Referenser (774 st)
1 Moseboken (63)
Från jord formade (skulpterade, designade – hebr. ) Herren Gud (Jahve Elohim) alla djuren på fälten, och alla fåglar (insekterna och alla djuren som kan flyga) i himlen, och förde dem till Adam för att se vad han skulle ge dem för namn. Det namn Adam gav varje levande varelse blev dess namn.
Då sade Herren Gud (Jahve Elohim) till kvinnan: "Vad är det du har gjort?"
Kvinnan svarade: "Ormen lurade (bedrog, förledde) mig, och jag åt." [Namnet Adam betyder människa och Eva betyder liv. Översätter man betydelsen av namnen blir Guds fråga i : "Människa, var är du?" och människornas sammanfattade svar i de följande verserna: "Livet bedrog mig".]
Herren sade till Kain [resonerar i kärlek med honom, vill få honom att ändra sitt hjärta]: "Varför är du så arg, och varför sänker du blicken?
Då sade Herren: "Vad har du gjort? Din brors blod ropar till mig från marken.
Farao kallade till sig Abram och sade: "Vad är det du har gjort mot mig? Varför berättade du inte att hon är din hustru?
Varför sade du: 'hon är min syster', så att jag tog henne till hustru. Här är din hustru, ta henne och gå härifrån!"
Abram sade: "Herre, Herre (Adonaj Jahve) vad ska du ge mig? Du ser att jag går bort barnlös och han som ska ta över ägodelarna i mitt hus är Eliezer från Damaskus."
Han sade: "Herre, Herre (Adonaj Jahve) hur ska jag veta (kunna känna till) att jag ska ärva det?"
Herren (Jahve) sade till Abraham: "Varför skrattar Sarah och säger – Ska jag som är gammal verkligen bära ett barn?
Sedan kallade Avimelech på Abraham och sade till honom: "Vad har du gjort mot oss? I vad har jag syndat mot dig eftersom du har fört denna stora synd över mig och mitt kungarike? Du har gjort sådant mot mig som inte ska göras!
Och Avimelech sade vidare till Abraham: "Hur förklarar du att du har gjort detta?"
Och Gud (Elohim) hörde ynglingens röst och Guds (Elohims) ängel (budbärare) ropade på Hagar från himlarna och sade till henne: "Vad plågar dig Hagar? Frukta inte, för Gud (Elohim) har hört ynglingens röst där han är.
Och Avimelech sade till Abraham: "Vad betyder dessa sju lamm av honkön som du placerat för sig själva?"
"Min herre, lyssna på mig, en bit land värt 400 shekel silver, vad är det mellan oss? Begrav därför din döda."
Han sade: "Kom in, du välsignade av Herren (Jahve), varför står du här ute? Jag har gjort i ordning huset och gjort plats för dina kameler."
Barnen var oroliga i hennes livmoder (ordagrant sönerna slogs med varandra) och hon sade: "Om det ska vara så här, varför ska jag leva?" Och hon gick till Herren (Jahve) för att fråga.
Esau sade: "Se jag är vid dödens rand, vad har jag för vinning av dagen för mitt förbund (min förstfödslorätt)?"
Avimelech sade: "Vad är det du har gjort mot oss? En av vårt folk kunde enkelt ha legat med din hustru och du skulle ha dragit skuld över oss."
Och Isak sade till sin son: "Hur har du funnit det så snabbt min son?"
Han svarade: "Eftersom Herren din Gud (Jahve Elohim) lät mig ha god jaktlycka (ordagrant sände mig framför sitt ansikte).
Och Isak svarade och sade till Esau: "Se, jag har gjort honom till herre, och alla hans bröder har jag gett till honom som tjänare, och med säd och vin har jag försett honom, och vad mer ska jag göra för dig min son?"
till dess hans vrede har vänts bort från dig, och han glömmer det som du har gjort mot honom. Sedan ska jag sända och hämta dig därifrån, varför skulle jag berövas er båda på samma dag?"
Och Rebecka sade till Isak: "Jag är livrädd på grund av Chets döttrar. Om Jakob tar en hustru av Chets döttrar, en som dessa av döttrarna från landet, vilken glädje har jag då av livet?"
Han greps av fruktan och sade: "Hur helig är inte denna plats! Det måste vara Guds boning, ja, här är himlarnas port."
Och Laban sade till Jakob: "Eftersom du är min bror, ska du inte tjäna mig för ingenting. Säg mig vilken lön jag ska ge dig."
Och det hände på morgonen att se, det var Lea, och han sade till Laban: "Vad är detta du har gjort mot mig? Har jag inte tjänat dig för Rakel? Varför har du bedragit mig?"
Och han sade: "Vad ska jag ge dig?"
Och Jakob sade: "Du ska inte ge mig vad som helst, om du vill göra detta för mig, ska jag igen föda din flock och ta hand om den.
Då sade Laban till Jakob: "Vad har du gjort? Du smög dig i väg från mig och förde bort mina döttrar likt fångar tagna med svärd.
Varför flydde du i hemlighet och rymde från mig? När du inte lät mig veta något kunde jag inte sända i väg dig med jubel och sång, med tamburin och harpa.
Nu gav du dig i väg för att du längtade hem så mycket. Men varför stal du mina gudar?"
Men den som du hittar dina gudar hos ska inte få leva. Här inför våra släktingar får du se efter om jag har något hos mig som är ditt, och i så fall ta det." Jakob visste inte att Rakel hade stulit dem.
Jakob blev arg och kom i gräl med Laban och sade till honom: "Vad är mitt brott, vad är min synd, eftersom du förföljer mig så våldsamt?
Nu har du letat igenom allt jag äger. Vad har du funnit som tillhör dig? Lägg fram det inför både mina och dina släktingar här så att de får döma mellan oss båda.
Laban svarade Jakob: "Döttrarna är mina döttrar, barnen är mina barn och hjordarna är mina hjordar. Allt du ser är mitt. Vad skulle jag kunna göra mot mina döttrar eller mot barnen som de fött?
Då svarade mannen honom: "Vad heter du?" Han svarade: "Jakob." [I GT reflekterar namnet personligheten. Namnet Jakob betyder: "svindlare, en som ligger i bakhåll och attackerar", ordagrant "en som tar genom hälen". Namnet står alltså för en människa som lurar och bedrar, något som har präglat Jakobs liv och nu blir uppenbart för honom.]
Då frågade Jakob: "Jag ber dig, låt mig få veta ditt namn?" Han svarade: "Varför frågar du efter mitt namn?" Sedan välsignade han Jakob där.
Och Esau sade: "Låt mig lämna några från mitt folk med dig." Och han sade: "Varför detta? Låt mig finna nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i min herres ögon."
Han berättade det för sin far och sina bröder, men hans far tillrättavisade honom och sade till honom: "Vad är denna dröm som du drömmer? Ska jag och din mor och dina bröder verkligen komma och böja oss ner på marken inför dig?"
En man fann honom där och såg hur han vandrade (irrade omkring) på fälten, och frågade honom: "Vad letar du efter?"
Kom nu och låt oss döda honom och kasta honom i en av brunnarna, sedan säger vi att ett rovdjur slukade honom, så får vi se vad det blir av hans drömmar."
Juda sade till sina bröder: "Vilken vinning har vi av att döda vår bror och dölja hans blod?
Han vände sig till henne vid vägen och sade: "Kom, låt mig komma in till dig", för han visste inte att hon var hans svärdotter.
Hon svarade: "Vad ska du ge mig för att du får komma in till mig?"
Han sade: "Vilken pant ska jag ge dig?" Hon svarade: "Din sigill [med Judas personliga stämpel] och tråden [det flätade prydnadssnöret sigillet hängde i] och staven som du håller i din hand." Han gav dem till henne och kom in till (hade sexuellt umgänge med) henne och hon blev gravid genom honom.
Men han drog tillbaka sin hand och hans bror kom ut och hon sade: "Varför har du brutit dig fram?" Därför fick han namnet Parets. [Här finns en ordlek. Namnet betyder brytning eller rämna och det är samma ord som används i frågan "Varför har du brutit dig fram?"]
Men Josef vägrade och sade till sin herres hustru: "Se, min herre som äger mig vet inte ens vad som finns i hans hus [har inte koll på alla småsaker], han har gett allt som tillhör honom i min hand (låter mig förvalta allting).
När nu Jakob såg (förstod) att det [faktiskt] fanns säd i Egypten sade Jakob till sina söner: "Varför ser ni på varandra?" [Trots att Jakob var på väg att bli blind, se , hade han en klarhet att se vad som skulle göras. Brödernas oförmåga att se och agera står i skarp kontrast med Josef som både förutsåg hungersnöden och förberedde.]
Han sade till sina bröder: "Mina egna pengar har lagts tillbaka, och de ligger i min egen säck."
De blev förskräckta (deras hjärtan svek dem) och de vände sig oroligt till varandra och sade: "Vad är det som Gud (Elohim) har gjort mot oss?"
Israel [som tidigare hette Jakob, se ] sade: "Varför har ni gjort så ont mot mig att ni har talat om för mannen att ni hade ännu en bror?"
När de hade kommit ut ur staden och inte hunnit så långt, sade Josef till sin tjänare: "Gå efter männen och när du kommer ikapp dem ska du säga till dem: 'Varför har ni lönat gott med ont?
De svarade honom: "Varför talar min herre ord som dessa? Det är fjärran från dina tjänare att göra något sådant.
Josef sade till dem: "Vad är det som ni har gjort? Vet ni inte att en man som jag verkligen är gudomlig?"
Juda svarade: "Vad kan vi säga till vår herre? Vad ska vi tala? Hur ska vi förklara oss själva (rättfärdiga oss)? Gud har funnit dina tjänares missgärningar, vi är min herres slavar, både vi och den i vars hand bägaren blev funnen."
När det händer sig att farao kallar på er och frågar: 'Vad är ert yrke?'
Farao sade till hans bröder: "Vilket är ert yrke?" De svarade farao: "Dina tjänare är herdar, både vi och våra fäder."
Farao sade till Jakob: "Hur många är dagarna och åren av ditt liv?"
När pengarna var spenderade i Egyptens land och i Kanaans land, kom alla egyptier till Josef och sade: "Ge oss bröd, för varför skulle vi dö i din åsyn? För alla våra pengar är slut."
Varför skulle vi dö inför dina ögon, både vi och vår mark? Köp oss och vår mark för bröd, och vi och vår mark ska vara faraos slavar. Ge oss bröd så att vi kan leva och inte dö och så att marken inte blir ödelagd."
2 Moseboken (33)
Hans syster [tonårsdottern Mirjam] ställde sig (positionerade sig) en bit därifrån för att se hur det skulle gå för honom.
Han gick ut nästa dag och såg två av sina hebreiska bröder slåss med varandra. Då sade Mose till den som startat bråket: "Varför slår du din landsman?"
Då sade han till sina döttrar: "Var är han nu? Varför lämnade ni honom [där vid brunnen]? Gå och hämta honom och bjud in honom på middag."
Men Mose sade till Gud: "Anta att jag skulle gå till israeliterna och säga: 'Era fäders Gud har sänt mig till er', och de frågar mig: 'Vad är hans namn?' Vad skulle jag svara dem?"
Då sade Herren till honom: "Vad har du i din hand?"
Kungen i Egypten svarade dem: "Mose och Aron, varför har ni gjort så att folket slutat arbeta [gett dem falska förhoppningar]? Gå tillbaka till ert slavarbete!"
Då kom Israels förmän till farao och ropade: "Varför behandlar du dina tjänare så här?
Då vände sig Mose på nytt till Herren (Jahve) och sade: "Herre (Adonaj, fokus på Guds storhet och makt), varför har du låtit så mycket elände komma över detta folk? Varför har du sänt mig?
Vår boskap ska också gå med oss, inte en enda klöv ska lämnas bakom. Vi måste ta av dem för att betjäna Herren vår Gud (Jahve Elohim). Själva vet vi inte hur vi ska betjäna Herren (Jahve) förrän vi kommer dit.
När era barn frågar er: "Varför firar vi den här högtiden?" [Ordagrant "Vad betyder den här ceremonin för er?"]
När din son i framtiden frågar dig: "Vad är detta?" Ska du svara honom: "Med stark hand förde Herren (Jahve) ut oss från Egypten, ut ur träldomshuset,
När man berättade för Egyptens kung att folket hade flytt förändrades faraos och hans tjänares hjärtan mot folket och de sade: Vad är det vi har gjort som låtit Israel lämna sin plats som våra slavar?
och de sade till Mose: "Är det för att det inte finns några gravar i Egypten du fört oss ut hit för att dö i öknen? Varför har du behandlat oss så illa och fört oss ut ur Egypten?
Herren sade till Mose: "Varför ropar du till mig? Säg till israeliterna att gå framåt [ut i havet].
Och folket knotade mot Mose och sade: Vad ska vi dricka?
och imorgon ska ni se Herrens (Jahves) härlighet (ära, glans), för Herren har hört er klagan mot (oförmåga att lita på) Honom. Vilka är vi [Mose och Aron], att ni klagar på oss [vi är bara budbärare, det är Gud ni klagat på].
Mose sade [ordföljden i denna mening är i grundtexten abrupt och repeterar och , det kan vara så att det återspeglar att Mose inte var en god talare]: "Ni ska förstå detta när Herren (Jahve) ger er kött att äta på kvällen, och bröd på morgonen för att mätta er, eftersom Herren har hört er klagan, att ni klagar på honom. Vad det gäller oss, vilka är vi? Er klagan är inte mot oss, utan mot Herren (Jahve)."
När israeliterna såg det frågade de varandra: "Vad är det här?" eftersom de inte visste vad det var. ["Vad är det här" är på hebreiska man hu, och ordet som senare används för manna är man.]
Mose sade till dem: "Det är den mat som Herren ger er att äta.
Då började folket strida mot Mose (de ställde honom inför rätta och gjorde en rättslig tvist av denna fråga och ville avsätta honom).
De sade: "Ge oss vatten att dricka."
Mose svarade: "Varför strider ni med mig? Varför frestar (prövar) ni Herren?"
Men folket var så uttorkade och i desperat behov av vatten att de fortsatte att klaga på Mose och muttrade: "Varför förde du oss ut ur Egypten? Var det för att vi, våra barn och vår boskap skulle dö av törst?"
Då ropade Mose till Herren och sade: "Vad ska jag ta mig till med detta folk? De är nästan redo att stena mig [till döds]."
När Mose svärfar såg allt han gjorde för folket, sade han: "Vad är det du gör för folket? Varför sitter du själv, ensam, med allt folket stående omkring dig från morgon till kväll?"
för det är hans enda täcke, det är hans mantel för hans kropp som han ska sova under. Och det ska ske när han ropar till mig att jag ska höra, för jag är nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chanon).
Folket märkte att Mose dröjde kvar på berget (de blev otåliga och besvikna och skämdes för honom eftersom han var kvar längre än väntat). De samlade sig omkring (bildade en gruppering mot) Aron och sade till honom: "Gör någonting (sitt inte bara där), gör gudar åt oss som kan gå framför oss! Vi vet inte vart den där Mose har tagit vägen, han som förde oss ut ur Egypten."
Men Mose bad (vädjade) till Herren sin Gud (Jahve Elohim) och sade: "Herre (Jahve) varför låter du din vrede bli het mot ditt folk som du har fört ut ur Egyptens land med stor makt och med stark (fast, säker, tapper) hand?
Varför ska egypterna få tala och säga 'Till ont förde han dem ut för att slakta dem i bergen och förtära dem från jordens ansikte (yta)?' Vänd om från din brinnande vrede och ångra (sörj-trösta – hebr. nicham) denna ondska mot ditt folk.
Och Mose sade till Aron: "Vad har detta folk gjort mot dig, så att du har fört fram en stor synd över dem?"
Så de sade till mig: 'Gör oss en gud som kan gå före oss, för vi vet inte vad det har blivit av den där mannen Mose som förde oss ut ur Egypten.'
Och Herren (Jahve) sade till Mose: "Säg till Israels söner: 'Ni är ett styvnackat folk. Om jag går upp mitt ibland er för ett ögonblick, kommer jag att förtära er. Ta därför av er era smycken nu, så jag vet vad jag kan göra för er.' "
För hur ska det bli känt att jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, jag och ditt folk? Är det inte genom att du går med oss så att vi är avskilda, jag och ditt folk, från alla andra folk som finns på jordens ansikte (yta)?
3 Moseboken (1)
Och om ni säger: "Vad ska vi äta det sjunde året? Se, vi ska inte så och inte samla in vår gröda."
4 Moseboken (30)
och dessa män sade till honom: "Vi är orena genom en död mans kropp, därför måste vi stå tillbaka och kan inte föra fram offret till Herren (Jahve) på den bestämda tiden bland Israels söner."
Mose sade till dem: "Stanna här så att jag kan höra vad Herren (Jahve) ska befalla om er."
Och Mose sade till Herren (Jahve): "Varför har du handlat illa med din tjänare? Varför har jag inte funnit nåd (oförtjänt nåd – hebr. chen) i dina ögon, så att du har lagt bördan av hela detta folk på mig?
utan en hel månad, tills det kommer ut ur era näsborrar och det blir vämjeligt för er, eftersom ni har förkastat Herren (Jahve) som är ibland er och oroat honom med gråt och sagt: Varför kom vi ut från Egypten?"
och se (titta noga på) landet – hur det är;
och folket som bor därinne – om de är starka eller svaga, om de är få eller många;
och hurudant landet är som de bor i – om det är gott eller dåligt (ont), och vilka städerna är som de bor i – om det är läger (tält) eller starka fästen (stenhus);
och hur landet är – om det är bördigt eller kargt, om det finns skog därinne eller inte. Och var starka (fasta, säkra, tappra) och ta med er av landets frukt." [ formar en kiasm där den centrala frågan är om landet är gott eller ont.] Detta var vid den tiden då de första druvorna skördas. [Det var sen sommar eller tidig höst, någonstans i slutet av juli fram till tidigt i september. Israeliterna hade lämnat Egypten på våren, så denna händelse sker några månader efter det.]
Och varför har Herren (Jahve) fört oss till detta land för att dö för svärdet? Våra fruar och våra små ska bli ett [krigs-]byte, är det inte bättre för oss att återvända till Egypten?"
Men Mose sade. "Varför överträder ni nu Herrens (Jahves) befallning? Det kommer inte att lyckas (ni får ingen framgång).
De höll honom häktad eftersom det inte var klart vad de skulle göra med honom.
Därför, du och hela ditt sällskap som är samlade mot Herren (Jahve), liksom Aron, vad är han eftersom ni knotar (klagar) mot honom?
Och varför har du fört Herrens (Jahves) församling till denna öken för att dö här, vi och vår boskap?
Och varför har du låtit oss komma ut ur Egypten för att föra oss till denna onda plats? Det är ingen plats för säd eller fikon eller vin eller granatäpplen, och inte finns det något vatten att dricka."
och folket talade mot Gud och Mose och sade: "Varför har du fört oss ut ur Egypten för att vi ska dö i öknen? Här finns varken vatten eller bröd att äta, och vi avskyr denna värdelösa manna."
Därför ber jag er, stanna även ni här denna natt, så att jag kan veta vad Herren (Jahve) talar till mig ytterligare."
Och Herren (Jahve) öppnade åsnans mun och hon sade till Bileam: "Vad har jag gjort dig eftersom du har slagit mig tre gånger?"
Och Herrens (Jahves) ängel sade till honom: "Varför har du slagit din åsna dessa tre gånger? Se, jag har kommit som en åklagare för din väg är emot mig,
Och Balak sade till Bileam: "Sände jag inte efter dig och kallade enträget på dig? Varför kom du inte till mig? Har jag inte möjlighet att befordra dig och ge dig ära?"
Och Bileam sade till Balak: "Positionera dig (stå, stanna) vid brännoffret och jag ska gå, måhända ska Herren (Jahve) komma och möta mig. Och vadhelst han visar mig ska jag tala om för dig." Och han gick till en kal höjd. [Det var den allmänna uppfattningen bland folken att en höjd var närmast gudarna. Det var på sådana höjder altaren och tempel byggdes.]
Hur ska jag förbanna (hebr. qavav)
den som Gud (El) inte har förbannat (hebr. qavav)?
Och hur ska jag förbanna (hebr. zaam)
den som Herren (Jahve) inte har förbannat (hebr. zaam)?
Och Balak sade till Bileam: "Vad har du gjort mot mig? Jag tog hit dig för att förbanna mina fiender, och se, du har helt och hållet välsignat dem."
Och han kom till honom och han stod (kvar) vid sitt brännoffer, och Moavs furstar med honom. Och han sade: "Vad har Herren (Jahve) talat?"
Där finns ingen trolldom hos Jakob
inte heller någon spådom hos Israel.
Man säger hos Jakob och hos Israel:
'[Se!] Vad Gud (El) har gjort (gör och utför)!'
Hur goda är dina tält Jakob,
dina boplatser, Israel!
ska ändå Kain bli nedbränt.
Hur länge? Assyrien ska bära bort dig som fångar."
Varför ska vår fars namn försvinna (dö ut) från hans familj bara för att han inte har några söner? Ge oss ett arv bland bröderna till vår far."
Och varför ska ni vända bort hjärtat på Israels söner från att gå över och in i landet som Herren (Jahve) har gett dem?
5 Moseboken (6)
Om vi fortsätter att höra Herrens, vår Guds, röst kommer denna stora eld att förtära oss och vi kommer att dö! Varför ska vi låta det ske?
När din son i framtiden frågar dig och säger: "Vad betyder stadgarna (vittnesbörden) och förordningarna (ordagrant "sakerna inristat") och påbuden (de bindande juridiska besluten) som Herren vår Gud (Jahve Elohim) har befallt oss?"
Och nu Israel, vad begär Herren din Gud (Jahve Elohim) av dig?
Att du vördar Herren din Gud (Jahve Elohim)
att du vandrar på alla hans vägar
och att du älskar honom
och att du tjänar Herren din Gud (Jahve Elohim)
med hela ditt hjärta
och med hela din själ (din person, varelse)
alla länder ska säga: "Varför har Herren (Jahve) gjort så här mot detta land? Vad betyder hettan (intensiteten) i denna stora vrede?"
Han sade: Jag ska gömma mitt ansikte för (från) dem.
Jag ska se vilket deras slut blir,
för de är en bakvänd (upp och nervänd, avig, på tvären) generation,
söner som saknar trofasthet (är utan trohet eller rättrogenhet).
Josua (13)
för att detta ska vara ett tecken ibland er, så när era söner i framtiden frågar och säger: "Vad betyder dessa stenar?"
Och han talade till Israels söner och sade: "När era söner frågar sina fäder i framtiden och säger: "Vad betyder dessa stenar?"
Och han sade: "Nej, men jag är härförare för Herrens (Jahves) härskara. Nu har jag kommit." []
Och Josua föll med sitt ansikte mot jorden och böjde sig ned och sade till honom: "Vad säger min herre till sin tjänare?"
Och Josua sade: "Ack (åh nej), Herre, Herre (Adonaj Jahve) varför har du överhuvud taget fört ditt folk över Jordan? För att lämna oss i händerna på amoréerna och få oss att förgås? Det hade varit nog om vi hade fått bo på andra sidan Jordan.
Herre (Adonaj) vad ska jag säga efter att Israel har vänt sin rygg mot [flytt från] sina fiender?
När kananéerna och alla invånare i landet hör om det, kommer de att omringa oss och hugga av vårt namn från jorden, och vad ska du göra för ditt stora namn?
Herren sade till Josua: "Res på dig! Varför har du fallit ner på ditt ansikte?
Och Josua sade till Achan: "Min son, jag ber dig, ge ära till Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim) och bekänn inför honom, och tala om för mig vad du har gjort, dölj ingenting för mig."
Och Josua sade: "Varför har du hemsökt (dragit olycka över – hebr. achor) oss? Herren (Jahve) ska hemsöka (dra olycka över) dig idag." Och hela Israel stenade honom med stenar, och de brände dem i eld och stenade dem med stenar.
Och Josua kallade på dem och han talade till dem och sade: "Varför har ni bedragit oss och sagt: 'Vi är långt bort ifrån' när ni bor ibland oss?
Och det skedde när hon kom till honom att hon övertalade honom att be hennes far om ett fält, och hon steg ner från sin åsna och Kaleb sade till henne "Vad behöver du?"
"Så säger hela Herrens (Jahves) församling: Vilket förräderi är detta som ni har begått mot Israels Gud (Elohim), att denna dag vända bort från att följa Herren (Jahve), när ni har byggt detta altare för att denna dag göra uppror mot Herren (Jahve)?
och om vi inte snarare på grund av oro har gjort detta och sagt: I kommande tider kanhända era söner kommer och talar med våra söner och säger: Vad har ni att göra med Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim)?
Domarboken (41)
Och det skedde när hon kom till honom att hon övertalade honom att be hennes far om ett fält, och hon steg ner från sin åsna och Kaleb sade till henne "Vad behöver du?" []
och ni ska inte skära förbund med invånarna i detta land [], ni ska bryta ner deras altaren [], men ni har inte lyssnat på min röst. Vad är det ni har gjort?"
Varför sitter du bland fårfållorna
för att lyssna på flöjtspelet för hjordarna?
Bland Rubens skaror
utforskar (rannsakar) man hjärtat mycket.
Gilead hade sin hemvist på andra sidan Jordan,
och Dan, varför uppehåller han sig med skeppen?
Asher bor vid havets strand
och har sin hemvist vid dess bukt.
[Asher har sitt område runt Haifabukten och norrut utefter kusten upp mot Libanon.]
Gideon svarade honom: "Men, Herre (Adonaj), om Herren (Jahve) är med oss, varför har då allt detta drabbat oss? Var är alla de under som våra fäder talade om när de berättade hur Herren (Jahve) förde oss ut ur Egypten? Nu har Herren (Jahve) svikit oss och gett oss i midjaniternas hand."
Gideon svarade: "Men, Herre (Adonaj), hur skulle jag kunna rädda Israel? Min ätt är den ringaste i Manasse, och själv är jag den yngste i min familj."
och du ska höra vad de säger och efteråt ska dina händer bli starka (fasta, säkra, tappra) till att gå ner till lägret." Och han gick ner med Pura, sin yngling, till den yttersta delen av arméns män som var i lägret.
Och Efraims män sade till honom: "Varför har du behandlat oss på detta sätt? Varför kallade du inte på oss när du gick för att strida med Midjan?" Och de grälade allvarligt med honom.
Och han sade till dem: "Vad har jag gjort i jämförelse med er? Är inte Efraims insamlande [efterskörd av vindruvor] bättre än Aviezers vinskörd?
Gud (Elohim) har gett i er hand Midjans furstar Orev och Zeev, och vad kunde jag göra i jämförelse med er?" Då avtog deras vrede mot honom, när han sade detta.
"Tala, jag ber er, i örat på alla Shechems män: Vad är bättre för er, att alla Jerubaals söner, som är 70 män råder över er, eller att en råder över er? Kom ihåg att jag är ert ben och ert kött."
Och Avimelech gick upp på berget Tsalmon, han och hela folket som var med honom. Och Avimelech tog en yxa i sin hand och högg ner en gren från träden och tog upp den och lade den på sin skuldra, och han sade till folket som var med honom: "Det ni har sett mig göra, skynda er och gör som jag har gjort."
Och Jiftach sände budbärare till Ammons söners kung och sade: "Vad har du med mig att göra? Varför har du kommit för att strida mot mitt land?"
Och när jag såg att ni inte kom till min undsättning lade jag min själ (mitt liv) i min (egen) hand och gick över mot Ammons söner, och Herren (Jahve) gav dem i min hand. Varför har ni kommit upp mot mig för att strida mot mig idag?" [Striden med Ammons söner pågick under en längre tid innan Jiftach först tog på sig uppgiften att strida mot dem. Därför kan man med fog undra varför Efraims män kommer nu, när de inte kommit tidigare.]
Och Manoach vädjade (bad – hebr. atar) till Herren (Jahve) och sade: "O, Herre (Adonaj) låt mannen från Gud (Elohim) som du sände komma, jag ber dig, igen till oss, och undervisa oss vad vi ska göra med ynglingen som ska födas." [Här används ett ovanligare ord för bön som ofta också involverade ett offer. Upprepningen av "oss" antyder att han var avudsjuk att budbäraren hade kommit till hans fru och inte honom.]
Manoach sade: "Nu när ditt ord kommer (förverkligas, det som du har sagt sker), vad är påbudet (bindande juridiska beslut – hebr. mishpat) för ynglingen och det vi ska göra [med honom]?
Och Herrens (Jahves) ängel sade till honom: "Varför frågar du efter mitt namn? Det är obeskrivligt (hebr. pili).
Och männen i staden sade till honom på den sjunde dagen innan solen gick ner:
"Vad är sötare än honung
och vad är starkare än ett lejon?" Och han sade till dem: "Om ni inte hade plöjt med min kviga, hade ni inte löst min gåta."
Juda män frågade: "Varför har ni kommit upp mot oss?"
De svarade: "Till att binda Simson har vi kommit upp, för att göra mot honom som han har gjort mot oss."
Och 3 000 män från Juda gick ner till klippans klyfta i Etam och sade till Simson: "Vet du inte att filistéerna råder över oss? Vad är det du har gjort mot oss?"
Han svarade dem: "Som de gjorde mot mig så har jag gjort mot dem."
Då kom filistéernas furstar upp till henne och sade till henne: "Locka (ordagrant: öppna upp) honom och se vad hans stora styrka är (i vad den består av) och hur vi kan komma åt honom och fängsla honom så vi kan förödmjuka (plåga – hebr. ana) honom. Och vi ska ge dig 1 100 silver var." [Mönstret från upprepar sig. Delila går med på detta förslag. Det är troligt att texten syftar på de fem filisteiska kungarna, vilket gör att totala summan är 5 500 silver. Den vanliga årslönen för en arbetare var 10 silvermynt, Abraham köpte ett fält för 400 shekel silver ().]
Då sade Delila till Simson: "Berätta för mig, jag ber dig, var får du din stora styrka från och hur kan man fängsla dig till att förödmjuka (plåga) dig?"
Då sade Delila till Simson: "Se, du har förnedrat (lurat – hebr. talal) och talat osanning (illusion) till mig. Berätta nu för mig, jag ber dig, hur man kan binda dig."
Och Delila sade till Simson: "Se, hittills har du förnedrat (lurat – hebr. talal) mig och talat till mig osanning [varje gång]. Berätta till (för) mig i hur du kan bindas."
Och han sade till henne: "Om du väver mitt huvuds sju lockar med väven." [Nu börjar Simson leka med elden, han involverar sitt hår som är nyckeln.]
Då sade hon till honom: "Hur kan du säga att du älskar mig men ditt hjärta inte är med mig? Dessa tre gånger har du förnedrat (lurat – hebr. talal) mig och inte berättat för mig var din stora styrka kommer från."
De var i Michas hus och de kände igen ynglingens röst, leviten [], och de gick åt sidan där och sade till honom: "Vem har fört dig hit? Och vad gör du här? Och vad har du här?" [Att de känner igen levitens röst kan ha att göra med att han kom från deras område vid gränsen mellan Dan och Juda. Kanske kände de honom personligen eller också hörde de att han talade deras egen dialekt.]
Och de kom till sina bröder Tsora och Eshtaol, och deras bröder frågade dem: "Vad ni … ?" [Här har herbeiskan kortfattat ma attem. Det saknas både verb och eventuellt fler ord. Vanliga fraser skulle kunna varit "Vad har ni att berätta?" (jmf. ; ) eller "Vad rekomenderar ni att vi gör" (jrm. ). Skrivsättet visar att antingen är de så ivriga att höra vad spejarna har att berätta att de gör kortaste möjliga fråga, eller så är spejarna så ivriga att berätta att de avbryter innan ens frågan har ställts. Utifrån svaret i nästa vers är det sistnämnda troligast.]
Och de svarade, de fem männen som gått för att genomsöka (bespeja, spionera på) området vid Laish område, och sade till sina bröder: "Vet ni att i detta hus finns en efod [prästerlig klädnad, se ] och en terafim (husgud) [] och en skuren avbild och en gjuten avbild []? Och nu, vet (betänk) vad ni ska göra."
Och dessa kom in i Michas hus och tog bildstoden, efoden och terafimen (husguden) och den gjutna avbilden. Och prästen sade till dem: "Vad gör ni?"
Och de ropade till Dans söner och de vände sig (sina ansikten) mot dem och sade till Micha: "Vad [fattas] till dig, eftersom du ropar?"
Och han sade: "Ni har tagit bort min gud som jag har gjort och prästen och har gått iväg, vad mer finns till mig? Och hur kan ni då säga till mig: ’Vad [fattas] till dig?’"
Och Israels stammar sände män till hela Benjamins stam och sade: "Vilken ondska är detta som har skett ibland er?
Och de sade: "Varför Herre (Jahve) Israels Gud (Elohim) har detta fått ske i Israel? Att det idag saknas (fattas) en stam i Israel?"
Vad ska vi göra för dem till att ge dem [som är kvar] fruar, då vi har gett en ed vid Herren (Jahve) att vi inte ska ge dem våra döttrar till hustrur?"
Och församlingens äldste sade: "Vad ska vi göra för att det ska finnas (ordagrant till att bli kvar) kvinnor eftersom kvinnorna saknas (är fördärvade, utrotade) från Benjamin?"
Rut (2)
Men Noomi svarade: "Vänd tillbaka, mina döttrar. Varför skulle ni följa med mig? [Var realistiska.] Jag kan inte längre få några söner som skulle kunna bli era män.
När jag lämnade hade jag allt jag kunde tänka mig [ordagrant "jag var fylld", hon hade man och två söner], men nu har Herren (Jahve) låtit mig återvända tomhänt (utblottad). Varför kallar ni mig Noomi, när Herren (Jahve) vittnat mot mig och den Väldige (Shaddaj) har sänt mig sådan ondska (olycka)?" [Från Noomis perspektiv känner hon sig övergiven, vid hennes sida står dock Rut, som i slutändan kommer vara den som vänder på Noomis öde.]
1 Samuelsboken (67)
Och Elkana sade till henne: "Channa, varför gråter du? Och varför äter du inte? Och varför sörjer ditt hjärta? Är inte jag bättre för dig än tio söner?"
Och han sade till dem: "Varför gör ni dessa ting? Jag hör onda rapporter om er från hela detta folk.
Varför sparkar du på mina slaktoffer och mina matoffer, som jag har befallt dig i min boning, och ärar dina söner över mig, för att göra dig själv fet med de bästa bitarna från alla offer från Israels folk?
Och han sade: "Vilka ord har han talat till dig? Jag ber dig, dölj det inte för mig. Må Gud (Elohim) göra så mot dig och mer, om du döljer något från mig av alla de ord som han har talat till dig."
Och när folket kom till lägret sade Israels äldste: "Varför har Herren (Jahve) slagit oss idag framför filistéerna? Låt oss hämta Herrens (Jahves) förbundsark från Shilo till oss, så att han kan vara ibland oss och rädda (frälsa) oss ur fiendens hand."
Och när filistéerna hörde ljudet av ropet sade de: "Vad betyder ljudet av detta stora rop i hebréernas läger?"
När de fick reda på att Herrens (Jahves) ark hade kommit in i lägret,
Och när Eli hörde ljudet av ropen sade han: "Vad betyder ljudet från detta tumult?"
Och mannen skyndade sig och kom till Eli.
Och mannen sade till Eli: "Jag är han som har kommit från armén, och jag flydde idag från armén." Och han sade: "Hur har det gått min son?"
De sände därför och samlade ihop alla filistéernas ledare till sig och sade: "Vad ska vi göra med Israels Guds (Elohims) ark?"
De svarade: "Låt Israels Guds (Elohims) ark bäras till Gat." Och de bar Israels Guds (Elohims) ark dit.
Och filistéerna kallade på prästerna och siarna och sade: "Vad ska vi göra med Herrens (Jahves) ark? Tala om för oss hur vi ska skicka tillbaks den till sin plats."
Och de sade: "Om ni sänder bort Israels Guds (Elohims) ark, sänd den inte tom utan sänd honom på något sätt ett skuldoffer, sedan ska ni bli botade, och det ska bli känt för er varför hans hand inte har tagits bort från er."
Då sade de: "Vilket ska skuldoffret vara som vi ska ge honom?"
De svarade: "Fem gyllene bölder och fem gyllene möss, efter antalet av filistéernas ledare, för en plåga var över er alla och över era ledare.
Varför har ni förhärdat era hjärtan som egyptierna och farao förhärdade sina hjärtan? När han var vred bland dem, lät de inte folket gå, men de gick?
Då sade Saul till sin tjänare: "Se, om vi går, vad ska vi då ta med oss till mannen? Brödet är torrt i våra väskor och det är inte en gåva att ge till en gudsman, vad har vi?"
Och Saul svarade och sade: "Är jag inte en benjaminit, från den minsta av Israels stammar? Och min familj den minsta av familjerna i Benjamins stam? Varför talar du då till mig på detta sätt?"
När du har lämnat mig idag ska du finna två män vid Rakels grav på gränsen till Benjamin vid Tseltsach, och de ska säga till dig: "Åsnorna som du gick för att leta efter är upphittade, och din far har slutat bekymra sig för åsnorna och är orolig för dig och säger: Vad ska jag göra för min son?
Och det skedde när alla som kände honom sedan tidigare såg det, se, han profeterade med profeterna, då sade folket till varandra: "Vad är detta som kommer till Kishs son? Är Saul bland profeterna?"
Och Sauls farbror sade: "Berätta för mig, jag ber dig, vad Samuel sade till dig."
Men några män sade: "Hur ska denne man rädda (frälsa) oss?" Och de föraktade honom och gav honom ingen gåva. Men han behöll sitt lugn (ignorerade dem).
Och se, Saul kom från fältet bakom sina oxar och Saul sade: "Varför gråter folket?" Och de berättade för honom vad mannen från Javesh sagt.
Men Samuel sade: "Vad har du gjort?"
Saul svarade: "Eftersom jag såg att folket skingrades från mig och att du inte kom vid den tiden som du avtalat, och att filistéerna samlar sig själva mot Michmas,
Då sade Saul: "Dra er hit alla folkets ledare, och vet och se hur denna synd har gått till idag.
Och Saul sade till Jonatan: "Tala om för mig vad du har gjort." Så Jonatan berättade och sade: "Jag smakade verkligen lite honung med spetsen på min stav som var i min hand. Här är jag (jag tar ansvar – hebr. hineni). Jag ska dö."
Och Samuel sade: "Vad betyder då bräkandet av får i mina öron och bölandet av oxar som jag hör?"
Varför har du då inte lyssnat till Herrens (Jahves) röst, utan slagit ner på bytet och gjort det som är ont i Herrens (Jahves) ögon?"
Och han [Goliat] stod och ropade till Israels armé och sade till dem. "Varför kommer ni ut och gör er redo för strid (ställer er i krigsordning)? Är inte jag en filisté och ni tjänare till Saul? Utse en man bland er och låt honom komma ner till mig.
Och David talade till mannen som stod bredvid honom och frågade: "Vad får den man som dödar denne filisté och tar bort hånet från Israel? För vem är denne oomskurne filisté att han har hånat den levande Gudens (Elohims) armé?"
Och Eliav, hans äldsta bror hörde när han talade med männen, och Eliavs vrede upptändes mot David och han sade: "Varför har du kommit ner? Och med vem har du lämnat fåren i öknen? Jag känner din äventyrslystnad och ditt hjärtas lättsinne. Du har kommit ner för att du vill titta på striden."
David svarade: "Vad har jag gjort nu? Var det inte bara en fråga (ett ord)?"
Och jag ska gå ut och stå bredvid min far på fältet där du är, och jag ska tala med min far om dig, och om jag ser något ska jag berätta det för dig." [Jonatan förblir lojal mot sin vän David (), men förråder sin far. Saul refererar till denna händelse senare, se . Jonatan och David har ett vänskapsförbund, detta leder till att en av Jonatans söner senare kommer att äras, se .]
Han har lagt sitt liv i din hand och slagit filistén [Goliat, se ] och Herren (Jahve) gjorde en stor seger för hela Israel, du såg det och gladde dig. Varför vill du då synda mot oskyldigt blod och döda David utan anledning?"
Saul sade till Michal: "Varför har du [min egen dotter] bedragit mig och låtit min fiende gå, så att han kunde komma undan?"
Michal svarade Saul: "Han [David] sade till mig: 'Låt mig gå, varför [annars] skulle jag döda dig?' " [Saul kallar David "sin fiende". Michal låtsas som om David hotat henne och ljuger om vad som har hänt. Ingen kunde ifrågasätta henne, och detta gav även Saul mer skäl att döda David eftersom han hotat en medlem av kungahuset.]
Och David flydde från Najot i Rama [eftersom Saul var där, se ] och kom och sade inför Jonatan [i Giva]: "Vad har jag gjort? Vad är min överträdelse? Vad är min synd inför din far [Saul], eftersom han söker mitt liv (min själ)?"
Och Jonatan sade till David: "Vad önskar din själ så att jag kan göra det för dig?"
Handla därför välvilligt med din tjänare för du har ett Herrens (Jahves) förbund med din tjänare, men om det finns någon överträdelse i mig så döda mig du själv, för varför skulle du ta mig till din far?"[Varje nymånad firades med speciella offer, följt av en middag. Det förväntades att David skulle vara med. Eftersom det var allmänt känt att han hade kommit tillbaka från Rama, var hans närvaro förväntad vid kungens bord. Detta tillfälle blir nu en test om Saul verkligen hade förändrats efter sina upplevelser i Rama. Jonatan verkar leva i en illusion, trots flera uppenbara mordförsök från Sauls sida mot David tror han inte att Saul ska döda David.]
Och David sade till Jonatan: "Vem ska berätta för mig om till äventyrs din fars svar är hårt?"
Och Jonatan svarade Saul sin far och sade: "Varför ska han dödas? Vad har han gjort?"
Och nu, vad är under din hand? Fem brödkakor? Ge dem i min hand eller det du har till hands." [David säger inte namnet på den kung som sänt honom. Det är inte Saul, utan himmelens Gud som är hans kung, se ; ; ; ; ; ; ; .]
Då sade Achish till sina tjänare: "När ni ser en man som är en dåre, varför tar ni honom till mig?
Och David gick därifrån till Mitspe i Moav och han sade till Moavs kung: "Låt min far och min mor, jag ber dig, komma hit och vara hos dig, till dess jag vet vad Gud (Elohim) ska göra för mig."
Och Saul sade till honom: "Varför har ni konspirerat mot mig, du och Jishajs son, när du gav honom bröd och ett svärd och har frågat Gud (Elohim) för honom, så att han ska resa sig upp emot mig och ligga i bakhåll som denna dag?"
Och David sade till Saul: "Varför lyssnar du till människors ord som säger: Se, David söker din ofärd?
Vet nu och betänk vad du ska göra, för ondska är bestämt mot vår herre och mot hela hans hus, eftersom han är en sådan person som man inte kan tala med." [Naval lyssnar inte på någon utan lever i sin personlighet på alla sätt upp till sitt namn.]
Och David sade till Avner: "Är inte du en tapper man? Och vem är lik dig i Israel? Varför har du då inte vakat över din herre kungen? För det kom en från folket för att fördärva kungen, din herre."
Och han sade: "Varför har min herre jagat efter sin tjänare? För vad har jag gjort? Eller vad ont är i min hand?
Och David sade till Achish: "Om jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, låt dem ge mig en plats i en av dina städer i landet, så att jag kan bo där, för varför skulle din tjänare bo i den kungliga staden med dig?"
Och kvinnan sade till honom: "Se, du vet vad Saul har gjort, hur han har rensat ut (huggit bort) de som siar (skådar) genom en ande (demon) eller en familjeande ut ur landet. Varför lägger du en snara för mitt liv som blir min död?"
Och när kvinnan såg Samuel, skrek hon med en hög röst, och kvinnan talade till Saul och sade: "Varför har du bedragit mig? För du är Saul."
Och kungen sade till henne: "Var inte rädd. Vad ser du?" Och kvinna sade till Saul: "Jag ser en gudalik varelse komma upp ur jorden."
Han frågade henne: "Hur ser han ut?"
Hon svarade: "En gammal man kommer upp och han är täckt i en mantel." Och Saul förstod att det var Samuel och han böjde sitt ansikte mot marken och ödmjukade sig själv.
Samuel sade till Saul: "Varför har du oroat mig och fört upp mig?"
Saul svarade: "Jag är mycket betryckt för filistéerna strider mot mig och Gud (Elohim) har lämnat mig och svarar mig inte längre, inte profeterna, inte genom drömmar. Därför har jag kallat på dig så att jag kan få veta vad jag ska göra.
Och Samuel sade: "Varför frågar du då mig? Se Herren (Jahve) har lämnat dig och är din fiende.
Filistéernas ledare frågade: "Vad gör dessa hebréer här?"
Achish svarade filistéernas ledare: "Är inte detta David, Sauls tjänare Israels kung, som har varit hos mig dessa dagar även dessa år, och jag har inte funnit något (svek) i honom sedan han kom till mig till denna dag?"
Men filistéernas ledare var arga på honom och sade till honom: "Låt mannen återvända så att han kan gå tillbaka till den plats där du valde honom och låt honom inte gå med oss till striden, annars kan han bli en motståndare till oss i striden, för hur skulle denne man kunna försona sig med sin herre? Är det inte med dessa mäns huvuden?
Och David sade till Achish: "Men vad har jag gjort? Vad har du funnit i din tjänare så länge som jag har varit inför dig till denna dag, att jag inte kan gå och strida mot min herre kungens fiender?"
2 Samuelsboken (45)
David frågade honom: "Hur går det [i kriget mot filistéerna i norr]? Jag ber dig, berätta för mig!"
Han svarade: "Folket har flytt från striden, och många från folket har också fallit och dött, och Saul och Jonatan, hans son är också döda."
Och ännu en gång sade Avner till Asahel: "Vänd dig bort från att följa mig, varför ska jag slå dig till marken? Hur ska jag sedan kunna visa mitt ansikte för din bror Joav?"
Och Joav kom till kungen och sade: "Vad har du gjort? Se, Avner kom till dig, varför har du sänt iväg honom i frid? Och han har redan gått?
Sedan återvände David för att välsigna sitt eget hushåll. Och Michal, Sauls dotter, kom ut och mötte David och sade: "Hur har Israels kung gett sig ära idag, som har klätt av sig själv idag inför ögonen på hans tjänares tjänstekvinnor, som en av de fåfänga männen som skamlöst klär av sig!" [David var inte naken, han hade tagit av sig sin kungliga mantel, i ödmjukhet inför Gud, se , och var som en bland folket, detta retade Michal för hon gillade statusen att vara kungens fru.]
Har jag någonsin där jag flyttat omkring med alla Israels barn talat och sagt så till någon enda av Israels stammar, någon som jag satt till herde för mitt folk Israel: Varför har ni inte byggt mig ett hus av cederträ?
Vad mer kan David säga till dig? [Detta är den tredje retoriska frågan. David refererar nu sig själv i tredje person, det är ett sätt att förstärka att han underordnar sig Gud, och perspektivet skiftar nu till att också vara Guds perspektiv. Ordet "känner" kan också översättas "du har behandlat mig på ett speciellt sätt".] Du känner din tjänare, Herre Gud (Adonaj Jahve). [; ]
Och han böjde sig ner och sade: "Vad är din tjänare, att du skulle se till mig som är som en död hund?"
Vem slog Avimelech, Jerubeshets son? Var det inte en kvinna som kastade ner den övre kvarnstenen på honom från muren så att han dog i Tevets? Varför gick ni så nära muren?' Då ska du säga: 'Även din tjänare Orija, hettiten, är död.' "
Och hans tjänare sade till honom: "Vad är detta som du har gjort? Du fastade och grät för barnet medan det levde, men när barnet är dött stiger du upp och äter bröd."
Men nu är han död. Varför ska jag då fasta? Kan jag föra honom tillbaka igen [till livet]? Jag ska gå till honom [kommer en dag att dö], men han kommer inte tillbaka till mig [blir inte levande igen]."
Och Avshalom sade: "Om inte, jag ber dig, låt vår bror Amnon gå med oss."
Och kungen sade till honom: "Varför skulle han gå med dig?"
Och kungen sade till henne: "Vad fattas dig?"
Hon svarade: "I sanning jag är en änka, min man är död.
Och kvinnan sade: "Och varför har du då tänkt ut en sådan sak över Guds (Elohims) folk? Genom att tala dessa ord är kungen som en som är skyldig, i det att kungen inte igen tar hem sin förvisade.
Och Joav steg upp och kom till Avshalom till hans hus och sade till honom: "Varför har dina tjänare satt eld på mitt fält?"
Och Avshalom sade till Joav: "Kom hit så att jag kan sända dig till kungen och säga: Varför har jag kommit hit från Geshor? Det vore bättre för mig att fortfarande vara där. Låt mig se kungens ansikte och om det finns synd i mig, låt honom döda mig."
Och kungen sade till Ittaj, gititen: "Varför går du också med oss? Återvänd och vistas hos kungen, för du är en främling och är i exil från din egen plats.
Och kungen sade till Tsiva: "Vad menar du med det här?" Och Tsiva sade: "Åsnorna är till kungens hushåll att rida på och brödet och sommarfrukten till de unga männen att äta och vinet så att de som blir svaga i öknen kan dricka."
Och Avishaj, Tserojas son, sade till kungen: "Varför ska denna döda hund förbanna min herre kungen? Låt mig gå över, jag ber dig, och ta av hans huvud."
Och kungen sade: "Vad har jag att göra med dig Tserojas son? Låt honom förbanna, eftersom Herren (Jahve) har sagt till honom: Förbanna (vanära – hebr. klal) David. Vem ska då säga: Varför har du gjort så?"
Och Avshalom sade till Choshaj: "Är detta din nåd (kärleksfull omsorg – hebr. chesed) mot din vän? Varför gick du inte med din vän?"
Och Avshalom sade till Achitofel: "Ge ditt råd, vad ska jag göra?"
Och Avshalom sade: "Kalla, jag ber dig, även på Choshaj, arkiten och låt oss höra vad han har att säga."
Och en gång till sade Achimaats, Tsadoqs son till Joav: "Varför låter du inte mig, jag ber dig, låt även mig springa efter kushiten." Och Joav sade: "Varför vill du springa min son, du kommer inte att få någon belöning för dessa nyheter?"
"Vad hindrar att jag springer?"
Men han [Joav] svarade honom: "Spring." Och Achimaats sprang vägen över slätten och hann före kushiten.
Och kungen sade: "Är det väl med ynglingen Avshalom?" Och Achimaats svarade: "När Joav sände kungens tjänare och mig, din tjänare såg jag ett stort tumult, men jag vet inte vad det var."
Och Avshalom som vi smorde till kung över oss dog i striden. Och nu, varför sägs det inte ett ord om att föra kungen tillbaka?"
Och kung David sände till Tsadoq och till Evjatar, prästerna och sade: "Tala till de äldste i Juda och säg: Varför är ni de sista att föra kungen tillbaka till hans hus?" För Israels tal hade kommit till kungen, att föra honom till hans hus.
"Ni är mina bröder, ni är mina ben och mitt kött, varför ska ni då vara de sista att föra kungen tillbaka?"
Och David sade: "Vad har jag att göra med dig, Tserojas son, att du idag skulle bli min advokat? Ska någon man dödas i Israel idag? Vet inte jag att jag är Israels kung idag?"
Och det skedde när han kom till Jerusalem för att möta kungen att kungen sade till honom: "Varför gick du inte med mig Mefivoshet?"
Trots att hela min fars hus förtjänade döden i min herre kungens hand, satte du din tjänare bland dem som äter vid kungens eget bord. Vilken rätt har jag till det? Och till att klaga till kungen?"
Och kungen sade till honom: "Varför talar du vidare om detta? Jag säger: Du och Tsiva delade marken."
Och Barzilaj sade till kungen: "Hur många är dagarna av åren i mitt liv, att jag skulle gå upp med kungen till Jerusalem?
Jag är idag 80 år, kan jag skilja mellan gott och ont? Kan din tjänare känna smaken av vad jag äter eller av vad jag dricker? Kan jag fortfarande höra rösten av en man som sjunger eller en kvinna som sjunger? Varför ska då din tjänare bli en börda för min herre kungen?
Din tjänare ska bara gå över Jordan med kungen, och varför skulle kungen återgälda mig med en sådan belöning?
Och alla Juda män svarade Israels män: "Eftersom kungen är nära släkting till oss, varför är ni arga för denna sak? Har vi ätit på kungens bekostnad eller har någon gåva getts till oss?"
Vi är de mest fridsamma och trogna i Israel, och du försöker förgöra en moderstad (viktig central stad) i Israel. Varför vill du förstöra Herrens arv?
och David sade till givoniterna: "Vad ska jag göra för er? Och hur ska jag bringa försoning så att ni kan välsigna Herrens (Jahves) arv?"
Och givoniterna sade till honom: "Det handlar inte om silver eller guld mellan oss och Saul eller hans hus. Det är inte heller vår sak att döda någon man i Israel." Och han sade: "Vad säger ni att jag ska göra för er?"
Och Joav sade till kungen: "Och Herren din Gud (Jahve Elohim) ska låta folket (armén) bli hundra gånger fler mitt framför min herre kungens ögon. Men varför behagar det min herre kungen att göra detta?"
Och Gad kom till David och berättade för honom och sade: "Ska sju år av hungersnöd komma till dig i landet? Eller vill du fly tre månader framför dina fiender när de jagar dig? Eller ska det vara tre dagar med pest i landet? Ta nu råd och tänk igenom vilket svar jag ska ge till honom som har sänt mig."
Och David sade till Herren (Jahve) när han såg ängeln som slog folket och sade: "Se jag har syndat och jag har handlat orättfärdigt, men dessa får, vad har de gjort? Låt din hand, jag ber dig, vara mot mig och mot min fars hus." [När David intog Jerusalem drev han inte ut de jevuséerna som bodde där. Araona som ägde marken har ibland identifierats som en guvernör för jevuséerna. De räknas till folkslaget hurriterna, vars ord för guvernör är snarlikt araona, vilket gör att det kan vara en titel snarare än ett namn. Det är också signifikant att ordet Jevos betyder tröskplats, så här finns en tydlig koppling.]
1 Kungaboken (19)
Batsheva böjde sig själv inför kungen.
Kungen [David] frågade: "Vad vill du?"
Och kung Salomo svarade sin mor och sade: "Varför ber du om Avishag, shunnamitiskan, till Adonijaho? Be om kungariket till honom också, för han är min äldre bror, och till honom och till Evjatar, prästen och till Joav, Tserojas son."
I Givon [en mil nordväst om Jerusalem där den största offerhöjden i landet fanns innan templet blev klart] uppenbarade sig Herren för Salomo i en dröm om natten [samma dag som han offrat där, se ].
Gud sade: "Be om vad du vill och jag ska ge dig det."
Och detta hus som är så högt, alla som går förbi det ska bli förvånade och ska väsa, och när de säger: 'Varför har Herren (Jahve) gjort så mot landet och mot detta hus?'
Och han sade: "Vilka städer är detta som du har gett mig min bror?" Och de gavs namnet Kavol,
(som de heter) till denna dag.
[Kavol betyder bunden, fjättrad. Namnet återfinns en gång tidigare i , där det är en stad i Ashers område vid gränsen mot Tyros (någon mil öster om Haifa och Akko). Chiram verkar plocka upp namnet på den staden, och använda den på hela detta område. Ordet låter lite som de hebreiska orden för något värdelöst eller flyktigt. Den judiske historikern Josefus skriver att det låter som "inte behagligt" på feniciska. Troligtvis var dessa städer i dåligt skick. Chiram tar inte emot dessa städer, så Salomo byggde senare upp dessa städer och lät hebréer flytta dit, se ]Och farao sade till honom: "Men vad har du saknat hos mig, varför ber du att få gå till ditt eget land?" Och han svarade: "Ingenting, men låt mig få lämna ändå."
Och han sade till dem: "Vilket råd ger ni som jag ska svara till detta folk som har talat till mig och sagt: Gör din fars ok som han lagt på oss lättare?"
Och när hela Israel såg att kungen inte lyssnade på dem svarade folket kungen och sade:
"Vilken del har vi i David?
Vi har inget arv i Jishajs son.
Till era tält Israel,
se om ditt eget hus David." Och Israel gick till sina tält.
Och ta med dig tio brödkakor och kex och ett krus med honung och gå till honom. Han ska berätta för dig vad som ska ske med denna yngling."
Och det blev så när Achija hörde ljudet av hennes fötter när hon kom in genom dörren att han sade: "Kom in Jerovams hustru, varför utger du dig för att vara någon annan? Jag är sänd till dig för att ge dig tunga besked.
Och därtill ska Herren (Jahve) resa upp åt sig en kung över Israel som ska hugga av Jerovams hus den dagen. Och vad är det även denna gång?
Hon sade till Elia: "Vad har du med mig att göra du gudsman? Har du kommit för att påminna mig om min synd och döda min son?"
Och han sade. "I vad har jag syndat eftersom du sänder din tjänare i Achavs hand för att slakta mig?
När Elia kom fram [till berget Horeb i öknen Sinai] gick han in i en grotta och vilade där över natten. Plötsligt kom Herrens ord till honom, och han sade: "Vad gör du här, Elia?"
När Elia hörde detta täckte han ansiktet med sin mantel och gick ut och ställde sig vid ingången till grottan. Då kom en röst till honom och sade: "Vad gör du här, Elia?"
Elisha lämnade oxarna och sprang efter Elia och sade: "Låt mig kyssa min far och mor till avsked, sedan följer jag dig."
Elia svarade: "Gå tillbaka. Du förstår väl vad jag har gjort med dig?"
Men Izevel (Isebel) hans hustru kom till honom och sade till honom: "Varför har du en så tjurig attityd (ordagrant: varför är din ande bitter/trumpen) så du inte vill äta bröd (mat)?"
Och kungen sade till honom: "Hur många gånger ska jag be dig att tala till mig inget annat än sanningen i Herrens (Jahves) namn?"
Och det kom fram en ande och stod inför Herrens (Jahves) ansikte och sade: Jag ska locka honom.
2 Kungaboken (24)
Och budbärarna återvände till honom och han sade till dem: "Varför har ni kommit tillbaka?"
Och han sade till dem: "Vad för slags man var det som kom och mötte er och sade er dessa ord?"
Och det skedde när de hade gått över att Elia sade till Elisha: "Be om vad jag ska göra för dig innan jag tas ifrån dig."
Då svarade Elisha: "Jag ber dig, låt en dubbel del av din ande vara över mig."
Och Elisha sade till Israels kung. "Vad har jag att göra med dig? Gå till din fars profeter och till din mors profeter." Och Israels kung sade till honom: "Nej, för Herren (Jahve) har kallat dessa tre kungar tillsammans för att ge dem i Moavs hand."
Och Elisha sade till henne: "Vad ska jag göra för dig? Berätta, vad har du i ditt hus?" Och hon sade "Din tjänarinna har ingenting i huset förutom ett krus med olja."
Och han sade till honom: "Säg nu till henne: Se, du har varit tjänstvillig mot oss med alla dessa omsorger, vad ska vi göra för dig? Vill du att vi för din talan inför kungen eller inför arméns härhövitsman?"
Och hon svarade: "Jag bor bland mitt eget folk."
Och han sade: "Vad ska vi då göra för henne?" Och Gechazi svarade: "Hon har ingen son och hennes man är gammal."
Men hans tjänare [Gechazi] sade: "Ska jag sätta fram detta åt hundra män?"
Elisha sade: "Sätt fram det för folket, för Herren (Jahve) säger: De ska äta och få mat över."
Och det var så att när gudsmannen Elisha hörde att Israels kung hade rivit sönder sina kläder, sände han [bud] till kungen och sade: "Varför har du rivit sönder dina kläder? Låt honom nu komma till mig, så ska han veta [personligen få erfara] att det [faktiskt] finns en profet i Israel."
Och kungen frågade henne: "Vad vill du?"
Hon svarade: "Denna kvinna sade till mig: Ge din son så att vi kan äta honom idag och vi ska äta min son i morgon.
Och medan han fortfarande talade med dem, se då kom budbäraren ner till honom och sade: "Se, detta onda är från Herren (Jahve), varför ska jag fortsätta att vänta på Herren (Jahve)?"
Nu var där fyra män med en hudsjukdom vid portens ingång och de sade till varandra: "Varför sitter vi här tills vi dör?"
Och Chazael sade: "Vem är din tjänare, som är som en hund, som skulle göra dessa stora ting?" Och Elisha sade: "Herren (Jahve) har visat mig att du ska bli kung över Aram."
Och han gick ifrån Elisha och kom till sin herre och han sade till honom: "Vad sade Elisha till dig?" Och han sade: "Han berättade för mig att du verkligen skulle tillfriskna."
Och en gick på hästryggen och mötte honom och sade: "Så säger kungen: ’Shalom (står allt väl till)?’"
Och Jehu sade: "Vad har du att göra med shalom? Vänd om bakom mig." Och väktaren berättade och sade: "Budbäraren kom till dem men han kommer inte tillbaka."
Och han sände ut en andra ryttare som kom till dem och sade: "Så säger kungen: ’Shalom (står allt väl till)?’" Och Jehu sade: "Vad har du att göra med shalom? Vänd om bakom mig."
Och det skedde när Joram såg Jehu att han sade: "Shalom (står allt väl till) Jehu?" Och han sade: "Vilken shalom, så länge din mor Izevels prostitution och hennes häxkonster är så många?"
Du har verkligen slagit ned Edom och ska ditt hjärta lyfta upp dig? Mättas (njut av denna ära, ordagrant "låt dig tyngas" – hebr. hikavod) och stanna i ditt hus, för varför skulle du befatta dig med ondska så att du faller, du och Juda med dig?"
Och befälhavaren (hebr. ravshake) sade till dem:
"Säg nu till [er kung] Hiskia: Så säger den stora kungen, kungen i Assyrien [Sancheriv], vilken trygghet sätter du din förtröstan till?
Och Hiskia sade till Jesaja: "Vad ska vara tecknet att Herren (Jahve) ska hela (bota) mig och att jag ska gå upp till Herrens (Jahves) hus på den tredje dagen?"
Och Jesaja, profeten, kom till Hiskia och sade till honom: "Vad sade dessa män? Och varifrån kom de till dig?" Och Hiskia sade: "De kom från ett land långt bort, från Babel."
Och han sade: "Vad har de sett i ditt hus?"
Och Hiskia svarade: "Allt som finns i mitt hus har de sett, det finns ingen av mina skatter som jag inte har visat dem."
Och han sade: "
Vad är det för monument som jag ser?"
Och männen i staden berättade för honom: "Det är gudsmannens grav som kom från Juda och ropade ut dessa ting som du har gjort mot
Betels altare."
1 Krönikeboken (8)
av Isaskars söner kom män som förstod tidens tecken och insåg vad Israel borde göra, 200 befälhavare samt alla deras stamfränder under deras befäl,
Eftersom ni inte var med förra gången, bröt Herren vår Gud ner en av oss. Vi sökte ju inte honom på rätt sätt."
Har jag någonsin, medan jag flyttat omkring med hela Israel, talat och sagt så till någon av Israels domare som jag satt till herde för mitt folk: Varför har ni inte byggt mig ett hus av cederträ?
Vad mer ska nu David säga till dig om den ära du har visat din tjänare? Du känner din tjänare.
Joav svarade: "Må Herren föröka sitt folk hundrafalt! Min herre och kung, är de inte alla min herres tjänare? Varför begär då min herre sådant? Varför dra skuld över Israel genom detta?"
Välj vilket du vill ha: antingen svält i tre år eller förödelse i tre månader genom dina motståndare utan att du kan komma undan dina fienders svärd, eller Herrens svärd med pest i landet under tre dagar då Herrens ängel sprider fördärv inom hela Israels område. Bestäm nu vilket svar jag ska ge honom som har sänt mig."
Och David sade till Gud: "Var det inte jag som befallde att folket skulle räknas? Det är jag som har syndat och gjort det som är ont. Men dessa, min hjord, vad har de gjort? Herre min Gud, låt din hand vända sig mot mig och min fars hus, men inte mot ditt folk så att de plågas."
2 Krönikeboken (18)
Den natten uppenbarade sig Gud för Salomo och sade till honom: "Be mig om det du vill att jag ska ge dig."
Hur storslaget detta hus än är, ska var och en som går förbi häpna över det och fråga: Varför har Herren gjort så mot detta land och mot detta hus?
Han sade till dem: "Vilket svar råder ni oss att ge detta folk som har sagt till mig: Lätta det ok som din far har lagt på oss?"
När hela Israel förstod att kungen inte ville höra på dem, gav folket honom detta svar:
"Vad har vi för del i David?
Vi har ingen arvslott i Ishais son.
Gå hem till dina tält, Israel!
Se nu efter ditt hus själv, David." Därefter gick hela Israel hem igen.
Men kungen sade till honom: "Hur många gånger ska jag behöva ta ed av dig att du bara ska tala sanning till mig i Herrens namn?"
Då kom en ande fram och ställde sig inför Herren och sade: Jag ska locka honom till det. Herren frågade honom: Hur då?
Han sade till domarna: "Se upp med vad ni gör! Det är inte för människor ni dömer utan för Herren. Han är med er så ofta ni dömer.
Ska inte du, vår Gud, hålla dom över dem? Vi förmår ingenting mot denna stora skara som kommer mot oss, och vi vet inte vad vi ska göra. Men våra ögon är vända till dig."
Men Sakarja, prästen Jojadas son, hade blivit beklädd med Guds Andes kraft. Han steg fram inför folket och sade till dem: "Så säger Gud: Varför bryter ni mot Herrens bud? Det kan inte sluta lyckligt. Eftersom ni har övergett Herren, har han också övergett er."
På kungens befallning gjorde man en kista och ställde den utanför porten till Herrens hus.
När de var färdiga med arbetet bar de resten av pengarna till kungen och Jojada, och man gjorde av dem kärl till Herrens hus, kärl till gudstjänsten och offren, skålar och andra kärl av guld och silver. Och man offrade brännoffer i Herrens hus hela tiden så länge Jojada levde.
Men Jojada blev gammal och mätt på att leva, och han dog. Han var vid sin död hundratrettio år.
Och de övergav Herrens, sina fäders Guds, hus och tjänade asherapålarna och avgudarna. Då kom Guds vrede över Juda och Jerusalem på grund av dessa synder.
De kunde nämligen inte fira den genast, eftersom prästerna ännu inte hade helgat sig i tillräckligt antal och folket inte var samlat i Jerusalem.
Mycket folk samlades, och man täppte till alla källorna och dämde för bäcken som flöt genom trakten, för de sade: "Varför ska de assyriska kungarna komma och finna mängder av vatten?"
"Så säger Sanherib, kung av Assyrien: Vad är det ni förtröstar på, eftersom ni stannar kvar i det belägrade Jerusalem?
Vet ni inte vad jag och mina fäder har gjort med folken i andra länder? Har de gudar som dyrkas av folken i dessa länder någonsin kunnat befria sina länder ur min hand?
Då skickade Neko bud till honom och sade: "Vad har jag med dig att göra, du Juda kung? Det är inte mot dig jag kommer i dag, utan mot den fiende jag är i krig med. Gud (Elohim) har befallt mig att skynda. Sluta stå emot Gud (Elohim), som är med mig! Akta dig så att han inte förgör dig."
Esra (8)
Se till att ni inte är försumliga med denna sak, så att skadan inte växer och kungarna blir lidande."
Vid samma stund [en viktig och avgörande tid] kom Tattenaj [vars namn betyder "undervisning"], ståthållaren i landet på andra sidan floden [provinsen väster om Eufrat], och Setar-Bosenai [betyder "strålande stjärna"] och deras medbröder (kollegor) och sade till dem [judarna som byggde upp templet]: "Vem har gett er tillåtelse att bygga detta hus och slutföra denna mur?"
Sedan frågade de vad männen hette som uppförde byggnaden.
Då frågade vi de äldste där: Vem har befallt er att bygga detta hus och att återställa denna mur?
Vad de behöver av ungtjurar, baggar och lamm till brännoffer åt himlarnas Gud, liksom vete, salt, vin och olja, ska efter uppgift av prästerna i Jerusalem ges dem dag för dag utan försummelse.
Och med det silver och guld som blir över får du och dina bröder göra det ni anser vara bäst, efter Guds vilja.
Allt vad himlarnas Gud befaller ska noggrant göras och ges till himlarnas Guds hus, för att inte vrede ska komma över kungens och hans söners rike.
Och nu vår Gud (Elohim), vad ska vi säga efter detta? Vi har övergett dina bud,
Nehemja (7)
Kungen frågade mig: "Vilken är din begäran?"
Då bad jag till himmelens Gud (Elohim),
gick jag och några män upp mitt i natten. Jag hade inte berättat för någon vad Gud lagt på mitt hjärta att göra för Jerusalem. Jag tog inte med mig något annat djur än det jag själv red på.
Styresmännen visste inte var jag hade varit och vad jag hade gjort, för jag hade ännu inte underrättat judarna, varken präster, stormän, styresmän eller övriga som skulle arbeta [arbetarna som skulle bygga på muren].
Men när choroniten Sanvallat, ammoniten Tovija (Tobia), ämbetsmännen, och araben Geshem hörde detta gapskrattade de och föraktade oss och sade: "Vad håller ni på med? Tänker ni göra uppror mot kungen?"
Han talade inför sina bröder och Samariens armé och sade: "Vad gör dessa klena judar? Ska de restaurera efter behag? Ska de offra? Ska de avsluta allt på en dag? Kan de återuppväcka stenarna från spillrorna som är brända?"
Så jag sände en budbärare till dem och svarade: "Jag håller på med ett stort arbete så jag kan inte komma ner, varför skulle arbetet få avstanna medan jag lämnar det och kommer ner till er?"
Då förebrådde jag stormännen i Juda och sade till dem: "Hur kan ni handla så illa och vanhelga sabbatsdagen?
Ester (18)
"Vad ska vi göra med drottning Vasti enligt lagen, eftersom hon har underlåtit att lyda kungens befallning som kung Ahasveros (Xerxes) utfärdade och som eunuckerna framförde?"
Varje dag vandrade Mordochaj [fram och tillbaka] utanför gården till kvinnornas hus för att få veta om Ester hade det bra och vad som hände (hur man gjorde med) henne.
Då kallade Ester på Hatach, en av kungens kammartjänare, som han hade utvalt för att ta hand om henne, och hon begärde att han skulle gå till Mordochaj för att få veta vad detta handlade om och varför han gjorde på detta sätt.
Sedan frågade kungen henne: "Vad vill du drottning Ester? Vilken begäran du än har intill halva mitt kungarike ska jag ge dig."
Kungen sade till Ester vid banketten med vinet: "Vad är din önskan? Det ska garanteras dig, och vilken din begäran än är intill hälften av mitt kungarike det ska jag ge dig."
Då frågade kungen: "Vilken ära och dignitet har getts Mordochaj för detta?" Då svarade kungens tjänare som betjänade honom: "Ingenting har gjorts för honom."
Haman kom in och kungen sade till honom: "Vad ska göras för den man som kungen vill hedra?"
Haman tänkte i sitt hjärta: Vem skulle kungen vilja hedra förutom mig?
Kungen sade igen till Ester på den andra dagen på banketten med vin: "Vadhelst du önskar drottning Ester ska det garanteras dig, vad du än begär intill hälften av kungariket ska ges till dig."
På den dagen gav kung Ahasveros (Xerxes) Hamans hus till drottning Ester. Mordochaj kom inför kungen, för Ester hade berättat vem han [Mordochaj] var för henne.
Då sade kungen till drottning Ester: "Judarna har slaktat och förgjort 500 män i Susas slott och tio av Hamans söner, vad har de då gjort i resten av kungens provinser? Nåväl, vad än som är din önskan, ska garanteras dig, och vad du än vidare begär ska bli gjort."
Därför kallas dessa dagar Purim (hebreiska Porim) efter namnet por. Därför, på grund av allt i dessa brev och på grund av det som de hade sett och det som hände med dem,
Job (63)
[Då Jobs önskan att utplåna den natt han blev till och sin födelse inte kunde uppfyllas, önskar han att han skulle varit dödfödd.] Varför dog jag inte i livmodern?
Varför slutade jag inte andas vid födseln?
Varför fanns det [en faders] knä som tog emot mig,
och [en moders] bröst som gav mig di.
Varför gav han [dagens] ljus till en plågad (hårt ansatt – hebr. amal)
och liv till en bitter själ [; ; ],
Vad är då min kraft, att jag skulle vänta på (ivrigt se fram emot) [den räddning som Elifaz pratat om]?
Vad är mitt slut, att jag skulle vara tålig?
Undervisa mig så tiger jag,
hjälp mig förstå var jag gått vilse.
Hur inträngande
är inte uppriktiga ord!
Men vad hjälper
tillrättavisning från er?
Vad är en [bräcklig] människa (hebr. enosh)
eftersom du låter honom bli mäktig (stor)
och eftersom du sätter ditt hjärta till honom?
Varför [slutar] du inte att betrakta mig,
låter mig inte vara, till dess jag slukar mitt spott?
Syndar jag, vad har jag gjort mot (till) dig [som] vaktar (hebr. natsar) människan?
Varför sätter (gör) du mig till måltavla (mifga, finns bara här) åt (till) dig?
Och jag är en börda för (till) mig själv.
Och varför lyfter du inte [bort] min synd (hebr. pesha) och du går över (passerar) min missgärning (hebr. avon),
eftersom jag nu ska ligga ner till stoft och jag ska söka (hebr. shachar; som man söker efter gryningen)
men där är inte (finns ingenting).
I sanning vet jag att det är så,
men hur kan en man (hebr. enosh) vara rättfärdig inför (med, i närvaro av – hebr. im) Gud (El)? []
Se, han rycker undan, vem kan hindra honom?
Vem kan säga till honom: 'Vad gör du?'
Jag kommer att dömas,
varför arbetar jag då fåfängt?
Säger till Gud (Eloha) du ska inte göra ont mot mig,
hur ska jag veta över vad jag kämpar?
Och till vad från livmodern
lät du mig gå att andas och ditt öga inte ser mig?
Min höjd himlarna vem arbetar djup från Sheol (graven, underjorden – de dödas plats).
Vem vet (har intim kunskap om)?
Var tysta – bort [från mig], låt mig få tala,
sedan må vad som helst komma över (hända) mig.
[För andra gången i detta kapitel ber Job vännerna att vara tysta, se .]
Varför skulle jag fatta mitt kött i mina tänder [som ett vilddjur som tar ett byte]
och ta min själ (mitt liv) i min hand [för att skydda den]?
[Det är inte helt klart vad dessa uttryck betyder, men handlar om att utsätta sig för onödig fara.]
Vad är (hur stora är) mina missgärningar (hebr. avon) och synder (hebr. chatat),
min överträdelse (hebr. pesha) och synd (hebr. chatat).
[Orden är i plural i första raden och singular i andra, där Job specifikt vill veta en händelse.]
Varför gömmer du ditt ansikte,
och räknar mig som din fiende?
Vad vet du som vi inte vet?
Vad förstår du som inte finns i oss?
Varför bär ditt hjärta bort dig?
Och varför blinkar dina ögon?
Vad är en man,
att han skulle vara ren,
och han som är född av en kvinna,
att han skulle vara rättfärdig?
När ska vindens ord ta slut? [Elifaz inledde sit tal med att jämföra Jobs ord med den heta östanvinden, se ]
Eller vad gör dig sjuk (provocerar, tränger dig – hebr. marats) så att du svarar?
Om jag talar (hebr. davar) undanhåller jag inte smärtan (hebr. keev),
och jag upphör [att tala] – vart går [den, smärtan] från mig?
Varför förföljer ni mig som Gud gör?
Blir ni aldrig mätta av mitt kött?
[Jobs råd till de som anklagar honom:]
Men ni säger: "Hur ska vi förfölja honom?"
Roten till olyckan har ni funnit hos mig.
Vad är den Allsmäktige (Shaddaj) att vi skulle tjäna honom?
Och vilken nytta skulle vi ha av att be till honom?'
Hur ofta har de ondas lampa släckts,
så att deras olycka kommer över dem,
så att han ger smärta i sin vrede?
Vilken glädje har han i sitt hus efter sig (då han dör),
när han ser sina månader bli färre (livet går mot sitt slut)?
Och du säger: "Vad kan Gud (El) veta?
Kan han döma genom detta tjocka mörker?
De sade till Gud (El):
"Lämna oss! Vad kan den Allsmäktige (Shaddaj) göra?"
Jag känner orden (pratet – hebr. milah) han skulle svara mig,
och förstår vad han skulle säga till mig?
Hur kan en man (hebr. enosh) vara rättfärdig inför (med, i närvaro av – hebr. im) Gud (El)? []
Och vem kan vara [moraliskt] ren (hebr. zacha) som är född av en kvinna?
[Ovanligt ord för renhet som inte används i rituella sammanhang men ändå kan ha den betydelsen, se även .]
Vad har det hjälpt till den utan kraft (vigör – hebr. koach)?
Hur har det räddat armen utan styrka (hebr. oz)?
Hur har han gett råd utan (till ingen) vishet
och driftighet (hebr. toshija) till mycket kunskap (intim förståelse)?
Han expanderar (spänner ut) norr över tomrummet,
han hänger upp jorden på ingenting.
[Här är ett exempel på hur Bibeln talar om sådant som bara modern fysik kan förklara.]
Se, detta är [bara] ytterkanten på hans väg [vi ser bara en glimt av hans verk]
och bara till en viskning [så lite] hör vi av honom!
vem kan förstå hans [fulla] styrka i dunder (åska – hebr. raam)? [Versen är svåröversatt. Ordet för viskning (hebr. shemets) är ovanlig och kan också betyda "lite", används bara här och i . Viskning förknippas ofta med ondska (ordet både börjar med ormens viskande s-ljud). Den arameiska översättningen skriver "vilka onda ord har inte viskats om honom" och tar viskningen som onda rykten som spridits om Gud.]
För var är den gudlöses (hycklarens) hopp när han skärs bort (hebr. batsa),
när Gud (Eloha) rycker bort hans liv (själ – hebr. nefesh)?
Se, ni har ju själva alla sett det,
varför kommer ni då med detta – tomhet prat?
[Versen avslutas med substantivet och verbet för tomhet (hebr. hevel havel) och beskriver "tomt prat".]
Till vilken nytta är deras händers styrka för mig?
Män vars mogna ålder gått förlorad?
[Nu följer en serie av "om jag gjort detta" (19 ggr – , , , , , , , , , , , ) följt av "då", se , , och . beroende på hur man räknar är det omkring 16 olika syndfulla handlingar som Job tar upp. Formatet är inte okänt. I De dödas bok från Egypten, som är en okult instruktionsbok inför efterlivet, finns liknande uppräkningar. I kapitel 125 som behandlar ödet för en avliden själ räknas 42 synder upp som den personen inte gjort. Den äldsta versionen är från 1500 f.Kr. men berättelserna är äldre och skrivsättet känt på Jobs tid.] Jag skar ett förbund (slöt ett kontrakt) med mina ögon,
hur skulle jag då kunna tänka på (se på, låta tanken vandra iväg, fantisera om) en jungfru (ung kvinna)?
[Här handlar det inte bara om handlingar () utan också i tanken, se ; .]
Och vilken är Guds (Elohims) del ifrån ovan
och arvet från den Allsmäktige (Shaddaj) från höjden?
vad skulle jag då göra när Gud (Elohim) reser sig?
Och när han kommer ihåg, vad ska jag besvara honom?
Låt oss döma åt oss det som är rätt,
låt oss veta med våra ögon vad som är gott,
Ska du avvisa hans belöning?
För du är ovillig och måste välja
och inte jag, tala därför det du vet.
eftersom du säger:
"Vilken nytta ger den mig?
Vad kan jag vinna av min synd [att inte synda]?" [Eliho börjar sitt tal här i med att ifrågasätta logiken i Jobs argumentation. Till grund ligger Jobs uttalanden i ; ; .]
Om du syndar (missar målet – hebr. chata), vad gör (verkar – hebr. paal) du då för honom?
Om dina brott är många, vad formar (hebr. asah) det för honom?
Om du är rättfärdig, vad ger (hebr. natan) du honom,
vad kan han ta (hebr. laqach) från din hand?
[ formar en merism (kontrast) mellan synd och rättfärdighet. Inget av detta påverkar Gud enligt Eliho.]
Lär oss vad vi ska säga till honom,
i vårt mörker har vi inget att lägga fram (inga argument vi kan rada upp – hebr. arach).
Var ställdes jordens pelare (var fick de sjunka in och fastna)?
Vem lade ut jordens hörnsten,
Se (så är det verkligen), jag är inte värdig (jag är liten),
jag kan inte bemöta dig så jag lägger min hand på munnen [indikerar att han inte ska prata mer].
Psaltaren (66)
Varför larmar hednafolken (planerar folkslagen/nationerna uppror)?
Varför tänker (yppar, muttrar – hebr. ) folken tomma tankar? [Samma ord som används om den rättfärdige som begrundar Herrens ord () används här för att beskriva hur folken fyller sig med fåfängliga tankar som de upprepar för sig själva. Deras dåraktiga planer är lönlösa. Hednafolken/folkslagen (hebr. ) syftar på folk som förenas av ett landområde, medan det andra ordet folken (hebr. leom) mer har att göra med etnicitet. Det finns en övergång från det mer allmänna i "hednafolken/folkslagen" () till att mer specifikt peka ut "kungarna och härskarna" för dessa i . Crescendot kommer i med deras föraktfulla uttalande.]
Herre (Jahve), hur många är inte mina fiender!
Många reser sig upp mot mig.
Ni människor (människors söner) [som reser er upp mot mig – lyssna]:
Hur länge ska ni svärta ner min ära (härlighet; mitt rykte)?
Hur länge ska ni älska tomhet [illusioner, falska ogrundade rykten] och söka falskhet (osanning, lögn)? Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] [Det ovanliga hebreiska uttrycket bnei ish, ordagrant "människors söner", används här. Skrevs psalmen i samband med kan uppmaningen vara riktade till Joav och Avishai som gått över till Avshaloms sida. Det finns flera exempel på Joavs förräderi, se ; .]
[Psalmen inleds och avslutas med lovprisning, se :] Herre (Jahve), vår Herre (Adonaj) [Gud, du som har all makt],
hur majestätiskt (mäktigt, stort, ståtligt, härligt) är inte ditt namn (rykte) över hela jorden!
För din ära (ryktet om dig)
sträcker sig över himlarna (stjärnorna, universums yttersta gräns). [Guds ära sträcker sig uppåt över himlarna. hör ihop med där människans ära sträcker sig nedåt från himlarna till havet.]
Vad är [då] ett [bräckligt] människosläkte (hebr. enosh)
att du tänker på (kommer ihåg) det?
(Vad är en människa att du lägger märke till henne?) En människoson ("Adams son") [kommen av jord],
att du har omsorg om (vakar över) honom?
[Psalmen avslutas och ramas in med samma lovprisning som den inleddes med, se .]Herre (Jahve), vår Herre (Adonaj) [Gud, du som har all makt],
hur majestätiskt (mäktigt, stort, ståtligt, härligt) är inte ditt namn (rykte) över hela jorden!
Varför, Herre (Jahve), står du långt borta
och döljer dig [dina ögon, ditt ansikte] i tider av brist (torka, nöd)? [Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל – Lamed. Den är storleksmässigt den längsta bokstaven i det hebreiska alfabetet. Det gör att den står ut i en text och är väl synlig eftersom det är den enda bokstaven som är så hög så den sticker upp ovanför den tänkta topplinjen längs överkanten på bokstäverna. Tecknet avbildar en herdestav eller oxpiska. Den beskriver ofta auktoritet, eller något som motiverar och gör så att något sker. Ordet "Varför" börjar med denna bokstav och förstärker frågan varför det ibland verkar dröja innan Herren griper in. Varför upplevs det som om Gud står långt borta, han är ju störst, på samma sätt som Lamed sticker upp och utmärker sig, borde väl Gud synas här på jorden? En del av svaret kommer i där ogudaktighet stör Guds ordning och skymmer honom.]
Varför får den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) förakta (häda) Gud (Elohim)? [Hur kan du tillåta det?]
Han tänker (säger i sitt hjärta): "Du kommer inte ställa mig till svars (begära något, söka, efterfråga något från mig)." [Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – Qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud och är också en bild på att stå bakom någon och hjälpa. I den här versen är det ordet "Stå upp" som börjar på den bokstaven. Det förstärker den längtan, att efter 9 verser där den ogudaktige har beskrivits, måste Gud gripa in! Perspektivet i den andra delen av skiftar från tredje till andra person, från "han tänker" till "du säger". Det ger extra betoning på arrogansen i uttalandet. Tillsammans med bokstaven Qof, som avbildar baksidan av ett huvud, är det som den gudlöse gör detta uttalande öppet, helt hörbart, bakom ryggen på Gud. Psalmisten frågar sig hur Gud kan tillåta detta!]
För när grundvalarna [grunderna i samhället, värderingar, moral] rivs ned [när de ogudaktiga har framgång och rättfärdiga lider],
vad kan den rättfärdige uträtta då?" [Ett ovanligt hebreiskt ord används för grundvalarna. Ett närbesläktat ord på ugaritiska, ett syriskt skriftspråk från 1400–1200 f.Kr., används för att beskriva den nedre delen och basen av ett berg eller en klippa. Utifrån föregående vers och det som följer är det bildspråk på ett samhälle där moralen är i upplösning. Här i avslutas citatet som ger David rådet att fly. Detta i kontrast till nästa del av psalmen.]
Herre (Jahve),
i din styrka (makt) gläder sig konungen;
och i din frälsning (räddning), hur högt jublar (dansar) han inte!
[Det hebreiska ordet för att fröjdas innebär att "cirkla runt", dvs. att dansa i glädje och fröjd.]
[Psalmen inleds med en fråga i förtvivlan där orden "Min Gud, min Gud" och "övergivit" kan uppfattas som en motsägelsefull kontrast. Dock är det just Guds frånvaro som gör honom så påtaglig. David är kluven mellan tidigare upplevelser där Gud har svarat, se , och nuvarande situation där Gud inte verkar höra hans bön. Ordet för "jämrande" beskriver ett lejons ljudliga rytande, men också en oformulerad högljudd klagan, se ; ; ; . I ordvalet kan vi ana början av uppfyllandet av frasen från Bibelns sista bok "Gråt inte! Se, lejonet av Juda stam, Davids rotskott, har segrat", se .] Min Gud (Eli), min Gud (Eli),
varför har du övergivit (lämnat) mig? Min hjälp (frälsning) verkar så långt borta,
avlägsen från mina jämrande (rytande) ord.
[I beskrivs hur Jesus ropade högt under tårar när han bad.]
"Vad vinner du på mitt blod (min död),
att jag sjunker ned i avgrunden (graven)?
Kan stoftet tacka (prisa, bekänna) dig,
kan det förkunna din trofasthet (sanning)?
[På hebreiska är människa adam, blod dam och stoft adamah, se ; .]
Hur stor (överflödande) är inte din godhet,
som du hållit gömd (lagrat; syftet med att dölja var för att skydda det) åt den som fruktar (vördar, respekterar) dig,
som du ger (verkar för att ge) till dem som tar sin tillflykt (söker skydd) i dig,
mitt framför människors (Adams barns) ögon.
[I samband med bön talar Jesus om dolda rum med skatter, se .]
Herre (Adonaj), hur länge ska det dröja innan du ser [och agerar]?
Rädda (ta tillbaka) mig från deras förgörelse,
mitt liv från de unga lejonen [som vill slita mig i stycken].
Hur dyrbar är inte din nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet), o Gud!
Mänskligheten (Adams barn) tar sin tillflykt under dina vingars skugga.
Hjälp mig att förstå mitt slut (att jag en gång ska dö), Herre (Jahve),
att mina dagar snart är räknade,
låt mig inse hur kort (flyktigt) mitt liv är.
[Hjälp mig att ta tillvara varje dag.]
Så nu, vad ska jag sträva efter (vänta på, sätta mitt hopp till) Herre (Adonaj, fokus på Guds storhet och makt)?
Du är mitt enda hopp (jag ser med förväntan fram mot vad du ska göra)! [Det finns en parallellism och en kontrast mellan de två raderna i . Verbet qavah, översatt "sträva efter", i första raden och substantivet tohelet, översatt "hopp" i andra raden är synonymer. Men de används som en kontrast. Först ställs en fråga vad en människa ska söka och sträva efter. Svaret på den gavs i föregående vers och visade sig vara ingenting. Denna värld är en skuggbild och samlade rikedomar försvinner, se . Det krävs ett paradigmskifte och psalmisten skiftar från "vad" till "vem". Istället för att vänta på någonting materiellt vänds hoppet till en person. Insikten om att livet är kort ger inte slutsatsen att försöka njuta av det så mycket man kan så länge man kan. Istället leder det till Gud. Han ger fullständig tillfredsställelse både i detta jordeliv och i evighet.]
Varför är du så bedrövad (tyngd, nedböjd), min själ (mitt inre; hela min varelse – hebr. ),
varför så orolig [som ett upprört hav] inom mig?
Förtrösta (hoppas; vänta aktivt; lita) på Gud (Elohim), för jag ska på nytt få tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] honom,
för frälsning (räddning) som kommer genom hans närvaro (ansikte).
Jag vill säga till Gud, min klippa (min ointagliga bergskam och bergsklyfta):
"Varför har du glömt mig?
Varför måste jag gå (sörjande) i mörker på grund av mina fienders förtryck?"
Varför är du så bedrövad (tyngd, nedbruten), min själ (hebr. ),
och varför är du så orolig [som ett upprört hav] inom mig?
Förtrösta (hoppas; vänta aktivt; lita) på Gud (Elohim),
för jag ska åter få tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] honom,
min frälsning (ordagrant: mitt ansiktes befrielse/räddning) och min Gud (Elohim). [Som så ofta när det gäller repetitioner i hebreisk poesi är de inte helt ordagranna. Jämfört med (där det är Guds ansikte) är det här psalmistens ansikte som refereras till. Ansiktsuttrycket speglar ju känslor, så här uttrycks hur psalmistens sorg och mörker (se ) har vänts till ljus och glädje.]
För du är den Gud (Elohim) som är mitt värn (min tillflykt, skydd, försvar)!
Varför har du förkastat mig?
Varför måste jag gå runt i sorg,
förtryckt av fienden?
Varför är du så bedrövad (tyngd, nedbruten), min själ (hebr. ),
och varför är du så orolig [som ett upprört hav] inom mig?
Förtrösta (hoppas; vänta aktivt; lita) på Gud (Elohim),
för jag ska åter få tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] honom,
min frälsning (ordagrant: mitt ansiktes befrielse/räddning) och min Gud (Elohim). [Den tredje refrängen är ordagrann upprepning av den andra refrängen, se . Tre gånger behöver psalmisten påminna sig själv om varför han är bedrövad och orolig (den första refrängen finns i ). Till skillnad från t.ex. Psalm 22 har inte Psalm 42-43 någon vändpunkt. Trots det är Gud väldigt närvarande. Gud, hebreiska Elohim, nämns 22 gånger i dessa två psalmer. Titlarna visar på en personlig Gud som är närvarande. Några av namnen är: Den levande Guden, Guds ansikte, min Gud, min levande Gud, min klippa, min tillflykt, Gud min jublande glädje, osv. I en psalm som klagar på Guds frånvaro är han ironiskt nog väldigt närvarande! Teologen Konrad Schaefer skriver att Guds frånvaro är smärtsam, men ironiskt nog är smärtan att vara separerad från honom ett sätt att känna hans närvaro!]
Vakna upp! Varför sover du Herre (Adonaj)?
Res dig upp! Förkasta oss inte för alltid!
[Jesus sov mitt i stormen, se .]
Varför döljer du ditt ansikte (vi upplever inte din närvaro),
och glömmer (ignorerar) vår svaghet och vårt förtryck?
Varför skulle jag vara rädd (frukta) när det är oroliga tider,
när mina förföljares ondska omger mig,
[ riktar sig personligt:]
Men till den gudlösa (ogudaktige, ondskefulle) säger Gud (Elohim):
"Vad gör du (vad har du för dig)?
Läser upp mina lagar och tar mitt förbund i din mun?
[Hur vågar du tala som om du kände mig? Jämför .]
Varför förhäver du dig själv med ondska (skryter med din ondska), mäktige man?
Guds (Els) nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet) varar oavbrutet.
I Gud (Elohim) – jag vill prisa hans ord –
i Gud (Elohim) har jag min förtröstan (mitt hopp, min tillit).
Jag ska inte frukta,
vad kan kött (människor) göra mig?
i Gud (Elohim) har jag min förtröstan (mitt hopp, min tillit).
Jag ska inte frukta; vad kan människor göra mot mig?
[I används ordet "basar" kött, här används ordet "adam" människa.]
Säg till Gud: "Hur underbara är inte dina gärningar,
för din stora makts skull viker dina fiender undan för dig.
Varför ser ni, berg med många (höga, rundade) toppar, med avund (hat, förakt),
på berget [Sion, se , ] som Gud (Elohim) valt till sin boning?
Ja, Herren (Jahve) ska bo där för alltid.
En sång med visdom
[hebr. maskil – en musikalisk eller litterär term, kan även betyda "en välskriven sång"]. Av
(för) Asaf.
[Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se . Hans namn betyder "en som samlar". Han anges som författare till tolv psalmer, se och .] Varför
Varför Gud
(Elohim) har du övergett oss
(tycks det som) för alltid?
[Ordet i hebreiskan är uttryck mer för en känsla än ett faktum av väldigt lång, oändlig tid] Varför är din rykande vrede vänd mot din fårhjord
(flock av småboskap) på bete?
[Första sektionen inleds och avslutas med frågan "varför", se .] Vi kan inte se våra tecken [samma ord som i ].
Ingen profet finns mer
och ingen ibland oss som vet för hur länge. [Versen kan antyda viss ironi. Före och direkt efter år 586 f.Kr. när templet förstördes av Babylonierna profeterade Jeremia om att fångenskapen skulle vara i 70 år, se .]
Varför drar du undan din hand,
ja dra fram din högra hand ur manteln (den ficka i famnen där manteln är dubbelvikt)? [Herrens högra hand är en symbol på Guds egen omnipotenta, allsmäktiga styrka. Här önskar psalmisten att Gud öppet ska visa sin styrka.]
Hur ofta gjorde de uppror mot honom i öknen
och gav honom sorg i vildmarken.
Hur länge, Herre (Jahve) ska du vara vred, arg på oss? För alltid?
Ska din avundsjuka fortsätta att flamma som eld?
Varför skulle hedningarna få säga:
"Var är deras Gud (Elohim)?" Inför våra ögon, låt det bli känt bland nationerna
att du hämnas det utgjutna blodet av dina tjänare.
Varför har du brutit ner hennes beskydd
så att alla som går förbi på vägen kan rycka upp henne?
Hur underbara (ljuvliga, högt älskade) är inte dina boningar (tabernakel, tält),
Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
Jag vill lyssna på vad Herren säger,
för han ska tala frid (välsignelse på alla områden)
till sitt folk, hans trogna (heliga, de som följer honom);
låt dem inte återvända till dårskap.
[Ett liv där man aktivt väljer att gå mot Guds lagar och är självrättfärdig.]
Herre (Jahve), varför kastar du bort min själ (mitt liv)?
Varför gömmer du ditt ansikte för mig?
Hur länge Herre (Jahve)?
Ska du gömma dig för alltid?
Hur länge ska din brinnande vrede brinna som en eld?
Kom ihåg hur kort min tid är.
För vilken fåfänga har du skapat alla människans söner (barn)?
Hur stora är inte dina gärningar o Herre (Jahve)!
Dina tankar (idéer) är mycket djupa (outgrundliga, svåra att begripa).
[; ]
Hur mångfaldiga är dina verk, Herre (Jahve),
i vishet har du gjort dem alla,
jorden är full av det du har skapat.
Hav, varför flydde du?
Jordan, varför vek du undan?
Varför ska hedningarna få säga:
"Var är nu deras Gud (Elohim)?"
Hur kan jag återgälda Herren (Jahve)
alla hans överflödande välgärningar mot mig?
Herren (Jahve) är för mig (vid min sida), jag fruktar inte. []
vad kan människor (ordagrant "Adam", en människa) göra mig? []
[Den andra hebreiska bokstaven är: ב – Bet. Talvärdet är 2. Tecknet avbildar ett hus med bara en dörr. Det symboliserar ett hem och total tillit. De flesta verserna börjar med ord som inleds med prepositionen "b" och som översatts: "Hur" (), "Med" (, ), "i" (, , ) och "över/på" (). Den enda versen som inte är en preposition är som börjar med ordet baroch – prisad. Detta är den enda versen med detta ord i hela Psalm 119. Det andra verbet "lär" används också i och där tillsammans med "tacka".
Hela stycket inleds med en retorisk fråga hur man ska kunna leva rätt och rent. Det självklara svaret kommer i nästa rad: "Genom att följa Guds ord!" Dock utvecklas svaret i verserna som följer, vilket visar att det inte är självklart och kan tas för givet. Det krävs både vilja, överlåtenhet och lärande för att hålla sig på Guds väg.] Hur ska en ung man bevara sin stig (välkända, upptrampade gångväg) ren?
Genom att hålla sig till (skydda, följa, ge akt på) ditt ord (hebr. davar).
Hur många [hur få] är din tjänares dagar?
När ska du verkställa domen (hebr. mishpat) på dem som förföljer mig?
[Den trettonde hebreiska bokstaven är: מ – Mem. Talvärdet är 40. Ursprungligen föreställde tecknet vågor på vattnet. Vår bokstav "M" har fortfarande kvar denna vågform, medan det nuvarande hebreiska tecknet är bilden på ett lugnt vatten. Bokstaven står för vatten, folk, nationer och språk.] Hur jag älskar din undervisning (Torah)!
Hela dagen är den min begrundan (det jag ständigt reflekterar över).
Hur söta (ljuvliga) är dina löftesord (hebr. imrat) för min gom,
ja sötare än honung i min mun. [Guds ord liknas vid honung. Syftar antagligen på dess ljuvliga smak men också dess fantastiska hållbarhet. Honung kan förvaras över 3 000 år och fortfarande vara ätbar. Den innehåller också olika antibiotika som har hälsosamma effekter.]
[Nu riktas orden från Herren till en motståndare och hans lögnaktiga ord:]
Vad ska jag ge dig och vad mer kan jag göra för dig,
du bedrägliga tunga?
En pilgrimssång
(en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp").
[Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.] Av
(för) David.
Se hur gott och ljuvligt
(vackert) det är
för bröder
(släktingar, landsmän) som bor
(lever tillsammans; ordagrant: sitter – hebr. shevet) i endräkt
(förenade) [som är överens; inte har några inbördes tvister].
[Bröder är hebr. achim, ordagrant blodsbröder (används första gången om Kain och Abel, se ), men används även för släktingar, storfamilj, och i förlängningen också byar och samhällen. I finns det första exemplet där knappa resurser håller på att orsaka konflikt i en familj. Abraham utbrister då till sin brorsson Lot: Inte ska det råda osämja mellan mig och dig eller mellan mina herdar och dina. Vi är ju av samma släkt (achim)", se . En liknande konflikt uppstår också i .]Hur ofattbara (dyrbara)
är inte dina tankar om mig, Gud (El) [den mäktige, starke]!
Hur ofantligt stor
är inte summan av dem alla!
Herre (Jahve), vad är en människa,
att du tar notis om honom?
Eller en människoson,
att du tar hänsyn till honom?
Ordspråksboken (16)
Däremot de ogudaktigas väg är som djupaste mörker,
de vet inte ens vad som orsakade deras fall.
Varför ska du, min vän, ha lust till en lösaktig kvinna (äktenskapsbrytare),
och omfamna en prostituerad?
Det finns en annan kvinna som kallas dårskapen, hon är rastlös (bullrig, stökig),
hon är lättsinnig (agerar utan tanke; är öppen för alla former av ondska) och vet inget.
[Hon är omedveten om allt som är av evighetsvärde.]
Det ger glädje att kunna ge [ett bra konstruktivt, hjälpande] svar,
och ett ord talat i rätt tid (tillfälle) – det är välsignat.
[Ett gott råd i rätt tid välsignar både den som får och den som ger det.]
Hur mycket bättre är det inte att skaffa vishet än guld!
Ja, hellre än silver, välj att få förstånd (insikt, förståelse).
Till vilken nytta är pengar i en dåres hand
eftersom han inte har någon vilja (längtan, hjärta) att lära sig? [Vishet kan inte köpas, se ; den kommer genom att följa Guds väg och att vörda Herren, se . En vanlig källa till konfilkt mellan vänner är pengar, temat återkommer i .]
Varje steg en man (stridsman) [en man i sin bästa ålder] tar kommer från (har sitt ursprung från) Herren (Jahve),
så hur kan någon själv förstå sin väg?
För om du inte har medlen att betala,
kommer de [indrivarna att även] ta ifrån dig sängen du ligger på.
Rusa inte in i en dispyt (diskussion, ordstrid, rättslig prövning),
för vad ska du göra när den är över och din motpart [kanske visar sig ha rätt och] får dig att komma på skam?
Skryt inte om din framtid [prisa och upphöj inte dig själv och dina planer],
du vet ju inte [ens] vad den här dagen bär i sitt sköte.
Vem har stigit upp till himmelen och kommit ner igen?
Vem har fångat vinden i sina händer?
Vem har omslutit vattnet i sin mantel?
Vem har fastställt jordens gränser?
Vad är hans namn, och vad är hans sons namn,
vet du det?
Det finns en generation (ett släkte)
– hur stolta är deras ögon, och deras blickar är fulla av högmod.
Vad (varför), min son,
ja, vad (varför), mitt skötes son [min son som jag själv fött],
ja, vad (varför), mina löftens son [som jag fått som bönesvar]? [Den trefaldiga upprepningen av hebr. mah (vad/varför) är troligtvis en förkortning på "vad ska jag säga" eller "vad ska du göra som kung" eller ett nästan uppgivet "varför". Upprepningen visar på allvar. Följande versar visar på två områden som hon som mor oroade sig över sin son: hans relationer med kvinnor och alkohol.]
Predikaren (28)
[ beskriver livets flyktighet. Genom att beskriva den mänskliga livscykeln, vattnets kretslopp och naturens gång, visar författaren hur lite individen kan påverka. Genom hela boken finns två perspektiv: under solen och under himlarna. I det första perspektivet "under solen" (dvs. rent mänskligt – utan Gud) är livet meningslöst. Men i det högre perspektivet "under himlarna" (när också Gud får finns med i ekvationen) finns det dock en mening, se !] Vilken vinst har en man av allt sitt arbete
som han arbetar med under solen?
Det som har varit är det som ska komma,
och det som har gjorts är det som ska göras (igen),
det finns ingenting nytt under solen.
Jag sade om skrattet: "Det är dårskap",
och om munterheten: "Vad gör den för nytta (vad tjänar det till)?" [Ordet som här översätts dårskap, delar rot med ordet för lovprisning och halleluja. Det visar oss att skrattet kan vara både det bästa och det sämsta. Eftersom detta är i ett filosofiskt resonemang bör man förmoda att motivet till skratt och munterhet är avgörande för om det ska betraktas som dårskap eller lovprisning. Besvikelse: skratt och glädje ger inte heller svaret på livets mening, när allt är över så har inget blivit åstadkommit.]
Jag vände mig själv till att se på visheten, dårskapen och dumheten – för vad kan människan (hebr. adam) göra, som kommer efter kungen [Kohelet – Predikaren själv], förutom det som redan är gjort?[Versen är inte helt lätt att översätta. Kungen kan syfta på Predikaren själv, kung Salomo, "visa råd" eller Gud själv. En annan tolkning är att "kungen" är den första människan som var Adam. Syftar det på Predikaren själv blir betydelsen till läsaren, att om han med alla sina resurser och möjligheter som kung inte lyckades hitta livets mening på dessa sju områden, ta honom för hans ord och tro inte att du själv kommer hitta det på något av dessa områden, det har redan prövats!]
Då sade jag i mitt hjärta: "Som det händer för dåren
så kommer det också att hända för mig,
varför har jag då mer vishet?"
Och jag talade i mitt hjärta:
"Detta är också fåfängt."
Vad har en människa för allt sitt arbete och för sitt hjärtas strävan som han har arbetat med under solen?
Vilken vinning har den som arbetar av det han arbetar med?
Vad som är har funnits sedan länge
och det som ska komma finns redan,
och Gud (Elohim) söker det som jagas.
Och jag har sett att det inte finns något bättre än att människan ska glädja sig i sitt arbete, för det är hennes del, för vem ska låta henne se vad som ska komma efter henne?
Tillåt inte din mun att föra in ditt kött (din kropp) i skuld, inte heller ska du säga till budbäraren att det var ett misstag. Varför ska Gud (Elohim) bli arg på din röst (det du säger i oförstånd) och fördärva dina händers arbete?
När förmögenheten ökar,
desto fler som tär på den.
[Utgifterna ökar för att underhålla gods och ägodelar.]
Så vad vinner ägaren,
förutom att han får se förmögenheten med sina ögon? [Nej, ingenting, han får ingen glädje av den.]
Detta är också något mycket ont och plågsamt (en sorglig ondska; en vidrig sjukdom): På samma sätt som han kom ska han lämna. Vad har han för glädje av sin strävan efter vind?
Vilken vinning har den vise
framför dåren? [Ingen, båda kommer en dag dö.]
Eller den fattige
som har insikt (intim kunskap) i vandringen inför de levande?
Vad som än blir till har fått sitt namn för länge sedan,
och det är känt på förhand vad en människa är,
inte heller kan han strida
med honom som är mäktigare än han själv. [Människan kan inte strida med Gud.]
Det finns många ord
som förmerar fåfängan,
vilket företräde har människan?
För vem vet vad som är gott för människan i hennes liv, alla dagar av hennes fåfänga liv som hon tillbringar som en skugga? [; ; ; ] Vem kan tala om för en människa vad som ska komma efter henne under solen?
Säg inte: "Hur kommer det sig att forna dagar var bättre än dessa?",
för det är inte av vishet som du ställer dig sådana frågor (har sådana funderingar eller bekymmer).
Var inte överambitiös i det rätta
och inte heller överdrivet vis.
Varför ska du fördärva (förta) dig själv?
Var inte överambitiös i ondska
och inte heller en dåre.
Varför ska du dö innan det är din tid (att avsluta livet)?
Det som är långt borta och omåttligt djupt,
vem kan finna (utforska, förstå sig på) det?
För lika mycket som kungens ord har makt, och vem skulle säga till honom: "Vad gör du?"
Eftersom han inte vet (känner till, är intimt förtrogen med) vad som ska ske,
för även när det händer, vem ska förkunna (berätta) det för honom?
En dåre låter även orden vara många. Människan vet inte (saknar intim kunskap om) vad som ska bli och det som kommer efter henne.
Vem kan berätta för henne?
Dela en portion i sju, ja i åtta,
för du vet inte vilken ondska (olycka) som ska komma (dyka upp) på jorden. [Ordspråket kan betyda att man sår på vattnet, dvs ger godhet och är generös, och det hittar en väg tillbaka. Det kan också handla om köpmän som handlar med varor över vattnet, se .]
Som du inte vet vilken väg som är vindens,
eller hur benen växer i hennes livmoder som väntar barn,
så känner du inte heller till (är intimt förtrogen med) Guds arbete,
han som har gjort allt (som finns).
Höga Visan (13)
Säg mig, du som min själ (hela min person) älskar,
var låter du din flock beta, var låter du din flock vila vid middagstiden?
Varför skulle jag vara som en beslöjad
vid dina vänners hjordar?
Hur underbar är din kärlek (passionerade kärlek), min syster, min brud!
Hur mycket bättre din kärlek än vin!
Och doften av dina salvor än alla kryddor!
Jag besvär er ni Jerusalems döttrar,
om ni finner min älskade (raring), vad ska ni säga honom?
Att jag är sjuk av kärlek.
Varför är din älskade (raring) mer älskad än andra [varför känner du sådan passionerad kärlek för honom],
du skönaste bland kvinnor?
Varför är din älskade (raring) mer älskad än andra,
att du måste besvärja oss så (på detta enträgna sätt)?
Kom tillbaka, kom tillbaka, Shulamit
["den perfekta/fridfulla"],
kom tillbaka, kom tillbaka, så att vi kan se på dig.
Brudens ord
Varför stirrar ni på Shulamit?
Som om det vore en pardans.
[Hebr. sholammit används bara här i GT. Ordet är i feminin form och betyder "den perfekta/fridfulla". Det kan vara den feminia formen av namnet Salomon – vilket då indikerar att hon hör samman med honom. Det kan också vara en association till staden Shunem, en stad i Isaskars stams område, se ; .][Följande stycke hör tematiskt ihop med beskrivningen av brudgummens fysik i . På samma sätt som 10 delar av brudgummen beskrevs från huvudet nedåt i beskrivs nu här i vers bruden från fötterna uppåt.] Hur vackra är dina steg i sandalerna,
furstens dotter!
Rundningen av dina lår är som länken i en kedja,
gjord av en skicklig hantverkares hand.
Hur vacker och hur välbehaglig är du
o, kärlek med din fröjd.
Jag ber er Jerusalems kvinnor, lova mig detta:
väck inte upp kärleken och underhåll (föd inte) kärleken
förrän den själv vill det (när det behagar den, när det är rätt tillfälle).
[När familjen och bröllopsgästerna är samlade hos brudens mor, säger bruden till hennes styvbröder. När jag var en liten flicka sade ni:] "Vi har en liten syster
som ännu inte har bröst.
Vad ska vi göra för vår syster
den dagen någon kommer för att fråga om han får gifta sig med henne?"
Jesaja (28)
Var ska du slås igen
när du villar bort dig mer och mer?
Hela huvudet är sjukt,
hela hjärtat är svagt.
"Vad är syftet med alla era många offer [om de inte kommer från hjärtat]?" säger Herren (Jahve).
"Jag står inte ut med era brännoffer
av hjortar och gödkalvars fett [utan lydnad].
Jag har inget behag
till blod från tjurar, lamm och bockar [utan rättfärdighet].
Sluta förlita dig på människan, som andas genom näsan,
för hur lite är han verkligen värd? (Vad är han att räkna med?)
Vad menar ni med att krossa mitt folk
och göra de fattigas ansikten hålögda?"
Förkunnar (säger, proklamerar) Herren Härskarornas Herre (Adonaj Jahve Sebaot).
Vad mer hade kunnat göras för min vingård,
som jag inte har gjort?
Varför, när jag förväntade att den skulle bära goda druvor,
bar den vilddruvor [värdelösa druvor]?
Och vad ska ni göra på hemsökelsens dag [; ; ],
när ödeläggelsen kommer från fjärran?
Till vem ska ni fly för hjälp?
Och var ska ni lämna kvar er ära (rikedom)?
Vad ska man då svara
landets budbärare?
Att Herren (Jahve) har grundat Sion (tempelberget i Jerusalem),
och i henne ska alla folkets plågade ta sin tillflykt.
Var är de nu, de visa männen?
Låt dem berätta för dig nu, och låt dem veta
vad Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)
har för avsikt angående Egypten.
Budskap om (profetord, börda över) Duma [betyder "tystnad" och refererar till Edom]. Man kallar på mig från Sheir:
"Väktare hur är det med natten?
Väktare hur är det med natten?"
Budskap om (profetord, börda över) Synernas dal [Jerusalem – platsen för uppenbarelse och visioner]. [Frasen "Synernas dal" syftar på Jerusalem, se , . Det kan syfta på Hinnomdalen (i NT Gehenna) som var den plats där man utförde barnoffer och ockulta ritualer, se . Jesaja fördömer folket som sökte andlighet i andra gudar, uttrycket är då ironiskt för "falska synernas dal". Det kan också vara en antydan om att det var här i Jerusalem, där Guds tempel stod, de egentligen skulle se Herren.] Vad plågar dig nu,
eftersom alla har gått upp på hustaken [för att offra till avgudar, se ; ],
Vad har du här? Och vem har du här?
Eftersom du har huggit dig en grav här,
du har huggit ut åt dig en grav på höjden
och gjort dig själv en boning i klippan?
Och befälhavaren (hebr. ravshake) sade till dem:
"Säg nu till [er kung] Hiskia: Så säger den stora kungen, kungen i Assyrien [Sancheriv], vilken trygghet sätter du din förtröstan till?
Vad ska jag säga?
Han har både talat med mig och han har gjort det,
jag ska gå försiktigt (mjukt)
alla mina år över bitterheten i min själ.
Hiskia frågade: "Vilket är tecknet att jag ska få gå upp till Herrens (Jahves) hus?"
Sedan kom Jesaja, profeten, till kung Hiskia och sade till honom: "Vad sade dessa män? Och varifrån kom de till dig?"
Och Hiskia sade: "De kom från ett avlägset land till mig, ända från Babel."
Då sade han: "Vad har de sett i ditt hus?" Och Hiskia svarade: "Allt som finns i mitt hus har de sett, det finns ingenting bland mina skatter som jag inte har visat dem."
En röst säger: "Ropa (proklamera, predika)",
och en annan frågar: "Vad ska jag ropa (proklamera, predika)?" [Rösten från Herren svarade:]
"Alla människor (allt kött) är som gräs,
och all deras nåd (människornas omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed) är som blomman på ängen.
[Lika föränderlig och temporär, se ; .]
Med vem vill ni då likna Gud (El)?
Eller vad vill ni jämföra honom med?
Hur kan du säga, du Jakob,
och tala så Israel [Jakob och Israel används synonymt för de tolv stammarna]:
"Min väg är dold för Herren (Jahve),
och min dom går förbi min Gud (Elohim)." [Orden kan syfta på den kommande exilen till Babylon, se . I stunder av prövning och lidande kan frågorna komma om Herren ser vad jag går igenom och om han vill ge upprättelse?]
Låt dem föra fram dem [avgudarna]
och förkunna för oss vad som ska ske (hända i framtiden).
De forna tingen, vad var de?
Tala om för oss, så att vi kan överväga dem
och veta vad de ger.
Eller tala om för oss vad som ska komma.
Ve över honom som går till rätta (befinner sig på en trång plats) med sin skapare,
som en krukskärva bland jordens krukor.
Ska leran säga till krukmakaren: "Vad gör du?"
eller "Ditt arbete, det har inga händer"?
Ve, över honom som säger till sin far: "Varför avlade du"?
Eller till en kvinna: "Varför födde du"? [Här anklagas kvinnan för att hon inte har gjort abort.]
Hur ljuvliga (efterlängtade) är inte budbärarens steg på bergen,
när han närmar sig med glädjebud (om seger) och fred (frid),
han som bär fram goda nyheter och förkunnar frälsning (befrielse),
och säger till Sion [Guds heliga stad, Jerusalem]: "Din Gud regerar (är konung)!" [Citeras i .]
Varför spenderar ni pengar på (väger ni upp silver för) det som inte är bröd (mat)
och er lön (resultatet av ert slit) på det som inte mättar?
Lyssna (hebr. shama)! Lyssna noga på mig
och ät det som är gott (ger näring)
och låt er själ få fröjda sig i överflöd (njuta av fetma – dvs. utsökta rätter).
"Varför har vi fastat när du inte ser oss?
Varför har vi ödmjukat oss när du inte tar notis om det?"
Se på era fastedagar sköter ni era affärer (angelägenheter) som vanligt
och utför alla era sysslor.
Herre (Jahve), varför får du oss att ta fel på dina vägar
och förhärdar våra hjärtan från gudsfruktan?
Kom tillbaka för din tjänares skull,
arvet från dina stammar.
Jeremia (50)
Därtill kom Herrens (Jahves) ord till mig och sade: "Jeremia vad ser du?" Och jag svarade: "Jag ser en gren av ett mandelträd (hebr. shaked)."
Och Herrens (Jahves) ord kom en andra gång och sade: "Vad ser du?" Och jag svarade: "Jag ser en sjudande gryta och dess ansikte är från norr."
Så säger Herren (Jahve): Vilken orättfärdighet har era fäder funnit i mig,
så att de har gått bort från mig
och har vandrat efter det som är fåfängt
och har blivit fåfänga?
Och vad har du nu att göra på vägen till Egypten,
att dricka Shihors vatten [en gren av Nilens vatten]?
Eller vad har du att göra på vägen till Assyrien,
att dricka flodens [Eufrats] vatten?
Hur kan du säga: "Jag är inte orenad,
jag har inte gått efter baalerna?"
Se din väg i dalen,
vet vad du har gjort,
du är en snabb ung kamel
som sicksackar på sina vägar [utan att veta vart den är på väg],
Varför ska ni tävla (strida) med mig?
Ni alla har begått överträdelser mot mig
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Hur skicklig är du att hitta vägen (hur väl ordnar du din väg) för att söka kärlek!
Därför, även den onda kvinnan har du lärt dina vägar.
Hur mycket gör du dig billig [samma bildspråk som i ]
för att ändra dina vägar?
Du ska även skämmas för Egypten
som du skäms för Assyrien.
Och du, som är bortskämd vad gör du, eftersom du klär dig själv i scharlakan och täcker dig med smycken av guld och gör dina ögon stora med färg? Fåfängt har du gjort dig själv tjusig, dina älskare föraktar dig, de söker din själ (ditt liv).
Se, jag ska föra ett folkslag från långt bort över er Israels hus, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve). Det är ett tåligt folkslag, det är ett gammalt folkslag, ett folkslag vars språk du inte känner och förstår inte vad de talar.
Och det ska ske eftersom ni säger: Varför har Herren vår Gud (Jahve Elohim) gjort allt detta mot oss? Och du ska säga till dem: Så som ni har övergett mig och tjänat främmande gudar i landet, så ska ni tjäna främlingar i ett land som inte är ert.
Profeterna profeterar i lögnens tjänst och prästerna styr efter deras hand (direktiv) och mitt folk älskar att ha det så. Vad ska de då göra efter detta?
Till vilken nytta är för mig rökelsen som kommer från Sheva och den söta vassen från avlägsna länder? Era brännoffer ger ingen nåd (villkorad nåd – hebr. ratson), och era offer behagar mig inte.
Ser du inte vad de gör i Juda städer och på Jerusalems gator?
Jag är uppmärksam och lyssnar,
men de talar inte rätt,
ingen finns som ångrar sig över sin ondska
och säger: Vad har jag gjort?
Varje man vänder bort åt sitt eget håll,
som en häst som rusar huvudstupa in i striden.
De visa (kloka) skäms,
de är bestörta och fångade.
Se, Herrens (Jahves) ord har de förkastat
och vilken vishet har de (finns i dem)?
Varför sitter vi här?
Låt oss samlas
och vandra in i de befästa städerna
och låt oss bli avhuggna där,
eftersom Herren vår Gud (Jahve Elohim) har huggit av oss
och gett oss galla att dricka,
eftersom vi har syndat mot Herren (Jahve).
Vem är en vis man så att han förstår detta? Och vem är han till vilken Herrens (Jahves) mun har talat så att han ska förkunna det? Varför är detta land tillintetgjort och ödelagt som en öken så att ingen går förbi?
Vad har min älskade att göra i mitt hus när jag ser att hon har framkallat oförskämdheter med många, och det helgade köttet är borta från dig? När du gör ont triumferar du.
Vad ska du säga eftersom de utses över dig, dem du har fostrat åt dig [sätts] över dig, vännerna [blir] till ditt huvud? Ska inte smärta övermanna dig, som smärtan hos en kvinna i födslovånda?
Israels tillit, vår frälsare i nöden, varför skulle du vara en främling i landet, som en vägfarare som går åt sidan för att stanna över natten?
Varför skulle du vara som en överrumplad man, som en mäktig man som inte kan rädda? Du Herre (Jahve) är i vår mitt och ditt namn är utropat över oss, lämna oss inte!
Varför är min smärta oändlig och mitt sår oläkligt, så att det vägrar att låta sig helas? Vill du verkligen vara för mig som en bedräglig bäck, som vatten som saknas?
Och det ska ske när du ska berätta för detta folk alla dessa ord och de ska säga till dig: Varför har Herren (Jahve) förkunnat all denna stora ondska mot oss? Och vad är vår synd? Och vad är vår överträdelse som vi har begått mot Herren vår Gud (Jahve Elohim)?
Varför kom jag fram (föddes jag) från livmodern
för att se arbete och sorg
så att mina dagar uppslukas av skam?
Och många folkslag ska gå förbi denna stad och de ska säga varje man till sin granne: "Varför har Herren (Jahve) gjort detta mot denna stora stad?"
Libanons invånare som är inbäddade i cedrarna, hur ljuvlig ska du bli när smärtorna kommer över dig, smärtorna som hos en födande kvinna.
Låt den profet som haft en dröm berätta (relatera till) sin dröm. Låt den som tagit emot mitt ord tala det troget (precis som det blev givet). De [mänskliga drömmarna] är som halm [som blåser bort med vinden] och kan inte jämföras med säd [som är Guds ord och som ger liv]. Jag Herren (Jahve) förkunnar (säger, proklamerar) detta.
Och när detta folk eller profeten eller prästen frågar dig och säger: Vilken är Herrens (Jahves) börda? Då ska du säga till dem: Vilken börda! Jag ska kasta ut er förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Eftersom ni säger varje man till sin granne och varje man till sin bror: "Vad har Herren (Jahve) svarat?" Och: "Vad har Herren (Jahve) talat?"
Så ska du säga till profeten: "Vad har Herren (Jahve) svarat dig?" Och: "Vad har Herren (Jahve) talat?"
Och Herren (Jahve) sade till mig: "Vad ser du Jeremia?" Och jag svarade: "Fikon, de goda fikonen är mycket goda och de dåliga fikonen är mycket dåliga, så att man inte kan äta dem, så dåliga är de."
Varför vill ni dö, du och ditt folk, genom svärd, genom hungersnöd och genom pest, som Herren (Jahve) har talat angående folket som inte vill tjäna Babels kung?
Lyssna inte till dem. Tjäna Babels kung och lev. Varför skulle denna stad bli öde?
Och nu, varför har du inte tillrättavisat Jeremia från Anatot som har gjort sig själv till en profet åt dig?
Varför ropar du över din skada att din smärta är obotlig? Över myckenheten av din synd, då dina överträdelser har förökats, har jag gjort detta mot dig.
Ser du inte vad detta folk har talat och sagt: De två familjerna som Herren (Jahve) har utvalt har han avvisat (kastat bort) och mitt folk föraktar de för att inte längre vara ett folkslag inför dem.
Och Jeremia sade till kung Tsidqijaho: "I vad har jag syndat mot dig eller mot dina tjänare eller mot detta folk eftersom du sätter mig i fängelse?
Men om furstarna hör att jag har talat med dig och de kommer till dig och säger till dig: Tala nu om för oss vad du har sagt till kungen, dölj det inte från oss, och vi ska inte döda dig, och vad kungen sade till dig,
Och Jochanan, Qareas son talade till Gedaljaho i Mitspa i hemlighet och sade: "Låt mig gå, jag ber dig, och jag ska slå Jishmael, Netanjahos son och ingen man ska veta något. Varför skulle han ta ditt liv så att alla judar som har samlats hos dig skulle bli förskingrade och kvarlevan i Juda gå under?"
Och nu säger Herren Härskarornas Gud (Jahve Elohim Sebaot) Israels Gud (Elohim): Varför har ni begått denna stora ondska mot era egna själar? Till att hugga av från er man och kvinna, barn och dibarn från Juda mitt, utan att lämna någon kvar.
Aroers invånare, stå vid vägen och se och skåda, fråga honom som flyr och han som kommer undan. Säg: "Vad har hänt?"
Varför skiner du i dalarna, dina strömmande dalar, du avfallets dotter, så att du litar på dina skatter: Vem ska komma till mig?
Klagovisorna (6)
Vad ska jag ta till vittne (undervisningsexempel) för dig?
Vad ska jag likna dig vid, du dotter Jerusalem?
Vad kan jag jämföra dig med så att jag kan trösta dig,
du jungfru, dotter Sion?
För din skada är stor som havet,
vem kan läka dig? [Den trettonde hebreiska bokstaven är: מ – Mem. Tecknet avbildar vatten och står för vatten, folk, nationer och språk. I denna vers börjar ordet "Vad" och "vem" på denna bokstav. Det upprepas flera gånger och förstärker därmed behovet av att få ställa frågor om vad, hur och varför, som är en viktig del i sorgens reaktionsfas.]
Varför skulle en levande människa (hebr. adam) klaga
när en man (stridsman) straffas för sin synd? [Den trettonde hebreiska bokstaven är: מ – Mem. Tecknet avbildar vatten och står för vatten, folk, nationer och språk. I dessa verser börjar orden "Vem", "från – mun" och "Varför" på denna bokstav. Här återkommer och förstärks behovet av att få ställa frågor kring det som hänt. I bearbetningsfasen finns alla sorters frågor från de existentiella till det mer banala. Att sätta ord på sorgen är helt nödvändigt för att kunna komma vidare. Att ha ett språk för sorgen är centralt.]
[Nu upphör akrostiken som har varit i de föregående kapitlen. Det kan vara en markering av att sorgens första faser är avslutade och nu kan man börja se framåt istället. Här i nyorienteringsfasen konstaterar man fakta och beskriver det som har drabbat men utan att egentligen låta det påverka känslorna så mycket. I detta kapitel finns inga tårar. Avslutningsvis ger man uttryck för en framtidsvision med rätt relation till Gud. På samma sätt som den fjärde sorgesången i föregående kapitel används den kollektiva formen.] Kom ihåg Herre (Jahve) vad som har drabbat oss,
titta och se vår skam och vanära.
Varför tycks du glömma oss för evigt?
Varför överger du oss så många dagar?[Kapitel 5 som helhet följer inte det akrostiska mönstret, men här i finns ett akrostiskt mönster med fyra bokstäver. Här återfinns den första, sista och däremellan de två mittersta bokstäverna. börjar med Alef, börjar med Kaf, börjar med Lamed och börjar med Tav. Hela alfabetet symboliseras här genom att använda den första-, elfte-, tolfte- och tjugoandra bokstaven. Det kiastiska mönstret i Klagovisorna fullbordas med detta femte akrostikon i kapitel 5.]
Hesekiel (16)
Och han sade till mig: "Människobarn ser du vad de gör? De stora styggelserna som Israels hus begår här, så att jag måste gå långt bort från min helgedom? Men du ska igen (ännu fler gånger) se ännu större styggelser."
Människobarn, har inte Israels hus, det upproriska huset sagt till dig: Vad gör du?
Människobarn, vilket är ordspråket som ni har i Israels land och säger: Dagarna blir förlängda och synerna slår fel?
Människobarn, vad är vinrankan mer än något annat träd, vinkvisten som växer upp bland skogens träd?
Hur svagt är ditt hjärta förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve), se du har gjort alla dessa ting som en hänsynslös sköka,
Säg, jag ber dig, till det upproriska huset: Vet ni inte vad dessa ting betyder? Berätta för dem: Se, Babels kung kom till Jerusalem och tog dess kung och dess furstar och förde dem till Babel,
Vad menar ni med att använda detta ordspråk i Israels land och säga:
Fäderna har ätit sura druvor
och sönerna har kantiga tänder?
Kasta bort alla era överträdelser som ni har begått mot mig. Skapa er ett nytt hjärta och en ny ande. Varför skulle ni välja att dö, ni Israels hus?
och säg:
Hur var din mor en lejoninna,
bland lejonen,
hon låg i mitten av de unga lejonen,
hon fostrade sina ungar.
Och jag sade till dem: Vad betyder den höga platsen som ni går till? Och den gavs (kallades) namnet Bama till denna dag. [Bama betyder upphöjning eller hög plats]
Och det ska bli när de säger till dig: "Varför suckar du?" att du ska säga: Eftersom budskapet om det har kommit och alla hjärtan ska smälta och alla händer ska bli kraftlösa och varje ande ska bli matt och alla knän ska droppa med vatten, se det kommer och det ska bli gjort förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve).
Det är en prövning, och vad (händer) om även staven föraktas? Den ska inte finnas mer (alternativ översättning: Det får inte ske) förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve).
Och folket sade till mig: "Ska du inte tala om för oss vad dessa ting är (betyder) för oss, att du gör så?"
Svara dem: Så sant jag lever, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve), jag gläder mig inte åt den ogudaktiges död, utan föredrar att den ogudaktige vänder om från sin väg och lever. Vänd om, vänd om från era onda vägar! Varför skulle ni välja att dö [när ni kan få leva], ni av Israels hus?
Och du människobarn, ditt folks söner som talar om dig bakom murarna och i husens dörrar och säger den ene till den andre, var och en till sin bror: Kom jag ber dig och lyssna vilket ord som kommer från Herren (Jahve),
När dina landsmän säger: 'Ska du inte förklara vad detta betyder?'
Daniel (19)
Men han [stod under hård press från kungen och] sade till Daniel: "Jag fruktar min herre kungen. Han är den som bestämt vad ni ska äta och dricka. Vad skulle hända om han såg att ni såg undernärda (svaga) ut, jämfört med de andra unga männen i er ålder? I så fall skulle ni äventyra mitt huvud (mitt liv) inför kungen!" [Aspenas rädsla var befogad. I Daniels bok finns flera exempel på Nebukadnessars hårdhet och nyckfullhet, se , ; . Daniel använde gott omdöme. I stället för att matvägra eller göra revolt är han kreativ och kommer med ett förslag.]
Han sade till Arjok, kungens befälhavare: "Varför är kungens befallning så brådskande (sträng)?" Arjok förklarade då situationen för Daniel.
Han avslöjar det som är djupt och fördolt.
Han vet vad som finns i mörkret,
och hos honom bor ljuset.
Däremot finns det en Gud i himlen som uppenbarar (förklarar) det som är dolt. Han har låtit kung Nebukadnessar få veta vad som ska hända i framtiden (de sista dagarna, ordagrant "slutet av dagarna"). Detta är din dröm, de syner du såg i ditt huvud när du låg på din bädd:
När du, o konung, låg på din bädd kom tankar om vad som ska ske i framtiden, och han som uppenbarar hemligheter lät dig veta vad som ska ske.
Du [kung Nebukadnessar] såg ju hur en sten höggs ut från ett berg, men inte genom en mänsklig hand. Stenen krossade järnet, kopparn, leran, silvret och guldet. Den store Guden har uppenbarat för kungen vad som ska ske i framtiden. Drömmen är sann och tydningen tillförlitlig." [Profetiskt talar och om Jesus – hörnstenen, se ; ; . Troende kallas "levande stenar" i Guds husbygge, se . Se även .]
Men den som inte faller ner och tillber ska genast kastas i den brinnande ugnen." [Ugnar användes vid den här tiden för att bränna tegel och smälta metaller. Nebukadnessars alla byggprojekt krävde enorma mängder tegel. Ugnen som här får tjäna som straff kan vara den som använts för att bygga statyn. Temperaturen är troligtvis omkring 1 000 grader. Nebukadnessar anser sig vara en gud och har en egen version av helvetet.]
Den som inte gör det ska kastas i den brinnande ugnen.
Nu, om ni är redo att falla ner och tillbe den staty jag byggt när ni hör ljudet av horn, pipa, cittra, lyra, harpa, trumma och alla de andra instrumenten ... [Meningen är inte fullständig, den avslutas inte. Det är en "aposiopesis", som förstärker att det blir en känsloladdad tystnad. Om de tar denna nya chans så kommer allt vara väl. Sedan fortsätter Nebukadnessar med det andra alternativet.] Men om ni inte tillber blir ni omedelbart kastade i den brinnande ugnen. Vad finns det för Gud som kan rädda er ur min hand?" [Nebukadnessar jämställer sig själv med Gud. Jeremia dokumenterar fler tillfällen där Nebukadnessar dödar med eld, se .]
Stora är hans tecken,
och mäktiga är hans under!
Hans rike är ett evigt rike,
och hans välde varar från släkte till släkte!
[Några av de mäktiga under Nebukadnessar fick uppleva var: - Att Gud talade till honom genom en dröm, se kapitel 2. - Hur tre män blev mirakulöst bevarade i den brinnande ugnen, se kapitel 3. - Hur han förlorade, men återfick sitt förstånd och rike, se kapitel 4.
]Så är det bestämt genom väktarna [se ],
och så är det befallt av de heliga [änglarna, se även ].
Detta för att de levande [alla folk] ska veta att den Högste råder över människornas riken (mänskligheten på jorden).
Han ger dem till vem han vill,
och kan resa upp den ringaste av människor [till att få makt att regera].'
Du kommer att drivas bort från människor och tvingas bo bland markens djur. Du kommer att äta gräs som en oxe och fuktas av himlens dagg. Sju tidsperioder [år] ska passera (gå över dig), tills du insett att den Högste [Gud] regerar över alla riken på jorden och han ger dem åt vem han vill.
Du ska drivas bort från människorna och tvingas bo bland markens djur. Du kommer att äta gräs som en oxe. Sju tidsperioder [år] ska passera (gå över dig), tills du insett att den Högste råder över människornas riken och ger dem åt vem han vill."
Jordens invånare är att betrakta som ingenting [i jämförelse med Guds styre, se ].
Han gör som han vill med himlens härskara och med jordens invånare. Ingen kan stå emot hans [mäktiga] hand eller [ifrågasättande] säga till honom: 'Vad har du gjort?'
Han drevs bort från människor, och hans hjärta blev som ett djurs. Han levde bland vildåsnor och åt gräs som en oxe och hans kropp fuktades av himlens dagg. Detta pågick ända tills han insåg att Gud den Högste råder över människors riken och upphöjer vem han vill till att härska över dem.
Då sade han: "Förstår du varför jag har kommit till dig? Jag måste strax vända tillbaka för att kämpa mot fursten över Persien, och när jag drar bort från honom kommer fursten över Grekland (Javan).
Jag hörde det men förstod inte, så jag frågade: "Min herre, vad blir slutet på allt detta?"
Hosea (6)
Vad ska jag göra (ta mig till) med dig, Efraim [det norra riket – Israel]?
Vad ska jag göra (ta mig till) med dig, Juda [det södra riket]? Er nåd (kärleksfull omsorg, trofast kärlek) är som morgondiset [som snabbt skingras],
som dagg som fort försvinner [när solen bränner bort det, se ].
Vad ska ni göra på högtidsdagen,
på dagen för Herrens bestämda högtider []?
Giv dem, Herre (Jahve) [Meningen avslutas inte. Den är en s.k. aposiopesis. Det blir en känsloladdad tystnad, Hosea funderar innan han talar igen.] Ge dem en ofruktsam livmoder
och torra bröst (som inte kan dia).
Nu ska de säkert säga: "Vi har ingen kung
för vi fruktade inte Herren (Jahve)
och kungen,
vad kan han göra för oss?"
Efraim ska säga:
'Jag vill inte längre ha någonting med avgudar att göra'.
Jag ska svara honom och
vaka över honom.
Jag är som ett grönskande cypressträd,
din frukt finns hos mig. [Det är jag som ger liv.]"
Joel (3)
Hur stönar inte djuren!
[Hör deras klagan.]
Boskapshjordarna är rådvilla [vandrar mållöst runt, se ]
eftersom de inte har något bete;
även fårhjordarna lider.
Må prästerna, Herrens tjänare, gråta mellan förhuset och altaret och säga:
"Herre, skona ditt folk och låt inte din arvedel hånas och bli ett ordspråk (talesätt) bland hednafolken. Varför skulle man få säga bland folken: 'Var är nu deras Gud?' "[På prästernas förgård stod brännofferaltaret, och knappt tio meter framför det stod förhuset som ledde in i själva tempelbyggnaden, se . Nöden är så stor i landet att det inte finns något kvar att offra, se . Vända mot det heliga templet uppmanas nu prästerna att offra sina tårar i djup ånger och genuin omvändelse.]
Och likaså,
vad är ni för mig
Tyros och
Sidon och Filistéens områden? Vill ni vedergälla mig något? Även om ni vill vedergälla mig något ska jag snabbt och smidigt skicka tillbaka den vedergällningen över era egna huvuden.
Amos (4)
Se vem som är här:
Han som formar bergen och skapar vinden (anden).
[Han som skapar både det som syns för ögat och det som inte syns.]
Han som uppenbarar sina tankar för människan [].
[Kan också översättas att han ser människans alla tankar, se .]
Han som vänder morgonen till mörker.
[Vänder de ogudaktigas framgång till mörker, se , ; ; .]
Han som marscherar fram på jordens höjder.
[Ödmjukar de högmodiga, se ] Herren Härskarornas Gud (Jahve Elohim Sebaot), är hans namn. [ är den första poetiska stycket i Amos, även och räknas dit. Det kan vara tre sektioner från en och samma hymn.]
Ve dem som önskar
Herrens (Jahves) dag!
Varför vill du ha Herrens (Jahves) dag?
Den är mörker, inte ljus.
Och Herren (Jahve) sade till mig: "Amos, vad ser du?" Och jag svarade: "Ett lodsnöre".
Då sade Herren (Adonaj): "Se, jag ska sätta ett lodsnöre mitt ibland mitt folk Israel, Jag ska inte förlåta dem längre,
Och Han sade till mig: "Amos, vad ser du?"
Och jag svarade: "En korg med sommarens frukt." Då sade Herren (Jahve) till mig: "Slutet har kommit för mitt folk Israel, jag ska inte förlåta dem en gång till.
Jona (6)
Båtens kapten kom till honom och sade: "Vad menar du med att sova? Stig upp och ropa till din Gud (Elohim)! Kanske ska gudarna överväga att inte låta oss gå under."
Sedan sade de till honom: "Tala om för oss varför denna ondska har drabbat oss. Vad har du för yrke? Varifrån kommer du? I vilket land är du bosatt? Vilket folk tillhör du?"
Då blev männen mycket rädda och frågade honom: "Vad har du gjort?" För männen visste att han hade flytt från Herrens (Jahves) ansikte, eftersom han hade berättat det för dem.
Så de sade till honom: "Vad ska vi göra med dig så att havet stillar sig för oss?" Stormen fortsatte nämligen att ligga på.
Jona gick ut ur staden [utan att svara Gud] och stannade öster om den och byggde sig ett solskydd (temporärt skydd – hebr. sukkah) [en hydda med kvistar och blad, se även ; ; ]. Där satte han sig i skuggan för att se vad som skulle hända med staden [Nineve]. [Hebreiska ordet för öster, kedem, är ett rikt ord som också har betydelsen att fundera, göra bokslut bakåt och ha visioner framåt. Här antyder det att Jona inte bara satt öster om staden utan också begrundade både det som skett och funderade på det som skulle ske.]
Mika (8)
Varför ropar du nu så högt?
Finns det ingen kung hos dig?
Har dina rådgivare förgåtts,
eftersom värkarna har gripit (övermannat) dig som en födande kvinna?
Mitt folk, vad har jag gjort mot er?
Och vari har jag tröttat ut er? Vittna mot mig!
Mitt folk, kom nu ihåg
vad Moavs kung Balak tänkte ut och
Bileam, Beors son svarade honom,
från Shittim till Gilgal
för att du ska förstå (ha intim kunskap om) Herrens (Jahves) rättfärdiga gärningar.
Med vad (hur) ska jag komma inför Herren (Jahve)
och böja mig inför Gud i höjden? [Nu följer tre exempel:]
Ska jag träda fram inför honom med brännoffer,
med årsgamla kalvar?
Han har visat dig (förklarat; gjort känt) [speciellt sådant som varit oklart och dolt, se ; ] du människa,
vad som är gott (behagligt, vackert, bättre, bäst; etiskt rätt).
Och vad begär Herren (Jahve) av dig [efterfrågar och söker hos dig], annat än att [du ska/vill]
göra [det som är] rätt (fastställt, värdigt; förespråka rättvisa),
älska (önska; sträva efter) nåd (omsorgsfull och trofast kärlek; barmhärtighet – hebr. chesed)
och ödmjukt vandra [leva ditt liv] med din Gud (Elohim)? [Här får profeten Mika svaret på de frågor han just ställt, se verserna 6 och 7. Gud ser inte bara till yttre offer, utan till något som är långt viktigare, nämligen hjärtats inställning och ett liv som reflekterar hans kärlek. Det första är att göra det som är rätt och förespråka rättvisa domar, se . Det andra är att älska Guds nåd. De hebreiska orden som används är ahava chesed. Ordet chesed används oftast om Guds omsorgsfulla och trofasta kärlek mot människan, se ; . Här handlar det om att se med Guds nåd på andra människor. Det tredje är att vara ödmjuk i sin vandring (hebr. tsana) inför Gud. Det hebreiska verbet används som ett adjektiv och förekommer bara här och i och handlar om att hålla en låg profil, dvs. att frivilligt inta en anspråkslös blygsamhet. Välsignelsen som följer då man handlar på denna insikt resulterar i att man vill leva sitt liv efter Guds vilja, söka hans närvaro och umgås med honom. Jesus utgår från detta sammanhang i Mika när han talar till fariséerna och de skriftlärda. Han ställer tre små "lätta" kryddor mot dessa tre långt "tyngre" delar av Mose undervisning och använder orden: rättvisa, barmhärtighet och trohet (tro), se . Lukas sammanfattar med två ord: rättvisan och kärleken till Gud, se .]
Nahum (1)
Vad [hebr. ma] tänker ni ut mot Herren (Jahve)?
Fullständigt ska han förgöra (göra slut på det). Den ska inte resa [hebr. lo-taqum] sig (återkomma) en andra gång – olyckan (nöden).
Habackuk (5)
Varför visar du mig missgärningar
och låter mig se skadan?
Varför är tillspillogivning och våld (terror) framför mig,
så att kiv och strid uppstår?
Du som har ögon allt för rena för att se ondskan
och som inte kan titta på det som är fel,
varför ser du då på när de handlar förrädiskt
och förblir stilla när de onda slukar den som är mer rättfärdig än honom?
[Detta stycke är bokens mittpunkt och centrala budskap.] Jag ska inställa mig på min vaktpost,
och ställa mig själv överst på befästningen.
Jag ska hålla utkik, för att se vad han talar med mig
och vad jag ska [som hans talesman] svara när jag blir tillrättavisad.
Vilken vinning ger de skurna avgudarna, att den som gör dem har skurit ut det,
ja även gjutna avgudar och lögnens lärare,
att den som gör detta
sätter sin tillit till stumma avgudar?
Haggai (2)
[Mycket/lite]
"Ni sökte efter mycket men fann lite
och när ni tog hem det blåste jag på det." [Fråga]
"Varför?" förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
"Eftersom mitt hus ligger öde, medan var och en har fullt upp med sitt eget hus."
Tala nu till Serubbabel, son till Shealtiel, guvernör i Juda och Josua, son till Jehotsadak, översteprästen, och till kvarlevan [] av folket och säg:
Sakarja (20)
Då frågade jag: "Vad är detta min Herre (Adonaj)?" Ängeln (budbäraren) som talade med mig sade till mig: "Jag ska visa dig vad detta är."
Då frågade jag ängeln (budbäraren) som talade med mig: "Vad är detta?" Han sade till mig: "Dessa är hornen [mäktiga krafter, stormakter] som har förskingrat Juda, Israel och Jerusalem."
Sedan sade jag: "Vad har dessa kommit för att göra?" Han [ängeln] talade och sade: "Dessa, hornen som förskingrade Juda så att ingen människa kan lyfta upp sitt huvud, dessa har de [de fyra hantverkarna som Gud rest upp] kommit för att förskräcka, för att kasta ner nationernas horn, de som har lyft sina horn mot Juda land för att förskingra det. [Horn symboliserar makt och i denna vers står hornen för olika länders militärmakter som genom åren har kommit upp mot Juda och förskingrat.]
Då frågade jag: "Vart går du?"
Och han svarade mig: "Till att mäta Jerusalem för att se dess bredd och vad dess längd är." []
Han frågade mig: "Vad ser du?"
Jag svarade: "Jag har sett, och se, en Menora (sjuarmad kandelaber, ljusstake) helt i guld med en skål på dess topp och dess sju lampor därpå, där är sju rör, sju till lamporna som är överst,
Jag svarade och sade till ängeln (budbäraren) som talade med mig: "Vad är detta min herre?"
Då svarade ängeln (budbäraren) som talade med mig och sade till mig:"Vet du inte vad detta är?"
Jag svarade: "Nej, min herre."
Då svarade jag och frågade honom: "Vad är dessa två olivträd, till höger och till vänster om Menoran (kandelabern)?"
Igen frågade jag honom: "Vad är dessa två olivgrenar bredvid de två guldrören som tömmer ut den gyllene oljan på dem?"
Han sade till mig: "Vet du inte vad detta är?" Jag sade: "Nej, min herre."
Han [ängeln] frågade mig: "Vad ser du?"
Jag svarade: "Jag ser en flygande bokrulle. Den är 20 alnar [9 meter] lång och 10 alnar [4,5 meter] bred." [Längdmåttet en aln motsvarade ungefär 45 cm. Måttet härstammar från längden på en mans underarm (avståndet mellan armbågen och långfingret). Längden på en bokrulle var normalt 6-10 meter och bestod av djurhudar som sammanfogats. Bredden varierar mellan 23 till 28 cm. Den stora Jesajarullen (som hittades i Qumran vid Döda havet 1947) är 7,3 meter lång och 27 cm bred med 54 kolumner. Bredden på rullen i denna syn är ovanlig! Just måttet 20 x 10 alnar återfinns i beskrivningen av portalen på framsidan på Salomos tempel, se . Kanske täckte skriftrullen hela ingången? Det var ovanligt att rulla ut hela texten, när man läste rullade man samtidigt på båda sidor och hade bara två kolumner synliga i taget. Beroende på om rullen i synen ses vertikalt eller horisontell, kan det vara en öppen rulle för läsning, eller helt utrullad rulle som är väldigt bred.]
Då kom ängeln (budbäraren) som talade med mig fram och sade till mig: "Lyft nu upp dina ögon och se vad som visar sig."
Jag frågade: "Vad är detta?"
Han svarade: "Detta är efa-måttet [största mätmåttet för säd, motsvarar 22-36 liter, kan vara någon form av korg] som går ut." Han sade vidare: "Detta är deras ögon i hela landet."
Då svarade jag och sade till ängeln (budbäraren) som talade med mig: "Vad är detta min herre?"
och för att tala med prästerna i Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) hus och med profeterna och säga: "Ska jag gråta i den 5:e månaden och avskilja mig själv såsom jag har gjort alla dessa år?" [Saretser och Regem-Melech är ledarna i Babylon som skickar bud till Jerusalem med denna fråga angående bön och fasta med anledning av stadens tidigare belägring och templets förstörelse.]
Så stor deras godhet och deras skönhet ska bli.
Grödan ska få ynglingarna att blomstra
och det nya vinet jungfrurna.
Och man ska säga till honom: "Vad är dessa sår mellan dina händer?" Då ska han svara: "Det är de skador som jag fick i min väns hus."
Malaki (11)
[I talar Herren i första person och citerar några av argumenten emot honom. hör ihop i flera väl sammanvävda antitetiskt kiastiska strukturer.] Jag älskar [har älskat och kommer alltid att älska] dig
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Men ni säger (ändå frågar ni):
"Hur älskar du [har du älskat och kommer alltid att älska] oss?" Var inte Esau Jakobs bror?
Är det verkligen Herrens (Jahves) ord att
jag älskade
Jakob
En son hedrar sin far
och en tjänare sin herre.
Så om jag är far [Fadern],
var är min heder?
Om jag är Herre (Adonaj) [Herren],
var är [då] min vördnad? säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), till er präster som föraktar mitt namn. Men ni säger (ändå frågar ni): "Hur har vi föraktat ditt namn?"
Ni offrar (bär fram) besudlat bröd (oren mat) på mitt altare. Men ni säger (ändå frågar ni): "Hur har vi förorenat dig [besudlat ditt namn]?"
Genom att säga att Herrens (Jahves) bord är föraktat.
Ni säger också: "Se så värdelöst det är", och ni luktar (sniffar) på det [här anar man att doften av köttet inte är frisk utan snarare rutten], säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot). [ och har många likheter. De tre orden (orenar, förorena, föraktat) återkommer i samma ordning, men objekten ändras från "bröd – Guds namn, bord" till "Guds namn, bord – frukt/mat".] Ni för fram det stulna, lama och sjuka som ett offer. Skulle jag ta emot det från er hand? [ordagrant: aldrig, det är inte möjligt], säger Herren (Jahve).
Men ni säger (ändå frågar ni): "Varför?"
Eftersom Herren (Jahve) vittnar mellan dig och din ungdoms hustru, som du har behandlat bedrägligt. Ändå har hon blivit din kompanjon och hustru genom förbund.
Ingen har gjort så, som har en kvarleva av ande (i sig) [fortfarande är vid liv]. Vad söker den ende om inte avkomma från Gud (Elohim). Skydda och bevara din ande så att du inte bedrar din ungdoms hustru.
Du har tröttat ut Herren (Jahve) med dina ord. Men ni säger (ändå frågar ni):
"Hur har vi tröttat ut honom?"
När du säger: "Alla som gör det onda är goda i Herrens (Jahves) ögon och han har behag till dem", eller: "Var är den dömande Guden (Elohim) [som är rättvis]?"
Från era fäders dagar har ni vänt er bort från mina bud och har inte hållit dem. Vänd om till mig och jag ska vända mig till er, säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot). Men ni säger (ändå frågar ni): "Hur ska vi vända om?"
Ska en människa röva från (bedra) Gud (Elohim)? Likväl rövar ni från mig (bedrar och stjäl ni från mig). Men ni säger (ändå frågar ni): "Hur har vi rövat från dig?" Med tionde och offer.
Era ord mot mig är smärtsamma säger Herren (Jahve). Men ni säger (ändå frågar ni): "Vad har vi sagt mot dig?"
Ni säger (har sagt): "Det är meningslöst att tjäna Gud (Elohim).
Vad gör det för nytta att vi tjänar honom eller vandrar som sörjande inför Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)?
vad
