en stor armé. En romersk legion bestod av omkring 6 000 män. Termen antyder både att mannen hade ett stort antal demoner och att deras natur var våldsam och krigisk.]
De som vaktade dem flydde och berättade detta i staden och ute på landsbygden. Folket där kom då ut för att se vad som hade hänt.
På samma gång som detta skedde visste Jesus att kraft hade gått ut ifrån honom, så han vände sig om mot folkmassan och frågade: "Vem rörde vid mina kläder?"
Hans lärjungar sade upprepade gånger till honom: "Du ser väl hur folkmassan tränger på från alla håll, och ändå frågar du: Vem rörde vid mig?"
Medan Jesus fortfarande talade kom några från synagogföreståndarens hus och sade: "Din dotter har dött. Varför fortsätter du besvära Läraren (Mästaren)?"
När han gått in sade han till dem: "Varför denna uppståndelse och gråt? Den lilla flickan har inte dött, hon sover."
När det blev sabbat undervisade han i synagogan.
[Jesus var känd och synagogföreståndaren inbjöd honom att tala på huvudgudstjänsten på lördagsmorgonen i Nasaret.] Många som hörde honom häpnade
(blev helt överväldigade och förvånade) och sade:
"Var har han fått detta
(dessa idéer) ifrån?
Vad är det för visdom han har fått
[utan att ha blivit lärd under någon rabbin]?
Hur kan han utföra sådana mäktiga gärningar med sina händer?
[Männen var i en egen festsal och kvinnorna i en annan.] Då gick hon ut och frågade sin mor: "Vad ska jag begära?" Hon svarade: "Johannes Döparens huvud."
Bryt upp och skicka i väg dem så att de kan köpa sig något att äta på landsbygden och i städerna."
Fariséerna och de skriftlärda frågade honom: "Varför lever inte dina lärjungar efter fädernas tradition utan äter brödet med orena händer?" [Kritiken riktades mot lärjungarnas beteende, men gällde Jesus. Vem trodde han sig vara när han struntade i århundraden av judiska traditioner?]
[Detta är det andra brödundret. Tidigare på våren hade Jesus gjort ett brödunder för 5 000 judar på västra sidan av Galileiska sjön, se . Även om Markus inte anger var det andra matundret sker är det troligt att Jesus är någonstans på östra sidan av Galileiska sjön. Formuleringen "vid den tiden" kopplar ihop händelsen till Jesu vandring utanför de judiska områdena till Tyros och Sidon och sedan tillbaka via Dekapolis, se .] Vid den tiden
[då de var på östra sidan av Galileiska sjön] hade det återigen samlats mycket folk, och de hade inte något att äta. Då kallade Jesus till sig lärjungarna och sade till dem:
"Jag känner medlidande med folket (från djupet av mitt hjärta), de har nu varit med mig tre dagar och har ingenting [kvar] att äta.
Jesus suckade djupt i sin ande [över deras otro och förhärdelse] och sade: "Varför söker detta släkte ett tecken? Jag säger sanningen till er, detta släkte ska inte få något tecken."
Jesus, väl medveten om detta, sade till dem: "Varför diskuterar ni om det var på grund av att ni inte hade med er bröd? Har ni ännu inte fattat och förstått någonting? Är era hjärtan så hårda (fastlåsta i en sådan förstockelse)?
Jesus gick med sina lärjungar till byarna i trakten av
Caesarea Filippi [ett hedniskt område drygt fyra mil norr om Gennesarets sjö]. På vägen dit frågade han sina lärjungar: "
Vem säger folket att jag är?"
Han frågade dem: "Och ni, vem säger ni att jag är?"
Då svarade Petrus: "Du är den Smorde (Messias, Kristus)."
För vad hjälper det en människa att vinna hela världen
och [samtidigt] förlora (förverka) sitt liv (sin själ)?
Vad skulle en människa ge i utbyte mot sitt liv (till lösen för sin själ)?
Han visste inte vad han skulle säga, så förskräckta [över vad de såg] var lärjungarna. [Även om denna händelse förmodligen äger rum på våren gör Petrus kopplingar till Lövhyddohögtiden, Sukkot, som firas på hösten. Man bygger då hyddor med tak av löv under bar himmel för att minnas israeliternas ökenvandring efter deras uttåg/exodus ur Egypten. Enligt judisk tro och tradition förknippas högtiden också både med den messianska ankomsten och inträdandet av den messianska tidsåldern, se . Dessa kopplingar till den messianska förväntan är tydlig då Jesus besöker Jerusalem under Sukkot, se t.ex. , , , .]
De behöll detta för sig själva, och diskuterade med varandra vad som kunde menas med att uppstå från de döda.
Han frågade de skriftlärda: "Vad är det ni diskuterar med dem (vad är det ni argumenterar och ifrågasätter)?"
De kom
[hem] till
Kapernaum. När han var inne i huset igen frågade han dem: "
Vad var det ni diskuterade på vägen?"
Men de förblev tysta [och skämdes], för på vägen hade de diskuterat (grälat) om vem av dem som var den störste. [Tystnaden visar att lärjungarna skämdes över att de hade grälat om inbördes rang, direkt efter att Jesus talat om sin död, se .]
Salt är något bra [det bevarar mat och ger en god smak], men om saltet förlorar sin sälta, hur ska ni då få det salt igen? Ha salt i er [var salt och ljus i en mörk värld, se ] och lev i harmoni (håll fred) med varandra!" [Jesus knyter ihop undervisningen som han började med i om ödmjukhet och tjänande, inte positioner. Kärleken mellan de troende gör att saltet behåller sin sälta.]
Han svarade: "Vad har Mose befallt er?"
När han [lämnade huset han gått in i, och] gick ut på gatan, sprang en man fram och föll ner på knä för honom och frågade: "Gode lärare, vad ska jag göra för att få evigt liv?"
Jesus svarade honom:
"Varför kallar du mig god?
Det finns ingen god utom en,
och det är Gud!
De blev ännu mer förvånade (förbryllade, tappade helt hakan) och sade till varandra: "Vem kan då bli frälst (räddad, bevarad, få evigt liv)?"
Han frågade dem: "Vad vill ni att jag gör för er?"
Men Jesus sade till dem: "Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den bägare som jag dricker, eller bli döpta i det dop [av lidande och död] som jag kommer att döpas med?"
Jesus frågade honom: "Vad vill du att jag ska göra för dig?"
Den blinde mannen svarade honom: "Rabbouni [arameiskt ord som betyder 'min store Mästare'], låt mig få tillbaka min syn."
Om någon frågar er varför ni gör detta så ska ni svara: 'Herren behöver det, och han kommer snart att skicka tillbaka det [när han använt åsnefölet].' "
Några av dem som stod i närheten frågade: "Vad gör ni, varför löser ni åsnefölet?"
De frågade honom: "Vad har du för fullmakt (auktoritet) att göra detta? Vem har gett dig den fullmakten?" [De syftar antagligen på Jesu agerande dagen innan då han drev ut dem som sålde och köpte, men även tidigare händelser som intåget i templet och barnens lovsång till honom. Svaret är förstås att han gör sin Faders vilja, men ett sådant svar skulle göra att han blev anklagad för hädelse. De religiösa ledarnas fråga är ingen oskyldig undran utan en fälla, som Jesus lätt genomskådar.]
De överlade med varandra (diskuterade mellan sig): "Om vi svarar: 'Från himlen', säger han: 'Varför trodde ni då inte på honom?'
Vad ska nu vingårdsägaren göra? Jo, han ska komma och avsätta (döma, förgöra) vinodlarna, och ge vingården åt andra.
Men Jesus förstod att de hycklade och sade till dem: "Varför försöker ni snärja mig (sätter ni mig på prov)? Ge mig ett mynt (en denar) och låt mig se på det!" [En denar var det vanligaste romerska myntet, värdet motsvarade en dagslön för en arbetare. På ena sidan fanns en bild på den dåvarande kejsaren Tiberius huvud, och längs med kanten en inskrift på latin: Tiberius Caesar Augustus – den gudomlige Augustus son. De romerska mynten ansågs vara en hädelse bland judarna och fick inte användas i templet. Texten och bilden bröt mot både det första och andra budet – att inte ha några andra gudar och att inte göra några ingraverade bilder.]
De hämtade ett. [Eftersom man bara använde judiska mynt i templet skickade de antagligen någon till växlingsborden för att hämta ett romerskt mynt.] Han frågade dem: "Vems bild och inskrift är detta?"
De svarade: "Caesars." [Caesar var både namnet och titeln på den romerska kejsaren.]
Vid [den nu påstådda] uppståndelsen, när de uppstår, vem av dessa ska hon då vara hustru till? Alla sju var ju gifta med henne." [Saddukéerna ville visa på orimligheten med en uppståndelse med hjälp av detta exempel som de troligtvis använt som argument i tidigare diskussioner med fariséerna. Exemplet kan komma från en berättelse från apokryferna, Tobit 3:7-15, där just en kvinna gift sig med sju män utan att fått barn. De antog att den uppståndna kroppen skulle vara som den nuvarande mänskliga kroppen, se även Paulus resonemang i samma ämne i .]
"När ska detta ske [templets förstörelse, se ]? - Vad ska bli tecknet när allt detta ska ske (fullbordas)?"
När man för bort er [till domstolen] och utlämnar er, så bekymra er inte över vad ni ska säga [till ert försvar]. Säg i stället det som ges er i den stunden, för det är inte ni som då talar, utan den helige Ande.
Några av de som var där blev arga (kände ilska på grund av att de upplevde att något orätt skedde). [Judas var en av dem, se .] De sade till varandra: "Varför detta slöseri med parfym (smörjelse, olja)?
Men Jesus sade: "Låt henne vara! Varför besvärar (oroar) ni henne? Hon har gjort något gott (ärofyllt, vackert) för mig.
Han sade: "Abba (pappa)! Fader! Allt är möjligt (alla saker är möjliga) för dig: Ta bort denna bägare från mig, men inte vad jag vill (önskar), utan vad du vill." ["Abba" betyder pappa på arameiska, som var det språk Jesus och hans lärjungar talade till vardags. De första ord ett litet barn lär sig säga är "abba" – pappa, och "imma" – mamma. Uttrycket "Abba Fader" visar på den öppenhet och nära familjerelation som råder i bönen. "Bägare" visar här på en uppmätt del av lidande, se även .]
När han kom tillbaka fann han dem igen sovande eftersom deras ögon var så tyngda av sömn. De visste inte vad de skulle svara honom.
Då reste sig översteprästen upp ibland dem och frågade Jesus: "Ska du inte svara på deras vittnesmål mot dig?"
Då slet översteprästen sönder sina tunikor (skjortliknande långt underklädesplagg). [Att slita sönder sina kläder var det judiska uttrycket för att visa häftig sorg eller fasa, se , ; ; ; ; . Tunikan var det innersta plagget. Bara välbärgade personer bar två tunikor, se . Ordet "slita sönder" förstärker att det var en dramatisk scen. Översteprästen tog tag i halslinningen med sina händer och rev upp sina båda tunikor någon decimeter. Lagen förbjöd översteprästen att riva sönder sina kläder för privat sorg, se ; . Dock verkar detta vara tillåtet då han agerade som en domare och uttryckte sin förskräckelse över en hädelse som yttrats i hans närvaro.] Han sade: "Vad behöver vi nu ha fler vittnen till?
Ni har nu själva hört hädelsen. Vad är ert beslut?"
Alla de [som var samlade i Stora rådet] dömde honom skyldig till döden.
Men han förnekade och sade: "Jag vet inte och förstår inte vad du pratar om!" Sedan gick han ut på den yttre gården. [Petrus går undan från skenet från elden som hade avslöjat hans identitet för en av tjänsteflickorna.] Då gol tuppen.
Pilatus talade till dem på nytt: "Vad ska jag då göra med honom som ni kallar judarnas kung?"
Pilatus frågade: "Vad har han gjort för ont?"
Men de ropade bara ännu högre: "Korsfäst honom!"
De korsfäste honom och delade hans kläder mellan sig genom att kasta lott om dem.
Vid nionde timmen (klockan tre) ropade Jesus med hög röst [och citerade på arameiska, men med vissa hebreiska drag]:
"Eloi, Eloi, lema sabaktani?" Det betyder:
"Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?"
De sade gång på gång till varandra (deras huvudsakliga samtalsämne under vandringen var): "Vem ska rulla undan stenen från ingången till graven åt oss?"
Lukasevangeliet (115)
Sakarias sade till ängeln: "Hur kan jag vara säker på detta? Jag är ju gammal, och min hustru är till åren kommen."
Så med tecken frågade de hans far vad han ville att barnet skulle heta.
Alla som hörde det tog det till hjärtat och sade: "Vad ska det bli av detta barn?" För Herrens hand var verkligen med honom.
När de [Josef och Maria] såg honom blev de helt förvånade (bestörta, halvt från vettet). Hans mor sade till honom: "Mitt barn (ordet för barn fokuserar på att man tillhör familjen), varför har du behandlat oss så här? Ser du inte hur din far och jag har plågats (pinats, gått igenom helveteskval) när vi letat efter dig överallt."
Då sade Jesus till dem: "Varför behövde ni leta efter mig? Visste ni inte att jag måste vara i min Faders hus (måste vara helt överlåten och upptagen att göra min Faders gärningar)."
Johannes sade nu till folkskarorna [saddukéerna och fariséerna, se ] som kom i en stadig ström [från byar och städer] för att bli döpta av honom: "Ni giftormsyngel, vem har i hemlighet intalat er att ni kan undfly den kommande straffdomen [Guds vrede mot synden]?
[Man frågar nu hur man ska leva det nya livet. Johannes ger olika svar beroende på vad de olika grupperna behöver omvända sig ifrån. Saddukéerna måste bli generösa, tullindrivarna ärliga, och soldaterna mildare och nöjda med vad de har.]Folkskarorna frågade honom gång på gång: "Vad ska vi då göra?"
Även tullindrivare (publikaner) kom för att bli döpta, och de sade till honom: "Lärare, vad ska vi göra?"
De som var soldater frågade också honom: "Vad ska vi göra?" Han svarade: "Tvinga inte till er pengar från någon med våld (ordagrant 'skaka någon') eller genom falska anklagelser. Var nöjda med er lön."
"
Vad har du med oss att göra, Jesus från
Nasaret? Har du kommit för att förgöra oss? Jag vet
vem du är, Guds helige."
Alla förundrades (blev helt mållösa, stela av en förundran som gränsade till rädsla) och frågade varandra: "Vad är det med hans ord? Med makt och myndighet befaller han de orena andarna, och de far ut."
De skriftlärda och fariséerna tänkte (hade en inre dialog): "Vad är det för en hädare! Vem kan förlåta synder utom Gud?"
Men Jesus visste deras tankar (och inre resonemang) och sade till dem: "Vad är det ni tänker i era hjärtan?
Vilket är lättast, att säga: 'Du har fått förlåtelse för dina synder', eller: 'Stå upp och gå'?
Men fariséerna och deras skriftlärda klagade på Jesu lärjungar (viskade irriterat i låg ton till dem) och sade: "Hur kan ni äta och dricka tillsammans med tullindrivare och syndare?"
De [fariséerna] sade till honom: "Johannes lärjungar fastar ofta och ber böner (regelbundna böner för specifika behov), och det gör fariséernas lärjungar också, men dina lärjungar äter och dricker." [Man syftar antagligen på den fest som Jesus och lärjungarna besökte hos den nyfrälste Matteus, se . Kanske råkade den infalla på en måndag eller torsdag, som var de rättrogna judarnas fastedagar. Man kunde dock inte anklaga Jesu lärjungar för att inte be, och nämner inget om det.]
Men några av fariséerna sade: "Varför gör ni det som inte är tillåtet på sabbaten?" [Det var tillåtet att för eget behov plocka och äta både frukt och säd från någon annans åker om man var hungrig, se . Att äta mat var heller inte förbjudet på sabbaten. Problemet var att enligt den rabbinska tolkningen av budorden i Moseböckerna både skördade och tröskade lärjungarna när de ryckte av ax och gnuggade dem mellan sina händer. Detta ansågs då vara ett arbete, vilket inte var tillåtet på vilodagen. För att vara säker på att inte utföra ett arbete, tillredde rättrogna judar därför maten på fredagseftermiddagen före sabbaten. Det var troligt att Jesu lärjungar följde dessa judiska seder, se , men här var man på resande fot och kunde inte förbereda någon mat.]
De fylldes av vettlöst hat (vansinne, galenskap utan logik) och diskuterade med varandra om vad de skulle göra med Jesus.
[På tal om blindhet:]
Varför ser du flisan (stickan, sågspånet, kornet) i din broders öga,
utan att ens fundera på (vara medveten om) bjälken i ditt eget öga?
Varför kallar ni mig för 'Herre, herre' utan att göra det jag säger? [Upprepningen av herre, indikerar att man verkligen trodde att man gjorde Guds vilja.]
Den (var och en) som kommer till mig och hör [aktivt lyssnar till] mina ord och gör [aktivt handlar] efter dem, jag ska visa er [i följande illustration] vem han är lik:
Medan Johannes [Döparens] sändebud gick därifrån började Jesus tala till folket om Johannes: "Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå som vajar för vinden?
Nej, vad gick ni ut för att se? En man klädd i fina (lyxiga, mjuka) kläder? Nej, de med fina kläder brukar ju finnas i kungapalatsen.
Vad gick ni ut för att se? En profet? Ja, jag säger er, och ännu mer än en profet (mer speciell, mer betydelsefull).
[Jesus fortsätter:] "Vad ska jag jämföra den här generationen människor med? Vad liknar de?
När farisén som hade bjudit dit honom såg det, sade han till sig själv: "Om den mannen var en profet (och det är ju helt uppenbart att han inte är det, för då) skulle han veta vilken sorts kvinna som rör vid honom, hon är en värdelös synderska (en notorisk syndare)."
När de inte kunde betala efterskänkte han skulden för dem båda. Vem av dem kommer att älska honom mest?" [Liknelsen gör det klart att alla har syndat och står i skuld till Gud, se . En denar var en arbetares dagslön. Den ene var skyldig tjugo månadslöner, den andre två. De två skulderna representerar inte syndens storlek, utan medvetenhet om sin synd. I alla närvarandes begreppsvärld ansågs Simon tio gånger bättre än kvinnan, och man identifierade kvinnan med den personen i liknelsen som var skyldig mest. Men liknelsen säger inte att Simon var mindre brottslig inför Gud. Kvinnan visste att hon hade syndat mot Gud, medan Simon var ovetande om sitt bedrövliga tillstånd.]
Men de som var runt bordet började säga till varandra: "Vem är han som till och med förlåter synder?"
Hans lärjungar frågade honom vad denna liknelse betydde.
Han frågade lärjungarna: "Var är er tro?"
Förskräckta men också förundrade (förvånade, chockade) sade de till varandra: "Vem är han som till och med befaller vindarna och vattnet, och de lyder honom?"
När han såg Jesus vrålade han genomträngande, föll ner inför honom och ropade med hög röst: "Vad har du med mig att göra, Jesus, du den högste Gudens son? Jag ber dig, plåga mig inte!" [Frasen är ordagrant "vad har jag med dig att göra", och kan betyda "lämna mig ifred" eller "bry dig inte om mig."]
Jesus frågade honom: "Vad är ditt namn?"
Han svarade: "Legion", för många demoner hade farit in i honom. ["Legion" betyder tusental och är ett latinskt låneord för en stor armé. En romersk legion bestod av över 6 000 män. Termen antyder både att mannen hade ett stort antal demoner och att deras natur var våldsam och krigisk.]
Jesus [stannade och] frågade: "Vem var det som rörde vid mig?"
[Flera av dem omkring honom svarade förmodligen: "Det var inte jag."] När alla förnekade det, sade Petrus: "Mästare, [vem rörde inte vid dig,] folkmassan är omkring dig och trycker på från alla sidor."
Herodes själv sade: "Johannes halshögg jag. Vem är då han som jag hör sådant om?" Och han försökte få träffa Jesus.
En gång när han hade dragit sig undan för att be, och lärjungarna var med honom, frågade han dem: "Vem säger folket att jag är?"
Då frågade han dem: "Men vem säger ni att jag är?"
Petrus svarade: "Du är den Smorde (Messias, Kristus)."
För vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen
men mister (totalt förstör; ruinerar) sig själv eller [själv] går förlorad?
Men en diskussion uppstod bland lärjungarna, den rörde frågan om vem av dem som var störst (hade mest värde, inflytande och auktoritet).
Allt har min Fader anförtrott åt mig.
Ingen vet vem Sonen är,
utom Fadern,
och ingen vet vem Fadern är,
utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara det för."
En laglärd [expert på hur Mose undervisning skulle tolkas] reste sig upp för att pröva Jesus (sätta honom på prov) och sade: "Lärare, vad ska jag göra för att få (ärva) evigt liv?" [Hans intentioner är inte helt ärliga, han är mer intresserad av att se hur Jesus klarar av att svara på teologiska frågor.]
Jesus svarade honom [genom att ställa en motfråga]: "Vad står det i lagen? Vad läser du där (hur tolkar du det stället)?"
Fast besluten att rättfärdiga sig själv frågade han Jesus: "Vem är då min nästa (medmänniska)?" [Enligt judarna räknades bara de egna landsmännen som "ens nästa". Jesu svar hade överbevisat mannen om att han inte levde upp till budet.]
Vem av dessa tre har enligt din mening visat sig vara en verklig medmänniska?"
Sedan sade han till dem [och Jesus fortsätter nu att undervisa om bön genom att ge två liknelser]:
Liknelse 1 – Bulta på en väns dörr
"Anta att någon av er har en vän, och ni går till honom mitt i natten och säger till honom: 'Kära vän, kan du låna mig tre bröd [limpor],"Finns det någon far bland er som skulle ge sin son en orm när han ber om en fisk,
Om jag nu driver ut demoner med Beelsebul, med vems hjälp driver då era söner ut dem? De ska bli era domare.
Jag ska tala om för er vem ni ska frukta. Frukta honom som efter döden har auktoritet att kasta er i Gehenna (helvetet). Ja, jag säger er: Honom ska ni frukta.
När man ställer er till svars inför synagogor och myndigheter och makthavare, oroa er inte för hur ni ska försvara er eller vad ni ska säga.
Men Jesus sade till honom: "Människa, vem har satt mig till domare eller medlare mellan er två?"
Så han tänkte (resonerade fram och tillbaka med sig själv): 'Vad ska jag göra, för jag har inte plats för mina skördar?'
Men Gud sade till honom: 'Du handlar dåraktigt (resonerar inte logiskt)! I natt ska din själ utkrävas av dig. Allt som du har samlat, vem ska då få det?'
Sedan sade Jesus till sina lärjungar: "Därför säger jag er [eftersom det är dårskap att bara fokusera på att samla rikedomar i den här världen som liknelsen om den rike mannen visade, se ]: Bekymra (oroa) er inte för ert liv (gr. psuche) [jordelivet]
vad ni ska äta,
eller för er kropp,
vad ni ska klä er med. []
Vem av er kan genom att oroa (bekymra) sig lägga en enda aln till sin livslängd (längd)? [En aln (gr. pechys) används främst för att mäta längd men även tid. Den romerska alnen motsvarade 45 cm och var ungefär som en mans underarm, avståndet mellan armbågen och långfingret. Tidsmåttet var inte helt definierat, men det beskrev en kort tid. Det kunde syfta på det korta ögonblick det tog att ta ett steg och röra sig framåt en aln. I förhållande till år kunde en "pechys" motsvara en timme eller en dag. Slutsatsen är att oro inte kan förlänga livet ens ett enda steg på vår livsvandring – några sekunder, timmar eller dagar. Oro kan inte heller göra stor förändring som att öka vår längd med en halvmeter.
Det finns även en koppling till nästa stycke som Jesu åhörare kände till. Den som vevar upp garn som spunnits () gör det mellan pekfingret och tummen och runt armbågen, vilket motsvarar en aln.]
Om ni inte ens förmår så lite, varför bekymrar ni er då för allt det andra?
Sök inte (var inte fixerade vid) vad ni ska äta och dricka, och oroa er inte.
[Detta är enda gången det grekiska ordet meteorizomai används för oro i NT. Det kan beskriva hur ett skepp kastas för havets vågor, och bilden blir då en oro där man kastas mellan hopp och fruktan. En annan betydelse är något högt i luften. Ordet "meteor" kommer från detta ord. Betydelsen blir då att inte sätta oproportionerliga skyhöga förväntningar på jordiska ting som sin trygghet, vilket bara leder till oro och besvikelse.]
Herren sade: "Vem är den trogne och visa förvaltaren (som fått ansvar att övervaka och leda ett visst område) som av sin herre blivit satt över tjänstefolket och som ska ge dem mat (var och ens dagliga matranson) i rätt tid?
"Jag har kommit för att tända en eld (kasta eld) på jorden – jag önskar så att den redan brann! [I det naturliga ger elden värme och ljus, men samtidigt förtärs också materialet som brinner. Elden förädlar metaller så att bara det som är äkta består. I Bibeln används eld som en bild på Guds helighet, dom och dopet i den helige Ande. Att Jesus önskar att elden brann syftar antagligen på flera saker – att prövningens eld skulle förädla de troende att leva helt överlåtna till honom, att pingstdagen redan var här så att de troende var brinnande i den helige Ande och var klara ljus i en mörk värld. Det var det som skedde när Guds ord blev uppenbarat i hjärtat på Emmausvandrarna och det var som en eld inom dem, se .]
"Varför bedömer (avgör) ni inte själva vad som är rätt?
Sedan sade Jesus: "Vad ska jag likna Guds rike vid? Vad ska jag jämföra det med?"
Igen sade han: "Vad ska jag jämföra Guds rike med?
Sedan sade han till dem: "Om någon av er har en son eller en oxe som faller ner i en brunn, drar han då inte på en gång upp dem, även om det är sabbat?"
Om någon av er vill bygga ett torn, sätter han sig inte först ner och beräknar kostnaden för att se om han kan slutföra det?
Eller vilken kung går ut i krig mot en annan kung utan att först sätta sig ner och fundera över om han med 10 000 man kan attackera den som kommer emot honom med 20 000?
Salt är bra [bevarar, renar och ger god smak], men om saltet förlorar sin sälta (styrka, kvalitet, blir till en dårskap), hur ska man då få det salt igen?
"Vilken man bland er som har hundra får och förlorar ett, skulle inte lämna de nittionio i vildmarken [den vanliga betesmarken för fårhjordar] och gå och leta efter det förlorade tills han finner det?
[Jesus använder exempel från både kvinnors och mäns vardag för att förklara andliga sanningar. Direkt efter liknelsen om mannen med det förlorade fåret kommer nu en liknelse om en kvinna som söker och finner något hon förlorat. Lukas skriver för grekisktalande och använder det grekiska silvermyntet "drachmer". Det motsvarade den romerska denaren som var en arbetares dagslön.] "Eller om en kvinna har tio silvermynt (drachmer) och tappar bort ett av dem, tänder hon då inte en lykta och sopar huset [det enkla jordgolvet] och letar noga tills hon hittar det?
Så han kallade till sig en av pojkarna som var anställd och frågade vad det var frågan om.
kallade han till sig förvaltaren och sade:
'Vad är det jag hör om dig? Lämna redovisning för din förvaltning [av mina affärer], för du kan inte längre vara [min] förvaltare.' [Ryktet att förvaltaren levde i lyx på ett orättfärdigt sätt hade nått ägaren. Förutom pengarna som förskingrats hade förvaltaren gjort att hans herre förlorat sitt anseende. I den här kulturen var hedern viktigare än pengarna. Att han hade anförtrott sin förvaltning till en potentiell tjuv skadade hans rykte och var en stor skam.]
Då tänkte förvaltaren: 'Vad ska jag göra när min herre tar ifrån mig förvaltningen? Jag är inte stark nog för att gräva, och jag skäms för att tigga.
Nu vet jag vad jag ska göra så att de [som arrenderar min arbetsgivares mark och har skulder till honom] välkomnar mig i sina hem, när jag avskedats från min tjänst.'
Om ni inte har varit trogna i fråga om den orättfärdiga mammon (ägodelar, pengar),
vem vill då anförtro er den sanna rikedomen [evangeliet, andliga gåvor]?
Om ni inte har varit trogna med det som ägs av andra,
vem vill då ge er vad som ska tillhöra er?
[Jesus fortsätter att undervisa lärjungarna om förlåtelse, och berättar nu en liknelse om att det är vår skyldighet att förlåta varandra.] "Skulle någon av er säga till sin tjänare när han kommer in efter att ha plöjt fältet eller vaktat boskap: 'Kom på en gång och sätt dig vid matbordet'?
Säger han inte i stället: 'Gör i ordning maten åt mig, fäst upp dina kläder och betjäna mig medan jag äter och dricker; sedan kan du själv äta och dricka.'
Herren sade: "Ni hör vad den orättfärdige domaren säger.
[Jesus talar om att man måste ödmjuka sig och i barnslig förtröstan ta emot Guds rike som ett barn. I djup kontrast till ett barns enkelhet kommer nu en rik ledare och frågar vad han ska göra.] En ledare [troligen en föreståndare för en synagoga eller en medlem av Sanhedrin] frågade Jesus: "Gode lärare, vad ska jag göra för att få evigt liv?"
Jesus svarade: "Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud.
De som hörde det frågade: "Vem kan då bli frälst (räddad)?"
När tiggaren hörde folkskaran gå förbi frågade han gång på gång vad som stod på.
"Vad vill du att jag ska göra med dig?" Han svarade: "Herre, låt mig kunna se igen."
Sackeus ville se vem Jesus var men kunde inte på grund av folkskaran, eftersom han var liten till växten. [Ibland kan människorna kring Jesus skymma honom.]
När han sedan kom tillbaka, efter att ha mottagit kungariket, lät han kalla till sig tjänarna som han hade gett pengarna. Han ville veta hur mycket var och en hade tjänat [genom att förvalta de fyra månadslönerna som var och en fått].
Varför satte du då inte in mitt silvermynt på banken? Då hade jag fått igen det med ränta när jag kom hem.' [Räntan i det dåtida Mellanöstern var hög, upp till 50 %. På Jesu tid fanns det en övre gräns på 12 % i Romarriket.]
Om någon frågar er varför ni löser det ska ni svara: 'Herren behöver det.' "
Medan de löste fölet frågade ägarna: "Varför löser ni fölet?"
men de kunde inte komma på ett sätt att göra det, eftersom allt folket höll sig nära och lyssnade intensivt på honom (ordagrant "hängde på varje ord").
och frågade honom: "Säg oss, vad har du för fullmakt (auktoritet) att göra detta? Vem är det som gett dig den fullmakten?" [De syftar antagligen på Jesu agerande dagen innan då han drev ut dem som sålde och köpte, men även tidigare händelser som intåget i templet och barnens lovsång till honom. Svaret är förstås enkelt – han gör sin Faders vilja, men ett sådant svar skulle leda till att han blev anklagad för hädelse. De religiösa ledarnas fråga är ingen oskyldig undran. Den är en fälla som Jesus lätt genomskådar.]
De överlade med varandra (diskuterade mellan sig) och sade: "Om vi svarar: Från himlen, säger han: Varför trodde ni då inte på honom?
Då sade vingårdens herre: 'Vad ska jag göra? Jo, jag ska skicka min älskade son. Honom ska de väl ha respekt för.'
Så de körde ut honom från vingården och dödade honom." [Jesus förklarar liknelsen:] "Vad ska nu vingårdens herre göra med dem?
Men han såg på dem och frågade:
"Vad betyder då det som står skrivet [i ]:
'Den sten som byggnadsarbetarna förkastade
har blivit en hörnsten?'
[Den första stenen i bygget och som alla andra stenar riktas efter.]
Men han genomskådade deras list och sade till dem:
"Låt mig se ett mynt (en denar). Vems bild och överskrift har den?"
De svarade: "Caesars." [Caesar var både namnet och titeln på den romerska kejsaren.]
Vid uppståndelsen, vems hustru blir hon? De har ju alla varit gifta med henne." [Saddukéerna ville visa på orimligheten med en uppståndelse med hjälp av detta exempel som de troligtvis använt som argument i tidigare diskussioner med fariséerna. Exemplet kan komma från en berättelse från apokryferna, Tobit 3:7-15, där just en kvinna gift sig med sju män utan att ha fått barn. De antog att den uppståndna kroppen skulle vara som den nuvarande mänskliga kroppen, se även Paulus resonemang i samma ämne i .]
[Jesus går till Olivberget som ligger en och en halv kilometer öster om Jerusalem. Därifrån kunde man se ut över hela Jerusalem och templet som de nyss lämnat, se .] Då frågade de
[Petrus, Jakob, Johannes och Andreas, se ] honom:
- "Mästare (Lärare), när ska allt detta [plural] ske? - Vad blir tecknet (gr. semeion – något synligt och uppenbart) för allt detta [plural]?"
[Pluralformen indikerar att man inte bara frågar efter tecknen på Jerusalems förstörelse.]
Då började de diskutera med varandra vem av dem som skulle komma att göra detta.
Det uppstod en känsloladdad (ivrig) diskussion bland dem om vem [av de tolv lärjungarna] som ansågs (utifrån andra människors åsikter) vara den störste. [Jesus har just berättat att han ska bli förrådd, se . De hade alla sin hand på bordet, vems hand var det? Snart har man vänt på frågan och undrar vem som är störst bland dem, och den minst trolige att förråda Jesus.]
Vem är störst, den som ligger till bords eller den som betjänar honom? Är det inte den som ligger till bords? Men ändå är jag mitt ibland er som er tjänare." [Tidigare hade Jakob och Johannes mor begärt att hennes söner skulle sitta bredvid Jesus i hans rike, se . Johannes var den yngste av lärjungarna och kanske diskuterades hans namn. Det är troligt att Simon Petrus, den äldste lärjungen, var en av dem som höjde sin röst i grälet eftersom Jesus vänder sig till honom personligen direkt efter att han talat till alla lärjungarna, se .]
Då sade han till dem: "Varför sover ni? När ni stigit upp [rest på er] – be att ni inte skulle komma i (gå in i) frestelse." [Detta händer flera gånger, se .]
De band för hans ögon och frågade honom: "Profetera för oss! Vem var det som slog dig?"
Då sade de: "Behöver vi något mer vittnesmål? Vi har ju själva hört det från hans egen mun."
Då talade han till dem för tredje gången och frågade: "Vad har han gjort för fel? Jag har inte funnit honom skyldig till något som förtjänar döden. Jag ska prygla honom och sedan släppa honom."
För om man gör så med det gröna trädet
[som är svårt att antända],
vad ska då inte ske med det förtorkade
[som brinner lätt]?"
[Om sådant lidande kommer över Herrens Smorde, som är det gröna rotskottet från David, vad kommer då inte att ske över människor som är andligt förtorkade och staden Jerusalem, se även 1 Pet 4:17?]Men Jesus sade [verbformen indikerar att Jesus säger detta upprepade gånger]: "Fader, förlåt dem för de vet inte vad de gör." När de [soldaterna] sedan delade upp hans kläder mellan sig, kastade de lott om dem [].
De blev förskräckta och böjde sina ansikten mot marken.
Då sade männen till dem: "Varför söker ni den levande bland de döda?
Jesus sade till dem: "Vad är det ni diskuterar med varandra medan ni går här (vad är det ni argumenterar för och emot)?" Då stannade de upp och såg bedrövade (ledsna) ut.
Då sade han: "Varför är ni så skrämda (bekymrade), varför reser sig tvivel (inre tankar och ifrågasättande resonemang) i era hjärtan?
Johannesevangeliet (80)
[Johannesevangeliet inleds ordagrant i grekiskan med orden "I begynnelsen". Senare i kapitlet används frasen "nästa dag" tre gånger för att kulminera med "tredje dagen", se , , ; . Johannes verkar göra en medveten anspelning till skapelseberättelsen i Första Moseboken och använder den som en mall, se . Här i börjar i så fall första dagen, vilket är logiskt eftersom uttryckligen säger att där börjar "nästa dag".
Rubrikerna i detta stycke följer dagarna som formar en "första vecka". Den kulminerar med bröllopet i Kana, som i så fall skulle kunna motsvara Adam och Evas bröllop! Enligt rabbinsk tradition markerar Adams sömn, när Gud skapar Eva, att en natt passerar, se . Rabbinerna resonerar vidare att det då följaktligen är först på sjunde dagen han möter sin brud, och hon blir hans fru! I finns en tydlig referens till äktenskap och bröllop.] Här är
vad Johannes svarade, när judarna sände präster och leviter från
Jerusalem för att fråga honom: "
Vem är du?"
De frågade honom: "Så vem är du då? Är du Elia?"
Han sade: "Nej, det är jag inte."
"Är du Profeten?"
"Nej", svarade han.
Då sade de till honom: "Vem är du? Svara oss så att vi kan ge svar till dem som har skickat oss. Vad säger du om dig själv?"
de frågade honom: "Varför döper du om du varken är den Smorde (Messias), Elia eller Profeten?" [Det fanns många typer av reningsdop på Jesu tid. Innan en pilgrim gick in i templet krävdes ett reningsbad. Prästerna hade också dagliga rituella reningsdop. Till skillnad från dessa återkommande dop är kanske proselytdopet det mest betydelsefulla. En hedning som konverterade till judendom döptes i vatten. När nu Johannes uppmanar judar att omvända sig och döpa sig, jämställer han dessa judar med hedningar, i behov av omvändelse.]
Jesus vände sig om, och när han såg att de följde honom, frågade han dem: "Vad söker (önskar) ni?"
De sade: "Rabbi, var bor du?" [Det arameiska ordet] Rabbi betyder Lärare (Mästare). [Johannes förklarar judiska termer och uttryck för sina grekiska läsare, se , ; ; . Även geografin förklaras, se .]
Jesus sade till henne: "Kvinna [inte ett hårt tilltal, utan fyllt med respekt och ömhet], vad har det att göra med dig och mig, min tid (att agera) har ännu inte kommit."
Då tog judarna
[de religiösa ledarna i Jerusalem] till orda och sade: "Vilket tecken
(mirakel) kan du göra som bevisar att du har rätt att göra allt detta?"
Han behövde inte någon människas vittnesmål för att bevisa den [bedrägliga] mänskliga naturen, för han visste själv vad som fanns i människan. [Han känner alla tankar och människors hjärtan, se .]
Jesus svarade henne: "Om du kände till (hade en klar förståelse av) Guds fria gåva och vem det är som säger till dig, ge mig något att dricka, skulle du i stället ha frågat honom och han hade gett dig levande (färskt, flödande) vatten."
Just då kom hans lärjungar. De var chockade (förvånade, helt överraskade) över att han pratade med en kvinna. [De flesta rabbiner undvek kontakt med kvinnor, man pratade inte ens med sin egen hustru på allmän plats.] Trots detta frågade ingen [inte ens Petrus] honom: "Vad söker du (frågar efter)?" [Kan vara en koppling till Jesu tidigare påstående att Fadern söker tillbedjare, se .] eller "Varför samtalar du med henne?"
Då frågade de honom: "Vem är den mannen som sade till dig, ta upp din bädd och gå?"
Men han som blivit helad visste inte vem det var, för Jesus hade försvunnit in i [obemärkt gått vidare bland] folkmassan som fanns på platsen.
Detta sade han för att pröva honom, för han visste mycket väl vad han skulle göra.
"Här är en pojke
(i sjuårsåldern) som har fem små kornbröd och två små fiskar, men hur kan det räcka för så många?"
[Här används inte det vanliga grekiska ordet ichthys för fisk utan opsarion. Detta syftar på en saltad och torkad fisk, antagligen från Magdala, som pojken fått med sig av sina föräldrar som matsäck. Det grekiska ordet för pojke paidarion beskriver ofta barn i åldern 5-8 år.]De frågade honom: "Vad ska vi göra (hur ska vi leva) för att utföra Guds gärningar (verk, tjäna honom)?" [Människan frågar sig vad hon "ska göra", man vill försöka förtjäna sin rättfärdighet.]
Då sade de till honom: "Vilket tecken (mirakel) ska du visa så att vi kan förstå (se) och tro (förlita oss på, luta oss mot dig)? Vilken [spektakulär övernaturlig] gärning kan du göra?
Många av hans lärjungar [syftar inte på de tolv utan en större grupp som till en början följde Jesus, se ] som hörde det sade: "Detta är ett krävande tal (stötande, svårbegriplig undervisning). Vem kan lyssna på det?" [Vem förväntas lyssna till någon som säger att man ska "äta mitt kött och dricka mitt blod", se , och lyda det?]
Men det är [fortfarande] några av er som inte tror." Jesus visste ju redan från början (begynnelsen) vilka som inte skulle tro och vem som skulle utlämna (förråda) honom.
Simon Petrus svarade honom: "Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord [gr. rhema – plural; specifika ord levandegjorda av den helige Ande].
Har inte Mose gett er undervisningen (läran – gr. nomos) [Moseböckerna]? Ändå är det ingen av er som fullgör (håller) undervisningen. Varför strävar ni efter att döda mig [och gå emot budet att inte döda, i ]?"
Folket (folksamlingen) svarade honom: "Du är besatt av en demon, vem försöker döda dig?"
Vad betyder [Jesu uttalande i ]:
Ni kommer att söka efter mig men inte att hitta mig.
Där jag är, dit kan ni inte komma?"
Under tiden hade tempelvakterna kommit tillbaka till översteprästerna och fariséerna, som då frågade dem: "Varför har ni inte fört hit honom?"
"Vår lag dömer inte någon innan man förhört honom och tagit reda på vad han gjort, eller hur?"
I lagen [] befaller Mose att en sådan kvinna ska stenas. [Där står även att mannen ska straffas, vilket de skriftlärda verkar ha glömt.] Vad säger du?"
Då frågade de honom: "Vem är du?"
Jesus svarade: "Precis den jag från början sagt mig vara.
Varför förstår ni inte vad jag säger (mitt språk, min dialekt)? [Speciellt ord för uttal och dialekt, används om Petrus tal i .] Jo, därför att ni inte kan lyssna till (ni står inte ut med, kan inte ta emot) mitt ord (min undervisning).
Vem av er kan visa på någon synd (överträdelse) hos mig? Om jag talar sanning, varför tror (litar) ni inte på mig?
Vår fader Abraham dog, du är väl inte större än honom, är du? Profeterna har också dött. Vem tror du att du är (utgör du dig för)?"
Då frågade hans lärjungar honom: "Rabbi (Mästare), vem har syndat eftersom han föddes blind? Är det han själv eller hans föräldrar?"
Därför frågade de den [tidigare] blinde mannen: "Vad säger du själv om honom, eftersom det var dina ögon han öppnade?"
Han svarade: "Han är en profet."
Men hur han nu kan se det vet vi inte, eller vem som har öppnat hans ögon, det vet vi inte heller. Fråga honom, han är gammal nog och kan tala för sig själv."
Då frågade de honom igen: "Vad gjorde han med dig, hur öppnade han dina ögon?"
Han svarade: "Jag har redan berättat men ni lyssnar inte på mig. Varför vill ni höra det igen, är det för att ni också vill bli hans lärjungar?"
Han svarade: "Vem är han Herre, så att jag kan tro på honom?"
Jesus berättade denna liknelse för dem, men de förstod (visste) inte vad han talade om.
Många av dem sade: "Han har en demon och är sinnessjuk (förvirrad, från vettet), varför lyssnar ni på honom?"
Därför sammankallade översteprästerna och fariséerna ett råd. [Det stora Rådet, Sanhedrin, var det högsta beslutande organet bland judarna. Det bestod av 71 medlemmar från fariséerna och saddukéerna. De hade dagliga möten. Här är enda gången ordet Sanhedrin används i obestämd form (ett råd), vilket kan antyda att detta var ett informellt möte. I normala fall skulle översteprästen Kaifas, se , varit den som sammankallat mötet.]De sade: "Vad ska vi göra? För den här mannen gör många tecken (bevis, mirakler).
De letade efter Jesus och medan de stod i [förgården till] templet sade de till varandra: "Vad tror ni, ska han inte komma till högtiden?"
"Varför såldes inte oljan för trehundra denarer [motsvarade en årslön], och gavs till de fattiga (de som är oförmögna att arbeta)?"
Nu är min själ (mina känslor, tankar) i oro (nöd, fylld med bekymmer). Ska jag säga: Fader, rädda (fräls, bevara) mig från denna stund [av prövning och vånda]? Nej, det var just för denna stund jag har kommit.
Folket svarade honom: "Vi har hört (förstått) från läran [undervisningen i GT] att den Smorde (Messias) ska vara kvar för evigt. [; ; ; ] Hur kan du säga att Människosonen måste bli upphöjd [på ett kors]? Vem är denne Människoson?"
för att profeten Jesajas ord skulle gå i uppfyllelse:
"Herre, vem trodde på vårt budskap (rapport, predikan),
och för vem har Herrens arm (Guds stora kraft) blivit uppenbarad?" []
För jag har inte talat av mig själv (från egen auktoritet), utan Fadern som sänt mig har själv gett order om vad (och hur) jag ska tala.
När han nu hade tvättat deras fötter och tagit (tagit emot) sina kläder [se ] och lagt sig till bords igen [återtagit sin halvliggande position till bords], sade han till dem: "Inser ni (förstår ni utifrån denna personliga upplevelse) vad jag har gjort med (för) er?
"Jag talar inte om er alla, jag vet vilka jag har utvalt, men [någon ska förråda och utlämna mig] för att Skriften ska fullbordas:
Den som äter brödet med mig
har lyft sin häl mot mig (har vänt sig mot mig, ska förråda mig). []
Lärjungarna tittade på varandra, helt förvånade (förbryllade) undrade de vem det var.
Så Simon Petrus gav ett tecken (gestikulerade, nickade) till honom att han skulle fråga Jesus vem det var han talade om.
Han [Johannes] lutade sig då mot Jesu bröstkorg och frågade honom: "Herre, vem är det?"
Ingen av dem vid bordet förstod varför han hade sagt detta till honom.
Petrus sade till honom: "Herre, varför kan jag inte följa dig nu? Jag vill lägga ner (kommer att ge) mitt liv för dig."
[Jesu svar till Filippus att världen inte skulle se honom, men att de skulle göra det, se , förbryllade lärjungarna. Nu kommer den fjärde frågan sedan Petrus började diskussionen i . Hela detta kapitel visar hur det rådde en öppen gemenskap kring Jesus där lärjungarna inte var rädda att ställa frågor.] Judas, inte Iskariot [som lämnat dem (), utan den troligtvis den andre lärjungen Judas Taddeus, se ], sade till honom: "Herre, vad har hänt som gör att du ska visa (uppenbara) dig för oss men inte för världen?"
Jag kallar er inte längre tjänare (slavar),
för en tjänare vet inte (har ingen klar förståelse av) vad hans herre gör.
Jag kallar er vänner,
för allt vad jag hört från Fadern har jag uppenbarat (gjort synligt, klargjort) för er.
Då sade några av hans lärjungar till varandra:
"Vad är det han säger till oss:
'Snart ser ni mig inte längre, och sedan ska ni snart se mig (blir jag synlig, uppenbarad) igen',
och när han säger:
'Jag går till Fadern?'
Vad menar han med:
'snart (en kort tid)'? Vi förstår inte vad han talar om."
Jesus, som visste om allt som väntade (skulle komma över) honom, gick fram till dem och frågade: "Vem söker ni?"
Han frågade dem igen: "
Vem söker ni?"
De svarade: "Jesus från
Nasaret."
Varför frågar du mig? Fråga dem som har hört mig vad jag har sagt till dem. De vet ju vad jag har sagt."
Jesus svarade: "Om jag har sagt någonting fel (orätt, grovt, talat ondska) så bevisa att det är fel! Men om det är sant (rätt, gott), varför slår du mig?"
Pilatus gick ut till dem och sade: "Vad anklagar ni den här mannen för?"
Pilatus svarade: "Jag är väl inte en jude, eller hur? Ditt eget folk och översteprästerna har överlämnat dig till mig. Vad har du gjort (vad är ditt brott, bekänn nu)?"
Pilatus sade till honom: "Vad är sanning?" [Här står Jesus som är Sanningen, se , framför Pilatus och när han ställer frågan tittar han bokstavligen på svaret. Pilatus förväntar sig inget svar eftersom han går ut. Frågan ger uttryck för både förakt och medlidande – vem är Jesus som tror sig veta sanningen?]
När han sagt detta gick han ut till judarna igen och sade till dem: "Jag ser inte att han har begått något brott.
Så de sade till varandra: "Låt oss inte dela den utan kasta lott om vem som får den." Detta skedde för att Skriften skulle fullbordas: "De delade mina kläder mellan sig, och kastade lott om min klädnad." [En profetia från .] Så soldaterna gjorde detta.
De sade till henne: "Kära kvinna, varför gråter du?"
Hon sade till dem: "Därför att de lyft undan min Herre, och jag vet inte var de har lagt honom."
Jesus sade till henne: "Kära kvinna, varför gråter du? Vem söker du?"
Då hon trodde det var trädgårdsmästaren svarade hon honom: "Herre, om det är du som burit bort honom, säg mig var du lagt honom så jag kan hämta honom."
Jesus sade till dem: "Kom och ät frukost!" Ingen av lärjungarna vågade fråga honom vem han var, för de förstod att det var Herren.
Petrus vände sig om och såg att den lärjunge som Jesus höll av (hade ett starkt vänskapsband med) [Johannes] följde med. Det var samma lärjunge som lutat sig mot Jesu bröstkorg och frågat: "Herre, vem är det som ska utlämna (förråda) dig?"
Då Petrus såg honom sade han till Jesus: "Herre, vad kommer att hända med honom?"
Jesus svarade honom: "Om jag vill att han ska vara kvar tills jag kommer, vad rör det dig (det är inte din sak att veta)? Följ du mig!"
Därför spred sig ett rykte bland bröderna att den lärjungen inte skulle dö. Men Jesus hade inte sagt till Petrus att lärjungen inte skulle dö utan: "Om jag vill att han ska bli kvar tills jag kommer, vad rör det dig?"
Apostlagärningarna (58)
De sade: "Galileiska män, varför står ni och ser upp mot himlen? Denne Jesus, som har blivit upptagen från er till himlen, han ska komma igen på samma sätt som ni har sett honom fara upp till himlen."
De var alla häpna (förvånade, visste inte vad de skulle tro). De frågade varandra: "Vad kan det här betyda?"
När de nu hörde detta, kände de ett styng [blev de så djupt berörda att trängde ända in] i hjärtat, och de sade till Petrus och de andra apostlarna (utsända): "Män, bröder, vad ska vi göra?"
När Petrus såg det sade han till folket: "Israeliter!
Varför är ni förvånade över det här?
Varför stirrar ni på oss som om vi gjorde det här undret av egen kraft, eller att det var vår egen helighet som fick den här mannen att börja gå?
Om vi i dag förhörs om en god gärning mot en sjuk (kraftlös, handikappad) man, och hur han blev helad (frälst, upprättad, befriad),
De sade: "
Vad ska vi göra med dessa människor? Att det har hänt ett märkligt tecken genom dem är uppenbart för alla som bor i
Jerusalem, och det kan vi inte förneka.
Då sade Petrus: "Ananias, varför har Satan fyllt ditt hjärta (fått kontroll över dina tankar och dina handlingar) så att du försökte bedra den helige Ande genom att undanhålla en del av pengarna för marken?
Innan du sålde den, tillhörde inte den dig då? Och när den var såld, var inte pengarna dina då också? [I grekiskan används en negativ partikel i båda dessa frågor som förväntar sig ett underförstått positivt svar: "ja, både marken och pengarna tillhörde dig".] Varför bestämde du dig i ditt hjärta för detta? Du har inte ljugit för människor, utan för Gud." [Synden var inte att de inte gav hela summan, utan att de låtsades göra det. Allt givande i den första församlingen var frivilligt, se .]
Petrus sade till henne: "Varför har ni kommit överens om att fresta Herrens Ande? Se, de män som har begravt din man står vid dörren, och de ska bära bort dig också."
När tempelvaktens ledare och översteprästerna fick höra deras rapport blev de häpna (förvånade, visste de inte vad de skulle tro) och undrade vad som kunde ha hänt (vad allt detta skulle ta vägen, leda till). [Om fångar flytt fick det allvarliga konsekvenser för de ansvariga, se ; .]
Sedan sade han till dem [det samlade rådet]:
"Israeliter, tänk er för vad ni gör med dessa män. [Gamaliel tar nu två exempel på judiska rörelser som haft sin storhetstid 30 år tidigare, och nu inte längre fanns kvar.]
Men den som hade gjort orätt mot sin nästa (medmänniska, landsman) stötte undan Mose och svarade:
Vem har satt dig till ledare och domare över oss?
Denne Mose som de avvisade när de sade:
Vem har satt dig till ledare och domare? [] – honom sände Gud som ledare och befriare genom ängeln som uppenbarade sig för honom i törnbusken.
De sade till Aron: Gör oss gudar som kan gå framför oss!
Vad som hänt med den där Mose som förde oss ut ur
Egypten, det vet vi inte.
[]
Himlen är min tron
och jorden är min fotpall.
Vad för ett hus kan ni bygga åt mig, säger Herren,
eller vad för en plats där jag kan vila?
Finns det någon profet som era fäder inte har förföljt? De dödade dem som förutsade den Rättfärdiges ankomst, och nu har ni förrått och mördat honom,
I sin förnedring (låga status, genom att ödmjuka sig) blev hans dom borttagen,
och vem kan beskriva [ondskan hos] hans släkte (generation, de som levde i hans samtid)?
För hans liv togs bort från jorden.
[]
Hoveunucken sade till Filippus: "Jag bönfaller dig, berätta vem profeten talar om, är det om sig själv eller någon annan?"
Medan de fortsatte längs med vägen kom de till ett ställe med vatten och hoveunucken sade: "Här finns vatten. Är det något som hindrar att jag blir döpt?"
Han [och även de med honom, se ] föll till marken. Sedan hörde han en röst som sade till honom [på arameiska, se ]: "Saul! Saul! Varför förföljer du mig?" [Saulus tilltalas med den hebreiska formen av sitt namn som är "Saul", se även .]
Då frågade han: "Vem är du, Herre?"
Rösten svarade: "Jag är Jesus, den du förföljer.
Men res dig upp och gå in till staden, så ska du få veta vad du måste göra." [Detta verkar vara allt som Jesus kan säga till Saul just nu, se .]
Han stirrade förskräckt på ängeln och frågade: "Vad är det, herre?"
Ängeln sade: "Dina böner och dina gåvor har stigit upp till Gud som ett [väldoftande] offer han kommer ihåg. [Generösa gåvor givna av rätt motiv och innerlig bön noteras av Gud.]
Han bor som gäst hos garvaren Simon som har ett hus vid havet." [Ängelns instruktioner är precisa. Dubbelnamnet Simon Petrus anges eftersom båda männens namn var Simon. Att arbeta med läder var ett föraktat yrke bland judarna, eftersom hanteringen med döda djur gjorde att man blev rituellt oren. Hantverket spred också en obehaglig stank och det behövdes rikligt med vatten, vilket var en orsak till att Simons hus låg vid havet. Att Petrus bor här, gjorde även honom oren. Redan här har vi en antydan om att Petrus inställning till de judiska föreskrifterna om vad som är rent och orent höll på att ändras.]
Medan Petrus undrade inom sig vad synen kunde betyda (han visste inte vad han skulle tro), kom männen som Cornelius hade sänt fram till porten. De hade frågat sig fram till Simons hus,
Petrus [reser sig upp, tar trappan på husets yttersida som leder ner till innergården och] gick ner till männen och sade: "Jag är den ni söker. Av vilken orsak har ni kommit hit?"
Därför tvekade jag inte heller att komma när ni sände bud efter mig. Så nu undrar jag av vilken orsak ni har bett mig komma?"
Om nu Gud gav dem samma gåva som han gav oss när vi kom till tro på Herren Jesus den Smorde (Messias, Kristus), vem var då jag att kunna hindra Gud?"
På morgonen blev det stor förvirring bland soldaterna över vad som hade hänt med Petrus. [Petrus befrielse måste ha skett under den fjärde och sista nattväkten mellan klockan tre och sex, eftersom han annars skulle ha saknats vid det sista vaktbytet.]
När Johannes stod vid slutet av sitt lopp [som en löpare som närmar sig mållinjen på det korta sprinterloppet], sade han: 'Jag är inte den ni tror att jag är [jag är inte Messias]. Men se, efter mig kommer en som jag inte ens är värdig att knyta upp sandalerna på.' []
"Ni män,
vad håller ni på med?
[Invånarna i staden Lystra ville offra till Barnabas och Paulus när de genom Guds kraft hade botat en lam man, se .] Vi är människor av samma natur som ni
[vi är inga gudar]. Vi förkunnar evangelium för er, för att ni ska vända er bort från dessa meningslösa ting
[avgudar] till den levande Guden, han som har skapat himmel och jord och hav och allt
vad de rymmer.
Varför vill ni då utmana Gud och lägga ett ok på lärjungarnas axlar som varken våra fäder eller vi själva har kunnat bära?
Sedan förde han ut dem och frågade: "Herrar, vad ska jag göra för att bli frälst?"
Även en del filosofer, både epikuréer och stoiker, diskuterade (argumenterade) med honom. [Epikurism var en ateistisk filosofisk riktning uppkallad efter Epikuros, 300 f.Kr. Det är en materialistisk lära utan någon tro på liv efter döden. En av hans teser lyder: "Människan gör bäst i att dra sig undan allt bekymmersamt, såsom politik och offentligt liv, och i stället ägna sig åt ett stillsamt och enkelt liv bland vänner, där man undviker allt smärtsamt."
Stoicismen, som också härstammade från 300 f.Kr., hade en mer panteistisk syn där det gudomliga var närvarande i allt. De hyllade viljestyrka och moral. Paulus tar upp några av deras tankar i sitt tal.] En del sade: "Vad är det för hopplock av idéer han för fram?" [Ordagrant kallar de Paulus för en "fröplockare", dvs. en som plockar upp andras idéer och tankar och skapar en egen hemmagjord filosofi.] Andra sade: "Han verkar vara en som förkunnar främmande gudar." De sade så eftersom han predikade evangeliet om Jesus och uppståndelsen (gr. anastasia). [Till en början verkar de tro att Paulus talar om två nya gudar – Jesus och Anastasia!]
De tog med honom upp till
Areopagen och sade: "Kan vi få veta
vad det är för en ny lära du förkunnar?
Det är märkliga ting du låter oss höra. Nu vill vi veta vad det rör sig om."
"Vilket dop blev ni då döpta med (in i)?" frågade Paulus.
De svarade: "Johannes-dopet."
Men den onda anden svarade dem: "Jesus känner jag, och Paulus vet jag vem det är. Men vilka är ni?"
[På teatern rådde en kaotisk stämning.] Där skrek några ett, andra något annat. Folkmassan var i uppror, och de flesta visste inte ens varför de hade samlats.
När stadssekreteraren hade lugnat folket sade han: "Efesier! Finns det någon enda människa som inte vet att efesiernas stad är vårdare av den stora Artemis tempel och hennes bild som fallit från himlen?
Då svarade Paulus: "Varför gråter ni och får mitt hjärta att brista? Jag är beredd att inte bara låta mig bindas utan också dö i
Jerusalem för Herren Jesu namn."
Vad ska vi göra nu [vad är det bästa i denna situation]? De får säkert höra att du har kommit.
Befälhavaren steg då fram, grep honom och befallde att han skulle beläggas med dubbla bojor. Sedan frågade han vem han var och vad han hade gjort.
Jag föll till marken och hörde en röst som sade till mig: Saul! Saul! Varför förföljer du mig?
Jag frågade:
Vem är du, Herre?
Han svarade: Jag är Jesus från
Nasaret, den som du förföljer.
Jag frågade:
Vad ska jag göra, Herre?
Herren sade till mig: Res dig och gå in till
Damaskus! Där ska du få veta allt som det är bestämt att du ska göra.
Och nu, vad väntar du på? Res dig och låt dig döpas och tvättas ren från dina synder och åkalla (fråga efter, ropa och vädja till) hans namn [i bön].
Så snart officeren hörde det, gick han till befälhavaren [Lysias] och berättade det och sade: "Vad är det du tänker göra? Den här mannen är romersk medborgare!"
Nästa dag ville han [befälhavaren Lysias] få klart besked om vad judarna anklagade Paulus för. Han lät därför ta av honom bojorna och befallde att översteprästerna och hela Stora rådet [Sanhedrin] skulle samlas. Sedan förde han ner Paulus och ställde honom inför dem.
Befälhavaren tog hans hand [vilket antyder att Paulus systerson var i yngre tonåren], gick avsides med honom och frågade: "Vad är det du vill rapportera till mig?"
Annars får dessa män själva tala om vilket brott de fann mig skyldig till när jag stod inför Stora rådet,
Men jag har inget specifikt att skriva om honom till min herre. [Nu behöver jag er hjälp.] Därför har jag ställt honom inför er och framför allt inför dig, kung Agrippa, så att jag efter den här utfrågningen har något att skriva.
Varför anses det otroligt bland er att Gud uppväcker döda?
Vi föll alla till marken, och jag hörde en röst som sade till mig på det hebreiska språket
(arameiska dialekten):
Saul! Saul! Varför förföljer du mig? Det blir hårt för dig att sparka mot udden.
[Den grekiska frasen te Hebraidi dialekto, kan översättas det "hebreiska språket" eller den "hebreiska dialekten", syftar troligen på den arameiska dialekten som var det vanliga språket vid den här tiden. I där samma fras används finns ett arameiskt ord med, se även ; .
Här talar Paulus grekiska med Festus som nyss kommit från Rom. Anledningen att Paulus nämner vilket språk Jesus talade, är att det var Paulus modersmål och förstärker hur personligt Jesus möter människor. Detta är enda gången det uttryckligen nämns ett språk som Jesus talar, dock förstår vi att han måste ha talat de vanligt förekommande språken. Grekiskan var det romerska språket som Jesus kommunicerade med romare som centurionen och Pontus Pilatus. Hebreiska var det judiska religiösa språket, och redan som tolvåring diskuterade han Skrifterna i templet. Arameiska var vardagsspråket bland judarna på Jesu tid.]Jag sade: Vem är du, Herre? Och Herren svarade: Jag är Jesus, den som du förföljer.
Romarbrevet (43)
[Utifrån vad Paulus skrivit i föregående kapitel väcks frågor som utmanar Guds integritet. Om omskärelsen nu inte spelar någon roll, varför har Gud då utvalt Israel och gett dem omskärelsen som ett tecken på sitt förbund?] Vilken fördel har då juden [jämfört med andra folkslag]?
Vilken nytta har omskärelsen?
Vad betyder det om några inte trodde (inte var trofasta)?
Kan deras otro (oförmåga att uppfylla sin del av förbundets löften) upphäva Guds trofasthet? [Det grekiska ordet apistis kan både betyda otro, där man vägrar att tro, eller att man inte är trogen sina löften. Kan man lita på Guds trofasthet om nu judarna, som är hans egendomsfolk, inte ser att Jesus uppfyller Gamla testamentets profetior? Är Gud inte trofast, bara för att hans folk inte varit trofasta och uppfyllt sin del i förbundet? Dessa båda nyanser är nära relaterade, och Paulus kan syfta på båda när han ställer den retoriska frågan om judarnas misslyckande skulle upphäva Guds trofasthet.]
Men om vår [min och det judiska folkets] orättfärdighet demonstrerar (visar, bevisar) [står där uppradad som en tydlig kontrast till] Guds rättfärdighet, vad ska vi [då] säga? Inte kan väl Gud vara orättfärdig (orättvis) när han frambringar vrede [dömer synden, se ]? Jag talar [resonerar nu alltså] på ett mänskligt sätt. [Paulus frågar sig retoriskt om det judiska folkets felsteg nu hjälpte att visa på Guds rättfärdighet, skulle det då inte vara orättfärdigt av Gud att döma synden?]
Men om Guds sanning genom min falskhet framstår så mycket klarare till hans ära, varför blir jag då dömd som syndare?
[Paulus sammanfattar nu att alla, både hedningar och judar, är skyldiga inför Gud.] Hur är det då?
Har vi [judar] någon fördel? Nej, inte på något sätt. Vi har ju redan anklagat alla, både judar och greker, för att stå under syndens välde (nedtryckta och under dess makt).
Vad ska vi då säga att Abraham fann, vår förfader efter köttet?
För vad säger Skriften?
Abraham trodde Gud [på Guds löften],
och det räknades honom till rättfärdighet. []
Vad ska vi nu säga [om att där synden blev större, där överflödade nåden än mer, se ]? Ska vi bli kvar [vanemässigt leva] i synden så att nåden (Guds favör och kraft) blir större?
[Nåden är inte något som slätar ut synd. Nåden är en Guds kraft som ger frihet att tjäna Herren. Paulus illustrerar nu detta genom ett exempel där en slav tillhör sin herre. Frihet handlar om vilken herre vi väljer att ha över oss.] Hur är det då? Ska vi synda lite nu och då [verbet indikerar inte ett vanemässigt beteende utan enstaka tillfällen], eftersom vi inte står under lagen [legalism] utan under nåden? Absolut inte!
Men vad fick ni då för frukt? Sådant som ni nu skäms över, eftersom det slutar i död.
Vad ska vi då säga? Att lagen är synd? Absolut inte! Det var dock först genom lagen som jag lärde känna synden. Jag hade [till exempel] inte vetat vad begäret var om inte lagen hade sagt:
Du ska inte ha begär. [; ] [Det sista av de tio buden, eller orden som det ordagrant står i 2 Mos 20. Förbuden mot själva handlingen att begå äktenskapsbrott och stjäla har redan nämnts i och . Detta sista bud i fokuserar på själva begäret att vilja ta det som tillhör någon annan.]
Jag arma (olyckliga, patetiska) människa! Vem ska befria (dra mig upp) mig från denna dödens kropp?
För i hoppet [med den förväntansfulla förvissningen om att kroppen ska befrias] blev vi frälsta (räddade, befriade, helade, upprättade). Men ett hopp som man ser [uppfyllt] är inget hopp, för hur kan någon hoppas på något han redan ser?
[Detta stycke ramas in av Andens hjälper och bön () och Jesu vädjan för oss, se . Centralt finns Jesus som den förstfödde, se .] På samma sätt [som både skapelsen och vi suckar, se ] hjälper (undsätter) ju också Anden oss [när han går med och stöttar precis där det behövs] i vår svaghet (bräcklighet, skörhet). För vi vet inte (har inte vetat) exakt vad vi borde be om (hur vi lämpligast bör be). Men Anden själv [träder in och] ber (går i förbön; vädjar, medlar) för oss med outsägliga suckar [som inga ord kan uttrycka].
Och han, som [ständigt] rannsakar (ser igenom; undersöker, utforskar) hjärtan, han vet (förstår, ser, känner till; är medveten om) vad Andens tanke är (vad Anden menar), för han vädjar (går i förbön; vädjar, medlar) [ber och manar ständigt gott] för de heliga så som Gud vill [ordagrant: "enligt Gud" – i harmoni med Guds vilja]. [Hjälper, gr. synantilambanomai används bara här och i (där Marta vädjar om sin syster Marias hjälp). Det sammansatta ordet beskriver bokstavligen någon som tillsammans (gr. sun) – på andra sidan (gr. anti) – tar tag (gr. lambano). Verbformen är medium vilket också förstärker att Anden inte tar över, utan erbjuder oss en hjälpande hand mitt i vår svaghet. Det grekiska ordet för svaghet omfattar även vår förgängliga kropp och följdverkningarna av sjukdom, se . Frasen "träder in som vår förebedjare" är i grundtexten det grekiska ordet hupererentugchano. Det används bara här i NT och betyder att Anden "över" och "mer än" – hjälper oss att träffa målet!]
Vad ska vi nu säga om (gentemot – gr. pros) ["i riktning mot" allt] detta [se , men även hela sammanhanget från ]? Om Gud är för (över – gr. hyper) oss, vem kan [då] vara emot (gr. kata) oss ["dra ner" oss, dvs. få oss totalt på fall]? []
Vem kan anklaga Guds utvalda? Det är Gud som rättfärdiggör.
Vem är den som dömer? [Det är Jesus som har all auktoritet och är den som ska döma alla människor en dag.] Den Smorde (Messias, Kristus) är den som har dött, och ännu viktigare, har uppstått från de döda, han sitter nu på Guds högra sida och vädjar (ber ständigt, manar gott) för oss.
[ formar en kiasm som ramas in av att ingenting kan skilja oss från Jesu kärlek! Den centrala versen är .] Vem ska [då kunna] skilja oss från den Smordes (Messias, Kristi) [osjälviska, utgivande och rättfärdiga] kärlek?
[Paulus nämner nu sju lidanden en troende kan behöva gå igenom. Alla trångmål för en sann troende närmare Jesus – han som vet vad lidande är. Listan ökar i intensitet och allvar. Istället för att skriva "Vad" används "Vem", vilket personifierar motståndet, se . Se även ; .] Lidande (nöd, betryck, problem – ett generellt ord för svårigheter),
eller ångest (trångmål, begränsning – "smal passage; ett litet hoptryckt område"),
eller förföljelse [fientlig och förtryckande hetsjakt i syfte att utplåna],
eller hunger (svält),
eller nakenhet [brist på kläder; ofrivillig exponering],
eller fara [då det är riskfyllt att bekänna Jesus],
eller svärd [dödshot eller t.o.m. avrättning]?
Vad ska vi då säga? Finns det orättfärdighet hos Gud? Absolut inte!
Nu säger du kanske till mig: Varför klandrar han (hittar han fel hos) oss då? Vem kan stå emot hans vilja? [Om Gud nu gör alla val, hur kan han hålla människan ansvarig för hennes handlingar?]
Du människa, vem är då du som ifrågasätter Gud? Det som formas kan väl inte säga till den som formar det: Varför gjorde du mig sådan?
Vad ska vi då säga? Jo, att hedningarna som inte strävade efter rättfärdighet vann rättfärdighet, den rättfärdighet som kommer av tro.
Varför? För att de inte sökte rättfärdigheten genom tro, utan genom gärningar. De snubblade på stötestenen,
Men den rättfärdighet som kommer av (utifrån) tro säger så här:
Du borde [behöver] inte fråga i ditt hjärta: "Vem ska stiga upp till himlen?" []
– det vill säga för att ta ned den Smorde (Messias, Kristus)?
[Han har ju redan frivilligt stigit ner till jorden och blivit en människa.]
Eller:
"Vem ska stiga ner till avgrunden (det bottenlösa djupet)?" []
– det vill säga för att hämta upp den Smorde (Messias, Kristus) från de döda?
[Han har ju redan uppstått.]
Men vad säger den [Torah – undervisningen om tro, frälsning och rättfärdighet]?
"Ordet är nära dig, i din mun och i ditt hjärta." []
– Det är [alltså] detta trons ord (gr. rhema) vi [hela tiden aktivt] predikar.
[Det grekiska ordet för ord är här rhema, dvs. ett specifikt ord levandegjort av den helige Ande.]
Men alla har inte hörsammat [velat lyssna till och lyda] evangeliet. Jesaja säger ju:
Herre, vem har trott vår redogörelse (predikan, det de hört) från oss? []
Gud har inte förkastat sitt folk som han en gång har erkänt som sitt. Vet ni inte vad Skriften säger [i ] där den talar om Elia, hur han vänder sig till Gud och anklagar Israel. [Efter Elias spektakulära seger över Baalsprofeter på berget Karmel, fick Isebels hot honom att fly till berget Horeb, där Elia klagar över israeliterna och säger:]
Men vad är Guds svar till honom?
Jag har lämnat kvar åt mig sjutusen man som inte har böjt knä för Baal. []
Vad innebär då detta? Att Israel inte har uppnått vad de strävar efter. De utvalda har nått det, men de andra har blivit förhärdade.
För om deras förkastelse innebar världens försoning, vad ska då deras upptagande innebära om inte liv från de döda?
Vem har helt och fullt förstått Herrens sinne (tankar)? Vem har varit hans rådgivare? []
Vem har skänkt honom något
som han måste återgälda (är han skyldig någon något)? [Job 41:11]
Och anpassa er inte (låt er inte formas)
efter den här tidsåldern [identifiera er inte med detta världssystems yttre uttryck, mönster och ideologier],
utan låt er förvandlas (förnyas inifrån; inta en helt ny form)
genom sinnets (era tankars) förnyelse [],
så att ni kan pröva (undersöka, analysera, urskilja och sedan avgöra) vad som är Guds vilja [fullständiga önskan, plan och syfte]:
det som är gott
och välbehagligt
och fullkomligt. [Här används grekiskans starkaste ord för förvandling, metamorpho. Samma ord beskriver Jesu förvandling på förklaringsberget, se . Metamorfos är inom biologin den process som inträder när ett ägg utvecklas till en larv som förpuppas och sedan förvandlas till en fjäril. En lika stor förändring sker med våra tankar när de förnyas!]
Vem är du som dömer en annans tjänare [husslav]? Det är inför sin egen Herre han står eller faller. Men han kommer att stå, för Herren har makt att hålla honom upprätt.
Varför fördömer (kritiserar) då du din broder [som äter kött eller firar en viss dag]?
Varför föraktar då du din broder [som inte äter kött och inte firar en viss dag]? Vi ska alla stå inför Guds domstol.
1 Korintierbrevet (31)
För vem bland människor vet (förstår, känner till) vad som finns i människan [djupen – hos andra eller ens sig själv, se ], utom människans egen ande inom honom? På samma sätt vet ingen vad som finns i Gud, utom Guds Ande.
För vem har lärt känna Herrens sinne (planer, tankar)?
Vem kan undervisa honom?
[, se även .] Men vi har den Smordes (Kristi) sinne.
[Korintierna visade sin omognad genom att de upphöjde mänskliga ledare till skyarna. Paulus bemöter detta genom att visa på att sant kristet ledarskap är ett tjänande ledarskap.] Vad är Apollos?
Vad är då Paulus? Vi är bara tjänare som har fört er till tro [inte ledare för olika grupperingar]. Herren har gett oss olika uppgifter.
Vem ger dig en särställning (vad gör dig så speciell)?
[Vem är du att välja olika ledare och grupperingar, se .]
Vad har du som du inte har fått?
Och om du har fått det, varför skryter du då som om du inte hade fått det?
Vad vill ni?
Ska jag komma till er med riset,
eller med kärlek [som är osjälvisk och utgivande] och en mild (känslomässigt välbalanserad) ande?
Är det min sak att döma de utomstående? [Nej!]
Är det inte de som är innanför [i församlingen] ni ska döma? [Jo!]
Redan det att ni processar med varandra är ett nederlag för er. Varför tar ni inte hellre en oförrätt?
Varför tar ni inte hellre en förlust?
För hur vet du, hustru,
om du kommer att frälsa din man?
Eller hur vet du, man,
om du kommer att frälsa din hustru?
Vem gör soldattjänst på egen bekostnad?
Vem planterar en vingård utan att äta av dess frukt?
Vem vallar en hjord utan att dricka av dess mjölk?
[Dessa tre exempel hör ihop med de två exemplen från jordbruket i .]
Vad är då min lön?
Jo, att som förkunnare få lägga fram evangeliet utan ersättning, att inte utnyttja den rättighet [till lön] som evangeliet ger mig.
Så vad menar jag?
Att avgudaoffer betyder något eller att en avgud betyder något?
Om jag äter med tacksamhet,
varför blir jag då kritiserad för något som jag tackar Gud för?
Har ni inte era hem där ni kan äta och dricka?
Eller försöker ni vanhelga Guds församling genom att få de som inte har något [inga egna hem och inte tagit med mat] att skämmas? [De rika kom tidigt, åt all mat och blev berusade. De fattiga, som arbetade, kom senare och fick ingen mat.] Vad ska jag säga till er, ska jag berömma er?
Nej, för det här får ni inget beröm.
Syskon (bröder och systrar i tron),
tänk er att jag kommer till er och talar [obegripliga] tungomål,
vad hjälper det er (vad blir det för nytta och vinst) om jag inte ger er någon:
uppenbarelse
eller kunskap
eller profetia
eller undervisning (doktrin)? [Denna lista hör ihop parvis. Uppenbarelse hör ihop med profetia och kunskap med undervisning. Uppenbarelse kommer genom profeten och kunskap genom läraren. Vers tre fokuserar på "uppbyggelse, uppmuntran och tröst" medan här i vers sex kommer nästa steg, "uppenbarelse och kunskap", som leder till en djupare tro.]
Om en militärtrumpet [med olika signaler för anfall eller reträtt]
skulle ge en otydlig signal,
vem gör sig då redo till strid?
Vad innebär då detta?
Jag vill be i anden,
men jag vill också be med förståndet.
Jag vill lovsjunga i anden,
men jag vill också lovsjunga med förståndet. [Efter en introduktion kommer en kiasm där hör ihop med 24-25. Temat är att det som sägs i en gudstjänst måste vara begripligt.]
Om du tackar Gud i anden,
hur ska då den oinvigde kunna säga sitt "Amen" (det är sant) till din tacksägelse,
när han inte förstår vad du säger?
[Detta är det andra stora stycket som handlar om ordningen i gudstjänsten. I den första sektionen, , tog Paulus upp problem kring nattvardsfirandet där några var hungriga och andra var berusade. I detta stycke tar han upp det som sägs i gudstjänsten som verkade vara kaotisk. Predikan och bön måste ske under ordnade former.] Hur ska det då vara, syskon (bröder och systrar i tron)?
Jo, när ni samlas har var och en något att ge:
en psalm,
en undervisning [av lärare],
en [profetisk] uppenbarelse,
ett tungotal och en uttydning.
Låt allt bli till uppbyggelse. [Dessa fem element visar på en delaktighet i gudstjänsten. Det verkar dock som om samlingarna har blivit onödigt långa och kontraproduktiva. Både män och kvinnor bad och profeterade, se tidigare stycket 11:4-5. Nu uppmanas både män och kvinnor att inte tala i munnen på varandra, vänta på sin tur och ibland vara tysta.]
Genom den [tron] blir ni frälsta (trygga, upprättade, bevarade, helade, försörjda, befriade, fria från synd och har evigt liv med Gud efter döden), om ni nu fortfarande håller fast vid det jag predikade för er, annars har er tro varit bortkastad.
[Paulus ger nu tre argument för att de döda kommer att uppstå:]Vad ska annars de som döper sig för de döda göra?
Om de döda inte alls uppstår,
varför döper de då sig för dem? [Denna vers är omdebatterad och det finns många tolkningar. En av avarterna är att man kan döpa sig "ställföreträdande" för redan döda personer, vilket i dag praktiseras av mormoner. Det finns dock ingen annan vers som styrker att man kan döpa sig för någon annan, snarare tvärtom, alla andra verser i Bibeln visar att dopet handlar om ett eget beslut att följa Jesus – man kommer till tro och låter sig döpas. Den mest naturliga tolkningen är att versen syftar på anhöriga till avlidna troende som kommer till tro. Ett exempel kan vara en döende mor som säger till sin son som ännu inte är en kristen: "vi kommer att ses igen." När sonen senare kommer till tro och låter sig döpas finns det hopp om att han ska få se sin älskade mor igen. Oavsett vad som syftas på här, nämns detta i förbigående av Paulus i hans argumentation för de dödas verkliga uppståndelse.]
[Argument 2:]
Varför utsätter vi oss för faror varje stund?
Om jag trott som folk i allmänhet när jag kämpade mot vilddjuren i
Efesos,
vad hade det tjänat till?
[Det är troligt att Paulus liknar inflytelserika onda människor i Efesos med vilddjur. Herakleitos, en grekisk filosof från Efesos, hade kallat sina landsmän "vilddjur" fyra hundra år tidigare. Epimenides kallade även kreterna samma sak, se . Paulus befinner sig i Efesos och där är hans liv i fara, se . Även om tumultet som silversmeden Dimitris startar ännu inte har ägt rum, se , eftersom Paulus tvingas lämna staden direkt efteråt, så börjar han få "många motståndare", se .]Om de döda inte uppstår,
låt oss äta och dricka, för i morgon dör vi.
[Utan uppståndelse kan man lika gärna ge upp, se ; . Jesus använder liknande resonemang i liknelsen om den rike dåren, se .]2 Korintierbrevet (11)
För om jag gör er sorgsna, vem kan då göra mig glad om inte just den jag gjort sorgsen? [Paulus hade en äkta genuin kärlek till församlingen.]
för några en doft av död till död,
för andra en doft av liv till liv.
Vem är kvalificerad (duglig, räcker till för att stå i den här tjänsten)? [Svaret ges i 3:5-6: det är inte i egen styrka utan genom Guds Ande!] [Tankarna går till tidernas främste fältherre – makedoniern Alexander den store, som tre hundra år tidigare just från detta område hade skapat världshistoriens största imperium. Det grekiska ordet för triumfera, thriambeuo, beskriver det triumftåg där generalen går först, följd av präster som bar rökelsekar med välluktande rökelse. Den tillfångatagna fiendekungen går bakom i bojor, helt avklädd utan vapen. På samma sätt har evangeliet segrat över döden och offentligt visat att han inte längre har någon makt över Jesus! För dem som är frälsta är det en väldoft som leder till liv, medan för motståndarna är det en doft som leder till död.]
Gå inte som omaka par i ok
med dem som inte tror. [Paulus syftar troligen på som talar om att inte plöja med oxe och åsna tillsammans. Det är en av flera praktiska exempel som illustrerar israeliternas avstånd till andra folk och deras onda vanor. Bilden beskriver något som inte drar jämnt, en kristen ska inte gå in i en nära relation och samarbete med en otroende. Äktenskapet är ett sådant område där denna princip gäller, se även . Ett annat är kompanjonskap i affärsvärlden. Nu följer fem frågor som alla har det självklara svaret ingen/inget.] Vad har rättfärdighet
med orättfärdighet att göra,
eller vad har ljus
gemensamt med mörker?
Vilken enhet (harmoni, samstämmighet) har den Smorde (Messias, Kristus)
med Beliar [judiskt namn på Satan, ordagrant "den värdelöse"],
eller vad kan den som tror
dela med den som inte tror?
Vilken gemenskap kan det vara mellan Guds tempel
och avgudarna? Vi är den levande Gudens tempel, för Gud har sagt:
"Jag ska bo hos dem och vandra bland dem
och vara deras Gud,
och de ska vara mitt folk." [; ; ]
Varför? För att jag inte älskar er? Det vet Gud att jag gör.
Vem är svag
utan att jag blir svag?
Vem faller
utan att det bränner i mig?
På vilket sätt blev ni sämre behandlade än de andra församlingarna, förutom att jag själv [till skillnad från de falska apostlarna] inte låg er till last [genom att kräva finansiellt stöd]? [Paulus avslutar nu ironiskt:] Förlåt mig den oförrätten!
Galaterbrevet (6)
Ni oförstående (tanklösa) galater!
Vem har förhäxat (kastat en förbannelse på, charmat, lurat) er?
Mitt framför era ögon var Jesus den Smorde (Messias, Kristus) tydligt beskriven (som ett plakat, oförglömligt) som korsfäst.
Vad var syftet med lagen? Den lades till [senare, efter löftet] på grund av överträdelserna (synden, lagbrotten) [för att vara en måttstock och överbevisa människorna om synd], för att gälla fram tills arvingen skulle komma, han som löftet getts till. Lagen gavs (dikterades, befalldes, påbjöds) av änglar via en medlares hand [Mose, en medlare mellan Gud och människan].
Men vad säger Skriften? Kasta ut slavkvinnan och hennes son, för slavkvinnans son ska inte dela arvet med den fria kvinnans son. []
Ni löpte loppet väl, vem har hindrat er (gjort att ni ändrat riktning) från att följa sanningen?
Syskon (bröder och systrar i tron), om jag fortfarande predikade omskärelse [som några anklagar mig för], varför förföljs jag fortfarande? I så fall skulle korsets stötesten vara borta.
För varken omskärelse eller förhud [den oomskurna delen] betyder (är) något, däremot handlar det om [att vara] en ny skapelse [i Jesus, se .]
Efesierbrevet (9)
Att era förstånds ögon ska få flöda i ljus så att ni kan se [verbformen indikerar att ögonen har öppnats i dåtid med ett nuvarande resultat att de nu kan ha en klar förståelse av]:
Vilket glädjerikt hopp han har kallat er till.
Hur rikt på härlighet (ära) hans arv är i de heliga (hans folk).
Hur enorm (omätbar, obegränsad, överlägsen) hans styrka (makt) är i oss som tror,
i enlighet med den verksamma (operativa) styrkan av hans (manifesterade) makt.
och upplysa alla [människor] vad den förvaltade planen [angående hednafolkens frälsning] innebär
– detta mysterium som genom tidsåldrarna [fram till nu] varit dolt hos (i) Gud, han som skapade allting [genom Jesus den Smorde]. [I sina brev anknyter Paulus ofta till den lokala kontexten och förmedlar en ny och djupare mening. Här använder han det grekiska ordet mysterion (hemlighet), en term som även var vanligt förekommande i hedniskt religiösa sammanhang i Efesos. Paulus hade fått uppdraget att avslöja den sedan skapelsen förborgade hemligheten och öppet lägga fram fakta: Guds glada budskap gäller inte några få utvalda, utan är riktat till alla människor.]
Detta så att ni fullt ut – tillsammans med alla de heliga [Guds folk] – ska kunna förstå (begripa; ta in)
bredden och
längden och
höjden och
djupet [i Guds kärlek – alla dimensioner i det andliga templet, se ],
Frasen: "han steg upp",
vad menas med den? Innebär det inte att han först steg ner
[från himlen] till den lägre delen, nämligen jorden?
[Judiska rabbiner tolkade utifrån hur Mose steg upp på berget Sinai, men Paulus visar hur psalmen talar om Jesu liv, död och uppståndelse, se . Om Jesus steg upp, måste han ju också ha stigit ner. Den lägre delen av jorden kan antingen syfta på jorden, eller på dödsriket under jorden, se ; .]Pröva [undersök kontinuerligt, acceptera och samtyck till] vad som är välbehagligt för Herren [det som är gott, rätt och riktigt och som gläder honom].
Var därför inte oförståndiga (tanklösa, dåraktiga; utan insikt/perspektiv) [handla inte ologiskt, förhastat och oförsiktigt, se ], utan förstå [reflektera strukturerat och lägg ihop alla fakta så att ni kommer fram till] vad som är Guds vilja (önskan).
Men för att ni ska veta hur jag har det, och vad jag gör, kommer Tychikus, en älskad broder och trogen tjänare i Herren, att berätta allt för er:
Filipperbrevet (2)
Än sen (vad är min åsikt om detta)? Resultatet är att i båda fallen, vare sig det är av fel motiv eller i sanning, blir den Smorde (Messias, Kristus) predikad, och det är jag glad för. Ja, och det ska jag fortsätta att glädja mig åt hädanefter också,
Men om jag fortsätter livet i kroppen (köttet), så betyder det fortsatt fruktbärande (produktivt) arbete [i min tjänst för evangeliet]. Kunde jag välja, vet jag inte vad jag skulle föredra.
Kolosserbrevet (2)
Gud ville visa dem
vilken rik härlighet detta mysterium är bland
(i) hedningarna:
Den Smorde
(Messias, Kristus) i
(mitt ibland) er, härlighetens hopp.
[Detta skrev Paulus till troende i Kolossai som inte var judar. Den grekiska prepositionen en som används två gånger i kan både betyda "i" eller "bland". Paulus kan syfta på båda dessa betydelser. Att Jesus skulle välkomna hedningarna och bo i deras hjärtan var något häpnadsväckande. Detta beskrivs som en "hemlighet", gr. mysterion. Samma term användes i andra läror om hemlig högre kunskap som bara delades med en inre cirkel upplysta. Detta hemlighetsmakeri finns inte i Bibelns användning av ordet, i stället beskrivs något som varit dolt men som nu är uppenbarat. Jesus är hemligheten, se ! Han öppnar dörren för alla människor till att ta del av frälsningen. Paulus utvecklar detta mer i .]Om ni har dött med den Smorde (Messias, Kristus) [vilket ni ju har gjort] från denna världens makter (från världens ytliga och yttre sätt att leva livet, världens låga andemakter), varför lever ni som om ni fortfarande tillhörde världen, varför underkastar ni er [yttre regler och traditioner som rör mat och dryck].
1 Thessalonikerbrevet (3)
Vem är
vårt hopp,
vår glädje,
vår segerkrans (lagerkrans)
inför vår Herre Jesus när han kommer
om inte ni?
För hur kan vi tacka Gud nog för er, för all den glädje som ni är för oss inför vår Gud?
Ni vet vilka föreskrifter vi har gett er från Herren.
1 Timoteusbrevet (1)
De vill vara Torah-lärare ("lagexperter" – gr. nomo-didaskalos, se ) men förstår varken vad de säger eller vad de så säkert uttalar sig om.
2 Timoteusbrevet (1)
Men du måste hålla fast vid det du lärt dig (intellektuellt förstått) och som du är övertygad om (förvissad om, trogen i). Du känner ju personligen dem som har undervisat dig. [Paulus syftade på Timoteus mor Eunice och hans mormor Lois, se , och även på sig själv, se ; . Kanske tänkte även Paulus på flera pålitliga lärare som han har nämnt, se .]
Titusbrevet (1)
[Församlingen behöver ledarskap. Den bibliska modellen visar alltid på ett delat ledarskap: Jesus sände ut lärjungarna två och två; det finns fem tjänstegåvor i ; församlingsledarna omnämns alltid i plural, se . Det grekiska ordet för församlingsledare är episkopos (singular) – "en som vakar över" och beskriver en församlingsledares uppgift. Samma män, från Efesos, som i kallas äldste, gr. presbyterous (plural), kallas i episkopous (plural). Även här i brevet till Titus används båda dessa grekiska ord synonymt, se och .] En äldste (gr. presbyteros) ska vara
fläckfri,
[Ledaren måste ha ett gott rykte både i och utanför församlingen. Det innebär inte att han är syndfri. Det handlar om en attityd där ledaren är snabb att be Gud och människor om förlåtelse. Det handlar om ett liv som inte är kantat med skandaler och ouppklarade tvister. På frukten ska trädet kännas igen, se .] en kvinnas man,
[Det är troligt att begreppet "en kvinnas man" talar om trohet till sin maka och en som inte flörtar med andra kvinnor. Motsvarande term "en mans kvinna" används i om kvinnor. I samma stycke uppmanar Paulus yngre änkor att gifta om sig då mannen dött, se ; ; . Paulus själv var ogift, se , och hans rekommendationer, se ; , verkar tala för att en ogift man också är kvalificerad.] ha troende (trogna) barn
som inte kan beskyllas för att vara vilda [ordagrant: "ofrälsthet" – gr. asotia vilt leverne; ett destruktivt och utsvävande liv utan räddning och beskydd] eller rebelliskhet (upproriskhet, uppstudsighet).
Hebreerbrevet (10)
[Änglar utgjorde en viktig del inom judendomen. Anledningen var att tusentals änglar fanns med när Mose fick lagen på berget Sinai, se ; ; ; . Eftersom en stor del av brevet används för att visa att Jesus är högre än änglarna måste det varit ett viktigt ämne. Fyndet av dödahavsrullarna har gett inblick i lärorna hos den judiska inriktning som hade flyttat ut till Qumran vid Döda havet. De praktiserade tillbedjan av änglar. Ängeln Mikael hade t.o.m. högre status än den kommande Messias. Det är inte omöjligt att liknande tankar smugit sig in hos mottagarna av Hebreerbrevet. Författaren börjar med att lägga grunden utifrån Skriften att Jesus också är Gud.] För till
vilken av änglarna har Gud någonsin sagt:
Du är min son,
i dag har jag fött dig?
[] eller på ett annat ställe
[från profeterna]:
Jag ska vara hans Fader,
och han ska vara min son?
[] Och till vilken av änglarna har han någonsin sagt:
Sitt på (utifrån – gr. ek) min högra sida
tills jag lagt dina fiender som en pall under dina fötter? []
På ett ställe har någon vittnat:
Vad är då en människa
att du tänker på henne,
eller en Människoson
att du tar hand om honom?
[Nu kommer tre frågor som successivt följer nyckelorden från Psalm 95 (uppror, förbittrad och vila). Frågorna besvaras med en ny fråga. Se även .] Vilka var det då som hörde men ändå gjorde uppror
(förbittrade, provocerade) [ och ]?
Var det inte alla de som Mose förde ut ur
Egypten?
Vilka var han förbittrad (vred – gr. prosochthizo) [] på i fyrtio år?
Var det inte på dem som syndade och blev liggande som lik i öknen?
Vilka gällde hans ed "att de aldrig skulle komma in i hans vila" [],
om inte till dem som [hade lyssnat på Guds ord men] vägrade lyda?
Om nu fullkomlighet hade gått att nå genom den levitiska prästtjänsten – och på den grunden fick [det judiska] folket lagen [undervisningen i Moseböckerna] – varför måste det då uppstå en annan präst, en som Melkisedek, en som inte sägs vara som Aron?
Vad ska jag säga mer? Jag skulle inte hinna med att berätta om
Gideon [som vann seger med en liten armé på 300 män, se ],
Barak [som lydde domaren Deboras profetiska ord. Tillsammans besegrade de fienden, se ],
Simson [som till sist förstod att hans styrka inte kom från honom själv, se ],
Jefta [född utanför äktenskapet, fördrevs av sina bröder, men fick vara med och besegra ammoniterna och blev en domare, se ],
David [Israels mest berömda kung, se 1 Sam 16-1 Kung 2],
Samuel [Israels stora profet, se 1 Sam 1-16]
och profeterna,
När [andra handskrifter: om – i grekiskan skiljer bara en bokstav] ni håller ut [ända fram till slutmålet] under fostran (disciplinering, tuktan) – [tänk på att] Gud behandlar er som söner. För vilken son blir inte fostrad av sin far?
Därför kan vi frimodigt säga:
Herren är min hjälpare (den som rycker ut för att rädda och betjäna),
jag ska inte vara rädd (ha ångest, vara förskräckt).
Vad kan en människa göra mig?
[]
Jakobs brev (4)
Mina syskon (bröder och systrar i tron), till vilken nytta (vinst) är det om någon säger sig ha tro men inte har några gärningar? Den nyss nämnda tron [som inte resulterar i goda gärningar] kan ju inte frälsa honom, eller hur?
och någon av er säger till honom: "Gå i frid!" [Den vanliga judiska frasen för farväl.] "Håll dig varm och ät så att du blir riktigt mätt." Till vilken nytta är det om han inte ger honom det som är nödvändigt för kroppen?
[Följande två stycken ( och ), utgör brevets höjdpunkt och kiastiska centrum. Kontrasten mellan sann och falsk vishet får sitt crescendo i nästa stycke där det blir uppenbart att en kristen inte kan vara tvådelad, splittrad och kluven. Jakob använder det grekiska ordet för "två-själad" (dipsychos, se ). Det något ovanliga adjektivet förekommer även i inledningen till detta brev () där frågan om vishet först tas upp (). I expanderas ämnet i form av åtta kännetecknande punkter. Kontrasterna blir tydliga i ordvalen.] Är någon bland er vis och förståndig (erfaren, lärd)? Låt [då] denne genom (utifrån) sitt goda uppförande (sin tilltalande/vackra livsföring) visa (demonstrera) sina gärningar [ge exempel på sitt handlande] i vishetens mildhet (saktmod) [välbalanserade och mjuka styrka som inte framhäver sig själv, se ]. [Sann vishet handlar i första hand om att kunna applicera den kunskap man har i det dagliga livet.]
[Kiasmens centrum:]
En är lagstiftare (givare av undervisningen) och domare –
han som har kraft att frälsa (rädda) och förgöra. Men du – vem är du som dömer din nästa (din medmänniska)? [Gud är både lagstiftare (gr. nomo-thetes – den som gett undervisningen med alla budord) och domare. Han känner också alla människors hjärtan och intentioner och kan därför döma rättvist, se ; .]
1 Petrusbrevet (3)
De försökte förstå vem eller vilken tid den Smordes (Kristi) Ande i dem syftade på när han förutsade den Smordes (Kristi) lidanden och den härlighet som skulle följa.
Och vem kan göra er något ont (vem är den som kommer att skada er) om ni brinner (skulle ivra – ordagrant: skulle bli seloter) för det goda [vill imitera honom som är god]?
[I sammanhanget med lidande tar Petrus upp att de prövningar som de troende upplevde () var en försmak på att mer skulle komma.] För det är [nu rätt] tid att domen påbörjas (har påbörjat) – med (från) Guds hus (hushåll, familj) [; ; ; ]. Men om den börjar med (från) oss, hur blir då slutet för dem som inte tror (inte lyder; dem som hela tiden vägrar låta sig övertygas om) Guds glada nyheter (evangelium)?
1 Johannesbrevet (4)
Vem är "lögnaren" om inte den som förnekar (vanemässigt förkastar) att Jesus är den Smorde (Messias, Kristus)?
En sådan person är Antikrist [en motståndare till Guds utvalde och smorde Kung], den som förnekar (vanemässigt förkastar) Fadern och Sonen.
Mina älskade, vi är nu Guds barn. Det är ännu inte uppenbart vad vi ska bli, men vi vet med säkerhet att när han uppenbarar sig, ska vi bli lika honom, för då ska vi se honom som han verkligen är. [ beskriver vad vi är nu. beskriver vad vi ska bli. Det finns inget yttre bevis på att en kristen är ett Guds barn. Den fysiska förändringen uppenbaras när Jesus kommer. Johannes är öppen med att han inte vet alla detaljer kring hur denna förändring kommer att ske, men betonar att vi ska likna Jesus och få se honom, se ; ; . När en troende vet vem han är och vilket hopp som väntar ger det motivation till att helga och rena sig och bli mer lik honom redan här i jordelivet. Se även där vi uppmanas att arbeta på vår frälsning.]
Vi ska inte likna Kain som var från [hade sin natur och drivkraft från] den onde och mördade (brutalt slaktade) sin bror [Abel, se ].
Varför mördade han sin bror?
Därför att hans egna handlingar (gärningar) var onda,
och hans brors handlingar (gärningar) var rättfärdiga.
Vem kan segra över världen utom den som tror att Jesus är Guds Son [som tror och litar på den sanningen]?
Uppenbarelseboken (15)
Du som har ett [andligt] öra, lyssna på vad Anden säger till församlingarna. Den som vinner seger ska jag ge att äta av livets träd,
som står i Guds paradis."
Du som har ett [andligt] öra, lyssna på vad Anden säger till församlingarna. Den som vinner segern ska inte på något sätt skadas
av den andra döden [eldsjön, se ]."
Du som har ett [andligt] öra, lyssna på vad Anden säger till församlingarna. Den som vinner seger ska jag ge av det dolda mannat,
och jag ska ge honom en vit sten,
och på stenen ska det stå ett nytt namn, som ingen känner utom den som får det." [En vit sten användes i de romerska domstolarna och betydde: icke skyldig. Även inom sporten användes en vit sten som segerpris. Vinnaren fick en vit sten med sitt namn. Det kan vara Guds namn eller mottagarens. Oavsett är betydelsen att den som tror äger något som bara han har fått.]
Du som har ett [andligt] öra, lyssna på vad Anden säger till församlingarna."
Du som har ett [andligt] öra, lyssna på vad Anden säger till församlingarna."
Du som har ett [andligt] öra, lyssna på vad Anden säger till församlingarna."
Du som har ett [andligt] öra, lyssna på vad Anden säger till församlingarna." [Den sista frasen "Du som har ett öra, lyssna på vad Anden säger till församlingarna." återkommer i alla sju breven och ger en individuell uppmaning till varje kristen att ta till sig varningarna och löftena i alla de sju breven. I de tre första kommer frasen före Jesu löfte och i de fyra sista efter löftet. Jesus använde ofta uttrycket "den som har öron" i sin undervisning när han verkligen ville fånga sina åhörares uppmärksamhet inför stora sanningar eller löften, se ; . En detalj som skiljer användandet här i Uppenbarelseboken jämfört med evangelierna är att ordet "öra" är i singular. Det kan vara ett sätt att ännu mer förtydliga att det är det andliga örat, och förmågan att lyssna till Andens röst som betonas.]
Sedan såg jag (och jag såg) en väldig (mäktig, stark) ängel som ropade med hög röst: "Vem är värdig att öppna bokrullen och bryta dess sigill?"
Deras vredes stora dag (tid) har kommit, och vem kan då bestå?" [] [Det sjunde sigillet öppnas i kapitel 8. Innan dess får Johannes se ännu en syn i kapitel 7 som har att göra med de troende.]
En av de [tjugofyra] äldste tilltalade sedan mig och frågade: "Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån kommer de?"
De tillbad draken för att han hade gett sin makt åt vilddjuret, och de tillbad vilddjuret och sade: "Vem är som vilddjuret? Vem kan strida mot det?"
Vem skulle inte vörda dig, Herre,
och prisa ditt namn?
Bara du är helig,
och alla folk ska komma och tillbe inför dig [],
för dina rättfärdiga domar har uppenbarats.
Ängeln sade till mig: "Varför är du så förundrad? Jag ska berätta om mysteriet (hemligheten) med kvinnan och vilddjuret som bär henne och som har de sju huvudena och de tio hornen.
och såg röken från den eld där hon brann, och de ropade: Vilken stad var som denna stora stad?
vad, vilken, vem
