Referenser (142 st)
1 Moseboken (5)
Herren Gud (Jahve Elohim) tog mannen och placerade honom (satte honom på en permanent boningsplats) i Edens trädgård, för att bruka (arbeta) den och bevara (underhålla, skydda) den.
På sjuttonde dagen i sjunde månaden blev arken vilande (hebr. nuach – snarlikt Noas namn) på Araratbergen [bergskam i gränsområdet mellan Turkiet och Armenien].
Men han [Lot] dröjde sig kvar och männen tog tag i hans hand och i hans hustrus hand och i händerna på hans två döttrar, Herren (Jahve) var barmhärtig mot honom. Och de förde ut honom och ställde honom utanför staden.
Hon lade hans mantel bredvid sig till dess att hennes herre kom hem.
Mannen, herren i landet sade till oss, härigenom ska jag veta att ni är ärliga män, lämna en av era bröder hos mig och ta med er säd för hungersnöden i era hus och gå er väg.
2 Moseboken (10)
Gräshoppssvärmarna kom upp över hela Egyptens land och stannade kvar inom hela Egyptens område (innanför Egyptens samtliga gränser), så tätt att dess like aldrig varit tidigare, och inte heller ska bli igen.
Men han sade till dem: Detta är vad Herren (Jahve) har sagt. Imorgon är det sabbatsvila, en helig sabbat för Herren (Jahve). Baka allt ni har lust till och koka det ni vill koka. Lägg undan åt er allt som bli över och spara det till imorgon.
Så de sparade det till morgonen, precis som Mose instruerat och det ruttnade inte och det föddes inga maskar i det.
Mose sade till Aron: Ta en kruka och fyll den med en full omer [ca 3 liter] av manna. Spara den inför Herren (Jahve) så att den bevaras för kommande generationer.
Precis som Herren (Jahve) befallde Mose, sparade Aron det framför vittnesbördet, så att det bevarades.
När Mose höll upp sin hand hade Israel övertaget, men när han lät sin hand falla (lät den vila) hade amalekiterna övertaget.
För på sex dagar formade Gud himlen och jorden och havet och allt som är i dem, men på sjunde dagen vilade han. Det är därför Herren har välsignat sabbatsdagen och gjort den till en helig dag (avsatt den som en speciell dag). [Det judiska folket firar sabbat från fredag kväll då solen går ner fram till lördag kväll en timma efter solnedgången. Det är ett dygn då man avstår från arbete och istället umgås med familjen och går till synagogan. Inom judendomen finns idag 39 Melachot. Det är 39 aktiviteter som är förbjudna att göra på sabbaten. Bland dessa regler finns beskrivet att man t.ex. inte ska skriva, radera, bygga, släcka eller starta en eld, osv. Detta innebär att sabbatsljusen måste tändas innan sabbaten börjar på fredagskvällen. Detta ska göras 18 minuter innan solnedgången. Även att trycka på en elektrisk strömbrytare räknas som att göra upp en eld, eftersom brytaren alstrar en gnista. Ortodoxa judar låter därför spisen vara påslagen på 80 grader hela sabbaten, så man kan värma maten som är tillagad och förberedd innan. Av samma anledning är det förbjudet att köra bil, inte för att bilen rör sig, utan för att motorn alstrar gnistor. Hissar har "sabbats-läge" och stannar på varje plan, för att man inte ska behöva bryta mot sabbatsbudet och trycka på en knapp.
Dagens judiska rabbiner lär att icke-judar inte ska följa sabbaten på samma sätt som judarna gör. Ingenstans i Nya testamentet befalls de kristna att hålla sabbatsbudet på detta sätt. När dessa frågor diskuteras på apostlamötet i Jerusalem säger Jakob att "inte göra det svårt för hedningarna" och sabbaten finns inte med bland de fyra punkter som nämns i brevet till hedningarna, se . Budet är ett "tecken" mellan Gud och israeliterna, se . Jesus säger dock att människan inte är till för sabbaten, utan att sabbaten är till för människan, se . Vi behöver en dag av vila, en dag att söka Gud enskilt och fira gudstjänst tillsammans med familjen. Sabbaten instiftas redan i skapelsen på den sjunde dagen, se . Se även ; ; .]
Under sex dagar ska du utföra ditt arbete, men på den sjunde dagen ska du vila (hålla sabbat). När du gör det får din oxe och åsna vila, vilodagen ger också tid för slavkvinnans son och främlingen (gästarbetaren) att återhämta sig. [Ordet "återhämta" är ett rikt ord som ordagrant kan översättas "att andas ut" eller "att någon andas på dig." Det delar samma hebreiska rot som ordet för själ och liv, och för tankarna tillbaka till skapelsen i där Gud andades in liv i den första människan. Vilodagen är en dag då vi låter Gud få andas på oss igen. Livet återhämtas och åter-skapas in i människan.]
Låt mig nu därför vara ensam så att min vrede kan bli het mot dem och jag kan förtära dem, och jag ska göra dig till en stor nation (ett stort folk)."
Och han sade: "Mitt ansikte (min närvaro) ska gå med dig och jag ska ge dig ro (tystnad, vila, betyder även att komma ner)."
3 Moseboken (3)
Och köttet från hans shalomoffer som tacksägelse ska ätas samma dag som det offras, inget av det får lämnas kvar till morgonen.
Aron ska komma in i församlingens mötestält och ska ta av sig linnekläderna som han tog på sig när han gick in till den heliga platsen och han ska lämna dem där.
De satte honom i förvar, till dess (så att) Herrens (Jahves) vilja kunde bli uppenbarad för dem.
4 Moseboken (8)
Och när arken sattes ner, sade han:
"Vänd tillbaka (hebr. shuvah), Herre (Jahve),
till Israels oräkneliga (myriader) tusenden!" [Kan också översättas i betydelsen "för tillbaka, Herre, de myriader av tusenden av Israel" – tillbaka till landet från exilen. Den grekiska översättningen använder ordet "omvänd" och betydelsen blir då som i att Israel ska bli frälst.] – ׆ – [Här är första gången just den här böjningen av orden kumah och sjuvah används. Den hebreiska texten har en markering i marginalen före och efter . Det finns olika teorier om vad dessa två inverterade Nun (׆) indikerar. Den spegelvända 14:e bokstaven Nun ser ut som en hakklammer och var troligtvis en markering som de som kopierade textrullarna använde för att visa att det var något speciellt med texten här. I grekiska skrifter användes ett inverterat sigma (Ͻ) på liknande sätt av skrivare. En del rabbiner tolkar tecknet som en avgränsare, vilket delar upp Tredje Mosebok i boken i tre delar. Det blir då totalt sju (inte fem) böcker av Mose, vilket då motsvarar de sju pelarna av vishet, se . Det verkar vara en markering att texten inte riktigt hör hemma där den står och borde flyttas till en annan plats. Det finns ett citat från Simeon Gamaliel (son till den Gamaliel som nämns i ) om att när Messias kommer tillbaka kommer dessa verser få sin rätta uppfyllelse och flyttas till sin rätta plats. Att denna tolkning fanns samtidigt som Johannes skriver sitt evangelium, gör att uttalandet om att Ordet "tabernaklade" (bodde) bland oss får ännu djupare innebörd, se .
Totalt finns nio inverterade Nun i den hebreiska texten, de övriga sju finns i , . Båda dessa sektioner har att göra med ökenvandringen, och i stycket i Psalm 107 finns det också Messianska kopplingar till Jona tecken.]
Och Herren (Jahve) kom ner i ett moln och talade till honom och tog av anden som var över honom och lade den över de 70 äldste, och det hände sig att när anden vilade över dem profeterade de, men det upphörde (de gjorde det inte igen).
Men två män var kvar i lägret, den ene hette Eldad och den andre hette Medad, och anden vilade över dem för de var bland dem som var räknade men hade inte gått ut till tältet, och de profeterade i lägret.
De höll honom häktad eftersom det inte var klart vad de skulle göra med honom.
Och du ska lägga dem i mötestältet framför vittnesbördet [] där jag möter (träffar, umgås med) dig.
Och Mose lade upp stavarna inför Herrens (Jahves) ansikte i vittnesbördets tält.
Och en man som är ren ska samla ihop askan efter kvigan och lägga den utanför lägret på en ren plats, den ska vaktas (skyddas, bevaras) till stänkelsevatten till Israels söners församling, det är en rening från synd [].
För om ni vänder bort från honom, ska han åter lämna dem i öknen, och så ska han förgöra hela detta folk."
5 Moseboken (7)
till dess Herren (Jahve) ger vila åt era bröder, precis som åt er och de också besitter landet som Herren er Gud (Jahve Elohim) har gett dem på andra sidan Jordan, sedan ska ni återvända, var och en till sin besittning som jag har gett er."
men den sjunde dagen är en sabbat för Herren din Gud (Jahve Elohim), på den ska du inte göra något slags arbete, varken du själv, din son eller din dotter eller din tjänare eller din tjänarinna, inte din oxe, inte din åsna eller någon av din boskap, inte främlingen inom dina portar, så att din tjänare och din tjänarinna får vila precis som du.
Men när ni går över Jordan och bor i landet som Herren er Gud (Jahve Elohim) låter er ärva och han ger er vila (tröst) från alla era fiender runtomkring, så att ni kan bo i trygghet,
I slutet av vart tredje år, även för det innevarande året, ska du föra fram allt tionde av ditt förvärv och ska samla det inom dina portar.
Därför ska det vara så: När Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har gett dig ro från alla dina fiender runtomkring i det land som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger dig som ett arv för att besitta (inta) det, då ska du fullständigt utradera minnet av Amalek från under himlarna. Glöm inte detta! [Saul glömde, se , men amalekiterna (även kallade agagiterna) mötte sitt öde i slutet på Esters bok, se ; .]
Och prästen ska ta korgen ur din hand och sätta ner den framför Herren (Jahve) din Guds (Elohims) altare.
Och nu, se – jag har tagit med det första av landets frukt som du Herre (Jahve) har gett mig." Och du ska sätta ner det inför Herren (Jahve) din Guds (Elohims) ansikte och tillbe (böja dig, inta en ödmjuk position) inför Herren (Jahve) din Guds (Elohims) ansikte.
Josua (9)
Kom ihåg ordet som Herrens (Jahves) tjänare Mose befallde er när han sade: "Herren er Gud (Jahve Elohim) ger er vila och ska ge er detta land.
till dess Herren (Jahve) har gett era bröder vila, precis som ni har, och de också har intagit landet som Herren er Gud (Jahve Elohim) ger dem, sedan ska ni återvända till era egna besittningar, som Herrens (Jahves) tjänare Mose gav er på andra sidan Jordan mot soluppgången."
Och det ska ske att när prästerna som bär Herrens (Jahves) förbundsark sätter sina fotsulor i Jordans vatten, då ska hela jordens Herre (Adonaj) låta Jordans vatten skäras av, även vattnet som kommer uppströms ifrån och det ska stå i en hög. [Detta påminner om hur de korsade Röda havet, se .]
och befall dem och säg: "Ni ska ta från Jordans mitt, från platsen där prästernas fötter stod, tolv stenar som är redo (förberedda), och bär dem med er och lägg ner dem på lägerplatsen där ni ska slå läger i natt."
Och Israels söner gjorde som Josua befallde och tog upp tolv stenar från mitten av Jordan, som Herren hade talat till Josua, efter antalet av Israels söners stammar. Och de bar dem över, med sig till den plats där de slog läger och lade ner dem där.
Och de unga männen som spejat gick in och förde ut Rahab (Rachav) och hennes far och hennes mor och hennes bröder, alla som var hos henne, alla hennes släktingar förde de ut, och de placerade dem i Israels läger.
Och Herren (Jahve) gav dem vila runtom i enlighet med allt som han lovat (gett sin ed) till deras fäder, och inte en enda man av alla deras fiender var emot dem, för Herren (Jahve) gav alla deras fiender i deras hand.
Nu har Herren er Gud (Jahve Elohim) gett vila till era bröder, som han talade till dem. Vänd nu därför tillbaka och gå till era tält i landet där ni har er besittning, som Herrens (Jahves) tjänare Mose gav till er på andra sidan Jordan.
Och det hände efter många dagar, när Herren (Jahve) hade gett Israel vila från alla deras fiender runt omkring och Josua var gammal och kommen i dagar,
Domarboken (5)
Så Herren (Jahve) lämnade dessa folkslag (nationer) utan att driva ut dem med hast och han gav dem inte i Josuas hand.
Dessa är folkslagen (nationerna) som Herren (Jahve) lämnade [tillät vara obesegrade] för att pröva Israel genom dem – alla de som inte kände till alla krig med Kanaan,
Lämna inte härifrån, jag ber dig, förrän jag kommer till dig och för fram min gåva och lägger den framför dig."
Och han sade: "Jag stannar här tills du kommer tillbaka."
Och Guds (Elohims) ängel sade till honom: "Ta köttet och de osyrade brödkakorna och lägg dem på klippan och häll ut buljongen." Och han gjorde så. [Gideon har en grundmurad tro på Gud, vet att han finns osv. men här behöver han veta att det verkligen är Gud som talar och säger detta för Gideon personliga/nya.]
Men Simson sade till ynglingen som höll honom med ett starkt (fast, säkert – hebr. chazaq) grepp i handen: "Släpp mig så att jag kan känna pelarna som huset vilar på och luta mig mot dem."
1 Samuelsboken (3)
och de gyllene mössen efter antalet av filisteernas städer tillhörde de 5 ledarna, både de befästa städerna och landsbyarna, ända till Avel vid den stora stenen, där de satte ner Herrens (Jahves) ark. Denna sten finns kvar på betshemiten Josuas fält till denna dag.
Sedan talade Samuel om påbuden (de bindande juridiska besluten) om kungen för folket, och skrev det i en bok och lade den inför Herrens (Jahves) ansikte. Och Samuel sände iväg hela folket, var man till sitt hus.
Och när Davids unga män kom talade de till Naval i enlighet med dessa ord i Davids namn, och tystnade.
2 Samuelsboken (7)
[I detta stycke introduceras hovprofeten Natan. Han finns med under både David och Salomons regeringstid och är den troliga författaren till denna bok, se . Hans namn betyder "han gav", "given" eller "placerad". Ett centralt ord i detta kapitel är hebr. bait som betyder både hus och släkt. Användandet kan jämföras med det svenska ordet kungahus, som kan syfta på både palatset och den kungliga familjen. Löftet som Mose gett om att inta landet var nu infriat, se .] När kungen [David] satt i sitt hus [palats i Jerusalem] och Herren (Jahve) hade gett honom ro (vila) från alla hans fiender runt omkring,
sedan tiden då jag satte domare över mitt folk Israel.
Jag ska låta dig få ro från alla dina fiender. Nu säger Herren (Jahve) till dig att Herren (Jahve) ska bygga ett hus (släkt, dynasti) åt dig.
Och David sade till Avishaj och till alla sina tjänare: "Se, min son som kom från min kropp, söker min själ (mitt liv). Hur mycket mer nu denna benjaminit? Låt honom vara och låt honom förbanna, för Herren (Jahve) har sagt till honom.
Och Achitofel sade till Avshalom: "Gå in till din fars konkubiner, som han har lämnat för att vakta huset, och hela Israel ska höra att du avskyr din far, då ska de få starka (fasta, säkra, tappra) händer, alla som är med dig."
Så ska vi komma över honom på någon plats där han blir funnen och vi ska falla över honom som daggen faller på marken, och av honom och av alla män som är med honom ska ingen bli kvar, inte en enda.
Och David kom till sitt hus i Jerusalem och kungen tog de tio kvinnorna, hans konkubiner, som han lämnat för att ta hand om huset och satte dem i en egen avdelning och gav dem underhåll, men han gick inte in till dem. De levde instängda i änkestånd till den dag de dog.
Och Ritspa, Ajas dotter, tog säcktyg och spred ut åt sig på klippan från början av skörden till dess vatten hälldes ut på det från himlarna, och hon tillät inte himmelens fåglar att vila på det på dagen och inte fältets djur på natten. [Normalt sett regnar det inte i Israel från det att kornskörden börjar på våren till dess att hela skörden är avslutad på hösten efter högtiderna. Från slutet på mars till slutet på oktober i vår kalender.]
1 Kungaboken (7)
Men nu har Herren min Gud (Jahve Elohim) gett mig ro (tystnad) på alla sidor, ingen satan (åklagare) och ingen förekomst av ondska.
Och Salomo lämnade alla redskap ovägda för de var alldeles för många, vikten av brons gick inte att räkna ut.
Det fanns ingenting kvar i arken förutom de två stentavlorna som Mose lade dit vid Chorev, när Herren (Jahve) skar förbund med Israels söner, när de kom ut från Egyptens land.
Och profeten tog gudsmannens kropp och lade den på sin åsna och förde tillbaka den, och han kom till den gamla profetens stad, och han sörjde och begravde honom.
Och han lade hans kropp i sin egen grav och höll klagan över honom: Ve, min broder.
Och det skedde efter att han hade begravt honom att han talade med sina söner och sade: "När jag är död, begrav mig i graven där gudsmannen är begravd, lägg mina ben bredvid hans ben.
Elia såg
(blev rädd), stod upp, och sprang för sitt liv.
[De tre verben indikerar en snabb handling utan eftertanke. Det Elia såg var meddelandet, men också hur hans förhoppning om att landets ledarskap skulle omvända sig inte går i uppfyllelse.] Han kom till
Beer-Sheva i Juda
[den sydligaste staden i Juda, 15 mil från Jizreel]. Där lämnade han sin tjänare,
2 Kungaboken (3)
Och när profetsönerna som var i Jeriko såg honom på avstånd sade de: "Elias ande vilar över Elisha." Och de kom och mötte honom och bugade sig ner till marken för honom.
Men likväl gjorde varje folkslag sina egna gudar och satte dem i husen på de höga platserna som samarierna hade gjort, och varje folkslag i städerna där de bodde.
Och han sade: "Låt honom vara, låt ingen man flytta hans ben." Och de lämnade hans ben med profetens ben som kom från Samarien.
1 Krönikeboken (4)
tillät han ingen att göra fel mot dem,
han bestraffade kungar för deras skull.
Men se, en son ska födas åt dig. Han ska bli en fridsam man, och jag ska låta honom få fred med alla sina fiender runt omkring. Salomo ska han heta, och jag ska ge Israel frid i hans dagar.
"Herren er Gud är ju med er och har låtit er få ro på alla sidor. Han har gett landets invånare i min hand, och landet är lagt under Herren och hans folk.
David sade: "Herren, Israels Gud, har låtit sitt folk komma till ro, och han har nu sin boning i Jerusalem till evig tid.
2 Krönikeboken (7)
Och Salomo samlade vagnar och ridhästar så att han hade 1 400 vagnar och 12 000 ridhästar. Dem stationerade han dels i vagnsstäderna, dels i Jerusalem hos kungen själv.
Han gjorde också tio bord och satte dem i tempelsalen, fem på högra sidan och fem på vänstra. Han gjorde också hundra skålar av guld.
Salomo hade 4 000 stallplatser för hästar med vagnar och 12 000 ridhästar, som han inrymde dels i vagnstäderna, dels i Jerusalem hos kungen själv.
Han byggde befästa städer i Juda eftersom landet hade ro. Och han förde inte något krig under dessa år, för Herren hade gett honom ro.
Han sade därför till Juda: "Låt oss bygga dessa städer och runt omkring förse dem med murar och torn, med portar och bommar. Landet är ännu vårt, därför att vi har sökt Herren vår Gud. Vi har sökt honom, och han har gett oss ro på alla sidor." Så byggde de och hade framgång.
Hela Juda gladde sig över eden, för de hade svurit den av hela sitt hjärta, och de sökte Herren med hela sin vilja. Han lät sig finnas av dem, och han lät dem få ro på alla sidor.
Joshafats rike hade nu ro, för hans Gud gav honom lugn på alla sidor.
Nehemja (1)
Men när de kom till ro,
gjorde de på nytt det som var ont inför dig.
Då lämnade du dem
i deras fienders hand som fick råda över dem.
Men de ropade på nytt till dig,
och du hörde det från himlarna,
du räddade dem många gånger
i din barmhärtighet (oändliga, ömsinta nåd) [plural].
Ester (4)
Haman sade till kung Ahasveros (Xerxes): "Det finns ett särskilt folk [judarna] utspritt och skingrat bland folken i alla provinser i ditt kungarike. Deras lagar skiljer sig från dem hos alla andra folk, de håller inte heller kungens lagar. Därför gagnar det inte kungen att bevara (tolerera) dem.
på den 13:e dagen i månaden Adar [motsvarar mars]. På den 14:e dagen vilade de och gjorde det till en dag av fest och glädje (dagar med banketter, firande, fest och glädje).
Men judarna som var i Susa samlades på den 13:e dagen och på den 14:e dagen. På den 15:e dagen vilade de och gjorde det till en dag av fest och glädje.
dagarna när judarna hade fått ro från sina fiender och månaden som vände deras klagan till glädje och deras sorg till goda dagar. De skulle göra dessa dagar till dagar av fest och glädje (dagar med banketter, firande, fest och glädje) och dagar då man sänder delar [se ] till varandra och gåvor till de fattiga.
Job (3)
För nu, [om det var så, då] skulle jag ligga ner och vara stilla
och skulle sova och det vore en vila (hebr. noach) för mig,
Där [i döden] upphör de onda med sitt tumult [de ogudaktiga, vars hunger aldrig stillades, se ]
och där får de trötta utan kraft (hebr. koach) sin vila.
Jag har ingen trygghet (framgång, helhet – hebr. shalah)
och jag har ingen ro (hebr. shaqat)
och jag har ingen vila (kan inte vila),
och skakningen (jordbävningen; tumultet – hebr. rogez) kom." [Sista frasen kan syfta på hur all olycka har drabbat Job, men även peka framåt på den olycka som nu kommer där Jobs tre bekanta försöker "skaka" honom och få honom på fall.]
Psaltaren (4)
Rädda mig från människor genom din hand (mäktiga kraft),
från denna världens människor,
vars arvedel (enda mål) är det här [temporära] livet,
du fyller deras buk med dina skatter,
de har många söner och lämnar sitt överflöd till sina barn. [Gud är källan till allt gott, se . Han låter solen gå upp över både onda och goda, och låter regnet falla över både rättfärdiga och orättfärdiga, se . Även om dessa aktivt ogudaktiga människor inte vet om det, kommer allt gott de fått från Gud. Utan Gud kretsar livet bara runt det som hör till det jordiska och deras högsta mål är att lämna ett arv till sina barn. Det är i sig inte fel, men det är inte det högsta syftet med livet.]
tillät han ingen att göra fel mot dem,
han bestraffade kungar för deras skull.
[Den sextonde hebreiska bokstaven är: ע – Ajin. Talvärdet är 70. Tecknet avbildar ett öga eller en vattenkälla. Den symboliserar ofta profetisk klarsyn och uppenbarelse. Tre gånger förekommer frasen "din tjänare". Först i och som leder upp till där frasen står först i meningen och med deklarationen "Din tjänare – är jag"! Förtryckare och stolta struntar i Guds undervisning. vi anar en frustration hos psalmisten i bönen för Gud att gripa in, se . Symbolen för Ajin förstärker frågorna om inte Gud ser de ogudaktiga och om han inte ser hans tjänare?] Jag har gjort det som är rätt (hebr. mishpat) och rättfärdigt,
utlämna mig inte till mina förtryckare.
För ogudaktighetens spira [ett förtryck från en ondskefull kung] ska inte vila
över de rättfärdigas land
med mindre än att de rättfärdiga
sätter sina händer till orättfärdighet (viker av från den rätta vägen).
Ordspråksboken (3)
Vishet bor (vilar utan att göra väsen av sig) i hjärtat på den som har förstånd (insikt, förståelse),
men i det inre hos dårar måste visheten ständigt göra sig påmind (uppenbara sig) [den är kvävd hos dåren].
Den som viker av ifrån den rätta vägen
hamnar bland skuggornas (i de dödas andarnas – hebr. rafaim) sällskap.
Tillrättavisa din son [undervisa och träna honom i det som är rätt],
så får du lugn och ro (vila, frid). Ja, han blir en glädje för dig.
Predikaren (7)
Och jag hatar allt mitt arbete som jag arbetar med under solen, eftersom jag ser att jag måste lämna det till en människa som ska komma efter mig,
En arbetares sömn är god,
vare sig han äter lite eller mycket,
men den rikes överflöd
ger honom ingen ro att sova.
Låt inte din ande förhasta sig i att bli arg,
för ilska vilar i dårens sköte.
Det är gott att du tar hand om det ena,
men dra inte undan din hand från det andra,
för den som vördar (fruktar) Gud (Elohim) ska vara fri från ansvar i allt. [Denna mening är svåröversatt, men talar tydligt om att vi har ansvar för både det ena och det andra under vårt liv här på jorden. Samtidigt pekar den också på att det yttersta ansvaret inte är vårt. Det betyder att om vi har det rätt ställt med Gud så blir vi frikända på domens dag.]
Om en ledares ande reser sig upp emot dig,
lämna inte din plats,
för mildhet stillar stora överträdelser.
Så din säd på morgonen,
och avhåll inte din hand (från att så) på eftermiddagen [då det ofta blåser],
för du vet inte vilket som har framgång,
om det är det ena eller det andra
eller om båda ska bli lika bra.
Jesaja (15)
När det blev rapporterat till Davids hus [kung Achas och hela hans kungahus] och man sade: "Aram har lägrat sig i Efraim." Då började hans [Achas] hjärta, liksom hans folks hjärtan att skaka, som träden i skogen skakar när det blåser.
Sedan ska de komma, allesammans [alla flugor och bin], och ska bygga sina bon i de djupa flodfårorna (wadis) och i klippskrevorna och i törnbuskarna och i alla vattenhål.
Herrens Ande ska vila över honom.
En Ande av vishet och förstånd [att se Guds plan].
En Ande av råd och styrka [förmågan att utföra dessa planer].
En Ande av kunskap och gudsfruktan (respekt och vördnad inför Herren).
Herren ska ha nåd (evigt förbarmande, oändlig barmhärtighet) med Jakob, och ska välja Israel och ska sätta (placera, bosätta) dem i deras eget land och främlingen tillsammans med dem, och de ska klamra sig fast över (vid) Jakobs hus.
Och det ska ske på den dagen att Herren ska ge dig ro från dina tyranner, och från dina bekymmer, och från det hårda arbetet där du tvingades slavarbeta,
Hela jorden är i vila och är tyst,
de börjar sjunga (brister ut i sång).
Och han sade: "Du ska inte längre glädjas, du förtryckta jungfru,
Sidons dotter. Stå upp gå över till Kittim, inte heller där ska du ha någon
vila.
För Herrens (Jahves) hand ska vila på (över) detta berg,
och Moab är nertrampat under honom,
som halm trampas ner i dyngpölen (dyn; gödselpölen).
Se, Herren (Adonaj) är stark och mäktig,
som en hagelstorm, som ett förödande oväder,
som en storm med mäktiga vatten som ger översvämning,
som kastas ner på jorden med våld.
till vilka det sades:
"Detta är vilan, ge vila till de utmattade,
och detta är vederkvickelsen"
men de hör inte.
Och på varje plats där den utvalda staven passerar,
som Herren (Jahve) lägger på honom,
ska det bli med tamburiner och Kinnor-harpor (hebr. kinnor),
och i striden som de utkämpat ska han strida med dem.
han är buren på axlarna, han bärs runt
och ställs på sin plats och han står där,
han flyttar sig inte på egen hand från sin plats,
när någon ropar till honom kan han inte svara och inte rädda från svårigheter.
Han kommer in i frid (ro, stillhet, vila – fullständig harmoni) [i kontrast till förföljelsen här på jorden]
de som vandrar i sin uppriktighet (rättfärdigt) – de vilar på sina bäddar [dödens vila].
Som boskapen som går ner till dalen,
får Herrens (Jahves) Ande dem att vila.
Så ledde du ditt folk,
för att göra ditt namn ärat.
Ert namn ska lämnas ut till att användas
som en förbannelse av mina utvalda:
"Så ska Herren Gud (Adonaj Jahve) slakta er",
men han ska uppkalla sina tjänare med andra namn,
Jeremia (3)
Varför skulle du vara som en överrumplad man, som en mäktig man som inte kan rädda? Du Herre (Jahve) är i vår mitt och ditt namn är utropat över oss, lämna oss inte!
Men det folkslag som för era nackar in under Babels kungs ok till att tjäna honom, det folkslaget ska jag låta bli kvar i deras eget land förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), och de ska plöja det och bo där.
männen (män i sina bästa år, fulla av egen styrka och kraft) och kvinnorna och barnen och kungens döttrar och varje person som Nevozaradan, ledaren för vakten hade lämnat med Gedaljaho, Achiqams son, Shafans son, och profeten Jeremia och Baroch, Nerijas son,
Klagovisorna (1)
Våra förföljare flåsar oss i nacken,
vi arbetar utan att få någon vila.
Hesekiel (17)
Så ska min vrede förbruka sig själv och jag ska tillfredsställa mitt raseri över dem och jag ska få lindring, och de ska veta (vara intimt förtrogna med) att jag Herren (Jahve) har talat i min nitälskan när jag förbrukade mitt raseri över dem.
Och jag ska ge dig i deras hand och de ska riva ner dina valv [välvda tempelbyggnader – hebr. gav] och bryta ner dina upphöjda platser och de ska klä av dig dina kläder och ta dina vackra juveler och de ska lämna dig naken och kal.
Och jag ska tillfredsställa mitt raseri över dig och min nitälskan ska lämna från dig och jag ska vara tyst och ska inte längre vara vred.
ska jag slå ihop mina händer
och jag ska tillfredsställa mitt raseri.
Jag Herren (Jahve) har talat det.
Som man samlar silver och koppar och järn och bly och tenn till mitten av smältugnen för att blåsa eld över det till att smälta det, så ska jag samla er i min vrede och i mitt raseri och jag ska kasta in er och smälta er.
I din orenhets oanständighet har jag renat dig, men du blir inte längre renad från dina orenheter förrän jag har tillfredsställt mitt raseri över dig.
Herrens hand (Guds kraft och hans närvaro) kom över mig, och med sin Ande leddes jag bort till en dal, och den var full med gamla ben.
Jag ska låta min Ande (vind) komma in i er så att ni på nytt får liv, och jag ska låta er bo i ert land. Sedan ska ni veta att jag Herren har talat detta, och att jag också gjort detta," förkunnar (säger, proklamerar) Herren.
I syner från Gud förde han mig till Israels land och satte ner mig på ett mycket högt berg. På detta låg söderut något som liknade en stad.
För brännoffret fanns det också fyra bord av huggna stenar, en och en halv aln långa, en och en halv aln breda och en aln höga. På dem skulle man lägga de redskap som man slaktade brännofferdjuren och slaktofferdjuren med.
Ytterväggen till sidorummen var fem alnar tjock. Den öppna platsen mellan templets sidorum
Ingångarna till sidokamrarna låg utåt den öppna platsen, en ingång mot norr och en ingång åt söder. Den öppna platsen var fem alnar bred runt omkring.
När prästerna har gått in, får de inte gå ut därifrån direkt till den yttre förgården, om de inte där har lämnat kvar de kläder som de har tjänstgjort i, eftersom dessa är heliga. Först när de har klätt sig i andra kläder får de gå ut på den plats som är för folket."
När han nu hade avslutat mätningen av det inre tempelområdet, förde han mig ut till den port som låg mot öster. Där mätte han platsen runtom.
När de sedan går ut på den yttre förgården, till folket på den yttre förgården, ska de ta av sig de kläder som de gjort tjänst i och lämna kvar dem i helgedomens tempelkamrar och klä sig i andra kläder, så att de inte gör folket heligt med sina kläder.
Det första av förstlingsfrukterna och alla slags offergåvor, vad ni än bär fram som offergåva, ska tillhöra prästerna. Det första av ert mjöl ska ni ge åt prästen, för att välsignelse ska vila över ditt hus.
Daniel (1)
Men gå nu vidare till slutet. [Var trogen resten av ditt liv.] Sedan du har vilat ska du stå upp och få din lott vid dagarnas [den här tidsålderns] slut." [Det sista ordet är ordagrant "yamin" med "n" på slutet. Det tolkas oftast som "yamim" för dagar, men kan också betyda "högra hand". Uttrycket som helhet blir då "i slutet av/änden på den högra handen". Guds högra hand står för Guds kraft och makt. Den högra sidan är den mest ärofyllda platsen och refererar också till Messias, se ; ; ; ; . Daniel var nu närmare 90 år gammal, detta är troligtvis den sista synen innan han fick lämna jordelivet. Löftet om uppståndelsen i appliceras nu på Daniel.]
Hosea (1)
Efraim [den ledande av de tio norra stammarna i det norra riket – Israel] är förenad med avgudar,
lämna honom ensam.
Amos (1)
Ni som vänder rätten till malört
och kastar rättfärdigheten på marken.
Habackuk (1)
Jag hör [Gud tala, se ], och min kropp skakar (jag blir illamående),
mina läppar darrar vid ljudet,
mina ben ruttnar (ordet betyder även reumatism)
och jag skakar där jag står. Jag ska ändå vila (vara i ro – hebr. nuach; snarlikt Noas namn, se även ) på olyckans dag
när han [babylonierna] kommer över folket [israeliterna] som han invaderar.
Sakarja (2)
Han svarade mig: "Till att bygga hennes hus i Shinars land [Babylon] och när det är färdigt ska hon bo där på sin egen plats."
Sedan ropade han på mig och talade till mig och sade: "Se, de som har gått mot landet i norr har gett vila till (har gjort lätt) min ande i det norra landet.
vila
