1 Moseboken (118)
Gud (Elohim) sa: "Se [hebr. hinneh – ger betoning], jag ger er varje fröbärande ört på hela jorden och varje träd som har fröbärande frukt – åt er ska de bli som föda.
Gud (Elohim) såg allt som han hade gjort (hebr. asa) [undersökte allt noggrant], och se [hebr. – perspektivbyte, vi får betrakta skapelsen från Guds perspektiv]: Mycket gott (helt perfekt, färdigt, komplett och fullbordat)! [Ordagrant: gott mycket (hebr. tov meod), jfr , , , .]
Det blev kväll och det blev morgon – den sjätte dagen (hebr. jom ha-shlishi).
[De första fem dagarna står i obestämd form. Ordagrant står det: dag ett (), dag andra (), dag tredje (), osv. Den sjätte och sjunde dagen har däremot bestämd artikel på dagarna. Ordagrant står det "dag den sjätte" och "dag den sjunde" (, ). Detta skrivsätt betonar fulländning.]
Gud (Elohim) såg på jorden, och se, den var fördärvad, eftersom alla människor levde i fördärv på jorden.
Jag ska låta floden översvämma jorden och förgöra alla levande varelser under himlarna. Allt på jorden ska dö,
Och duvan kom tillbaka till honom på kvällen, och se [hebr. – perspektivbyte, vi får se med Noas ögon]: Ett friskt olivlöv i hennes näbb! Då förstod Noa, att vattnet hade sjunkit undan från jorden.
Och det hände, i det 601:a året [1 + 600 år; av Noas livsdagar], i den första månaden, på den första [dagen], att vattnet hade torkat upp från jorden. Noa tog bort taket från arken, och såg, och se [hebr. – perspektivbyte, vi får nu se med Noas ögon]: Marken hade torkat upp!
Det hände när han gick in i Egypten att han sa till sin hustru Saraj: "Se, jag vet att du är en mycket vacker kvinna att se på.
Varför sa du: 'hon är min syster', så att jag tog henne till hustru. Här är din hustru, ta henne och gå härifrån!"
Abram sa vidare: "Se, till mig har du inte gett någon säd (arvinge, eget barn) och en som är född i mitt hushåll ska bli min arvinge"
[Tjänarna i ett hushåll på denna tid kunde räknas som "tillhörigheter" i hushållet eftersom de hade en form av slavstatus. Att Abram har för avsikt att låta en av dessa ärva honom i brist på egna barn säger ganska mycket om hans sätt att se på dessa människor. Abram var en god Herre för sina tjänare.]
Men Herrens (Jahves) ord kom till honom, han sa: "Denna man ska inte bli din arvinge, utan den som kommer från din egen kropp [mage, tarm – hebr. ; syftar på nedre regionen av kroppen, inte enbart genitalierna, men de är inkluderade i uttrycket] ska bli din arvinge."
Och det hände när solen hade gått ner att en djup sömn föll över Abram och även fruktan och stort mörker föll över honom.
Och det hände när solen gick ner och där var ett tjockt mörker, att då syntes en rykande ugn och en flammande fackla som passerade mellan styckena (de delade djuren). [Här beskrivs en del av den ritual som hör till när man ingår ett blodsförbund med varandra]
Saraj sa till Abram: "Eftersom Herren har gjort så jag inte kan få barn, så ligg med min tjänarinna. Kanske kan jag få en familj genom henne." [Saraj följde den dåtida kulturens tradition att ge en av sina tjänarinnor till sin man för att bli surrogatmor.] Abram lyssnade på Sarajs ord (lydde henne).
Abram sa till Saraj: "Eftersom du bestämmer över din tjänarinna, så gör vad du vill med henne." Då började Saraj gå så hårt åt Hagar att hon flydde bort från Saraj. [Abram tar inte ansvar, utan låter Saraj agera utifrån sin bitterhet.]
Sedan sa Herrens ängel till henne:
"Du är nu gravid
och ska snart föda en son.
Du ska ge honom namnet Ismael (hebr. Jishmael) [betyder: "Herren hör"],
för Herren (Jahve) har hört (hebr. shama) hur du plågats (varit under andras våld).
Därför fick källan namnet "Den levandes brunn han som ser mig (hebr. Beer lachai-roi)", den ligger mellan Kadesh och Bared. [Det är vid samma källa eller brunn som Isak möter sin hustru Rebecka första gången, se .]
"Se, för min del är mitt förbund med dig och du ska bli till en far för många folk (folkslag, nationer – hebr. gojim). [Här gör Gud klart att det inte är någon annan än Abram han vill göra förbund med. Det är alltså en bekräftelse på utkorelsen.]
Vad angår Ismael har jag hört dig, och se jag har välsignat honom och ska göra honom fruktsam och ska föröka honom rikligt. Tolv prinsar (furstar) ska han få och jag ska göra honom till ett stort folk.
Han lyfte sin blick och tittade, och se, där stod tre män stå framför [på ett visst avstånd från] honom. [De verkar ha dykt upp från ingenstans, på en gång reser han sig upp.] När han såg dem springer han från tältets öppning emot dem och bugade sig mot marken [för att hälsa dem välkomna och visa vördnad].
De [trion] sa till honom: "Var är din hustru Sarah?"
Han svarade: "Där (se – hebr. hinneh), i tältet." [Troligen gestikulerade Abraham och pekade inåt tältet.]
Och han [Herren] sa: "Jag ska absolut komma tillbaka till dig när tiden har gått runt (om ett år) och se då ska din hustru Sarah ha en son".
Sarah hörde detta [där hon stod] vid tältets öppning, som var bakom honom.
Sedan frågade Abraham: "Eftersom jag har beslutat mig för att börja tala med Herren (Adonaj) så fortsätter jag, trots att jag bara är stoft och aska.
Abraham sa: "Eftersom jag har beslutat mig för att börja tala med Herren så fortsätter jag. Vad händer om det bara är 20 där?" Han svarade: "Jag ska inte göra det på grund av de 20."
Han [Lot] sa: "Se vänligen mina herrar [budbärare], jag ber er vänd om och gå in i er tjänares hus och stanna där hela natten och tvätta era fötter, så kan ni stiga upp tidigt och gå vidare."
De svarade: "Nej, men vi ska stanna på torget (den öppna platsen) över natten." [Det var inte ovanligt att resenärer sov på gatan insvept i sin mantel.]
Se, jag har två döttrar som inte har känt (haft en sexuell relation med) någon man, låt mig, jag ber er, föra ut dem till er och ni kan göra vad ni finner för gott i era ögon med dem, gör bara ingenting mot dessa män, så sant som de har kommit under skuggan av mitt tak (är under mitt beskydd)."
se till att din tjänare har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, och du har visat stor nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) mot mig genom att du har räddat mitt liv. Jag kan inte [hinner inte] fly till bergen för att inte ondskan ska komma ikapp mig och jag dör.
[Lot förhandlar med huvudängeln på liknande sätt som Abraham med sina gäster, se . Han önskar fly till den lilla staden Tsoar. Här finns det hebreiska ordet chesed för första gången i GT. Det betyder nåd, omsorgsfull kärlek och trofasthet. Även ordet chen för nåd används här men det beskrivs ingående i . Chesed är det vanligaste ordet för nåd i GT. Det förekommer 241 gånger. Totalt finns det fem olika rötter som betyder nåd fast på lite olika sätt i hebreiskan. Chesed är den typen av nåd som beskriver en omsorgsfull kärlek och även trofasthet. Det är nåden som bryr sig om på ett praktiskt sätt, driven av äkta kärlek som håller över tid. Chesed är en nåd som aldrig sviker.]
Se nu, denna stad är nära att fly till och den är en liten (oansenlig) [Tsoar var den minsta av de fem städerna i detta område, se , så skona den], låt mig fly till den – är den inte en oansenlig [stad]? – och jag (min själ) ska leva."
Och han sa till honom: "Se jag har gått med på din önskan också i denna sak, så jag ska inte omstörta staden som du talar om.
Och han såg ut mot Sodom och Gomorra och mot slättlandet, och se, röken från landet steg upp som röken från en ugn.
Men Gud (Elohim) kom till Avimelech i en dröm på natten och sa till honom: "Se, du ska dö på grund av kvinnan som du har tagit, för hon är en annan mans hustru."
Och Avimelech sa: "Se, mitt land ligger framför dig, bo där det behagar dig."
Och till Sarah sa han: "Se, jag har gett din bror 1000 [shekel] silver, det är ett skydd (täcke) för dina ögon, till alla som är med dig, och inför alla män så att de ska veta att du är försvarad."
Och det hände sig därefter att Gud prövade Abraham och sa till honom: "Abraham" och han svarade: "Här är jag."
[Här är jag (hebr. hineni) är ett uttryck som inte i första hand handlar om att tala om var man befinner sig rent fysiskt eller geografiskt. Det är ett ord som istället innebär att "jag står till förfogande" eller "jag är beredd att ta ansvar". Här i förekommer ordet för första gången i Bibeln. Ordet förekommer tre gånger i detta kapitel, se och . Både Abraham och alla andra som ger detta svar är exempel på personer som går in i någon form av ledarroll när de säger hineni – här är jag. Isak säger det i , Jakob i , Mose i , profeten Samuel säger det i , profeten Jesaja i , m.fl.]
Isak pratade med sin far Abraham och sa: "Min far" och han svarade: "Här är jag, min son." Han sa: "Vi har eld och ved men var är lammet till brännoffret?" [Detta är andra gången som Abraham säger "här är jag" i detta kapitel, se även och .]
Då ropade en Herrens (Jahves) ängel till honom från himlen och sa: "Abraham, Abraham" och han svarade: "Här är jag." [Det är nu tredje gången som Abraham säger "här är jag" i detta kapitel, se även och .]
Abraham såg sig omkring (lyfte upp sina ögon och tittade) och se, bakom [honom] var en bagge som hade fastnat med sina horn i snåret. Då gick Abraham och tog baggen och offrade den som ett brännoffer istället för sin son.
Och det hände sig efter dessa händelser att man berättade för Abraham och sa: "Se, Milkah har fött [åtta] barn till din bror Nachor." []
Se, jag står vid vattenkällan och stadens döttrar ska komma ut och dra upp vatten.
Och det hände att medan han fortfarande talade kom Rebecka ut [redan innan han avslutat sin bön], hon var född till Betoel, Milkahs son, hustru till Nachor, och hon hade sin kruka på axeln.
Det hände sig att när han såg ringen och armbanden på sin systers händer och när han hörde orden som Rebecka, hans syster, talade då hon sa: "Så talade mannen med mig", så han kom ut till mannen och se, han stod med kamelerna vid källan.
se, jag står vid vattenkällan, låt det ske att den unga kvinna till vilken jag ska säga: 'Jag ber dig, ge mig lite vatten att dricka ur din kruka',
Och innan jag slutat tala till mitt hjärta, se, då kom Rebecka med sin kruka på axeln och hon gick ner till källan och drog. Och jag sa till henne: 'Låt mig dricka, jag ber dig'.
Se, Rebecka är framför dig, ta henne och gå, och låt henne bli din herres sons hustru, så som Herren (Jahve) har talat."
Vid aftontiden gick Isak ut på fältet och funderade (var försjunken i tankar) och han lyfte upp sin blick och såg, och se där kom kameler (gående).
När tiden var inne (dagarna var fyllda) för henne att föda. Och se [hebr. vehinneh – perspektivbyte, läsaren förflyttas in i tältet där hon ska föda]: Det var tvillingar i hennes moderliv!
Esau sa: "Se, jag är döende, så vad betyder den då för mig – förstfödslorätten?"
Det hände när han hade varit där en lång tid att filistéernas kung Avimelech tittade ut genom ett fönster och såg och se, Isak (hebr. Jitschaq) skrattade (kelade, roade sig, vänslades, "skojbråkade" – hebr. tsachaq) med Rebecka, sin hustru.
[Hebr. tsachaq är snarlikt Isaks namn som betyder skratt, se , . Samma ord används av Potifars hustru när hon anklagar Josef för att ha antastat henne, se , . Ordet används också om hur Ismael förlöjligande Isak, se . Allt detta förstärker hur Isak ignorerade och "förlöjligade" Guds löfte om beskydd, och ljög för att skydda sig själv.]
Avimelech kallade på Isak och sa: "Se, hon är verkligen din hustru, hur kunde du säga att hon är min syster?"
Isak svarade honom: "Eftersom jag sa för mig själv, annars dör jag för hennes skull."
När Isak var gammal och hans ögon var skumma [förmodligen av starr] så att han inte kunde se, kallade han på Esau, hans äldre son och sa till honom: "Min son"
och han svarade: "Här är jag." [Hebr. hineni – jag står till förfogande, jag är beredd att ta ansvar, se .]
Och han sa: "Se, nu är jag gammal, men jag vet inte vilken dag jag ska dö.
Rebecka talade med sin son Jakob och sa: "Se, jag hörde din far tala med din bror Esau och säga:
Och han kom till sin far och sa: "Min far!"
Han sa: "Här är jag, vem är du min son?"
Och han [Esau] sa: "Heter han inte med rätta Jakob? [Jakob betyder "den som håller i hälen" eller "den som tränger undan".] För han har trängt undan mig dessa två gånger. Han tog min förstfödslorätt och se, nu har han tagit bort välsignelsen." Sedan frågade han: "Har du någon annan välsignelse för mig?"
Och Isak hans far svarade och sa till honom:
"Se, fjärran från jordens feta [rika/välsignade] platser ska din boning vara
och utan himlarnas dagg från ovan.
Och Esaus, hennes äldre sons ord, berättades för Rebecka och hon skickade efter Jakob, hennes yngre son och sa till honom: "Se, din bror Esau som rör vid dig, tröstar sig själv och har för avsikt att döda dig.
Han drömde [den natten en gudomligt inspirerad dröm] och såg en stege vara rest på jorden. Toppen nådde ända upp till himlarna och han såg hur Guds (Elohims) änglar steg upp och ner på den.
[Jesus är denna stege, se . Han den som förbinder himlen med jorden, det övernaturliga med det naturliga! Det är också intressant att notera riktningen är att änglar "stiger upp" och sedan ner. Texten säger inte om det är samma änglar som först går upp och sedan ner. De kan ha kommit för att rapportera slutförda uppdrag för att sedan stiga ner med nya uppgifter. Judiska rabbiner lär att änglarna i landet steg upp till himlen, och änglarna som verkar utanför Israel steg ner.]
Plötsligt såg han Herren själv stå högst upp och säga: "Jag är Herren, din fader [förfader] Abrahams Gud och [din far] Isaks Gud. [Notera att ännu har Gud inte blivit Jakobs Gud, det är först efter brottningskampen i .] Marken som du nu ligger på ska jag ge åt dig och din säd [efterkommande].
Se, jag är med dig och ska bevara dig vart du än går, och jag ska föra dig tillbaka till detta land. Jag ska inte överge dig intill dess att jag har gjort vad jag har talat till dig." [Jakob hade ännu inte någon fru, men skulle bli far till tolv söner (nationen Israel) och finns med i släktledet för den utlovade Messias – Jesus.]
Och han såg och se, en källa på fältet, och tre flockar med får låg vid den. För från den källan gav de flockarna vatten att dricka. Och stenen över källans öppning var stor.
Han frågade dem: "Är det väl med honom?"
Och de svarade: "Det är väl, och se, Rakel (hebr. Rachel), hans dotter, kommer med fåren."
Och det hände på morgonen att se, det var Leah, och han sa till Laban: "Vad är detta du har gjort mot mig? Har jag inte tjänat dig för Rakel? Varför har du bedragit mig?"
Då sa hon: "Se min tjänstekvinna Bilhah, gå in till henne och hon kan få barn över min välsignelse, så att även jag blir uppbyggd genom henne."
Jakob märkte också att Laban inte såg på honom med samma ögon som förut (hans attityd var förändrad).
När parningstiden för småboskapen kom hade jag en dröm. Jag lyfte min blick och fick se att hannarna, som betäckte småboskapen, var strimmiga, spräckliga och fläckiga.
Och Guds (Elohim) ängel (budbärare) sa till mig i drömmen: 'Jakob!' Jag svarade: 'Här är jag (hebr. hineni; jag tar ansvar, står till förfogande).'
Laban sa vidare till Jakob: "Se detta röse och se denna stod som jag rest mellan mig och dig.
Då ska ni svara (säga): 'De är din tjänare Jakobs, det är en gåva sänd till min herre, till Esau och se, han är även bakom oss.' "
och ni ska säga: "Se, även din tjänare Jakob är bakom oss." För han sa (tänkte): "Jag ska blidka honom med gåvan som går framför mig och därefter ska jag se hans ansikte, måhända ska han ta emot mig."
[Den hebreiska språkliga konstruktionen målar upp skeendet då Esau snabbt närmar sig, och Jakob agerar och delar upp sin familj.]
Och Jakob lyfte upp sina ögon och såg, och se, Esau kom och med honom 400 män. Och han delade barnen till Leah och till Rakel och till de två tjänstekvinnorna.
"Dessa män är fridsamma mot oss, låt dem därför bo i landet och idka handel där, för se, landet är stort nog för dem, låt oss ta deras döttrar åt oss som hustrur och låt oss ge dem våra döttrar.
Vi band kärvar på fältet och min kärve reste på sig och stod upprätt, och se, era kärvar kom och stod runt omkring och bugade sig för min kärve."
Han drömde en annan dröm och återberättade (räknade upp alla detaljer i den – hebr. safar) den för sina bröder och sa: "Se, jag har haft ännu en dröm och solen och månen och 11 stjärnor böjde sig ner inför mig."
Israel sa till Josef: "Vallar inte dina bröder flocken i Shechem (Sikem)? Kom, jag ska sända dig till dem", och han svarade: "Här är jag." [Hebr. hineni, har betydelsen "jag står till förfogande" eller "jag är beredd att ta ansvar", se .]
En man fann honom där och såg hur han vandrade (irrade omkring) på fälten, och frågade honom: "Vad letar du efter?"
De sa till varandra: "Se, där kommer den där 'drömmästaren'.
Sedan satte de sig ner och åt.
[En måltid mättar inte bara magen, den fyller en viktig social funktion. Här blir hårdheten i brödernas hjärtan uppenbar. Josef saknade mat och vatten och de hörde hans rop, se . Samtidigt dukar de upp och äter alldeles intill. Drygt 20 år senare kommer dock situationen bli omvänd, då är Josef den som föder bröderna, se , .]
När de lyfte upp sina ögon och tittade, fick de se en karavan med ismaeliter komma från Gilead med sina kameler som bar på kryddor och balsam och myrra, som de skulle gå med till Egypten.
Ruben återvände till brunnen men Josef var inte i brunnen och han rev sönder sina kläder [för att visa sin sorg och upprördhet].
Detta berättades för Tamar: "Se din svärfar går upp till Timnah för att klippa sina får."
[Timnah, nuvarande Tel Batash, var en stad i Juda, 2 mil nordväst om Adullam och 7 km norr om Bet Shemesh. Det var en gränsstad för Juda stams område, se . Det är här Simson så småningom tar en av filistéernas döttrar som fru, se .]
Juda svarade: "Låt henne behålla det, annars blir vi utskämda, se, jag skickade denna killing och du har inte hittat henne."
Det hände ungefär tre månader senare att man berättade för Juda och sa: "Tamar, din svärdotter har varit tempelsköka och nu har hon dessutom blivit gravid, hon är med barn genom prostitution."
Juda sa: "Ta hit henne och låt henne brännas."
När tiden var inne för förlossning visade det sig att det fanns tvillingar i hennes livmoder.
Men han drog tillbaka sin hand och hans bror kom ut och hon sa: "Varför har du brutit dig fram (hebr. parats)?" Därför fick han namnet Perets. [Namnet betyder brytning eller att rämna och det är samma ord som används i frågan "Varför har du brutit dig fram?"]
Munskänkarnas förman återberättade sin dröm för Josef och sa till honom: "I min dröm såg jag vin framför mig,
När bagarnas förman såg att uttydningen var god, sa han till Josef: "Jag hade också en dröm, och i den såg jag tre korgar med bröd som var på mitt huvud.
När två hela år hade gått [sedan munskänken blivit återinsatt i sin tjänst] hade farao en dröm. Han drömde att han stod vid floden [Nilen].
Se, sju kor kom upp ur floden, välgödda och feta och de åt av sjögräset.
Sju andra kor kom upp efter dem från floden, de var klena och utmärglade och stod bredvid de andra korna på flodstranden.
Han sov och drömde en andra gång. Se, sju stjälkar med säd sköt upp, frodiga och välmatade.
Efter dem kom sju stjälkar som var tunna och tomma, pinade av östanvinden och sprang efter dem.
De sju tunna och tomma slukade de sju frodiga och välmatade. Farao vaknade och förstod att det var en dröm. [Det var en skrämmande dröm.]
Se, sju kor kom upp ur floden, välgödda och feta och de åt av sjögräset.
Sju andra kor kom upp efter dem, de var klena och utmärglade, något så anskrämligt har jag aldrig sett i Egyptens land.
Jag såg i min dröm sju stjälkar med säd skjuta upp, frodiga och välmatade.
Och se, sju stjälkar som var tunna och tomma och pinade av östanvinden sprang efter dem.
Se, det kommer sju år som ska ge riklig (god, överflödande) avkastning i Egyptens land.
Han sa: "Se, jag har hört att det finns säd i Egypten. Gå ner dit och köp därifrån åt oss, så att vi kan leva och inte dö [av hungersnöd]."
De sa: "Vi dina tjänare är tolv bröder, söner till en man i Kanaans land, vår yngste är hos sin far och en finns inte längre."
Ruben [Jakobs förstfödde (med Leah)] svarade dem och sa: "Talade jag inte till er och sa att ni inte skulle synda mot barnet, men ni lyssnade inte? Därför utkrävs hans blod"
När en av dem öppnade sin säck på rastplatsen för att utfodra sin åsna, upptäckte han sina pengar och se, de låg överst i säcken.
Han sa till sina bröder: "Mina egna pengar har lagts tillbaka, och de ligger i min egen säck."
De blev förskräckta (deras hjärtan svek dem) och de vände sig oroligt till varandra och sa: "Vad är det som Gud (Elohim) har gjort mot oss?"
När de tömde sina säckar, fann var och en sin penningpung i sin säck. När de och deras far såg penningpungarna blev de rädda.
men det hände att när vi kom till rastplatsen, öppnade vi våra säckar och var och en fann sina pengar överst i sin säck, våra pengar i full vikt. [] Vi har nu tagit med oss dem tillbaka i våra händer.
Och se, era ögon ser och min bror Benjamins ögon (ser), att det är min mun som talar till er.
Gud talade till Israel i en dröm på natten och sa: "Jakob, Jakob!"
"Här är jag," svarade han.
[Det var 22 år sedan Jakob hade hört Herrens röst på detta sätt, han var nu 130 år, se . Hebr. hineni, har betydelsen "jag står till förfogande" eller "jag är beredd att ta ansvar". Jakob svarar detta första gången i när han är hos Laban och har en dröm där Gud kallar honom tillbaka till Kanaans land. Se även .]
[På Abraham, Isak och Jakobs tid är traditionen att den förstfödde blir det nästa huvudet i familjen och som äldste son ärver han namn, status och sin fars egendom. Det är inte ovanligt att Gud överraskar, vilket vi redan sett flera exempel på i Första Mosebok. I detta stycke följer Josef traditionen och placerar Manasse, sin förstfödde, på den högra sidan för att ta emot den största välsignelsen. Jakob korsar då sina armar och välsignar Efraim med sin högra hand. Josef tar för givet att det är ett misstag, men Jakob vet exakt vad han gör.]
Efter allt detta kom man till Josef och sa: "Se, din far är sjuk." Då tog han med sig sina två söner Manasse och Efraim.
Och man berättade för Jakob och sa: "Se, din son Josef kommer till dig." Israel styrkte sig själv (samlade ihop sina krafter) och satt på sängen.
Israel sa till Josef: "Jag trodde inte att jag skulle få se ditt ansikte och se, Gud har låtit mig se din säd (dina söner) också!"
Israel sa till Josef: "Se, jag dör men Gud (Elohim) ska vara med dig och föra dig tillbaka till dina fäders land.
Min far tog en ed av mig och sa: "Se, jag ska snart dö. Du måste begrava mig i min grav som jag har grävt ut för mig själv i Kanaans land" Så, vänligen, låt mig nu gå upp och begrava min far och sedan återvända."
Sedan kom också hans bröder och föll ner framför honom och sa: "Här är vi, vi är dina slavar."
2 Moseboken (34)
Kungen sa till sitt folk: "Se, israeliterna har blivit för många och för starka för oss.
När hon öppnade den såg hon den lille pojken. Han grät och hon fick medlidande med honom och sa: "Detta är ett av de hebreiska barnen."
Han gick ut nästa dag och såg två av sina hebreiska bröder slåss med varandra. Då sa Mose till den som startat bråket: "Varför slår du din landsman?"
Herrens ängel (utsände budbärare) uppenbarade sig för honom i en eldslåga mitt i en törnbuske. [Den som talar ur busken kallas både Herrens ängel och Gud. En allmänt accepterad uppfattning är att det är Jesus preinkarnerad, dvs. Jesus som uppenbarar sig som en Herrens ängel innan han tar mänsklig gestalt.]
Mose tittade och såg att törnbusken brann av elden, men törnbusken blev inte förtärd.
När Herren såg att han gick för att se efter ropade Gud till honom ur törnbusken: "Mose! Mose!"
Han svarade: "Här är jag."
[Det hebreiska ordet för törnbuske är seneh, snarlikt Sinai. Ordet används bara här och i . Den exakta arten på busken är inte känd, men ordet beskriver en buske med taggar. Antagligen är det ett mindre akacieträd, samma träslag som Mose senare får instruktionen att använda som material för tabernaklet, förbundsarken och skådebrödsbordet, se , ; . Törne är förknippat med det mänskliga och förbannelsen, se , men genom historien vänder Gud på den förbannelsen. Mose får se Gud ta sin boning i en oansenlig törnbuske och senare manifestera sin närvaro i förbundsarken av akaciaträ. Finalen sker då Jesus, krönt med en törnekrona, bar världens synd på korset.]
Se, israeliternas rop har nått mig, och jag har också själv sett hur egyptierna förtrycker (torterar) dem.
Men Mose sa till Gud: "Anta att jag skulle gå till israeliterna och säga: 'Era fäders Gud har sänt mig till er', och de frågar mig: 'Vad är hans namn?' Vad skulle jag svara dem?"
Herren sa också till honom [och ger ett andra tecken]: "Stick handen innanför manteln!"
Han stack in handen i manteln, och när han drog ut den var handen sjuk (hebr. ) – vit som snö.
[Det hebreiska ordet tsaraat är en generell term för olika sorters hudsjukdomar. Det är en sorts mögel som visar sig som ljusa fläckar och svullnader på huden, se . Traditionellt har ordet spetälska använts, men det motsvarar inte den sjukdom som vi idag kallar lepra eller Hansens sjukdom.]
Herren sa: "Stick på nytt handen innanför manteln!"
Han stack in handen i manteln, och när han drog ut den var handen normal igen, som resten av hans kropp.
Då blev Herren arg på Mose, och sa: "Har du inte en bror, Aron [som är 3 år äldre, se ], leviten [som är en skolad präst och är van att tala Guds ord]? Jag vet att han är duktig på att tala (ordagrant: 'talande tala' – hebr. davar davar), dessutom är han faktiskt på väg just nu för att möta dig. När han ser dig kommer han att glädja sig i sitt hjärta.
Jag har sagt till dig att släppa min son, så att han kan frambära offer åt mig. Men du har vägrat, och därför ska jag döda din förstfödde son.' "
[Texten i är riktad till farao. Den andra delen kan dock vara riktad både till farao och Mose. Farao släppte folket motvilligt först efter 10 plågor, men det är motvilligt Mose ger sig av tillbaka till Egypten. Det går att hitta 10 punkter där Mose förhalar och motsätter sig uppdraget. Den tionde är i nästa vers när de stannar.]
Man ger ingen halm åt dina tjänare, ändå säger man: 'Gör tegel!' Dina tjänare blir nu slagna, trots att skulden ligger hos ditt eget folk."
Gå till farao på morgonen, då går han ut till vattnet och du ska stå på flodstranden och möta honom. Staven som blev en orm (hebr. nachash) ska du ha i din hand. []
Du ska säga till honom: 'Herren, hebréernas Gud har sänt mig till dig och säger; Släpp mitt folk så att de kan tjäna (hålla gudstjänst till) mig i öknen, och se, du har inte lyssnat.'
[Här används det hebreiska ordet för att "betjäna". Ordet betyder både att tillbe men också att arbeta. Samma ord används i vers om att "arbeta" sex dagar och om slavarbetet i , , se även ; . I grekisk filosofi och tänkande, som influerat mycket av västvärlden, anses arbete vara något ont och det andliga gott. För Gud hör tillbedjan och arbete ihop.]
Detta är vad Herren säger: 'Genom detta ska du veta att Jag är Herren. Se jag ska slå vattnet som är i floden med staven i min hand och det ska förvandlas till blod.
Men om du vägrar låta dem gå, då ska jag slå (drabba) hela ditt land med grodor."
[Gudinnan Heket associerades med grodorna. Hon ansvarade för barnafödande, skapelse och att spannmålen växte. Som en vattengudinna var fertilitet och särskilt den senare delen av graviditeten och födandet viktiga delar av hennes ansvar. Hon ansågs vara Khnums hustru. Khnum gjorde människan av lera på sin drejskiva och sedan inblåste Heket livsanden i leran innan hon placerade den i kvinnans livmoder. Khnum och Hapi var källan till liv medan Heket var garanten för kommande generationer så att livet inte tar slut.]
Sedan talade Herren (Jahve) till Mose: Stig upp tidigt på morgonen och stå (positionera dig) framför farao. När han kommer till vattnet (Nilen) ska du säga till honom: Detta är vad Herren (Jahve) säger; Släpp mitt folk så att de kan betjäna (hålla gudstjänst för) mig.
Mose svarade: "Se, när jag går ut från dig ska jag be till Herren (Jahve) att flugsvärmarna lämnar farao, hans tjänare och folket imorgon. Bara farao slutar att handla förnedrande (vara bedräglig, luras – hebr. talal) och vägrar folket gå för att offra till Herren (Jahve)."
[Det ovanliga ordet för att lura (hebr. talal) har samma rot som ordet tel som används om en stad som byggts upp och rivits ner. Faraos sätt är som ett grymt skämt där faraos förväntning har byggts upp som en stad synlig för alla, för att sedan raseras, på nytt byggas upp för att igen raseras.]
se, då ska Herrens (Jahves) hand komma över din boskap på fälten, över hästarna, åsnorna, kamelerna, boskapsbesättningar och smådjursflockar. Det ska bli en förödande pest.
När farao frågade hade inte ett enda djur som tillhörde Israels barn (söner) dött.
Men faraos hjärta blev förhärdat (tillslutet) och han lät inte folket gå.
När farao var nära, upptäckte israeliterna att egyptierna var på marsch mot dem, och israeliterna blev helt skräckslagna och ropade till Herren,
Medan Aron sedan talade till israeliterna, tittade de alla mot öknen, och då syntes Herrens härlighet (ära, glans, påtagliga närvaro) i ett moln.
När daggen var borta låg det ute i öknen något kornliknande (frasigt), tunt som rimfrost på marken.
Herren (Jahve) sa till Mose: "Jag är på väg att komma till dig i ett tjockt moln så att folket ska höra när jag talar med dig och tro på dig för alltid." Sedan berättade Mose folkets ord för Herren (Jahve).
Se, jag sänder en ängel, en budbärare, framför dig, för att vaka över dig på dina vägar och föra dig till den plats som jag har gjort i ordning (åt er).
Då tog Mose blodet [den kvarvarande hälften som tömts i karen] och stänkte det på folket [de i främsta leden, eller de äldste, eftersom de var omkring två miljoner] och sa: "Detta är blodet i det förbund som Herren har slutit med er i enlighet med alla dessa ord."
[Folket och Gud blev nu förenade i ett blodsförbund, som är den starkaste form av kontrakt som finns. Det som nu gällde var att din strid är min strid, dina fiender är mina fiender, mina tillgångar är dina tillgångar, vi är ett och jag kommer att beskydda dig med livet som insats.]
Han sa till de äldste: "Vänta på oss på den här platsen tills vi kommer tillbaka. Aron och Hur är kvar här med er. Den som behöver få en fråga avgjord [en rättslig konflikt, ordagrant "har många ord" eller "är en mästare av ord"] kan vända sig till dem."
Och jag, se jag har gett honom Oholiav, son till Achisamach av Dans stam. Och i hjärtat på alla som har ett vist hjärta har jag gett visheten, så att de kan göra allt som jag har befallt dig [i kapitel 25-30]:
Och Herren (Jahve) sa till Mose: "Jag har sett detta folk och se, det är ett styvnackat folk.
Gå tillbaka nu, led folket till den plats jag har talat med dig om. Min ängel ska gå framför dig. Men den dag kommer då jag ska gå till rätta med dem för deras synd."
Sedan sa Herren: "Här är en plats nära mig, ställ dig där på klippan.
Och han sa: "Se, jag skär ett förbund, inför hela ditt folk ska jag göra under, sådana som inte har blivit gjorda i hela världen, inte i något land. Och alla de folk bland vilka du vistas, ska se Herrens (Jahves) gärningar som jag ska göra med dig, att de är förunderliga (fantastiska, enorma).
När Aron och alla israeliterna såg strålglansen från Mose ansikte vågade de inte komma emot honom.
Och Mose såg allt arbete, och se, de hade gjort det som Herren (Jahve) hade befallt, precis så hade de gjort det. Och Mose välsignade dem. [Herren var mycket noggrann med att allt skulle göras exakt efter ritningarna och mönstren som Mose hade fått när han var uppe på berget Sinai, se , m.fl.]
3 Moseboken (26)
Mose frågade noggrant efter (hebr. darash darash – ordagrant: "frågande frågade", vilket förstärker sökandet efter) syndoffersbocken [; ; ], men se, den var uppbränd.
[Orden darash darash är den matematiska mittpunkten av alla hebreiska ord i Torah (de fem Moseböckerna). Det är intressant att det finns totalt 77 dubbelord i Torah som t.ex. "Abraham, Abraham" () och "Noa, Noa" (). Av dessa 77 dubbelord finns det 39:e och mittersta darash, darash just här. Det är mer än en slump att i mitten av alla 304805 ord i de fem Torah-rullarna är de två ord (ord nummer 152402 och 152403) också ett dubbelord som i sin tur är den mittersta av alla 77 dubbelord! Dessutom handlar denna vers om att Mose noggrant söker efter syndabocken vilket pekar på den centrala frågan – vem kan försona oss med Gud? Johannes döparen (den störste profeten, se ) ger svaret: "Se, Guds Lamm, som utplånar världens synd", se .]
Då blev Mose vred på Elazar och Itamar, Arons kvarvarande söner, och sa:
Och prästen ska se på (undersöka) honom den sjunde dagen, och se, om fläcken är oförändrad när han ser på (undersöker) den och fläcken inte har spridit sig på huden, då ska han stänga in (isolera) honom i ytterligare sju dagar. [Totalt två veckors karantän.]
Och prästen ska se på (undersöka) honom en andra gång den sjunde dagen, och se, om fläcken har blivit mörk och fläcken inte har spridit sig på huden, ska prästen förklara honom ren, då är det en sårskorpa och han ska tvätta sina kläder och vara ren.
Och om prästen ser att fläcken har spridit sig på huden, då ska prästen förklara honom oren, det är en svampinfektion (mögel).
och prästen ska se på (undersöka) honom, och se om upphöjningen är vit i huden och om håret har blivit vitt och det finns friskt kött i upphöjningen,
då ska prästen överväga och se om svampinfektionen (möglet) täcker hela hans kropp (kött). Han ska förklara honom ren som har plågan, allt har blivit vitt, han är ren.
Och prästen ska se på (undersöka) honom, och se om fläcken har blivit vit, då ska prästen förklara honom ren som har haft fläcken – han är ren.
och om prästen när han ser (undersöker) den och den ser lägre ut än huden och dess hår har blivit vitt, ska prästen förklara honom oren, det är en fläck med svampinfektion (mögel) som har brutit ut från bölden.
Men om prästen ser på (undersöker) den och ser att där inte finns några vita hår och om det inte är lägre än huden men är mörkare, då ska prästen stänga in (isolera) honom i sju dagar.
då ska prästen se på (undersöka) den och se om håret på den ljusa fläcken har blivit vitt och se (undersöka) om fläcken är lägre än huden. Då är det en svampinfektion (mögel) som har brutit ut i brännsåret, därför ska prästen förklara honom oren. Det är en fläck med svampinfektion (mögel).
Men om prästen ser på (undersöker) den och ser att där inte finns några vita hår och att det inte är lägre än huden men är mörkare, då ska prästen stänga in (isolera) honom i sju dagar.
då ska prästen se på (undersöka) fläcken och se om den ser djupare ut än huden och om där finns gult tunt hår, då ska prästen förklara honom oren. Det är torra fjäll och svampinfektion (mögel) på huvudet eller i skägget.
Och om prästen ser fläcken med fjäll och ser att den inte är djupare än huden och att det inte finns några svarta hår i den, då ska prästen stänga in (isolera) den som har fläcken med fjäll i sju dagar.
Och på sjunde dagen ska prästen se på (undersöka) fläcken och se om fjällen inte har spridit sig och om det inte finns något gult hår och om fjällen inte ser ut att ligga djupare än huden.
Och på sjunde dagen ska prästen se på (undersöka) fjällen, och se, om fjällen inte har spridit sig i huden och om de inte ser ut att vara djupare än huden, då ska prästen förklara honom ren och han ska tvätta sina kläder och vara ren.
ska prästen se på (undersöka) honom och se om fjällen har spridit sig på huden, prästen ska inte leta efter gula hår. Han är oren.
då ska prästen se på (undersöka) och se om de ljusa fläckarna på huden på deras kropp är mörkare vita. Då är det en frätande fläck som växer på huden. Han är ren.
Då ska prästen se på (undersöka) och se om det upphöjda såret är vitt rödaktigt på hans skalliga huvud eller hans skalliga panna, som en svampinfektion (mögel) visar sig i huden på kroppen,
Men om prästen ser på (undersöker) och ser att fläcken inte har spridit sig i klädnaden, varken i det vävda eller i det stickade eller i någonting av skinn,
Och prästen ska se på (undersöka) fläcken efter att den är tvättad och se om färgen inte har förändrats och om fläcken inte har spritt ut sig, är den oren. Du ska bränna den i eld. Den fräter inåt antingen den är inuti eller utanpå.
Men om prästen ser på (undersöker) och ser att fläcken har mörknat efter att den har tvättats, då ska han riva ut den ur plagget eller ur skinnet eller ur väven eller ur det stickade.
och prästen ska komma ut från lägret och se på (undersöka) och se om fläcken med svampinfektion (mögel) är botad från svampinfektionen (möglet).
Och han ska se på (undersöka) fläckarna, om fläckarna finns på väggarna i huset med ihåliga stråk, grönaktiga eller rödaktiga, som ser ut att vara fördjupningar i väggen,
Och prästen ska komma tillbaka den sjunde dagen och ska låsa upp (öppna) och se (undersöka) om fläckarna har spridit sig på husväggarna.
då ska prästen komma och se (undersöka) och se om fläckarna har spridit sig i huset. Det är ett frätande mögel (svampinfektion) i huset. Det är orent.
Och om prästen kommer in och ser på (undersöker) den och ser att fläcken inte har spridit sig i huset efter att huset blivit putsat, då ska prästen förklara huset rent eftersom fläcken är botad.
4 Moseboken (25)
"Och jag, se [hebr. hinneh – ger betoning], jag har själv bland (i centrum av) Israels söner tagit ut (utvalt) leviterna, istället för varje förstfödd som öppnar moderlivet bland Israels söner []. Därför ska leviterna vara mina,
Och när molnet avlägsnat sig från [sin plats] över tältet, se, då var Mirjam täckt av svampinfektion, som snö. Och Aron såg på Mirjam, och se hon hade en svampinfektion. []
Och det hände när församlingen var samlad mot Mose och mot Aron att de såg mot mötestältet, och se, molnet täckte det och Herrens (Jahves) härlighet visade sig.
Och Aron tog det Mose hade talat och sprang in mitt i församlingen, och se, hemsökelsen (plågan) hade börjat bland folket, och han lade på rökelsen och bringade försoning för folket.
Och det hände nästa morgon att Mose gick in i vittnesbördets tält och se, Arons stav för Levi hus hade grönskat och hade fått knoppar, utslagna blommor och mogna mandlar.
Och jag, se, jag har tagit era bröder leviterna från Israels söner, för er är de tagna som en gåva till Herren (Jahve) för att utföra tjänstgöringen i mötestältet.
Och Herren (Jahve) talade till Aron: "Och jag, se, jag har gett dig ansvar för mina lyftoffer, för alla Israels söners heliga ting, till dig har jag gett dem som en smörjelselott, och till dina söner som en evig förordning.
Och till Levi söner, se, jag har gett hela Israels tionde som ett arv, som ersättning för deras arbete som de utför i tjänsten i mötestältet.
Och när vi ropade till Herren (Jahve) hörde han vår röst och sände en ängel och förde oss ut från Egypten.
Och se vi är i Kadesh, en stad precis vid din gräns.
Och han sände budbärare till Bileam, Beors son, till Petora som är vid floden, till folkets söner i landet och kallade på honom och sa:
"Se, det är ett folk som har kommit ut från Egypten,
se, de täcker jordens ansikte (yta),
och de har lägrat sig mittemot mig.
Se, folket som kommit ut från Egypten täcker jordens ansikte (yta), kom nu och förbanna dem, måhända kan jag då strida mot dem och driva ut dem."
Och Herrens (Jahves) ängel sa till honom: "Varför har du slagit din åsna dessa tre gånger? Se, jag har kommit som en åklagare för din väg är emot mig,
Och Bileam svarade till Balak: "Se, jag har kommit till dig, men har jag nu någon makt att alls tala något till dig? Ordet som Gud (Elohim) har lagt i min mun ska jag tala." [Bileam ignorerar de många detaljfrågorna i , han har anlänt nu, och det är det som spelar någon roll.]
Och han återvände till honom och han stod (kvar) vid sitt brännoffer, han och alla Moabs furstar.
Och Balak sa till Bileam: "Vad har du gjort mot mig? Jag tog hit dig för att förbanna mina fiender, och se, du har helt och hållet välsignat dem."
Och han kom till honom och han stod (kvar) vid sitt brännoffer, och Moabs furstar med honom. Och han sa: "Vad har Herren (Jahve) talat?"
Se, jag är instruerad att välsigna
och när han har välsignat kan jag inte kalla tillbaka (upphäva) det.
Och Balaks vrede upptändes mot Bileam: "Jag har kallat dig att förbanna mina fiender, och se, du har välsignat dem tre gånger!
Och nu försvinn (gå din väg) till din plats (dit där du kom ifrån)! Jag tänkte befordra dig och ge dig stor ära men se, Herren (Jahve) har hållit dig borta från ära.
Och se, en man från Israels söner kom och förde till sina bröder en midjanitisk kvinna inför ögonen på Mose och inför ögonen på hela Israels församling, medan de grät vid dörren till mötestältet.
Rubens söner och Gads söner hade väldigt mycket boskap, och när de såg Jaazers land och Gileads land, såg de att platsen var ett område lämpligt för boskap.
Och se, ni reser er i era fäders ställe, en avkomma av syndiga män, för att föröka Herrens (Jahves) brinnande vrede mot Israel.
Men om ni inte gör så, då har ni syndat inför Herren (Jahve), och ska veta att er synd hittar (kommer ikapp) er.
5 Moseboken (10)
Herren er Gud (Jahve Elohim) har förökat er och se, ni är denna dag lika många som stjärnorna på himlarna.
För bara Bashans kung Og var kvar av Refaims kvarleva []. Ja [se, notera – detta är anmärkningsvärt], hans säng var en säng av järn. Finns den inte i Ammons söners Rabbah [nuvarande staden Amman i Jordanien, som ett museiföremål]? [Sängens storlek var också spektakulär:] Längden var 9 alnar [4,1 meter] och bredden var 4 alnar [1,8 meter], efter en mans aln.
[Järn var ovanligt vid den här tiden under sena bronstiden. Det tillsammans med sängens storlek var anledningen att den uppmärksammas. Måttet en aln (hebr. ammah) härstammar från längden på en mans underarm; avståndet mellan armbågen och långfingret – ca 45 cm. Det finns även en längre kunglig aln som är 52 cm, men eftersom det uttryckligen står "en människas aln" här är det den kortare alnen som refereras till här.]
Vidare talade Herren (Jahve) till mig och sa: "Jag har sett detta folk och se det är ett styvnackat folk,
Och jag såg och se, ni hade syndat mot Herren er Gud (Jahve Elohim), ni hade gjort en gjuten kalv, ni hade snabbt vänt er bort från vägen som Herren (Jahve) befallt er.
då ska du fråga och utforska (undersöka) och noga ta reda på och se om det är sant att dessa ting, att sådana avskyvärda ting, är gjorda i din mitt,
och det berättas för dig och du hör det, då ska du noga efterforska och om det är sant och saken är säker, att en sådan styggelse har skett i Israel,
Domarna ska noga undersöka och se om vittnet är ett falskt vittne och har vittnat falskt mot sin broder,
och han anklagar henne för att vara en lättsinnig kvinna och säger: 'Jag fann inte i din dotter hennes tecken på jungfrulighet', men detta är tecknen på min dotters jungfrulighet" och de ska sprida ut plaggen framför de äldste i staden.
Och nu, se – jag har tagit med det första av landets frukt som du Herre (Jahve) har gett mig." Och du ska sätta ner det inför Herren (Jahve) din Guds (Elohims) ansikte och tillbe (böja dig, inta en ödmjuk position) inför Herren (Jahve) din Guds (Elohims) ansikte.
Herren sa till Mose: "Se, du ska snart sova [ett uttryck för att vara död] med dina fäder och detta folk ska resa sig och vandra iväg efter landets främmande gudar, dit de går för att vara bland dem. De ska överge mig och bryta mitt förbund som jag har gjort (ingått) med dem.
Josua (14)
Jerikos kung fick följande rapport:
"Viktig information!
Israeliska män har kommit hit i natt för att utforska landet."
Se, när vi kommer in i landet, ska du binda denna tråd (flätade tråd – hebr. chot) av scharlakansrött (hebr. shani) rep (hebr. tikvah) i fönstret som du firade ner oss genom, och du ska samla till dig i huset din far och din mor och dina bröder och hela din fars hushåll. [Här är ett annat rep än det som spejarna firades ner med i .]
Se, hela jordens Herres (Adonajs) förbundsark går före er över Jordan. [Josua fortsätter och ger anledningen till att de kan lita på att de ska segra:] "Se, arken! Hela jordens Herres (Adonaj, fokus på Guds storhet och makt) förbundsark ska gå framför er i [ner i floden] Jordan.
Och det hände när Josua var vid Jeriko att han lyfte upp sina ögon och såg, och se, där stod en man mittemot honom med sitt svärd draget i handen. [; ] Och Josua gick till honom och sa till honom: "Är du för oss eller för våra motståndare?"
Jag såg bland bytet en fin mantel från Sinear [dessa fint broderade mantlar från Babylon () sveptes vid den här tiden över ena axeln med den andra änden över andra armen] och 200 shekel [omkring 2,5 kg] silver och en tunga (stav) av guld [kanske en skulptur eller en avlång guldtacka] med vikten 50 shekel [omkring 0,5 kg], då åtrådde [] jag dem och tog dem. Och se, jag har gömt dem i marken mitt i mitt tält. Silvret ligger underst."
Josua sände budbärare och de sprang till tältet och se, det var gömt i tältet och silvret underst.
Och när männen från Ai vände sig om, såg de hur röken från staden steg upp mot himlarna, och de hade ingen kraft att fly den ena vägen eller den andra vägen. Och folket [israeliterna] som flydde till öknen vände sig om mot förföljarna.
Detta är brödet som vi tog med oss som proviant från våra hem den dagen då vi gick för att möta er, men nu, se det är torrt och smuligt.
Och dessa vinskinn som vi fyllde var nya, och se de är använda. Och dessa våra mantlar och våra skor är slitna på grund av den långa resan."
Och nu, se Herren (Jahve) har bevarat mig vid liv, som han talade, dessa 45 år från den tiden då Herren (Jahve) talade dessa ord till Mose medan Israel vandrade i öknen. Och nu, jag är idag 85 år.
Och Israels söner hörde sägas: "Se, Rubens söner och Gads söner och halva Manasse stam har byggt ett altare framför Kanaans land, i området vid Jordan på den sida som vetter mot Israels söner."
Se, jag vandrar (tar nu nästa steg) på den väg allt [vi alla här] i världen måste gå [], betänk därför i hela ert hjärta och med hela er själ att inte en enda sak av allt det goda som Herren er Gud (Jahve Elohim) talade över er har uteblivit, allt har kommit till er, inget av det saknas.
Och Josua sa till allt folket: "Se, denna sten ska vara ett vittne mot er, för den har hört alla de ord som Herren (Jahve) har talat till oss, den ska därför vara ett vittne mot er så att ni inte förnekar er Gud (Elohim)."
Domarboken (44)
Herren (Jahve) svarade: "Juda [stam] ska gå upp, se jag har gett landet i hans hand." [Folket befinner sig i Gilgal i närheten av Jeriko, se ; .]
När han hade gått kom hans tjänare och de såg och se, dörrarna till det övre rummet var låsta och de sa: "Han är säkert på toaletten (ordagrant: "täcker sina fötter", dvs. med sin mantel) i det inre (privata) svala övre rummet". [Tjänarna kände också säkert lukten, och ville inte störa. Se även där samma uttryck används av Saul.]
Och de väntade tills de skämdes, men se, han öppnade inte dörrarna till det övre rummet. Därför tog de nycklarna och öppnade, och se, deras herre hade fallit ner död på golvet (marken).
Och se, medan Barak jagade Sisera kom Jael ut och mötte honom, och sa till honom: "Kom och jag ska visa dig mannen som du söker." Och han kom till henne, och se, Sisera låg död och tältpinnen satt (kvar) i hans tinning.
Gideon svarade: "Men, Herre (Adonaj), hur skulle jag kunna rädda Israel? Min ätt är den ringaste i Manasse, och själv är jag den yngste i min familj."
Och när stadens män steg upp tidigt på morgonen, se då var baalsaltaret nedbrutet och aseran som stått vid det var nerhuggen och den andra oxen var offrad ovanpå altaret som var byggt.
se, jag ska lägga en ulltuss på tröskplatsen, om det är dagg bara på ullen och det är torrt på hela marken, då ska jag veta att du vill rädda Israel med min hand som du har talat."
Och när Gideon kom, se, där var en man som återberättade sin dröm för sin granne och sa: "Se, jag drömde en dröm och en brödkaka av korn rullade in i Midjans läger och kom till tältet och slog det och det föll och vändes upp och ned så att tältet låg platt."
Och han sa till dem: "Se på mig och gör som jag, och se, när jag kommer till utkanten av lägret ska det ske att som jag gör, så ska ni göra.
Och han kom till Sukkots män och sa: "Se, Zevach och Tsalmunna om vilka ni hånade och sa: "Är Zevach och Tsalmunnas händer i din makt så att vi ska ge bröd till din armé?"
Och han sände budbärare till Avimelech i Torma och sa: "Se, Gaal, Eveds son, och hans bröder har kommit till Shechem, och se, de vill hetsa staden mot dig.
Och det ska ske på morgonen så snart solen går upp att ni ska stiga upp tidigt och sprida ut er över staden, och se när han och folket som är med honom kommer ut mot er, då ska du göra med dem vad tillfället ger vid handen."
Och när Gaal såg folket sa han till Zevul: "Se, det kommer ner folk från bergstopparna." Och Zevul sa till honom: "Du ser skuggor av bergen som om de vore män."
Och Gaal talade igen och sa: "Se, det kommer ner folk från landets navel (upphöjda platå; centrala delar, mitt) och en grupp kommer via Elon-Meonenins väg." [Elon-Meonenin betyder ordagrant "uppenbarelsens ek". Samma ek vid Shechem nämns tidigare i . Vid samma plats hade Abraham en uppenbarelse, se . Se även .]
Och han tog folket och delade dem i tre grupper och låg i bakhåll på fältet. Och han tittade och se, folket kom ut ur staden och han steg upp emot dem och slog dem.
Och Jefta kom till Mitspah till sitt hus och se, hans dotter kom ut och mötte honom med tamburiner och med dans och hon var hans enda barn, förutom henne hade han ingen son och ingen dotter.
Och Herrens (Jahves) ängel (budbärare) visade sig för kvinnan och sa till henne:
"Se, jag ber dig, du är ofruktsam och föder inte, men du ska bli gravid och föda en son.
eftersom se, du ska bli gravid och föda en son. Ingen kniv ska komma över hans huvud, eftersom ynglingen ska vara en Guds (Elohims) nasir från moderlivet och han ska börja att rädda Israel från filistéernas hand."
[Nasirlöftena finns beskrivna i . Det vanliga var att dessa var frivilliga, här ges nasirlöftet redan innan befruktningen. Det innebär att även modern ska avhålla sig från vin redan under graviditeten. Att inte äta något orent är ett tillägg som är unikt för Simsons nasirlöfte. Exakt betydelse av det är oklart, eftersom ingen jude ska äta oren mat enligt föreskrifterna i Torah. Men detta visar att renheten är väldigt viktig för Simson]
men han sa till mig:
'Se, du ska föda en son och nu ska du inte dricka vin och inte dricka starka drycker och inte äta något orent eftersom ynglingen ska vara en Guds (Elohims) nasir från moderlivet till den dag han dör.' "
[I en jämförelse mellan hennes rapport och det första budskapet i finns några skillnader. Hon utelämnar den sista delen att hans uppdrag har att göra med att börja rädda Israel från filistéernas hand. Hon tar inte heller med frasen att "ingen kniv ska komma över hans huvud". Detta tillsammans med hennes tillägg "tills han dör" är illavarslande och leder till sist till hans död, se ]
Och kvinnan skyndade sig och sprang och berättade för sin man och sa till honom: "Se [han är här]! Mannen som visade sig för mig häromdagen har just visat sig för mig igen."
Så gick Simson ner till Timnah, tillsammans med sin mor och far. När de kom till Timnahs vingårdar, då mötte plötsligt ett ungt rytande lejon honom.
[Det första verbet "gick" är i singular, vilket betonar att det var Simson som var den pådrivande i att de gick ner, och hans föräldrar följde honom. Nästa verb "kom" är i plural, vilket visar att de alla kom förbi vingården. Förmodligen kommer Simson till vingården före sina föräldrar, eller så dröjer han kvar medan de går vidare, eftersom de inte är medvetna om vad som hänt (). Denna händelse blir en parallellhandling som vävs samman i Simsons gåta och når sitt crescendo i .]
Och efter en tid (ordagrant dagar) [troligen ett år, den normala seden mellan trolovning och bröllop] återvände han för att ta henne [som sin hustru], och han vek av för att se [resterna av] lejonets kropp, och se, där var en församling (hebr. edah) [en bisvärm] i lejonets kropp och honung.
[Bin söker sig inte normalt sett till kadaver, men här har kroppen förmultnat och torkat. Även detta visar att det gått ett år sedan händelsen. Ordvalet edah istället för det vanliga ordet för svärm (hebr. seres) är medvetet av författaren. Ordet används alltid (förutom i ) om människor, och då en grupp israeliter (se t.ex. ). Mitt i en miljö av förruttnelse, kan Gud låta det komma honung och sötma. Frågan kommer nu om Simson kommer följa sitt nasirlöfte och inte röra vid något dött (), något som även gällde alla israeliter (, ).]
Och Simsons hustru grät över (på) honom [klängde sig mot honom] och sa: "Du hatar mig bara, du älskar mig inte, du har förelagt en gåta till mitt folks söner och berättar inte för mig och säger till henne [din hustru]: 'Se till min far och till min mor berättar jag inte och till dig [ska jag] berätta?' " [Se och ]
Då sa Delila till Simson: "Se, du har förnedrat (lurat – hebr. talal) och talat osanning (illusion) till mig. Berätta nu för mig, jag ber dig, hur man kan binda dig."
Och han sa till sin mor: "De 1100 silvermynt som togs från dig och du svor en förbannelse [över den som stulit; ovanliga hebr. ala används här], och även sa i mina öron (han hörde hennes ed). Se, silvret är med mig, det var jag som tog [stal] det."
Hans mor svarade: "Välsignad är min son till Herren (Jahve)." [Det är märkligt att hon välsignar sin son som just erkänt att han stulit.]
De svarade [på en gång]: "Stig upp och låt oss dra upp över dem, eftersom vi har sett landet, och se det är mycket gott. Och de är stilla, vi tvekar (hebr. atsal) inte till att gå, till att komma till att ärva landet.
Och de gick upp och slog läger i Qirjat-Jearim i Juda. Därför kallas den platsen Machane-Dan [Dans lägerplats] till denna dag. Se, efter Qirjat-Jearim.
Och mannen steg upp till att gå, han och hans konkubin och hans yngling, och hans svärfar, den unga kvinnans far sa till honom: "Se, jag ber dig, dagen drar sig mot kväll, stanna, jag ber dig, se, slå läger idag, stanna här och låt ditt hjärta må väl och stig upp i morgon till din väg och gå till ditt tält."
Och se, på kvällen kom en gammal man från sitt arbete från fältet. Mannen var från Efraims bergsbygd och han vistades i Giva, men platsens män var Benjamins söner.
De gjorde sina hjärtan gott och se, stadens män, Belijaals [ordagrant: den värdelöse, men även ett judiskt namn på Satan] söners män, de omringade huset med knackningar över dörren och de sa till mannen, husets herre, den gamle sa de: "För ut mannen som kom till ditt hus och låt oss känna honom (ha sexuellt umgänge med honom)."
Se, min dotter, jungfrun och hans konkubin kan jag föra ut till er, jag ber er, och med dem kan ni göra det som är gott i era ögon, men denne man ska ni inte göra sådan ondska med."
Och hennes herre steg upp på morgonen och öppnade husets dörr och gick för att gå till sin väg, och se, kvinnan, hans konkubin, hade fallit ihop vid husets dörr med sina händer på tröskeln.
Se alla ni Israels söner, ge till dem ett ord och råd här."
Men när facklan började att resa sig upp som en pelare av rök från staden såg benjaminiterna bakom sig och se, hela staden steg upp i rök till himlarna.
Och de sa: "Finns det en från Israels stammar som inte har kommit till Herren (Jahve) i Mitspah?" Och se, det kom inte en man till lägret från Javesh-Gilead till församlingen.
Och folket uppbådades (räknades) och se, där var ingen man från Javesh-Gileads invånare.
Och de sa: "
Se, det är en årlig
(dagarnas dagar) Herrens högtid i Shilo – som ligger norr om
Betel, öster
(solens uppgång) om huvudvägen som går upp från
Betel (till) Shechem och söder om Levona."
och bevaka den. När ni får se Shilos döttrar gå ut för att dansa i festivalen (i danserna), då går ni ut från vingårdarna. Var och en, grip (fånga) var sin hustru från Shilos döttrar och gå sedan hem till Benjamins land.
Rut (5)
Noomi sa till Rut: "Se, din svägerska har vänt tillbaka till sitt folk och sin gud. [Moabiternas gud var Kemosh, se ; .] Följ med din svägerska tillbaka hem du också."
[Nu följer tre samtal som Boaz har. Det ramas in av hans samtal med sina arbetare, se och . Centralt är samtalet med Rut.] Just då
[som av en händelse, ännu en Guds försyn] kom Boaz dit från
Betlehem.
[Samma dag som Rut hade varit där sedan tidig morgon, se .] Han hälsade skördemännen: "Herren
(Jahve) vare med er!"
De svarade: "Herren
(Jahve) välsigne dig!"
[Den varma ordväxlingen visar hur Boaz är en gudfruktig man och har goda relationer till sina arbetare.] Boaz är vår släkting, du har varit med hans kvinnliga arbetare. Ikväll kommer han att tröska korn på tröskplatsen.
Mitt i natten skakade (ryckte) han till [det var kanske kyligt] och rörde på sig. Då såg han en kvinna som låg vid hans fötter!
[Kapitel 4 inleds med en ovanlig hebreisk ordföljd där subjektet kommer först. Det signalerar en ny scen i dramat. Genom att inleda med Boaz namn förstärks fokus på honom och hur han är den som tar initiativet att återlösa Noomi och Rut.]
Boaz gick upp till stadsporten [stadens centrum för affärer, socialt umgänge och rättslig prövning] och satte sig där.
[Rent topografiskt ligger Betlehem på en höjd och Boaz går upp dit; jämför med hur Rut går "ner" till tröskplatsen, se , . Uttrycket "upp till porten" är också ett idiomatiskt uttryck som motsvarar "att ta upp ett ärende i en domstol". Normalt skulle den som varit ute på fältet gått in genom porten och vidare till sitt hem inne i staden. Det gör inte Boaz, han är fast besluten att ta sig an Noomis och Ruts sak på en gång på morgonen och stannar i porten. I antika Israel avgjordes rättsbeslut i stadens port tidigt på morgonen, se ; ; ; .]
Just då [som av en händelse, ännu en Guds försyn, samma ord som i ] kom den återlösare som Boaz talat om [nämnt för Rut] förbi. Boaz sa till honom: "Du den där (min anonyme herre utan namn), kom, slå dig ner här!"
[Frasen "du den där", hebreiskans peloni almoni, är svåröversatt. Ett liknande uttryck är NN, från latinets nomen nescio som betyder "jag vet inte namnet". och översätts uttrycket "på den och den" platsen för att benämna platser utan att för den skull avslöja exakta positioner. Varför väljer författaren, som annars är noga med namn i berättelsen, att använda detta uttryck? Troligtvis är det ett effektfullt sätt att visa hur han som inte ville föra vidare Elimelechs namn, inte själv namnges i berättelsen. På samma sätt som Orpah fungerar som en kontrast till Rut är denna icke namngivna man en kontrast till Boaz.]
Så han satte sig ned.
1 Samuelsboken (74)
Se, dagar kommer när jag ska hugga av din arm och dina fäders hus arm, så att det inte ska finnas en gammal man i ditt hus.
Och Herren (Jahve) sa till Samuel: "Se, jag ska göra en sak (hebr. davar) i Israel, så att alla som hör det ska tappa båda öronen. [Bokstavligt står det att Gud ska uttala ett ord så att det materialiseras på samma sätt som när Gud talade och det blev i skapelsen.]
Och när han kom satt Eli på sin stol vid vägkanten och spanade [vaktade nervöst], för hans hjärta var oroligt för Herrens (Jahves) förbundsark. Och när mannen kom in i staden och berättade nyheten, brast hela staden ut i klagorop.
Och när Ashdods invånare steg upp tidigt nästa morgon, se, då hade Dagon fallit på sitt ansikte på marken framför Herrens (Jahves) ark. Och de tog Dagon och satte honom på sin plats igen.
Och när de steg upp tidigt nästa morgon, se, då hade Dagon fallit på sitt ansikte på marken framför Herrens (Jahves) ark (igen), och Dagons huvud och båda hans handflator låg avhuggna på tröskeln, bara Dagons kropp var kvar av honom.
Och de sa till honom: "Se, du är gammal och dina söner vandrar inte på dina vägar, ge oss nu en kung som dömer oss som de andra folken."
Och han sa till honom: "Se nu, där i staden [troligtvis Rama] finns en gudsman, och han är en man som hålls i ära, allt som han talar sker verkligen, låt oss nu gå dit, till äventyrs kan han berätta för oss om vår resa, vart vi ska gå."
Då sa Saul till sin tjänare: "Se, om vi går, vad ska vi då ta med oss till mannen? Brödet är torrt i våra väskor och det är inte en gåva att ge till en gudsman, vad har vi?"
Och tjänaren svarade Saul och sa: "Se, jag har en fjärdedels shekel av silver [en veckas lön för en arbetare] i min hand som jag ska ge gudsmannen för att berätta om vår väg."
Och de svarade dem och sa: "Det är han, se han är framför er, skynda er nu, för han kom till staden idag, för folket har idag offrat på en hög plats.
Och de gick upp till staden och när de kom in i staden [Rama], se, då kom Samuel ut mot dem för att gå upp på den höga platsen.
Och när Samuel såg Saul talade Herren (Jahve) till honom: "Se mannen som jag talade med dig om. Denne ska ha auktoritet över mitt folk."
Och kocken tog upp låret och det som var på det och satte det framför Saul. Och [Samuel] sa: "Se vad som har blivit sparat, sätt det framför dig och ät, för det har sparats till dig för den bestämda tiden och jag säger: Jag har bjudit in folket." Så Saul åt med Samuel den dagen.
När du har lämnat mig idag ska du finna två män vid Rakels grav på gränsen till Benjamin vid Tseltsach, och de ska säga till dig: 'Åsnorna som du gick för att leta efter är upphittade, och din far har slutat bekymra sig för åsnorna och är orolig för dig och säger vad ska jag göra för min son?'
Och du ska gå ner före mig till Gilgal, och se, jag ska komma ner till dig för att offra brännoffer och offra offer och shalomoffer, 7 dagar ska du vänta tills jag kommer till dig och talar om för dig vad du ska göra."
Och när de kom dit till Giva, se, en grupp profeter mötte honom och Guds (Elohims) Ande kom över honom och han profeterade bland dem.
Och det skedde när alla som kände honom sedan tidigare såg det, se, han profeterade med profeterna, då sa folket till varandra: "Vad är detta som kommer till Kishs son? Är Saul bland profeterna?"
Därför frågade de Herren (Jahve) vidare: "Har mannen ännu kommit hit?" Och Herren (Jahve) svarade: "Se, han har gömt sig bland redskapen (bagaget)."
Och se, Saul kom från fältet bakom sina oxar och Saul sa: "Varför gråter folket?" Och de återgav för honom vad mannen från Javesh sagt.
Och Samuel sa till hela Israel: "Se, jag har lyssnat till er röst i allt som ni har sagt till mig, och jag har satt över er en kung.
Och nu, se, kungen går framför er och jag är gammal och gråhårig, och se, mina söner är med er, och jag har vandrat framför er från min ungdom till idag.
Och nu, se kungen som ni har valt [Saul] och som ni har bett om; och se Herren (Jahve) har satt en kung över er.
Just när han hade avslutat offrandet av brännoffret, se då kom Samuel och Saul gick och mötte honom för att hälsa honom.
Och Jonatan sa: "Se, vi ska gå över till männen och vi ska visa oss för dem.
Och båda två visade sig själva för filistéernas förläggning och filistéerna sa: "Se, hebréerna kommer ut ur hålorna där de har gömt sig själva."
Och Sauls väktare i Givat-Benjamin tittade, och se skarorna smälte (var i upplösning) och de gick hit och dit. [Ordet för "var i upplösning" är ordagrant ordet för att smälta och beskriver en förändring som inte går att stå emot. Människorna skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen.]
Och Saul sa till folket [armén] som var med honom: "Räkna och se vem som har lämnat oss." Och när de hade räknat kom det fram att Jonatan och hans vapenbärare inte var där.
Och Saul och folket som var hos honom samlades tillsammans och kom till striden, och se, varje mans svärd var emot hans granne och där var ett mycket stort nederlag.
Och när folket [armén] kom till skogen såg de en flod av honung, men ingen man förde sin hand till munnen, för folket var rädda för eden (förbannelsen).
Och de berättade för Saul och sa: "Se, folket syndar mot Herren (Jahve) när de äter [köttet] med blodet." [; ; ] Och han sa: "Ni har handlat förrädiskt. Rulla på en gång (ordagrant: idag) fram en stor sten till mig." [Så djuren kunde slaktas och blodet rinna ner på marken.]
Och Samuel steg upp tidigt för att möta Saul på morgonen. Och man berättade för Samuel och sa: "Saul kom till Karmel och se, han har satt upp ett monument åt sig och har gått vidare och gått ner till Gilgal."
Men Samuel svarade:
"Har Herren (Jahve) lika stort behag i brännoffer och offer
som till att man lyssnar till Herrens (Jahves) röst?
Se, lydnad är bättre än offer
och att lyssna (och göra) än det feta av baggar.
Och Samuel sa till Jishaj: "Är detta alla dina ynglingar (hebr. naar)?" Och han [Jishaj] sa: "Den yngste (obetydlige) återstår, men se, han vaktar fåren."
Och Samuel sa till Jishaj: "Sänd efter och hämta honom, för vi ska inte sitta ner förrän han har kommit hit."
Då sa Sauls tjänare till honom: "Se, nu (vi ber dig – hebr. na) [lyssna på oss], eftersom en ond ande från Gud (Elohim) plågar dig,
Då svarade en av de unga männen och sa: "Se, jag har sett en av betlehemiten Jishajs unga söner, han är skicklig på att spela och en mäktig man (stridsman, en man i sina bästa år – hebr. gever) en stark man (hebr. chajil) och en stridens man (hebr. milchama) och klok i sitt tal och en attraktiv man och Herren (Jahve) är med honom." [De tre hebreiska orden , chajil och milchama, har lite olika sidobetydelser men är alla tre ord som också betyder krigare eller stridsman.]
Och medan han talade med dem, se där kom hjälten, filistén från Gat som hette Goliat, ut från filistéernas uppställning och talade samma ord, och David hörde dem.
Och Saul sa till David: "Se, min äldsta dotter Merav [betyder: "ökning"], henne vill jag ge dig till hustru, bara du är en tapper son och strider Herrens (Jahves) strider." För Saul sa (tänkte): "Låt inte min hand vara över honom, utan låt filistéernas hand vara över honom." [Saul ger uttryck för en förhoppning om att David ska dödas. Detta är Sauls tredje försök att döda David.]
Och Saul befallde sina tjänare: "Tala med David i hemlighet och säg: Se kungen har behag i dig och alla hans tjänare älskar dig, bli därför nu kungens svärson."
Och när budbärarna kom in [i David och Michals sängkammare och lyfte bort täcket], se, då [istället för David] var husguden i sängen och hade en gethårsfilt på sitt huvud. [Antingen då, eller efter ännu en vända till Saul, tog soldaterna med sig Michal till kungen.]
Och man berättade för Saul och sa: "Se, David är i Najot [tältlägren, i Samuels boning] i Rama."
Då gick även han [sträckan som tar 1,5 timme att gå] till Rama och kom till den stora cisternen (brunnen) som finns i Secho.
[I arkeologiska utgrävningar från alla perioder är cisterner för att samla regnvatten vanliga. I allt från hus till mer publika större reservoarer. Secho låg någonstans mellan Giva och Rama. Secho betyder "vakttornet" och antyder att det låg på en höjd. Den grekiska översättningen har "brunnen vid tröskplatsen i Sefi", där sefi är ett translittererat hebreiskt ord för ett berg utan träd – dvs. var en utsiktsplats.]
Han [Saul] frågade [de som var där]: "Var är Samuel och David?"
Och en sa: "Se, de är i Najot i Rama."
Och han sa till honom. "Långt därifrån (vare det fjärran), du ska inte dö. Se, min far gör ingenting, stort eller litet, utan att han avslöjar det för mig, och varför skulle min far gömma dessa ting från mig? Det är inte så."
Och David sa till Jonatan: "Se, i morgon är det nymånad, när jag ska sitta hos kungen och äta, låt mig gå så att jag kan gömma mig själv på fältet till den tredje dagen på kvällen.
Där sa Jonatan till David: "Herren (Jahve) är Israels Gud (Elohim) [han är mitt vittne] – när jag hör min far vid denna tid i morgon eller dagen efter (tredje dagen), se, om det är gott gentemot David, ska jag då inte sända till dig och avslöja det för dig?
Och se, jag ska sända pojken: 'Gå och leta efter pilen.' Om jag säger till pojken: 'Se, pilen är på den här sidan om dig,' ta dem och kom för då är det frid (shalom) till dig och inget (ont) ord, Herren (Jahve) lever.
Men om jag säger detta till pojken: 'Se, pilarna är längre bort,' gå din väg för Herren (Jahve) har sänt iväg dig.
Och angående det som jag och du har talat om, se Herren (Jahve) är mellan mig och mellan dig för evigt."
Prästen svarade: "Filistén Goliats svärd, som du slog i
Elah-dalen (Terebintdalen) [];
se, det är inlindat i ett tyg och står bakom efoden
[]. Om du vill ha det, ta det, för det finns ingenting annat här." Och David sa: "Det finns inget likt det, ge det till mig."
Då sa Achish till sina tjänare: "När ni ser en man som är en dåre, varför tar ni honom till mig?
Och de berättade för David och sa: "Se filistéerna strider mot Qila (Keila) och de rövar deras tröskplatser." [Qila är en av städerna i Låglandet (hebr. Shefela – mellan Medelhavskusten och de judeiska bergen). Den moderna arabiska byn Al-Qilla har bevarat stadens namn. Staden ligger 11 km nordväst om Hebron.]
Och Davids män sa till honom: "Se, vi är rädda här i Juda, hur mycket mer då om vi går till Qila mot filistéernas armé?"
Och det hände när Saul hade återvänt från att förfölja filistéerna, att det berättades för honom och man sa: "Se, David är i Ein-Gedis öken."
Och Davids män sa [viskade] till honom: "Se dagen då Herren (Jahve) har sagt till dig: Se, jag ska ge dig dina fiender i dina händer, och du ska göra mot honom det som är gott i dina ögon." Och David reste sig och skar av vingen (hörnet) på Sauls mantel i smyg (utan att han märkte det).
Och David sa till Saul: "Varför lyssnar du till människors ord som säger: Se, David söker din ofärd?
Se, denna dag har dina ögon sett hur Herren (Jahve) idag har gett dig i min hand i grottan, och några bad mig döda dig, men mina ögon skonade dig och jag sa: Jag ska inte sträcka ut min hand mot min herre, för han är Herrens (Jahves) smorde.
Och nu, se jag vet att du med säkerhet ska bli kung och att Israels kungarike ska bli fast grundat i din hand.
Men en av de unga männen [i Navals hus] berättade för Avigajil, Navals hustru, och sa: "Se, David sände budbärare från öknen för att hälsa vår herre och han snäste av (fräste, förolämpade) dem.
Och det skedde när hon red på sin åsna och kom ner till bergets gömställe, att se, David och hans män kom ner mot henne och hon mötte dem.
När Avigajil kom tillbaka till Naval, då hade han ordnat en fest i huset – som en kungs fest. Navals hjärta var glatt [var på gott humör] och han var mycket berusad, därför berättade hon ingenting för honom, litet eller stort, förrän morgonen ljusnade.
Och hon steg upp och böjde sig ner med ansiktet mot marken och sa: "Se, din tjänarinna är en tjänare till att tvätta min herres tjänares fötter."
Och David och Avishaj kom till folket på natten, och se, Saul låg och sov innanför barrikaden med sitt spjut nerstucket i marken vid sitt huvud, och Avner och folket låg runt omkring honom.
Och Saul sa: "Jag har syndat, återvänd min son David, för jag ska inte längre skada dig, eftersom mitt liv är dyrbart i dina ögon idag. Se jag har varit en dåre och misstagit mig storligen."
Och David svarade och sa: "Se kungens spjut! Låt en ung man komma över och hämta det.
Och se, som ditt liv var stort i mina ögon idag, så låt mitt liv vara stort i Herrens (Jahves) ögon och låt honom befria mig från alla prövningar (bedrövelser, lidanden)."
Då sa Saul till sin tjänare: "Sök upp en kvinna åt mig som kan fråga en ande, så att jag kan gå till henne och fråga henne."
Och hans tjänare svarade honom: "
Se, det finns en kvinna som frågar en ande i
Ein-Dor."
[Tjänaren visste på en gång om denna kvinna som använde sig av svartkonst, nekromanti och andebesvärjelse för att tala med andar. Ein-Dor är troligtvis Tel Tsaftaafot bara några kilometer söder om berget Tabor i Jezereldalen.]Och kvinnan sa till honom: "Se, du vet vad Saul har gjort, hur han har rensat ut (huggit bort) de som siar (skådar) genom en ande (demon) eller en familjeande ut ur landet. Varför lägger du en snara för mitt liv som blir min död?"
Och kvinnan kom till Saul och såg att han var mycket förfärad och sa till honom: "Se, din tjänarinna har lyssnat till din röst och jag har lagt mitt liv i din hand och har lyssnat på de ord som du har talat till mig.
Och när David och hans män kom till staden, se, då var den bränd i eld, och deras fruar och deras söner och deras döttrar var tillfångatagna.
Och när han hade fört ner honom, se då var de utspridda över hela området och åt och drack och festade, eftersom bytet som de tagit från filistéerna och från Juda var stort.
Och när David kom till
Tsiklag, sände han av bytet till de äldste i Juda, till sina vänner och sa: "
Se, en gåva till er av bytet från Herrens
(Jahves) fiender."
2 Samuelsboken (41)
På den tredje dagen kom en man från Sauls läger [i Jezereldalen] med sina kläder sönderrivna och jord på sitt huvud [två tydliga tecken på sorg]. När han kom till David föll han ner på marken och böjde sig ner.
[Avstånden mellan Sauls läger i Gilboa i Jezereldalen ner till området i Negev kring Beer-Sheva är drygt 20 mil, vanligtvis är det en 4-5 dagars vandring, men referensen till tredje dagen tyder på att han rört sig raskt med dessa brådskande nyheter.]
Den unge mannen som berättade detta för honom svarade: "När jag råkade vara på berget Gilboa, se då lutade sig Saul över sitt spjut och vagnarna och ryttarna ansatte honom hårt.
och sa för att lära Judas söner [denna klagosång som fick namnet] "Bågen".
[Orsaken till namnet kan bero på att Saul blev sårad av pilar, se , eller omnämnandet av "Jonatans båge", se . Se även . En del tolkar det som att David lärde judaiterna att bli skickliga i bågskytte.]
Se, den är skriven i Jashars bok:
Sedan sände Avner budbärare till David rakt ner och sa: "Vems är landet?" Och sa: "Skär ett förbund med mig och se, min hand ska vara med dig till att föra hela Israel till dig."
Och se, Davids tjänare och Joav kom från ett plundringståg och de hade ett stort byte med sig. Men Avner var inte med David i Hebron för han hade sänt iväg honom och han hade gått i frid.
Och Joav kom till kungen och sa: "Vad har du gjort? Se, Avner kom till dig, varför har du sänt iväg honom i frid? Och han har redan gått?
Och de förde Ish-Boshets huvud till David i Hebron och sa till kungen: "Se, Ish-Boshets huvud, Sauls son, din fiende som sökte ditt liv, och Herren (Jahve) har hämnats min herre kungen på Saul denna dag och på hans säd (efterkommande)."
[Senast någon kommit med ett huvud inför kungen var när David kom med Goliats huvud inför Saul, se . David blev belönad med en position hos kungen och i den kungliga familjen, och även befriad från skatt, se . Rechav och Baana förväntade sig troligen någon liknande belöning.]
När någon berättade för mig och sa:
Se Saul är död, och han i sina egna ögon trodde att han kom med goda nyheter, då tog jag tag i honom och slog honom i
Tsiklag [i södra delen av Juda i Negevöknen], istället för att belöna honom för hans nyhet
[].
Och kungen sa till honom: "Var är han?"
Tsiva svarade kungen: "Se, han är i Machirs hus, Ammiels son, i Lo-Devar."
Och Mefivoshet, Jonatans son, Sauls son, kom till David och föll ner på sitt ansikte och kastade sig på marken.
Men David sa: "Mefivoshet!"
Och han svarade: "Se, din tjänare."
Och det hände på den sjunde dagen att barnet dog. Men Davids tjänare var rädda för att berätta att barnet var dött, för de sa: "Se, när barnet fortfarande levde talade vi med honom men han lyssnade inte till vår röst, hur ska vi då kunna säga till honom att barnet är dött utan att han skadar sig själv?"
Så Avshalom kom till kungen [David] och sa: "Se nu, dina tjänare har fårklippning. O kung, jag ber dig, ta med dina tjänare och gå med oss (ordagrant: dina tjänare)."
Men Avshalom flydde.
Och den unge mannen som höll vakt lyfte upp sina ögon och såg och se, där kom mycket folk på en omväg vid bergssluttningen.
Och Jonadav sa till kungen: "Se kungens söner kommer som din tjänare sa, så är det."
Och det skedde så snart han hade slutat tala att se, kungens söner kom och lyfte upp sina röster och grät, och även kungen grät och alla hans tjänare grät mycket.
Och se hela familjen har rest sig mot din tjänarinna och de säger: Ge oss den som slog sin bror så att vi kan döda honom för hans brors liv som han slog och så fördärva arvtagaren också. På detta sätt vill de släcka min livsgnista (mitt kol) som är kvar [mitt enda hopp och ljus], och lämna min man utan varken namn eller hågkomst på jordens ansikte."
Och kungen sa till Joav: "Se, jag ber dig, jag har beviljat denna sak, gå och för tillbaka ynglingen Avshalom."
Och Avshalom sa till Joav: "Kom hit så att jag kan sända dig till kungen och säga: Varför har jag kommit hit från Geshor? Det vore bättre för mig att fortfarande vara där. Låt mig se kungens ansikte och om det finns synd i mig, låt honom döda mig."
Och kungens tjänare sa till kungen: "Se, dina tjänare är redo att göra allt vad min herre kungen väljer."
Och se, även Tsadoq och alla leviterna med honom kom och bar Herrens (Jahves) förbundsark och de ställde ner Guds (Elohims) ark, men Evjatar gick upp, till dess hela folket hade gått förbi ut ur staden.
Och det skedde när David kommit till toppen av sluttningen, där Gud (Elohim) brukar vördas, se Choshaj, arkiten, kom och mötte honom med sin mantel sönderriven och jord på sitt huvud.
Se, de har hos sig sina två söner, Achimaats, Tsadoqs son och Jehonatan, Evjatars son, och genom dem ska de sända allt till mig så att jag får höra."
Och när David kommit förbi toppen [på Olivberget], se då mötte Tsiva, Mefivoshets tjänare honom, med ett par åsnor och på dem 200 brödkakor och 100 russinklasar och 100 sommarfrukter och ett krus med vin.
Kungen frågade: "Var är din herres son?"
Tsiva svarade kungen: "Se, han vistas i Jerusalem för han sa: Idag ska Israels hus upprätta till mig min fars kungarike." [Detta var troligtvis en lögn från Tsiva, om Mefivoshets redogörelse längre fram stämmer, se .]
Och kungen sa till Tsiva: "Se, ditt är allt som tillhör Mefivoshet" Och Tsiva sa: "Jag ödmjukar mig själv, låt mig finna nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon min herre kung."
Och David kom till Bachorim. Se, där kom det ut en man som tillhörde Sauls hus släkt, vars namn var Shimi, Geras son. Han kom ut och förbannade oavbrutet när han kom.
Och David sa till Avishaj och till alla sina tjänare: "Se, min son som kom från min kropp, söker min själ (mitt liv). Hur mycket mer nu denna benjaminit? Låt honom vara och låt honom förbanna, för Herren (Jahve) har sagt till honom.
Se, han gömmer sig nu i något hål eller på någon plats, och det ska ske när de först överfaller dem att den som hör det ska säga: Det är slakt bland folket som följer Avshalom,
Och en man såg detta och berättade för Joav och sa: "Se, jag såg Avshalom hängande i en terebint."
Och Joav sa till mannen som berättat för honom: "Och se, du såg det och varför slog du inte ner honom till marken? Jag skulle ha gett dig 10 stycken silver och en gördel."
Under tiden David satt mellan de två portarna, gick väktaren upp på taket till porten på muren och lyfte upp sina ögon och såg, och se, en man sprang ensam.
Och väktaren sa: "Se, en annan man springer ensam."
Och kungen sa: "Han har också nyheter."
Och se, kushiten kom och kushiten sa: "Nyheter till min herre kungen, för Herren (Jahve) har hämnats dig idag på alla dem som reste sig upp mot dig."
Och man berättade för Joav: "Se, kungen gråter och sörjer Avshalom."
Och kungen steg upp och satt i porten. Och man berättade för folket och sa: "Se, kungen sitter i porten," och hela folket kom inför kungens ansikte. Men Israel hade flytt varje man till sitt tält.
För din tjänare visste inte att han syndade. Se därför har jag kommit först av alla idag från hela Josefs hus [de norra stammarna] för att gå ner och möta kungen."
Låt din tjänare, jag ber dig, återvända så att jag kan dö i min egen stad, vid min fars och mors grav. Men se din tjänare Kimham, låt honom gå över med min herre kungen och gör mot honom vad som är gott i dina ögon."
Och se, alla Israels män kom till kungen och sa till kungen: "Varför har våra bröder Juda män stulit bort dig och fört kungen och hans hushåll över Jordan och alla Davids män med honom?"
Saken är inte sådan. Men en man från Efraims bergsbygd, Sheva, Bichris son, har lyft sin hand mot kungen, mot David. Ge oss honom och vi ska lämna staden."
Kvinnan sa till Joav: "Se, hans huvud ska kastas till er över muren."
Och David sa till Herren (Jahve) när han såg ängeln som slog folket och sa: "Se jag har syndat och jag har handlat orättfärdigt, men dessa får, vad har de gjort? Låt din hand, jag ber dig, vara mot mig och mot min fars hus."
[När David intog Jerusalem drev han inte ut de jevusiter som bodde där. Aravnah som ägde marken har ibland identifierats som en guvernör för jevusiterna. De räknas till folkslaget hurriterna, vars ord för guvernör är snarlikt araona, vilket gör att det kan vara en titel snarare än ett namn. Det är också signifikant att ordet Jevos betyder tröskplats, så här finns en tydlig koppling.]
1 Kungaboken (45)
Se, medan du fortfarande talar där med kungen ska även jag komma in efter dig och bekräfta dina ord."
Och nu, se Adonija regerar, och du, min herre kungen, vet det inte.
Och se, medan hon ännu talade med kungen kom profeten Natan.
Och de berättade för kungen och sa: "Se, Natan, profeten." Och när han kom framför kungen böjde han sig ner inför kungen med ansiktet mot marken.
För han har gått ner idag och har slaktat oxar och göddjur och får i mängd, och har kallat på alla kungens söner och arméns härförare och Avjatar, prästen, och se, de äter och dricker inför honom och säger: Länge leve kung Adonija.
Medan han fortfarande talade se, då kom Jonatan, prästen Avjatars son, och Adonija sa: "Kom, för du är en ärlig man, och ge oss glada nyheter."
Och det berättades för Salomo och man sa: "Se, Adonija fruktar kung Salomo för han har greppat altarets horn och säger: 'Låt kung Salomo ge mig sin ed att han inte ska slakta sin tjänare med svärdet.' "
Och se, där är hos dig Shimi, Geras son, benjaminiten från Bachurim, som förbannade mig med en svår förbannelse den dagen då jag gick till Machanajim [], men han kom ner och mötte mig vid Jordan och jag gav en ed till honom i Herren (Jahve) och sa: 'Jag ska döda dig med svärdet.' []
Och det berättades för Salomo: "Joav har flytt till Herrens (Jahves) tält och se, han är vid altaret." Och Salomo sände Benajaho, Jehojadas son, och sa: "Fall över (döda) honom."
Och det skedde när tre år hade gått att två av Shimis tjänare sprang iväg till Achish, Maachas son, Gats kung. Och man berättade för Shimi och sa: "Se, dina tjänare är i Gat."
ska jag göra som du vill. Jag ska ge dig ett vist och förståndigt hjärta så att det aldrig har funnits och aldrig kommer att finnas någon som är lik dig.
Och Salomo vaknade, och se, det var en dröm, och han kom till Jerusalem och stod framför Herrens (Jahves) förbundsark och offrade brännoffer och offrade shalomoffer och gjorde en fest för alla sina tjänare.
Jag steg upp på morgonen för att amma min son – då var han död! När jag [senare] på morgonen [när det blivit ljusare] tittade närmare upptäckte jag att det inte var min son, den som jag hade fött."
Kan då verkligen Gud bo på jorden? [Nej, självklart inte] Se, himlarna och himlarnas himlar [hela universum till sin yttersta gräns], de kan inte rymma dig, hur mycket mindre detta hus som jag har byggt!
Jag trodde inte på det förrän jag kom hit och fick se det med egna ögon. Ändå hade man inte ens berättat hälften för mig, din vishet och ditt välstånd överträffar allt jag fått höra.
Och kungen tog råd och gjorde två kalvar av guld och han sa till dem: "Ni har gått upp länge nog till Jerusalem, se era gudar, Israel, som förde er upp ur Egyptens land."
Och
se, där kom en gudsman från Juda med Herrens
(Jahves) ord till
Betel, och Jarovam stod vid altaret för att offra.
Och han ropade Herrens (Jahves) ord mot altaret och sa: Altare, altare, så säger Herren (Jahve): Se, en son ska födas till Davids hus, Joshijaho är hans namn, och på dig ska han offra de höga platsernas präster som offrar på dig och människors ben ska brännas på dig.
Och han gav ett tecken samma dag och sa: Detta är tecknet som Herren (Jahve) har talat: Se altaret ska rämna (brista, gå sönder) och askan på det ska spridas ut.
Och se, män passerade förbi och såg kroppen kastad på marken och lejonet stående vid kroppen, och de talade om det i staden där den gamla profeten bodde.
Och Jarovam sa till sin hustru: "Stå upp, jag ber dig, och förklä dig själv så att du inte blir igenkänd som Jarovams hustru, och gå till Shilo. Se, där är Achija, profeten som talade om mig att jag skulle bli kung över detta folk.
Och Herren (Jahve) sa till Achija: "Se, Jarovams hustru kommer för att fråga dig om sin son för han är sjuk. Så och så ska du tala till henne, för det ska ske när hon kommer in att hon ska utge sig själv för att vara en annan kvinna."
Vad mer finns om Jarovams gärningar, hur han krigade och hur han regerade, det är skrivet i Israels kungars krönika (böcker). [Syftar inte på Kungaböckerna i Bibeln utan på offentliga protokoll, från vilka uppgifter hämtades av profeterna och skrevs ned i de kanoniska böckerna.]
"Det finns ett förbund mellan mig och dig och mellan min far och din far, se jag har sänt gåvor till dig av silver och guld. Gå och bryt ditt förbund med Baasha, Israels kung, så att han lämnar mig."
"Stå upp, gå till Sarefat som ligger intill
Sidon och slå dig ner
(bo) där. Jag har redan befallt en änka som bor där att för
se dig med mat."
Så Elia gav sig iväg till Sarefat.
[En sträcka på 16 mil från Kerit där han gömt sig för Isebel fram till nu. Sarefat betyder "smälta, testa, pröva", och blir en plats där Elia prövas. Staden låg mellan Tyros och Sidon vid Medelhavets kust i området som styrdes av Isebels far Etbaal, se . Här i hjärtat av baalsdyrkan lovar Gud att försörja Elia genom en fattig änka!] När han kom till stadsporten såg han en änka som samlade pinnar till ved. Han ropade till henne: "Kan du hämta lite vatten i en kopp, så jag får dricka."
Och medan han var på väg, se då mötte han Elia och han kände igen honom och föll på sitt ansikte och sa: "Är det du, min herre Elia?"
Och han svarade honom: "Det är jag. Gå och berätta för din herre, se, Elia är här."
Och nu säger du: Gå och berätta för din herre: Se, Elia är här.
Och nu säger du: Gå och berätta för din herre, se Elia är här, och han kommer att slakta mig."
Och det hände den sjunde gången att han [Elias icke namngivna tjänare] sa: "Se, ett moln reser sig ur havet, litet som en mans hand."
Och han sa: "Gå upp, säg till Ahab: Gör din vagn redo och far ner så att inte regnet stoppar dig."
Han lade sig sedan ner och föll i sömn under ginstbusken. Plötsligt rörde en ängel (budbärare) vid honom och sa: "Sätt dig upp och ät."
Han såg sig om och där vid hans huvud låg ett nybakat bröd som bakats på glödande stenar och en bägare med vatten. Han åt och drack och lade sig ner igen.
När Elia kom fram [till berget Horeb i öknen Sinai] gick han in i en grotta och vilade där över natten. Plötsligt kom Herrens ord till honom, och han sa: "Vad gör du här, Elia?"
Herren sa: "Gå ut och ställ dig på berget inför Herren. Där ska Herren passera förbi dig."
En stark vind gick före Herren och delade bergen och bröt sönder klipporna,
men Herren var inte i vinden.
Efter vinden kom en jordbävning,
men Herren var inte i jordbävningen.
När Elia hörde detta täckte han ansiktet med sin mantel och gick ut och ställde sig vid ingången till grottan. Då kom en röst till honom och sa: "Vad gör du här, Elia?"
Och se, en profet kom nära till Israels kung Ahab och sa: "Så säger Herren (Jahve): Har du sett hela denna stora skara? Se, jag ska ge den i din hand idag, och du ska veta att jag är Herren (Jahve)."
Och hans tjänare sa till honom: "Se nu, vi har hört att Israels hus kungar ger nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed), låt oss, vi ber dig, sätta säcktyg på våra höfter och rep på våra huvuden och gå till Israels kung, kanhända ska han rädda ditt liv."
Och när kungen gick förbi ropade han till kungen och sa: "Din tjänare gick ut mitt i striden, och se en man avvek och förde en man till mig och sa: Håll (vakta, skydda, bevara) denna man. Om han saknas (försvinner) på något sätt, då ska ditt liv utkrävas för hans liv eller du ska betala en talent silver.
Stig upp, gå ner och möt Israels kung Ahab som bor i Samarien, se, han är i Navots vingård, till vilken han har gått för att ta den i besittning.
Och budbäraren som gick och kallade på Michajeho talade till honom och sa "Se, profeternas ord förkunnar gott till kungen med en mun, låt ditt ord, jag ber dig, bli som orden från en av dem och tala gott."
Och se nu, Herren (Jahve) har lagt en lögnens ande i munnen på alla dessa profeter och Herren (Jahve) har talat ondska om dig."
2 Kungaboken (47)
Då sände kungen [Achazja] en hövitsman över 50 med hans 50 [soldater]. Och han gick upp till honom, och se, han satt på toppen av kullen. Och han talade till honom: "Gudsman, kungen har talat: Kom ner."
Se, eld har kommit ner från himlarna och förtärt två tidigare hövitsmän över 50 och deras 50, men låt nu mitt liv vara dyrbart i dina ögon."
[I berättelsen om Elias fördömande av kung Achazijaho används upprepning som ett litterärt grepp. Spänningen ökar varje gång Achazijaho skickar en militär enhet till Elia, tills mönstret med förstörelse genom eld slutligen upphör.]
Medan de vandrade vidare och samtalade, syntes plötsligt en vagn i eld, dragen med hästar av eld som for fram mellan de två [och åtskilde dem], och Elia drogs upp (steg upp) i en virvelvind (hebr. searah) till himlarna.
[Många konstnärer har framställt denna scen som att Elia åker upp i eldsvagnen. Vad texten säger är att eldsvagnen drar fram mellan de två profeterna och delar på dem. Sedan antyder texten att Elia medvetet går in i virvelvinden eller tornadon därför att han vet att Gud vill ta honom till himlarna med den. Detta ord för stormvind (hebr. searah) används ofta när Gud manifesterar sin kraft, se ; ; ; ; . Se även ; ; .]
Och de sa till honom: "Se, vi ber dig, det finns med dina tjänare 50 män, styrkans söner, låt dem gå, vi ber dig, och söka din herre, om till äventyrs Herrens (Jahves) Ande har tagit upp honom och kastat honom på ett berg eller i någon dal."
Då svarade han: "Ni ska inte gå iväg."
Och männen i staden sa till Elisha: "Se, vi ber dig, stadens läge är gott som min herre ser, men vattnet är dåligt och marken ger missväxt."
Och det skedde på morgonen, vid den tiden då man förrättar offret, att se, det kom vatten [strömmande] längs Edoms väg och landet blev fullt av vatten.
Och hon sa till sin man: "Se, jag ber dig, jag vet att detta är en helig gudsman som kommer förbi regelbundet.
Och han sa till honom: "Säg nu till henne: Se, du har varit tjänstvillig mot oss med alla dessa omsorger, vad ska vi göra för dig? Vill du att vi för din talan inför kungen eller inför arméns härhövitsman?"
Och hon svarade: "Jag bor bland mitt eget folk."
Så hon gick och kom till gudsmannen på berget Karmel. [Där konfrontationen med Baalsprofeterna hade skett, se .] När gudsmannen fick syn på henne på avstånd sa han till sin yngling (hebr. naar) Gechazi: "Se, där borta är shunnamitiskan.
Och när Elisha kom in i huset se, då var ynglingen död och låg på hans bädd.
Och han gav brevet till Israels kung och sa: "Nu när detta brev har kommit till dig, se, jag har sänt Naaman, min tjänare, till dig för att du ska bota honom från hans hudsjukdom."
Naaman blev arg och gick sin väg, och sa: "Jag trodde att han personligen skulle komma ut till mig, åkalla Herren, sin Guds namn och föra sin hand fram och tillbaka över stället och på så vis ta bort hudsjukdomen. [Det var en vanlig föreställning att en kung kunde hela genom att föra sin hand över ett sår.]
Han och hela hans följe vände tillbaka till gudsmannen [en fyra mil lång resa tillbaka igen, detta försenar hans hemresa med minst en dag]. Naaman kom och stod framför honom [till skillnad från första gången då han inte gick ur vagnen utan högmodigt antog att profeten skulle betjäna honom, se ]. Han sa: "Nu vet jag med säkerhet att det inte finns någon Gud (Elohim) i hela världen förutom i Israel! Snälla, ta emot en gåva av tacksamhet från din tjänare."
Men Gechazi, gudsmannen Elishas yngling (hebr. naar), sa: "Se, min herre har avstått att ta emot från hans hand det som denne Naaman, araméen, hade med sig. Herren (Jahve) lever, jag ska verkligen springa efter honom och ta något från honom."
Och han sa: "Allt är i sin ordning. Min herre har sänt mig och sagt: "Se, nu kom det till mig från Efraims bergsbygd två unga män av profetsönerna, ge dem, jag ber dig, en talent silver och två ombyten dräkter."
[Detta är den centrala berättelsen i den andra delen av Elishas mirakler.]
Och profetsönerna sa till Elisha: Se, platsen där vi bor framför dig är för trång (smal) för oss.
Och han sa: "Gå och se var han är, så att jag kan sända och hämta honom." Och det berättades för honom: "Se, han är i Dotan."
[Dotan betyder "två källor" och var en stad omkring 1,5 mil norr om huvudstaden Samarien. Dotan ligger längs med handelsrutten Via Maris (som gick mellan Egypten i syd, via Damaskus (i Syrien) till Mesopotamien i öster). Dotan är samma plats som Josefs bröder förde fåren och Josef blev kastad i en brunn, se .]
När nu tjänaren till gudsmannen [Elisha] steg upp tidigt och gick ut – se, då hade en armé med hästar och vagnar omringat staden. Så hans [gudsmannens] yngling sa till honom: "Ack (åh nej), min herre! Vad ska vi göra?" [Tjänaren är troligtvis inte Gechazi, som annars namnges (, ; ; ). Här används ett annat ord för tjänare (en som väntar – hebr. sharat). Det kan ha varit någon av profettjänarna som följt med Elisha till Dotan.]
Och Elisha bad och sa: "Herre (Jahve), jag ber dig, öppna hans ögon så att han ser." Och Herren (Jahve) öppnade ögonen på den unge mannen och han såg, och se, berget var fullt av hästar och vagnar av eld runtom Elisha.
Och det skedde när de kom till Samarien att Elisha sa: "Herre (Jahve) öppna ögonen på dessa män så att de ser." Och Herren (Jahve) öppnade deras ögon och de såg, och se, de var mitt i Samarien.
Och där var en stor hungersnöd i Samarien [och förråden av mat tog slut]. De belägrade staden så länge att ett åsnehuvud [en av de minst önskvärda delarna] såldes för 80 [shekel] silver [motsvarar totalt närmare 7 årslöner för en arbetare] och en fjärdedels kav duvträck [för mat eller bränsle] för 5 [shekel] silver [5 månadslöner].
[Texten har inte med enheten, men troligast är att det är silvermyntet shekeln. En arbetares månadslön var en shekel, så dessa priser är hutlösa. I texter från Mesopotamien från 2200 f.Kr. (Naram-Sin) finns exempel där en veckas förbrukning av bröd för en person (ca 6 liter) kostade 50 silvermynt under en belägring.]
Och det skedde när kungen hörde kvinnans ord att han rev sönder sina kläder, han vandrade nu på muren, och folket tittade, och se, han hade säcktyg inunder på sin kropp.
Och medan han fortfarande talade med dem, se då kom budbäraren ner till honom och sa: "Se, detta onda är från Herren (Jahve), varför ska jag fortsätta att vänta på Herren (Jahve)?"
Hövitsmannen, vars hand kungen lutade mot (som kungen litade på), svarade då gudsmannen: "Se, även om Herren (Jahve) skulle öppna himlarnas fönster, hur ska detta kunna ske?" Och han sa: "Se, du ska se det med dina egna ögon, men du ska inte äta av det."
Och de steg upp i skymningen och gick till araméernas läger, och när de kom dit till den yttre delen av araméernas läger, se, då fanns ingen man där.
För Herren (Jahve) hade låtit araméernas armé höra ett ljud av vagnar och ett ljud av hästar och av en stor armé, och de sa till varandra: "Se, Israels kung har värvat (mot betalning lejt mot oss) hettiternas kungar och egyptiernas kungar, för att komma över oss."
Så de kom och ropade på stadens portvakt. Och de berättade för honom och sa: "Vi kom till araméernas läger och se, det fanns ingen man där, och inte rösten av någon människa, men hästarna stod bundna och åsnorna var bundna och tälten stod som de var."
Men en av hans tjänare svarade och sa: "Ta [välj ut några män], jag ber dig, och låt dem ta fem av de återstående hästarna som är kvar i staden. Även om de dödas, blir deras öde inte annorlunda än resten av Israels folk (Ordagrant: 'Se de är som hela Israels skara som är kvar i den, se de är som hela Israels skara som är förtärd'). Så låt oss sända dem och se."
De gick efter dem [österut ända] till Jordan. [Troligen via Beth-shan som ligger längs med vägen mellan Samarien och Damaskus.] Och se, hela vägen var full av klädesplagg och vapen som araméerna hade kastat bort i sin brådska. [Under flykten tillbaka hade syrierna kastat mantlar, sköldar och även svärd – ja, allt som hindrade en brådskande reträtt.] Så budbärarna återvände och berättade [allt detta] för kungen.
Och att hövitsmannen som svarade gudsmannen och sa: "Se, även om Herren (Jahve) skulle öppna himlarnas fönster, hur ska detta kunna ske?" Och han sa: "Se, du ska se det med dina egna ögon, men du ska inte äta av det."
Och det skedde att medan han återgav hur han väckt till liv den som var död, att se, kvinnan vars son han hade väckt till liv, vädjade till kungen för sitt hus och sin mark.
Då sa Gechazi: "Min herre kungen, detta är kvinnan och detta är hennes son som Elisha väckte till liv."
Och han kom och se, härföraren för armén satt där och han sa: "Jag har ett ärende till dig härförare."
Och Jehu sa: "Till vem av alla oss?" Och han sa: "Till dig, härförare."
Men de var mycket rädda och sa: "Se, de två kungarna stod inte framför honom, hur ska då vi stå?"
Och det skedde på morgonen att han gick ut och stod och sa till hela folket: "Ni är rättfärdiga. Se, jag konspirerade mot min herre och slog honom, men hur slog ni alla dessa?
Och hon såg och se, kungen stod på plattformen som seden var och ledarna och trumpeterna bredvid kungen och hela landets folk fröjdades och blåste i trumpeterna. Och Atalja rev sönder sina kläder och ropade: "Förräderi, förräderi!"
Och det skedde att de höll på att begrava en man när de såg och se, ett rövarband, och de kastade mannen i Elishas grav. Och så snart mannen kom i beröring med Elishas ben vaknade han och stod på sina fötter.
[Elisha hade bett Elia om att få en dubbel del av hans ande, se . Elia hade uppväckt en änkas son och fram tills nu hade Elisha också väckt upp en död, se . Nu fullbordas hans löfte att få dubbel lott, Elisha uppväckte två personer, även om den sista miraklet skedde när han själv redan var död och begraven!]
Vad mer finns om Zecharjas gärningar, det är skrivet i Israels kungars krönika.
Vad mer finns om Shallums gärningar, och hans sammansvärjning som han gjorde, det är skrivet i Israels kungars krönika.
Vad mer finns om Peqachjas gärningar, och vad han gjorde, se, det är skrivet i Israels kungars krönika.
Vad mer finns om Peqachs gärningar, och vad han gjorde, se, det är skrivet i Israels kungars krönika.
Därför samtalade de med Assyriens kung och sa: "Folken som du har burit bort och placerat i Samariens städer känner inte till sättet (hur man gör) med landets Gud (Elohim). Därför har han sänt lejon ibland dem och se, de slaktar dem, eftersom de inte känner till sättet (hur man gör) med landets Gud (Elohim)."
Se, du litar på denna stav av flisig vass, på Egypten, som ifall man lutar sig mot den, går in i handen och genomborrar den. Sådan är farao, Egyptens kung, för alla som litar på honom.
Men när Sancheriv fick höra att kungen Tirhaqa i Kush [Nubien; nuvarande Etiopien/Sudan] hade dragit ut för att strida mot honom, skickade han åter sändebud till Hiskia med detta budskap:
Se, du har hört vad Assyriens kung har gjort med alla länder, i det han fullständigt har förgjort dem, och skulle du bli räddad?
[Detta stycke är den centrala delen i stycket som handlar om Hiskias regeringstid.]
Och det hände den natten att en Herrens (Jahves) ängel (budbärare) gick fram och slog i Assyriens läger 185000, och när männen steg upp på morgonen, se, då var alla kroppar döda.
Se, dagarna kommer då allt som finns i ditt hus och som dina fäder har lagt på hög till denna dag ska bäras bort till Babel, ingenting ska bli kvar säger Herren (Jahve).
1 Krönikeboken (7)
Hela Israel blev upptecknat i släktregister, och de finns uppskrivna i boken om Israels kungar. [Syftar på officiella listor på namn och familjer som förvarades i arkiv. Användes för beskattning och militärtjänst.]
Juda fördes bort för sin otrohets skull i fångenskap till Babel.
Hela Israel samlades till (slöt upp bakom) David i Hebron och sa: "Vi är ditt eget kött och blod.
[I jämförelse med parallelltexten i betonas hur varken David, Salomo eller någon av kungarna av hans släkt var den messianska kungen. När Messias tills sist kommer ska han vara en kung som David.]
När David satt i sitt hus, sa han till profeten Natan: "Här bor jag i ett hus av cederträ, medan Herrens förbundsark står i ett tält."
Men se, en son ska födas åt dig. Han ska bli en fridsam man, och jag ska låta honom få fred med alla sina fiender runt omkring. Salomo ska han heta, och jag ska ge Israel frid i hans dagar.
Se, trots mina svårigheter har jag skaffat hundratusen talenter guld och tusen gånger tusen talenter silver till Herrens (Jahves) hus och dessutom mer koppar och järn än som kan vägas, så mycket är det. Trävirke och sten har jag också förberett, och mer kan du själv skaffa fram.
Och se, här är prästernas och leviternas avdelningar som ska förrätta allt slags tjänst i Guds hus. Till allt som ska utföras har du folk hos dig som alla är villiga och kunniga till allt slags arbete. Dessutom är hövdingarna och hela folket redo att göra allt du befaller."
Vad som mer finns att säga om kung David, om hans första tid och hans sista, det finns skrivet i siaren Samuels krönika [Samuelsböckerna], i profeten Natans krönika och i siaren Gads krönika.
2 Krönikeboken (22)
Se, nu vill jag bygga ett hus åt Herrens (Jahves), min Guds (Elohims), namn och helga det åt honom. Där ska man tända väldoftande rökelse inför hans ansikte och alltid ha skådebröden upplagda och offra brännoffer morgon och kväll, på sabbaterna, vid nymåne och vid Herrens (Jahves), vår Guds (Elohims), högtider [; ]. Detta är för all framtid stadgat för Israel.
Sänd mig också cederträ, cypressträ och algumträ från Libanon, för jag vet att dina tjänare är skickliga i att hugga virke på Libanon. Och mina tjänare kommer att vara tillsammans med dina tjänare
För dina tjänares räkning, åt timmermännen som hugger virket, ska jag ge 20000 korer tröskat vete, 20000 korer korn, 20000 bat vin och 20000 bat olja." [Jfr ]
Men kan Gud verkligen bo bland människorna på jorden? Se, himlarna och himlarnas himmel rymmer dig inte. Hur mycket mindre då detta hus som jag har byggt!
Jag trodde inte vad man sa förrän jag själv kom och fick se det med egna ögon. Men se, vidden av din vishet har inte ens till hälften blivit berättad för mig. Du överträffar det rykte jag hade hört.
Och se, Gud är med oss, i spetsen för oss, och vi har hans präster med larmtrumpeterna för att blåsa till strid mot er. Ni Israels barn, strid inte mot Herren (Jahve), era fäders Gud, för ni kommer inte att lyckas."
När Juda vände sig om och såg att de hade fiender både framför sig och bakom sig ropade de till Herren och prästerna blåste i trumpeterna.
"Låt oss ingå förbund, du och jag, liksom det var mellan min far och din far. Här sänder jag dig silver och guld. Bryt därför ditt förbund med Basha, Israels kung, så att han lämnar mig i fred."
Vad som mer finns att säga om Asa, om hans första tid och om hans sista, det är skrivet i boken om Juda och Israels kungar.
Budbäraren som hade gått för att kalla på Mika (hebr. Michajho) talade till honom och sa: "Se profeternas ord, med en mun [lovar] de gott (lycka) till kungen. Jag ber dig, låt dina ord vara som ett med dem och tala gott."
Och se, nu har Herren (Jahve) gett en lögnens ande i dessa dina profeters mun, och Herren (Jahve) har talat olycka över dig."
Och se, översteprästen Amarja ska vara er ledare i allt som angår Herren (Jahve), och Sebadja, Ismaels son, fursten för Juda hus, i allt som rör kungen. Och leviterna ska vara tjänstemän under er. Var frimodiga i det ni gör, och Herren ska vara med den som är god."
Man kom och berättade det för Joshafat och sa: "En stor skara kommer mot dig från landet på andra sidan havet, från Aram. De är i Hasason-Tamar, det vill säga En-Gedi."
Se nu folket från Ammon, Moab och Seirs bergsbygd! Det var deras område du inte lät Israel gå igenom när de kom från Egyptens land, utan de tog en omväg bort ifrån dem och förgjorde dem inte.
Se hur de nu lönar oss! De kommer för att driva bort oss från din besittning som du har gett oss till arvedel.
Se, Herren ska straffa ditt folk, dina barn och dina hustrur och allt du äger med en stor olycka. [Detta tar form i ett militärt bakslag mot filistéerna och araberna, se .]
slöt hela församlingen i Guds hus ett förbund med kungen.
Och Jojada sa till dem: "Kungens son [Joash] ska nu vara kung, så som Herren har talat om Davids söner.
Hon såg sig omkring, och se, då stod kungen där vid sin pelare, nära ingången, och befälen och trumpetblåsarna stod bredvid kungen, och allt folket i landet jublade och stötte i trumpeterna, och sångarna med sina instrument ledde hyllningssången. Då rev Atalja sönder sina kläder och ropade: "Sammansvärjning! Sammansvärjning!"
Du säger till dig själv att du har slagit Edom, och ditt hjärta har blivit övermodigt och du vill vinna ära. Men stanna nu hemma. Varför utmanar du olyckan? Du kommer att falla och Juda med dig."
Översteprästen Asarja och alla prästerna vände sig till honom, och se, han var spetälsk i pannan! De drev genast ut honom därifrån, och själv skyndade han också ut, eftersom Herren hade straffat honom så.
Men där fanns en Herrens profet som hette Oded. Han gick ut mot hären när den kom till Samaria och sa till dem: "Se, i sin vrede över Juda har Herren (Jahve), era fäders Gud, gett dem i er hand, men ni har dödat dem med ett raseri som har nått upp till himlen.
Ja, därför har också våra fäder fallit för svärd, och våra söner och döttrar och hustrur har kommit i fångenskap.
Nehemja (4)
Nu är våra kroppar (bokstavligt kött) som våra bröders kroppar, våra barn som deras barn, och vi för våra söner och våra döttrar i bojor till att bli tjänare, och några av våra döttrar är redan förda i bojor och det står inte i vår makt (hebr. el) att hjälpa dem, för andra människor har våra fält och våra vingårdar."
Jag förstod (urskiljde) [med andebedömningens gåva] att Gud (Elohim) inte hade sänt honom, eftersom han uttalade denna profetia mot mig, emedan Tovija och Sanvallat hade hyrt in honom.
Se, vi – idag – slavar [till idag är vi slavar till persiska riket]
i det land som du gav våra fäder
att äta dess frukt och dess goda,
se, där är vi slavar.
Ester (3)
Kungens tjänare svarade honom: "Titta, Haman står på gården."
Kungen sa: "Låt honom komma in."
Då sa Charvona, en av kungens kammartjänare som var inför kungen: "Se, det finns en 50 alnar hög träpåle (galge), som Haman gjort för Mordochaj, som talade gott för kungen. Den står framför Hamans hus."
Då sa kungen: "Häng upp honom på den."
Då sa kung Ahasveros (Xerxes) till drottning Ester och juden Mordochaj: "Se, jag har gett Ester Hamans hus och honom har de hängt upp på träpålen (galgen) eftersom han lade sin hand på judarna.
Job (15)
Herren sa till Åklagaren (Satan): "Se [här är han], allt som hör till honom är i din hand, men du får inte räcka ut din hand mot honom själv." Satan lämnade (gick bort från) Herrens (Jahves) ansikte (närvaro).
[Meningen ger intrycket av att Satan ivrigt ger sig av förvissad om att kunna knäcka Job. Notera att det inte är Herren som räcker ut sin hand mot Job. Satan har makt över Jobs jordiska förutsättningar, men inte över hans liv. Satans makt är alltså begränsad. Satans intentioner är tydliga genom hela Bibeln. Under den sista måltiden riktar sig Jesus till Petrus och säger att Satan har begärt att få skaka och sålla Petrus och de övriga lärjungarna som vete. Jesus stannar dock inte där utan försäkrar dem om att han har bett för dem så att deras tro inte ska släckas ut, se .]
Plötsligt kom en stark storm från öknen och tog tag i husets fyra hörn, och det rasade samman över folket så att de dog. Jag – den ende överlevande – undkom för att berätta detta för dig."
[Den första och tredje olyckan orsakades av människor, den andra och fjärde berodde på naturkatastrofer. och talar om samma fest hos den äldste brodern, vilket visar att allt detta hände inom loppet av en dag. Beskrivningen av katastroferna inleds och avslutas på samma sätt genom att introducera en budbärare. Ordföljden i hebreiskan förstärker att budbäraren nätt och jämt överlevde. Samma fras ("Medan han talade, kom ännu en budbärare") återkommer i , och . Att han nätt och jämt överlevde var en listig strategi uträknad av Satan. Syftet var att överväldiga Job och inte ge honom någon tid att återhämta sig.]
Se, den natten är ofruktsam (steril, öde),
ingen kommer med glädjerop. [Ingen ropade: "Det blev en pojke/flicka", se .]
Se, du har tuktat (fostrat, tillrättavisat) många
och du har styrkt svaga händer.
Se [därför som en logisk konsekvens],
mycket lycklig (salig, rikt välsignad – hebr. ashre) [] är den man som Gud (Eloha) förebrår (överbevisar)
och den Allsmäktiges (Shaddajs) förmaning (disciplinering) – förakta inte den. [; ]
Se, detta utforskar vi, så är det,
vi lyssnar och de vet det med sig (är intimt förtrogna med det).
Om det handlar om styrka (koach) är han mäktig (amits).
Se, om det handlar om rätt, vem samtycker med mig?
Se, jag ber dig, jag lägger fram (radar upp) min sak,
jag vet att jag ska få rätt (är rättfärdig).
Även nu, se i himlarna har jag mitt vittne,
och min försvarare (hebr. sahed) finns i höjden [plural].
och jag tittade noga på er (följde er uppmärksamt).
Men, se, ingen av er kunde överbevisa Job,
ingen kunde svara på hans ord.
Ja, min mage är som ett vin som inte öppnats [det jäser och bubblar],
såsom nya vinsäckar vill det sprängas.
Se, jag ber dig, jag har öppnat min mun,
min tunga har talat i min gom.
Se, min skräck ska inte göra dig rädd,
mitt tryck ska inte vara tungt över dig.
Se Behemot (det stora djuret) som jag har skapat liksom dig.
[Hebreiska behemot är pluralformen av behemah, som är ett generellt ord för djur. Eftersom resten av verben här i och vidare är i singular, används pluralformen för att förstärka att det är ett majestätiskt djur – det stora djuret! Utifrån beskrivningen verkar det vara ett stort gräsätande djur. Av nu levande djur liknar det mest en elefant som är det största landlevande däggdjuret. Flodhästen har också nämnts som kandidat. Det skulle också kunna beskriva en sauropod – en fyrbent växtätande dinosaurie.
Inom judisk mytologi är Behemot det stora landodjuret och Leviatan sjöodjuret. I en rabbinsk legend möts dessa två i en strid i sista tiden, något som kan anspelas på i där ett land- och ett sjöodjur beskrivs.]
Han lever av gräs som en oxe.
Se vilken styrka den har i sina höfter,
och kraft i dess bukmuskler!
Psaltaren (28)
Se, han [den som inte vill omvända sig, se ] bär (vrider, binder under smärta) ondska inom sig [ordet beskriver hur något vrids och orsakar smärta, det används om födslovånda och smärtan vid barnafödande, men även om ett bindande löfte],
han är havande med illdåd (elakhet, hårt arbete)
och föder falskhet (lögner, tomhet). []
För se, de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) [som aktivt tar avstånd från Gud, hatar hans bud, se ] spänner bågen,
de har lagt pilen på strängen och siktar,
för att i mörkret (i hemlighet) skjuta på dem
med uppriktiga hjärtan (ärliga och rena hjärtan, de rättsinniga, ordagrant "rakhjärtade").
Se, Herrens (Jahves) öga är vänt till dem
som fruktar (vördar, respekterar) honom,
till dem som sätter sitt hopp till (förtröstar, väntar på) hans nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet),
Men jag gick förbi igen, och han var borta,
jag sökte efter honom, men han kunde inte bli funnen.
[Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – Resh: Tecknet avbildar ett huvud från sidan och symboliserar förmågan att se. Ordet "såg" börjar på den bokstaven. Det tillsammans med att sista ordet i är "se" förstärker versens tema att titta på vad som händer med den ogudaktige. Ett av psalmens huvudord är just den ogudaktige, hebreiska rasha, som börjar med hebreiska bokstaven R – Resh. Det finns också en intressant språklig detalj som förstärker att den ogudaktige är borta. Från och med frasen "håll dig på hans väg" i fram till "och han var borta" i är det 15 hebreiska ord. Alla dessa innehåller bokstaven Resh någonstans i ordet. Däremot den sista frasen "jag sökte efter honom, men han kunde inte bli funnen" består av fem hebreiska ord där inget av dem har bokstaven Resh. En språklig detalj som förstärker att på samma sätt som bokstaven Resh inte längre finns i något ord, kan den ogudaktige inte hittas!]
Se, mina dagar är som några korta handsbredder.
[Dåtidens minsta längdmått, bredden av fyra fingrar, ca 8-9 cm.]
En människas livslängd är ingenting från ditt perspektiv.
Ja (det är verkligen så att), även i sina bästa dagar [när allt verkar säkert och lugnt]
är människan ändå bara en vindfläkt (något kort, flyktigt; fåfänglighet – hebr. hevel).
[En livslängd är bara ett andetag. Jesus använder liknande liknelser, se ; .]
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Därför säger jag:
"Här är jag [jag kommer som jag är och överlämnar mig till dig].
I bokrullen står vad jag ska göra.
Jag har predikat de glada nyheterna om din rättfärdighet,
i den stora församlingen (alla de som tillber i templet).
Jag håller inte tillbaka några ord,
du Herre (Jahve) vet att det är sant.
[ har likheter med den sista striden i . Här i Psalm 48 beskrivs hur arméer samlas och deras hastiga reträtt. Det ovanliga ordet för bävan readah används här i och . Verben i följer på varandra vilket intensifierar hur de såg och på en gång häpnade, blev skräckslagna och flydde.]
Se, när kungarna samlade sig,
de ryckte fram tillsammans [mot Israel].
Se, detta är den man (stridsman – hebr. gever) [en man i sin krafts dagar]
som inte gjorde Gud (Elohim) till sitt värn (sin tillflykt, skydd, försvar, en säker fästning).
Istället litade han på sin myckna rikedom
och styrkte sig själv med sina onda önskningar.
Dock, Gud (Elohim) är verkligen min hjälpare,
Herren (Adonaj) är den som upprätthåller min själ (håller mig vid liv).
Säkerligen skulle jag ta mig långt bort,
jag skulle stanna i öknen.
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
För se, för de ligger i bakhåll efter mitt liv (min själ – hebr. ),
trotsiga människor väcker upp strid mot mig.
Inte för mina överträdelser eller synder, Gud (Jahve),
Se, de kräks (spyr) med sina munnar,
svärd (plural) är i deras läppar:
För vem lyssnar?
[När allt kommer omkring, är det verkligen någon som alls bryr sig? Refrängen återkommer i med samma tema, men med lite andra ord.]
Se, sådana är de onda,
de gör det alltid enkelt för sig och samlar rikedom på hög (i lugn och ro förökar de ständigt sin rikedom).
Om jag hade sagt: Så [här] vill jag förkunna [återge/resonera/uttala mig om detta],
se, då skulle jag ha förrått en generation av dina barn (svikit dina söners släkte).
För se, de som är långt borta från dig ska gå förlorade [de vandrar bort och försvinner].
Du förgör alla dem som [lättsinnigt – likt en sköka] är otrogna mot dig.
För se, dina fiender är i uppror
och de som hatar dig har lyft sina huvuden.
"Jag ska nämna Rahav ['den arrogante'; Egypten i väster, se ] och Babylon [i öster]
bland dem som känner mig.
Se, Filistéen [nuvarande Gaza] och Tyros [Libanon] med Kush [området söder om Egypten],
[och de säger:] denne är född där."
[Nu talar Sion, eller troligare Herren. Dessa länder har alla negativa minnen av förtryck – slaveriet i Egypten och fångenskapen i Babylon. Ska dessa länder känna Gud? Även de tre följande länderna som räknas upp väcker känslor. Filistéen var den fiende som israeliterna så ofta stred mot, Tyros var de stolta och rika i norr och Kush står för det avlägsna och okända. Frasen "denne är född där" kan syfta på nationen, eller en jude född i diasporan eller en hedning, som ska räknas som Guds folk. Samma fras återkommer i .]
För dina fiender, Herre (Jahve),
ja, dina fiender ska förgås,
alla som ägnar sig åt missgärningar ska bli kringspridda.
Se, jag har längtat efter dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. ),
låt mig leva (leva till fullaste måttet; bli bevarad) i din rättfärdighet.
Nej, han som bevarar (beskyddar; vakar över) Israel
ska varken vila (slumra) eller sova.
Som tjänarens ögon ser mot sin herres hand,
som tjänarinnans ögon ser mot sin husmors hand,
på samma sätt ser våra ögon mot Herren (Jahve), vår Gud (Elohim),
ända tills han visar oss nåd (oförtjänt kärlek; favör).
[Till en början kan och verka inte höra samman, men i hebreiskan är ordet för hus bajit och ordet för barn (plural) banim snarlika.]
Se, barn (hebr. banim) är ett arv från Herren (Jahve),
livmoderns frukt är en belöning.
Se, den man (stridsman) [en man i sin bästa ålder]
som fruktar (vördar, respekterar) Herren (Jahve) ska verkligen (sannerligen) bli (vara) välsignad.
Se, vi har hört om att det skulle vara i Efratah
[området runt Betlehem, Davids hemtrakt],
vi fann det på Jaars fält.
[Jaar är den poetiska kortformen för Kirjat Jearim där arken fanns innan David förde hem den till Jerusalem, se .] En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]
Av (för) David. Se hur gott och ljuvligt (vackert) det är
för bröder (släktingar, landsmän) som bor (lever tillsammans; ordagrant: sitter – hebr. shevet)
i endräkt (förenade) [som är överens; inte har några inbördes tvister].
[Bröder är hebr. achim, ordagrant blodsbröder (används första gången om Kain och Abel, se ), men används även för släktingar, storfamilj, och i förlängningen också byar och samhällen. I finns det första exemplet där knappa resurser håller på att orsaka konflikt i en familj. Abraham utbrister då till sin brorsson Lot: "Inte ska det råda osämja mellan mig och dig eller mellan mina herdar och dina. Vi är ju av samma släkt (achim)", se . En liknande konflikt uppstår också i .]
En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.] Skåda, välsigna Herren (Jahve), alla Herrens (Jahves) tjänare,
som står hela natten i Herrens (Jahves) hus.
Ordspråksboken (3)
Om ni vänder om [ångrar er] och lyssnar till min tillrättavisning,
då ska jag [visheten personifierad] låta min ande komma över er;
jag ska låta mina ord bli kända för er.
Plötsligt kom en kvinna och mötte honom,
hon var klädd som en prostituerad och hade ett slugt (listigt) hjärta.
Den var överväxt med tistlar, och markytan var täckt av nässlor (ogräs),
och dess stenmur var nedriven.
Predikaren (6)
Jag har sett allt arbete som görs under solen, och se, detta är också fåfänglighet (tomhet; helt meningslöst) och ett jagande efter vind.
[Predikaren tar nu upp en dialog mellan sig själv och sitt hjärta. I hebreiskan står det ordagrant "jag talar" följt av "jag", vilket ger en betoning och eftertryck.]
Jag, jag talade själv [jag upprepas för att ge betoning] med mitt eget hjärta och sa: "Se, jag har fått stor [moralisk] vishet, mer än det som tidigare funnits före mig i Jerusalem, och mitt hjärta har sett mycket [moralisk] vishet och kunskap (personlig erfarenhet)."
Jag, jag själv [jag upprepas för att ge betoning, se ] säger i mitt hjärta: "Kom, jag ska pröva dig med munterhet och glädje i det goda" Och se, även detta är fåfänga (något som försvinner snabbt; tomhet).
Sedan vände jag mig om [för att betrakta och kontemplera] allt som mina händer hade gjort
och arbetet som jag ägnat mig åt,
och se, detta är också fåfänglighet (tomhet; helt meningslöst) och ett jagande efter vind,
och det fanns ingen vinning under solen. [Besvikelse: En människas arbete, livsverk och rikedom, ger inte heller varaktig tillfredsställelse med livet. Ordet glädje (hebr. simha, se ) binder samman denna enhet med den tredje, se .]
Igen såg jag (jag vände mig och såg på nytt) alla de våldsgärningar som ständigt sker under solen.
Jag ser tårarna hos dem som är förtryckta
och de har ingen tröstare,
och vid sidan av deras förtryckare är kraft (makt),
men de har ingen som tröstar dem,
[Slutsats – gläd dig över vad Gud har gett dig.]
Skåda det som jag har sett: Det är gott, ja det är välgörande för en man att äta och dricka och njuta av allt sitt arbete, när han strävar under solen alla sina livsdagar som Gud (Elohim) har gett honom, för detta är hans del.
Höga Visan (4)
[I bokens andra sektion () kommer den unge mannen till kvinnans hem och inbjuder henne att följa med ut i landsbygden. Den har sin parallell i den näst sista sektionen där det är kvinnan som vill bjuda ut mannen, se . Stycket består av tre delar med kvinnans beskrivning av mannens inbjudan, mannens inbjudan och en avslutande refräng som beskriver hur de hör ihop.]
Hör rösten av min älskade (raring),
se någon kommer,
hoppande och skuttande över bergen,
springande över kullarna.
Min älskade (raring) är som en gasell eller en ung hjort,
han står bakom vår mur,
han kikar in genom fönstret,
kisar genom gallret.
Vintern är förbi,
regnet har passerat och är borta.
Se, det är Salomos bärstol,
60 krigare av de mäktiga männen (hjältarna) i Israel går runtomkring den.
[Några före, några efter och några på sidorna i god ordning.]
Jesaja (61)
Se, Herren Härskarornas Herre (Adonaj Jahve Sebaot)
tar bort stöd [militär stöttning; säkerhet och beskydd] och uppehälle [tillgång till livsnödvändiga behov] från Jerusalem och Juda,
all införsel av bröd och all vattenförsörjning,
För Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) vingård
är Israels hus,
och Juda män
är hans älskade plantering (som han finner behag i).
Och han sökte efter rätt (hebr. mishpat),
men såg våld (hebr. mishpat),
[sökte] efter rättfärdighet (hebr. tsedaqa), men såg skrik (rop – hebr. tseaqa) [kaos och upplopp].
Han ska lyfta upp ett baner för folken i fjärran,
och han ska väsa mot dem från jordens ändar (yttersta gräns),
och se, de ska komma med hast.
Och de ska ryta mot dem på den dagen
som rytandet av havet,
och om någon ser på landet,
ska de se mörker och ångest,
och ljuset är mörkt i dess sky.
Och han rörde min mun med det och sa: "Se, detta har nu rört dina läppar, din skuld är borttagen, och din synd är helt förlåten."
Därför ska Herren (Adonaj) själv ge er ett tecken: Se, jungfrun (den unga ogifta kvinnan – hebr. almah) [som ännu inte varit med någon man] ska bli havande och föda en son, och [hon] ska ge honom namnet Immanuel (Gud med oss).
[I den hebreiska tankevärlden har profetior flera uppfyllelser. I sin samtid syftar detta ord på att en ung kvinna ska få en son, och innan pojken blivit mer än 2-3 år gammal kommer fienderna att ha besegrats av Assyrien. Inom judendomen blev denna vers också en profetia om kung Hiskias födelse, och även om en framtida Messias. Matteus kopplar denna profetia tydligt till Jesus och citerar Septuaginta (den grekiska översättningen av GT) som använder gr. parthenos som betyder oskuld, se .]
därför (ska ni) se hur Herren (Adonaj) kommer över dem
med vatten – mäktigt och starkt – som från floden [Eufrat när svämmar över på våren],
nämligen Assyriens kung och all hans härlighet [],
och han ska översvämma alla kanaler
och gå över alla flodbankar.
[Den assyriske kungens armé liknas vid vattenmassor. Genom hela Bibeln används hav och vatten som symboler på folk, människomassor, länder och språk, se ; .]
Se, jag och barnen som Herren (Jahve) har gett mig, ska vara som ett tecken och väcka förundran i Israel, från Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) som bor på berget Sion [tempelberget i Jerusalem].
eller tittar ner mot jorden, ska de se ångest och mörker, ångestens dysterhet och drivas ut i tjockt mörker [; ].
Se, Herren Härskarornas Herre (Adonaj Jahve Sebaot),
ska klippa grenarna med terror,
och de högresta ska bli nedböjda,
och de upphöjda ska bli nedlagda.
Se, Gud (El) är min frälsning (räddning, befrielse – hebr. jeshua),
jag förtröstar [på honom] (är trygg/frimodig) och fruktar inte,
för Herren Herren (Jah Jahve) är min styrka (starkhet) och min lovsång,
ja, han har blivit min frälsning.
[Mose lovar Herren med samma ord i och frasen används även i . I hebreiskan upprepas ordet för Herren: kortformen Jah, följt av gudsnamnet Jahve (JHVH), något som betonar Guds oföränderlighet.]
Se, Herrens (Jahves) dag kommer,
grym och full av vrede och brinnande ilska,
för att göra jorden till en ödeplats
och utrota syndarna från den.
Budskap om (profetord, börda över) Damaskus.
Se, Damaskus ska upphöra (är inte längre; ordagrant "är bortvänd från") att vara en stad
och ska bli en ruinhög.
Vid aftontiden råder skräck (terror) men före morgonen finns den inte. Detta är deras del som fördärvade oss och deras lott som bestal oss.
Budskap om (profetord, börda över) Egypten.
Se, Herren (Jahve) rider på ett snabbt moln
och kommer till Egypten
och Egyptens avgudar ska förflyttas i hans närvaro,
och Egyptens hjärta ska smälta inombords.
Kustländernas invånare ska på den dagen säga: "Se, sådan är vår förväntan, dit flydde vi för att få hjälp och bli befriade av kungen i Assyrien. Hur ska vi nu kunna komma undan?"
Och se, där kommer en armé med män,
ryttare i par.
Och han talade och sa: Fallet, fallet är Babel,
och alla hennes skurna avgudar är slagna till marken."
Och se glädje och fröjd,
slakta oxar och döda får,
äta kött och dricka vin.
"Låt oss äta och dricka
för i morgon ska vi dö."
Se, Herren (Jahve) ska slunga iväg dig våldsamt (kasta dig med ett kast) – [du] stridsman,
med ett fast grepp greppa dig (vända dig) [hålla fast ig, så du inte kan fly].
Se (hebr. hinneh – syftar på en framtida händelse),
Herren (Jahve) tömmer (hebr. ) jorden
och ödelägger (hebr. ) den
och vänder landytan upp och ner
och förskingrar [sprider, se ] dess invånare. []
Och på den dagen ska man säga:
"Se, här (detta) är vår Gud (Elohim)!
Vi har väntat på (hoppats; längtat efter) honom och han kommer att frälsa (rädda, befria) oss.
Här är Herren (Jahve) – vi har väntat på honom.
Låt oss jubla och vara glada över (i) hans frälsning!"
För se, Herren (Jahve) kommer fram från sin plats (boning)
för att besöka jordens inbyggare för deras synd,
jorden ska blotta hennes blod
och ska inte heller dölja sina slagna (slaktade).
Se, Herren (Adonaj) är stark och mäktig,
som en hagelstorm, som ett förödande oväder,
som en storm med mäktiga vatten som ger översvämning,
som kastas ner på jorden med våld.
Och det ska bli som när en hungrig man drömmer,
och se han äter men han vaknar och hans själ är tom (inre är tomt),
eller som när en törstig man drömmer,
och se han dricker men han vaknar och se han är svag och hans själ är hungrig,
så ska skarorna från alla länder vara
som stred mot Sion.
Se, Herrens (Jahves) namn kommer fjärran ifrån
med sin brinnande vrede och i tjock rök som stiger upp.
Hans läppar är fulla av harm
och hans tunga är en slukande eld.
För mitt svärd har druckit sig mätt i himlarna,
se, det ska komma ner över Edom
och över mitt bannlysta folk till dom.
Säg till de som är rädda (har panik, bokstavligt "vars hjärta slår snabbt"):
"Var stark, frukta inte, för er Gud kommer med hämnd.
Med Guds vedergällning kommer han för att rädda (frälsa) er."
Se, du litar på denna stav av flisig vass, på Egypten, som ifall man lutar sig mot den, går in i handen och genomborrar den. Sådan är farao, Egyptens kung, för alla som litar på honom.
Se, du har hört vad Assyriens kung har gjort mot alla länder, genom att helt förstöra dem, skulle du verkligen undkomma?
Och Herrens (Jahves) ängel (budbärare) gick fram och slog i Assyriens läger 185000 [soldater], och när man steg upp tidigt på morgonen, se då var alla döda kroppar.
Se, till min frid (shalom)
min bittra bitterhet,
men du har i kärlek till min själ
befriat den från korruptionens bråddjup,
för du har kastat alla mina synder
bakom din rygg.
Se, dagar ska komma då allt det som finns i ditt hus och som din far har lagt på lager till denna dag, ska föras bort till Babel, inget ska lämnas kvar, säger Herren (Jahve).
Gå upp på ett högt berg, du Sion
som bär fram ett glädjens budskap.
Ropa ut det högt,
du Jerusalem som bär fram ett glädjens budskap.
Ropa, var inte rädd!
Säg till städerna i Juda: "Här är er Gud!"
Se, Herren (Adonaj, fokus på Guds storhet och makt),
Herren (Jahve) kommer som en segerrik krigare,
hans arm visar sin makt (hans krigsmakt regerar för honom).
Se, han har med sig belöning [välsignelser till sitt folk],
hans pris (segerbyte) går framför honom.
Se, jag gör dig till en ny tröskvagn
med skarpa tänder,
du ska tröska berg och mala dem till smått
och låta kullarna bli som agnar.
Jag ska ge ett förebud till Sion [tempelberget i Jerusalem]: "Se (hebr. hineh), se (hebr. hen) dem",
och till Jerusalem en budbärare med gott budskap.
Det som har sagts tidigare har skett [profetiska ord har slagit in],
nu berättar jag nya ting.
Innan det visar sig (som ett frö, innan det spirat),
låter jag er höra om det.
Se, de ska bli som stubb (det som finns kvar efter att ett gräsfält brunnit),
elden ska bränna dem,
de ska inte kunna befria sig själva
från flammornas makt,
det ska inte finnas kol till värme,
ingen eldsflamma att sitta framför.
De är skapade nu och inte från förr
och innan denna dag hörde du dem inte,
annars skulle du ha sagt:
"Se, jag känner till (vet om, är intimt förtrogen med) dem."
Se, jag har renat dig, men inte som silver,
jag har prövat dig i lidandets ugn.
Se, dessa ska komma från långt bort
och dessa från norr och från väster
och dessa från landet Sinim [Kina].
Så säger Herren Gud (Adonaj Jahve):
Se, jag ska lyfta upp min hand över nationerna
och sätta upp mitt baner över folken,
och de ska bära dina söner i famnen,
och dina döttrar ska de bära på sina axlar.
Så säger Herren din Herre (Adonaj Jahve)
och din Gud (Elohim) som hävdar sitt folks anledning (orsaken till att Gud utvalt dem):
"Se, jag har tagit ut ur din hand
skakningens (skräckens) bägare,
bägaren med mitt raseri,
för att du inte ska dricka den igen (en gång till; aldrig mer).
[Följande stycke är fint strukturerad som en kiasm där den centrala delen finns i .
A Gåtan – Herrens tjänare upphöjd men ändå förödmjukad,
B Förklaring – Ett rotskott, vår reaktion,
C Han tog all vår synd,
B´ Förklaring – som ett lamm, deras handlande mot honom,
A´ Lösningen på gåtan – försoning, ]
Se, min tjänare ska agera med stor vishet (utföra sitt uppdrag perfekt; ha framgång)!
Han ska bli upprest (upphöjd; bli upplyft som ett offer till Gud – hebr. jarom),
bli upplyft (lyfta upp och ta bort, förlåta synder, lida – hebr. nasa),
och bli högt uppsatt (få den högsta positionen, regera – hebr. gava).
[Jesus Messias är den lidande tjänaren som ska lyda Fadern och bara göra det han säger. Här används tre olika hebreiska ord som alla betyder att lyfta upp eller upphöja. Samtidigt har de tre orden ytterligare betydelser som lyfter fram att mitt i detta upphöjande ingår både att bli ett offer, att lida och att slutligen segra och bli den högste över allting annat.]
Du drabbade [stad Jerusalem], kringkastad av stormar utan tröst.
Se, jag ska sätta dina stenar i vackra färger och lägga dina grundvalar med safirer.
Därför är rätten fjärran från oss,
inte heller rättfärdigheten övermannar oss.
Vi letar efter ljus men mörker omger oss,
efter klarhet men vandrar i dunkel.
För se, mörkret ska täcka jorden,
och töcken (djup dimma; förstämdhet, svårmod, dysterhet) folken,
men över dig ska Herren (Jahve) gå upp (stråla ut, resa sig),
och hans härlighet ska bli synlig (uppenbaras; visa sig) över dig.
Se, Herren (Jahve) har proklamerat (förkunnat, basunerat ut)
till jordens ändar:
"Säg till Sions dotter [Jerusalem; ]:
Se din frälsning kommer!
Se han har med sig sin lön
och hans belöning framför hans ansikte." []
Se, det står skrivet inför mig:
Jag ska aldrig vara tyst, utan löna dem,
ja, jag ska verkligen löna dem rakt i deras sköte.
Därför säger Herren Gud (Adonaj Jahve):
"Se, min tjänare ska äta,
men ni ska vara hungriga.
Se, min tjänare ska dricka,
men ni ska vara törstiga.
Se, min tjänare ska fröjda sig,
men ni ska skämmas.
Se, min tjänare ska sjunga av hjärtats fröjd,
men ni ska ropa i hjärtesorg och ska klaga i andens förtvivlan.
För se, Herren (Jahve) ska komma med eld
och hans vagnar ska vara som virvelvinden,
till att återgälda hans vrede med raseri
och hans bestraffning med flammande eld.
Jeremia (72)
Men jag svarade: "Ack (åh nej), Herre Herre (Adonaj Jahve, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk)! Jag kan inte tala [tillräckligt bra för att företräda dig], jag är för ung."
[Det hebreiska ordet för ung (hebr. naar) används både för spädbarn () och för unga män (). Med tanke på Jeremias långa tjänst är det troligt att han är omkring 20 år när han får kallelsen. Mänskligt sett är han ung och oerfaren.]
Sedan räckte Herren ut sin hand, rörde vid min mun [för att helga den, se ] och sa till mig:
"Se, jag ska lägga mina ord i din mun.
För jag själv [Herren] gör dig i dag stark som en befäst stad, [förstärkt] med järnpelare och [omgärdad på varje sida av] kopparmurar. Så att du kan stå emot hela landet, mot Judas kungar, mot deras furstar, mot deras präster och allt folk på landsbygden.
Ska han hysa agg för alltid?
Ska han bevara (vakta, skydda) det till slutet?
Se, du har talat
men har gjort det onda som du kunnat (haft möjlighet till).
Se, han kommer upp som moln
och hans vagnar är som virvelvinden,
hans hästar är smidigare än örnar.
Ve över oss!
Eftersom vi förgås.
Tänk på folkslagen, se låt det höras över Jerusalem, spejare kommer från ett fjärran land och ger (låter höra) sina röster över Juda städer.
Jag ser jorden och se, den är öde och tom [] och till himlarna och där finns inget ljus.
Jag ser bergen och se, de darrar och alla kullar rör sig fram och tillbaka.
Jag ser och se, ingen människa och alla fåglar under himlarna har flytt.
Jag ser och se, de fruktbara fälten är öken och alla dess städer är nedbrutna inför Herrens (Jahves) ansikte och inför hans brinnande vrede.
Till vem ska jag tala och ge varning
så att de lyssnar?
Se deras öra är trögt (stängt)
och de kan inte vara uppmärksamma.
Se Herrens (Jahves) ord har blivit till dem en förebråelse,
de har inget behag (kärlek till, glädje) i det.
Hör jord!
Se, jag ska föra ondska över detta folk,
frukten av deras tankar
eftersom de inte har varit uppmärksamma
på mina ord
och på min undervisning.
De har förkastat den.
Så säger Herren (Jahve):
Se, ett folk kommer från norr
och ett stort folkslag ska resas upp från jordens yttersta hörn.
Se, ni litar på lögnens ord som inte kan gagna er.
Har detta hus, där mitt namn åkallas blivit en rövarkula i era ögon? [; ] Se, även jag, jag har sett det, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Därför, så säger Herren (Jahve): Se, min vrede och mitt raseri ska hällas ut över denna plats, över människor och över djur och över fältets träd och över landets frukt, och den ska brinna och inte kunna släckas.
Därför, se dagarna kommer förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) då denna plats inte mer ska heta Tofet, Hinnoms söners dal, utan Slaktdalen. Och man ska begrava i Tofet i brist på plats. []
Hur kan ni säga: Vi är visa (kloka)
och Herrens (Jahves) undervisning är med oss?
Ve! Se till lögn används
skrivarnas penna – lögn.
De visa (kloka) skäms,
de är bestörta och fångade.
Se, Herrens (Jahves) ord har de förkastat
och vilken vishet har de (finns i dem)?
Förväntade frid (shalom)
men inget gott,
tid till läkedom,
men se skräck [kommer].
Se, en röst, dottern mitt folk ropar
från ett land långt borta:
Är inte Herren (Jahve) i Sion?
Är inte kungen i henne?
Varför har de provocerat mig med sina skurna avgudar
och med främmande fåfänga?
Se, dagarna kommer förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), då jag ska straffa alla dem som är omskurna i deras oomskurenhet.
En röst, lyssna! Se, det kommer
och ett stort tumult från landet i norr
för att göra Juda städer öde,
en boplats för schakaler.
Och jag gick till Perata och grävde och tog gördeln från platsen där jag hade gömt den. Och se, gördeln var fördärvad, den var inte duglig till något.
Och jag sa: "Ack, Herrarnas Herre (Adonaj Jahve), se profeterna säger till dem: Ni ska inte se svärdet och hungersnöd ska inte drabba er eftersom jag ska ge shalom, sanning på denna plats."
Om jag vandrar ut på fältet ser jag de slagna med svärdet. Och om jag går in i staden ser jag dem som är sjuka av hungersnöd. Eftersom även profeten och prästen har gått till ett land som de inte känner.
Har du helt förskjutit Juda? Har din själ avskytt Sion? Varför har du slagit oss så att det inte finns någon läkedom för oss? Vi skådar efter shalom (frid, fred och allt gott) men inget gott kommer och efter en tid av helande, men se terror.
Därför se, dagar kommer förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) då det inte mer ska sägas: Herren (Jahve) lever, som förde upp Israels söner från Egyptens land,
Se, de säger till mig: "Var är Herrens (Jahves) ord? Låt det komma nu."
Så jag gick ner till krukmakarens hus och såg hur han arbetade vid drejskivan. [Ordagrant "arbetade han vid de två stenarna." De två runda stenarna satt ihop, man snurrade på den undre med fötterna och arbetade med leran på den övre.]
Som krukmakaren gör, skulle inte jag kunna göra likadant (på samma sätt) med er, Israels hus, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve)? Som leran i krukmakarens hand är ni i min hand Israels hus.
Och nu, berätta, jag ber dig till Juda män och till alla Jerusalems invånare och säg: Så säger Herren (Jahve): Se, jag ställer ondska mot er och tillräknar över er påfund, kom tillbaka, jag ber, varje man från sin onda väg och ändra era vägar och era förehavanden.
Därför, se dagarna kommer förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) då denna plats inte mer ska heta Tofet, och Hinnoms söners dal, utan Slaktdalen. [Jer. 7:32]
Se, de dagar kommer, förkunnar (säger, proklamerar) Herren,
då jag ska låta en rättfärdig gren växa upp (skjuta skott) åt David [en arvinge i hans kungliga släkt].
Han ska regera som kung och handla vist,
och ska utföra (skapa) rätt och rättfärdighet i landet.
Se, dagar ska komma, förkunnar (säger, proklamerar) Herren, då man inte mer ska säga: "Så sant Herren lever, han som förde Israels barn ut ur [slaveriet i] Egyptens land",
Se, en Herrens (Jahves) storm
har gått ut i raseri,
en virvelstorm, den ska virvla (blåsa, snurra)
över de ondas huvuden.
Herren (Jahve) visade mig och se, två korgar med fikon stod framför Herrens (Jahves) tempel efter att Nebukadnessar, Babels kung, hade burit i fångenskap Jechonjaho, Jehojaqims son, Juda kung och Judas furstar med hantverkarna och smederna från Jerusalem, och hade fört dem till Babel.
Eftersom se, i staden där man åkallar mitt namn ska jag påbörja ödeläggelse och skulle ni vara helt rena (utan skuld, skuldfria, bli utan bestraffning)? Ni är inte rena (skuldfria) för jag ska kalla på svärdet över alla jordens invånare förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): Se ondska ska vandra från folkslag till folkslag och en stor storm ska resas upp från jordens yttersta gräns.
Och till prästerna och till hela folket talar jag och säger: Så säger Herren (Jahve): Lyssna inte till era profeters ord som profeterar till er och säger: Se, redskapen från Herrens (Jahves) hus ska snart komma tillbaka från Babel, för de profeterar lögn till er.
För se, dagarna kommer, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), då jag ska låta mitt folk Israel och Juda återvända från fångenskapen, säger Herren (Jahve) och jag ska få dem att återvända till landet som jag gav till deras fäder och de ska besitta det.
Se, en storm från Herren (Jahve) har gått ut i raseri, en svepande storm, den ska virvla över den ondes huvud.
[Nu följer tre sektioner som alla börjar med samma fras: "Se, dagar ska komma", se , , .]
Se, dagar ska komma, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) då jag ska beså Israels hus och Juda hus med säden av människor och med säden av vilda djur.
Se, dagar ska komma, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
då jag ska skära (sluta) ett förnyat förbund med Israels hus
och med Juda hus;
Se, dagar ska komma, förkunnar
(säger, proklamerar) Herren
(Jahve), då staden
[Jerusalem] åter ska byggas upp till Herren
(Jahve), från
Chananels torn ("Guds-favör-torn" – hebr. migdal chananel) [; ; ] till Hörnporten
[; ; ; ].
Se, Chanamel, Shallums son din farbror, ska komma till dig och säga: "Köp dig mitt fält som är i Anatot, för du har rätt att köpa det i egenskap av återlösare (hebr. goel)."
Ack, Herrarnas Herre (Adonaj Jahve), se, du har gjort himlarna och jorden med din stora makt och med din utsträckta arm. Ingenting är för svårt för dig,
Se belägringsvallarna, de har kommit till staden för att ta den, och staden är given i kaldéernas hand som strider mot den. Eftersom svärdet och hungersnöden och pesten och det som du har talat sker, och se, du ser det.
Se, jag är Herren (Jahve), allt kötts Gud (Elohim). Skulle något vara för svårt (underbart) för mig?
Se, dagar ska komma, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), då jag ska upprätta (komma och uppfylla) det goda (underbara, nåderika) ordet (löftet) som jag talat till Israels hus [i norr] och över Juda hus [i söder].
gick han ner till kungens hus in i skrivarens kammare. Och se, där satt alla furstar, skrivaren Elishama och Delajaho, Shemajahos son och Elnatan, Achbors son och Gemarjaho, Shafans son och Tsidqijaho, Chananjas son och alla furstar.
"Så säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim): Så ska du säga till Juda kung som sänt dig till mig för att fråga mig: Se, faraos armé, som har kommit för att hjälpa dig, ska återvända till sitt eget land, Egypten.
Och Tsidqijaho kungen sa: "Se, han är i er hand, för kungen är inte den som kan göra något mot er."
Se, alla kvinnor som har lämnat Juda kungs hus ska bli bortförda till Babels kungs furstar och dessa kvinnor ska säga:
Dina [så kallade] nära vänner (ordagrant: ´dina bräckliga fridsmänniskor´ eller ´bräckliga människor av din shalom´) [] har förlett dig
och övervunnit dig.
Dina fötter har sjunkit ner i gyttjan
och de har vänt tillbaka [dina vänner har övergett dig].
Och nu, se, jag löser dig idag från kedjorna som är på dina händer. Om det är gott i dina ögon att komma med mig till Babel, kom, jag ska se med välvilja på dig, men om det är ont i dina ögon att följa med mig till Babel, låt bli. Se hela landet är framför dig, dit det är gott och rätt i dina ögon att gå, gå dit."
Så ska du säga till honom:
Så säger Herren (Jahve):
Se, det som jag har byggt upp
ska jag bryta ner
och det som jag har planterat
ska jag rycka upp,
och detta i hela landet.
Så säger Herren (Jahve):
Se, vatten stiger upp ur norr
[samma metafor som används om den egyptiska armén (), används här om Babylon]
och ska bli en översvämmande ström,
och de ska översvämma landet och alla som är där,
staden och de som bor i den,
och männen ska ropa
och alla invånare i landet ska jämra sig.
Därför, se dagarna kommer förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), då jag ska sända till honom dem som plöjer (vänder upp) och de ska plöja honom och de ska tömma deras kärl och bryta deras krukor i bitar.
Så säger Herren (Jahve): Se han ska hovra som en örn och ska sprida ut sina vingar mot Moab.
Därför se, dagar kommer förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) då jag ska låta ett stridslarm höras mot Rabbah Ammons söner, och det ska komma och det ska bli en stenhög (höjd som uppstått genom upprepad bosättning – hebr. tel) och hennes döttrar ska brännas i eld. Då ska Israel fördriva dem som har fördrivit honom säger Herren (Jahve).
För så säger Herren (Jahve): Se, de som det inte anstår att dricka av din bägare, ska verkligen dricka, och är du den som verkligen ska gå ostraffad? Du ska inte gå ostraffad utan du ska verkligen dricka.
För se, jag gör dig liten bland folkslagen
och föraktad bland människor.
Se, han ska komma upp som ett lejon från Jordans buskar mot den starka boningen, för jag ska plötsligt få honom att springa därifrån och den som är utvald ska jag sätta över det, för vem är lik mig? Och vem ska utse en tid åt mig? Och vem är den herde som ska stå framför mitt ansikte?
Se, som en örn ska han komma upp och svepa ner och breda ut sina vingar mot Botsra, och hjärtat hos Edoms mäktiga män (män i sina bästa år, fulla av egen styrka och kraft) ska på den dagen vara som hjärtat hos en kvinna i hennes födslovåndor.
För se, jag ska uppvigla och få en samling av stora länder från norr att komma upp mot Babel, och de ska göra sig själva redo mot henne, därifrån ska hon bli tagen, deras bågar ska vara som en mäktig man som gjorts barnlös, ingen ska återvända fåfängt.
ska er mor få skämmas grundligt, hon som födde er ska bli förbryllad. Se, de bortersta folkslagen ska bli en öken, ett torrt land, en vildmark.
Se, ett folk kommer från norr och ett stort folkslag och många kungar ska resas upp från jordens yttersta hörn.
Se, han ska komma upp som ett lejon från Jordans buskar mot den starka bebyggelsen, för jag ska plötsligt få dem att rusa ifrån den, och den som är vald, honom ska jag utse över det, för vem är lik mig? Och vem vill bestämma en tid åt mig? Och vem är den herde som ska stå framför mig?
Därför, se, dagar kommer och jag ska döma över Babels skurna avgudar och hela hennes land ska skämmas, och alla hennes slagna ska falla i hennes mitt.
Därför, se, dagarna kommer förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) när jag ska döma över hennes skurna avgudabilder, och genom hela hennes land ska de skadade stöna.
Hesekiel (78)
Och jag såg och se, en stormvind kom ut från norr [stormar representerar ofta Guds närvaro, se ], ett stort moln med en eld blixtrade så att det lyste runt omkring det, och ut från dess mitt som färgerna av glödande legering från eldens mitt.
[Intill dessa keruber beskrivs något som liknas vid hjul. Det är samma ord (hebr. ofan) som används för vagnshjul, se . Dock är de mer komplexa och beskrivs som "hjul i ett hjul", se . I senare judisk litteratur (Henoksböckerna, 1 Enok 61:10 och 2 Enok 29:3) utvecklas ofannim (plural av ofan) till en tredje typ av änglar, tillsammans med serafim och cherubim. Anledningen är att på "hjulen" finns ögon, se . Den mest grundläggande tolkningen av hjulen som kan röra sig i alla riktningar är att visa på Guds allmakt och förmåga att se och förflytta sig överallt på jorden samtidigt.]
Och jag såg de levande varelserna och se ett hjul i (mot) marken vid sidan av de levande varelserna vid deras fyra ansikten.
Sedan tittade jag och såg en hand som sträcktes ut mot mig, och i den låg en bokrulle.
Se, jag har gjort ditt ansikte hårt (fast – hebr. ) mot deras ansikten och din panna hård mot deras pannor.
Och jag steg upp och gick ut på slätten, och se, Herrens (Jahves) härlighet [hans närvaro manifesterad] stod där som härligheten som jag såg vid floden (kanalen) Kevar [], och jag föll ner på mitt ansikte.
Men du människobarn se bojor ska bli satta på dig och du ska vara bunden med dem och du ska inte gå ut ibland dem,
Och se, jag lägger band på dig och du ska inte vända dig från den ena sidan till den andra förrän du har fullgjort dagarna för din belägring.
Men jag svarade: "Ack, Herrarnas Herre (Adonaj Jahve), min själ har aldrig blivit oren (förorenad), från min ungdom och till nu har jag aldrig ätit det som är självdött eller rivet av ett rovdjur och det som är avskyvärt har aldrig kommit i min mun."
och säg: Ni Israels berg hör Herrarnas Herres (Adonaj Jahves) ord: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) till bergen och till kullarna, till ravinerna och till dalarna: Se jag ska komma över er med svärd och jag ska fördärva era höga platser. [; ]
Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Ondska, en ondska, se den kommer. [Här upprepas ordet ondska – hebr. raa, två gånger, båda gångerna i singular och med tillägget en. Alltså görs det absolut övertydligt att det är en enda ondska det handlar om.]
Ett slut (hebr. qets)
kommer,
kommer
[gör] slutet (hebr. ha´qets)
det har väckts (hebr. qits) mot dig,
se det kommer.
[Versen har en struktur med en inledande kiasm, och där ordet "väcks" som också kan betyda skördetid står centralt, inramat av ordet "slut". Orden qets och qits är snarlika och ger en rytm och upprepning.]
Se dagen! Se den kommer! Vändningen visar sig, staven har blomstrat, stolthet (arrogans) har knoppats.
Och jag såg och se, något (någon) som liknade utseendet (skenet) av eld. Från höfterna och nedåt var utseendet eld och från höfterna och uppåt var utseendet strålande som spektrumets färger.
Och se, Israels Guds (Elohims) härlighet var där på samma sätt som i synen jag såg på fältet.
Han sa till mig: "Människobarn lyft nu upp dina ögon längs vägen mot norr." Så jag lyfte upp mina ögon längs vägen mot norr, och se, norr om altarets port var svartsjukans avbildade tron vid ingången.
[Tidigare hade Manasse satt upp en avbild av fruktbarhetsgudinnan Ashera i templet som referats i liknande ordalag, se , . I templet i Jerusalem sker avgudadyrkan och dagliga offer till hedniska gudar.]
Och han förde mig till gårdens öppning och när jag tittade såg jag ett hål i muren.
Och han sa till mig: "Människobarn gräv nu i muren." När jag hade grävt i muren såg jag en öppning.
Så jag gick in och såg, och se varje osmaklig form av krypande ting [] och djur och alla avgudar som Israels hus hade avbildat på muren runtom. [Sådana avbildningar var avgudar, se ; .]
Sedan förde han mig till portens öppning på Herrens (Jahves) hus som vetter mot norr, och se där satt kvinnorna och grät för Tamoz.
Och han förde mig till den inre gården i Herrens (Jahves) hus, och se vid öppningen till Herrens (Jahves) tempel, mellan förgården och altaret var det omkring 25 män med sina ryggar mot Herrens (Jahves) tempel och deras ansikten vända åt öster, och de tillbad solen åt öster. [Att vända ryggen mot templet är samma sak som att vända ryggen åt Gud. Det blir extra provocerande när de tillber solen i själva templet på detta sätt.]
Och se, sex män kom från vägen till den övre porten som ligger mot norr [byggd av Jotam, se ; samma område där Hesekiel sett soldyrkare, se ],
varje man med sitt fördärvande (dödliga) vapen i sin hand.
Och en man i mitten av dem [med tre män på var sin sida]
som var klädd i vitt linne med en skrivares skrivdon (hebr. qeset) [egyptiskt låneord för portabel låda med pennor, palett och behållare med troligtvis både svart och rött bläck] vid sidan (bundet i bältet vid höften).
Och de gick in och stod bredvid bronsaltaret []
Och se, mannen i linnekläder som hade skrivdonet vid sidan (bundet i bältet vid höften) [se och ] rapporterade och sa: Jag har gjort allt som du har befallt mig.
Sedan såg jag och se, på fästet (expansionen) [] som var över kerubernas huvuden visade sig ovanför dem som om det var en safir, en sten visade sig som liknade en tron i sin framtoning.
Och jag såg och se, fyra hjul bredvid keruberna, ett hjul vid sidan om en kerub och ett hjul vid sidan om en annan kerub, och hjulens utseende var som färgen på beryll.
Sedan lyfte en ande (vind) upp mig och förde mig till den östra porten på Herrens (Jahves) hus som vetter österut och se, i dörren till porten var 25 män. [Jfr med de 25 män som nämns i .] Och jag såg i deras mitt Jazanja, Azors son, och Pelatjaho, Benajahos son, folkets furstar.
[Vid utgrävningar i Davids stad i Jerusalem har hundratals lersigill (lat. bulla) hittats från perioden just innan Jerusalems fall 586 f.Kr. Namnen Jazanja och Pelatjaho återfanns bland dem. Även namnen Jeremia och hans skrivare Baruch, har hittats.]
Människobarn se dem av Israels hus som säger: Synen som han ser kommer [först] om många dagar och han profeterar om tider som är långt bort.
Därför och därför att de har lett mitt folk vilse och sagt: Frid (shalom) men där är ingen frid (shalom). Och när jag byggde en obetydlig mur, se då kletade de ner den med vit kalk.
och se när muren faller ska det då inte sägas till er: Var är kletet som ni kletade med? (Alternativ översättning: Var är kalken som ni vitmenade med?)
Och se en kvarleva ska bli kvar i det (landet), som ska föra fram både söner och döttrar, och se när de kommer till er och ni ser deras vägar och deras handlingar då ska ni bli tröstade för det onda som jag har fört upp mot Jerusalem, för allt som jag har låtit komma över henne (staden).
Se, det kastas i elden som bränsle, elden har slukat båda ändarna av den och dess mitt är bränd. Duger den till något arbete?
Se, när den var intakt dög den inte till något arbete, hur mycket mindre när elden har slukat den och den är bränd ska den duga till något?
Och jag gick förbi dig [igen] och såg på dig, och se din tid var inne för kärlek och jag spred ut min mantel [; ] över dig och täckte din nakenhet, jag gav min ed till dig och kom i förbund med dig [] förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) och du blev min.
Se därför har jag sträckt ut min hand över dig och har förminskat ditt underhåll och gett dig till deras vilja som hatar dig, filistéernas döttrar som skäms för dig för dina oanständiga vägar.
Se, alla som använder ordspråk ska använda detta ordspråk mot dig och säga: "Sådan mor – sådan dotter."
Se, detta var din syster Sodoms synd: Stolthet, frosseri (ordagrant: mätt på bröd) och sorglös lättja fanns i henne och hennes döttrar, hon stärkte inte händerna för den fattige eller nödställde.
Där var också en annan stor örn med stora vingar och många fjädrar, och se, denna vinranka vände sina rötter mot honom och sköt ut sina grenar mot honom från platsen där den planterats för att han skulle vattna den.
Och se ska den frodas när den omplanteras? Ska den inte vissna när östanvindarna rör den? I fåran där den gror ska den vissna.
Säg, jag ber dig, till det upproriska huset: Vet ni inte vad dessa ting betyder? Berätta för dem: Se, Babels kung kom till Jerusalem och tog dess kung och dess furstar och förde dem till Babel,
Och han som har föraktat eden genom att bryta förbundet, se när han gav sin hand och gjorde alla dessa ting ska han inte kunna fly.
Och se, han föder en son som ser alla sin fars synder som han har gjort och överväger att inte göra likadant,
Hans far, eftersom han grymt har förtryckt och stulit från sin bror och inte gjort det som är gott bland sitt folk, se han ska dö för sin synd.
Och det ska bli när de säger till dig: "Varför suckar du?" att du ska säga: Eftersom budskapet om det har kommit och alla hjärtan ska smälta och alla händer ska bli kraftlösa och varje ande ska bli matt och alla knän ska droppa med vatten, se det kommer och det ska bli gjort förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve).
Se, Israels furstar, varje man efter hans makt, har varit hos dig [Jerusalem] och utgjutit blod.
Se [Jerusalem], därför har min hand slagit mot din oärliga vinning som du har tagit och över ditt blod som finns i din mitt.
Och de har slaktat sina söner till sina avgudar och samma dag har de kommit till min helgedom för att vanhelga den, och detta har de gjort mitt i mitt hus.
Och därtill har du sänt efter män som kommer fjärran ifrån, till dem blev en budbärare sänd och de kom. För dem har du tvättat dig själv och målat dina ögon och klätt dig i smycken,
Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve):
Eftersom Moab och Seir säger: Se, som med alla folk är det med Juda hus,
Se, du är visare än Daniel [kan syfta på den bibliske Daniel, se , eller Daniel i den ugaritiska sagan om Aqhat],
det finns ingen hemlighet som kan döljas för dig.
På den dagen ska budbärare gå fram framför mig i skepp för att göra det trygga Kush [nuvarande Etiopien och Sudan] räddhågset, och det ska komma en krampryckning över dem på Egyptens dag, för se den kommer.
Människobarn jag har brutit av faraos arm, kungen i Egypten, och den har inte blivit omlagd så att den kan botas, den har inte blivit spjälad och fått styrka att hålla svärdet.
Se (kontemplera över) Assyrien [dåtidens stormakt], som var en ceder i Libanon
med friska grenar och med (som ger) en riklig skugga
och som är högrest
och dess topp är bland de tjocka grenarna.
Och när detta kommer, för se det kommer, då ska de veta (förstå, vara intimt förtrogna med) att en profet har varit ibland dem."
Han förde mig runt bland dem, och de låg i stora mängder överallt i dalen, helt förtorkade.
[Detta är en bild på en andlig torka över ett folk, se . Benen står för död, och många ben för en omfattande död, och enligt judisk tradition är det något avskyvärt att lämna benen öppna utan att gräva ner dem. En mer hopplös situation än detta går inte att tänka sig.]
Detta är vad Herrarnas Herre säger till dessa ben. Se på detta, jag ska göra så att ande (anda) kommer in i dig och du ska leva.
Jag profeterade så som jag blivit befalld. Under tiden då jag profeterade hördes ett [dundrande] ljud och ett rassel, och benen kom tillsammans, ben till ben.
Under tiden jag tittade såg jag hur senor och muskler kom fram, och hud täckte dem ovanifrån, men det var ingen ande i dem.
Och han sa till mig: Människobarn dessa ben är hela Israels hus. Se de säger: Våra ben är uttorkade och vårt hopp är förlorat, vi är helt avskurna.
Profetera därför och säg till dem: "Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk): Jag ska öppna era gravar och hämta upp er ur dem, mitt folk, och föra er hem till Israels land.
Tala till dem: "Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk): Se, jag ska ta Josefs trästav som är i Efraims hand och alla israeliter som hör till honom och lägga den på Judas trästav, och göra dem till en trästav – de ska bli ett i min hand."
Tala sedan till dem: Detta är vad Herrarnas Herre säger: Se jag ska föra israeliterna från hednafolken dit de har vandrat bort. Jag ska samla dem från alla håll och föra dem till deras land.
Se, den kommer och det ska ske (verkligen hända), förkunnar (säger, proklamerar) Herren Gud (Adonaj Jahve). Detta är dagen som jag har talat (berättat) om.
Han förde mig dit, och se, såg en man vars utseende var som koppar [han glänste och strålade]. I handen hade han ett linnesnöre [för att mäta långa avstånd, kanske liknande mätsnöret i ] och en mätstav [för att mäta portar och mur, se ]. Han stod vid porten.
[Mätstav är uppbyggt av ordet för stav (hebr. qaneh) och ordet för mått (hebr. middah). Ordet för stav som även kan betyda gren eller vass har också blivit ett grekiskt låneord kanna och kanon. Ordet har kommit att få betydelsen rättesnöre och används om Bibelns böcker och den kristna kanon.]
Och se, där var en mur runt omkring templet. Mätstaven som mannen hade i sin hand var 6 alnar [totalt 3,2 meter] lång, där varje aln var en handsbredd [ca 8-9 cm] längre än en vanlig aln.
[Himmelsk-aln
En vanlig (mänsklig) aln var 45 cm lång och motsvarar underarmens längd från armbågen till spetsen av långfingret, se . Här används en "himmelsk-aln" som är en handsbredd (8-9 cm) längre, vilket gör att den nya långa alnen är 54 cm lång. Mätstavens totala längd blir då 3,2 meter. Troligtvis är alla måtten i kapitel 40-48 mätta med denna längre himmelska-aln.
I Uppenbarelseboken nämns om änglars och människors mått (), vilket kan handla om dessa olika mått.] Han mätte murens bredd, den var en stav [3,2 meter bred], och höjden, som också den var en stav [3,2 meter hög].
Han förde mig till den yttre förgården, och jag såg att ett stengolv täckte den, och 30 tempelkamrar var uppbyggda på stengolvet.
Sedan förde han mig till södra sidan, och jag såg en port som vette åt söder. Han mätte dess pelare och förhus. De var lika stora som de andra.
Längden på tempelkammarbyggnaden mot den yttre förgården var 50 alnar [27 meter], men åt templet till 100 alnar [45 meter].
Och se, härligheten från Israels Gud kom från öster, och hans röst var som dånet av väldiga vatten, och jorden lystes upp av hans härlighet.
Och Anden lyfte mig upp och förde mig in på den inre förgården, och se, Herrens härlighet uppfyllde templet.
Så är undervisningen om templet: På toppen av berget ska hela området runt omkring vara högheligt. Detta är lagen om templet.
Sedan förde han mig genom norra porten till platsen framför huset. Jag fick då se hur Herrens härlighet uppfyllde Herrens (Jahves) hus. Då föll jag ner på mitt ansikte.
Han förde mig genom den ingång som låg vid sidan om porten till de heliga tempelkamrar som var bestämda för prästerna och som vette åt norr, och jag såg att det fanns en plats längst in mot väster.
Därefter förde han mig ut på den yttre förgården och lät mig gå fram till förgårdens fyra hörn, och jag såg då att i vart och ett av förgårdens hörn fanns en gård.
Sedan förde han [ängeln som ledde Hesekiel] mig tillbaka till templets ingång. Då såg jag att vatten (dubbla vatten) rann fram under tröskeln och rinna österut, för templets framsida låg på östra sidan. Vattnet kom från den högra sidan av templet och rann på den södra sidan av altaret. []
Han förde mig ut genom den norra porten och förde utanför till den yttre porten, som vänder mot öster. Och se, vatten (dubbla vatten) flöt från den södra (högra) sidan.
[Hebreiskan har förutom singular och plural även dual som innebär två, ändelsen "-jim" indikerar detta. Dualformen används både för "vatten" och "floden" i detta kapitel.]
När jag kom tillbaka upptäckte jag en enormt stor mängd träd längs med flodens båda sidor [det var något som jag inte lagt märke till tidigare].
Daniel (10)
[Daniel får nu se en syn med en bagge och en bock. En ängel förklarar lite senare synen för Daniel. Baggen med två horn symboliserar det medo-persiska riket, se . En passande bild. Den grekiske historikern Ammianus Marcellinus beskriver hur den persiska befälhavaren bar en bagges huvud i guld när han ledde armén.]
Jag lyfte min blick och såg en bagge med två horn stå vid kanalen. Den hade två långa horn [som representerar Medien och Persien]. Ett horn var längre (högre) än det andra, och det längsta växte fram sist. [Perserna blev med tiden den dominerande nationen i denna allians. Denna detalj överensstämmer också med bilden av björnen som "reste sig på ena sidan", se .]
[Ängeln identifierar också bocken i klartext, det är det grekiska riket, se .]
Medan jag såg detta (reflekterade över det jag sett och försökte förstå), fick jag se en bock [Grekland] komma västerifrån [och utmana baggen]. Den rörde sig snabbt över hela jorden utan att ens röra vid marken. Bocken hade ett framträdande horn i pannan [Alexander den store].
Medan jag, Daniel, såg synen försökte jag att förstå den. Plötsligt fick jag se en som såg ut som en man (mäktig hjälte) stå framför mig.
Jag lyfte min blick och fick se en man stå där, klädd i linnekläder. Han hade ett bälte av guld från Ufas [] runt midjan. [Synen liknar den av Jesus i ]
Då rörde en hand vid mig och hjälpte mig upp (skakandes) på mina knän och handflator.
Fursten över Persiens rike stod emot mig under 21 dagar. Då kom Mikael, en av de förnämsta furstarna, till min hjälp, och jag blev kvar där hos Persiens kungar.
Plötsligt rörde någon som liknade en människoson vid mina läppar [antagligen ängeln Gabriel i mänsklig gestalt, se ]. Då öppnade jag min mun och talade till honom som stod framför mig: "Min herre (adonaj), på grund av synen har stor vånda kommit över mig (som när en kvinna som ska föda), och jag är helt kraftlös.
Då sa han: "Förstår du varför jag har kommit till dig? Jag måste strax vända tillbaka för att kämpa mot fursten över Persien, och när jag drar bort från honom kommer fursten över Grekland (Javan).
[I följande 35 verser finns åtminstone 135 profetior som bokstavligt har gått i uppfyllelse från Daniels tid 536 f.Kr. fram till Antiochos IV härjningar i Israel som kulminerar när han vanhelgar templet 167 f.Kr.]
Nu ska jag berätta sanningen för dig. Tre kungar till [efter den nuvarande Kyros] ska uppstå i Persien, och den fjärde ska bli rikare än någon av de andra. När han har blivit som mäktigast genom sina rikedomar ska han sätta in all sin makt mot Greklands (Javas) rike.
[Kungarna i det medo-persiska riket efter Kyros var:
Kyros son Kambyses, 530-522 f.Kr. Smerdis eller Gaumata, 522 f.Kr. Darios I, 522-486 f.Kr. Xerxes I, 486-465 f.Kr. Han försökte erövra Grekland år 480 f.Kr. Han omnämns i Esters bok, se . Xerxes var den mäktigaste och mest inflytelserika av dessa fyra. Han förde flera krig mot Grekland under sitt styre.]
När jag, Daniel, såg upp, se, då stod det två andra där, en på flodens ena strand och en på den andra stranden.
Hosea (2)
Se, därför ska jag locka på henne
och föra henne ut i öknen och tala ömt till henne.
[Ett tidigare exempel var när Israel räddades från slaveriet i Egypten, se .]
För se, de har gått iväg från förödelse,
Egypten har samlat upp dem,
Mof [Memfis, längs med Nilens västra strand, 2 mil söder om moderna Kairo] ska begrava dem.
Deras dyrbara skatter av silver,
ska nässlor inta
och törne ska vara i deras tält.
Joel (1)
För se, i de dagarna och på den tiden,
när jag upprättar Juda och Jerusalem från exilen,
Amos (13)
Se, Jag ska låta det knaka under er,
som en vagn knakar när den är full av kärvar (överlastad).
Herren Herren (Adonaj Jahve) har svurit vid sin helighet:
"Sannerligen ska de dagarna komma över dig
när du ska föras bort med krokar
och dina invånare med fiskkrokar.
Se vem som är här:
Han som formar bergen och skapar vinden (anden).
[Han som skapar både det som syns för ögat och det som inte syns.]
Han som berättar om sina tankar för människan [].
[Kan också översättas att han ser människans alla tankar, se .]
Han som vänder morgonen till mörker.
[Vänder de ogudaktigas framgång till mörker, se , ; ; .]
Han som marscherar fram på jordens höjder.
[Ödmjukar de högmodiga, se ] Herren Härskarornas Gud (Jahve Elohim Sebaot), är hans namn.
[ är det första poetiska stycket i Amos, även och räknas dit. Det kan vara tre sektioner från en och samma hymn.]
Se, Herren (Jahve) har befallt och det stora huset ska bli slaget till spillror
och det lilla huset i småflis.
[Nu följer ett nytt stycke. Stilen skiftar från poetisk till prosa.]
Herren Herren (Adonaj Jahve) visade mig detta, och se han gjorde en gräshoppa när den senare grödan började spira, och se, det var efterskörden efter kungens höskörd.
Herren Herren (Adonaj Jahve) visade mig detta, och se Herren Herren (Adonaj Jahve) kallade (ropade) på eld för att strida, och den slukade de stora djupen och skulle ha förtärt landet.
Han visade mig detta, och se Herren (Adonaj) stod bredvid en mur, tillverkad av en murare, och hade ett lodsnöre i sin hand.
Herren Herren (Adonaj Jahve) visade mig detta, och se, en korg med sommarens frukt.
"Var helt säker på detta, denna tid kommer," förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre:
"Jag ska sända en hunger i landet,
inte en hunger efter bröd
eller en törst efter vatten,
utan en hunger efter att höra Herrens ord.
Se, Herren Herrens (Adonaj Jahve) ögon
är på det syndfulla kungariket
och jag ska utplåna det
från jordens ansikte,
likväl ska jag frälsa
och inte helt utplåna Jakobs hus,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
För se, jag ska befalla
och jag ska sålla Israels hus bland hednafolken,
som säd sållas i en sikt,
likväl ska inte ett enda korn falla på marken.
"Se, det ska komma dagar", förkunnar (säger, proklamerar) Herren,
"när plöjaren [som förbereder för höstsådden]
ska hinna ikapp skördemannen [det tar sådan tid att få in de stora skördarna],
när de som trampar druvorna
ska hinna ikapp [inte hinner bli klara innan det är dags för] såningsmannen.
Då ska bergen drypa av druvsaft
och alla höjder flöda (ordagrant "smälta"; samma ord som i ) över.
Obadja (1)
Se, jag gör dig liten bland länderna,
du är mycket föraktad.
Mika (1)
För se, Herren (Jahve) kommer fram, ut från sin plats
och ska komma ner och trampa på jordens höga platser.
Nahum (2)
På bergen syns hans fötter,
han som kommer med goda nyheter och förkunnar frid (shalom, all slags välgång)!
"Fira dina fester Juda,
kungör dina löften,
för de onda skall inte längre komma nära dig,
de är helt borthuggna." [Denna vers är en nyckelvers i Nahum! Profeten Jesaja använder liknande ord om hur de tillfångatagna judarna ska återvända från exilen i Babylon till Juda, se . I den grekiska översättningen Septuaginta används ordet "euangelizo", från vilket vi har fått ordet "evangelist"! Här anar vi också hur Gud proklamerar sin frid – shalom – till alla folk i alla tider!]
Se ditt folk i din mitt är som kvinnor [fysiskt svagare än starka soldater],
ditt lands portar står vidöppna för dina fiender,
elden har slukat dina grindar.
Habackuk (3)
Se, hans själ i honom [Babylon – den onda nationen – personifierad] är uppblåst [av högmod],
den är inte rättfram (rak; behagar inte),
men den rättfärdige (en rättfärdig) ska leva genom sin tro [i hans (Guds) trofasthet/stabilitet – hebr. ].
[; ; ]
Se, är det inte från Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)
att folkens arbete är bara bränsle för elden (kommer gå upp i rök) []
och nationerna tröttar ut sig i förgänglighet?
Ve över honom som säger till träet: "Vakna",
till den stumma stenen: "Stå upp!"
Kan detta undervisa?
Se, det är överdraget med guld och silver
och det finns ingen ande (andedräkt, liv) i dess mitt.
Haggai (1)
[Mycket/lite]
"Ni sökte efter mycket men fann lite
och när ni tog hem det blåste jag på det." [Fråga]
"Varför?" förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
"Eftersom mitt hus ligger öde, medan var och en har fullt upp med sitt eget hus."
Sakarja (18)
På natten såg jag, och se, en man som red på en röd häst och stod bland myrtenträden som fanns i ravinen. Bakom honom var röda, brunaktiga (vinrankans skiftande grön-bruna färg) och vita hästar.
[I kapitel 6 ser Sakarja fyra vagnar som dras av röda, svarta, vita och spräckliga hästar. I Uppenbarelseboken ser Johannes en vit, eldröd, svart och grönaktig häst, se . Ordet för vinranka används här för att beskriva den brunaktiga hästens kulör. Vinrankan är först ljusgrön när den skjuter skott, mörknar för att till sist bli brunaktig. Denna brunaktiga häst motsvarar den spräckliga hästen i och den grönaktiga i .]
De svarade Herrens (Jahves) ängel (budbärare) som stod bland myrtenträden och sa: "Vi har vandrat fram och tillbaka (runtomkring) jorden (världen) och se, hela jorden (världen) sitter stilla och vilar.
Jag [Sakarja] lyfte upp mina ögon och såg. Och se där var fyra horn.
Och jag lyfte upp mina ögon och såg. Och se, där var en man med ett mätsnöre i sin hand. [; ]
Och se, ängeln (budbäraren) som talade med mig gick framåt och en annan ängel (budbärare) gick ut för att möta honom,
För se, stenen som jag har lagt inför Josua, är en sten med sju facetter. På den ska jag gravera in en inskription, förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), att jag ska ta bort detta lands missgärning på en enda dag.
Han frågade mig: "Vad ser du?"
Jag svarade: "Jag har sett, och se, en menora (sjuarmad kandelaber; ljusstake) helt i guld med en skål på dess topp och dess sju lampor därpå, där är sju rör, sju till lamporna som är överst,
Åter lyfte jag upp mina ögon och såg, och se, en flygande bokrulle (hebr. )!
Och se, en rund blybit lyftes bort och detta är en kvinna som sitter mitt i efa-måttet.
Sedan lyfte jag upp mina ögon och såg, och se, det kom fram två kvinnor och vinden var i deras vingar, för de hade vingar som storkens vingar, och de lyfte upp efa-måttet mellan jorden och mellan himlen.
[Detta är den åttonde synen, den har likheter med den första som också har hästar i olika färger. I den första synen är det en häst vardera med en ryttare. Här är det vagnar som troligtvis dras av två hästar vardera. Bergen av brons fungerar som symboler på pelarna till ingången på Herrens tempel, se .]
Igen lyfte jag upp mina ögon och såg, och se, jag såg fyra vagnar [hästekipage som representerar riken och härskare] komma fram mellan två berg, berg av brons.
[Bergen, och dalgången mellan dem, i synen kan syfta på någon av dalarna kring Jerusalem och i så fall troligast Kidrondalen mellan berget Moria och Olivberget. Den dalen kallas också Jehoshafats dal (som just betyder "Gud ska döma"), se och refereras till just den plats där Gud en dag ska döma folk och nationer. Lite längre fram i Sakarja beskrivs hur Messias ska stå på Olivberget med sina fötter och berget ska klyvas till en väldig dal, se .]
Tala sedan till honom och säg: "Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot); Se, en man vars namn är Rotskottet ska skjuta upp från hans plats och bygga Herrens (Jahves) tempel. []
Se, Herren (Adonaj) ska utarma henne
och han ska kasta hennes styrka (mäktighet) i havet,
och hon ska bli uppslukad av elden.
[Följande profetia skrevs 487 f.Kr. Jesus fullbordade den första delen när han red in i Jerusalem.]
Gläd dig av hela din kraft (hänge dig),
du Sions dotter [ni som bor i Jerusalem]!
Ropa i glädje (stäm in i segerjubel),
Jerusalems dotter!
[Titeln dotter förstärker bilden av Gud som en kärleksfull far för sitt folk.]
Se, din Konung kommer till dig!
Han är rättfärdig (rättvis, rättmätig, lever upp till en hög standard)
[refererar både till hans karaktär och hur han regerar],
han är frälsning (en befriare som segrat),
han kommer ödmjukt (under enkla yttre förhållanden),
ridande på en åsna, ja, ett åsneföl, på ett åsnestos föl.
[Enligt dåtidens sed red en kung som kom i ett fredligt uppdrag på en åsna, medan en krigarkung kom på en häst. Nu följer den andra delen av denna profetia som kommer att gå i uppfyllelse när Jesus kommer tillbaka för att regera här på jorden i tusenårsriket.]
Jag ska inte längre ha medlidande med landets invånare", förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), "utan jag ska ge männen, var och en, i deras grannes hand och i hans kungs hand, och de ska slå landet och ur deras hand ska jag inte befria dem."
för jag ska resa upp en herde i landet som inte ska tänka på dessa som är avhuggna, och inte heller ska söka upp de unga (förskingrade – hebr. naar) och inte hela det som är brutet. Inte heller ska han mata det som fortfarande finns kvar, utan han ska äta köttet och det feta och bryta sönder deras klövar i bitar."
Se, jag ska göra Jerusalem till en berusningens bägare [Ordet "berusningens bägare" finns bara här i hela GT och därför är dess betydelse inte helt klar men roten skvallrar om att det har med fruktansvärda skakningar att göra.] för alla folk runtomkring, och över Juda ska det också falla och bli en belägring mot Jerusalem.
Se, en Herrens (Jahves) dag kommer, då det förspillda (ditt byte) ska fördelas i din mitt.
Malaki (4)
Ni säger också: "Se så värdelöst det är", och ni luktar (sniffar) på det [här anar man att doften av köttet inte är frisk utan snarare rutten], säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
[ och har många likheter. De tre orden (orenar, förorena, föraktat) återkommer i samma ordning, men objekten ändras från "bröd – Guds namn, bord" till "Guds namn, bord – frukt/mat".]
Ni för fram det stulna, halta och sjuka som ett offer. Skulle jag ta emot det från er hand? säger Herren (Jahve).
Se, jag sänder min budbärare [Johannes Döparen, se ], och han ska förbereda vägen för mig. Plötsligt ska han komma till sitt tempel, den Herre [Adonaj, dvs. Messias, Jesus] som ni ber om, den förbundets budbärare som ni begär. Se, han kommer,
säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
Den dagen kommer utan tvekan, brinnande som en ugn [en kontrollerad eld], och alla arroganta (högmodiga människor som föraktar Gud) och alla som gör det onda (handlar ogudaktigt) ska bli som agnar (stubb) [ordet används både om stubben som är kvar på åkern efter skörd och om agnarna]. Den kommande dagen ska bränna upp dem, säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), den ska inte lämna kvar vare sig en enda rot eller lövverk (gren, kvist).
Se, jag ska sända er profeten Elia innan Herrens stora och fruktansvärda dag kommer [; ; ].
[Eftersom Elia togs upp till himlen utan att dö () har hans återkomst alltid förknippats med den messianska tidsålderns intåg inom den judiska tron, se . Johannes Döparen hade Elias ande (; ; ; ) och uppfyllde profetian i , men han var inte Elia (). Se även .]
se, beskåda
