Referenser (119 st)
3 Moseboken (5)
Ni ska inte döma partiskt –
varken gynna den fattige [bara för att han är fattig],
eller ta den rikes parti [bara för att han är rik och har inflytande].
Du ska döma din landsman på ett rättvist sätt.
Rätt våg [för att väga – även bildligt för att döma]
– rätta stenar [vikter för balansvågen]; rätt efa [standardmått för att mäta torra varor – 22 liter] och
rätt hin [standardmått för att mäta vätska – 3,5 liter] ska ni ha. [Dessa två verser som handlar om ärlighet i transaktioner – rätta vikter och mått. Detta stycke relaterar direkt till budorden i om att inte stjäla, ljuga och bedra, utan att älska sin medmänniska. Standardiserade vikt- och måttenheter omnämns i Hammurabis lagar. Det är intressant att i ett stycke som just handlar om rätt balans står "vikt" centralt i och i är våg och sten centralt och balanserar varandra! Ordet vikt i omgärdas av två ord för mått som balanserar de två måtten efa och hin i .] Jag är Herren (Jahve), er Gud (Elohim),
som har fört er ut ur Egyptens land.
5 Moseboken (7)
Och jag utsåg era domare vid den tiden och sade: "Lyssna på ärendena mellan era bröder och döm rättfärdigt mellan en man och hans bror och främlingen som är med honom.
Du ska tillsätta (ordagrant: "ge dig själv" – hebr. natan) domare och skrivare (ledare) i alla dina portar [städer med murar] som Herren (Jahve) din Gud (Elohim ) ger dig (hebr. natan), och de ska döma folket med rättvisa domar. [Hebr. shoterim används om förmän, se ; ; ledare, se , eller skrivare och sekreterare och i kombination med domare biträden, se ; . Porten var den plats där all offentlig makt utövades. Det var platsen där affärsavtal ingicks och där brottslingar dömdes och alla slags tvister avgjordes. Porten var också den plats där påbud kungjordes. Portar används här också underförstått i betydelsen alla större städer med en ringmur.]
Rättfärdighet, rättfärdighet [upprepningen förstärker – rättfärdighet, och inget annat än rättfärdighet] ska du följa, så att du ska (kan) leva länge och ärva landet som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger till dig. [I detta stycke blandas singular och plural: "du ska tillsätta" och "de ska döma". Genomgående i Bibeln betonas både det individuella och kollektiva ansvaret.]
En felfri och rättvis vikt (sten) ska du ha och ett felfritt och rättvist efa-mått ska du ha, så att dina dagar blir många i landet som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger till dig.
Ni ska kalla folket till berget, där ska de offra rättfärdiga offer, för de ska dia havets överflöd och sandens gömda rikedomar."
Job (7)
Vänd om, låt ingen orätt (hebr. avlah) ske!
Vänd om, min sak är rättfärdig!
Har Gud (El) förvrängt (perverterat, gjort krokiga) påbud (bindande juridiska beslut)?
Eller har den Allsmäktige förvrängt (perverterat, gjort krokig) rättfärdigheten?
Om du är ren (moraliskt ren – hebr. zach) och rättsinnig []
ja, då ska han vakna upp till dig [och komma till undsättning]
och fullborda (ersätta; fullkomna – hebr. shalem) din rättmätiga boning.
Jag klädde mig i rättfärdighet och den var min klädnad,
rättvisan var min mantel och huvudbonad.
låt mig bli vägd på rättvisans våg,
och Gud (Elohim) känner (är intimt förtrogen med) min oskuld. [; , ]
Tycker du att du har rätt [när] du säger:
"Min rättfärdighet från Gud (El)",
Jag ska hämta min kunskap från fjärran
och ska tillskriva min Skapare rättfärdighet.
Psaltaren (49)
Svara mig när jag ropar [höjer min röst i bön],
min rättfärdighets Gud (Elohim)!
När jag var trängd (i trångmål/svårigheter)
gav du mig utrymme (lättnad; utvidgade du mitt område; befriade du mig).
Ge mig nåd (oförtjänt kärlek; favör) [böj dig ner till mig]
och hör min bön.
Bär fram rättfärdiga offer [; ],
och förtrösta (lita) på Herren (Jahve).
Det är Herren (Jahve) som härskar över folken.
Döm mig [nu] Herre (Jahve), efter min rättfärdighet, efter min integritet. [David hävdar inte att han är utan synd, men vad det gäller anklagelserna från sina fiender är han oskyldig. David är på flykt och söker en tillflyktsort, se . Psalmen anspelar också på principen med de sex fristäderna dit man kunde fly för att få en rättvis dom, se . Gud var Davids säkra tillflyktsort från fienderna, och önskar att Gud ska fälla en rättvis dom.]
Jag vill tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahve) för hans rättfärdighet (eftersom han gör det som är rätt, dömer rättvist)!
Jag vill lovsjunga Herren (Jahve), den Högstes (Elions), namn!
För du har hävdat min rätt och fört min rättssak,
du har satt dig på din tron som en rättfärdig domare. [Den andra hebreiska bokstaven är: ב – Bet. Tecknet avbildar ett hus med bara en dörr. Ordet "vänder tillbaka" börjar på Bet. Det förstärker tillförsikten om att Gud en dag kommer att döma rättvist. David behöver inte själv hämnas sina fiender, det finns inga bakdörrar, han litar på Herren.]
och han dömer (har dömt, och ska döma) världen (människorna på jorden) i rättfärdighet,
han fäller dom (råder, och ska döma) över folken med rättvisa.
[Utan en rättvis dom finns inte rättfärdighet, samma hebreiska rot för "fälla dom" finns i där den översätts "rättssak". Användandet av det ordet är ännu en försäkran om att Gud kommer att föra psalmistens talan och döma rättvist.]
[Tre positiva punkter:]
Den som lever rent (helhjärtat, är uppriktig, har integritet),
och handlar rättfärdigt (gör det rätta, dömer rättvist),
och talar sanning i hjärtat (den som är ärlig).
En bön
(vädjan, förbön – hebr. tefillah). Av David.
[Detta är den första psalmen som använder hebr. tefillah i inledningen, se även ; ; ; . Av de minst 12 olika ord som används för bön är detta bland de vanligare. Det kan ha att göra med verbroten palal att falla ner.] Del 1
Hör, Herre
(Jahve),
rättfärdighet!
[Den korta öppningsfrasen är svår att översätta. Ordet "rättfärdighet", som i hebreiskan är ett substantiv, kan tolkas som att bönen gäller en rättfärdig sak eller att författaren anser sig vara rättfärdig och oskyldig. Ett sätt att översätta skulle kunna vara: "Hör rättfärdigheten som talar genom mig." Ordet "rättfärdighet" kan också fungera som ett adjektiv som belyser Guds karaktär. Det blir då en önskan om att Gud i sin rättfärdighet ska höra Davids bön och gripa in och skipa rättvisa. Den trevande inledningen kan vara medvetet formulerad öppen för flera tolkningar. Psaltarpsalmernas texter är också skrivna till musik som förstärker orden, känslan och stämningen. Efter ett musikaliskt intro på harpa kanske den första frasen viskas fram med en paus mellan varje ord: "Hör, Herre, rättfärdighet." Efter ytterligare ett instrumentalt parti görs sedan en ny ansats som formar en fullständig mening:] Ge akt
(lyssna uppmärksamt) på mitt rop!
Lyssna till
(vänd ditt öra mot) min bön,
den kommer inte från falska läppar
(det är ärliga sanna ord).
Jag för min del, i rättfärdighet [till skillnad från de orättfärdigt rika]
ska jag få skåda ditt ansikte (vara i din närhet) [],
när jag vaknar blir jag mättad i din gestalt (avbild). [Vaknar kan tolkas som att vakna från fysisk sömn, se , bildligt från natten och mörkret till en ny ljus dag, eller vakna upp efter döden till en evighet tillsammans med Gud.]
[Centralt i psalmen, , finns ett stycke som handlar om Guds trofasthet. Det inleds med en sektion där och återspeglar varandra och ramar in den inledande sektionen. I och återkommer ordet "följa/vakta". Centralt finns Guds ordning och hans domar.] Herren (Jahve) lönade mig (behandlade mig väl; lät mig få växa och mogna, gottgjorde mig) efter min rättfärdighet
efter mina händers renhet (oskyldiga handlingar) har han återgäldat mig (återvänt till mig, fört mig tillbaka).
Därför har Herren (Jahve) återgäldat mig (återvänt till mig, fört mig tillbaka) efter min rättfärdighet,
efter mina händers renhet (eftersom mina handlingar är oskyldiga) inför hans ögon.
Min själ (hela min varelse; mitt liv)
vederkvicker (förnyar, återupprättar) han och
han leder (visar; går före och guidar) mig
på rätta (rättfärdighetens) vägar (spår) [de av herdar välkända gamla lederna] för sitt namns [sitt eget goda ryktes; sin äras] skull. [Det hebreiska verbet för att vederkvicka, shuv, har innebörden att återställa och föra tillbaka. Verbet för att leda är inte samma som i , utan det mer generella nacha, som beskriver hur en fåraherde för fram sin hjord. I Mellanöstern drivs inte hjorden på bakifrån, utan herden går framför och leder den. Dessa två verb (shuv och nacha) är placerade intill varandra, centralt i versen. Tillsammans skapar de en helhetsprocess som skulle kunna översättas "att bli förd tillbaka genom att låta sig ledas". De hebreiska verbformerna som används förstärker att Gud känner till vårt bästa och leder oss tillbaka till källan gång på gång.]
Döm mig enligt din rättfärdighet, Herre (Jahve) min Gud (Elohim),
låt inte dem [mina fiender] glädja sig över mig.
Låt alla jubla (höja gälla triumferande jubelrop) och glädja sig,
alla de som vill se mig upprättad (bryr sig om min rätt, uppskattar min rättfärdighet).
De ska alltid säga: "Herren (Jahve) är stor,
han som vill se (unnar) sin tjänare i frid (välgång, allt gott – hebr. shalom)!"
Då ska min tunga berätta om (förkunna; begrunda – hebr. hagah) din rättfärdighet
och prisa dig hela dagen lång!
Och han ska låta din rättfärdighet (ditt försvar) komma fram som ljuset [efter nattens mörker],
och din rätt som middagssolen [då den lyser som starkast, lika öppet och tydligt kommer din rätt fram]. [Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – Gimel. Tecknet avbildar en kamel. Bokstaven symboliserar rikedom och storhet. Kamelen vandrar långa sträckor utan vatten genom torra landskap och når fram till målet. Här är det ordet "Överlämna" som börjar med denna bokstav vilket förstärker att Herren strider för den som överlämnar sitt liv i hans hand, se ; ; .]
Jag har predikat de glada nyheterna om din rättfärdighet,
i den stora församlingen (alla de som tillber i templet).
Jag håller inte tillbaka några ord,
du Herre (Jahve) vet att det är sant.
och träd fram i majestät!
Rid ut (dra ut i strid) för sanningen, ödmjukheten och rättfärdigheten,
din högra hand (makt) ska visa dig väldiga (underbara) gärningar.
Du älskar (tillägnar dig, verkar aktivt för) rättfärdighet och hatar orättfärdighet.
Därför, Gud (Elohim), har din Gud (Elohim) smort dig
med glädjens olja mer än dina jämlikar.
[Kungar smordes med olja när de kröntes, se ; . Denna vers citeras i och refererar tydligt till Jesus.]
Liksom ditt namn, Gud (Elohim),
når ditt lov till jordens ändar. [ formar en kiasm som ramas in av rättfärdighet/domar:]
Av rättfärdighet är din högra hand full.
Himlarna förkunnar hans rättfärdighet,
för Gud (Elohim) själv är domare. Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Då ska du njuta av rättfärdiga offer, av brännoffer och heloffer,
då ska man offra oxar på ditt altare.
Du älskar ondska istället för det goda,
lögn mer än att tala det rättfärdiga. Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Talar ni verkligen rättfärdighet, ni gudar (elem) [tysta domare]?
Dömer ni med rättvisa människosläktet (Adams barn)?
Med väldiga gärningar svarar du oss i rättfärdighet,
Gud (Elohim) vår räddare (frälsare).
Du som är en tillflykt för hela jorden
och de avlägsna haven,
Han ska döma ditt folk med rättfärdighet (rättvist),
och låter dina betryckta (de ödmjuka) få rättvisa domar.
Nåd (kärleksfull omsorg) och sanning (trofasthet) – de har mötts,
rättfärdighet och frid – de har hälsat varandra med en kyss.
Sanning (trofasthet) ur jorden (landet) – växer upp [från det mänskliga hjärtats jordmån]
och rättfärdighet från himlen – har blickat ner. [I är verbet placerat sist, istället för i början som är det vanliga i hebreiskan. Det ger extra tyngd, särskilt som de är ovanliga, ingen annanstans används verbet pagas för hur abstrakta begrepp möts. Detsamma gäller för ordet för att kyssas, hebr. nasaq.
Nåd och sanning, hebr. chesed ve emet, hör oskiljaktigt ihop. De presenteras alltid i samma inbördes ordning och återfinns i Guds eget vittnesbörd, se . Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig.]
Rättfärdighet ska gå framför honom
och bereda väg för hans steg. [Psalmen ramas in av ordet för land, hebr. eretz. I är det "ditt land" och här i avslutningen är det "vårt land", se , och .]
Din tron vilar på (ditt konungsliga styre baseras på)
rättfärdighet och rättvisa,
nåd (omsorgsfull kärlek) och sanning (trofasthet)
går framför ditt ansikte (karakteriserar hur du regerar). [Genom hela Bibeln är nåd och sanning följeslagare, se ; ; ; . Första gången dessa ord nämns tillsammans är i Guds eget vittnesbörd, se . Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, och nåden kommer alltid först.]
Rätten ska återvända till domarna,
och alla rättsinniga (som har ärliga, uppriktiga hjärtan) ska följa den.
inför Herren, för han kommer,
han kommer för att döma jorden.
Han ska döma världen med rättfärdighet,
och folken med sin sanning (trofasthet). []
Moln och mörker är kring honom,
rättfärdighet och rätt är grunden för hans tron.
[Tronen symboliserar här hur Gud regerar.]
Himlarna förkunnar hans rättfärdighet,
och alla folk ser hans härlighet [hans manifesterade närvaro].
inför Herren,
för han kommer för att döma [och regera på] jorden.
Han ska döma världen med rättfärdighet och folken (nationerna) med rättvisa.
Öppna rättfärdighetens portar för mig [in till den sanna kungens tempel].
Jag vill gå in genom dem och tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jah).
Jag vill tacka (med öppna händer prisa, hylla och erkänna) dig med uppriktigt hjärta,
när jag lär mig (undervisas i) dina rättfärdiga påbud (hebr. mishpat).
Mitt i natten ska jag stå upp
och tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig för dina rättfärdiga påbud (hebr. mishpat).
Jag vet Herre (Jahve) att dina domar (hebr. mishpat) är rättfärdiga
och att du har bedrövat mig i trofasthet (sanning).
Jag har svurit (gett min ed) och jag har bekräftat det
för att hålla (följa, lyda) dina rättfärdiga påbud (hebr. mishpatim).
[Den sextonde hebreiska bokstaven är: ע – Ajin. Talvärdet är 70. Tecknet avbildar ett öga eller en vattenkälla. Den symboliserar ofta profetisk klarsyn och uppenbarelse. Tre gånger förekommer frasen "din tjänare". Först i och som leder upp till där frasen står först i meningen och med deklarationen "Din tjänare – är jag"! Förtryckare och stolta struntar i Guds undervisning. vi anar en frustration hos psalmisten i bönen för Gud att gripa in, se . Symbolen för Ajin förstärker frågorna om inte Gud ser de ogudaktiga och om han inte ser hans tjänare?] Jag har gjort det som är rätt (hebr. mishpat) och rättfärdigt,
utlämna mig inte till mina förtryckare.
Mina ögon trånar efter din frälsning (räddning)
och efter ditt rättfärdiga löftesord (hebr. imrah).
Du har befallt dina vittnesbörd (hebr. ) i rättfärdighet
– och i trofasthet (sanning) – överflödande!
Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet
och din undervisning (Torah) är sann.
Rättfärdiga är dina stadgar (hebr. ) – för evigt,
ge mig förstånd och jag ska leva.
Summan av ditt ord (hebr. davar) är sanning,
och alla dina rättfärdiga domar (hebr. mishpat) är eviga.
[Ordagrant: "Huvudet av ditt ord är sanning, och eviga alla dina rättfärdiga domar."]
Sju gånger om dagen prisar jag (ropar jag "halleluja" till) dig
för dina rättfärdiga domar (hebr. mishpatim).
[Talet sju kan beskriva sju bönetillfällen om dagen, även om tre är vanligare, se även . Troligare är dock att sju står för fulländning och helhet – dvs. kontinuerlig bön och tacksamhet till Gud. Anledningen till att det hebreiska ordet för sju, Sheva, används just här kan också vara för att uppmärksamma läsaren på nästa vers som består av just sju ord (detta är enda förekomsten i hela Psaltaren). Även i hela stycket för Shin anas en fin struktur med 3 verser på vardera sida om som formar en central enhet.]
Låt min tunga sjunga om ditt löftesord (hebr. imrah),
för alla dina budord (hebr. mitzvot) är rättfärdiga (rättvisa).
[c. En bön för präst och folk]
Låt dina präster bli klädda med rättfärdighet,
och låt dina heliga jubla (höja gälla triumferande jubelrop).
Ordspråksboken (9)
För att ge undervisning om hur man agerar med vishet (hur man får självdisciplin, och hur man handlar rätt i moraliska frågor), resultatet blir:
rättfärdighet (att man följer Guds standard) och
rättvisa (att man tar rättvisa beslut) och
integritet (vad man säger och vad man gör överensstämmer, att man lever moraliskt rätt, vandrar rakt fram).
Då ska du förstå rättfärdighet (hur man kan följa Guds standard),
rättvisa (hur man tar rättvisa beslut)
och integritet (hur man kan leva moraliskt rätt, stå upprätt, vandra rakt fram utan att svänga av åt höger eller vänster),
ja alla goda (moraliskt rätta) vägar.
Alla ord från min mun är rättfärdiga,
i dem finns inget motstridigt (falskt, avogt) eller förvridet (fördärvat, korrupt, slingrande, perverst).
Genom mig regerar kungar (ledare)
och dömer furstar rättvist (genom vishet kan rättvisa lagar skapas).
Genom mig regerar härskare (ledare),
och stormän, ja alla rättfärdiga ledare (domare) på jorden.
Den som vittnar sant talar sanning (uppenbarar hela sanningen),
men ett falskt vittne bedrar (talar osanning).
Rättfärdiga läppar är en glädje för kungar,
och de älskar den som talar det som är rätt (sant, rättframt, uppriktigt).
Ta [på samma sätt] bort de ogudaktiga från kungens närvaro,
då blir hans tron befäst i rättfärdighet (då råder det andligt och moraliskt hög standard på alla områden i landet).
Öppna din mun, döm (hebr. shaphat) rättfärdigt [regera med rättvisa],
försvara (plädera, vädja; håll rak kurs – hebr. din) för den betrycktes och fattiges talan.
Predikaren (3)
Dessutom såg jag under solen,
på rättens plats – att ondskan var där,
och på rättfärdighetens plats – att ondskan var där.
Om du ser att den fattige förtrycks och att våldet förvränger rätten och rättfärdigheten i landet, ska du inte förvånas över detta. En auktoritet vakar över en annan auktoritet, och det finns ännu högre auktoriteter än dessa.
Alla ting har jag sett under mina fåfänga dagar,
där är en rättfärdig människa som går under i sin rättfärdighet,
och där är en ond människa som förlänger sitt liv i sina onda handlingar.
Jesaja (25)
Hur har inte den trofasta staden blivit en sköka!
En gång var hon full av rätt,
rättfärdigheten bodde i henne,
men nu bor mördarna där.
Jag ska upprätta dina domare,
som det var från början,
dina rådgivare
som från begynnelsen.
Därefter ska du kallas (ges namnet) Rättfärdighetens stad,
den Trofasta staden.
Rättfärdigt ska han döma de svaga (hjälplösa),
och med rättvisa ge rätt åt de ödmjuka på jorden.
Han ska slå jorden med sin muns stav,
och med sina läppars anda (sina ord) ska han döda de ogudaktiga.
Rättfärdighet ska vara bältet kring hans midja,
och trofasthet bältet kring hans höfter.
Genom nåd (omsorgsfull kärlek, trofasthet – hebr. chesed) är en tron upprättad,
och en (person) ska sitta på den i sanning (stabilt; tryggt – hebr. emet), i Davids tält,
en som dömer och söker rätt
och är redo till rättfärdighet. [Nåd och sanning (hebr. chesed ve emet) hör oskiljaktigt ihop. De presenteras alltid i samma inbördes ordning och återfinns i Guds eget vittnesbörd, se . Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig.]
Jag, hela min varelse (själ – hebr. ) har längtat efter dig under natten [; ],
ja min ande i mig har sökt dig tidigt (gryningen; ärligt, uppriktigt),
för när dina påbud (bindande juridiska beslut) råder på jorden,
lär sig världens inbyggare rättfärdighet.
Låt nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chanan) visas den onde,
annars lär han sig inte rättfärdighet,
i de rättrådigas (rakryggades) land ska han handla orätt (vara genomsyrad av ondska – hebr. aval) []
och ska inte se Herrens (Jahves) majestät.
Se, en kung ska regera i rättfärdighet,
furstar ska styra med rättvisa.
Vem har rest upp någon från soluppgången,
som kallar på rättfärdighet till hans steg [ordagrant: ben eller fötter]?
Han ger (lägger) länderna framför honom
och låter honom regera över kungar.
Hans svärd gör dem till stoft,
hans båge gör dem till agnar som blåser bort (följer med vinden).
Var inte rädd (frukta inte),
för jag är med dig;
förfäras inte [se dig inte hela tiden ängsligt om],
för jag är din Gud (Elohim).
Jag styrker dig [gör dig ståndaktig, frimodig och alert],
ja, jag hjälper (bistår, undsätter, omger) dig,
ja, jag uppehåller (stöder) dig med min rättfärdighets högra hand (ordagrant: min rättfärdighets högra)! [Ordet för hand eller arm finns inte med i den hebreiska grundtexten, se även . I denna typ av kontext syftar "min högra" på höger arm eller hand. Ett annat exempel är då Jakob välsignar och sträcker ut sina händer, se . Guds högra hand är ett uttryck för Guds mäktiga kraft, dvs. hur han griper in, beskyddar och bevarar, se ; .]
[Herren talar nu till Messias:]
Jag, Herren (Jahve), har kallat dig i rättfärdighet
(för att uppenbara vad rätt och fel är, och att leva rättfärdigt).
Jag ska hålla dig i handen,
och bevara dig.
Jag ska ge dig som ett förbund [en förbundsmedlare] för folket [Israel, se ; ],
som ett ljus för hednafolken (nationerna) [].
Herren (Jahve) var tillfreds (nöjd),
för sin rättfärdighets skull,
att han vill göra undervisningen (hebr. Torah) stor och ärofull.
[ har talat om Kyros som en förebild på Guds smorde, utvalde kung, se ; . kan appliceras på Kyros, men även på den kommande Messias.] Regna där ovan, du himmel
låt rättfärdighet flöda (strömma ner) från skyarna (molnen).
Låt jorden öppna sig, och ge frälsning som frukt (resultat),
[Herrens telning, Messias, beskrivs som landets frukt, se ]
och låta befrielse växa upp tillsammans.
Jag Herren (Jahve) skapar detta. []
Jag har rest upp honom i rättfärdighet
och jag gör hans vägar höga,
han ska bygga min stad
och han ska frige mina fördrivna,
inte mot betalning
eller belöning,"
säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot). [Detta skedde ungefär 200 år senare när judarna fick återvända från fångenskapen i Babylon och bygga upp Jerusalem och dess tempel under Esra och Nehemja.]
Jag har inte talat i hemlighet,
på en plats i mörkrets land,
jag sade inte till Jakobs säd:
"Sök mig förgäves".
Jag Herren (Jahve) talar rättfärdighet,
jag förkunnar ting som är rätt.
Lyssna på mig,
ni som strävar efter (jagar, verkligen vill ha) rättfärdighet,
ni som söker Herren (som ser det som en nödvändighet att söka honom för sin existens).
Se på klippan, som ni är huggna ur,
på grottan som ni grävts fram från.
Min rättfärdighet är nära,
min frälsning är på väg,
mina armar ska döma folken.
Kustländerna väntar ivrigt (med förväntan) på mig,
och sätter sitt hopp till min arm.
Lyssna till mig, ni som känner till (är intimt förtrogna med) rättfärdighet,
folket i vars hjärta min undervisning (hebr. Torah) finns.
Frukta inte människors hån,
bli inte heller nedslagna av deras smädande.
Sök mig dagligen och ha din glädje och tillfredsställelse i att känna till (ha intim kunskap om) mina vägar,
som ett land som gör det rättfärdiga och inte försummar sin Guds påbud (bindande juridiska beslut, bud som har med rätt och rättvisa att göra).
De frågar efter mina rättfärdiga påbud
och har sin glädje i att komma nära sin Gud (Elohim).
Då ska ditt ljus bryta fram som ljuset bryter fram på morgonen,
och ditt helande ska komma snabbt.
[Ordagrant "ett långt bandage ska rullas på dina sår för att läka dig".]
Din rättfärdighet ska gå framför dig,
och Herrens härlighet (ära, prakt) ska gå bakom dig och skydda dig.
Ingen kungör i rättfärdighet
och ingen dömer i sanning.
De har sin tillit i fåfänglighet och talar lögn,
de föder fram ondska och bär fram missgärning.
stärka de som sörjer i Sion,
ge dem en huvudklädnad [vacker utsmyckad huvudbonad för fest och glädje]
i stället för aska [som kastades på huvudet i tider av sorg],
glädjens olja
i stället för sorg,
högtidskläder för lovprisning
i stället för missmod (en tung ande).
De ska kallas rättfärdighetens terebinter [kraftigt tåligt träslag],
planterade av Herren (Jahve) för att förhärliga honom. [I hebreiskan är det en ordlek mellan huvudklädnad (hebr. peer) och aska (hebr. efer). Båda orden har samma konsonanter men olika följd, och därmed olika vokaler. Ordet för huvudklädnad kommer från roten paar som betyder "att ära".]
[Herrens tjänare (som Herrens ande är över) – Messias – fortsätter att vara den som talar, se ; .] För Sions [tempelberget i Jerusalem] skull ska jag inte tiga
och för Jerusalems skull ska jag inte ge mig ro,
förrän hennes rättfärdighet lyser i klarhet
och hennes frälsning som en brinnande fackla.
Och länderna ska se din rättfärdighet
och alla kungar din härlighet,
och du ska kallas vid ett nytt namn
som Herrens (Jahves) mun ska tillägna dig.
Du mötte honom som gladdes i att utöva rättfärdighet på sina vägar,
som ständigt kom ihåg dig.
Se, du blev vred,
och (eftersom) vi syndade oavbrutet på dem (våra vägar),
är det möjligt att vi blir frälsta?
Jeremia (6)
Och Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) som dömer rättvist, ser njurar och hjärta, låt mig se din hämnd på dem, för till dig har jag uppenbarat min sak. [Jer 20:12]
Ve över honom som bygger sitt hus i orättfärdighet och sina kammare genom orättvisa, som använder sin grannes tjänster utan ersättning och inte ger honom hans lön.
I hans dagar ska Juda bli frälst (räddat)
och Israel ska bli en trygg plats att bo på igen.
Namnet han kommer att få är:
"Herren vår rättfärdighet (Jahve Tsidkenu)".
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), Israels Gud: "Ännu en gång ska man säga detta ord i Juda land och dess städer, när jag har återfört deras fångar (från exilen):
'Må Herren (Jahve) välsigna dig [],
du rättfärdighetens boning,
du heliga berg.'
I de dagarna ska Juda vara frälst och Jerusalem bo i trygghet,
och detta är vad hon (Jerusalem) ska kallas:
"Herren (Jahve) vår rättfärdighet."
Alla som har funnit dem har slukat dem, och deras motståndare säger: "Vi är inte skyldiga," eftersom de har syndat mot Herren (Jahve), rättfärdighetens hem, och deras fäders längtan, Herren (Jahve).
Hesekiel (4)
Och när en rättfärdig man vänder om från sin rättfärdighet och begår synd, ska jag lägga en stötesten framför honom [som han snubblar på], han ska dö. Eftersom du inte har varnat honom ska han dö i sin synd och hans rättfärdiga gärningar som han har gjort ska inte kommas ihåg, men hans blod ska jag utkräva av din hand.
Riktig våg, riktigt efamått, riktigt batmått ska ni ha.
Daniel (1)
[Gabriel kommer att tala om 70 sjuperioder som rör det judiska folket. Hebreiskan använder ordet "shavuim" som betyder 7 av något slag. Det anger en tidsperiod på 7 utan någon enhet på samma sätt som "ett dussin" på svenska kan syfta på 12 stycken av något vad som helst. Sjuperioderna kan syfta på 7 år, 7 dagar, 7 månader eller en symbolisk "fulländad" tid. År är dock den mest troliga enheten, i inledningen talas t.ex. om 70 år. Ett vanligt uttryck för en sådan här "sjuperiod" eller vecka av år är då "årsvecka". En för judarna välbekant sjuårsperiod var också det sjunde sabbatsåret för landet då åkrarna skulle ligga i träda, se . Vart sjunde sådant år, dvs. det 49:e året, var ett jubelår. Det var ett år då hela samhället fick en nystart – alla lån avskrevs och landområdena återgick till sina ursprungliga ägare, se . Detta system med både plan- och marknadsekonomi säkerställde att även om föräldragenerationen gjort dåliga val skulle inte barnen behöva ärva deras skulder. När Mose fick denna förordning kom det också med en varning att om det judiska folket inte höll denna princip skulle de bli kringspridda bland folken, se ; .
Systemet med sabbatsår började gälla när israeliterna kom in landet, se . När Salomo började bygga templet var det 480 år efter uttåget ur Egypten, se . Samma varning om att folket skulle bli kringspridda ger Gud till Salomo, se . Det nämns att Salomo tog ut höga skatter av folket och troligtvis hölls inte dessa sabbatsår, se ; . Detta resulterar i Jerusalems belägring 605 f.Kr. och Jerusalems fall 586 f.Kr. Det är värt att notera att det norra riket faller redan 722 f.Kr. Deras avfall var större än det södra rikets. De höll inte ens sabbaten en gång i veckan eller de andra högtidsdagarna, vilket kan vara anledningen till att deras tid rann ut snabbare. Stora profetiska händelser har skett vart 490/500 år i Israels historia: - Abraham föds, ca 1950 f.Kr. - Uttåget ur Egypten, ca 1450 f.Kr. - Första templets invigs, 996 f.Kr. - Templet återinvigs, 516 f.Kr. - Jesus föds 8-4 f.Kr., dör och uppstår 30 eller 33 e.Kr.
I själva definitionen av jubelår finns en viss osäkerhet i formuleringen om jubelåret ska inkluderas eller läggas till det 49:e året så att cykeln blir 50 år. Det gör att cykeln kan variera mellan 490 och 500 år. De 40 åren i ökenvandringen verkar inte räknas med, vilket gör att det finns en marginal, se .] Sjuttio sjuperioder
[70 årsveckor vilket motsvarar 490 år] är bestämda
(ordagrant 'ristade' eller 'utskurna') över ditt folk
[det judiska folket] och din heliga stad
[Jerusalem].
[En bestämd tidsperiod är 'utskuren' som specifikt berör det judiska folket, Jerusalem och Israel. Anledningen är:] För att få ett slut på överträdelsen.
För att försegla synder.
För att sona
(övertäcka) skulden.
För att införa en evig
rättfärdighet.
För att försegla synen och profetian
(som med ett sigill).
För att smörja
(avskilja till helig tjänst) det allra heligaste.
[Det allra heligaste syftar troligtvis på templet, och då specifikt på Gudsstaden och det framtida templet i Jerusalem. Hesekiel var samtida med Daniel och hans syn i kap 40-48 var inte okänd.] Hosea (2)
Och jag ska trolova dig med mig för evigt,
jag ska trolova dig med mig i rättfärdighet och rätt
och i nåd (kärleksfull omsorg – hebr. chesed) och i evig nåd (barmhärtighet – hebr. rachamim).
Så åt er själva i rättfärdighet,
skörda åt er i nåd (kärleksfull omsorg – hebr. chesed),
bryt upp marken som legat i träda;
för det är tid att söka Herren (Jahve)
till dess han kommer
för att låta rättfärdighet regna över dig.
Sefanja (1)
Sök Herren (Jahve), alla ni ödmjuka i landet
som har verkställt hans domar (gör vad han har befallt).
Sök rättfärdighet, sök ödmjukhet (saktmod);
kanske ska ni bli undangömda
på Herrens (Jahves) vredes dag. [Denna vers talar om beskydd från Herrens straff, se .]
rätt, rättvis
