2920 – κρίσις (krisis)

domstol, fördömelse


Typ:
Substantiv
fem.
Grekiska: κρίσις (krisis)
Uttal: kree-sis
Talvärde: 346 (20 + 100 + 10 + 200 + 10 + 6)    ord med samma talvärde
Ursprung: Perhaps a primitive word
Användning: 47 ggr i NT

Ordstam

Ord med krisis som rot:

δικαιοκρισίαdikaiokrisiaG1341rättfärdig dom, rättvis dom

Motsvarande hebreiska/arameiska ord

I den grekiska översättningen Septuaginta (LXX) har följande hebreiska/arameiska ord översätts till krisis :

דָּבָרdavarH1697ord, uttalande, sak, ting, föremål
דִּיןdinH1779dom
מִצְוָהmitsvahH4687budord, befallning, tydlig befallning
מִשְׁפָּטmishpatH4941rättvisa, påbud, bindande juridiska beslut, domstol, ritning
נָקַםnaqamH5358hämnas
נָקָםnaqamH5359hämnd
פְּשַׁרpesharA6591uttydning
צֶ֫דֶקtsedeqH6664rätt, rättvis
רִיבrivH7379strid
שָׁפַטshafatH8199döma

*Vi arbetar med att ta fram svenska beskrivningar på alla ord, i de fall de inte finns ännu finns visas den engelska här. Även fältet ursprung är inte fullständigt och kan ha blandat engelska och svenska.

Engelsk översättning (i KJV version)

judgment (41), "damnation" (3), "accusation" (2), "condemnation" (2)

Engelsk beskrivning

  1. A separating, sundering, separation.
    1. A trial, contest.
  2. Selection.
  3. Judgment.
    1. Opinion or decision given concerning anything.
      1. Esp. Concerning justice and injustice, right or wrong.
    2. Sentence of condemnation, damnatory judgment, condemnation and punishment.
  4. The college of judges (a tribunal of seven men in the several cities of Palestine; as distinguished from the Sanhedrin, which had its seat at Jerusalem).
  5. Right, justice.


Alternativa former

Grammatisk kodSvenskaAntal
Substantiv Substantiv
ack. sing. ackusativ singularis femininum
-15
Substantiv Substantiv
dativ sing. dativ singularis femininum
-7
Substantiv Substantiv
gen. sing. gen. singularis femininum
-15
Substantiv Substantiv
nom. pl. nominativ pluralis femininum
-2
Substantiv Substantiv
nom. sing. nominativ singularis femininum
-8


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com Rapportera ett problem

Referenser (47 st i TR)


Matteusevangeliet (12)

"Ni har hört det sägas till fäderna [hört fariséernas utläggning av budet i 2 Mos 20:13]:
'Du ska inte mörda.
Den som begår mord undgår inte sin dom.'
Men jag säger er [och fullkomnar betydelsen]:
Den som är arg på sin broder (är långsint och vägrar att förlåta),
kan inte undgå sin dom.
[Vissa manuskript har tillägget "utan orsak", se Ef 4:26.]
Den som säger till sin broder: 'Du är värdelös' (hånfullt skällsord för 'dum i huvudet'),
kan inte undgå att ställas inför Stora rådet [Sanhedrin, judarnas högsta juridiska instans].
Den som säger: 'Du är en dåre',
kan inte undgå [dödsdomen i] det brinnande Gehenna (helvetet).
[Gehenna är ett grekiskt lånord från hebreiskan. Det är namnet på Jerusalems södra dalgång, Hinnomdalen. Det var här som barn offrades till avguden Molok, se 2 Krön 28:3; 33:6. Platsen är också en domens plats där dessa onda kungar ska dömas, se Jes 30:33. På 1200-talet uppkom en sägen att det var här stadens avfall eldades upp i en ständigt brinnande eld. Det kan inte uteslutas att stadens avfall kan ha tippats i denna och andra dalgångar. Det är dock troligare att Jesus i ett sammanhang som talar om mord, se vers 21, anspelar på barnoffren och den kommande slutgiltiga domen för de skyldiga till dessa avskyvärda handlingar, se Jer 7:32–33; 32:35.]
Jag säger er sanningen, det kommer att vara lindrigare för Sodoms och Gomorras regioner [1 Mos 19:1–29] på domens dag än för den staden.
[Judarna ansåg att hedniska områden var befläckade och även marken orenad. Ortodoxa judar skakade därför demonstrativt av dammet från sina kläder och sandaler när de återvände till det heliga landet från en resa till icke-judiska områden. Jesus använder nu samma symbolik och jämställer en judisk stad i Galileen, som inte ville veta av lärjungarna, med en hednisk stad. Denna uppmaning från Jesus verkar praktiseras även senare, se Apg 13:51; 18:6.]
Men jag säger er: För Tyros och Sidon ska det bli lindrigare på domens dag än för er.
Men jag säger er: För Sodoms land ska det på domens dag bli lindrigare än för dig."

Se, min tjänare som jag har utvalt,
min älskade som jag har min glädje i (som är min själs behag).
Jag ska låta min Ande komma över honom,
och han ska proklamera (förkunna) rätten (fälla en rättvis dom) till folken (alla etniska grupper).
En stjälk som har blivit fullständigt krossad ska han inte bryta av,
och en glödande veke ska han inte släcka ut,
förrän han har fört rätten (fällt en rättvis dom) till seger.
Men jag säger er, på domens dag ska människorna ge räkenskap (redovisa)
för varje fruktlöst (tomt, meningslöst) ord de talat.
Nineves folk [de hedniska assyrierna] ska uppstå vid domen,
tillsammans med detta släkte [som inte ville tro] och bli dess dom.
För de omvände sig vid Jonas förkunnelse [Jona 3],
men här finns något som är förmer än Jona.
Söderns drottning ska uppstå vid domen
tillsammans med detta släkte och bli dess dom. [1 Kung 10:1–3; 2 Krön 9:1–12]
För hon kom från jordens yttersta gräns för att lyssna till Salomos vishet,
men här finns något som är förmer än Salomo."
Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan], skriftlärda och fariséer,
ni hycklare (som bara spelar ett skådespel för andra).
Ni ger tionde [enligt 5 Mos 14:22] av [era minsta små kryddor] er
mynta,
dill
och kummin,
men negligerar de viktigare (tyngre) delarna i undervisningen [Moseböckerna – Torah]:
rättvisan,
barmhärtigheten
och troheten (tron).
Detta är sådant ni borde göra, utan att [för den skull] försumma det andra [tiondegivandet].
[De skriftlärda och fariséerna hade helt fel prioriteringar. Jesus nämner tre små kryddor i jämförelse med rättvisa, barmhärtighet och trohet – tre områden som har att göra med moral och hjärtats inställning, se Mika 6:6–8.]
Ni ormar! Ni giftormars barn! [Han förknippade de skriftlärda och fariséerna med död, och med den urgamla ormen, Satan själv.] Hur ska ni kunna undgå att dömas till Gehenna (helvetet)?

Markusevangeliet (4)

Om man inte tar emot er eller lyssnar på er, så gå från den platsen och skaka av dammet från era fötter. Det blir ett vittnesbörd mot dem."
[Judarna ansåg att hedniska områden var befläckade och även marken orenad. Ortodoxa judar skakade därför demonstrativt av dammet från sina kläder och sandaler när de återvände till det heliga landet från en resa till icke-judiska områden. Jesus använder nu samma symbolik och jämställer en judisk stad i Galileen, som inte ville veta av lärjungarna, med en hednisk stad. Denna uppmaning från Jesus verkar praktiseras även senare, se Apg 13:51; 18:6.]

Lukasevangeliet (11)

Men [de hedniska städerna] Tyros och Sidon ska få det lindrigare vid domen än ni [judiska städer Korasin och Betsaida].

Drottningen av Söderlandet ska uppstå vid domen tillsammans med människorna i detta släkte och döma dem. Hon [en hedning] kom från jordens yttersta gräns för att lyssna på Salomos vishet [hon såg inga tecken] – och här är mer [vishet] än Salomo!
Folk från Nineve ska uppstå vid domen tillsammans med människorna i detta släkte och döma dem. De [hedningarna i Nineve] omvände sig [utan att behöva se några tecken] när Jona predikade – och här är mer [nådefull predikan om omvändelse] än Jona!"
[Här står Jesus, en som är större än både Salomo och Jona, mitt ibland dem.]
Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan], fariséer! Ni ger tionde av mynta, vinruta och [alla små] kryddväxter (trädgårdsväxter), men missar rättvisan [social rättvisa och medmänsklighet till människor] och kärleken till Gud. Ni borde göra det ena utan att försumma det andra.

Johannesevangeliet (1)

[I följande stycke, vers 19–21, återkommer tre liknande fraser med "ljuset" och verbet "komma" som ramar in och förstärker budskapet. Ljuset har kommit och människan har fått ett val: att komma till ljuset eller att inte komma till det.]
Detta är grunden (orsaken) till domen:
Ljuset har kommit till världen,
men människorna älskade mörkret mer än ljuset
eftersom deras handlingar var onda (förgiftade, destruktiva).
Fadern dömer inte någon [han utövar inte den rätten], i stället har han överlåtit hela domen till Sonen.
Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er att den som hör [kontinuerligt lyssnar till] mitt ord (gr. logos) och tror på (förtröstar på) honom som har sänt (gr. pempo) mig, har (äger) [redan nu] evigt liv och kommer inte under (in i) domen, utan har övergått från döden till livet [har gått ut ur döden in i livet, se 1 Joh 3:14].
och gett honom auktoritet att utföra domen, eftersom han är Människosonen. [Jesus var sann människa.]
och komma ut. De som har gjort gott uppstår till liv, medan de som praktiserat (vanemässigt gjort) ondska (levt utan räkenskap, utan moral) ska uppstå till dom (avskiljning).
Jag kan inte göra någonting av mig själv. Det jag hör, det dömer jag, och min dom är rätt (rättvis, rättfärdig), eftersom jag inte söker min egen vilja, utan min Faders vilja, han som har sänt mig.
Sluta döma efter skenet (på ett ytligt sätt), döm i stället rätt (rättfärdigt, enligt sanningen)."
Även om jag skulle döma är min dom sann, för jag är inte ensam, utan med mig är Fadern som har sänt mig.
Nu faller domen över den här världen (världens sätt, ordnade samhällssystem med föränderlig etik och moral), nu ska denna världens herraväldes furste [Satan] bli utkastad.
När han kommer ska han överbevisa världen (människosläktet) om synd, rättfärdighet och dom. [Ordet 'överbevisa' är att föra fram allt i ljuset, som i en rättegång när helt uppenbara bevis läggs fram. Detta är en av den helige Andes uppgifter.]
Om dom, eftersom denna världens herraväldes furste [Satan] har blivit dömd (är nu under domen).
[Alla människor kommer en dag att stå inför Gud. Satan, som också kallas åklagaren, är redan dömd. Han har inte längre någon makt och kan inte längre fördöma dem som är i Jesus.]

Apostlagärningarna (1)

I sin förnedring (låga status, genom att ödmjuka sig) blev hans dom borttagen,
och vem kan beskriva [ondskan hos] hans släkte (generation, de som levde i hans samtid)?
För hans liv togs bort från jorden.
[Jes 53:7–8]

2 Thessalonikerbrevet (1)

Detta [förföljelser och lidanden] är ett bevis på Guds rättfärdiga dom [som kommer], så att ni blir värdiga Guds rike, det är därför som ni får lida (gå igenom svårigheter).

1 Timoteusbrevet (2)

[Tillbaka till diskussionen om varför man inte ska vara för snabb att utse nya äldste:]
Vissa människors synder
är uppenbara och får sin dom i förväg,
andras synder kommer fram först senare.

Hebreerbrevet (3)

På samma sätt som det är bestämt att alla människor ska dö (det väntar alla) [Rom 6:23] och sedan dömas,
utan [bara] en säker, fruktansvärd väntan (gr. ekdoche) på en dom och en rasande eld (eldens iver/svartsjuka) [en straffiver] som är på väg att förtära motståndarna [gr. hupenantios – de som sätter sig över och som står emot].

Jakobs brev (4)

För den som inte har visat barmhärtighet (nåd) blir domen obarmhärtig, men barmhärtigheten (nåden) triumferar (gläder sig, segrar, skryter) över domen.
[Detta avslutande stycke hör tematiskt ihop med det inledande stycket i Jak 1:1–16. Nyckelord som knyter ihop dessa sektioner är "död" och "vilseledd" som bara återfinns i Jak 1:15–16; 5:19–20. Det första stycket avslutas med en varning för att bli vilseledd, och det sista stycket avslutas med en uppmaning om att föra tillbaka den som blivit vilseledd, se Jak 1:16; 5:19.]
Framför allt, mina syskon (bröder och systrar i tron):
svär ingen ed,
varken vid himlen eller vid jorden
eller vid något annat.
Låt ert ja vara [ett okomplicerat] ja
och ert nej vara [ett okomplicerat] nej,
så drabbas ni inte av domen.

2 Petrusbrevet (1)

För Gud skonade inte de änglar som hade syndat, utan kastade dem i den lägsta avgrunden (gr. tartaros), han överlämnade dem till mörkrets kedjor för att förvaras där till domen.
[Detta är enda gången ordet tartaros används i NT. Tartaros var inom den grekiska mytologin ett lägre skikt i dödsriket, Hades. Hit fördes de värsta syndarna där de straffades dag och natt. Petrus lånar detta ord för att beskriva en temporär plats för fallna änglar fram till den slutgiltiga domen, se Upp 20:10–14. Eftersom sammanhanget är Noa, se vers 5, kan dessa änglar syfta på de änglar som gjorde uppror och syndade mot Guds bud genom att ha sexuella relationer med kvinnor, se 1 Mos 6:1–4.]
Herren förstår alltså att frälsa de gudfruktiga ur frestelsen och hålla de orättfärdiga i förvar under straff fram till domens dag.
medan änglar som står högre i makt och styrka inte uttalar några hånfulla domar mot dem inför Herren.
Men de himlar och den jord som nu finns har genom samma ord sparats åt eld och bevaras fram till den dag då de gudlösa människorna ska dömas och gå under.

1 Johannesbrevet (3)

I detta [att vi är förenade med honom, se vers 16] har [den osjälviskt utgivande] kärleken fullkomnats [steg för steg nått sin fulla mognad och sitt mål, se vers 12] hos oss, så att vi kan ha frimodighet [vara rättframma och möta honom med tillförsikt] på domens dag – för precis [så] som han [Jesus] är, [så] är också vi i den här världen. [1 Joh 3:21; Heb 10:19]

Judas brev (4)

Ni känner till [berättelserna om] de änglar som inte höll fast vid sin höga ställning utan övergav sin rätta hemvist. Dem håller han i förvar i mörker med eviga bojor till den stora dagens dom. [Det är troligt att Judas refererar till händelsen i 1 Mos 6:1–4.]
Men när ärkeängeln Mikael tvistade med djävulen om Moses kropp, vågade han [Mikael] inte uttala någon hånfull dom över honom utan sa: "Må Herren straffa dig."
[När Mose dog, sedan han fått se det utlovade landet, begravdes han av Herren själv någonstans i Moabs land, se 5 Mos 34:1–12. Citatet "Må Herren straffa dig" har en parallell i Sak 3:1–2 där djävulen argumenterade över prästen Josuas smutsiga klädnad. Ängeln Mikael ansågs vara Israels folks speciella skyddsängel, se Dan 12:1. Tvisten om Moses kropp gällde enligt judisk tradition att djävulen anklagade Mose för att inte vara rättfärdig på grund av hans dråp av egyptiern, se 2 Mos 2:12. Dessa detaljer finns inte med i Bibeln och antas komma från en judisk skrift från mitten på det första århundradet som kallas "Mose uppstigning", och som handlar om hans himmelsfärd. Det finns bara ett manuskript och just dessa delar som antas handla om tvisten om Moses kropp saknas.
I detta fall är det ovidkommande om historien är sann eller inte. Kanske väljer Judas att ta med den för att mottagarna kände till berättelsen. Poängen är tydlig – dessa falska lärare talade om sådant de inte visste något om. Även Lukas och Paulus citerar grekiska poeter i sina skrifter, utan att för den skull validera allt som står i dessa utombibliska verk, se Apg 17:28; 1 Kor 15:33; Tit 1:12.]
för att hålla dom över alla och ställa varje själ till svars för alla de gudlösa gärningar de gjort och för alla de hårda ord som gudlösa syndare har talat mot honom."
[I ett samhälle som snabbt sjönk allt djupare i synd vandrade Henok med Gud. Hans ålder blev 365 år och han togs upp utan att dö en naturlig död, se 1 Mos 5:18–24. Vers 14–15 är ett direkt citat från Första Henok 60:8 och 1:9. Boken är en apokryfisk judisk text från ca 300 f.Kr. som beskriver de fallna änglarna i 1 Mos 6 och Henoks besök i himlen. Den har aldrig ingått i den bibliska kanon eller apokryferna, men var en vanligt förekommande utombiblisk bok när Nya testamentes böcker skrevs. Elva kopior av boken hittades i Qumran bland dödahavsrullarna. Anledningen till att Judas citerar från denna bok kan vara att hans motståndare höll den högt och ofta använde den i sin argumentation. Se även resonemanget i vers 9.]

Uppenbarelseboken

Han sa med stark röst: "Vörda Gud och ge honom äran! Stunden (timmen) för hans dom har kommit. Tillbe honom som har gjort himlen och jorden, havet och vattenkällorna."
Jag hörde altaret säga: "Ja, Herre Gud Allsmäktig,
sanna och rätta är dina domar."
[Tidigare hade Johannes sett martyrernas själar under altaret, se Upp 6:9. Det kan vara deras röst som hörs. I Upp 9:13 hörs också en röst från de fyra hornen på altaret.]
Skrämda av hennes plåga står de på avstånd och säger:
"Ve, ve [uttryck för intensiv förtvivlan], du stora stad!
Babylon, du mäktiga stad!
På en enda timme [en jämförelsevis kort tid] kom domen över dig."
[Samma uttryck återkommer två gånger till, se vers 16 och 19.]
för hans domar är sanna och rätta.
Han har dömt den stora skökan [det stora Babylon, se Upp 14:8]
som fördärvade jorden med sin otukt
och straffat henne för sina tjänares blod."
[Det är inte Babylons fall som är orsaken till glädjen. Sången betonar i stället Guds attribut – han är sann och rättfärdig, se även Upp 15:3; 16:7. Gud finner inte glädje i den ogudaktiges död, i stället vill han se omvändelse, se Hes 18:23. Händels Hallelujakör från 1741 har inspirerats från denna passage.]



Grekiskt/svenskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.