2523 – καθίζω (kathizo)

sitta, sitta ner, att sitta


Typ:
Verb
Grekiska: καθίζω (kathizo)
Uttal: kath-id-zo
Talvärde: 847 (20 + 1 + 9 + 10 + 7 + 800)    ord med samma talvärde
Ursprung: Another (active) form for G2516
Användning: 46 ggr i NT

Ordstam

Ord med kathizo som rot:

ἀνακαθίζωanakathizoG0339sätta sig upp
ἐπικαθίζωepikathizoG1940sitta upp
παρακαθίζωparakathizoG3869sitta
συγκαθίζωsugkathizoG4776sitta/sätta ner tillsammans

Motsvarande hebreiska/arameiska ord

I den grekiska översättningen Septuaginta (LXX) har följande hebreiska/arameiska ord översätts till kathizo :

בּוֹאboH0935komma, gå in, gå ut, föra fram
גּוּרgorH1481abo
הָיָהhajahH1961vara, bli, komma till stånd
יָשַׁבjashavH3427sitta, bo, vistas
נוּחַnoachH5117vila, ha ro, vara lugn
נָפַלnafalH5307falla
פָּגַרpagarH6296tröttna, bli utmattad
צוּרtsorH6696abelägra
רָכַבrachavH7392rida

*Vi arbetar med att ta fram svenska beskrivningar på alla ord, i de fall de inte finns ännu finns visas den engelska här. Även fältet ursprung är inte fullständigt och kan ha blandat engelska och svenska.

Engelsk översättning (i KJV version)

sit (26), "sit down" (14), "set" (2), "be set" (2), "be set down" (2), "continue" (1), "tarry" (1)

Engelsk beskrivning

  1. To make to sit down.
    1. To set, appoint, to confer a kingdom on one.
  2. Intransitively.
    1. To sit down.
    2. To sit.
      1. To have fixed one's abode.
      2. To sojourn, to settle, settle down.


Alternativa former

Grammatisk kodSvenskaAntal
VERB Verb
aorist aktiv ind. aorist aktiv indikativ
sing. första person singularis
-1
VERB Verb
aorist aktiv ind. aorist aktiv indikativ
pl. tredje person pluralis
-3
VERB Verb
aorist aktiv ind. aorist aktiv indikativ
sing. tredje person singularis
-13
VERB Verb
aorist aktiv imp. aorist aktiv imp.
pl. andra person pluralis
-3
VERB Verb
aorist aktiv inf. aorist aktiv infinitiv
-6
VERB Verb
aorist aktiv part. aorist aktiv particip
genitiv sing. genitiv singularis maskulinum
-1
VERB Verb
aorist aktiv part. aorist aktiv particip
nom. pl. nominativ pluralis maskulinum
-2
VERB Verb
aorist aktiv part. aorist aktiv particip
nom. sing. nominativ singularis maskulinum
-11
VERB Verb
aorist aktiv subj. aorist aktiv subjunktiv
pl. första person pluralis
-1
VERB Verb
aorist aktiv subj. aorist aktiv subjunktiv
pl. tredje person pluralis
-1
VERB Verb
aorist aktiv subj. aorist aktiv subjunktiv
sing. tredje person singularis
-1
VERB Verb
fut. aktiv ind. futurum aktiv indikativ
sing. tredje person singularis
-1
VERB Verb
pres. aktiv ind. presens aktiv indikativ
pl. andra person pluralis
-1
VERB Verb
perf. aktiv ind. perfekt aktiv indikativ
sing. tredje person singularis
-1


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com Rapportera ett problem

Referenser (46 st i TR)


Matteusevangeliet (8)

[Detta är det första av Jesu fem tal i Matteusevangeliet.]
När Jesus såg folkskaran gick han upp på berget. När han satte sig kom hans lärjungar (efterföljare, lärlingar) fram till honom.
När det blir fullt, drar man upp det på stranden och lägger den goda fisken i korgar, men kastar bort den dåliga."
[Ett dragnät är ett stort nät som förs in mot stranden i en halvcirkel. Nätet kan vara en bild på evangeliet och Guds rike som sveper över jorden. På samma sätt som nätet samlar in alla sorters fiskar, når evangeliet alla folk och nationer. När Jesus talade detta hade bara Israel berörts av evangeliet, men Jesus indikerar att innan han kommer tillbaka ska hela världen ha hört evangeliet.]
Jesus svarade dem: "Jag säger er sanningen. När allt återskapas (föds på nytt) ska Människosonen sitta (ner) på sin tron av härlighet (ära, pris). Och då ska ni som har följt mig, sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar.
Han frågade henne: "Vad vill du?"
Hon sa: "Lova mig att mina båda söner får sitta bredvid dig i ditt rike, den ene till höger och den andre till vänster." [De två förnämsta platserna i Guds rike.]
Då sa han: "Ni ska dricka min bägare, men platserna till höger och till vänster om mig är inte min sak att ge bort. De ska ges åt dem som min Far har förberett dem till."
[Det är uppenbart att Jakob och Johannes inte förstått vad de frågat efter. Bara Jesus kan bära världens synd. Att "dricka bägaren" är en bild på att gå igenom lidande, se Ps 75:9; Jes 51:17. Jesus förutsäger dock att de kommer att lida för sin tro senare. Jakob halshöggs, se Apg 12:2; och Johannes deporterades till ön Patmos, se Upp 1:9. En liknande diskussion om vem som är störst sker även sista kvällen tillsammans med Jesus före hans korsfästelse, se Luk 22:24–27.]
"De skriftlärda och fariséerna har satt sig [och sitter än] på Mose stol [för att undervisa från Moseböckerna och utöva auktoritet].
[Jesus sitter på Olivberget och fortsätter besvara lärjungarnas frågor om Jesu andra tillkommelse och tidsålderns slut, se Matt 24:3.]
"När Människosonen kommer i sin härlighet (ära, majestät), och alla heliga änglar med honom, då ska han sätta sig på sin härlighets tron.
[Getsemane, som ordagrant betyder olivpress, var en muromgärdad olivodling vid foten av Olivberget. Platsen, med en eller flera olivpressar, var välkänd för Jesus och hans lärjungar. Kanske kände de även ägaren. Det är ingen tillfällighet att det är på just denna plats – där oliver pressas och krossas – som Jesus prövas och pressas till det yttersta.]
Sedan gick Jesus med dem till ett ställe som heter Getsemane. Han sa till [åtta av] sina lärjungar: "Sitt kvar här [vid ingången till trädgården], medan jag går dit bort och ber."

Markusevangeliet (8)

Han satte sig ner [som en lärare brukade göra då han skulle undervisa], kallade på de tolv och sa: "Om någon vill vara den förste måste han bli den siste (ringaste av alla) och allas tjänare."
De svarade honom: "Ordna så att en av oss får sitta på din högra sida i din härlighet och den andra på din vänstra."
Men vem som ska sitta vid min högra eller vänstra sida, är inte min sak att avgöra. De platserna ska tillfalla dem som de är bestämda för."
[Efter det första tillfället Jesus berättat om sin död och uppståndelse i Mark 8:31 blev Petrus tillrättavisad för att ha talat djävulens ord. Efter det andra i Mark 9:31 diskuterade lärjungarna vem som var störst. Den tredje gången i Mark 10:33 begär Jakob och Johannes att få positioner och inflytande. De hade ännu inte förstått Gudsriket.]
och sa till dem: "Gå in i byn där framme. Så fort ni kommer in där hittar ni ett åsneföl som är bundet och som ingen ännu har suttit på. Lös det och för det hit!
De förde åsnefölet till Jesus och lade sina yttermantlar på det, och han satte sig på det.
[På Bibelns tid i Mellanöstern symboliserade hästen krig och åsnan fred. Intåget i Jerusalem blir en markering från Jesus att han är en kung, men inte en politisk eller krigisk kung som många hade tänkt sig. Matteus, som skriver för judiska läsare och ofta kopplar händelserna till profetiska förutsägelser, har även med en referens till Sakarja i sin redogörelse av intåget. "Se, din Konung kommer till dig på ett ödmjukt sätt, ridande på en åsna, på ett föl, ett lastdjurs föl", se Sak 9:9; Matt 21:4.]
Jesus satte sig mitt emot tempelkistan [i kvinnornas del av templet där det fanns tretton trumpetformade behållare, alla för olika välgörande ändamål] och såg hur folket lade ner pengar i den. Många rika lade ner stora summor.
[Getsemane, som ordagrant betyder olivpress, var en muromgärdad olivodling vid foten av Olivberget. Platsen, med en eller flera olivpressar, var välkänd för Jesus och hans lärjungar. Kanske kände de även ägaren. Det är ingen tillfällighet att det just är på denna plats – där oliver pressas och krossas – som Jesus prövas och pressas till det yttersta.]
Sedan gick Jesus med dem till ett ställe som heter Getsemane. Han sa till [åtta av] sina lärjungar: "Sitt kvar här [vid ingången till trädgården], medan jag ber!"
Därefter, sedan Herren Jesus hade talat till dem [de elva lärjungarna], blev han upplyft till himlen och satte sig på Guds högra sida.

Lukasevangeliet (7)

Sedan rullade han ihop bokrullen och gav tillbaka den till tjänaren [som ansvarade för bokrullarna] och satte sig ner. Alla i synagogan följde Jesus med sina blickar (tittade spänt på honom).
Han klev i en av båtarna, den som tillhörde Simon [som senare även kallades Petrus] och bad honom lägga ut lite från land. Sedan satte han sig ner och fortsatte att undervisa folket från båten.
Om någon av er vill bygga ett torn, sätter han sig inte först ner och beräknar kostnaden för att se om han kan slutföra det?
Eller vilken kung går ut i krig mot en annan kung utan att först sätta sig ner och fundera över om han med 10 000 man kan attackera den som kommer emot honom med 20 000?
Han svarade: 'Hundra bat-mått olivolja.' [Ett bat-mått var ca 30 liter. Skulden motsvarade skörden från 150 olivträd och värdet var 1000 denarer – närmare tre årslöner för en arbetare.]
Förvaltaren sa: 'Ta ditt skuldebrev, sätt dig ner på en gång och skriv femtio.' [50 % mindre skuld, en rabatt på 500 denarer.]
och sa: "Gå in i byn framför er! När ni kommer in ska ni hitta ett åsneföl stå bundet där som ingen ännu suttit på. Lossa det och för det till mig.
Och se, jag sänder er vad min Fader har lovat (ordagrant: löftet från min Fader över er) [den helige Ande, se Joh 14:16–17, 26]. Men stanna här i staden [Jerusalem] tills ni är iklädda (till dess att ni rustats med) kraft från höjden."

Johannesevangeliet (3)

Tidigt på morgonen (vid gryningen) kom han tillbaka till templet. Allt folket kom till honom, och sedan han satt sig ner började han undervisa dem.
[Det är nu den nionde dagen i lövhyddohögtiden, se Joh 7:37. Han var på kvinnornas förgård, se vers 20.]
Jesus fann ett åsneföl och satt upp på det, [precis] som det står skrivet [i Sak 9:9]:
När Pilatus hörde detta tal förde han ut Jesus och satte sig ner på domarsätet, på en plats som kallades "den stenlagda plattformen", på hebreiska Gabbata.

Apostlagärningarna (9)

Tungor som av eld syntes, de fördelade sig och satte sig på var och en av dem.
Eftersom han var en profet visste han att Gud med ed lovat honom att sätta någon av hans ättlingar (livsfrukt) på hans tron.
Han sa: "Nej, hur ska jag kunna förstå om ingen vägleder mig?" Han bad Filippus stiga upp och sätta sig bredvid honom.
På utsatt dag satte sig Herodes på tronen, klädd i kunglig skrud, och höll ett tal till dem.
[Den judiske historieskrivaren Josefus beskriver händelserna med fler detaljer. Han skriver hur Agrippa anordnade teaterföreställningar för att ära kejsaren, Claudius. Många höga officerare och andra män var inbjudna. På den andra dagen med dessa spel framträdde Herodes Agrippa iklädd en glänsande silvermantel. När morgonsolens strålar reflekterades i hans kläder glänste och glimmade han som en gud.]
Själva for de vidare [norrut] från Perge och kom till Antiokia i Pisidien.
[Varför beger de sig av norrut på en gång utan att predika i Perge? Förklaringen kan finnas i Gal 4:13 där Paulus skriver att hans dåliga hälsa var orsaken till att han kom till Galatien första gången. Han berömmer dem för att de tog emot honom och frälsningsbudskapet, trots hans bedrövliga fysiska tillstånd. Kanske hade Paulus drabbats av malaria och behövde komma upp på högre höjd med torrare och svalare klimat. Apostlagärningarnas författare, läkaren Lukas, ger ingen diagnos och Paulus själv skriver bara att det var en kroppslig prövning. En annan förklaring till Paulus ohälsa kan vara att i Lystra blev Paulus stenad och släpad ut ur staden men överlevde, se Apg 14:19. Full med blåmärken kunde han väckt "förakt och avsky", se Gal 4:14. I så fall kom hans kroppsliga svaghet från förföljelse, inte sjukdom. Det fanns sexton städer som alla hette Antiokia. De hade grundats 300 f.Kr. av Seleukos Nikator för att hedra hans far Antiokia. Antiokia i Pisidien, i centrala nuvarande Turkiet, var belägen 1100 meter över havet och hade omkring 100000 invånare. Från Perge tog det en dryg vecka att vandra de 16 milen i bergig terräng över Taurusbergen till Antiokia i Pisidien. Området var ökänt för rånare.]
På sabbaten gick de till synagogan och satte sig där.
[Paulus och Barnabas hade redan varit några dagar och bekantat sig med staden och några av invånarna. Gudstjänsten i synagogan började med bön. Sedan läste man veckans texter från lagen, följt av profeterna. Fanns någon lärd besökare kunde synagogföreståndaren be den personen läsa profettexten, se Luk 4:16. Den sista delen i gudstjänsten var en utläggning av texten eller predikan. Jesus predikade sittande, se Luk 4:20. Här står Paulus, se vers 16.]
[Det fanns tydligen inte tillräckligt många judar i Filippi för att ha en egen synagoga. Enligt judisk tradition krävdes det minst tio män för detta. Var man färre hade man en böneplats (gr. proseuche) som ofta låg utanför staden i närhet till vatten så man kunde rituellt tvätta sina händer före bönen.]
På sabbatsdagarna [plural, det var antagligen någon av de judiska högtiderna] gick vi ut genom stadsporten och ner till en flod, där vi trodde att det skulle finnas ett [judiskt] böneställe. Vi satte oss där och talade till de kvinnor som hade samlats.
Han stannade hos dem i ett år och sex månader och undervisade i Guds ord.
Festus stannade hos dem i högst åtta eller tio dagar och reste sedan ner till Caesarea. Nästa dag tog han plats på domarsätet och befallde att Paulus skulle föras in.
När de sedan kom hit, sköt jag inte upp saken utan satte mig redan nästa dag på domarsätet och befallde att mannen skulle föras fram.

1 Korintierbrevet (2)

Men när ni har vardagliga tvister sätter ni folk till domare som församlingen inte har förtroende för.
[Paulus tänker nog tillbaka på hur han själv blev förd till rättegång i Korint när han var där första gången, se Apg 18:12–17. Gallio avslog fallet och synagogan i Korint blev offentligt förödmjukad.]

Bli inte heller avgudadyrkare som några av dem, som det står skrivet:
Folket satte sig för att äta och dricka
och reste sig för att roa sig (dansa). [2 Mos 32:6]

Efesierbrevet (1)

Samma kraft använde (verkade) han i den Smorde (Messias, Kristus) när han uppväckte (reste upp) honom från de döda och satte honom på sin högra sida [Ps 110:1; Apg 2:34] i det himmelska (i de himmelska världarna).

2 Thessalonikerbrevet (1)

motståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt så att han sätter sig i Guds tempel (helgedom) [i Jerusalem] och säger sig vara Gud.

Hebreerbrevet (4)

Han som är härlighetens strålglans ("avglans", återsken) [Jesus reflekterar Guds härlighet och ära] och hans väsens avbild (exakta kopia/uttryck) [har Guds natur ingraverad] och som bär allt med sitt mäktiga (med kraften i sitt) ord (gr. rhema) – sedan han genom sig själv renat oss från synderna (utfört syndernas rening) – satte sig ner på Majestätets högra sida i höjden.
Här är huvudpunkten (det viktigaste) i det vi säger:
Vi har en sådan överstepräst som sitter
på högra sidan om Majestätets tron i himlarna,
Men när denne [präst, Jesus] framburit ett enda offer för synderna för all framtid, "satte han sig ner vid Guds högra sida" [Ps 110:1],
samtidigt som vi uteslutande [ända fram] fixerar blicken på trons upphovsman (pionjär) och fullkomnare, Jesus, som för (alt. översättning: som i stället för) [att möta] den glädje som låg framför honom uthärdade ett kors utan att bry sig om dess skam – han som också har satt sig på höger sida om Guds tron:

Uppenbarelseboken (3)

Den som vinner seger [över ljumheten och likgiltigheten, problemet i Laodikeia, se vers 15] ska jag låta sitta hos mig på min tron, på samma sätt som jag segrade [över alla ondskans makter] och satt ned hos min Fader på hans tron. [Där han sitter i dag, se Kol 3:1. Guds nåd är så stor, de som Jesus nyss hotat att spy ut ur sin mun, se vers 16, inbjuds nu att dela hans tron om de tar varning och omvänder sig!]
[Martyrerna, som Johannes sett under altaret när det femte sigillet bröts, ställde en fråga: "Hur länge ska det dröja innan du dömer jordens invånare och straffar dem för vårt blod?", se Upp 6:10–11. Den frågan får nu sitt svar och fullbordan.]
Sedan såg jag (och jag såg) troner, och de som satt på dem fick rätt att döma (kan också översättas "ett domslut gavs dem"). Jag såg själarna [se Upp 6:9–11] av dem som hade blivit halshuggna för Jesu vittnesbörd [eftersom de vittnade om Jesus] och [bekände sig till och talade] Guds ord. De hade inte tillbett vilddjuret och dess bild eller tagit emot märket på sin panna eller sin hand. De levde och regerade med den Smorde [kungen] (Messias, Kristus) i tusen år.
[Dessa troende som inte tog vilddjurets märke och fick lida martyrdöden har nu uppstått och blivit upprättade. De får nu regera tillsammans med Jesus. I striden i Upp 19:19–21 förgjordes armén, men det finns många andra människor på jorden, se Upp 20:7.]



Grekiskt/svenskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.